NJA 2013 not 26

Den 24:e. 26. (Ö 5216-12) Överklagande av A.B. angående inträde i Sveriges advokatsamfund.

Sveriges advokatsamfunds styrelse avslog i beslut den 12 oktober 2012 A.B:s ansökan om inträde i samfundet.

A.B. yrkade att HD skulle förklara honom berättigad att vinna inträde i Sveriges advokatsamfund.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund avstyrkte bifall till överklagandet.

HD, beslut. Skäl. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund har i det överklagade beslutet avslagit A.B:s ansökan om inträde med hänvisning till att han inte har styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet. Beslutet var enhälligt. Styrelsen för samfundets västra avdelning hade avstyrkt ansökan.

I HD har advokatsamfundets styrelse hänvisat till att ovanligt många har riktat kritik mot A.B. för brister i kunskap, processföring och omdöme. Styrelsen har pekat på kritiska yttranden bl.a. från Skaraborgs tingsrätt, inom vars domsaga A.B. har sitt kontor, samt från Västmanlands tingsrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Förvaltningsrätten i Jönköping och Kammarrätten i Jönköping, liksom från vissa advokater.

I HD har A.B. utförligt kommenterat den kritik som har riktats mot honom. På hans begäran har också advokaten P.H. hörts upplysningsvis. P.H. har varit A.B:s principal sedan denne började på hans advokatbyrå som biträdande jurist i augusti 2008.

Det åligger den som söker inträde i advokatsamfundet att styrka sin lämplighet. I rättsfallet NJA 1991 s. 232 framhöll HD att samfundets egen bedömning i inträdesärenden bör, särskilt när den är enhällig, tillmätas stor betydelse vid ett överklagande. Mot denna bakgrund bör, i enlighet med vad som uttalades i 1991 års rättsfall, samfundets beslut i lämplighetsfrågan frångås endast om utredningen i överklagandet utvisar att de anmärkningar som samfundets beslut har grundats på inte har den omfattning eller den styrka som samfundet har utgått från eller om det annars står klart att anmärkningarna inte kan tillmätas den betydelse som har skett vid samfundets prövning eller om något annat särskilt förhållande föranleder det.

A.B. har invänt bl.a. att handläggningen hos advokatsamfundet inte uppfyller de krav som ska ställas på ett sådant förfarande enligt Europakonventionen och att den princip som kommer till uttryck i 1991 års rättsfall därför inte kan upprätthållas. Vad A.B. har anfört föranleder dock ingen annan bedömning av vilken utgångspunkt som bör gälla vid HD:s prövning av ett överklagande om inträde i samfundet.

A.B. har åberopat ett stort antal referenser till stöd för sin ansökan. Det är emellertid endast några advokater som har rekommenderat att han beviljas inträde i samfundet, och många advokater har inte alls yttrat sig. Ett antal advokater är uttalat negativa i sina yttranden. Även om vissa domstolar har förklarat att man inte har någon erinran, har flera domstolar, där A.B. återkommande har företrätt klienter, redovisat uttrycklig och förhållandevis omfattande kritik mot honom. Domstolarnas kritik gäller brister i kunskap, omdöme och förmåga att uppträda sakligt och korrekt i rätten. Även de kritiska advokaterna har anmärkt bl.a. på A.B:s omdöme och uppträdande.

På en del punkter kan A.B. anses ha lämnat förklaringar som får godtas. Vid en helhetsbedömning – och med särskilt beaktande av domstolarnas kritik om brister i uppträdandet – framstår det emellertid som osäkert om han är lämplig som ledamot av advokatsamfundet. Det kan därför inte anses att han för närvarande har styrkt sin lämplighet.

A.B:s överklagande kan alltså inte vinna bifall.

Avgörande. HD lämnar överklagandet utan bifall.