RÅ 1993:64
Verksamhet innebärande uthyrning för kortare tider av rum i övervåning, som tidigare använts som sovrum för ägarens familj, har inte ansetts innebära sådan väsentlig förändring av byggnads användning att bygglovsplikt enligt 8 kap. 1 § första stycket 3. PBL föreligger.
Fastigheten Winstrup 12 i Lunds kommun låg inom område för vilket gällde en den 15 juni 1989 antagen detaljplan. Enligt planbestämmelserna fick fastigheten användas för bostads-, handels- och kontorsändamål. Våningen ovanför bottenvåningen fick användas endast för bostadsändamål. - Stadsarkitekten i Lunds kommun anförde i en skrivelse till byggnadsnämnden bl.a. följande. Ovanvåningen i den byggnad i vilken Caférörelsen "Gräddhyllan" bedrevs hade tagits i anspråk för annat ändamål än bostadsändamål. Våningen användes nu för uthyrning av s. k. resanderum och verksamheten kunde liknas vid en mindre hotell- eller pensionatsrörelse. Det nya ändamålet avvek väsentligen från det ändamål rummen tidigare använts till. - Byggnadsnämnden i Lunds kommun beslöt den 24 maj 1989 att påföra bl. a. B.M. en byggnadsavgift på 1712 kr eftersom ovanvåningen i byggnaden på fastigheten Winstrup 12 enligt byggnadsnämndens uppfattning utan bygglov tagits i anspråk för väsentligen annat ändamål än det den tidigare använts till. Vidare beslöt byggnadsnämnden att låta avgörandet av bygglovsfrågan anstå till dess ny detaljplan antagits, dock längst till den 24 maj 1991. Dessutom beslöt byggnadsnämnden att förelägga bl.a. B.M. att inom tre månader från erhållen del av beslutet upphöra med den verksamhet som bedrevs på ovanvåningen. Byggnadsnämnden förenade föreläggandet med ett vite på 10 000 kr. Byggnadsnämnden beslöt vidare om förbud att åter ianspråkta våningen för det nya ändamålet. Nämnden förordnade också att beslutet om föreläggande skulle gälla omedelbart.
B.M. överklagade beslutet hos länsstyrelsen och anförde bl.a. följande. Andra våningen i byggnaden inrymde sedan 30-talet fyra sovrum, hall, toilett med bad samt separat toilett. Rummen som tidigare utnyttjats av fyra familjemedlemmar och två inneboende studenter hyrdes ut till turister. Bottenvåningen var även den tidigare bostad men där godtog man att de gamla salongerna användes som serveringslokaler för ett café i en tillbyggd glasveranda. Ovanvåningen nyttjades fortfarande som bostad och ingen "väsentligen ändrad användning" hade skett. Det rörde sig om endast fyra rum. För att uthyrning juridiskt skulle kallas hotell krävdes flera rum. Rumsuthyrningen på ovanvåningen var helt avskild från caférörelsen och hade separat ingång från gården.
Länsstyrelsen i Malmöhus län (1990-03-09) yttrade: Enligt 10 kap. 4 § plan- och bygglagen, PBL, skall byggnadsavgift utgå om någon utan bygglov utför en åtgärd som kräver sådant lov. Byggnadsnämnden får också, enligt 10 kap. 14 § PBL, förelägga fastighetsägaren att vidta rättelse om en åtgärd som kräver bygglov vidtas utan lov. - Enligt 8 kap. 1 § första stycket 3. PBL krävs bygglov för att ta i anspråk eller inreda byggnader helt eller till viss del för väsentligen annat ändamål än det för vilket byggnaden senast har använts eller för vilket bygglov har lämnats. - De aktuella rummen har tidigare utgjort del av en familjebostad på fastigheten. Byggnadsnämnden har i sitt yttrande åberopat att planverket (numera plan- och bostadsverket) i boken om detaljplaner och områdesbestämmelser angett att hotell och vandrarhem som är avsedda för tillfällig övernattning, inte ingår i begreppet bostäder i detaljplaner. - Enligt länsstyrelsens mening avses med hotell i detta sammanhang sådan verksamhet som kräver tillstånd enligt lagen om hotell- och pensionatsrörelse, dvs. rörelse som är avsedd att mottaga minst nio gäster eller som omfattar minst fem gästrum. Den nu aktuella uthyrningsrörelsen har inte en sådan omfattning att den kräver tillstånd enligt denna lag. Inte heller i övrigt har verksamheten en sådan omfattning eller karaktär att den innebär att rummen tagits i anspråk för väsentligen annat ändamål än bostadsändamål. - Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet.
