NJA 2015 not 10

1. Å.T. och F.Y. var gifta med varandra mellan åren 1998 och 2008. De har tillsammans sonen R.T.Y., född den 3 mars 2003. År 2007 flyttade Å.T. och R. från Schweiz till Sverige. F.Y. bor alltjämt i Schweiz.

2. Å.T. är ensam vårdnadshavare för R. Hon anförtroddes ensam vårdnad i dom meddelad av tingsrätt den 24 april 2009. I samma dom lämnade tingsrätten F.Y:s yrkande om umgänge med R. utan bifall. Domen vann laga kraft.

3. Sedan år 2007 har Å.T. och R. s.k. kvarskrivning samt sekretessmarkering i folkbokföringen. Å.T. har numera ett annat efternamn än T. Hon har inte velat uppge vilket efternamn hon har bytt till eller hur hennes och R:s nuvarande familjeförhållanden ser ut.

4. F.Y. är omgift sedan år 2008. Han har två döttrar i sitt nya äktenskap. Han har även en vuxen son.

5. F.Y. och R. har inte träffat varandra eller haft någon annan kontakt sedan Å.T. och R. flyttade till Sverige år 2007.

6. Socialnämnden har i yttranden den 5 april och den 20 november 2013 ansett det vara förenligt med R:s bästa att få byta till sin mammas efternamn.

7. Enligt 5 § 1 st. namnlagen (1982:670) gäller att den som vill byta ett efternamn som har förvärvats genom födelsen enligt 1 eller 49 a § till ett annat efternamn som bärs av någon av föräldrarna kan göra detta genom anmälan till Skatteverket. För ett sådant byte krävs enligt 6 §, om ett barn under 18 år bär någon av föräldrarnas efternamn utan att denna förälder är vårdnadshavare, att föräldern har samtyckt till namnbytet eller att domstol har funnit att namnbytet är förenligt med barnets bästa.

8. I fråga om kravet att namnbytet ska vara förenligt med barnets bästa framgår av förarbetena att det är viktigt att ett namnbyte inte återverkar ofördelaktigt på relationerna mellan barnet och den förälder vars namn barnet bär och som inte är vårdnadshavare samt att domstolen i takt med barnets stigande ålder och utveckling bör ta allt större hänsyn till barnets egna synpunkter och önskemål att byta namn (prop. 1981/82:156 s. 54). Om barnet har fyllt tolv år tas särskild hänsyn till barnets inställning (48 § 1 st.). Tanken är att barnet då nått sådan mognad att det självständigt kan ta ställning till namnfrågan (se a. prop. s. 29 och 78). Vid bedömningen av om ett namnbyte är förenligt med barnets bästa ska rätten, även när barnets samtycke inte behövs, ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (48 § 2 st.). Bestämmelsen är avsedd att stärka barnens rätt genom att det skapas en garanti för att namnbyten inte äger rum utan att hänsyn tas till viljan hos de barn som har en egen inställning till namnfrågan (prop. 1994/95:224 s. 56).

9. I ärenden enligt 6 § namnlagen ska domstolen inhämta yttrande från socialnämnden. Om det inte är olämpligt ska socialnämnden försöka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten (45 § 3 st.).

10. Socialnämnden har i sina yttranden ansett det vara förenligt med R:s bästa att få byta efternamn. Av yttrandena framgår att utredaren träffade R. då denne var tio år. Vidare framgår att utredaren och R. samtalat utan att mamman medverkat, att R. är reflekterande i samtalet och att han är mycket tydlig med sin egen vilja att byta namn, att han identifierar sig med och kallar sig för ett annat namn som en självklar del av hans identitet, att han inte vill ha någon kontakt med sin pappa och att han bedöms förstå innebörden av namnbytet.

11. Av yttrandena framgår att R. har en bestämd önskan att byta namn och att han förstår följderna av ett namnbyte. R. är snart 13 år. Han har nått en sådan ålder och mognad att stor vikt måste fästas vid hans eget önskemål om namnbyte.

12. Det är naturligt att R. känner stark samhörighet med sin mamma. Han har levt med och tagits om hand av henne sedan år 2007 då han var fyra år gammal. Från sociala, psykologiska och praktiska synpunkter får det anses vara av värde för R. att få bära samma efternamn som sin mamma. Han kallar sig dessutom redan för och identifierar sig med ett annat namn än F.Y:s.

13. Det saknas anledning att ifrågasätta att F.Y. bryr sig om sin son och vill ha kontakt med honom. R. har dock inte träffat eller haft någon kontakt med sin pappa sedan år 2007. F.Y. hävdar att den bristande kontakten uteslutande beror på Å.T., vilket hon bestrider. Domstol har dock konstaterat att det saknats förutsättningar för umgänge.

14. F.Y. har anfört att sonens efternamn är den enda koppling han har kvar till sin son och att ett byte av efternamn är den sista åtgärden för att definitivt bryta kontakten mellan far och son. Ett byte av efternamn påverkar i och för sig i viss mån möjligheten för F.Y. att få kontakt med sin son. Vid en samlad bedömning framstår det emellertid som bäst för R. att få byta efternamn. Ett namnbyte kan inte heller anses stå i strid med artikel 8 i Europakonventionen. HD anser det vara förenligt med R:s bästa att byta till samma efternamn som modern.