PMÖD 2018:20

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Patent- och marknadsdomstolens dom 2017-06-30 i mål nr PMT 9922-16, se bilaga A

PARTER

Klagande och motpart Turner Fabrication Trading Limited 65 Craigton Road G51 3 EQ Glasgow Storbritannien

Ombud: Jur.kand. F.L. Awa Sweden AB Box 1066 251 10 Helsingborg

Klagande och motpart Pluseight Technology Aktiebolag, 556232-6230 Box 33 438 05 Hindås

Ombud: Advokaten Ö.G. Gozzo advokater HB Box 35019 400 24 Göteborg

SAKEN Ogiltighet av patent

________________

1. Patent- och marknadsöverdomstolen ändrar Patent- och marknadsdomstolens dom på så sätt att Patent- och marknadsöverdomstolen förklarar det svenska patentet med ansökningsnummer 9903934-9 ogiltigt i dess helhet.

2. Patent- och marknadsöverdomstolen ändrar Patent- och marknadsdomstolens beslut även när det gäller rättegångskostnader på så sätt att Patent- och marknadsöverdomstolen bestämmer det belopp som Pluseight Technology Aktiebolag ska betala till Turner Fabrication Trading Limited till 1 044 080 kr. Av beloppet avser 968 960 kr ombudsarvode. På beloppet ska ränta betalas enligt 6 § räntelagen från den 30 juni 2017 till dess betalning sker.

3. Pluseight Technology Aktiebolag ska ersätta Turner Fabrication Trading Limited för rättegångskostnader i Patent- och marknadsöverdomstolen med 746 100 kr. Av beloppet avser 685 350 kr ombudsarvode. På beloppet ska ränta betalas enligt 6 § räntelagen från dagen för Patent- och marknadsöverdomstolens dom till dess betalning sker.

_________________

YRKANDEN

Turner Fabrication Trading Limited (Turner) har yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska bifalla käromålet och därmed förklara det svenska patentet med ansökningsnummer 9903934-9 ogiltigt i dess helhet samt att Patent- och marknadsöverdomstolen helt ska bifalla yrkandet om rättegångskostnader i Patent- och marknadsdomstolen.

Turner har förklarat att bolaget, för det fall Patent- och marknadsöverdomstolen skulle fastställa Patent- och marknadsdomstolens dom, inte har några synpunkter på kostnadsfördelningen avseende rättegångskostnader i Patent- och marknadsdomstolen.

Pluseight Technology AB (Pluseight) har motsatt sig Turners yrkanden om ändring samt har för egen del yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen i första hand ska ogilla Turners talan helt. I andra hand har Pluseight motsatt sig att Patent- och marknadsdomstolens dom ändras i huvudsaken.

Pluseight har vidare yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska befria Pluseight från att ersätta Turner för rättegångskostnader i Patent- och marknadsdomstolen och i stället förplikta Turner att ersätta Pluseights rättegångskostnader där. Vidare har Pluseight, för det fall Patent- och marknadsöverdomstolen skulle fastställa Patent- och marknadsdomstolens dom, yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska besluta att vardera parten ska stå för sina egna rättegångskostnader i Patent- och marknadsdomstolen.

Turner har motsatt sig Pluseights yrkanden om ändring av Patent- och marknadsdomstolens dom.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Patent- och marknadsöverdomstolen.

UTREDNINGEN OCH PARTERNAS TALAN

Parterna har lagt fram samma utredning, åberopat samma omständigheter och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i Patent- och marknadsdomstolen. Pluseight har dock frånfalllit det som i Patent- och marknadsdomstolen benämnts andrahandsyrkandet. Turner har förtydligat att bolaget inte gör gällande att uppfinningen enligt Pluseights begränsningsyrkande saknar nyhet.

Ett kompletterande sakkunnigutlåtande av M.E. har lagts fram och tilläggsförhör har också hållits med denne i Patent- och marknadsöverdomstolen.

DOMSKÄL

Inledning

Av 52 § första stycket 1 patentlagen (1967:837) framgår att rätten ska förklara ett patent ogiltigt, om det har meddelats trots att villkoren i 1–2 § inte är uppfyllda, dvs. bl.a. om patentet saknar nyhet eller uppfinningshöjd. Vidare ska rätten, enligt första stycket 3, på yrkande förklara patentet ogiltigt, om det omfattar något som inte framgick av ansökan på ingivningsdagen. Av andra stycket i samma paragraf framgår att om ett patent delvis är ogiltigt får patentskyddets omfattning begränsas genom en ändring av patentkraven, om patenthavaren yrkar det och det är förenligt med första stycket 2–4. Detta innebär bl.a. att en ändring inte får medföra att patentet kommer att omfatta något som inte framgick av ansökan på ingivningsdagen (grundhandlingarna). (Jfr prop. 2006/07:56 s. 73 och s. 153 f.). Villkoret om stöd i grundhandlingarna har sin motsvarighet i 13 § patentlagen, som anger att en ansökan om patent inte får ändras så att patent söks på något som inte framgick av ansökan på ingivningsdagen.

En patentbegränsning kan även göras genom ett administrativt förfarande hos patentmyndigheten. Bestämmelser om detta finns i 40 a–40 d § patentlagen. Av 40 b § framgår att en patentbegränsning måste vara förenlig med bestämmelserna i 52 § första stycket 2–4 patentlagen.

Villkoret att en ändring måste ha stöd i grundhandlingarna innebär, som Patent- och marknadsdomstolen konstaterat, att patentkraven inte får tillföras information som fackmannen, med hänsyn till dennes allmänna kunskaper, inte direkt och otvetydigt – explicit eller implicit – kunde utläsa av ansökan när den gjordes (jfr t.ex. beslut den 30 augusti 2011 från Stora besvärskammaren vid det Europeiska patentverket (EPO) i mål nr G 0002/10, punkterna 4.3–4.5, och Patentbesvärsrättens dom den 24 april 2014 i mål nr 11–127). Ett patentkrav som begränsas genom att endast vissa av de särdrag som beskriver en viss utföringsform införs, medför en generalisering av utföringsformen. En sådan generalisering är, som Patent- och marknadsdomstolen pekat på, endast tillåten om den för fackmannen direkt och otvetydigt framgår av grundhandlingarna. För att en generaliserad begränsning inte ska anses tillföra något som går utöver vad som finns med i grundhandlingarna, får de särdrag som har införts i patentkravet inte ha ett oupplösligt samband med särdrag som utelämnats. Alla särdrag som har ett sådant samband måste således föras in i patentkravet för att undvika en otillåten generalisering av utföringsformen (jfr t.ex. beslut den 6 augusti 2002 från EPO:s besvärskammare i mål nr T 0714/00, punkt 3.3, och nyss nämnda dom från Patentbesvärsrätten).

Som framgår av Patent- och marknadsdomstolens dom innehar Pluseight ett patent som i förhållande till patentansökan fått sin utformning efter att vissa ändringar i patentkraven gjorts under ansökningsförfarandet och efter det att patentet begränsats genom ett administrativt förfarande hos Patent- och registreringsverket enligt 40 a § – 40 c § patentlagen.

Turner har i första hand gjort gällande att patentet i gällande lydelse omfattar något som inte framgick av patentansökan på ingivningsdagen och att patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att patentet har meddelats. Turner har också gjort gällande att uppfinningen inte är ny och att den saknar uppfinningshöjd. I likhet med Patent- och marknadsdomstolen anser Patent- och marknadsöverdomstolen att frågan om de gjorda ändringarna har stöd i grundhandlingarna bör prövas först.

Om Patent- och marknadsöverdomstolen kommer fram till att patentet enligt gällande lydelse har stöd i grundhandlingarna, och att patentbegränsningen i övrigt är godtagbar, ska domstolen pröva frågorna om uppfinningen enligt det gällande patentet är ny och har uppfinningshöjd.

Om Patent- och marknadsöverdomstolen däremot kommer fram till att patentet enligt gällande lydelse inte har stöd i grundhandlingarna, ska domstolen pröva om patentskyddet kan begränsas i enlighet med de ändringar som framgår av Pluseights begränsningsyrkande (tredjehandsyrkandet i Patent- och marknadsdomstolen), dvs. om ett patent till följd av dessa ändringar har stöd i grundhandlingarna. Om svaret på den frågan är ja, och övriga villkor för patentbegränsningen är uppfyllda, ska Patent- och marknadsöverdomstolen pröva om uppfinningen enligt detta begränsningsyrkande har uppfinningshöjd. Det påstås inte längre av Turner att uppfinningen enligt detta yrkande saknar nyhet.

Som har framgått inledningsvis ska Patent- och marknadsöverdomstolen inte pröva de föreslagna ändringarna enligt andrahandsyrkandet i Patent- och marknadsdomstolen.

Har patentet i dess nuvarande lydelse stöd i grundhandlingarna?

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar inledningsvis att Pluseights patentbegränsning hos Patent- och registreringsverket medförde att delar av de osjälvständiga patentkraven 5 och 6 samt hela det osjälvständiga patentkravet 7 infördes i patentkrav 1. Dessa osjälvständiga patentkrav har samma lydelse i grundhandlingarna.

Som Patent- och marknadsdomstolen framhållit angavs i patentkrav 5 i grundhandlingarna att ”de båda sidostyckena (13, 14) är i åtminstone sina ändpartier (17, 18) försedda med inåt vända, i användningsläge i riktning mot ståndarna mot varandra, konvergerande förbindelseytor (24, 25) för förbindning med mellanstycket (26)”. I samband med begränsningsförfarandet tillfördes delar av detta patentkrav till patentkrav 1. Det som inte tillfördes var bestämningen ”i användningsläge i riktning mot ståndarna mot varandra, konvergerande”.

I grundhandlingarnas patentkrav 6 angavs att ”mellanstycket (26) uppvisar två, i användningsläge, i riktning mot ståndaren (3) konvergerande, mot sidostyckenas (13, 14) förbindelsdeytor (24, 25) vända förbindelseytor (27, 28)”. Det som inte tillfördes var bestämningen ” i användningsläge, i riktning mot ståndaren (3) konvergerande”.

Genom att utelämna de två nu nämnda bestämningar som fanns i patentkrav 5 respektive 6 omfattar det gällande patentkravet anordningar där förbindelseytorna hos sidostyckenas ändpartier inte behöver konvergera mot varandra och där förbindelseytorna hos mellanstycket inte heller behöver konvergera. Detta är en generalisering av den utföringsform som anges i grundhandlingarnas patentkrav 5–7 och fråga är om det finns stöd i grundhandlingarna som helhet för denna generalisering. Patent- och marknadsöverdomstolen prövar först om generaliseringen har explicit stöd i grundhandlingarna.

Explicit stöd?

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att det av grundhandlingarnas patentkrav 5–7 framgår att samtliga förbindelseytor ska vara konvergerande samtidigt som förbindningen mellan sidostyckena och mellanstycket utgörs av svetsförband. Något explicit stöd för den generalisering som gjorts enligt ovan finns därmed inte i den ursprungliga uppsättningen patentkrav. Frågan är då om generaliseringen kan anses framgå av någon annan del av grundhandlingarna.

I den ursprungliga beskrivningen anges på sidan 4, andra stycket (rad 19–28), följande. ”Som bäst framgår av fig. 3 är de båda sidostyckena 13, 14 i sina mot ståndaren 3 vända ändpartier 17, 18 vinklade mot varandra dvs. är försedda med mot varandra konvergerande och mot varandra vända ytor som bildar förbindelseytor 24, 25 för förbindning med ett i den hakformiga delen 7 ingående mellanstycke 26, som utfyller mellanrummet mellan de båda sidostyckena vid deras ändpartier 17, 18. Med fördel är mellanstycket likaså utformat med förbindelseytor 27, 28 som är mot varandra konvergerande, med samma vinkel som sidostyckenas förbindelseytor varigenom uppnås en ytanliggning med kilverkan som är verksam vid upptagning [av] de krafter som kopplingsanordningen utsättes för. Mellanstycket 26 är med fördel förbundet med sidostyckena medelst svetsförband i förbindelseytorna.”

Nämnda textstycke i beskrivningen hänvisar alltså till figur 3 och är avsett att förstås och läsas tillsammans med den utföringsform som visas där. Av den första meningen framgår att mellanstycket utfyller utrymmet mellan de båda vinklade sidostyckena vid deras ändpartier. Vid samtidigt beaktande av vad som visas i figur 3, men även figur 4–8 som visar samma utförande av den hakformiga delen, får med ”utfyller” förstås att mellanstycket sträcker sig från sidostycke till sidostycke och antar den geometriska form som bildas av de vinklade sidostyckena. Mellanstycket kommer därmed oundvikligen att ha konvergerande förbindelseytor och denna utformning av mellanstycket framstår som en grundförutsättning för den fortsatta beskrivningen av utföringsformen. I nästa mening anges att ”Med fördel är mellanstycket likaså utformat med förbindelseytor 27, 28 som är mot varandra konvergerande, med samma vinkel som sidostyckenas förbindelseytor varigenom uppnås en ytanliggning med kilverkan…”. Inledningen ”Med fördel” lämnar visserligen visst utrymme för olika tolkningar med anledning av vad som sagts i meningen dessförinnan. Men fackmannen som läser båda dessa meningar i sin helhet, med beaktande av figur 3 till vilken det hänvisas, kan enligt Patent- och marknadsöverdomstolen inte förstå innehållet på annat sätt än att mellanstyckets förbindelseytor ska konvergera och att det är en fördel om dessa konvergerar med samma vinkel som sidostyckenas förbindelseytor. I styckets sista mening anges till sist en utföringsform som innebär att det utförande som nu redogjorts för dessutom kan kompletteras på så sätt att mellanstycket blir förbundet med sidostyckena medelst svetsförband i förbindelseytorna.

Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen skulle alltså en fackman som tar del av detta stycke, tillsammans med resten av grundhandlingarna, inte direkt och otvetydigt explicit kunna utläsa en utföringsform av anordningen som saknar konvergerande förbindelseytor hos sidostyckenas ändpartier respektive mellanstycket. Något explicit stöd för ändringarna kan alltså inte utläsas ur grundhandlingarna. Frågan är då om en fackman implicit skulle kunna utläsa de föreslagna ändringarna ur grundhandlingarna.

Implicit stöd?

M.E. har förklarat att en fackman som tar del av grundhandlingarna skulle uppfatta dessa bl.a. på följande sätt. I en utföringsform där sidostyckena och mellanstycket anges vara förbundna med svetsförband så inser fackmannen att förbindelseytorna hos sidostyckenas ändpartier och hos mellanstycket inte behöver konvergera. Detta eftersom svetsförbandet kommer att ta upp belastningen och någon kilverkan därför inte kommer att uppstå. Om svetsförbandet skulle brista kommer anordningen dessutom ändå att fungera eftersom den hakformiga delens sidostycken kommer att ta upp horisontella laster. Konvergerande förbindelseytor bidrar därför inte till anordningens hållfasthet, vilket är ett av syftena med uppfinningen. Fackmannen vet mot bakgrund av sina allmänna kunskaper också att konvergerande ändpartier hos sidostycken utformas på detta sätt av ett annat skäl, nämligen för att flera hakformiga delar ska få plats bredvid varandra.

M.E. har vidare uttalat att det för en fackman som tar del av grundhandlingarna skulle vara uppenbart att vissa särdrag (att förbindelseytorna konvergerar) kan undvaras, eftersom de inte bidrar till uppfinningens angivna syften, särskilt vad avser hög hållfasthet.

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att det som ska bedömas är vad fackmannen implicit uppfattar att grundhandlingarna direkt och otvetydigt innehåller, och särskilt huruvida fackmannen uppfattar grundhandlingarna på så sätt att de i patentkrav 1 införlivade särdragen har ett oupplösligt samband med övriga utelämnade särdrag eller inte. Det framgår av beskrivningen, i det tidigare angivna styckets andra mening, att syftet med de konvergerande förbindelseytorna är att medelst kilverkan ta upp de krafter som kopplingsanordningen utsätts för. De konvergerande förbindelseytorna har därigenom bäring på den hållfasthetsaspekt som anges som ett syfte med uppfinningen. De konvergerande förbindelseytorna skulle därför, enligt Patent- och marknadsöverdomstolens mening, av fackmannen uppfattas som obligatoriska för samtliga utföringsformer enligt grundhandlingarna och därför inte kunna utelämnas.

Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen skulle en fackman som tar del av det nämnda textstycket i beskrivningen, tillsammans med resten av grundhandlingarna, följaktligen inte heller implicit kunna utläsa en utföringsform av anordningen där sidostyckenas ändpartier respektive mellanstycket saknar konvergerande förbindelseytor.

Sammanfattande bedömning

Patent- och marknadsöverdomstolen gör sammanfattningsvis bedömningen att en fackman som tar del av grundhandlingarna i sin helhet inte direkt och otvetydigt, vare sig explicit eller implicit, kan utläsa en generaliserad anordning enligt det gällande patentkravet 1. Patentet har därmed kommit att omfatta något som inte framgick av ansökan på ingivningsdagen.

Har ett patent enligt begränsningsyrkandet stöd i grundhandlingarna?

Som Patent- och marknadsdomstolen konstaterat innebär ändringarna enligt tredjehandsyrkandet i Patent- och marknadsdomstolen bl.a. att bestämningen ”i användningsläge i riktning mot ståndarna mot varandra, konvergerande” har tillförts och preciserat patentkravet vad avser sidostyckenas inåt vända förbindelseytor (24, 25). Detta innebär att ändringarna såvitt avser det som tillförts från patentkrav 5 har stöd i grundhandlingarna.

När det gäller vad som tillförts från patentkrav 6 har emellertid inte motsvarande ändringar gjorts, dvs. uppgiften som avser att mellanstyckets förbindelseytor är konvergerande har inte tillförts. Patentkrav 1 enligt begränsningsyrkandet saknar i denna del stöd i grundhandlingarna av motsvarande skäl som redovisats tidigare för patentkrav 1 enligt det gällande patentet och har därmed kommit att omfatta något som inte framgick av ansökan på ingivningsdagen.

Begränsningsyrkandet kan därför inte heller bifallas och patentet ska förklaras ogiltigt i dess helhet. Vid denna bedömning saknas anledning att pröva övriga frågor i målet. Patent- och marknadsdomstolens dom ska ändras i enlighet med detta.

Sammanfattning

Patent- och marknadsöverdomstolen delar Patent- och marknadsdomstolens bedömning att det gällande patentkravet 1 saknar stöd i grundhandlingarna med anledning av det som tillförts från det beviljade patentets krav 5. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolens bedömning saknar det gällande patentkravet 1 också stöd i grundhandlingarna med anledning av det som tillförts från det beviljade patentets krav 6. Patent- och marknadsöverdomstolen delar däremot inte Patent- och marknadsdomstolens sammantagna bedömning att patentkravet 1 enligt begränsningsyrkandet (tredjehandsyrkandet i Patent- och marknadsdomstolen) har stöd i grundhandlingarna, utan gör bedömningen att patentkravet saknar stöd i grundhandlingarna med anledning av det som tillförts från patentkrav 6 i det beviljade patentet. Patentet ska förklaras ogiltigt i dess helhet och Patent- och marknadsdomstolens dom ska ändras i enlighet med detta.

Rättegångskostnader

Utgången i Patent- och marknadsöverdomstolen innebär nu att Pluseight helt har förlorat målet. Pluseight ska därmed ersätta Turner för rättegångskostnader i båda instanserna. Det råder inte någon tvist om beloppen.

Överklagande

Det saknas skäl att göra undantag från huvudregeln att Patent- och marknadsöverdomstolens domar inte får överklagas (se 1 kap. 3 § tredje stycket lagen, 2016:188, om patent- och marknadsdomstolar). Denna dom får därför inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Peter Strömberg, hovrättsråden Göran Söderström och Annika Malm, referent, samt de tekniska ledamöterna patentrådet Anders Brinkman och tekniska experten Ulrika Nilsson.

______________________________________________

BILAGA A

PATENT- OCH MARKNADSDOMSTOLENS DOM

KÄRANDE Turner Fabrication Trading Limited 65 Craigton Road G51 3 EQ Glasgow Storbritannien

Ombud: Jur.kand. F.L. AWAPATENT AB Box 1066 251 10 Helsingborg

SVARANDE Pluseight Technology Aktiebolag, 556232-6230 Hindås Stationsväg 4 438 53 Hindås

Ombud: Advokat Ö.G. Gozzo Advokater Box 35019 400 24 Göteborg

____________________

DOMSLUT

1. Patent- och marknadsdomstolen förklarar det svenska patentet med ansökningsnummer 9903934-9 delvis ogiltigt men beslutar att det ska upprätthållas i begränsad omfattning genom att patentkraven ska ha den lydelse som framgår av bilaga 4 under rubriken Tredjehandsyrkande PATENTKRAV.

2. Pluseight Technology Aktiebolag ska ersätta Turner Fabrication Trading Limited för rättegångskostnad med 835 260 kr, varav 548 000 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

SAKEN Pluseight Technology Aktiebolag (Pluseight) ansökte den 1 november 1999 om patent på en uppfinning som benämndes Anordning för sammankoppling av ställningselement (ansökningsnummer 9903934-9). I ansökan uppgavs att ändmålet med uppfinningen var att ta fram en kopplingsanordning som uppfyllde högt ställda krav på hålfasthet och rationell, kostnadseffektiv produktion. Detta ändamål uppnåddes med en anordning enligt uppfinningen, vars kännetecken framgick av patentkrav 1. Ansökan upptog tio patentkrav enligt vad som framgår av bilaga 1.

Patent- och registreringsverket (PRV) fann den 30 juni 2000 att det fanns hinder mot att bifalla ansökan på grund av den europeiska patentansökan 0486381 (Beziat). PRV ansåg att uppfinningen inte var ny och saknade uppfinningshöjd.

Pluseight ändrade därefter sin patentansökan genom att kombinera patentkraven 1 och 9 i ansökan till ett nytt oberoende patentkrav 1. Övriga patentkrav gjordes beroende av det nya patentkravet 1. Ansökan kom därmed att omfatta nio patentkrav.

Patent meddelades den 2 juli 2002. Patentkraven i det meddelade patentet framgår av bilaga 2.

Den 1 april 2016 begärde Pluseight att patentskyddet skulle begränsas genom att patentkrav 1 tillfördes delar från kraven 5, 6 och 7. PRV biföll den 9 maj 2016 bolagets begäran om patentbegränsning.

Patentet fick därmed den lydelse som framgår av patentskriften i bilaga 3 (patentskrift i begränsad omfattning). Det kom därmed att uppta sex patentkrav.

Enligt patentbeskrivningen avser uppfinningen en anordning för sammankoppling av ställningselement med ståndare i en byggnadsställning.

I beskrivningen (s. 1 rad 13- 19) sägs vidare bl.a.: ”För att erhålla någorlunda begränsade yttryck i ingreppsytorna mellan den hakformiga delen och ingreppsdelen i en kopplingsanordning är det tidigare känt att utföra den hakformiga delen som en tredimensionell kropp. För att erhålla den önskvärda formen hos den tredimensionella kroppen har man tidigare utfört den hakformiga delen genom gjutning eller smide. Nackdelen med gjutgods är den begränsade brotthållfastheten, medan smide är relativt kostnadskrävande och lämpar sig inte för serieproduktion i större serier”. I beskrivningen (s. 1 rad 22-24) anges att ändamålet med uppfinningen är att ta fram en kopplingsanordning som uppfyller högt ställda krav på hållfasthet och rationell, kostnadseffektiv produktion.

Turner Fabrication Trading Limited (Turner) tillverkar byggnadsställningar.

Turner väckte i augusti 2016 talan mot Pluseight med yrkande om ogiltigförklaring av patentet. Pluseight bestred yrkandet men begärde – i andra och tredje hand – en patentbegränsning.

YRKANDEN

Turner har yrkat att patentet ska förklaras ogiltigt.

Pluseight har bestritt yrkandet. Bolaget har – i andra och tredje hand – yrkat att patentet begränsas genom ändring av patentkraven enligt bilaga 4.

Turner har, i sin tur, bestritt begränsningsyrkandena.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

GRUNDER

Turner har gjort gällande att patentet, i gällande lydelse, omfattar något som inte framgick av patentansökan på ingivningsdagen och att patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att patentet meddelades.

Bolaget har vidare gjort gällande att uppfinningen enligt patentet saknar nyhet på grund av tre s.k. mothåll och heller inte har uppfinningshöjd till följd av flera kombinationer av känd teknik.

Också patentet i yrkade begränsade lydelser är ogiltigt eftersom begränsningarna saknar av stöd i patentansökan eller innebär en utvidgning av skyddsomfånget.

Inte heller är uppfinningarna enligt andrahands- och tredjehandsyrkandena nya eller har uppfinningshöjd.

Pluseight har invänt att patentet – i såväl gällande lydelse som efter begärd patentbegränsning – omfattar vad som framgick av ansökan på ingivningsdagen och att patentskyddets omfattning inte utvidgats.

Uppfinningarna enligt det gällande patentet är nya och har uppfinningshöjd. Även efter en begärd patentbegränsning är uppfinningarna nya och har uppfinningshöjd.

PARTERNA HAR ANFÖRT

Turner

Patentet

Vad som anses vara patentets bidrag över känd teknik har varierat över tid. I samband med ändringen under behandlingen av ansökan lyftes låsanordningen fram som den kännetecknande delen. Särdraget att ha sidostycken som håller ett mellanstycke ansågs vara känt och bidraget över känd teknik var att ha en låsanordning mellan sidostyckena. Under begränsningsförfarandet flyttades låsanordningen upp i ingressen i patentkraven. Skillnaden mot känd teknik framställs enligt gällande kännetecknande del innebära att sidostyckena är svetsade till mellanstycket.

Patentkrav 1, i gällande lydelse enligt nedan, tillkom dels genom att delar från patentkraven togs bort från kraven i ansökan, dels genom att delar togs bort i begränsningsförfarande i PRV. I begränsningsförfarandet lades vissa delar till.

