NJA 2011 s. 751

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Gunnar Lavett) anförde i beslut den 17 juli 2009:

Det som anförts till stöd för överklagandet föranleder inte annan bedömning än den som Kronofogdemyndigheten har gjort. Överklagandet avslås därför.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ingemar Persson, referent, och Ulrika Ihrfelt samt tf. hovrättsassessorn Carl Rosenmüller) anförde i beslut den 23 december 2009:

Skäl

I förevarande ärende har Skatteverket den 9 juli 2008 ansökt om utlandshandräckning i Spanien av E.H:s skatteskuld enligt kommissionens direktiv 2002/94/EG av den 9 december 2002 om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder. Direktivet utgör tillämplig lag enligt lag (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga. Direktivet har dock upphört att gälla den 1 januari 2009 och ersatts av kommissionens förordning (EG) nr 1179/2008 av den 28 november 2008 om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets direktiv 2008/55/EG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder (förordningen). De aktuella bestämmelserna i förordningen överensstämmer till sitt innehåll med vad som föreskrevs i direktivet. Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Det är således förordningen som ska tillämpas i förevarande ärende.

Enligt art. 14 förordningen ska i en begäran om indrivning fordringsbeloppet anges i såväl valutan i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen som valutan där den sökande myndigheten är belägen. Det innebär att fordran i förevarande fall ska anges i såväl kronor som euro. Beräkningen till euro ska enligt förordningen art. 14 p. 2 ske enligt den senaste växelkurs som var säljkurs den dagen då ansökan om indrivning undertecknades. I förevarande fall uppgick E.H:s skatteskuld på ansökningsdagen till 27 898 kr, vilket motsvarade 2 961,65 euro. När kreditering mot skulden skedde den 15 maj 2009 - varvid omväxling skedde till den kurs som då gällde - uppstod emellertid en differens på grund av valutakursförändring, vilken medförde ett överskott om 2 645 kr när de överförda medlen i kronor avräknades mot statens fordran. Frågan är om detta överskott ska tillfalla staten eller tillgodoräknas E.H.

I förordningen regleras inte vad som ska gälla för det fall att valutadifferens uppstår vid en s.k. omväxling. I lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden finns bestämmelser som bl.a. reglerar handräckning i främmande stat. Vid handräckning enligt förevarande lag tillämpas förordningen (1990:320) om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Enligt 13 § i sistnämnda förordning bortfaller ett eventuellt restbelopp som uppkommer till följd av omväxling eller på grund av att avdrag för kostnader skett. Varken i lagen eller i förordningen regleras dock den nu aktuella situationen, dvs. att ett överskott uppstår. I avsaknad av författningsstöd och mot bakgrund av att den tillämpliga förordningen inte reglerar hur ett överskott som uppstått till följd av omväxling av valuta ska behandlas kan det, enligt hovrättens mening, inte anses finnas fog för att låta ett sådant överskott tillfalla staten. I sammanhanget bör noteras att det av utredningen i målet framgår att de spanska myndigheterna säkrade statens fordran den 28 januari 2009, men att överföring till Sverige skedde först i maj 2009 trots att det i art. 19 förordningen föreskrivs att en överföring av indrivna medel ska ske inom en månad från det att indrivningen verkställdes. Det kan enligt hovrättens mening inte uteslutas att denna hantering bidragit till att valutadifferens uppstått i samband med omväxling. Vid sådant förhållande framstår det inte som rimligt att staten ges företräde framför gäldenären till det överskott som uppkommit. Av utredningen i målet, däribland kronofogdemyndighetens krediteringsbeslut, framgår att det aktuella överskottet har uppstått i samband med överföringen till Sverige och att överskottet uppgått till 2 645 kr. Mot bakgrund av det anförda ska detta överskott tillgodoräknas E.H. Att kursen eventuellt kan ha varit en annan under den tid som förflöt från det att beloppet utmättes från E.H:s konto den 28 januari 2009 till dess det överfördes till Sverige den 14 maj 2009 saknar betydelse. E.H:s överklagande ska därför bifallas till ett belopp om 2 645 kr.

Slut

Med ändring av tingsrättens beslut förordnar hovrätten att det överskott om 2 645 kr som uppkommit med anledning av omväxling av valuta ska tillgodoräknas E.H.