NJA 2013 s. 1084

En betalning till Kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 28 § utsökningsbalken medför inte att dröjsmålsränta slutar löpa.

Nacka tingsrätt

Sedan Kronofogdemyndigheten i ett ärende om verkställighet av en dom på betalningsskyldighet hade beslutat att ett av R.N. till myndigheten inbetalat belopp skulle betalas ut till sökandena, C.W. och M.W., överklagade R.N. beslutet till Nacka tingsrätt. Han gjorde gällande att det förelåg hinder mot fortsatt verkställighet.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Olof Nyman) anförde i beslut den 7 november 2011 följande.

Genom dom vid Attunda tingsrätt den 24 mars 2009 förpliktades R.N. att ersätta C.W. och M.W. för rättegångskostnader med 84 069 kr jämte ränta.

C.W. och M.W. ansökte om verkställighet av tingsrättens dom.

R.N. betalade den 28 april 2009 in 85 580 kr till Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten beslutade den 6 maj 2009 med anledning av inbetalningen att tingsrättens dom inte fick verkställas. I beslutet antecknades att R.N. ansökt om nedsättning enligt 3 kap. 6 § UB.

Tingsrättens dom överklagades till Svea hovrätt. Genom dom i hovrätten den 9 juli 2009 ändrades tingsrättens dom på så sätt att R.N. förpliktades ersätta C.W. och M.W. för rättegångskostnader vid tingsrätten med 143 408 kr jämte ränta i enlighet med tingsrättens domslut. R.N. förpliktades vidare att ersätta C.W. och M.W. för rättegångskostnader i hovrätten med 49 612 kr jämte ränta.

C.W. och M.W. ansökte om verkställighet av hovrättens dom.

R.N. betalade den 26 juli 2010 in 110 000 kr till Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten beslutade den 27 augusti 2010 med anledning av inbetalningen att hovrättens dom inte fick verkställas.

Hovrättens dom överklagades till HD som den 16 februari 2011 beslutade att inte meddela prövningstillstånd, varvid hovrättens dom stod fast.

I beslut den 7 mars 2011 anförde Kronofogdemyndigheten att de av R.N. inbetalade beloppen jämte upplupen ränta, men med avdrag för grundavgift, skulle utbetalas till C.W:s och M.W:s ombuds klientmedelskonto. Den återstående skulden i det utsökningsärende som avsåg hovrättens dom uppgick enligt Kronofogdemyndigheten till 24 061 kr jämte ränta. Kronofogdemyndigheten beslutade att verkställigheten skulle fortsätta för detta fordringsbelopp jämte ränta.

R.N. betalade den 8 april 2011 in 17 700 kr till Kronofogdemyndigheten. Enligt Kronofogdemyndighetens beräkning uppgick den dessför-innan återstående skulden till 17 687 kr. (Enligt vad R.N. uppgett i överklagandet hade han dessförinnan även inbetalt ett belopp om 6 550 kr.) Kronofogdemyndigheten utbetalade 17 687 kr till C.W. och M.W. den 11 april 2011. Av beloppet återstod då endast 13 kr, vilka enligt Kronofogdemyndighetens praxis inte återbetalas.

Kronofogdemyndigheten meddelade R.N. den 8 april 2011 att Kronofogdemyndigheten då skulle utbetala till sökandena det av R.N. inbetalade beloppet.

R.N. har överklagat ”Kronofogdemyndighetens åtgärd den 8 april 2011 att utkräva full dröjsmålsränta” och yrkat återbetalning med 17 700 kr jämte ränta från inbetalningsdagen tills återbetalning sker. R.N. får därvid anses ha gjort gällande att det föreligger hinder mot fortsatt verkställighet avseende de 17 700 kr som han betalat in till Kronofogdemyndigheten. Han har som skäl för sitt överklagande huvudsakligen anfört att de av honom gjorda inbetalningarna om 85 580 kr respektive 110 000 kr har varit s.k. villkorslösa betalningar och att någon dröjsmålsränta därför inte ska utgå på C.W:s och M.W:s fordringar. R.N. har åberopat vittnesförhör med Å.A. för att visa att han valt en villkorslös inbetalning där ränteberäkningen upphör.

Skäl

I fråga om beräkning av ränta på fordringar som löper enligt exekutionstitel - i ett fall som detta, där fördelning mellan olika borgenärer enligt bestämmelserna i 13 kap. 6 § och 2 § UB inte ska ske - gäller att ränta på borgenärens fordran ska beräknas t.o.m. den dag då Kronofogdemyndigheten beslutar om utbetalning (jfr prop. 1980/81:8, s. 680 och 686, Gregow, Utsökningsrätt, 3 uppl., s. 242, och Svea hovrätts avgörande den 31 maj 2010 i ÖÄ 9523-09). I enlighet härmed har dröjsmålsränta fortsatt att löpa på de av domstolarna utdömda rättegångskostnaderna fram till dagen för utbetalning. Trots R.N:s inbetalningar har alltså skulderna växt med dröjsmålsräntan. Det saknar därvid betydelse om R.N:s inbetalningar varit villkorslösa eller skulle uppfattas som nedsättningar och tingsrätten går därför inte in på bedömning av den saken. Som framgått ovan är det i stället avgörande för tingsrättens ställningstagande i målet att utbetalning inte ägde rum förrän i mars 2011. Eftersom de av R.N. inbetalade beloppen inte räckte för att betala hela skulden, till det belopp den då skulle beräknas, var det rätt av Kronofogdemyndigheten att låta verkställigheten fortsätta. R.N:s överklagande ska därför avslås.

