lagen.nu

NJA 2014 s. 859

Påföljden för brott mot upphovsrättslagen genom fildelning vid 51 tillfällen har i visst fall bestämts till ett kraftigt bötesstraff.

Nacka tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Nacka tingsrätt åtal mot J.S. för brott mot upphovsrättslagen enligt följande gärningsbeskrivning.

J.S. har bl.a. i bostaden pa Mörtstigen och på andra ställen i Värmdö, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, vid flera tillfällen mellan den 23 februari och den 5 december 2010 olovligen dels gjort sammanlagt 60 filmverk eller delar av dem tillgängliga för allmänheten genom att överföra dem i nätverk på internet som använt sig av fildelningsprotokollet BitTorrent, dels framställt digitala exemplar av filmverken trots att dessa olovligen gjorts tillgängliga för allmänheten.

Genom gärningarna har J.S. gjort intrång i målsägandenas upphovsrätt till verken.

Lagrum

2 och 53 §§ upphovsrättslagen (1960:729).

Tingsrätten (ordförande rådmannen Elisabeth Åberg) anförde i dom den 8 februari 2012 följande.

J.S. har beträffande gärningen erkänt att han laddat ned filmer. Han har vidare vidgått att filmer har tillgängliggjorts. Det har dock varit fråga om mycket begränsad omfattning vad gäller uppladdningen, eftersom han har justerat ned inställningen som påverkar uppladdningshastigheten. Han har laddat upp filer men med mycket låg hastighet. Vid varje tillfälle har den befintliga filmen legat framme för uppladdning.

20th Century Fox Ent AB, Nordisk Film AB, Paramount Home Ent AB, Sandrews Metronome Distr. Sverige AB, Sony Picture Home Ent Nordic AB, Svensk Filmindustri AB, United International Pictures, Universal Pictures Nordic AB, Walt Disney Company Nordic AB och Warner Bros. Ent Sverige AB har biträtt åtalet.

Domskäl

J.S. har hörts över åtalet. På åklagarens begäran har vittnet A.N. hörts. Åklagaren har åberopat skriftlig bevisning i form av promemoria angående genomgång av J.S:s dator jämte fillistor angående fynden av dels fildelningsprogram - utorrent - dels torrent - och filmfiler, sammanställning av 51 torrent - respektive filmfiler samt skärmdumpar . Försvaret har åberopat skärmdump avseende bandwidth.

Åklagaren har sakframställningsvis anfört bland annat följande. Det rör sig om fildelning och s.k. BitTorrentprogram . Användarna har själva det material som delas och det är mjukvaran på användarens egen dator som styr hur processen går till. Ett exempel på sådan mjukvara är programmet Utorrent. När nedladdning ska ske går användaren in på en hemsida som använder sig av BitTorrenttekniken , t.ex. PirateBay (PB) eller torrentbytes.net (TB). PB och TB består av s.k. trackerlistor på en trackerserver/tracker vilken håller ordning på användarna i nätverket. Vidare finns en databas med s.k. torrentfiler vilka utgör länkar för att kunna utföra fildelning och är inte hela verk. Filmerna har varit tillgängliggjorda utan rättighetsinnehavarens tillstånd, vilket är otillåtet. De får inte nedladdas ens för eget bruk. Tekniken består således av hemsidan (t.ex. TB eller PB), en databas med torrentfiler samt en tracker/trackerserver. På såväl PB som TB finns en sökfunktion som, med hjälp av trackern , hittar torrentfilerna . Användaren söker alltså på TB eller PB varvid en torrentfil visas. Torrentfilen innehåller information om t.ex. verkets storlek, titel, dess olika delar samt en adress till trackern som tar reda på vilka som har verket och sedan delar ut IP-adresser, d.v.s. datorns anslutningsnummer, till innehavarna av det verk som användaren vill ladda ned. Därefter påbörjas delningen. Under delningen skickas delar av verket kors och tvärs mellan datorerna. Systemet är effektivt och snabbt. Samtidigt som film hämtas hem delar man med sig av verket. Detta sker automatiskt. Vid nedladdning påbörjas uppladdning. Den som innehar ett verk betecknas seeder och delar med sig. Leecher är en användare som har en del av filmfilen och som bara kan dela med sig av den bit av verket som redan laddats ned. Åtalet rör 60 filmer.

J.S., som såvitt framkommit inte har ifrågasatt utredningen, har sakframställningsvis framfört bland annat följande. Man kan justera uppladdningshastigheten. Detta görs för att man inte har en oändligt stor bandbredd. Ju högre hastighet det är, desto dyrare är det. J.S. har haft lägre hastighet för uppladdning än för nedladdning. Om man har velat använda internet till något annat har man varit tvungen att begränsa sitt användande. Man har för det mesta justerat ned till 1 kb för att spara på bandbredd.

