NJA 2018 not 7
R.F. mot Riksåklagaren angående resning.
Den 9:e. 7. (Ö 2015-17) R.F. mot Riksåklagaren angående resning.
R.F. dömdes den 13 februari 2013 av Hovrätten för Västra Sverige för våldtäkt.
Påföljden bestämdes till fängelse två år. R.F. förpliktades också att betala skadestånd till målsäganden.
Hovrättens fällande dom grundar sig huvudsakligen på målsägandens utsaga. Rätten fann att hon var trovärdig, att hennes uppgifter var tillförlitliga och att de vann stöd av övrig utredning. Hennes berättelse lades därför till grund för bedömningen. Utredningen i övrigt bestod främst av vissa sms-meddelanden, journalutdrag och vittnesuppgifter angående målsägandens agerande efter händelsen.
HD beslutade den 24 oktober 2014 att inte bevilja prövningstillstånd i målet.
R.F. ansökte om resning och yrkade att han skulle frikännas från ansvar för våldtäkt och att det enskilda anspråket skulle ogillas. Han yrkade vidare att HD under alla förhållanden skulle förelägga riksåklagaren att vidta ytterligare utredningsåtgärder samt förordna offentlig försvarare åt honom.
Riksåklagaren motsatte sig att resning beviljades och att ytterligare utredningsåtgärder skulle vidtas.
HD , beslut i huvudsaklig överensstämmelse med föredraganden: Skäl
R.F. har i resningsansökan åberopat tekniska analyser rörande när vissa i målet åberopade sms-meddelanden har skickats. Han har också åberopat vittnesförhör med dels den it-forensiker som har genomfört analyserna, dels två personer som var närvarande under den aktuella kvällen men som inte hördes under rättegången. Slutligen har han också åberopat ett kompletterande vittnesförhör med en person som han menar att domstolarna har missförstått.
De sms-meddelanden som nu varit föremål för analys synes visserligen ha varit av relativt stor betydelse för hovrättens bedömning av skuldfrågan. De analyser som gjorts kan emellertid inte på något avgörande sätt anses påverka bilden av när meddelandena skickades. Redan av den ursprungliga utredningen framgick det dels att det första meddelandet skickades kl. 23.30 och det sista kl. 23.46, dels att de 16 första meddelandena hänfördes till den förstnämnda tidpunkten och de två sista till den senare. Till detta kommer att hovrätten inte har fäst någon avgörande vikt vid när meddelandena sändes.
Uppgifterna från de personer som var närvarande under kvällen har – eftersom ingen av dem såg några sexuella handlingar och det i målet är ostridigt att sexuella handlingar har förekommit – inte någon egentlig bäring på bedömningen av skuldfrågan.
Vad gäller R.F:s begäran om kompletterande vittnesförhör finns det i hovrättens dom inte något som tyder på att rätten, såsom påstås i resningsansökan, felaktigt har utgått ifrån att vittnet vaknade och gick ned först på morgonen efter händelsen.
Sammanfattningsvis är det inte sannolikt att R.F. skulle ha frikänts eller att brottet skulle ha hänförts under en mildare straffbestämmelse om den nya utredningen hade lagts fram i brottmålet. Inte heller är den nya utredning som R.F. åberopat i HD sådan, att det finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om han begått det brott som han dömts för.
Avgörande
HD, som inte finner anledning att förelägga riksåklagaren att vidta ytterligare utredningsåtgärder eller att förordna offentlig försvarare, avslår resningsansökan.