Kammarrätten i Göteborg
Byggnadsnämnden i Lunds kommun överklagade länsstyrelsens beslut hos kammarrätten och yrkade att det skulle undanröjas och att nämndens beslut skulle fastställas. Nämnden framhöll bl.a. följande. Den verksamhet som bedrevs i byggnadens övervåning var närmast att betrakta som en mindre pensionatsrörelse som utgjorde en del av en i byggnadens övriga utrymmen bedriven café- och restaurangrörelse. Den del av byggnaden, som användes för rumsuthyrning, var visserligen inte av den omfattningen att tillstånd krävdes enligt den s.k. hotellagen men detta förhållande borde inte ensamt vara avgörande för bedömningen av när en väsentlig ändamålsförskjutning ägt rum enligt PBL. Ett sådant betraktelsesätt var måhända rimligt när en bostadsbyggnad i viss utsträckning togs i anspråk för korttidsuthyrning. Då kvarstod bostadsändamålet så länge detta ändamål förblev det väsentliga i förhållande till de delar av bostadslägenheten/byggnaden som användes för korttidsuthyrning. I detta fall var det emellertid fråga om en byggnad i vilken det huvudsakligen bedrevs en café- och restaurangrörelse på bottenvåningen. Ovanvåningen användes tidigare såsom bostad liksom delar av undervåningen. Sedan caférörelsen expanderat till hela undervåningen införlivades också ovanvåningen i rörelsen och utgjorde ett komplement till denna. Med hänsyn till dessa förhållanden borde verksamheten på andra våningen betraktas som handelsändamål oavsett vilket antal rum som användes för övernattning.
B.M. anförde bl. a. följande. Fastigheten Winstrup 12 var belägen i det centrala Lund. Byggnaden bestod av en vinkel med två byggnader, den ena 11/2 plans och den andra enplans. På övre våningen i 1 1/2 plansbyggnaden fanns de fyra sovrummen. Ovanvåningen inrymde endast dessa rum samt WC och dusch i en hall. Kök saknades. Sedan familjen flyttat hyrdes sovrummen ut som resanderum. För detta gjordes inga som helst förändringar av lokaliteterna. Inga utrymmen var gemensamma med caférörelsen. Entré skedde helt avskilt via egen port in på gården. Uthyrningsverksamheten kunde inte tillväxa.
Kammarrätten i Göteborg (1991-02-25, Rosén, Forsberg, referent, Olsson) delade länsstyrelsens bedömning och ändrade därför inte det överklagade beslutet.
Byggnadsnämnden fullföljde sin i kammarrätten förda talan.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1993-09-13, Wahlgren, Berglöf, Werner, Ragnemalm) yttrade: B.M. äger sedan 1986 ensam fastigheten Winstrup 12 i Lunds kommun. Övervåningen i det hus som är beläget på fastigheten består av fyra sovrum, hall, badrum med WC och separat WC. Våningen, som tidigare användes av B.M:s familj, har sedan 1988 tagits i anspråk för uthyrning för kortare tider till bl. a. tjänstemän som besökt Lund för att bevista kurser. Sammanlagt kan högst sex personer bo i våningen. - Regeringsrätten finner i likhet med underinstanserna att den angivna uthyrningsverksamheten inte är att betrakta som hotellrörelse. Inte heller i övrigt anser Regeringsrätten att den nya användningen av övervåningen innebär att denna tagits i anspråk för sådant väsentligt annat ändamål än det för vilket den dessförinnan använts att bygglovsplikt föreligger enligt 8 kap. 1 § första stycket 3. PBL. På grund härav skall byggnadsnämndens överklagande avslås.
Regeringsrätten fastställer kammarrättens domslut.