J.S. har berättat i huvudsak följande. Den beslagtagna datorn är hans och han har ett lösenord till den. Vid tiden för polisens husrannsakan hade han haft datorn i ungefär ett år. Han bodde inte där husrannsakan ägde rum. Datorn har han använt huvudsakligen till nedladdning av film samt för att spela nätverksspel on-line. Han har tittat på det han laddat ned. Han laddade ned film någon gång i veckan, kanske två eller tre stycken. Han sökte efter nya filmer som inte fanns i handeln, både sådana som han gillade och filmer som skulle komma till den hyrfilmsbutik där han arbetade. Han laddade ned Utorrent. När detta skedde kommer han inte ihåg. Han började ladda ned filmer direkt. Han har hämtat filmer från PB men även från TB. Han var medlem på TB men blev då och då avstängd eftersom han inte delade tillräckligt mycket material. Han tog bort torrentfilen när filmen laddats ned. Han trodde det var ok att ladda ned film, men inte upp. Nätverksspelen hackade ibland så han ändrade, på uppmaning av kamrater, inställningarna beträffande uppladdningshastigheten så att denna sänktes till minimum. Han laddade upp i liten skala. Han förstod att han samtidigt delade med sig. Han visste inte det från början. Han har inte nämnt att han ändrade inställningarna tidigare eftersom han vid förhören varit nervös. Tekniken var ny och hans kunskap om denna var dålig. Hans bredbandshastighet är ganska hög, 24 mbit /sek i nedladdnings- och 8 mbit /sek i uppladdningshastighet. Bredbandsabonnemanget delade han med sin dåvarande sambo. 1 kb är en extremt låg hastighet. Han har laddat ned snabbt. Vid uppladdning däremot kan man inte få ut så mycket. Han har inte seedat. När han laddat ned filmen krävs att filmen ligger i utorrent. Filen har tagits bort från programmet utorrent från statusfönstret. Andra har inte kunnat ladda ned. Han har kunnat leecha under den tid han laddat ned, men inte därefter. Det har inte varit fråga om någon verksamhet bedriven i kommersiellt syfte.

A.N. har berättat i huvudsak följande. Åtminstone TB kräver att man leechar . Om man gör detta i för liten utsträckning blir användaren avstängd. Genom inställningar i programmet Utorrent 3.0 kan användaren sänka sin uppladdningshastighet, vilket medför att andra inte kan få del av materialet med särskilt hög hastighet. Skäl för att vilja minska uppladdningshastigheten kan vara att användaren har en s.k. DSL-uppkoppling, men hastigheten ska vara riktigt dålig för att man ska ha någon nytta av detta. J.S:s bredbandsabonnemang med en hastighet om 24 respektive 8 mbit /sek är ”rätt hyfsat”. Nedladdningen kan medföra påverkan på andra program. Om användaren tittar på Youtube eller streamar film kan denne önska maximal egen bandbredd. Användaren har även möjlighet att ta bort torrentfiler från Utorrent. Verket delas då inte längre.

Tingsrättens bedömning

J.S. har erkänt gärningen till vissa delar. Han har anfört att han laddat ned filmer och att filmer har tillgängliggjorts. Erkännandet med avseende härpå stöds av utredningen. J.S. har vidare anfört att det varit fråga om mycket begränsad omfattning vad gäller uppladdningen. Han har vid huvudförhandlingen fört fram att han justerat ned inställningen som påverkar uppladdningshastigheten, varvid åklagaren ställt sig frågande till varför denna uppgift inte lämnats tidigare under utredningen, vilket J.S. framförallt förklarat med att han varit nervös vid förhören. Han har vidare anfört att han laddat upp filer men med mycket låg hastighet. Vid varje tillfälle har den befintliga filmen legat framme. J.S. har lämnat en relativt klar och detaljerad berättelse. Hur J.S:s utsaga gestaltat sig på olika stadier av utredningen kan i och för sig ha viss betydelse när det gäller att bedöma tillförlitligheten i hans uppgifter. Vad gäller den muntliga bevisningen i övrigt har vittnet A.N:s uppgifter, som i och för sig är trovärdiga, bekräftat både uppgifter från åklagaren och J.S. Beträffande frågan om omfattningen av J.S:s agerande har J.S. huvudsakligen anfört att han efter nedladdningen av respektive film tagit bort torrentfilen efter att han tittat på filmen. Han har inte delat filmen under längre tid än den varunder han laddat ned den. Vidare har justeringen av inställningen av uppladdningshastigheten påverkat. Han har laddat upp med låg hastighet. Mot J.S:s uppgifter står av åklagaren åberopad skriftlig bevisning av vilken bland annat framgår att flera filmverk förekommit och att torrentfilerna fanns kvar i torrentprogramvaran vid den tidpunkt då hans dator beslagtogs. Mot bakgrund härav anser tingsrätten således att hans invändningar är vederlagda. Det får således anses utrett att det förhåller sig som åklagaren påstått. Tingsrätten finner således att J.S. uppsåtligen har gjort sig skyldig till brott mot upphovsrättslagen. Åtalet är styrkt i sin helhet.

