NJA 2012 not 1

Den 24:e. 1. (Ö 1212-11) Framställning om utlämning till Vitryssland av B.M., medborgare i Vitryssland.

Biträdande åklagaren i Republiken Vitryssland begärde i en framställning daterad den 5 oktober 2010 att B.M. skulle utlämnas till Vitryssland för verkställighet av ett frihetsstraff.

Till stöd för framställningen åberopades en dom den 28 februari 2005 meddelad av distriktsdomstolen i Zjelenodorozjnyj, Vitebsk, enligt vilken B.M. dömts till tre års fängelse i korrektionsanstalt med sträng regim och konfiskation av hans egendom. Brottsligheten ska ha ägt rum under år 2003 och bestått i att B.M. bildat en juridisk person utan avsikt att bedriva stadgeenlig verksamhet i syfte att nedbringa vinst och inkomster (falsk näringsverksamhet), vilket förorsakat skada i särskilt stor omfattning, enligt punkt 2 i artikel 234 i Vitrysslands strafflag. Domen överklagades till Vitebsks regiondomstol, men överklagandet föranledde ingen ändring.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet till HD tillsammans med ett eget yttrande.

B.M. motsatte sig utlämning och åberopade som muntlig bevisning vittnesförhör med tre personer från Vitryssland.

Riksåklagaren yrkade att den muntliga bevisningen skulle avvisas med hänvisning till att bevisningen med avsevärt mindre besvär och kostnad kunde läggas fram skriftligen.

HD, yttrande på förslag av föredraganden: Den brottslighet som B.M. är dömd för får i svensk rätt närmast anses motsvaras av grovt skattebrott (2 och 4 §§skattebrottslagen). Straffet för grovt skattebrott är fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Det föreligger därmed inte något hinder mot utlämning enligt 4 § utlämningslagen.

B.M. har förnekat att han gjort sig skyldig till brottsligheten och har gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning enligt 7–9 §§ utlämningslagen samt artiklarna 3 och 6 Europakonventionen.

B.M. har i ärendet anfört sammanfattningsvis följande. Under aktuell tidsperiod var han politiskt engagerad mot den sittande regeringen och det är också anledningen till att han blev misstänkt för skattebrott i Vitryssland. Anklagelserna mot honom är falska. Han har aldrig haft något eget företag utan arbetat tillsammans med bekanta som haft företag. Det är enbart han som anklagats för skattebrott och inte hans bekanta, som även haft uppdrag som verkställande direktörer och att sköta bokföringen för sina företag. Han var aldrig ägare till det företag som omfattas av domen, utan det var en bekant till honom som var ägare. Denne var inte ens närvarande vid rättegången. Själv hade han endast en oavlönad provanställning som chaufför under en månad i företaget. Under utredningen i Vitryssland har utredningspersonal misshandlat honom genom att bl.a. sätta en plastpåse över hans huvud för att framtvinga ett erkännande.

Vitryssland har inte tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Någon sådan överenskommelse som avses i 9 § 3 st. utlämningslagen har inte träffats mellan Sverige och Vitryssland. En förutsättning för att utlämning ska kunna ske är därmed att domen stöds av utredningen och inte heller i övrigt föranleder allvarlig erinran (9 § 1 st.).

En dom eller ett häktningsbeslut utgör inte i sig tillräcklig bevisning, om den som begärs utlämnad bestrider att han gjort sig skyldig till det uppgivna brottet och anför trovärdiga grunder för sitt bestridande (NJA II 1958 s. 28). Vid bedömningen av om en dom stöds av utredningen är det även av betydelse vad som är känt om rättsväsendet i det land som begärt utlämning (jfr NJA 2008 N 21).

I fråga om rättssystemet i Vitryssland har HD i sitt yttrande i NJA 2008 N 21 refererat till den kritik som framkommit i Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter i Vitryssland år 2006. Den information som återfinns i motsvarande rapporter för åren 2007 och 2010 visar att respekten för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland fortfarande är svag samt att utvecklingen efter presidentvalet i december 2010 kan beskrivas som en markant tillbakagång och att det inte kan uteslutas att situationen på kort sikt kommer att förvärras ytterligare under år 2011.

Av en rapport från Europarådet, daterad den 10 december 2007 (”Abuse of the criminal justice system in Belarus”), framgår vidare att rättsväsendet i Vitryssland inte är oberoende och att godtyckliga lagföringar av politiska motståndare sker med tillämpning av straffbestämmelser om bl.a. skattebrott.

När det gäller frågan om den åberopade domen stöds av utredningen kan det konstateras att domen är svårtillgänglig. I den redovisas inledningsvis en sammanfattning av gärningsbeskrivningen som synes omfatta dels skattebrott, dels penningtvätt. I den senare delen ogillas dock åtalet. Vidare redovisas en utförligare uppställning av vad som läggs B.M. till last, 14 vittnesberättelser och viss skriftlig bevisning. I domen redovisas emellertid inte B.M:s inställning till åtalet. Av domen framgår inte heller hur domstolen har prövat vittnesmålens bevisvärde och deras betydelse för åtalet mot B.M. Det vittne som enligt B.M. var den egentlige ägaren till företaget har inte varit närvarande vid huvudförhandlingen, utan det hänvisas i stället till förhöret med denne vid förundersökningen.

Av det anförda följer sammanfattningsvis att den åberopade domen, särskilt med hänsyn till vad som är känt om förhållandena i Vitryssland, inte kan anses stödjas av utredningen. Därmed föreligger det hinder mot utlämning enligt 9 § 1 st. utlämningslagen.

Vid denna bedömning saknas anledning för HD att uttala sig i frågan om det föreligger andra hinder mot utlämning av B.M. Det saknas även anledning att ta ställning till frågan om tillåtande av bevisning.