NJA 2011 not 44

1. Ö.C. avled år 2009. Hans föräldrar H.C. och U-B.C. lever liksom hans tre syskon. Ö.C. har testamenterat sina tillgångar till syskonen. H.C. har väckt talan om klander av testamentet vilken bifallits.

2. U-B.C. ansökte vid tingsrätten om att en skiftesman skulle förordnas i dödsboet efter Ö.C. H.C. bestred yrkandet och hänvisade till att U-B.C. inte har rätt att ansöka om skiftesman eftersom hon inte är dödsbodelägare. Tingsrätten fann att U-B.C., som godkänt det testamente som utesluter henne från arv, är dödsbodelägare eftersom testamentet sedermera genom en dom förklarats ogiltigt och biföll hennes ansökan. H.C. har överklagat beslutet. Hovrätten har inte meddelat prövningstillstånd.

3. Av allmänna civilrättsliga principer följer att ett godkännande av testamente får till följd att testamentet i princip blir gällande mot den arvinge som har lämnat godkännandet. Skulle testamentet vara ogiltigt avhjälps således ogiltigheten i förhållande till den arvingen. Till följd av sitt godkännande är U-B.C. i enlighet med testamentet inte längre dödsbodelägare. Den klandertalan som H.C. har väckt och vunnit bifall till gäller i förhållande till honom och får inte till följd att U-B.C. återinträder som dödsbodelägare.

4. Enligt 23 kap. 5 § ÄB ska rätten på en delägares begäran förordna någon att vara skiftesman. U-B.C. har alltså saknat behörighet att ansöka om förordnande av skiftesman. Den omständigheten att tingsrätten trots detta har prövat ärendet i sak får anses utgöra synnerliga skäl för att överklagandet prövas av hovrätten.