Påföljd

J.S. är 25 år gammal. Han förekommer inte i belastningsregistret. Han döms nu för uppsåtligt brott mot upphovsrättslagen rörande 60 filmverk under perioden den 23 februari 2010 till den 5 december 2010. När det gäller brott mot upphovsrättslagen är straffskalan böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömningen av straffvärdet för brottet ska, enligt 29 kap. 1 § andra stycket BrB, särskilt beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv han haft. I målet föreligger inget skadeståndsyrkande. Förfarandet har medfört en risk för spridning. Omfattningen av gärningen är dock enligt tingsrättens bedömning inte sådan att det finns skäl att döma till fängelse. Det föreligger inte heller på annan grund några sådana skäl. Det har inte framkommit att gärningen har skett i kommersiellt syfte och inte heller med något vinstmotiv. Mot bakgrund av praxis på området bedömer tingsrätten att påföljden med hänsyn till omständigheterna i J.S:s fall bör bestämmas till ett kraftigare bötesstraff (jfr. t.ex. Svea hovrätts dom den 14 juli 2011 mål B 2330-11).

Domslut

Tingsrätten dömde J.S. enligt 2 och 53 §§ upphovsrättslagen för brott mot upphovsrättslagen till 120 dagsböter å 50 kr.

Svea hovrätt

Åklagaren överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle döma J.S. för brott mot upphovsrättslagen i minst 51 fall och att påföljden skulle skärpas till villkorlig dom i förening med böter.

Gärningspåståendet justerades enligt följande:

J.S. har bl.a. i bostaden på Mörtstigen och på andra ställen i Värmdö tillsammans och i samförstånd med andra personer, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, vid minst 51 enskilda tillfällen, mellan den 23 februari och den 5 december 2010 olovligen dels gjort sammanlagt 60 filmverk eller delar av dem tillgängliga för allmänheten genom att överföra dem i nätverk på internet som använt sig av fildelningsprotokollet BitTorrent, dels framställt digitala exemplar av filmverken trots att dessa olovligen gjorts tillgängliga för allmänheten.

Gärningarna enligt ovan har skett genom att J.S. olovligen framställt exemplar samt överfört de enskilda verk som framgår av bilaga till åtalet, vid de respektive och ungefärliga tidpunkter som däri anges. Han har därutöver olovligen överfört filmverken vid något eller några tillfällen upp till en månad efter att det framställts exemplar av dem enligt det nämnda, dock högst 15 filmverk per tillfälle.

Genom gärningarna har J.S. gjort intrång i målsägandenas upphovsrätt till verken.

Aktiebolaget Svensk Filmindustri biträdde åtalet.

J.S. bestred ändring.

Hovrätten (hovrättslagmannen Cecilia Renfors , hovrättsrådet Ulrika Ihrfelt, referent, tf. hovrättsassessorn Annette Carlsson och två nämndemän) anförde i dom den 11 april 2013 följande.

Utredningen i hovrätten

Utöver den utredning som förelåg vid tingsrätten har ny bevisning lagts fram här. Sedan hovrätten förelagt åklagaren att komplettera förundersökningen har en ny teknisk analys utförts på den beslagtagna datorn. Undersökningsprotokollet avseende denna analys har av åklagaren åberopats som skriftlig bevisning. Vidare har IT-forensikern P.P., som utförde analysen, hörts som vittne.

På begäran av J.S. har vittnesförhör hållits med IT-säkerhetskonsulten J.P.

Tilläggsförhör har hållits med J.S.

Hovrättens domskäl

Ramen för hovrättens prövning

Det är endast åklagaren som har överklagat tingsrättens dom och ändringsyrkandet avser enbart påföljden.

Som grund för ändringsyrkandet har åklagaren emellertid anfört att gärningspåståendet ska uppfattas på så sätt att antalet fall av upphovsrättsintrång som görs gällande är 51 och att dessa brott innefattar moment av ett kumulativt förfarande där successivt allt fler filmer har gjorts tillgängliga under den period åtalet avser. Hovrätten har i beslut den 14 juni 2012 funnit att det inte framgår av tingsrättens dom hur dessa gärningsmoment har bedömts och att genombrottsrekvisit enligt 51 kap. 23 a § 1 RB föreligger. Således har hovrätten att bedöma även skuldfrågan i målet.

Framställning av exemplar

J.S. har erkänt att han på det sätt som åklagaren påstått framställt digitala exemplar av 60 filmverk. Han har uppgett att han också tittat på flertalet av de nedladdade filmerna. Erkännandet vinner stöd av den tekniska utredningen enligt vilken filer vars benämningar överensstämmer med 60 kända filmtitlar har påträffats i J.S:s dator. Av filnamnen framgår vidare att det varit fråga om piratkopior som spritts utan rättighetshavarnas samtycke. Hovrätten finner att åtalet därmed är styrkt i denna del.

Uppladdning i samband med nedladdning

Åklagaren har förtydligat att den överföring av filmverk till allmänheten som J.S. påstås ha gjort sig skyldig till i direkt samband med nedladdning innefattar följande förfarande. Under det att nedladdningen av en viss film pågått har J.S. tillhandahållit redan nedladdade bitar av denna film till det s.k. peer-to-peernätverk där fildelningen ägt rum. På så sätt har andra användare kunnat få del av sådana bitar för nedladdning. Enligt vad åklagaren redogjort för - och som J.S. inte haft någon invändning emot - representerar dessa bitar inte någon sekvens ur en film som går att ta del av separat; de utgör ett slags logiska delar som under den fortsatta fildelningen måste fogas samman digitalt med andra sådana delar för att en fil med en film som det går att ta del av ska kunna skapas. Åklagaren har mot denna bakgrund påstått att J.S. genom att agera tillsammans och i samförstånd med andra fildelare gjort filmverk tillgängliga för allmänheten redan innan något fullständigt exemplar av filmerna i fråga framställts i J.S:s dator. Vidare har åklagaren påstått att J.S. efter fullbordad nedladdning låtit torrentfiler som svarar mot de nedladdade filmerna ligga kvar i uTorrent-programmet och att han därmed också som ensam gärningsman överfört hela filmverk till allmänheten.

