RÅ 1993:48
Registrering som fastighetsmäklare har vägrats när ett av sökanden drivet bolag försatts i konkurs och sökanden ådragit sig betalningsskyldighet för bolagets obetalda skatter och sociala avgifter.
Kammarrätten i Stockholm
T.S., som är född 1947, ansökte den 18 maj 1992 hos Länsstyrelsen i Västmanlands län om registrering som fastighetsmäklare.
Av länsstyrelsens utredning i ärendet framgick bl.a. följande. Ett aktiebolag, i vilket T.S. var verkställande direktör och ende styrelseledamot, försattes i konkurs den 9 april 1990. Han ådrog sig därvid skulder till staten om 623 069 kr avseende preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter. Ett förlikningsavtal träffades mellan T.S. och staten om återbetalning av denna skuld och avtalet stadfästes av Köpings tingsrätt genom dom den 16 december 1991. T.S. fullgjorde inte sin betalningsskyldighet enligt avtalet och var därför skyldig staten 623 069 kr.
Länsstyrelsen i Västmanlands län (1992-06-18) avslog ansökningen och yttrade: För att en fastighetsmäklare skall bli registrerad krävs bl.a. att han bedöms lämplig enligt 5 § (1984:81) lagen om fastighetsmäklare. - I förarbetena till lagen sägs att mäklaren allmänt sett skall kunna anses lämplig för sitt yrke. Detta avser inte egenskaper som t.ex. fallenhet för mäklarsysslan utan i stället att mäklaren är en redbar och seriös yrkesutövare. En omständighet som är av betydelse för lämplighetsbedömningen är bl.a. om sökanden har stora skatteskulder. Med beaktande av det stora belopp T.S. är restförd för finner länsstyrelsen att han inte kan anses lämplig som fastighetsmäklare.
I besvär hos kammarrätten vidhöll T.S. sin ansökan. Till grund för sin talan åberopade han bl.a. att förlikningsavtalet med kronofogdemyndigheten byggde på att han skulle starta egen verksamhet.
Kammarrätten i Stockholm (1992-09-10, Konradsson, Tenne, Wijkman, referent) delade länsstyrelsens bedömning och ändrade inte det överklagade beslutet.
Regeringsrätten
I besvär hos Regeringsrätten yrkade T.S. att hans ansökan skulle bifallas. Han anförde i huvudsak att enligt konkursbouppteckningen uppgick skulden för restförda skatter och avgifter till 292445 kr och inte till 623 069 kr som angetts i tingsrättens dom.
Regeringsrätten (1993-04-26, Mueller, Brink, Voss, Werner, Ragnemalm) yttrade: Såsom underinstanserna har framhållit skall vid lämplighetsprövningen enligt 5 § första stycket 4. lagen om fastighetsmäklare beaktas om sökanden har stora skatteskulder. I förarbetena till nämnda lagrum har uttalats att det ligger i sakens natur att en ansökan om registrering bör avslås endast i mera flagranta fall (prop. 1983/84:16 s. 31-32). Av utredningen framgår att T.S. enligt 77 a § uppbördslagen (1953:272) och 21 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ådragit sig betalningsskyldighet för skatteskulder och arbetsgivaravgifter som i vart fall uppgår till sammanlagt 292445 kr. Med hänsyn till en fastighetsmäklares ansvarsfulla ställning finner Regeringsrätten att dessa skulder skall medföra att T.S. inte är lämplig som fastighetsmäklare. Hans ansökan skall därför inte bifallas.
Regeringsrätten fastställer kammarrättens domslut.