Den tidigare bötesdomen
Vid straffmätning av bötesbrottslighet som har begåtts före en tidigare meddelad bötesdom har straffet bestämts enbart med utgångspunkt i straffvärdet för de brott som prövats i målet.
Sökord Böter · Asperationsprincipen · Brottspåföljd · Dagsböter · Nyupptäckt brottslighet · Påföljdsbestämning · Straffmätning
Sundsvalls tingsrätt
Allmän åklagare väckte åtal vid Sundsvalls tingsrätt mot M.S. för olovlig körning, grovt brott, enligt 3 § första stycket andra meningen trafikbrottslagen (1951:649), för rattfylleri enligt 4 § första och andra styckena trafikbrottslagen samt för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen (1968:64).
Åklagaren angav följande gärningsbeskrivningar.
Olovlig körning, grovt brott
M.S. har kört personbil utan att ha rätt till det. Det hände den 22 augusti 2024 [i] Timrå kommun.
Brottet bör bedömas som grovt eftersom hans körkort AM B var återkallat.
M.S. begick gärningen med uppsåt.
Rattfylleri
M.S. har kört personbil efter att ha intagit narkotika i sån mängd att det under eller efter färden funnits narkotika kvar i hans blod samt intagit alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 0,95 promille. Det hände den 22 augusti 2024 [i] Timrå kommun.
M.S. begick gärningen med uppsåt.
Ringa narkotikabrott
M.S. har olovligen använt kokain, som är narkotika. Det hände någon gång mellan den 15 augusti 2024 och den 22 augusti 2024 i Västernorrlands län eller på annan okänd plats i Sverige.
M.S. begick gärningen med uppsåt.
M.S. erkände gärningarna.
Han anförde att ersättningsskyldigheten för analyskostnader borde jämkas med anledning av hans ekonomiska förutsättningar.
Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Johan Ragnhammar) anförde följande i dom den 12 februari 2025.
Skäl
M.S. har erkänt gärningarna och hans erkännande får stöd av den övriga utredningen i målet. Han ska därför dömas för olovlig körning, grovt brott, rattfylleri och ringa narkotikabrott i enlighet med gärningsbeskrivningarna.
Det sammantagna straffvärdet för brotten är höga dagsböter. M.S. förekommer under tre avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes senast för ringa narkotikabrott till 100 dagsböter. De nu aktuella brotten är nyupptäckta i förhållande till den domen. Även om det rör sig om bötesbrottslighet så innebär det att den sammantagna påföljden inte ska bli hårdare än om samtliga brott hade behandlats vid samma rättegång. Antalet dagsböter ska därför reduceras något så att det totala antalet dagsböter blir 200, vilket är det högsta antalet dagsböter som kan dömas ut. Påföljden i denna dom ska alltså bli 100 dagsböter. Storleken på varje dagsbot bestäms i enlighet med M.S:s ekonomiska förutsättningar.
Eftersom M.S. döms för brott som har svårare straff än penningböter i straffskalan så ska han även betala en avgift till Brottsofferfonden.
M.S. döms för den brottsmisstanke som har legat till grund för provtagningen och analysen. Han ska därför betala tillbaka kostnaden för dem. M.S:s ekonomiska förutsättningar är inte ensamt ett tillräckligt skäl för att sätta ner ersättningsskyldigheten avseende denna kostnad till ett lägre belopp.
Domslut
Tingsrätten dömde M.S. för olovlig körning, grovt brott, enligt 3 § första stycket andra meningen trafikbrottslagen (1951:649), för rattfylleri enligt 4 § första och andra styckena trafikbrottslagen samt för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) till 100 dagsböter om 50 kr (5 000 kr).
M.S. skulle betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr.
M.S. skulle ersätta staten för kostnad för provtagning och analys med 1 300 kr.
Hovrätten för Nedre Norrland
Hovrätten för Nedre
Åklagaren överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att hovrätten skulle bestämma antalet dagsböter till 200.
M.S. motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Hovrätten (hovrättslagmannen Susanne Hård, hovrättsrådet Susanna Landström och tf. hovrättsassessorn Thea Bengtsson, referent) anförde följande i dom den 12 maj 2025.
Hovrättens domskäl
M.S. ska i enlighet med tingsrättens dom, som inte överklagats i fråga om skuld, dömas för olovlig körning, grovt brott, rattfylleri och ringa narkotikabrott.
Den dom som nu har överklagats meddelades den 12 februari 2025 och brotten begicks under perioden 15–22 augusti 2024. Dessförinnan dömdes M.S. dels den 7 januari 2025 till dagsböter, för brott begånget i oktober 2024, dels den 22 februari 2024 till villkorlig dom och böter för brott begånget i juli 2023.
Tingsrätten har i den överklagade domen, utan att ha åberopat 34 kap. 2 § BrB, uttalat att den aktuella brottsligheten är nyupptäckt i förhållande till domen den 7 januari 2025 och ansett att även om det rör sig om bötesbrottslighet, den sammantagna påföljden inte ska bli hårdare än om samtliga brott hade behandlats vid samma rättegång.
Frågan om bestämmelsen i 34 kap. 2 § BrB även ska vara tillämplig i de fall den först utdömda påföljden är böter har aktualiserats i samband med två olika lagstiftningsärenden, dels i samband med utvidgningen av tillämpningen av denna reglering år 2016, dels i samband med bl.a. utvidgade möjligheter till deldom i brottmål år 2021. Lagrådet har i samband med lagstiftningsärendena tagit upp frågan men regeringen har vid båda tillfällena inte ansett att det ska göras någon ändring i nu avsett hänseende. Frågan har också diskuterats i doktrinen där det med hänvisning till bl.a. Lagrådets yttrande år 2016 ansetts att domstolarna kan sätta ned bötesstraffet och bör använda sig av den möjligheten om det rör sig om nyupptäckt brottslighet (se till exempel Martin Borgeke och Mikael Forsgren, Att bestämma påföljd för brott, 5 uppl. 2025, s. 721).
Av ordalydelsen i 34 kap. BrB följer inte att bestämmelsen i 34 kap. 2 § BrB om gemensam straffmätning vid lagföring av nyupptäckt brottslighet ska tillämpas i de fall den först utdömda påföljden utgjorts av ett bötesstraff. Det finns alltså vare sig i lagtext eller som framgår ovan i förarbetena stöd för att tillämpa 34 kap. 2 § BrB när den först utdömda påföljden utgörs av ett bötesstraff. Bestämmelsen i 34 kap. 2 § BrB är alltså inte tillämplig. Det finns inte heller skäl för att som tingsrätten har gjort frångå huvudregeln och bestämma påföljden till en mildare sådan än motsvarande brottslighetens straffvärde (jfr Martin Borgeke och Mikael Forsgren, Att bestämma påföljd för brott, 5 uppl. 2025, s. 699).
Däremot utgör nu aktuell brottslighet nya brott i förhållande till domen från den 22 februari 2024. I förhållande till denna dom är alltså 34 kap. 1 § BrB tillämplig. Hovrätten ska därför bestämma en ny påföljd för nu aktuell brottslighet.
Hovrätten gör bedömningen att antalet dagsböter med hänsyn till det samlade straffvärdet för de brott som M.S. nu döms för ska bestämmas till 200. Tingsrättens dom ska därför ändras på så sätt att antalet dagsböter bestäms till 200.
Hovrättens domslut
Hovrätten, som tillämpar 34 kap. 1 § BrB, ändrar tingsrättens dom på så sätt att antalet dagsböter bestäms till 200.
I övrigt gäller tingsrättens dom.
Högsta domstolen
M.S. överklagade och yrkade att HD skulle sätta ned antalet dagsböter.
Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredragandens förslag till beslut
Föredraganden, justitiesekreteraren Fredrik Wågman, föreslog i betänkande att HD skulle meddela dom i huvudsaklig överensstämmelse med HD:s dom.
HD:s dom
HD (justitieråden Petter Asp, Malin Bonthron, Stefan Reimer, Margareta Brattström och Erik Lindberg, referent) meddelade den 16 juni 2026 följande dom.
Domskäl
Bakgrund
1Tingsrätten dömde M.S. för grov olovlig körning, rattfylleri och ringa narkotikabrott till 100 dagsböter om 50 kr. Brotten hade begåtts före en tidigare meddelad dom, enligt vilken M.S. dömts för ringa narkotikabrott till 100 dagsböter.
2I påföljdsdelen anförde tingsrätten att det samlade straffvärdet för brottsligheten i målet motsvarade höga dagsböter. Med beaktande av den tidigare domen reducerades dock antalet dagsböter till 100 så att det totala antalet dagsböter för de båda domarna uppgick till 200. Enligt tingsrätten fick den sammantagna påföljden – även om det rörde sig om bötesbrottslighet – inte bli strängare än om samtliga brott hade behandlats vid samma rättegång.
3Hovrätten har ändrat tingsrättens dom på så sätt att antalet dagsböter har bestämts till 200. Enligt hovrätten har det saknats stöd för att beakta den tidigare bötesdomen. Påföljden har därför bestämts enbart utifrån det samlade straffvärdet för de brott som M.S. nu dömts för.
Frågan i målet
4Målet gäller frågan om det vid straffmätning avseende bötesbrott som har begåtts före en tidigare meddelad bötesdom finns skäl att beakta den tidigare domen vid påföljdsbestämningen (jfr 34 kap. 2 § BrB).
Något om straffmätning vid flerfaldig brottslighet
5När någon vid ett tillfälle döms för flera brott ska straffvärdet för den samlade brottsligheten bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan (29 kap. 1 § första stycket BrB). Det brukar ske med ledning av den s.k. asperationsprincipen (se t.ex. ”Fildelningsbrotten” NJA 2014 s. 859 p. 10 och ”GPS-puckarna” NJA 2020 s. 703 p. 24).
6Rätten ska då som huvudregel döma till en gemensam påföljd för brotten (30 kap. 3 § första stycket) med utgångspunkt i en straffskala som anpassats för den samlade brottsligheten (se t.ex. 26 kap. 2 § om fängelse).
7När det gäller flerfaldig bötesbrottslighet får böter användas som gemensamt straff för flera brott om böter kan följa på vart och ett av brotten. Böter som gemensamt straff döms som huvudregel ut i dagsböter, som till antalet får sättas till högst 200. (Se 25 kap. 5 och 6 §§.)
Ny påföljdsbestämning efter tidigare dom
8I 34 kap. BrB finns regler om påföljdsbestämning när någon som tidigare dömts till viss påföljd på nytt ska dömas och den nya domen avser brott som har begåtts antingen före den tidigare domen (nyupptäckt brott) eller därefter men innan påföljden helt har verkställts eller upphört (nytt brott).
9När påföljd bestäms för ett nyupptäckt brott ska rätten se till att påföljderna tillsammans inte överstiger vad som skulle ha dömts ut för den samlade brottsligheten. Rätten får då döma till ett lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet. (Se 34 kap. 2 §.)
10Sistnämnda bestämmelse ger uttryck för att straffmätningen av ett nyupptäckt brott ska ske med tillämpning av asperationsprincipen på samma sätt som vid flerfaldig brottslighet. Ett straff som döms ut med tillämpning av 34 kap. 2 § blir i allmänhet lindrigare än vad det skulle ha blivit om den bestämmelsen inte hade varit tillämplig. (Se ”GPS- puckarna” p. 27.)
11Den aktuella bestämmelsen innebär ett undantag från den annars gällande utgångspunkten att påföljden ska bestämmas med beaktande enbart av den brottslighet som prövats i målet. Undantaget har motiverats av rättviseskäl. Vid nyupptäckt brottslighet hade en gemensam straffvärdebedömning kunnat ske enligt principerna för straffmätning av flerfaldig brottslighet om brotten hade prövats vid samma tillfälle. Eftersom det kan bero på tillfälligheter att all brottslighet inte prövas i ett sammanhang har det ansetts att den tilltalade inte bör hamna i ett sämre läge på grund av att prövningen av ett nyupptäckt brott sker i en senare rättegång. (Se prop. 2015/16:151 s. 55.)
12För att bestämmelserna i 34 kap. ska vara tillämpliga krävs emellertid att påföljden i den tidigare domen har bestämts till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsvård, ungdomstjänst, ungdomsövervakning eller sluten ungdomsvård (34 kap. 1 § första stycket). En tidigare dom på böter faller alltså utanför tillämpningsområdet (se ”Brevinkastet II” HD:s dom den 17 mars 2026 i mål B 7821-24 p. 12*).1
Straffmätning av bötesbrott när brotten begåtts före en tidigare bötesdom
13Eftersom bestämmelserna i 34 kap. BrB inte är tillämpliga vid en tidigare meddelad dom på böter gäller inte heller regeln i 2 § om att straffmätningen avseende nyupptäckt brottslighet ska ske med hänsyn till den tidigare domen. Det innebär att när det gäller bötesbrott som skulle kunna prövas i samma rättegång, får den tilltalade ett totalt sett strängare straff om böter döms ut vid olika tillfällen jämfört med om alla brotten prövas vid ett tillfälle.
14De rättviseskäl som ligger bakom regleringen i 34 kap. 2 § (jfr p. 11) gör sig emellertid i princip gällande även vid bötesstraff. Det har därför i olika sammanhang framförts att domstolen bör kunna beakta en tidigare bötesdom vid straffmätning av bötesbrott som hade kunnat behandlas tillsammans med brotten i den tidigare domen. I dessa fall har det ansetts att domstolen bör kunna sätta ned bötesstraffet för den tillkommande brottsligheten så att det samlade straffvärdet inte blir alltför strängt. (Se t.ex. Martin Borgeke och Mikael Forsgren, Att bestämma påföljd för brott, 5 uppl. 2025, s. 699 och 721 och Frida Göranson, Brottsbalken 34 kap. 2 §, avsnitt 2.8 Om det är fråga om bötesbrott, Lexino 2025-06-13, JUNO.)
15Samtidigt kan konstateras att regleringen i 34 kap. var föremål för omfattande förändringar 2016. I lagstiftningsärendet berördes frågan om vilka påföljder som skulle omfattas av kapitlet. Lagstiftaren valde då att även fortsättningsvis lämna bötesdomar utanför regleringen. Detta val gjordes trots att det, såväl i det betänkande som utgjorde beredningsunderlag som av Lagrådet, hade föreslagits att det som kom att bli 34 kap. 2 § skulle omfatta även bötesdomar. (Se prop. 2015/16:151 s. 54, 56 och 88; jfr även prop. 2021/22:279 s. 55 f.)
16Även om det finns rättviseskäl som talar i andra riktningen innebär lagtextens entydiga utformning och det tydliga ställningstagande som kommer till uttryck i förarbetena att det inte bör komma i fråga att genom en utveckling i rättspraxis åstadkomma en ordning där tidigare bötesdomar beaktas på motsvarande sätt som sker vid en tillämpning av 34 kap. 2 §. En sådan bedömning ligger också i linje med HD:s tidigare uttalanden om rättsläget (se p. 12).
17Slutsatsen blir alltså att bötesstraff för brott som begåtts före en tidigare meddelad bötesdom ska bestämmas enbart med utgångspunkt i straffvärdet för det eller de brott som prövats i målet.
18Som alltid gäller dock att domstolen vid sin slutliga avvägning i påföljdsfrågan har till uppgift att se till att straffet i det enskilda fallet blir rimligt. Det kan därför inte uteslutas att det undantagsvis uppstår en situation där straffet för den bötesbrottslighet som prövas i målet framstår som orimligt strängt.
Bedömningen i detta fall
19M.S. ska nu dömas för grov olovlig körning, rattfylleri och ringa narkotikabrott.
20Brotten har begåtts före en tidigare meddelad dom på dagsböter. Det bötesstraffet ska inte beaktas vid straffmätningen i detta mål.
21HD gör ingen annan bedömning än hovrätten när det gäller straffvärdet för brottsligheten. Något skäl att frångå antalet dagsböter vid straffmätningen finns inte. Det saknas därmed anledning att ändra det straff som hovrätten har dömt ut.
22Hovrättens domslut ska alltså fastställas.
Domslut
HD fastställer hovrättens domslut.
Fotnoter
- * NJA 2026 s. 161 (red:s anm.). ↩