J.S. har i denna del erkänt att han i anslutning till nedladdningen i mycket begränsad omfattning laddat upp vissa av de filmer som åtalet avser. Han har anfört att han manuellt hade sänkt uppladdningshastigheten.

Beträffande de bitar av filer som J.S. har laddat upp under pågående nedladdning gör hovrätten följande överväganden. När det gäller upphovsrättsligt förfogande genom exemplarframställning (2 § andra stycket upphovsrättslagen [1960:729][URL]) har HD slagit fast att delar av ett skyddat verk utgör exemplar av verket under förutsättning att delen i sig har tillräcklig verkshöjd för att utgöra ett upphovsrättsligt verk (NJA 1995 s. 256). På motsvarande sätt torde ensamrätten att göra ett verk tillgängligt för allmänheten (2 § tredje stycket URL) innefatta förfoganden genom vilka sekvenser av ett verk överförs eller framförs såvida upphovsmannens originalitet i skapandet kommer till uttryck i sekvensen i fråga (NJA 1986 s. 702, jfr angående repliker i ett litterärt verk NJA 2005 s. 905, särskilt den skiljaktiga meningen). Ett fragment av ett verk som är alltför begränsat för att anses representera verket faller således utanför det upphovsrättsliga skyddet.

En överföring av ett upphovsrättsligt skyddat verk till allmänheten innebär att mottagare ska kunna ta del av verket. Däremot krävs inte att någon faktiskt har tagit del av verket i fråga. Åklagaren har förklarat att de logiska delar som J.S. tillfört den s.k. fildelningssvärmen medan nedladdning pågått inte har utgjort delar av verk som någon mottagare kunnat tillgodogöra sig. Av detta följer att det än mindre kan vara fråga om delar av filmverk som i sig har sådan originalitet att delarna kan anses representera verken. För att ett upphovsrättsligt relevant förfogande ska vara för handen i detta skede av fildelningen krävs alltså att J.S. på det sätt som åklagaren påstått har agerat tillsammans och i samförstånd med andra gärningsmän.

Flera personer som begått ett brott tillsammans kan dömas i s.k. medgärningsmannaskap för detta brott. Vid s.k. ordinärt medgärningsmannaskap har flera personer deltagit i utförandet av den brottsliga handlingen och ingen av dem har ensam utfört de handlingar som krävs för att brottsrekvisiten ska vara uppfyllda (se Berggren m.fl. , Brottsbalken. En kommentar, Zeteo , 1 juli 2012, kommentar till 23 kap. 4 § BrB). Det torde vara denna form av medgärningsmannaskap som här är aktuell. En förutsättning även för sådant medgärningsmannaskap är emellertid att de deltagande handlat i samråd eller i ett (tyst) samförstånd (a.a.).

Det uTorrentprogram som J.S. använt har - enligt vad som framkommit i målet - en sådan funktion att redan nedladdade logiska delar av filer med automatik tillförs fildelningssvärmen samtidigt som nedladdningen pågår. Det har alltså inte varit fråga om något sådant nätverk där ett begränsat antal personer påtagit sig olika uppgifter för att filmverken ska kunna spridas (jfr RH 2006:80). Hovrätten har uppfattat att J.S. har varit medveten om uppladdningen och måste ha förstått att de delar som han tillförde svärmen, tillsammans med andra delar som andra, för honom okända fildelare tillhandahållit, så småningom kunnat fogas samman till digitala filer som innehållit kompletta filmverk. Denna insikt är enligt hovrättens mening emellertid inte tillräcklig för att J.S. ska kunna anses ha handlat i samförstånd med de anonyma, till antalet okända användare som samtidigt varit aktiva i fildelningssvärmen.

Hovrätten finner således att den uppladdning av logiska delar av filer som skett innan J.S. själv framställt något exemplar av respektive filmverk inte utgör sådant upphovsrättsligt relevant förfogande som kan medföra ansvar för upphovsrättsintrång enligt 2 och 53 §§ URL.

När det gäller den uppladdning som skett sedan ett exemplar av ett filmverk framställts i J.S:s dator förhåller det sig enligt hovrättens mening annorlunda. Han har uppgett att han visserligen regelmässigt tagit bort de torrentfiler som svarar mot filmverken från uTorrentprogrammet , men att detta inte alltid skett i samma ögonblick som nedladdningen fullbordats. Ibland har han t.ex. låtit nedladdningen pågå under natten, varefter han på morgonen flyttat torrentfilen . Det har också förekommit att de först senare flyttats till en annan mapp i datorn. Av J.S:s egna uppgifter, som i denna del är väl förenliga med den tekniska utredningen, drar hovrätten slutsatsen att han i samband med fullbordandet av varje nedladdning under en kort tid, i vissa fall kanske endast någon sekund, tillhandahållit hela filmverk för uppladdning vilket inneburit en överföring till allmänheten. Att dessa verk under fildelningsprocessen rent tekniskt brutits ned till logiska delar på sådant sätt som tidigare nämnts saknar enligt hovrättens mening betydelse när J.S. tillhandahållit ett komplett verk och möjliggjort att andra användare efter avslutad process kunnat ta del av hela det skyddade verket.