1. Anordning för sammankoppling av ställningselement (4/304) med ståndare (3) i en byggnadsställning (1) eller dylikt innefattande dels en med ståndaren förbunden, åtminstone i användningsläge upptill öppen ingreppsdel (2) med en på avstånd från ståndaren sig sträckande, mot ståndaren vänd första ingreppsyta (11) och en i användningsläge uppåt vänd första upplagsyta (33), och dels en vid ställningselementet (4) anbragt hakformig del (7/307), som uppvisar åtminstone en från ståndaren vänd, andra ingreppsyta (29) och en i användningsläge nedåt vänd, andra upplagsyta (34) och är inrättad att ihakas ingreppsdelen och att uppbäras av denna genom samverkan mellan dels den första och den andra ingreppsytan och dels den första och den andra upplagsytan, den hakformiga delen (7/307) uppvisar dels två med ett mellanrum (16, 316) mellan varandra anordnade sidostycken (13, 14/314, 353) som är fast anbragta vid ställningselementet (4) och är inrättade att i kopplingsanordningens sammankopplade skick med var sitt ändparti (17, 18) framskjuta mot ståndaren (3), och dels ett mellanstycke (26) som är beläget mellan sidostyckenas ändpartier och är fast förbundet med båda sidostyckenas ändpartier samt uppvisar åtminstone huvuddelen av nämnda andra ingreppsyta (31), [krav 9] varvid i kopplingsanordningen ingår en låsanordning (344) i form av en första spänndel (345) och en andra spänndel (359), att den första spänndelen uppvisar en mot ståndaren (3) ansättbar, främre spännyta (348), att den andra spänndelen är kilformig och inrättad att i ett låsläge erhålla stöd mot en mot ståndaren vänd, stödyta (363) i den hakformiga delen (307) och att med en framåt mot ståndaren vänd spännyta (360) genom kilverkan anspänna mot en från ståndaren vänd spännyta (349) på den första spänndelen, varigenom den hakformiga delens ingreppsyta (29) anpressas mot ingreppsdelens ingreppsyta (11), kännetecknat av [krav 5] att de båda sidostyckena (13, 14) är i åtminstone sina ändpartier (17, 18) försedda med inåt vända, förbindelseytor (24, 25) för förbindning med mellanstycket (26). [krav 6] vilket uppvisar två, mot sidostyckenas (13, 14) förbindelseytor (24, 25) vända förbindelseytor (27, 28). [krav 7] och att förbindningarna mellan sidostyckena (13, 14) och mellanstycket (26) utgöres av svetsförband.

Patentbegränsningen torde ha gjorts eftersom Pluseight insåg att låsanordningen var känd genom att bolaget sedan 1984 öppet använt en kopplingsanordning i vilken låsanordningen ingick.

De kravändringar som gjordes under behandlingen av patentansökan och under begränsningsförfarandet uppfyller emellertid inte kravet på att patentet har direkt och otvetydigt stöd i patentansökan eftersom olika utföringsformer kombinerades, att bestämningen att sidostyckena är konvergerande mot varandra togs bort och att bestämningen ”inåt vända ….. mot varandra” också togs bort. Detta har lett till att patentet inte har stöd i patentansökan (”grundhandlingen”) samt att skyddsomfånget utvidgats efter att patentet meddelades.

Bristande stöd i patentansökan Sammanslagning av olika utföringsformer

Det gällande patentkravet 1 utgör en kombination av kraven l, 5, 6, 7 och 9. Under ansökans handläggning slogs krav 1 och 9 samman. I begäran om begränsning kombinerades det beviljade kravet 1 med utvalda delar av kraven 5, 6 och 7. När kraven 1 och 9 slogs samman ändrades underkravens beroendeförhållande till huvudkravet. Det finns inget stöd för att kombinera underkraven 2 till 8 med ett huvudkrav som var en kombination av ursprungliga kraven 1 och 9.

Det står klart att två olika utföringsformer i den ursprungliga patentansökan har otillåtet kombinerats i ett och samma krav.

Kombinationen av särdrag måste ha betraktats som en grupp av varandra beroende särdrag av den enkla anledning att de alla var del av samma beroende krav. I det fall särdragen skulle betraktas som av varandra oberoende särdrag skulle de ha kunnat delas upp i olika beroende krav.

”Konvergerande” utelämnat

Utelämnandet av bestämningen att förbindelseytorna (24, 25) konvergerar mot ståndaren och mot varandra har inget stöd i ansökan. Tvärtom framgår det uttryckligen av patentansökan att förbindelseytorna konvergerar. Att de konvergerande ytorna och en påstådda kilverkan ansågs vara relevant vid inlämnandet är tydligt då det går att utläsa från ansökan (s. 4 rad 19-28), från figurerna och från kraven.

Pluseight har i efterhand förstått att den kilverkan, som beskrivs i patentansökan inte finns och vill därför lyfta bort denna egenskap och dess påstådda fördel. Det är inte möjligt att i efterhand lyfta bort särdrag som inte spelar den roll som man trodde då patentansökan lämnades in.

Att fackmannen skulle ha insett att man, för förståelsen av patentet, kunde bortse från den angivna kilverkan låter sig inte göras. Vad Pluseight angett om betydelsen om kilverkan är uttryck för ett medvetet ställningstagande från bolagets sida.

Det är inte möjligt att en fackman som läser patentbeskrivningen skulle förstå denna i strid med vad som faktiskt anges, d.v.s. att det inte uppstår någon kilverkan, och därmed tolka svetsförband och konvergerande ytor som åtskilda särdrag. För att göra en rättvis bedömning är det centralt att diskutera de egenskaper som faktiskt anges i det oberoende patentkravet och inte spekulera i vad som skulle kunna möjliggöras av att använda en kopplingsanordning enligt patentkravet.

”Inåt vända” togs bort/ändrades

I begränsningsförfarandet i PRV, då delar av patentkraven 5, 6 och 7 valdes ut för att kombineras med det godkända kravet 1 (som i sin tur består av de ursprungliga kraven 1 och 9), ändrades även betydelsen av termen ”inåt vända” på ett sådant sätt att patentet omfattar något som inte framgick av patentansökan.

Pluseight har hävdat att begreppet "inåt vänd" i beskrivningen avser ytorna på sidostyckena som vetter mot varandra och att begreppet "radiellt inåt vänd" används när inåt vänd mot ståndaren avses. I patentansökan (s. 3 rad 17-32), beskrivs emellertid väggen (10) som har "en inåt vänd första ingreppsyta (11)". Begreppet "inåt vänd" används alltså både för att referera till inåt vänd mot ståndaren och till inåt vända, i användningsläge i riktning mot ståndarna, mot varandra, konvergerande förbindelseytor. En fackman skulle med andra ord inte direkt och otvetydigt kunna härleda att begreppet "inåt vända" är "inåt vända mot varandra". I samband med att delar av kraven 5 och 6 ströks under med begränsningsförfarandet kom begreppet ändras så att det omfattade båda möjligheterna, vilket är en otillåten ändring.

Då termen ”inåt vända” ändrades, från att vara inåt vända mot varandra till att bara vara inåt vända mot mellanstycket, generaliserades termen otillbörligt.

Patentskyddet har utvidgats Bestämningen ”konvergerande”

I och med att bestämningen ”sidostyckena är …… konvergerande” togs bort i begränsningsförfarandet togs ett positivt tekniskt särdrag bort, vilket resulterade i att ett förändrat skyddsomfång erhölls, som täcker in kombinationer av särdrag som inte täcktes in av skyddsomfånget enligt det meddelade patentet.

Det meddelade patentet täckte in en kopplingsanordning med en hakformig del (7/307) innefattande två sidostycken, vilka håller ett mellanstycke (26), och en låsanordning (344), varvid låsanordningen ansågs ge nyhet och uppfinningshöjd i ljuset av känd teknik.

Pluseights begäran om patentbegränsning innebar att särdrag från de beroende kraven innefattades, men det positiva tekniska särdraget att sidostyckena konvergerar mot varandra togs bort. I och med detta ändrades inriktningen på patentet från konvergerande sidostycken till sidostycken som är svetsade till mellanstycket utan att det längre finns ett krav på att sidostyckena är konvergerande.

Det kan vid första anblick verka uppenbart att skyddsomfånget måste leda till ett mer begränsat omfång då särdrag läggs till ett krav, men så är inte fallet. Eftersom kraven ska läsas i ljuset av beskrivningen och ett särdrag inte tillåts att omtolkas till att bestå av ett antal oberoende ”delsärdrag” kan ett införande av endast ett fåtal ”delsärdrag” av ett särdrag resultera i att kravet ändras så att kombinationer av särdrag som inte tidigare täcktes in av kravet täcks in. Så har skett i detta fall under patentbegräsningsförfarandet av patentet.

Det är uppenbart utifrån det meddelade patentet att de konvergerande ytorna hos sidostyckena i kombination med de konvergerande ytorna hos mellanstycket är väsentliga för att uppnå t.ex. ökad hållfasthet.

Uppfinningen i krav 1 i det meddelade patentet är känd teknik, t.ex. genom Pluseights kopplingsanordning +8 TU från1984. En korrekt bedömning i frågan om det gällande patentets skyddsomfång utvidgats under begräsningsförfarandet eller inte ska utgå ifrån alla särdragen hos kraven som kombinerats till det nya kravet, dvs. beviljade krav 1, 5, 6, och 7. Därefter ska en bedömning göras i frågan om ett utelämnande av något av särdragen resulterar i att skyddsomfånget utvidgas. När detta gjorts är det uppenbart att särdraget att sidostyckena konvergerar mot varandra är ett positivt tekniskt särdrag, dvs. ett väsentligt tekniskt särdrag, eftersom detta är en del i alla olika utföringsformer som visas i patentet.

Utelämnandet av särdraget att sidostyckena konvergerar mot varandra får till effekt att skyddsomfånget täcker en kombination av särdrag som inte skyddas av patentet som meddelat.

Bestämningen ”inåt vända”

En ytterligare konsekvens av att bara delar av de oberoende kraven kombinerades med krav 1 som meddelat är att betydelsen av ”inåt vända” ändrades. Begreppet "inåt vända" gavs otvivelaktigt en vidare tolkning i samband med begränsningsförfarandet. Från att vara ”inåt vända mot varandra” är förbindelseytorna endast ”inåt vända”.

En fackman som läser beskrivningen och studerar figurerna skulle förstå att "inåt vända" i patentkrav 1 i det gällande patenet inte ska förstås som "radiellt inåt vända". Att en fackman måste använda beskrivning och figurer för att förstå hur en term i ett krav efter att den ändrats i ett begränsningsförfarande ska tolkas (men väl inte före ändringen) är i sig ett tecken på att en otillåten ändring har ägt rum.

Bristande nyhet

Turner har till stöd för att uppfinningen enligt det gällande patentet inte var ny före dagen för patentansökan åberopat tre s.k. mothåll; två kopplingsanordningar för ställningselement + 8 TU och + 8 LH vilka använts av Pluseight från 1984 respektive från 1986 samt en internationell patentansökan WO 97/27372 (Schwörer) från januari 1997.

+8 TU

+8 TU (1984 års produkt) är en anordning för sammankoppling av ställningselement med ståndare i en byggställning i enlighet med krav 1. De olika särdragen i krav 1 går att finna i den anordning som visas i +8 TU och av denna anledning är krav 1 inte nytt i ljuset av +8 TU.

+8 TU visar inte bara låsanordningen enligt det ursprungliga kravet 9 utan även att mellanstycket är sammansvetsat med sidostyckena enligt de särdrag som valts ut från de ursprungliga kraven 5, 6 och 9.

I +8 TU är mellanstycket placerat mellan sidostyckena och särdraget "de båda sidostyckena (13,14) är i sina ändpartier (17, 18) försedda med inåt vända förbindelseytor (24, 25) för förbindning med mellanstycket (26) " är formulerat så att det inte tar ställning till hur förbindelseytorna ska vara "inåt vända". En rättfram tolkning är att förbindelseytorna är vända inåt ståndaren. Före kravändringen fanns en precisering av på vilket vis förbindelseytorna skulle vara inåt vända, nämligen "i användningsläge i riktning mot ståndarna, mot varandra, konvergerande ", men denna bestämning togs bort i samband med begränsningsförfarandet. I enlighet med vad som beskrivs ovan ger beskrivningen att ”inåt vända” både kan tolkas som ”inåt vända mot ståndaren” och ”inåt vända mot varandra”.

Eftersom särdraget hur de olika sidostyckena är anordnade i förhållande till varandra har tagits bort tillför resterande delar av krav 5 och 6 enligt den ursprungliga patentansökan inget substantiellt, utan enbart givna följder. Närmare bestämt säger de delar av krav 5 och 6 som behållits enbart att mellanstycket har ytor som vetter mot ytor på sidostyckena.

Då alla särdrag i krav 1 enligt patentet finns visade i +8 TU saknar krav 1 nyhet.

+8 LH

Även +8 LH (1986 års produkt) visar samtliga särdrag i patentkrav 1 i ingressen. Det är en anordning för sammankoppling av ställningselement med ståndare som omfattar två sidostycken samt en låsanordning som har två delar i enlighet med det ursprungliga kravet.

Pluseight har gjort gällande att sidostyckena i +8 LH är smidda. I patentets krav 1 görs dock ingen specificering av sidostyckena vad gäller material eller hur de framställs, vilket gör att om de är smidda eller inte är oväsentligt för bedömningen av nyhet.

De två sidostyckena håller mellan sig ett mellanstycke i form av en svetsfog. Pluseight har menat att mellanstycket inte kan utgöras av en svetsfog, vilket inte är korrekt. Svetsfogen utfyller onekligen mellanrummet mellan sidostyckena och ska på så sätt anses vara ett mellanstycke.

Då alla särdrag i krav 1 enligt patentet finns visade i +8 LH saknar krav 1 nyhet.

Schwörer

Sidostyckena utgörs i Schwörer av två sidor av ett element med rektangulärt tvärssnitt. Då sidostyckena kan vara del av samma stycke uppvisas tydligt de två sidostyckena.

