NJA 2013 s. 49

Återställande av försutten tid. En klagande som i enlighet med hovrättens blankett för underrättelse om förenklad delgivning informerade domstolen om en kommande semesterresa fick inte besked om att målet kunde komma att avgöras under bortovaron. Hovrätten avgjorde därefter målet vid en tidpunkt som medförde att överklagandetiden hade löpt ut när klaganden återkom från semestern. Klaganden har ansetts haft fog att utgå från att beslutet inte skulle meddelas vid en sådan tidpunkt och har därför haft giltig ursäkt att inte i rätt tid överklaga hovrättens beslut.

Kristianstads tingsrätt dömde den 15 mars 2012 S.J. för hastighetsöverträdelse till penningböter. S.J. överklagade domen i Hovrätten över Skåne och Blekinge, som den 21 juni 2012 beslutade att inte meddela prövningstillstånd. Hovrättens beslut, som fick överklagas senast den 19 juli 2012, vann laga kraft.

Högsta domstolen

S.J. ansökte om återställande av försutten tid för överklagande av hovrättens beslut.

Riksåklagaren motsatte sig att den försuttna tiden återställdes.

Hovrätten avgav yttrande till HD.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Magnus Wulkan, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Domskäl

Skäl

1.

S.J. dömdes den 15 mars 2012 av Kristianstads tingsrätt för hastighetsöverträdelse till penningböter. Han överklagade domen till hovrätten. Den 15 maj ringde han till hovrätten och berättade att han skulle befinna sig utomlands mellan den 10 juni och den 1 augusti. Hovrätten beslutade den 21 juni att inte meddela prövningstillstånd. Sista dag att överklaga beslutet var den 19 juli. I utredningen finns det inte något som motsäger S.J:s uppgift att han befann sig utomlands såväl när hovrätten meddelade sitt beslut som under hela överklagandetiden.

2.

Har någon försuttit den tid som gäller för att överklaga ett beslut, får enligt 58 kap. 11 § RB tiden återställas, om han hade laga förfall. I 32 kap. 8 § föreskrivs att laga förfall föreligger när någon har hindrats från att fullgöra vad som har ålegat honom genom avbrott i den allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet som han inte hade bort förutse eller rätten annars finner utgöra giltig ursäkt.

3.

Varje omständighet av den beskaffenheten att det inte skäligen kan krävas att en part ska infinna sig till en förhandling eller på annat sätt vara verksam i rättegången kan utgöra laga förfall. Det krävs således inte att det har förelegat ett absolut hinder mot att företa den uteblivna åtgärden (se NJA II 1943 s. 420).

4.

Normalt ankommer det på en part att se till att han kan nås och ta del av skrivelser från domstolen. En upplysning till domstolen från en part om att han kommer att vara bortrest under en tid medför i allmänhet inte att domstolen har anledning att dröja med att avgöra ett mål eller ärende som handläggs skriftligt. En annan ordning skulle kunna komma i konflikt med motpartens befogade intresse av att avgörandet inte onödigtvis fördröjs. I notisfallet NJA 1991 C 73 fann emellertid HD att sökanden haft fog att utgå från att domstolen skulle vänta med beslutet eftersom beslutet inte kunde verkställas under hans bortovaro. HD återställde därför den försuttna tiden.

5.

I det nu aktuella fallet skickade hovrätten en blankett med information om förenklad delgivning till S.J. Genom denna information upplyste hovrätten bl.a. att det fanns en lagstadgad skyldighet att anmäla adressändring till domstolen. Vidare framgick av informationen att S.J., för att vara säker på att inte missa några frister eller annat, måste ta del av sin post åtminstone en gång varannan vecka. Om han inte kunde göra det, t.ex. på grund av semester, borde han enligt informationen i förväg anmäla det till domstolen.

6.

När S.J. anmälde sin kommande utlandsvistelse till hovrätten agerade han alltså i enlighet med den skriftliga instruktion som han hade fått från hovrätten. Av hovrättens yttrande framgår att någon upplysning om att målet kunde komma att avgöras under S.J:s bortovaro förmodligen inte lämnades när han informerade hovrätten om utlandsvistelsen.

7.

Omständigheterna i detta fall får anses vara sådana att det inte skäligen har kunnat krävas av S.J. att han skulle ordna med t.ex. bevakning av sin post under utlandsvistelsen. Han har i stället haft fog att utgå från att hovrätten inte skulle meddela sitt beslut i målet vid en sådan tidpunkt att hela överklagandetiden inföll under den tid då han befann sig utomlands och inte kunde ta del av sin post.

8.

S.J. har därför haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att i rätt tid överklaga hovrättens beslut. Den försuttna tiden ska därmed återställas.

Domslut

HD:s avgörande

HD återställer med tillämpning av 58 kap. 11 § RB den försuttna tiden för att överklaga hovrättens beslut. Överklagandet ska ha kommit in till hovrätten inom fyra veckor från HD:s beslut.

Domskäl

HD (justitieråden Ella Nyström, Kerstin Calissendorff, Johnny Herre, referent, Ingemar Persson och Dag Mattsson) meddelade den 8 februari 2013 beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelat: den 8 februari 2013.

Mål nr: Ö 3710-12.

Lagrum: 32 kap. 8 § och 58 kap. 11 § RB.

Rättsfall: NJA 1991 C 73.