Åtalet avseende överföring till allmänheten vid de tidpunkter som angetts i bilagan till gärningsbeskrivningen är därmed styrkt.

Efterföljande uppladdning

När det gäller det gärningsmoment som uttrycks i sista meningen i gärningsbeskrivningens andra stycke har åklagaren förklarat att han gör gällande att J.S. tillgängliggjort (”seedat”) filmer som han redan laddat ned en viss tid - upp till en månad - efter att nedladdningen skett. Dock ska högst 15 filmer per tillfälle ha varit föremål för uppladdning på detta sätt.

J.S. har erkänt att han på detta sätt tillgängliggjort tre filmverk, vars torrentfiler vid tidpunkten för beslaget fanns kvar i uTorrentprogrammet , men har i övrigt förnekat dessa gärningsmoment. Han har framhållit att uppladdningshastigheten varit sänkt i förhållande till datorns ursprungliga inställning (”default-läge”), vilket reducerat kapaciteten när det gäller den mängd material som kan bli föremål för uppladdning vid ett givet tillfälle.

Till stöd för åtalet i denna del har åklagaren framhållit att det av forensikern P.P:s utredning framgår att nio torrentfiler avseende filmverk, varav tre (Harry Potter, Merlin och The Vampire Diaries ) omfattas av åtalet, påträffades i uTorrentprogrammet och var tillgängliga för uppladdning. J.S:s erkännande avser just de tre filmerna. Av undersökningsprotokollet och P.P:s berättelse har framgått att uppladdningen av dessa filer varit mer omfattande än nedladdningen och att kvoten mellan uppladdning och nedladdning uppgått till 2,7 för Harry Potter, 3,8 för Merlin och 11,1 för Vampire Diaries. Det har vidare framgått att den generella kvoten mellan uppladdning och nedladdning månaden innan datorn beslagtogs översteg tre.

Enligt hovrättens bedömning visar utredningen i och för sig att filer har laddats upp från J.S:s dator i en omfattning som inte på något sätt varit försumbar. Utöver de tre filmverk som J.S. erkänt att han tillgängliggjort går det emellertid inte att av utredningen dra några slutsatser om i vad mån uppladdningen avsett de filmverk som åtalet avser eller i vilken utsträckning uppladdningen i så fall utförts separerat från nedladdningen. I denna del ska J.S. därför inte dömas för annat eller mera än han har erkänt.

Antal brott

Bedömningen i skuldfrågan utmynnar således i att J.S. ska dömas för att vid 51 tillfällen ha framställt exemplar av de 60 filmverk som åtalet avser, att han momentant eller en kortare tid efter nedladdningen överfört 57 av filmverken till allmänheten samt att han därutöver överfört tre filmverk till allmänheten inte bara momentant utan under en tid av minst en vecka och högst en månad från nedladdningstillfället.

När det gäller antalet brottsenheter bör det tidsmässiga sammanhanget och det avgränsade faktiska handlandet - att genom fysiska åtgärder logga in på datorn och ge kommandon som startar fildelningen - enligt hovrättens mening beaktas vid bedömningen av vad som kan anses utgöra en naturlig brottsenhet (jfr NJA 2006 s. 524 och NJA 2007 s. 973). Med denna utgångspunkt delar hovrätten åklagarens bedömning att J.S. gjort sig skyldig till 51 fall av brott mot upphovsrättslagen. Varje brott har omfattat den upp- och nedladdning som skett i ett tidsmässigt sammanhang och i tre fall även efterföljande uppladdning.

Påföljd

Åklagaren har som grund för sitt straffskärpningsyrkande särskilt framhållit att det rört sig om upprepad brottslighet som utgör 51 fullbordade fall av brott mot upphovsrättslagen.

En utgångspunkt vid straffmätning vid flerbrottslighet är den s.k. asperationsprincipen. Enligt denna ska det brott som har det högsta straffvärdet bilda utgångspunkt och till detta läggs en del av straffvärdet av de andra brotten (se Borgeke , Att bestämma påföljd för brott, andra upplagan, s. 145 och NJA 2009 s. 485). Denna princip ska normalt tilllämpas vid bestämmande av gemensam bötespåföljd enligt 25 kap. 5 och 6 §§ BrB.

Enligt hovrättens mening kan det i vissa fall vara motiverat att - oavsett om det leder till strängare eller mildare straffmätning - inte tillmäta antalet brottstillfällen avgörande betydelse när det gäller upprepade brott som utgör led i en brottsplan eller i en vana som den tilltalade haft under en viss tidsperiod (jfr RH 2010:8).

