RÅ 1993:19
Sjukersättning avseende perioden den 5 november 1985 - den 31 januari 1986 utbetalades på begäran av den försäkrade först efter tillfrisknandet i januari 1986. Den del av ersättningen, som belöpte på 1985, har vid inkomsttaxeringen ansetts vara tillgänglig för lyftning 1985.
R.T. insjuknade under hösten 1985. Han begärde hos försäkringskassan att hans sjukpenning för hela sjukdomsperioden skulle betalas ut till honom först sedan han tillfrisknat. I enlighet med hans begäran betalade försäkringskassan ut 31172 kr till honom den 10 februari 1986. Av det utbetalade beloppet hänförde sig 22 971 kr till perioden den 5 november - den 31 december 1985 och återstoden 8 201 kr till tiden den 1- 31 januari 1986.
Taxeringsnämnden beskattade R.T. för hela sjukersättningen vid 1987 års taxering.
I överklagande yrkade R.T. att av den sjukpenning om 31172 kr som försäkringskassan betalt ut den 10 februari 1986 22 971 kr skulle hänföras till taxeringsåret 1986. Han anförde bl. a. följande. Beloppet om 22 971 kr avsåg sjukpenning för perioden den 5 november - den 31 december 1985. I sjukdomens inledningsskede under hösten 1985 begärde han att sjukpenningen skulle utbetalas efter tillfrisknandet. Sjukpenningen var emellertid tillgänglig för lyftning under 1985. Det enda han hade behövt göra för att erhålla pengarna under 1985 var att begära utbetalning av försäkringskassan. Anledningen till att han inte begärde att få beloppet utbetalt under 1985 var att han var sjuk och oförmögen att ta vara på sina privatekonomiska intressen.
Länsrätten i Göteborgs och Bohus län (1988-12-28, ordförande Henriksson) yttrade: Enligt 41 § andra stycket kommunalskattelagen (1928:370), KL, jämfört med punkt 4 anvisningarna till 41 § samma lag skall inkomst hänföras till det år då den blivit tillgänglig för lyftning. Fråga i målet är vad som avses med begreppet "tillgänglig för lyftning". - Beloppet om 22 971 kr avser sjukpenning för perioden den 5 november - den 31 december 1985.
Enligt försäkringskassans regler betalas sjukpenning ut antingen var fjortonde dag eller månadsvis eller efter sjukperiodens slut. Anledningen till att ifrågavarande belopp utbetalades först under år 1986 var att R.T. begärde att utbetalningen skulle ske först efter att han blivit frisk. Det är således R.T. som påfordrat förskjutning av betalningen. Han har obestritt anfört att han skulle kunna få beloppet utbetalt under år 1985 om han framställt en sådan begäran till försäkringskassan. Med hänsyn härtill finner länsrätten att beloppet på 22 971 kr varit tillgängligt för lyftning under år 1985. R.T:s taxering 1987 skall därför nedsättas med 22 971 kr. Vidare skall R.T:s taxering 1986 höjas med samma belopp med stöd av 105 § taxeringslagen. - Länsrätten sätter ned R.T:s taxeringar för taxeringsåret 1987 till de belopp som framgår av bilaga 1 (här utesluten).
Länsrätten bestämmer R.T:s taxeringar för taxeringsåret 1986 till de belopp som framgår av bilaga 2 (här utesluten).
Kammarrätten i Göteborg
Länsskattemyndigheten överklagade länsrättens dom och yrkade att taxeringsnämndens beskattningsåtgärder skulle fastställas
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (1990-05-28, Tufvesson, Holmstedt, referent, Mattsson) yttrade: Såvitt framgår av utredningen i målet begärde R.T. hos försäkringskassan innan något belopp förfallit till betalning att hans sjukpenning skulle betalas ut efter sjukdomsperiodens slut. Vidare framgår att sjukpenningen om 31 171 kr i enlighet härmed betalades ut till R.T. först under år 1986. Vid angivna förhållanden bör enligt kammarrättens mening det utbetalade beloppet i sin helhet tas till beskattning vid 1987 års taxering. Att R.T. haft möjlighet att välja annan tid för utbetalningen medför inte annan bedömning. - Med ändring av länsrättens dom fastställer kammarrätten vederbörande taxeringsnämnds beskattningsåtgärder för taxeringsåren 1986 och 1987.
R.T. yrkade i besvär hos Regeringsrätten att den del av den under 1986 utbetalade sjukpenningen som hänförde sig till 1985 skulle beskattas vid 1986 års taxering.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1993-03-05, Brink, Wadell, Bouvin, Lindstam) yttrade: Av 41 § andra stycket KL i dess lydelse vid ifrågavarande års taxeringar, framgår att intäkt av tjänst skall anses ha åtnjutits det beskattningsår, under vilket intäkten blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning. Enligt punkt 4 första stycket av anvisningarna till 41 § KL skall sådan inkomst anses ha åtnjutits under det år, då densamma från den skattskyldiges synpunkt är att anse som verkligen förvärvad och till sitt belopp känd. Detta är framför allt förhållandet, då inkomsten av den skattskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning, detta oberoende av huruvida inkomsten intjänats under året eller tidigare.
Frågan i målet är om den del av sjukersättningen, som belöper på 1985 men som utbetalats till R.T. först under 1986, skall anses ha varit tillgänglig för lyftning för honom under 1985 och således i enlighet med hans yrkande skall beskattas vid 1986 års taxering.
Enligt utredningen i målet har från försäkringskassan i Partille uppgivits att sjukersättning enligt försäkringskassans rutiner normalt utbetalas var fjortonde dag eller varje månad. Efter begäran av den försäkrade kan emellertid ersättningen betalas ut vid annat tillfälle, t.ex. när den försäkrade blivit frisk. En begäran om förskjutning av utbetalningen är inte bindande utan kan återkallas av den försäkrade när han så önskar.
Av de uppgifter som försäkringskassan lämnat framgår att R.T. inte på grund av sin begäran var skyldig att låta upplupen sjukersättning kvarstå hos kassan till dess han tillfrisknat utan att han i stort sett disponerade över tidpunkten för utbetalningarna av sjukersättningen. Mot bakgrund härav får den sjukersättning, som belöper på 1985, 22 971 kr, anses ha varit tillgänglig för lyftning för honom nämnda år, oavsett att beloppet i enlighet med hans begäran inte utbetalades till honom förrän 1986. R.T:s överklagande skall därför bifallas.
Regeringsrätten ändrar kammarrättens dom och fastställer det slut som länsrättens dom innehåller.