NJA 2018 not 17
T.L. mot riksåklagaren angående resning.
Den 11 :e. 17 . (Ö 2015-18) T.L. mot riksåklagaren angående resning.
Hovrätten för Övre Norrland meddelade den 25 oktober 2017 dom i mål mot T.L.
T.L. ansökte om resning och yrkade att han skulle frikännas från åtalet för stöld i hovrättens mål B 969-16 samt från åtalen för stöld, häleri, grov stöld och grovt vapenbrott i hovrättens mål B 668-17. Han yrkade vidare att S.H:s, K.Ö:s, L.E:s och J.N:s enskilda anspråk skulle ogillas samt att Länsförsäkringars anspråk på beslagtagen egendom skulle lämnas utan bifall.
T.L. begärde i andra hand att HD skulle förelägga riksåklagaren att vidta vissa utredningsåtgärder. Han begärde även att HD skulle förordna en offentlig försvarare för honom.
Riksåklagaren anförde att det saknades skäl att bevilja resning. Riksåklagaren angav vidare att det saknades anledning att återuppta förundersökningen och att förordna en offentlig försvarare.
HD, beslut på förslag av föredraganden. Skäl
Bakgrund
T.L., som har arbetat som polis, dömdes i oktober 2016 av Umeå tingsrätt i mål B 1830-15 för bl.a. stöld av en tidigare kollegas tjänstevapen (del av åtalspunkten 3). Påföljden, som avsåg även annan brottslighet, bestämdes till fängelse i tre månader.
Domen överklagades till Hovrätten för Övre Norrland (mål B 969-16).
T.L. dömdes därefter i augusti 2017 på nytt av Umeå tingsrätt i mål B 1348-17. Han dömdes för bl.a. stöld av gods tillhörigt Bravida Sverige AB (åtalspunkten 1), stöld av gods tillhörigt S.H. (åtalspunkten 2), häleri avseende gods tillgripet från K.Ö. respektive L.E. (åtalspunkterna 3A, 3B och 4A) samt grovt vapenbrott avseende innehav av bl.a. vapen som stulits vid ett inbrott hos J.N. (åtalspunkten 7). Han åtalades även för grov stöld avseende inbrottet hos J.N. (åtalspunkten 6), men frikändes på den punkten. Påföljden, som avsåg också annan brottslighet, bestämdes till fängelse i ett år och tre månader. Tingsrätten beslutade vidare om skadestånd till S.H., K.Ö. och L.E. samt om utlämnande av visst beslagtaget gods till Länsförsäkringar.
Domen överklagades till Hovrätten för Övre Norrland (mål B 668-17).
Hovrätten avgjorde målen gemensamt. Med avseende på ovan angivna åtalspunkter ändrade hovrätten tingsrättens domar enbart på följande sätt. Hovrätten ogillade åtalet avseende stöld hos Bravida och dömde i stället T.L. för häleri avseende hos Bravida tillgripet gods. Vidare dömde hovrätten T.L. för grov stöld avseende inbrottet hos J.N. Påföljden i det första målet skärptes till fängelse i sex månader och i det andra målet till fängelse i två år. Hovrätten fastställde vad tingsrätten beslutat om skadestånd och beslutade därutöver om skadestånd till J.N. Med undantag för någon punkt fastställde hovrätten även beslutet om utlämnande av beslagtaget gods till Länsförsäkringar.
HD beslutade i december 2017 att inte meddela prövningstillstånd.
T.L. verkställer sedan i december 2017 de utdömda fängelsestraffen.
Skälen för hovrättens dom i berörda delar
Stölden av tjänstevapnet
Hovrätten grundade sin bedömning huvudsakligen på att T.L. vidgått att han tagit vapnet och att det av utredningen framgick att han agerat som att det var hans egendom. Vidare fann hovrätten att vapnet inventerats hos polismyndigheten 2013, varför det måste ha tillgripits i tiden därefter.
Stölden hos S.H.
Hovrätten grundade sin bedömning huvudsakligen på att den släpvagn som tillgripits vid stölden fanns hos T.L. en mycket kort tid efter det att ett vittne sett en bil med släpvagn köra från tillgreppsorten. Vidare togs släpvagnen, liksom visst annat gods, som S.H. identifierade som stulet vid gärningstillfället, i beslag hos T.L.
Hälerierna
Hovrätten grundade sin bedömning huvudsakligen på att gods, som tagits i beslag hos T.L., pekats ut av målsägandena som stulet och att utpekandena ansågs tillförlitliga.
Inbrottet hos J.N. och det grova vapenbrottet
Hovrätten grundade sin bedömning huvudsakligen på att de vapen som tillgripits hos J.N. hittats hos T.L. och att det fanns för T.L. besvärande omständigheter, såsom att han i vart fall delvis hade kännedom om J.N:s vapeninnehav och att inbrottet framför allt tycktes ha varit inriktat på tillgrepp av vapen. Hovrätten ansåg att bl.a. det sätt på vilket vapnen placerats hos T.L. gjorde att det framstod som så orimligt att någon annan skulle ha stulit vapnen och sedan placerat ut dem hos honom att den möjligheten kunde lämnas utan avseende.
Resningsansökan
T.L. har som grund för sin ansökan om resning anfört att det har kommit fram nya omständigheter och bevis som inte har lagts fram tidigare och som sannolikt skulle ha lett till att han hade frikänts från de brott som omfattas av ansökan. Han har gjort gällande att det i vart fall finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om han begått brotten.
T.L. har uppgett bl.a. att ny utredning visar att både polis och åklagare brustit i objektivitet, vilket har urholkat hans rätt till en rättvis rättegång. Han har därutöver anfört i huvudsak följande med avseende på de åtalspunkter som omfattas av resningsansökan.
Stölden av tjänstevapnet
En ny omständighet är att det är nödvändigt att uppge namn för att få ut reservnycklar till vapenskåp hos polisen och stölden kan därför inte ha gått till så som åklagaren har gjort gällande. I stället måste stölden ha skett så som T.L. angett, vilket bl.a. innebär att den måste ha ägt rum före den 7 oktober 2011 och alltså är preskriberad.
Stölden hos S.H.
Ny bevisning visar att det funnits skospår på brottsplatsen. Skospåren är förenliga med antagandet att stölden begåtts av två gärningsmän. T.L:s skor avsätter inte så stora spår som de fotograferade skoavtrycken. Ny bevisning visar även att visst beslagtaget gods måste ha manipulerats under tiden i beslag.
Hälerierna
Det har redan tidigare varit känt att förfarandet kring målsägandenas utpekande av beslagtaget gods varit bristfälligt. Ny bevisning visar bl.a. att visst gods som målsägandena pekat ut inte har de kännetecken som målsägandena har angett för att identifiera godset. Det finns även stöd i den nya bevisningen för att en av målsägandena pekat ut gods som aldrig har anmälts stulet.
Inbrottet hos J.N. och det grova vapenbrottet
Ny utredning ger ytterligare stöd för att inbrottet hos J.N. kan ha begåtts av en alternativ gärningsman och för att vapnen kan ha placerats hos T.L. utan hans kännedom. Bland annat har ett kikarsikte som hört till ett av vapnen lämnats anonymt till T.L:s tidigare offentliga försvarare, med uppgift om att vara köpt av den person tingsrätten ansåg kunna vara en tänkbar alternativ gärningsman. Vidare har det framkommit uppgifter som ger stöd för att vapnen som hittades i en fiskrök på tomten borde ha hittats vid en tidigare husrannsakan. Eftersom vapnen inte hittades vid den husrannsakan måste de ha placerats i fiskröken efter det att T.L. frihetsberövades.
Bevisning
Till stöd för sin ansökan har T.L. gett in relativt omfattande skriftlig bevisning samt ljudupptagningar m.m.
HD:s bedömning
Det är inte sannolikt att de nya omständigheter och den nya bevisning som T.L. har åberopat till stöd för sin ansökan skulle ha lett till en frikännande dom i berörda delar eller till att brotten hade hänförts under mildare straffbestämmelser. Inte heller finns det synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om T.L. har begått de brott som han dömts för.
T.L. har inte heller visat någon annan grund för resning.
Resningsansökan ska därför lämnas utan bifall.
Avgörande
HD, som inte finner skäl att förelägga riksåklagaren att vidta utredningsåtgärder och inte heller finner skäl att förordna offentlig försvarare, avslår T.L:s ansökan om resning.