Med hänsyn till att det saknar betydelse i målet om inbetalningarna var villkorslösa finns inte heller anledning att höra Å.A. som vittne.

Slut

Tingsrätten, som avvisar det av R.N. åberopade vittnesförhöret med Å.A., avslår överklagandet.

Svea hovrätt

R.N. överklagade i Svea hovrätt och yrkade bifall till sin talan vid tingsrätten.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ulrika Beergrehn, Måns Edling, referent, och Patrik Schöldström) anförde i beslut den 30 januari 2012 följande.

Skäl för beslutet

Vad R.N. anfört i hovrätten motiverar ingen annan bedömning än den som tingsrätten har gjort. Överklagandet ska därför avslås.

Beslut

Hovrätten avslår överklagandet.

Högsta domstolen

Dödsboet efter R.N. överklagade och yrkade att HD skulle förplikta C.W. och M.W. att till dödsboet betala 17 700 kr jämte ränta.

C.W. och M.W. motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Chris Stattin-Larsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Domskäl

Skäl

Bakgrund

1.

R.N. väckte talan mot C.W. och M.W. om bättre rätt till vissa byggnader på en fastighet. Tingsrätten ogillade R.N:s talan samt förpliktade denne att ersätta C.W. och M.W. för rättegångskostnader jämte ränta från dagen för domen tills betalning sker. Sedan C.W. och M.W. hade ansökt om verkställighet av domen, betalade R.N. in ett belopp till Kronofogdemyndigheten avseende de rättegångskostnader som tingsrätten hade dömt ut, upplupen dröjsmålsränta vid inbetalningen och ersättning för grundavgiften för verkställigheten. Kronofogdemyndigheten beslutade, med hänvisning till att R.N. hade gjort en nedsättning enligt 3 kap. 6 § första stycket 1 UB, att domen inte fick verkställas.

2.

Tingsrättens dom överklagades. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att R.N. förpliktades ersätta C.W. och M.W. för deras rättegångskostnader i tingsrätten med ett högre belopp. Vidare förpliktades R.N. att ersätta C.W. och M.W. för deras rättegångskostnader i hovrätten. C.W. och M.W. ansökte om verkställighet av hovrättens dom. R.N. betalade in ett belopp till Kronofogdemyndigheten, som med tillämpning av 3 kap. 6 § första stycket 1 UB beslutade att domen inte fick verkställas.

3.

Sedan hovrättens dom vunnit laga kraft betalade Kronofogdemyndigheten ut de av R.N. inbetalda pengarna tillsammans med den hos myndigheten upplupna räntan. På ansökan av C.W. och M.W. beslutade myndigheten att fortsätta verkställigheten avseende resterande belopp, nämligen dröjsmålsränta som hade uppkommit efter inbetalningarna. R.N. betalade därefter - under protest och med det angivna syftet att inte påläggas ytterligare dröjsmålsränta - in 17 700 kr till myndigheten. Kronofogdemyndigheten beslutade samma dag att betala ut 17 687 kr till C.W. och M.W. Eftersom den skuld som domen avsåg därmed var betald, avslutade myndigheten målet.

4.

R.N. överklagade Kronofogdemyndighetens beslut till tingsrätten och yrkade återbetalning av de 17 700 kr som han hade betalat in till myndigheten. R.N. gjorde huvudsakligen gällande att de betalningar han tidigare hade gjort till myndigheten i utmätningsmålet var villkorslösa betalningar enligt 4 kap. 28 § UB. Eftersom C.W. och M.W. kunde lyfta de inbetalda pengarna mot ställande av säkerhet, skulle enligt R.N. betalningarna påverka dröjsmålsräntan på rättegångskostnaderna så att räntan slutade löpa när inbetalningarna gjordes. Tingsrätten avslog överklagandet. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.

Frågan i målet

5.

Dödsboets ståndpunkt är att de betalningar som gjordes var villkorslösa betalningar enligt 4 kap. 28 § UB. Det finns mot denna bakgrund anledning att först behandla frågan hur en sådan betalning påverkar beräkningen av den dröjsmålsränta som ska utgå enligt exekutionstiteln.

Rättslig reglering

6.

För att en dom ska få verkställas utan särskilda villkor krävs att den har vunnit laga kraft (3 kap. 3 § första stycket UB). En sådan dom på betalningsskyldighet som är aktuell i målet får dock verkställas genast, om inte gäldenären hos Kronofogdemyndigheten ställer viss säkerhet (3 kap. 6 § första stycket 2 och 3). Gäldenären kan även förhindra verkställigheten genom att nedsätta pengar hos myndigheten till ett belopp som svarar mot betalningsskyldigheten den dag då nedsättningen sker tillsammans med förrättningskostnaderna (3 kap. 6 § första stycket 1). Pengarna ska göras räntebärande (5 kap. 1 § utsökningsförordningen, 1981:981). Så länge domen inte har vunnit laga kraft, kan alltså gäldenären hindra utmätning genom att säkerställa betalningsskyldigheten.

7.

En annan situation regleras i 4 kap. 28 § UB. Enligt denna bestämmelse anses medel som gäldenären betalar till Kronofogdemyndigheten i ett anhängigt mål omedelbart utmätta i målet, om betalningen inte har gjorts med villkor som strider mot detta. Det krävs alltså inte att myndigheten fattar ett särskilt beslut om utmätning; denna verkan inträder omedelbart genom att pengarna betalas in. Utmätningen innebär bl.a. att gäldenärens rätt att förfoga över medlen begränsas. Liksom andra medel som flyter in i ett utmätningsmål ska pengar som gäldenären betalar in enligt 4 kap. 28 § göras räntebärande utan dröjsmål, såvida det inte kan antas att de kommer att betalas ut till borgenären inom två veckor (13 kap. 1 § utsökningsförordningen). Om gäldenärens inbetalning inte är villkorslös och 4 kap. 28 § därför inte är tillämplig, kan det bli aktuellt för myndigheten att i stället på vanligt sätt besluta om utmätning av pengarna.

8.

Medel som har flutit in till Kronofogdemyndigheten i ett utmätningsmål ska redovisas så snart som möjligt (13 kap. 1 § UB). Detsamma gäller ränta som utgår på de medel som har satts in på räntebärande konto (13 kap. 2 §). Om det finns flera borgenärer, måste medlen dock fördelas dem emellan. För att beräkna varje borgenärs fordran och fördelningen mellan borgenärerna ska myndigheten hålla fördelningssammanträde (13 kap. 4 §). När det finns flera borgenärer är det angeläget för ränteberäkningen att kunna hålla sig till en bestämd och för samtliga borgenärer gemensam slutdag. En fordran som ska beaktas vid fördelningen ska därför tas upp med det belopp som den uppgår till på fördelningsdagen (13 kap. 6 § första stycket). En borgenär som får vänta på betalning efter fördelning har rätt till den ränta som faktiskt har upplupit på hans fordran från fördelningsdagen t.o.m. utbetalningsdagen. (Jfr prop. 1980/81:8 s. 679 och 685.)

9.

Slutskedet i utmätningsförfarandet är utbetalningen av de medel som har flutit in. Om utmätning har skett med stöd av 3 kap. 6 § UB och domen inte har vunnit laga kraft, får medlen dock inte betalas ut utan att borgenären ställer säkerhet för återbetalning (13 kap. 14 § 1). Säkerheten kan bestå av t.ex. borgen (se vidare kraven i 2 kap. 25 §).

Hur en inbetalning till Kronofogdemyndigheten påverkar dröjsmålsräntan

10.

Bestämmelsen i 13 kap. 14 § 1 UB ger visserligen borgenären möjlighet att bestämma om han på en gång vill lyfta de utmätta pengarna mot säkerhet eller i stället avvakta till dess att domen vinner laga kraft. Borgenären kan sålunda sägas förfoga över betalningsdagen och därmed också över den dröjsmålsränta som han kan kräva. Dröjsmålsräntan beräknas i ett fall som detta enligt en räntefot som motsvarar referensräntan med ett tillägg av åtta procentenheter och kan därför för en borgenär framstå som förmånlig. Gäldenären däremot förlorar rådigheten över de pengar som han betalar in till Kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 28 §.

11.

Eftersom det finns ett krav på ställande av säkerhet, kan borgenären dock inte fritt disponera över de utmätta pengarna. En villkorslös betalning till Kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 28 § UB utgör därmed inte en sådan betalning på skulden som medför att dröjsmålsränta slutar löpa på beloppet. I motiven till utsökningsbalken uttalas också att ränta på borgenärens fordran i vanlig ordning beräknas t.o.m. den dag då Kronofogdemyndigheten beslutar om utbetalning (se prop. 1980/81:8 s. 680).

Slutsats

12.

Av det anförda följer att R.N:s inbetalningar till Kronofogdemyndigheten inte medförde att dröjsmålsräntan upphörde att löpa, även om det skulle vara så att betalningarna anses ha skett enligt 4 kap. 28 § UB.

13.

Dödsboet har åberopat förhör för att styrka att det var fråga om en villkorslös betalning enligt 4 kap. 28 § UB. Vid den ovan angivna bedömningen finns det inte skäl att hålla sammanträde för förhör.

14.

Överklagandet ska alltså avslås - - -.

Domslut

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

Domskäl

HD (justitieråden Marianne Lundius, Ella Nyström, Kerstin Calissendorff, Göran Lambertz och Dag Mattsson, referent) meddelade den 17 december 2013 beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelat: den 17 december 2013.

Mål nr: Ö 822-12.

Lagrum: 4 kap. 28 § och 13 kap. 14 § UB.