När det som i detta fall är fråga om återkommande och vanemässiga fildelningsbrott anser hovrätten alltså att det bör göras en samlad bedömning av straffvärdet med beaktande av det totala antalet exemplarframställningar och tillgängliggöranden under den aktuella perioden, utan en strikt tillämpning av asperationsprincipen. Systematiken i förfarandet utgör då en försvårande omständighet som enligt 29 kap. 2 § 6 BrB verkar i höjande riktning på straffvärdet. När det gäller tillgängliggörandet av filmverken, dvs. uppladdningen, utgör risken för fortsatt spridning en straffvärdeshöjande omständighet som ska beaktas med stöd av 29 kap. 1 § BrB.

Mot detta ska ställas att de moment av uppladdning som hovrätten funnit styrkta utgjort en mycket begränsad del av det förfarande som J.S. befunnits skyldig till. Det som J.S. i huvudsak ägnat sig åt har varit att för eget bruk och utan kommersiellt syfte ladda ner filmverk som andra personer tillgängliggjort på fildelningssajter. Att dessa sajter är resultatet av en organiserad verksamhet innebär inte att J.S. som användare kan betraktas som delaktig i en organiserad brottslighet. Med beaktande av dessa förhållanden finner hovrätten att påföljden kan stanna vid böter.

Med hänsyn till dels att det rört sig om ett relativt stort antal verk, 60 filmer, dels att dessa haft sådan kommersiell karaktär att exemplar av filmerna får anses representera icke obetydliga värden, dels att brottsligheten pågått under relativt lång tid bedömer hovrätten emellertid att påföljden bör skärpas så att antalet dagsböter höjs till 160.

- - -.

Hovrättens domslut

Med ändring av tingsrättens dom dömer hovrätten J.S. för brott mot upphovsrättslagen i 51 fall och bestämmer påföljden till 160 dagsböter å 50 kr.

Högsta domstolen

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle bestämma påföljden till villkorlig dom i förening med dagsböter.

J.S. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Aktiebolaget Svensk Filmindustri biträdde åtalet.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Elisabet Rune, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Punkterna 1-14 motsvarar i huvudsak punkterna 1-12 i HD:s dom.

15. Av betydelse för bedömningen av straffvärdet är att det aktuella straffstadgandet omfattar inte bara uppsåtligt brott, utan även brott som begås med grov oaktsamhet. Även om straffvärdet naturligtvis måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet bör det vid oaktsamhetsfall generellt vara fråga om ett lågt straffvärde på bötesnivå. Som utgångspunkt ska enligt 25 kap. 1 § BrB böter bestämmas i form av dagsböter. Om brottet bör föranleda lägre straff än 30 dagsböter, vilket är det lägsta antalet, ska penningböter i stället dömas ut. Enligt förarbetena till bestämmelsen ska den möjligheten tillämpas endast i fall där brottet har ett ringa straffvärde (prop. 1990/91:68 s. 121). Med hänsyn till det i punkten 14 nämnda skyddsintresset torde oaktsamhetsbrott dock normalt inte hänföras till ett så lågt straffvärde. En utgångspunkt bör därför vara att brott mot upphovsrättslagen, som begåtts med grov oaktsamhet, bör föranleda dagsböter som påföljd.

Straffvärdet av brottsligheten i detta fall

16. De intrång i rättighetshavarnas upphovsrätt som J.S. har gjort sig skyldig till har inneburit skada i deras förfoganderätt, särskilt på grund av risken för spridning av verken. Gärningarna har dock varit begränsade och i de flesta fall har överföringarna varit mycket kortvariga. Beträffande de tre filmverk som varit föremål för längre tid av överföring är skadan dock något större. Vidare har J.S:s förfogande över filmerna inte haft något kommersiellt syfte. Liksom hovrätten finner HD att även om de aktuella nätverken utgör resultatet av en större organiserad verksamhet kan J.S., som användare av de aktuella nätverken och tjänsterna, inte betraktas som delaktig i en organiserad brottslighet.

17. Brottsligheten har begåtts upprepade gånger och på likartat sätt vid varje tillfälle. För att beakta detta som en försvårande omständighet enligt 29 kap. 2 § 6 BrB bör dock krävas en mer kvalificerad systematik i handlandet. Det har alltså inte varit fråga om brottslighet som utövats systematiskt, i sådan mening som avses i bestämmelsen. Några andra försvårande eller förmildrande omständigheter att beakta föreligger inte.

18. Vid en samlad bedömning av vad som nu sagts bör straffvärdet för de fall av intrång som, förutom framställning av exemplar, innefattar momentan eller kortare tid av överföring till allmänheten, ligga på ett straffvärde något över lägsta dagsbotsnivån. De fall som innefattar längre tid av överföring bör hamna en bit över den nivån. J.S:s handlande har inte inbegripit något förebyggande eller någon begränsning av de skadliga verkningarna av brottsligheten i sådan mening som avses med de billighetsskäl som framgår av 29 kap. 5 § BrB. Några andra sådana skäl som bör beaktas vid straffmätningen, utöver straffvärdet, föreligger inte.

HD:s bedömning

19. Asperationsprincipen bör bilda utgångspunkt för straffmätningen även i detta fall, där straffvärdet för vart och ett av brotten ligger på bötesnivå. Vid en strikt tillämpning skulle dock ofta i fall av detta slag, det maximala antalet böter uppnås redan vid ett inte alltför stort antal gärningar. En sådan strikt tillämpning av principen tar inte tillräcklig hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet och kan leda till orimliga resultat. I ett fall som detta bör därför den allmänna proportionalitetskontrollen få stor tyngdpunkt vid bedömningen av straffvärdet.

20. Med hänsyn till det sagda och eftersom gärningarna varit förhållandevis begränsade - till övervägande del även mycket begränsade - och utan kommersiellt syfte är det tillräckligt att den gemensamma påföljden för brotten bestäms till dagsböter. Det av hovrätten bestämda antalet, 160 dagsböter, är väl avvägt. Hovrättens domslut ska därmed fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD (justitieråden Ella Nyström och Lena Moore, f.d. justitierådet Per Virdesten samt justitieråden Svante O. Johansson, referent, och Lars Edlund) meddelade den 9 december 2014 följande dom.

Domskäl

Den aktuella brottsligheten

1. I enlighet med hovrättens dom har J.S. gjort sig skyldig till brott mot lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk genom att uppsåtligen vid 51 tillfällen mellan den 23 februari och den 5 december 2010 olovligen ha dels framställt exemplar av (laddat ned) 60 filmverk, dels momentant eller en kortare tid efter nedladdningen gjort 57 av filmverken tillgängliga för allmänheten (laddat upp) genom att överföra dem i nätverk på internet som använt sig av fildelningsprotokollet BitTorrent . Han har därutöver överfört tre filmverk till allmänheten inte bara momentant utan under en tid av minst en vecka och högst en månad från nedladdningstillfället. Filmverken och tidpunkterna finns angivna i bilaga B till hovrättens dom. Hovrätten har bestämt påföljden till 160 dagsböter.

2. Frågan i målet är vilket straffvärde den samlade brottsligheten har och därmed huruvida dagsböter eller annan påföljd bör väljas.

Allmänt om straffmätning

3. Straff ska enligt 29 kap. 1 § BrB bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde. Enligt andra stycket ska vid bedömningen av straffvärdet beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen har inneburit, vad den tilltalade har insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon har haft. Bestämmelsen ska uppfattas i vid mening. Alla omständigheter som är värda att beakta och som inverkar på straffvärdet ska tas med i bedömningen, under förutsättning att de är subjektivt täckta.

4. Bestämmelsen om straffvärdebedömning i 29 kap. 1 § BrB kompletteras av reglerna i 2 och 3 §§, enligt vilka vissa försvårande och förmildrande omständigheter ska beaktas vid bedömningen. En sådan omständighet är att brottsligheten utövats systematiskt (2 § 6). Med detta avses brottslighet där ett visst tillvägagångssätt upprepats ett flertal gånger av antingen en ensam gärningsman eller av flera personer i samförstånd. I förarbetena anges som exempel att någon vid upprepade tillfällen förmått annan till utbetalning av en förmån som han eller hon inte haft rätt till eller när flera personer rånat olika butiker eller banker och då gått till väga på ett likartat sätt vid varje tillfälle. (Prop. 2009/10:147 s. 43.)

5. Vid straffmätningen ska dessutom, utöver brottslighetens straffvärde, i skälig omfattning beaktas om det föreligger några sådana billighetsskäl som framgår av 29 kap. 5 § BrB, bl.a. om den tilltalade efter förmåga sökt förebygga eller avhjälpa eller begränsa de skadliga verkningarna av brottet (första stycket 2).

Antalet brott

6. Den som gör intrång i upphovsrätt döms enligt 53 § upphovsrättslagen till böter eller fängelse i högst två år. Någon gradindelning finns inte. Brottens svårhet får därför bedömas utifrån de i varje brottsenhet ingående handlingarna.

7. Hovrätten har bedömt J.S:s handlande som 51 olika brott. Utgångspunkten har varit det tidsmässiga sambandet och det faktiska handlandet, dvs. inloggning på datorn och kommando att starta fildelning. Varje brott omfattar den ned- och uppladdning som skett i ett tidsmässigt sammanhang och i tre fall även efterföljande uppladdning. HD delar hovrättens bedömning. Gärningarna ska således bedömas som 51 fall av brott mot upphovsrättslagen.

Straffskalan vid gemensam påföljd

8. När någon döms för flera brott ska enligt 30 kap. 3 § BrB som huvudregel en gemensam påföljd bestämmas. Enligt 25 kap. 5 § första stycket och 6 § andra stycket får böter bestämmas som gemensamt straff om böter kan följa på vart och ett av brotten. Högsta antalet dagsböter är då 200. Om fängelse kan följa på något av brotten får denna påföljd användas som gemensamt straff. Fängelsestraffet får i ett sådant fall sättas över det svåraste av de högsta straff som kan följa på brotten på sätt som framgår av 26 kap. 2 § andra stycket.

9. Straffskalan för de aktuella brotten är därmed lägst 30 dagsböter och högst fängelse i tre år.

Straffvärde vid flerfaldig brottslighet

10. När någon vid ett tillfälle döms för flera brott är utgångspunkten att den s.k. asperationsprincipen tillämpas. Den innebär att straffvärdebedömningen vid flerfaldig brottslighet utgår från det allvarligaste av de brott som föreligger till bedömning. Till straffvärdet för detta brott läggs därefter en efter hand minskande del av straffvärdet för vart och ett av de övriga brotten i ordning efter brottens allvar. Detta innebär i praktiken att det straff som döms ut vid flerfaldig brottslighet är väsentligt lägre än vad som skulle bli följden av en sammanläggning av straffvärdet för varje enskilt brott. En allmän kontroll görs slutligen så att ett på detta sätt beräknat straffvärde inte framstår som oproportionerligt i förhållande till den typ av brottslighet som är aktuell. (Se NJA 2008 s. 359 och NJA 2009 s. 485.)

Allmänt om straffvärdet vid brott mot upphovsrättslagen

11. I förarbetena till 53 § upphovsrättslagen anges inga särskilda förhållanden till ledning för straffvärdebedömningen. När maximistraffet höjdes från fängelse i högst sex månader till fängelse i högst två år anfördes i förarbetena att det främst var i fall av omfattande kommersiella olovliga utnyttjanden av skyddade verk och prestationer som det kunde bli aktuellt att utnyttja de möjligheter till högre straffutmätning som de nya bestämmelserna gav (prop. 1981/82:152 s. 19).

12. Straffbestämmelsen avser att skydda rättighetshavarens uteslutande rätt att förfoga över verket (jfr 1 och 2 §§ upphovsrättslagen). Denna ensamrätt utgör förutsättningen för upphovsmän att tillgodogöra sig den ekonomiska vinningen av sitt skapande och att kunna leva på det. I förlängningen påverkar skyddet för upphovsrätten generellt även viljan att investera i olika produktioner.

13. Av betydelse för bedömningen av straffvärdet är att det aktuella straffstadgandet inte bara omfattar uppsåtliga brott, utan även brott som begås grovt oaktsamt. Som utgångspunkt ska enligt 25 kap. 1 § BrB böter bestämmas i form av dagsböter. Även om straffvärdet naturligtvis måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet bör det vid enstaka fall av oaktsamhet normalt vara fråga om ett straffvärde på lägsta dagsbotsnivå.

Bedömningen i detta fall

14. De intrång i rättighetshavarnas upphovsrätt som J.S. har gjort sig skyldig till har inneburit skada i deras förfoganderätt. Särskilt allvarligt är tillgängliggörandet genom uppladdning i nätverk för fildelning och den stora risk för spridning av verken som det medfört. I merparten av fallen har dock tillgängliggörandet av en film genom uppladdning varit mycket kortvarigt. Vid de tre tillfällen där uppladdningen har varat en längre tid har skadan varit större.

15. De aktuella nätverken ingår i en större organiserad verksamhet som innefattar intrång i upphovsrättsligt skyddade rättigheter. J.S:s förfogande över filmerna har emellertid inte haft något kommersiellt syfte. Han har i stället i huvudsak ägnat sig åt att ladda ned filmer för eget bruk. En sådan användning av de aktuella nätverken och tjänsterna bör inte betraktas som försvårande vid bedömningen av straffvärdet.

16. De brott som det här är fråga om har begåtts upprepade gånger och på likartat sätt vid varje tillfälle. Brotten kan emellertid endast begås på det sätt som skett. För att betrakta ett sådant upprepat förfarande som en försvårande omständighet enligt 29 kap. 2 § 6 BrB bör krävas en mer kvalificerad systematik i handlandet.

17. Sammantaget leder det anförda till att straffvärdet för vart och ett av de brott som innefattar en nedladdning och en momentan eller kortare uppladdning får anses motsvara omkring 50 dagsböter. I de fall uppladdningen omfattar en längre tid efter nedladdningen är straffvärdet något högre.

18. J.S. har hävdat att han agerat för att minska skadan genom att flytta filmerna så snart de hade laddats ned, att sätta ned överföringshastigheten samt att begränsa antalet filmer som kunde laddas upp. Hans handlande härvidlag har emellertid inte inbegripit något förebyggande eller någon begränsning av de skadliga verkningarna av brottsligheten i den mening som avses i 29 kap. 5 § första stycket 2 BrB. Några skäl som, utöver straffvärdet, bör beaktas vid straffmätningen föreligger inte heller i övrigt.

19. Den samlade brottsligheten har varit tämligen omfattande och har pågått under lång tid. Mot bakgrund av det anförda (p. 14-18) och med beaktande av principen om flerbrottslighetens avtagande betydelse (p. 10) bör påföljden bestämmas till ett kraftigt bötesstraff. Straffvärdet är dock något högre än det av hovrätten bestämda. Antalet dagsböter bör bestämmas till 180.

Domslut

HD ändrar hovrättens domslut endast på så sätt att antalet dagsböter bestäms till 180.

HD:s dom meddelad: den 9 december 2014.

Mål nr: B 2489-13.

Lagrum: 29 kap. 1, 2 och 5 §§ BrB, 53 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Rättsfall: NJA 2008 s. 359 och NJA 2009 s. 485.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2014-12-09
Målnummer
B2489-13
Lagrum
29 kap. 1 §, 2 § och 5 § brottsbalken (1962:700)
53 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Rättsfall
NJA 2008 s. 359
NJA 2009 s. 485
Sökord
Straffmätning
Brott mot upphovsrättslagen
Fildelning
Påföljd
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation