NJA 2011 not 35

35. (Ö 5089-10) G.Ö. mot S.R. angående tillstånd till prövning i hovrätt av mål om fastighetsreglering.

Lantmäteriet beslutade genom ett fastighetsbildningsbeslut den 17 november 2009 att ett område skulle överföras från G.Ö:s fastighet Överkalix Posjärv 4:5 till fastigheten Överkalix Posjärv 4:7, som ägs av S.R. Skälet till förrättningen var att det fanns uthusbyggnader som delvis låg på Posjärv 4:5 trots att de tillhörde ägaren av Posjärv 4:7. Resultatet av fastighetsregleringen blev att området där husen står överfördes till Posjärv 4:7, vilket enligt Lantmäteriet medförde en lämpligare fastighetsindelning. Fördelarna sades överväga de kostnader och olägenheter som regleringen medförde.

G.Ö. överklagade till Luleå tingsrätt . Han anförde att han och S.R. i ett tvistemål vid Haparanda tingsrätt träffat en förlikning enligt vilken de omstridda husen genom S.R:s försorg skulle flyttas till fastigheten Posjärv 4:7 eller till 4:8. G.Ö. anförde att med hänsyn till förlikningen borde fastighetsregleringen med anledning av innehållet i 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen inte äga rum. Tingsrätten ansåg att lagrummet inte var tillämpligt på förevarande situation och lämnade i beslut den 13 april 2010 överklagandet utan bifall.

G.Ö. överklagade till Hovrätten för Övre Norrland som i beslut den 11 oktober 2010 inte meddelade prövningstillstånd.

G.Ö. yrkade att HD, med ändring av hovrättens beslut, skulle meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten.

S.R. bestred ändring.

Föredraganden föreslog att HD skulle meddela följande beslut . Skäl . I 3 kap. 2 st. fastighetsbildningslagen sägs bl.a. att fastighetsbildning inte får äga rum om ändamålet med hänsyn till sin art och andra omständigheter bör tillgodoses på något annat sätt än genom fastighetsbildning. I förarbetena till lagrummet nämns inte någon situation som den aktuella. Frågan är om en överenskommelse mellan fastighetsägarna ska vara en sådan omständighet som gör att fastighetsbildning inte ska äga rum. Målet berör förhållandet mellan ett dispositivt tvistemålsförfarande och det mer indispositiva förfarandet enligt fastighetsbildningslagen.

Överrättspraxis rörande en situation som den aktuella saknas. Mot bakgrund av det anförda är det av vikt för ledning av rättstillämpningen att målet prövas av högre rätt.

Avgörande . Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.

HD:s beslut . Skäl . Prövningstillstånd ska meddelas om det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (ändringsdispens), det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (granskningsdispens), det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatdispens) eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens).

HD har gått igenom handlingarna i målet och funnit att det inte har kommit fram skäl att bevilja prövningstillstånd i hovrätten. Överklagandet ska därför avslås.

Avgörande . HD avslår överklagandet.