Mellanstycket är svetsat mellan de båda sidostyckena och mellanstycket utgör åtminstone huvuddelen av den andra ingreppsytan.

Haken (7) och kilen (12) utgör tillsammans den låsanordning som visas enligt det ursprungliga kravet 9.

Då samtliga särdrag i krav 1 går att finna i Schwörer saknar krav 1 nyhet i ljuset av detta dokument.

Bristande uppfinningshöjd

Partiella problem

Låsanordningen enligt patentkrav 9 i ansökan var känd från +8 TU och att svetsa samman mellanstycket och sidostyckena, vilket infördes i patentkrav 1 i begränsningsförfarandet, har ingen kombinerad effekt enligt patentansökan då dessa olika särdrag behandlas i olika utföringsformer. Den s.k. problem/lösning-metoden låter sig därför inte tillämpas vid bedömningen av uppfinningshöjd.

Att låsanordningen och de valda särdragen från patentkraven 5, 6 och 7 i patentansökan har en kombinerad effekt i att lösningen enligt patentkrav 1 ”uppfyller höga krav på hållfasthet och kostnadseffektiv tillverkning” är inte korrekt.

Patentkrav 1 i det gällande patentet löser två separata problem. För det första presenteras en anordning med en låsanordning som underlättar sammankoppling av ställningselement. För det andra presenteras en anordning som består av två sidostycken som håller ett mellanstycke, där mellanstycket är förbundet till sidostyckena genom svetsning, vilket påstås ge förbättrad hållfasthet.

Låsanordningen respektive sammansvetsningen av sidostycken och mellanstycket är kopplade till olika problem, nämligen underlättande sammankoppling respektive förbättrad hållfasthet. Dessa måste bedömas som partiella problem.

Låsanordningen är känd från +8 TU och även känd från +8 LH och från Schwörer.

Särdragskombinationen från patentkraven 5-7 i det meddelade patentet (”sidostyckena fastsvetsade till ett mellanstycke”) är närliggande för fackman med utgångspunkt i förutom +8 TU, +8 LH och Schwörer även i patentskrifterna US 4 405 254 (Tooley), US 4 595 077 (Buttgereit) och GB 1 163 532 (Spriggs) som visar denna särdragskombination.

Problem/lösningsmetoden

Patentets kännetecknande del omfattar särdraget att förbindningarna mellan sidostyckena och mellanstycket utgörs av svetsförband, vilket får sägas vara utgångspunkten vid bestämmandet av vad är närmast känd teknik.

Även med tillämning av problem/lösningsmetoden har inte uppfinningen enligt patentet uppfinningshöjd med hänsyn till flera kombinationer av känd teknik enligt följande.

- Beziat tillsammans med +TU eller +8 LHSkillnaden mellan den låsanordning som framgår av Beziat och låsanordningen enligt patentet är att låsanordningen i Beziat består av en spänndel medan låsanordningen i patentet består av två olika spänndelar, kallat en första spänndel och en andra spänndel, där den första spänndelen låses med hjälp av den andra spänndelen.

Den tekniska effekten av denna skillnad är att montering underlättas då den första spänndelen kan fällas bakåt, från ståndaren, i samband med att kopplingsanordningen hakas fast i ståndaren.

En fackman ställd inför det objektiva problemet att hitta en kopplingsanordning med en låsanordning som underlättar sammankopplingen mellan kopplingsanordning och ståndare hade funnit denna typ av låsanordning i bl.a. +8 TU.

Den låsanordningen som visas i patentet tog alltså avstamp i en sedan länge känd låsanordning; en anordning som varit en del av Pluseights produkter.

Precis som +8 TU visar även +8 LH en låsanordning som omfattar en första och andra spänndel. Även i det fall då fackmannen hade hittat +8 LH skulle han alltså ha kommit fram till en lösning på låsanordningen.

Att svetsa fast mellanstycket i sidostyckena visades i Beziat och var allmänt känt

- Tooley tillsammans med +8 TU eller +8 LH, Buttgereit tillsammans med +8 TU eller+8 LH, Spriggs tillsammans med +8 TU eller +8 LH eller Schwörer tillsammans med +8 TU eller +8 LH,

Även Buttgereit, Tooley, Spriggs och Schwörer visar anordningar för sammankoppling av ställningselement där ett mellanstycke är beläget mellan två sidostycken. Alternativt kan något av dessa dokument användas för att med samma resonemang som med Beziat komma fram till en lösning med hjälp av låsanordningen som visas i +8 TU eller +8 LH.

- +8 LH tillsammans +8 TUOm varken +8 LH eller +8 TU anses för sig själva visa samtliga särdrag enligt patentkrav 1 leder kombinationen av dessa mot patentkrav 1.

- Patentskrifterna US 5 988 318 (Krause) tillsammans med US 5 615 966 (Jarvis)

Också patentskrifterna Krause och Jarvis i kombination leder till att patentet saknar uppfinningshöjd.

Andrahandsyrkandet (patentbegränsning)

Yrkandet har, i och med att ytterligare särdrag hämtats från olika delar av beskrivningen, ytterligare distanserat sig från patentansökan. Yrkandet har med andra ord inte avhjälpt tidigare påtalade brister kring stöd i grundhandlingen utan har istället förstärkt dessa brister. På samma sätt har inte andrahandsyrkandet avhjälpt bristen att skyddsomfånget utvidgats efter att patent meddelats.

Bristande uppfinningshöjd - partiella problem

På sätt som sagts rör det sig om två separata problem.

Låsanordningen är känd åtminstone från +8 TU. Utöver att mellanstycket är sammansvetsat med sidostyckena inskränks krav 1 till att sidostyckena är hakformiga och skivformiga.

Generellt sett är förändringarna i förhållanden till patentet fackmannamässiga anpassningar utan uppfinningshöjd. Spriggs (figur 1 och s. 2 högra kolumnen) visar en anordning för sammankoppling av ställningselement där hakformiga och skivformiga sidostycken används. Skivformiga och hakformiga sidostyckena som håller ett mellanstycke är på så sätt känt sedan tidigare.

De två aspekterna är därmed åtminstone kända från +8 TU och ”Spriggs”.

Bristande uppfinningshöjd - ”problem-solution”

Patentet uppfyller inte kravet på uppfinningshöjd enligt kombinationen Spriggs tillsammans med +8 TU.

De preciseringar som har gjorts kring sidostyckena jämfört med huvudyrkandet går att finna i Spriggs och de preciseringar som har gjorts kring låsanordningen går att finna i +8 TU, vilket gör att kombinationen som presenterats tidigare även är tillämplig på andrahandsyrkandet.

Den precisering som har gjorts kring att sidostyckena är hakformiga går att finna i +8 LH och den precisering som har gjorts kring att sidostyckena är skivformiga går att finna i Schwörer. De preciseringar som har gjorts kring låsanordningen går antingen att finna i +8 LH eller via allmänt känd teknik, exemplifierad av +8 TU som var välkänd sedan länge vid tiden för patentansökan.

Tredjehandsyrkandet

Också yrkandet i tredje hand innebär att patentet är ogiltigt då det saknar stöd i grundhandlingen och har ändrats på ett sätt som utvidgar skyddsomfånget efter att patent meddelats.

Bristande uppfinningshöjd – partiella problem

Även för detta yrkande rör det sig om partiella problem, dels en låsanordning känd från +8 TU, dels att sidostyckena är sammansvetsade med mellanstycket och att förbindelseytorna på sidostyckena konvergerar mot varandra.

Låsanordningen var känd åtminstone från +8 TU.

I vilken mån sammansvetsning av sidostyckena och mellanstycket är förenligt med att ha konvergerande förbindelseytor för att uppnå en kilverkan är inte klargjort. Det är annorlunda uttryckt inte klargjort om det verkligen uppnås en kilverkan i enlighet med vad som påstås i patentansökan eller om de konvergerande sidostyckena medför någon teknisk effekt alls eller någon annan teknisk effekt än kilverkan. För att kunna föra ett resonemang enligt problem/lösningsmetoden, där man utgår från närmst känd teknik, är det nödvändigt att klargöra vad effekten av särdraget att ha sidostyckena konvergerande mot varandra är.

Även om det råder oklarhet kring själva effekten av de konvergerande sidostyckena så kan det konstateras att det är känt att ha sidostycken som konvergerar mot varandra från +8 LH och från figurerna 5 och 6 i patentskriften FR 2 773 835 835 (Denis) och från Spriggs.

Bristande uppfinningshöjd - ”problem-solution”

Eftersom konvergerande ytor inte ger upphov till någon kilverkan i linje med vad som anges i patentet ska detta särdrag behandlas som ett icke-tekniskt särdrag. Som en effekt av detta ska särdraget inte tas i beaktande vid bedömning av uppfinningshöjd. Krav 1 enligt tredjehandsyrkandet uppfyller därmed inte kravet på uppfinningshöjd av samma anledningar som presenterats i samband med huvudyrkandet. Kvarvarande skillnader mellan krav 1 enligt tredjehandsyrkandet och krav 1 enligt huvudyrkandet är endast fackmannamässiga anpassningar och/eller ytterligare bestämningar av den från +8 TU kända låsanordningen.

För det fall att domstolen finner att ”problem-solution”-modellen är tillämplig och att de konvergerande ytorna ska tas med i bedömningen så uppfyller inte patentet kravet på uppfinningshöjd enligt kombinationen +8 LH tillsammans med +8 TU.

+8 LH visar samtliga särdrag förutom samma låsanordning som visas i det ursprungliga kravet 9 och +8 TU. Denna skillnad ger upphov till den tekniska effekten att sammankoppling av ställningselement underlättas, vilket i sin tur ger det tekniska problemet hur sammankoppling kan underlättas. En fackman utrustad med en kopplingsanordning enligt känd teknik skulle för att lösa detta problem leta efter en känd låsanordning och då finna +8 TU. Efter att närmst känd teknik kombinerats med låsanordningen enligt +8 LH skulle fackmannen komma fram till en kopplingsanordning som visar uppfinningen enligt patentkrav 1.

Pluseight

Patentet

Enligt patentet (s. 1 rad 23-24) är syftet med uppfinningen att ta fram en kopplingsanordning som samtidigt uppfyller högt ställda krav på hållfasthet och på rationell, kostnadseffektiv produktion.

Högt ställda krav på hållfasthet uppfylls sedan länge med kopplingsanordningar vars hakformiga del tillverkas med hejarsmide. Många olika utföranden av sådana hejarsmidda anordningar var tidigare kända, däribland Pluseights öppet utövade produkt +8 LH. Hejarsmide av hakformiga delar med komplicerad tredimensionell form är dock kostnadskrävande. En kopplingsanordning vars hakformiga del tillverkas av hållfast plåt kan däremot framställas med rationell, kostnadseffektiv produktion till jämförelsevis låg kostnad. En tidigare känd sådan kopplingsanordning var Pluseights öppet utövade +8 TU. Denna var uppbyggd av en i U-form bockad plåtbygel, som överförde vertikal belastning, och en tunga av plattjärn som var fastsvetsad till utsidan av den mot ståndaren vända delen av bygeln och som överförde horisontell belastning. Denna uppbyggnad av den hakformiga delen möjliggjorde rationell, kostnadseffektiv produktion men uppfyllde inte högt ställda krav på hållfasthet på grund av att bristfälliga svetsfogar mellan bygel och tunga kunde brista till följd av belastningen. Utifrån känd teknik var det objektiva tekniska problemet därför att ta fram en ny uppbyggnad av kopplingsanordningens hakformiga del som uppfyllde högt ställda krav på hållfasthet utan behov av att använda hejarsmide vid tillverkning av en komplicerad tredimensionell form.

Den i patentet anvisade lösningen på problemet utgörs av en kopplingsanordning med en hakformig del i vars uppbyggnad ingår följande fem centrala element som utgör särdrag i gällande patentkrav 1:

1) två med ett mellanrum mellan varandra anordnade sidostycken är inrättade att i kopplingsanordningens sammankopplade skick med var sitt ändparti framskjuta mot ståndaren, 2) ett mellanstycke är beläget mellan sidostyckenas ändpartier och är fast förbundet med båda sidostyckenas ändpartier samt uppvisar en från ståndaren vänd ingreppsyta som samverkar med ingreppsytan på ståndarens ingreppsdel, 3) de båda sidostyckena är i sina ändpartier försedda med inåt vända förbindelseytor för förbindning med mellanstycket, vilket uppvisar två mot sidostyckenas förbindelseytor vända förbindelseytor, 4) förbindningarna mellan sidostyckena och mellanstycket utgörs av svetsförband, 5) en låsanordning i form av a) en första spänndel, som uppvisar en mot ståndaren ansättbar, främre spännyta, b) en andra spänndel, som är kilformig och i ett låsläge erhåller stöd mot en mot ståndaren vänd stödyta i den hakformiga delen och med en framåt mot ståndaren vänd spännyta genom kilverkan anspänner mot en från ståndaren vänd spännyta på den första spänndelen, c) varigenom den hakformiga delens ingreppsyta anpressas mot ingreppsdelens ingreppsyta.

Dessa särdrag samverkar till en konstruktiv uppbyggnad av den hakformiga delen som möjliggör att sido- och mellanstycken kan utföras med en form och av material som medför att de samverkar vid överföring av horisontell last mellan ståndaren och kopplingsanordningen och att sammanfogningen av sido- och mellanstycken blir hållbar och tillverkningskostnaden låg. Härigenom löses problemet att samtidigt uppfylla högt ställda krav på hållfasthet och på rationell, kostnadseffektiv tillverkning.

Uppbyggnaden av den hakformiga delen av två sidostycken som mellan sina mot varandra vända insidor upptar ett mellanstycke och är förenade med detta genom svetsning innebär – som patentbeskrivningen anvisar – att sidostyckena kan vara skivformiga och ha ett hakformigt parti på ömse sidor om mellanstycket som har var sin ingreppsyta som tillsammans med mellanstyckets ingreppsyta samverkar med ingreppsytan på ståndarens ingreppsdel för att överföra horisontell last. Samtidigt kan mellanstycket utformas med den hakformiga delens upplagsyta för överföring av vertikal last. I en kopplingsanordning med distinkta ingrepps- och upplagsytor ger denna uppbyggnad av den hakformiga delen därmed möjlighet att fördela överföringen av horisontell och vertikal last mellan sidostyckena och mellanstycket på ett sätt som ger hög hållfasthet.

Uppbyggnaden av den hakformiga delen ger samtidigt utrymme mellan sidostyckena för att uppta en sådan låsanordning som var tidigare känd från +8 TU. Därmed uppnås förutom en förspänd anliggning mellan ingreppsytorna på ståndarens ingreppsdel och den hakformiga delen även via låsanordningens bygel en förspänd anliggning mellan den hakformiga delen och ståndarens mantelyta, vilket är betydelsefullt för överföringen av horisontell belastning.

Patentföremålet är således en konstruktiv principlösning som är avgörande för att uppnå hög hållfasthet och kostnadseffektiv produktion.

Patentet har stöd i ansökan

Patentbeskrivningen anvisar att kopplingsanordningen enligt uppfinningen innefattar en hakformig del som i anslutning till figurerna 2-7 beskrivs i samband med en första utföringsform som innefattar en på ståndaren anbragt ingreppsdel som är skålformig. Samma hakformiga del anvisas också i samband med en andra och en tredje utföringsform av kopplingsanordning som innefattar i anslutning till figurena 8 och 9 beskrivna varianter av ingreppsdelen på ståndaren. En hakformig del med samma uppbyggnad anvisas vidare i samband med den i anslutning till figurerna 10-13 beskrivna fjärde utföringsformen av kopplingsanordningen vari en låsanordning ingår i den hakformiga delen. Det anges uttryckligen att exempelvis kopplingsanordningarna enligt figurerna 8 och 9 kan förses med denna låsanordning. Den hakformiga delens anvisade uppbyggnad är således gemensam för alla utföringsformer av uppfinningen, inbegripet den i det beviljade patentkravet 1 angivna hakformiga delen med låsanordning. Det meddelade patentet omfattade därmed inte något som inte framgick av patentansökan.

Genom de vid patentbegränsningen i patentkrav 1 tillagda särdragen

a) att de båda sidostyckena är i sina ändpartier försedda med inåt vända förbindelseytor för förbindning med mellanstycket, b) vilket uppvisar två mot sidostyckenas förbindelseytor vända förbindelseytor

kom inte något som inte framgick av patentansökan att omfattas därför att dessa särdrag ingår i de beviljade underkraven 5 och 6 som även anger att förbindelseytorna konvergerar i riktning mot ståndaren.

Det är centralt i uppbyggnaden av den hakformiga delen enligt patentet att de två sidostyckena och mellanstycket är fast förbundna med varandra. I båda de utföringsformer som visas i figur 3 och 12 har sidostyckenas sidor inåt vända förbindelseytor för förbindning med mellanstycket och mellanstycket har mot sidostyckenas förbindelseytor vända förbindelseytor. Detta är ett utmärkande drag i uppbyggnaden av den hakformiga delen enligt patentet.

Det är vidare otvetydigt att detta utförande är oberoende av om sidostyckena är parallella eller – som beskrivning samtidigt anvisar – är vinklade mot varandra. Det senare utförandet, har i stället på känt sätt betydelse för att anpassa den hakformiga delens bredd till utrymmet i ståndarens ingreppsdel så att flera kopplingsanordningar får rum i samma ingreppsdel. Att även mellanstyckets förbindelseytor är konvergerande medför vidare att en kilverkan uppstår ifall mellanstycket kan röra sig i förhållande till sidostyckena till följd av att svetsfogarna är bristfälliga.

För fackmannen står det därmed klart att särdragen avseende sido- och mellanstyckenas förbindelseytor har självständig betydelse för uppbyggnaden av den hakformiga delen enligt patentet medan särdragen avseende förbindelseytornas konvergens har andra effekter som har betydelse i andra avseenden än själva uppbyggnaden av den hakformiga delen. Fackmannen uppfattar därför att de förra särdragen tekniskt sett inte är kopplade till att även konvergerande förbindelseytor utnyttjas utan har samma funktion ifall sidostyckena är parallella.

Att sido- och mellanstyckena har mot varandra vända förbindelseytor är sålunda inte särdrag som för fackmannen är oupplösligt sammankopplade med att förbindelseytorna konvergerar i riktning mot ståndaren. Dessa särdrag har därför stöd i grundhandlingen som självständiga anvisningar avseende uppbyggnaden av den hakformiga delen.

Det saknas fog för Turners påstående att patentbegränsningen innebär att uttrycket ”inåt vända förbindelseytor” har fått en ändrad innebörd genom patentbegränsningen. Som framgår av beskrivningen betyder anvisningen att sidostyckena har ”inåt vända förbindelseytor” att sidostyckenas mot varandra vända ytor utgör förbindelseytorna. Detta är också entydigt innebörden av detta särdrag i gälande patentkrav 1 som därmed inte omfattar något som inte framgick av patentansökan.

Patentskyddet har inte utvidgats

Eftersom det beviljade patentkravet 1 inte angav hur förbindningarna mellan sidostyckena och mellanstycket ska vara utförda enligt patentet omfattade skyddsomfånget både svetsning och andra sätt att förbinda dem. Det innebar därför en inskränkning av skyddsomfånget att förbindningarna – i överensstämmelse med vad som anvisas såsom fördelaktigt i beskrivningen – vid patentbegränsningen preciserades till att utgöras av svetsförband. Därmed blev andra förbindningssätt fria,

På samma sätt preciserar det beviljade patentkravet 1 inte att sidostyckena ska vara vinklade och skyddsomfånget omfattar därmed även att sidostyckena är parallella. Det innebar därför inte utvidgningar utan inskränkningar av skyddsomfånget att det beviljade patentkravet 1 preciserades genom att de två andra bestämningar som ingår i den kännetecknande delen i det gällande kravet tillades vid patentbegränsningen. Det förhållandet att patentkrav 1 inte samtidigt preciserades till att förbindelseytorna i användningsläge konvergerar mot varandra i riktning mot ståndarna innebar inte någon utvidgning av skyddsomfånget utan endast att detta fortsatt omfattar såväl parallella sidostycken som parallella förbindelseytor på mellanstycket.

Sakligt har sidostyckenas inåt vända förbindelseytor och mellanstyckets mot dessa vända förbindelseytor ett direkt samband med uppbyggnaden av den hakformiga delen enligt patentet och preciserar den rumsliga förutsättningen för deras samverkan. Så är däremot inte fallet med att ytorna konvergerar i riktning mot ståndaren, vilket inte behövs för att utnyttja en sådan uppbyggnad. Det finns därför sakliga skäl för att det beviljade patentets skyddsomfång begränsades och kunde begränsas i det förstnämnda avseendet utan att även begränsas i det senare avseendet. Inte heller skyddet för tredje man påkallar en precisering av patentet till att omfatta utnyttjande av uppbygganden av den hakformiga delen enligt patentet med sidostycken med inåt vända förbindelseytor och ett mellanstycke med mot dessa vända förbindelseytor även innefattar en precisering till att sidostyckena konvergerar. En sådan precisering skulle göra det fritt att utnyttja uppfinningen med parallella sidostycken men inte med konvergerande sidostycken. Eftersom bådadera utgör intrång enligt det beviljade kravet är inte överhuvudtaget fråga om att utvidga patentets skyddsomfång.

Nyhet

+8 TU

Den hakformiga delen i +8 TU utgörs av en u-formad bygel av plåt med en tunga av plattjärn fastsvetsad mot utsidan av den mot ståndaren vända delen av bygeln. +8 TU uppvisar därmed inte särdraget att

den hakformiga delen uppvisar dels två med ett mellanrum mellan varandra anordnade sidostycken som är fast anbragta vid ställningselementet och är inrättade att i kopplingsanordningens sammankopplade skick med var sitt ändparti framskjuta mot ståndaren, och dels ett mellanstycke som är beläget mellan sidostyckenas ändpartier och är fast förbundet med båda sidostyckenas ändpartier

Den u-formade bygeln i +8 TU är utförd i ett stycke bestående av två parallella delar, som i ena riktningen är fast anbragta vid ställningselementet och i andra riktningen framskjuter mot ståndaren, och en mot ståndaren vänd del till vars utsida tungan är svetsad. Varken bygelns mot ståndaren vända del eller den därtill svetsade tungan utgör något i mellanrummet mellan bygelns parallella delar upptaget och till dessa svetsat mellanstycke. +8 TU uppvisar därmed inte särdraget att

de båda sidostyckena är i sina ändpartier försedda med inåt vända förbindelseytor för förbindning med mellanstycket, vilket uppvisar två mot sidostyckenas förbindelseytor vända förbindelseytor, och att förbindningarna mellan sidostyckena och mellanstycket utgöres av svetsförband”.

Genom uppbyggnaden av den hakformiga delen som en u-formad bygel med en påsvetsad tunga är svetsfogarna kritiska för kopplingsanordningens hållfasthet. Vidare upptas därigenom vertikal belastning av bygelns mot ståndaren vända del medan horisontell belastning upptas av plåttungan och svetsfogarna. Uppbyggnaden av den hakformiga delen medger emellertid varken att denna lastfördelning eller funktionen ändras. Därmed representerade +8 TU det hållfasthetsproblem som patentet löser genom den konstruktiva frihet att utforma sido- och mellanstycken som uppnås med sidostycken som mellan sig uppbär ett separat och med dessa genom svetsning fast förenat mellanstycke. Detta innebär att skillnaden i uppbyggnaden av den hakformiga delen mellan patentföremålet och +8 TU är avgörande för att uppnå syftet med den patenterade uppfinningen.

+8 LH

+8 LH uppvisar en hakformig del som består av två sammansvetsade sidostycken som var och en har en ingreppsyta som samverkar med ingreppsytan på ståndarens ingreppsdel. +8 LH uppvisar därmed varken särdraget, att

den hakformiga delen uppvisar dels två med ett mellanrum mellan varandra anordnade sidostycken”, och … och dels ett mellanstycke som är beläget mellan sidostyckenas ändpartier och är fast förbundet med båda sidostyckenas ändpartier samt uppvisar åtminstone huvuddelen av nämnda andra ingreppsyta

eller särdraget att

de båda sidostyckena är i sina ändpartier försedda med inåt vända förbindelseytor för förbindning med mellanstycket, vilket uppvisar två mot sidostyckenas förbindelseytor vända förbindelseytor, och att förbindningarna mellan sidostyckena och mellanstycket utgöres av svetsförband.

Svetsfogen, som i +8 LH fast förbinder ändpartierna på den hakformiga delens två sidostycken med varandra, utgör inte något mellanstycke i patentets mening och uppvisar inte någon ingreppsyta som samverkar med ingreppsytan på ståndarens ingreppsdel.

+8 LH tillverkades genom hejarsmide och uppfyllde höga krav på hållfasthet men med väsentligt högre tillverkningskostnad än som möjliggörs av en uppbyggnad av den hakformiga delen enligt patentet. Härav framgår att +8 LH inte utgjorde lösningen på problemet att samtidigt uppfylla höga krav på hållfasthet och kostnadseffektiv tillverkning utan representerade en konstruktion för ett annat användningsområde som inte var relevant för användningsområdet för en kopplingsanordning enligt patentet.

Schwörer

Schwörer anvisar en hakformig del i form av ett smitt stycke som är infäst direkt i ett rörformigt ställningselement vilket således varken utgör sidostycken i patentets mening eller något som ingår i den hakformiga delen.

Schwörer visar därmed inte särdraget

att den hakformiga delen uppvisar dels två med ett mellanrum mellan varandra anordnade sidostycken som är fast anbragta vid ställningselementet och är inrättade att i kopplingsanordningens sammankopplade skick med var sitt ändparti framskjuta mot stånda-ren, och dels ett mellanstycke som är beläget mellan sidostyckenas ändpartier och är fast förbundet med båda sidostyckenas ändpartier.

I monterat läge anligger den hakformiga delen med sin mot ståndaren vända frontyta mot ståndarens mantelyta, dvs. inte med en från ståndaren vänd yta mot ståndarens ingreppsdel. Den hakformiga delen saknar därför den i patentet anvisade, från ståndaren vända ingreppsytan som samverkar med den mot ståndaren vända ingreppsytan på ståndarens ingreppsdel. Schwörer uppvisar därmed inte särdraget att kopplingsanordningen innefattar

dels en med ståndaren förbunden … ingreppsdel med en på avstånd från ståndaren sig sträckande, mot ståndaren vänd första ingreppsyta … och dels en vid ställningselementet anbragd hakformig del, som uppvisar åtminstone en från ståndaren vänd, andra ingreppsyta … och är inrättad att ihakas ingreppsdelen och att uppbäras av denna genom samverkan mellan dels den första och den andra ingreppsytan.

Schwörer visar en låsanordning i form av en kil och består således av en spänndel och inte av två spänndelar. Med sin från ståndaren vända sida samverkar kilen med den mot ståndaren vända ingreppsytan på ståndarens ingreppsdel och med sin mot ståndaren vända sida samverkar kilen med en från ståndaren vänd sida på den hakformiga delen, varigenom den hakformiga delen med sin frontyta trycks mot ståndarens mantelyta, dvs i riktning bort från ingreppsytan på ståndarens ingreppsdel.

Schwörer visar därmed inte särdraget att

i kopplingsanordningen ingår en låsanordning i form av en första spänndel och en andra spänndel, den första spänndelen uppvisar en mot ståndaren ansättbar, främre spännyta, den andra spänndelen är kilformig och inrättad att i ett låsläge erhålla stöd mot en mot ståndaren vänd, stödyta i den hakformiga delen och med en framåt mot ståndaren vänd spännyta genom kilverkan anspänner mot en från ståndaren vänd spännyta på den första spänndelen, varigenom den hakformiga delens ingreppsyta anpressas mot ingreppsdelens ingreppsyta.

Till skillnad från Schwörers låsanordning har den kilformade delen enligt patentet överhuvudtaget inte någon spännyta mot ståndarens ingreppsdel och trycker den hakformade delens ingreppsyta mot ingreppsdelens ingreppsyta, dvs. i riktning bort från ståndaren. Med andra ord har låsanordningen enligt Schwörer således rakt motsatt verkan mot låsanordningen enligt Patentet genom att den trycker den hakformiga delen i riktning mot ståndaren och bort från in-greppsytan på ingreppsdelen i stället för tvärtom i riktning bort från ståndaren och mot ingreppsytan på ingreppsdelen.

Uppfinningshöjd

+8 TU utgör den närmast liggande kända teknik som ska läggas till grund för bedömningen av uppfinningshöjd och innebär en tekniskt riktig utgångspunkt för bedömning av problem/lösning enligt patentet. Bedömningen av uppfinningshöjd ska avse den helhetslösning av uppbyggnaden av den hakformiga delen som utgör uppfinningen. Med utgångspunkt från +8 TU var denna uppbyggnad av den hakformiga delen inte en för fackmannen näraliggande lösning på problemet att uppfylla högt ställda krav på hållfasthet och rationell, kostnadseffektiv produktion.

Turner utgår ifrån ett antal dokument och produkter som var och en representerande den närmaste kända tekniken vilka bedöms i vissa kombinationer. Vidare utgår Turner ifrån att patentföremålet löser två separata problem: dels att sammankoppla ställningselement med en låsanordning, dels att förbättra hållfast med två sidostycken med ett genom svetsning därmed förbundet mellanstycke. Turner ignorerar därmed att kopplingsanordningen ska uppfylla krav på kostnadseffektiv, rationell produktion och att den anvisade uppbyggnaden av den hakformiga delen i dess helhet uppfyller högt ställda krav på både hållfasthet och kostnadseffektiv, rationell produktion.

Turners utgångspunkter för bedömningen av uppfinningshöjd är felaktiga. Utgångspunkten ska i stället vara att uppfinningen värderas utifrån en samlad bedömning av den tekniska helhetslösning som uppfinningen representerar med utgångspunkt från att +8 TU utgör den närmast liggande kända tekniken. Vid en sådan bedömning står klart att den anvisade uppbyggnaden av kopplingsanordningens hakformiga del inte med utgångspunkt från +8 TU var en för fackmannen näraliggande lösning på problemet att uppfylla högt ställda krav på hållfasthet och rationell, kostnadseffektiv produktion. Inte heller kan övriga av Turner åberopade kombinationer av mothåll leda till någon annan slutsats.

Beziat tillsammans med +8 TU eller +8 LH Beziat anvisar en hakformig del vars främre del med sin mot ståndaren vända frontyta anligger mot ståndarens mantelyta (spalt 5 rad 49-53). Beziat anvisar vidare (spalt 8 rad 32-43) en låsregel som saknar kilform och inte ger någon förspänning. Låsregeln har – till skillnad från låsanordningen enligt patentet – dels en mot ståndaren vänd yta, som anligger mot en från ståndaren vänd yta på ståndarens ingreppsdel, dels en mot ståndaren vänd och med ytan parallell yta, som anligger mot ytan på hakdelen. Att delen därmed har en låsfunktion men inte någon kilverkan är kongruent med att denna skulle trycka hakdelen i riktning bort från ståndaren, dvs. vara ägnad att motverka hakdelens anliggning mot ståndaren.

Att ersätta låsregeln med en låsanordning enligt +8 TU eller +8 LH skulle därför vara oförenligt med konstruktionsprincipen för kopplingsanordningen enligt Beziat.

Tooley tillsammans med +8 TU eller +8 LH

Tooley anvisar en kopplingsanordning som har en rundstångstapp som samverkar med en vid ståndaren fäst u-formad hållare och som är fastsatt i en rörformig hållare med två hål i vertikalt rät linje, vari tappen sitter fastsvetsad, vilken i sin tur är infäst i det rörformiga ställningselementet.

Kopplingsanordningen enligt Tooley har sålunda inte en hakformad del som består av två sidostycken med ett mellanstycke och som därmed har den uppbyggnad enligt patentet som ger de konstruktiva förutsättningarna för att utforma sido- och mellanstyckena som samverkande delar för överföring av horisontella och vertikala laster och därigenom löser problemet att samtidigt uppfylla höga krav på hållfasthet och kostnadseffektiv tillverkning. Genom konstruktionen med tappen som är infäst i två hål i ett rör ligger denna kopplingsanordning längre ifrån patentet än de andra kopplingsanordningar som åberopas.

Tooley anvisar vidare en kilformad låsanordning som är anordnad i slitsar i röret och anligger mot tappen. Kopplingsanordningen har sålunda inte en tvådelad låsanordning som i enlighet med patentet innefattar en spänndel med en mot ståndaren ansättbar spännyta. Att införa en sådan skulle inte bara kräva en omkonstruktion av låsanordningen enligt Tooley och det är osäkert om och hur det är realistiskt att göra detta med de höga krav på hållfasthet som patentet syftar till att uppfylla.

Hur kopplingsanordningen enligt Tooley skulle kunna kombineras med den från +8 LH kända låsanordning har inte ens antytts och att denna skulle anordnas utanpå en hakformig del i form av ett rör är orealistiskt. Det var därför inte heller näraliggande för fackmannen att kombinera kopplingsanordningen enligt Tooley med den från +8 LH kända låsanordningen.

Buttgereit tillsammans med +8 TU eller +8 LH

För det första består kopplingsanordningen enligt Buttgereit av en hakformig del som utgörs av ett solitt stycke med en mot ståndaren vänd hake och en cylindrisk hals som är infäst direkt i ett rörformigt horisontellt ställningselement. Det rörformiga ställningselementet ingår inte i den hakformiga delen och varken röret eller den cylindriska halsen utgör sidostycken i patentets mening. De motsvarar inte heller funktionellt sidostyckena i patentföremålet. Buttgereit uppvisar därmed inte särdraget att

den hakformiga delen uppvisar dels två med ett mellanrum mellan varandra anordnade sidostycken som är fast anbragta vid ställningselementet och är inrättade att i kopplingsanordningens sammankopplade skick med var sitt ändparti framskjuta mot ståndaren, och dels ett mellanstycke som är beläget mellan sidostyckenas ändpartier och är fast förbundet med båda sidostyckenas ändpartier.

Buttgereit uppvisar därmed inte heller de kännetecknande särdragen enligt gällande patentkrav 1 att

de båda sidostyckena är i sina ändpartier försedda med inåt vända förbindelseytor för förbindning med mellanstycket, vilket uppvisar två mot sidostyckenas förbindelseytor vända förbindelseytor, och att för-bindningarna mellan sidostyckena och mellanstycket utgöres av svetsförband.

För det andra visar Buttgereit en mot ståndaren vänd yta på den vertikala delen av ingreppsdelen på ståndaren och en från ståndaren vänd yta på haken men inte två par av separata ingrepps- och upplagsytor på ingreppsdelen respektive haken som samverkar för att uppta horisontella respektive vertikala krafter. Buttgereit uppvisar därmed inte särdraget att kopplingsanordningen innefattar

dels en med ståndaren förbunden … ingreppsdel med en … mot ståndaren vänd första ingreppsyta och en i användningsläge uppåt vänd första upplagsyta, och dels en vid ställningselementet anbragt hakformig del, som uppvisar åtminstone en från ståndaren vänd, andra ingreppsyta och en i användnings-läge nedåt vänd, andra upplagsyta och är inrättad att ihakas ingreppsdelen och att uppbäras av denna genom samverkan mellan dels den första och den andra ingreppsytan och dels den första och den andra upplagsytan.

När det gäller uppbyggnaden av den hakformiga delen föreligger alltså avgörande skillnader mellan Buttgereit och patentföremålet. Redan av detta skäl leder en kombination av den hakformiga delen enligt Buttgereit med den tidigare från +8 TU eller +8 LH kända låsanordningen inte till kopplingsanordningen enligt patentet.

Det var heller inte näraliggande för fackmannen att kombinera den av Buttgereit anvisade kopplingsanordningen med låsanordningen enligt +8 TU eller +8 LH till en kopplingsanordning som visar uppfinningen enligt patentkrav 1.

Syftet med patentet att samtidigt uppfylla höga krav på hållfasthet och kostnadseffektiv tillverkning kan nämligen inte uppnås genom att utforma den hakformiga delen som en smidd enhet i ett stycke. Redan av detta skäl är det för fackmannen otänkbart att söka lösningen på nämnda problem utifrån Buttgereit och genom att kombinera den där anvisade konstruktionen med låsanordningen enligt +8 TU eller +8 LH.

Buttgereit anvisar vidare en lösning av ett helt annat problem med en helt annan lösning än Patentet. Enligt Buttgereit (spalt 1 rad 35-50) är problemet att det är svårt att se om låskilarna i kopplingsanordningarna i en ställning är hårt nedslagna eller sitter löst eller har lossnat. Ett syfte med uppfinningen anges (spalt 1 rad 66-spalt 2 rad 2) vara att tillhandahålla en enkel och effektiv låsanordning som säkrar mot oavsiktlig urhakning även med en löst isatt låskil. Detta uppnås enligt Buttgereit (spalt 2 rad 22- 25) med en smidd ingreppsdel som har en större tjocklek vid den övre kanten av ingreppsdelens sida än vid dess botten och (spalt 2 rad 48-49) en hake som kan anligga mot ingreppsdelen. Detta anges (spalt 2 rad 63 – spalt 3 rad 7) medföra att haken i samverkan med en kilformad låsdel, som är anordnad i en vertikal öppning i den hakformiga delen och som anligger dels mot ingreppsdelen på ståndaren, dels mot den hakformiga delen, anligger fast mot ingreppsdelens kant även om låskilen är lös i hålet i haken. Konstruktionens funktionssätt beskrivs (spalt 4 rad 52-spalt 5 rad 6) så att s.k. självlåsning mot urhakning uppnås och att även en obetydlig förskjutning uppåt av den hakformiga delen hindrar vidare förskjutning uppåt av haken, dvs. urhakning. Det står därför klart att fackmannen inte skulle överväga att ersätta låskonstruktionen enligt Buttgereit – vilken har till syfte att ersätta förspänning genom att låskilen slås ned med hammare med en självlåsande konstruktion – med låsanordningen enligt +8 TU eller +8 LH som förutsätter sådan förspänning.

Detta är också uteslutet av det skälet att låsanordningen inte kan bytas ut utan att den hakformiga delen enligt Buttgereit omkonstrueras. Det innebär att det i realiteten inte är fråga om att kombinera det som utgör den i Buttgereit anvisade konstruktionen med låsanordningen enligt +8 TU eller +8 LH.

Spriggs tillsammans +8 TU eller +8 LH

Spriggs anvisar en kopplingsanordning som har en hakformig del i ett solitt stycke som samverkar med vid ståndaren fästa u-formade hållare och som består av en tappformad kopplingsdel, som är infäst i ett rörformigt ställningselement, en central del och en del avsedd att ihakas i en hållare.

Inte heller kopplingsanordningen enligt Spriggs har sålunda en hakformad del som är uppbyggd av två sidostycken som är fast förbundna över ett mellanliggande stycke och har därmed inte den uppbyggnad som patentet anvisar.

Den centrala delen av den hakformiga delen har en slits för en låsanordning i form av en kil som samverkar med en yta på utsidan av den u-formade hållaren så att haken som därmed dras till insidan av den u-formade hållaren, vars mellanliggande vägg fastkläms mellan haken och kilen. Den hakformiga delen hakas i hållaren i endera radiell eller tangentiell riktning från ståndaren och anliggning kommer därigenom att ske endera mot hållarens periferi eller mot en sida på hållaren.

Kopplingsanordningen enligt Spriggs har sålunda inte en tvådelad låsanordning som i enlighet med patentet innefattar en spänndel med en mot ståndaren ansättbar spännyta. Att införa en sådan skulle inte bara kräva en omkonstruktion av den hakformiga delen utan är uteslutet eftersom kopplingsanordningen inte fungerar vid montering av den hakformiga delen i tangentiell riktning från ståndaren, varvid någon anliggning av hakens frontyta mot ståndaren inte uppnås.

+8 LH tillsammans med +8 TU

En kombination av +8 LH med +8 TU visar inte samtliga särdrag eller att +8 LH på ett meningsfullt sätt kan kombineras med särdrag från +8 TU för att uppnå syftet med den patenterade uppfinningen.

Jarvis tillsammans med Krause

Jarvis anvisar en komplicerad hakformig del, som är uppbyggd av en solid cylindrisk del med en cylindrisk hylsa och en solid främre del som samverkar med en ingreppsdel på ståndaren. Krause anvisar däremot en hakformig del som genom extrusion framställs i ett stycke med ett smalt, långsträckt hålrum som upptar en skivformig låsanordning. De hakformiga delarna enligt Jarvis och Krause skiljer sig så starkt både konstruktions- och produktionsmässigt att det för fackmannen inte överhuvudtaget kommer ifråga att kombinera konstruktionerna. Något skäl för att den hakformiga delen enligt patentet var närliggande för fackmannen utifrån Jarvis i kombination med Krause har inte anförts och finns inte heller.

Andrahandsyrkandet

Yrkandet preciserar sidostyckenas form och funktion och låsanordningens utförande i enlighet med vad som anvisas i patentansökan (s. 4 rad 9–10, s. 5 rad 6-10 och s. 7 rad 6-7, figurerna 3, 5-9 och 12 och krav 10). Patentkrav 1 anger därmed uttryckligen att de båda skivformiga sidostyckenas ändpartier med var sitt hakformiga parti nedskjuter på ömse sidor om mellanstycket och bildar var sin ingreppsyta och ger den medverkan vid upptagande av horisontell last som är unik för uppbyggnaden av den hakformiga delen enligt patentet och har betydelse för att uppnå ändamålet med uppfinningen. Patentkravet anger i vart fall med denna ytterligare begränsning en uppfinning som i sin helhet innebär en principlösning avseende uppbyggnaden av den hakformiga delen som medför att problemet att samtidigt uppfylla höga krav på hållfasthet och kostnadseffektiv tillverkning löses, och som inte föregrips av eller var näraliggande i förhållande till den tidigare kända teknik som åberopas mot gällande patentkrav 1.

I Spriggs anvisas en hakformig del i form av en solid kropp och Spriggs har därmed inte något att göra med uppbyggnaden av den hakformiga delen i enlighet med andrahandsyrkandet.

Tredjehandsyrkandet

Tredjehandsyrkande gäller den situationen att patentkrav 1 efter begränsningen av PRV skulle befinnas ogiltigt på grund av att ändringen utvidgade skyddets omfattning eller saknade stöd i grundhandlingen. De tillägg till patentkrav 1 som yrkandet innefattar innebär att särdragen i underkraven 5, 6 och 7 i det beviljade patentet i sin helhet upptagits i patentkrav 1.

Patentkravet har därmed i vart fall med den ytterligare begränsning som tredjehandsyrkandet innebär inte har fått en utvidgad omfattning av skyddet eller saknar stöd i grundhandlingen.

Tredjehandsyrkandet har därför inte att göra med frågan om ogiltigförklaring på grund av bristande nyhet eller uppfinningshöjd. Om patentkrav 1 i gällande lydelse eller med begränsningen enligt andrahandsyrkandet befinns sakna nyhet eller uppfinningshöjd gör Pluseight inte gällande att kravändringen enligt tredjehandsyrkandet ändrar bedömningen av den frågan.

BEVISNING

Parterna har åberopat skriftlig bevisning. Exemplar av +8 TU och +8 LH har av parterna förevisats för domstolen.

På Pluseights begäran har professor M.E. hörts.

DOMSKÄL

Inledning

Pluseight innehar ett patent som, i förhållande till patentansökan, fått sin utformning dels efter vissa ändringar av patentkraven under ansökningsförfarandet, dels efter en hos PRV gjord patentbegränsning.

Ändringarna av ansökan – som innebar att det självständiga patentkravet 1 kombinerades med ett osjälvständigt krav (krav 9) – ledde till att patentet meddelades.

I den hos PRV begärda patentbegränsningen tillfördes patentkrav 1 delar från de osjälvständiga patentkraven 5, 6 och 7. Genom begränsningen fick patentet sin gällande lydelse.

Uppfinningen enligt det gällande patentet är en anordning för sammankoppling av ställningselement med ståndare i en byggnadsställning varvid kopplingsanordningen är försedd med en låsanordning och har en hakformig del bestående av sidostycken som i sina ändpartier skjuter fram mot ståndaren och att det mellan sidostyckena finns ett mellanstycke vilka är fast förbundna genom ett svetsförband, vilket innebär en konstruktiv lösning för att uppnå en hög hållfasthet och kostnadseffektiv produktion av den hakformiga delen.

Turners talan om att patentet är ogiltigt grundar sig på att de ändringar som gjorts av patentkraven, i förhållande till patentansökan, innebär att patentet omfattar något som inte framgick av patentansökan på ingivningsdagen och att patentskyddets omfattning utvidgats efter det att patentet meddelades. Turner har också gjort gällande att patentet är ogiltigt enligt 2 § patentlagen (1967:837), dvs. att uppfinningen inte var ny och inte heller hade uppfinningshöjd.

Turners talan har bestritts av Pluseight. Bolaget har – i fall av ogiltighet – yrkat att patentskyddets omfattning ska begränsas genom ändring av patentkraven.

Turner har menat att begränsningsyrkandena inte avhjälper bristande stöd i patentansökan på ingivningsdagen eller att patentskyddets omfattning utvidgats. Också vad avser begränsningsyrkandena har, enligt Turner, uppfinningen inte uppfinningshöjd.

Frågan om patentet omfattar något som inte framgick av patentansökan på ingivningsdagen ska, enligt Patent- och marknadsdomstolen, prövas inledningsvis. Redan prövningen av den frågan kan leda till att patentet ska förklaras ogiltigt. Det framstår i detta fall som lämpligt att också inledningsvis pröva om patentskyddets omfattning har utvidgats efter patentets meddelande.

Om dessa bedömningar leder till att patentet är ogiltigt har Patent- och marknadsdomstolen att pröva Pluseights begränsningsyrkanden i detta mål dels utifrån villkoren att de faktiskt innebär en begränsning av patentskyddets omfattning, dels utifrån en prövning enlig 52 § andra stycket 2-4 patentlagen, dvs. bl.a. att patentet inte omfattar något som inte framgick av patentansökan och att patentskyddet inte utvidgats. Om dessa villkor, som prövas oberoende av vad parterna har anfört, är uppfyllda har domstolen att vid fortsatt prövning avgöra om uppfinningen enligt de ändrade patentkraven brister i kraven på nyhet och uppfinningshöjd på av Turner åberopade omständigheter. (Jfr prop. 2006/07:56 s. 73 och s. 153 f.)

Bristande stöd i patentansökan – utvidgat skydd?

Patentet

Av 13 § patentlagen följer att patentkraven inte får tillföras information som fackmannen inte kunde utläsa av ansökan när den gjordes. I det sammanhanget krävs att ändringen är sådan att den inte leder till att patentskyddet kommer att omfatta sådant som – explicit eller implicit – inte framgick av grundhandlingen så som fackmannen uppfattar den. Bestämmelsen anger den yttersta gränsen för vilka ändringar som är tillåtna. Även ändringar som innebär mer begränsade patentkrav än tidigare kan i vissa fall vara otillåtna. Om ett patentkrav t.ex. tillförts kombinationer av särdrag eller om särdrag skiljts från annat särdrag med vilket det står i samband och där grundhandlingen inte ger stöd för en sådan ändring kan det anses vara en otillåten ändring.

Pluseights patentbegränsning i PRV resulterade i de nu gällande patentkraven där patentkrav 1 kom att bestå av det ursprungligen beviljade patentkravet 1, som utgör en sammanslagning av de i ansökan först ingivna patentkraven 1 och 9, till vilket delar av patentkraven 5 och 6 samt patentkrav 7 av de i ansökan först ingivna patentkraven införts. Det i ansökan först ingivna patentkravet 5 angav att ”de båda sidostyckena (13, 14) är i åtminstone sina ändpartier (17, 18) försedda med inåt vända, i användningsläge i riktning mot ståndarna mot varandra, konvergerande förbindelseytor (24, 25) för förbindning med mellanstycket (26)”. Vad som från detta patentkrav tillfördes patentkravet 1 var att ”de båda sidostyckena (13, 14) är i sina ändpartier (17, 18) försedda med inåt vända förbindelseytor (24, 25) för förbindning med mellanstycket (26)”.

När dessa förbindelseytor omnämns i patentbeskrivningen med hänvisning till figur 3 framgår att de är inåt vända, i användningsläge i riktning mot ståndarna mot varandra, konvergerande förbindelseytor. Det anges också att båda sidostyckena (13, 14) är i sina ändpartier (17, 18) försedda med dessa ytor. Någon annan utformning av dessa ytor är inte angiven i grundhandlingen och framgår eller antyds inte heller.

Då även det ursprungliga patentkravet 5 anger att förbindelseytorna som de båda sidostyckena i åtminstone sina ändpartier är försedda med, är i användningsläge i riktning mot ståndarna inåt vända mot varandra, konvergerande för förbindning med mellanstycket framstår det för fackmannen som tar del av grundhandlingen att förbindelseytorna ska vara konvergerande på angivet sätt enligt uppfinningen. Om dessa särdrag skiljs åt som gjorts i det nu gällande patentkravet 1 uppstår en ny utföringsform som inte framgår för fackmannen av grundhandlingen.

Det finns således inte stöd i grundhandlingen för de ändringar som gjorts i patentkravet 1. Patentet är därför ogiltigt enligt gällande patentkrav.

Turner har även gjort gällande att en icke tillåten ändring skett genom att uttrycket inåt vända fått en annan innebörd i patentkravet genom att det inte i det gällande patentkravet 1 anges att de ska vara inåt vända mot varandra.

Som patentkravet nu är formulerat framgår att mellanstycket är beläget mellan sidostyckenas ändpartier. Mot denna bakgrund och då det vidare anges att ”båda sidostyckena (13, 14) är i sina ändpartier (17, 18) försedda med inåt vända förbindelseytor (24, 25) för förbindning med mellanstycket (26), vilket uppvisar två mot sidostyckenas (13, 14) förbindelseytor (24, 25) vända förbindelseytor (27, 28)” kan det av fackmannen inte uppfattas på annat sätt än att sidostyckenas förbindelseytor är inåt vända mot varandra. Genom att mellanstyckets placering är angivet i patentkravet och de olika förbindelseytornas inbördes lägen är angivna finns inget utrymme för fackmannen att uppfatta vad som anges i patentkravet 1 än att sidostyckenas förbindelseytor är vända mot varandra och att mellanstycket med sina förbindelseytor är anordnat däremellan. Denna ändring var således i sig tillåten.

Vidare har Turner anfört att i och med de ändringar som gjorts i patentkraven har patentkrav och delar av dessa förts ihop på ett icke tillåtet sätt mot bakgrund av de beroendeförhållanden mellan patentkraven som fanns i grundhandlingen. Stöd för ändringar av patentkrav, inbegripet sammanslagning av patentkrav, måste finnas i grundhandlingen. Det är inte nödvändigt att stöd finns i de ursprungliga patentkraven. Det kan även finnas stöd i grundhandlingens beskrivning. Av beskrivningen framgår att i utföringsformerna enligt figurerna 8 och 9 respektive 10-13 har den hakformiga delen samma utförande som i utföringsformen enligt figurerna 2-7 medan ingreppsdelen har annat utförande i utföringsformerna enligt figurerna 8 och 9 samt att utföringsformerna enligt figurerna 10-13 innefattar en låsanordning. Av grundhandlingens beskrivning framgår vidare att låsanordningen enligt figurerna 10-13 kan ingå i tidigare utföringsformer. Att patentkravsberoendena i grundhandlingen frångåtts vid utarbetande av nytt patentkrav 1 har således inte i sig medfört någon otillåten ändring.

Turner har anfört att genom att patentkraven ändrats och uttryck getts en annan innebörd samt att nya utföringsformer anges så har även patentskyddets omfattning utvidgats.

Det självständiga patentkravet 1 ger patentskyddets omfattning. De bestämningar som tillförts patentkravet 1 kan inte anses ha medfört annat än begränsning av skyddets omfattning eftersom utan dessa begränsningar skulle skyddets omfattning ha varit större och på ingen punkt mindre. Någon utvidgning av patenskyddets omfattning är det alltså inte fråga om.

Patentet i yrkade ändringar av patentkraven

Vid nu gjord bedömning blir fråga om Pluseights här – i andra och tredje hand – yrkade ändringar i patentkraven innebär att ett sådant patent kommer att omfatta något som inte framgick av patentansökan och om patentskyddets omfattning därigenom utvidgas.

Patentkrav 1, enligt andrahandsyrkandet, har förutom att det ändrats på samma sätt som det gällande patentkravet 1 då det tillförts vissa särdrag som finns i de ursprungliga patentkraven 5, 6 och 7 även tillförts bestämningar avseende låsanordningens uppbyggnad samt sidostyckenas utformning som skivformiga och med var sitt hakformigt parti. Dessa bestämningar som tillförts patentkravet 1 ersätter inte eller kompenserar för de särdrag som finns i det ursprungliga patentkravet 5 och som utelämnats vid den gjorda ändringen. Det finns således inte stöd i ansökan för de ändringar som gjorts i patentkrav 1 enligt andrahandsyrkandet av samma skäl som anförts beträffande det gällande patentkravet 1.

Patentkrav 1 enligt tredjehandsyrkandet har samma lydelse som patentkravet 1 enligt andrahandsyrkandet förutom att bestämningen ”i användningsläge i riktning mot ståndarna mot varandra, konvergerande” tillförts avseende de inåt vända förbindelseytorna (24) och (25) samt att bestämningen ”att mellanstycket uppvisar även den andra upplagsytan” tillförts. Genom införandet av den förstnämnda bestämningen har bristen som ovan angavs vid bedömningen av gällande patentkrav 1 avhjälpts, varför de ändringar som gjorts i patentkraven enligt tredjehandsyrkandet får anses ha stöd i grundhandlingen.

Inte heller kan någon utvidgning av patentskyddets omfattning ha skett genom ändringarna som gjorts i patentkrav 1 enligt andra- och tredjehandsyrkandena av motsvarande skäl som anges beträffande det gällande patentkravet 1.

Sammanfattningsvis

Vad nu sagts innebär att det gällande patentet ska förklaras ogiltigt redan på den grund att de begränsningar som gjorts i patentkraven inte har stöd i patentansökan. Av samma skäl kan Pluseights yrkande i andra hand om ändring av patentkraven inte bifallas.

Däremot kan Pluseights yrkande i tredje hand om ändring av patentkraven – som får anses vara en begränsning av patentskyddets omfattning och inte medföra otydlighet i patentkravet – bifallas, varför hinder inte finns mot att patentet kan upprätthållas i begränsad lydelse.

Är det patentet enligt tredjehandsyrkandet ogiltigt?

Också ett patent enligt Pluseights tredjehandsyrkande är enligt Turner ogiltigt. Turner har gjort gällande att uppfinningen enligt ett sådant patent saknar uppfinningshöjd och hänfört sig till känd teknik i form av +8 TU, +8 LH, Spriggs och Denis.

Turner har – också såvitt avser en uppfinning enligt tredjehandsyrkandet – anfört att uppfinningen enligt patentkravet 1 löser två separata problem eftersom kravet innehåller särdrag avseende dels en låsanordning, dels en sammankopplingsanordning med en hakformad del. Enligt Turner saknas kombinerad effekt varför dessa problem måste hanteras som partiella problem och problem/lösningmetoden kan därför inte tillämpas vid prövning av uppfinningshöjd.

Vid bedömning av om uppfinningshöjd föreligger eller inte med användning av problem/lösningmetoden gäller att om det finns skillnader mellan uppfinningen enligt patentkravet och närmaste känd teknik som var för sig eller i grupp ger upphov till tekniska effekter som inte är funktionellt relaterade till varandra (saknar gemensam teknisk effekt), dvs. att skillnaderna löser olika tekniska problem, består det objektiva problemet av flera delproblem. Det är viktigt att konstatera att det inte finns någon gemensam teknisk effekt och att man därför kan bedöma varje delproblem för sig. Om skillnaderna ger upphov till en gemensam teknisk effekt uppkommer inte frågan om delproblem eftersom fackmannen då ställs inför endast ett problem. Problem/lösning metoden kan således tillämpas oavsett om det finns ett eller flera objektiva problem.

Patent- och marknadsdomstolen gör bedömningen att av åberopad känd teknik får +8 TU anses representera den teknik som kommer uppfinningen enligt patentkravet 1 närmast.

Uppfinningen som den definieras i patentkravet 1 skiljer sig från den teknik som kommer uppfinningen närmast genom utformningen av den hakformade delen av kopplingsanordningen.

Den i +8 TU visade kopplingsanordnings hakformiga del utgörs av en u-formad bygel av plåt med en tunga av plattjärn fastsvetsad mot utsidan av den mot ståndaren vända delen av bygeln. Den u-formade bygeln är utförd i ett stycke bestående av två parallella delar som i ena riktningen är fast anbringade vid ställningselementet och i andra riktningen framskjuter mot ståndaren och en mot ståndaren vänd del till vars utsida tungan är svetsad.

Den hakformade delen enligt uppfinningen skiljer sig härifrån åtminstone genom att de två med ett mellanrum mellan varandra anordnade sidostyckena i sina ändpartier, vända mot ståndaren, är försedda med inåt vända förbindelseytor för förbindning med ett mellanstycke som är beläget mellan sidostyckenas ändpartier och uppvisar två mot sidostyckenas förbindelseytor vända förbindelseytor.

Av patentets beskrivning framgår att ändamålet med uppfinningen är att framta en kopplingsanordning som uppfyller högt ställda krav på hållfasthet och rationell kostnadseffektiv produktion. Detta är ändamål som fackmannen måste uppfatta som generella för aktuell typ av kopplingar. Då det av patentbeskrivningen inte framgår att den i patentkravet 1 angivna kopplingsanordningen skulle ha några särskilda egenskaper i detta avseende får denna anses utgöra en alternativ utformning av en anordning för sammankoppling av ställningselement.

Fackmannen är med utgångspunkt i tekniken enligt +8 TU således ställd inför problemet att finna en alternativ utformning av den hakformiga delen i kopplingsanordningen.

Fackmannen som söker efter alternativa utförande av den hakformade delen av kopplingsanordningen finner i +8 LH en anordning för sammankoppling av ställningselement med ståndare i en byggnadsställning. Denna anordning innefattar en på ställningselementet anbringad hakformig del inrättad att ihakas en ingreppsdel på ståndaren. Den hakformiga delen består av två med mellanrum anordnade parallella sidostycken som i sina mot ståndaren vända ändar har mot varandra utskjutande delar som är sammansvetsade.

En tillämpning av denna teknik i avsikt att modifiera närmast känd teknik leder fackmannen till en hakformad anordning där sidostyckena i sina ändar, vända mot ståndaren, har mot varandra utskjutande delar som är sammansvetsade. Även om en sådan utformning av sidostyckena kan anses ha ”inåt vända förbindelseytor” kommer dessa förbindelseytor inte att samverka med förbindelsytor på ett mellanstycke. Den hakformiga delen kommer därmed inte att uppvisa särdragen att sidostyckena i sina ändpartier, vända mot ståndaren, är försedda med inåt vända förbindelseytor för förbindning med ett mellanstycke som är beläget mellan sidostyckenas ändpartier och uppvisar två mot sidostyckenas förbindelseytor vända förbindelseytor.

Patentskriften Denis visar en anordning för sammankoppling av ställningselement med ståndare i en byggnadsställning. Enligt Denis är ståndaren försedd med en hakformad del inrättad att samverka med ställningselementet. Vidare visar patentskriften Spriggs en kopplingsanordning för ställningselement med en hakformad del utförd i ett stycke med spår för en låsanordning. Med hänsyn härtill skulle en tillämpning av tekniken enligt Denis eller Spriggs var för sig eller i kombination i avsikt att modifiera närmast känd teknik inte leda fackmannen till en hakformad anordning som uppvisar särdragen att sidostyckena i sina ändpartier, vända mot ståndaren, är försedda med inåt vända förbindelseytor för förbindning med ett mellanstycke, vilket mellanstycke uppvisar två mot sidostyckenas förbindelseytor vända förbindelseytor.

Med utgångspunkt i tekniken +8 TU kommer fackmannen, ställd inför problemet att finna en alternativ utformning av den hakformiga delen i kopplingsanordningen, således inte av den anförda kända tekniken och inte heller av sitt allmänna kunnande att ledas till en utformning motsvarande vad som anges i patentkravet 1.

Inte heller genom någon annan kombination av anförd teknik skulle fackmannan komma fram till uppfinningen enligt patentkravet 1.

Uppfinningen enligt patentkraven i tredjehandsyrkandet har således uppfinningshöjd.

Något om nyhet m.m.

Trots ovan gjorda bedömningar finner Patent- och marknadsdomstolen i detta fall ändå anledning att – utifrån antagandet att patentet omfattar vad som framgick av ansökan på ingivningsdagen och med bedömningen att patentskyddets omfattning inte utvidgats efter det att patentet meddelats något beröra frågorna om uppfinningen enligt patentet var ny och hade uppfinningshöjd.

Nyhet

En uppfinning anses ny om den inte utgör en del teknikens ståndpunkt före patentansökans prioritetsdag. Känd teknik anse vara nyhetsskadlig bara om det klart (direkt och otvetydigt) avslöjar den lösning som är karaktäriserande för uppfinningen. Det är den som yrkar ogiltighet av ett patent som har att visa att uppfinningen i alla delar sammanfaller med känd teknik

Turner har till stöd för att uppfinningen inte var ny åberopat dels känd teknik i form av två kopplingsanordningar för ställningselement +8 TU respektive +8 LH, dels teknik känd genom Schwörer.

+8 TU

+8 TU är en anordning för sammankoppling av ställningselement med ståndare i en byggnadsställning. Anordningen innefattar en på ställningselementet anbringad hakformig del inrättad att ihakas en ingreppsdel på ståndaren. Den hakformiga delen utgörs av en u-formad bygel av plåt med en tunga av plattjärn fastsvetsad mot utsidan av den mot ståndaren vända delen av bygeln. Den u-formade bygeln är utförd i ett stycke bestående av två parallella delar som i ena riktningen är fast anbragta vid ställningselementet och i andra riktningen framskjuter mot ståndaren och en mot ståndaren vänd del till vars utsida tungan är svetsad. +8 TU innefattar även en låsanordning för sammankopplingsanordningen.

Uppfinningen som den definieras i patentkravet 1 skiljer sig från tekniken enligt +8 TU genom att den hakformiga delen som uppvisar två med ett mellanrum mellan varandra anordnade (delar,) sidostycken, är i sina ändpartier vända mot ståndaren försedda med inåt vända förbindelseytor för förbindning med ett mellanstycke som är beläget mellan sidostyckenas ändpartier och uppvisar två mot sidostyckenas förbindelseytor vända förbindelseytor.

+8 LH

+8 LH är en anordning för sammankoppling av ställningselement med ståndare i en byggnadsställning. Anordningen innefattar en på ställningselementet anbringad hakformig del inrättad att ihakas en ingreppsdel på ståndaren. Den hakformiga delen består av två med mellanrum anordnade parallella sidostycken som i sina mot ståndaren vända ändar har mot varandra utskjutande delar som är sammansvetsade. De sammansvetsade sidostyckena tillsammans med själva svetsfogen kan inte anses motsvara tekniken enligt uppfinningen med sidostycken, som i sina ändpartier vända mot ståndaren är försedda med inåt vända förbindelseytor för förbindning med ett mellanstycke som är beläget mellan sidostyckenas ändpartier och uppvisar två mot sidostyckenas förbindelseytor vända förbindelseytor och med förbindningar som utgörs av svetsförband.

Schwörer Schwörer visar en anordning för sammankoppling av ställningselement med ståndare i en byggnadsställning. Anordningen innefattar en på ställningselementet anbringad hakformig del inrättad att ihakas en ingreppsdel på ståndaren. Den hakformiga delen är utförd i ett stycke och försedd med ett spår för upptagande av en låskil.

Denna utformning av den hakformiga delen kan inte anses motsvara tekniken enligt uppfinningen med sidostycken som i sina ändpartier vända mot ståndaren är försedda med inåt vända förbindelseytor för förbindning med ett mellanstycke som är beläget mellan sidostyckenas ändpartier och uppvisar två mot sidostyckenas förbindelseytor vända förbindelseytor och med förbindningar som utgörs av svetsförband.

Uppfinningshöjd

När det gäller uppfinningshöjd kan allmänt hänvisas till vad som sagts i frågan om uppfinningshöjd för ett patent enligt tredjehandsyrkandet.

Med anledning av Turners åberopande av ett flertal andra kombinationer av känd teknik kan tilläggas följande.

Fackmannen finner i Beziat, Krause, Jarvis, Buttgereit och Schwörer kopplingsanordningar för ställningselement med en hakformad del utförd i ett stycke med spår för en låsanordning. Inte helller en tillämpning av denna teknik i avsikt att modifiera närmast känd teknik leder fackmannen till en hakformad anordning som uppvisar särdragen att sidostyckena i sina ändpartier, vända mot ståndaren, är försedda med inåt vända förbindelseytor för förbindning med ett mellanstycke, vilket mellanstycke uppvisar två mot sidostyckenas förbindelseytor vända förbindelseytor. I anordningen enligt Tooley utgörs den hakformade delen av rörformade delar som saknar sidostycken.

Rättegångskostnader

Utgången i målet innebär att Pluseight förlorat i frågan om det gällande patentets giltighet och i frågan om det kan upprätthållas i en i andra hand gjord begäran. I frågan om patentet kan upprätthållas enligt Pluseights tredjehandsyrkande är däremot Turner förlorande part. Parterna har således vunnit ömsom. Vad Turner har förlorat kan inte anses vara av bara ringa betydelse.

Patent- och marknadsdomstolens bedömning innebär en sådan begränsning av patentskyddets omfattning att Turner bör har rätt till ersättning för sina rättegångskostnader men till ett något jämkat belopp utifrån att Pluseight godtagit skäligheten av den av Turner yrkade ersättningen.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 5 (DV 401 PMD) Överklagande, ställt till Patent- och marknadsöverdomstolen, senast den 21 juli 2017. Prövningstillstånd krävs.

Tomas Norström Stefan Johansson

Stefan Svahn

I avgörandet har rådmännen Tomas Norström och Stefan Johansson samt tekniska ledamöterna patentrådet Stefan Svahn och f. patenträttsrådet Håkan Sandh deltagit.

BILAGORNA 1-4 UTESLUTNA HÄR: