Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen laggs l'ram förslag om en ny plan— och bygglag. PBL. som skall ersatta bl.a. byggnadslagen (1947: 385). byggnadsstadgan (1959: till) och lagen tl97o: hot») om paföljder oeh ingripanden vid olovligt byggande m.m.

Förslaget bygger i vasentliga delar pa principerna i giillande ratt men innebar en genomgripande systematisk omarbetning av dagens lagstiftning samt en forenkling och modernisering av regelsystemet. litt genomgaende drag i reformen ar decentralisering av beslutsfattandet. Stor vikt har ocksa lagts vid storre frihet och ansvar för den enskilda manniskan. De viktigaste n) heterna ar följande.

Alla kommuner skall ha en oversiktsplan som omfattar kommunens hela vta. ("miradesbestammelser skall kunna antas. om kommunen vill saker— stiilla syftet med twersiktsplanen inom ett visst omrade. Dagens stadsplan och byggnadsplan ersatts av en enda plan. som kallas detaljplan. Den skall ha en genomfiirandetid som begränsar byggratten i tiden.

Nybyggnadsforbuden avvecklas. lin principiell ratt införs att '.'iterupp- fora byggnader som har rivits eller brunnit ned. Vidare far fastighetsagare ratt att gora bade utvandiga och inuindiga andringar ax byggnader. även om byggnaderna strider mot detaljplanen. En ratt att fa bygglov till kom— pletteringstitgitt'der — t.ex. komplementbyggnader och mindre tillbygg- nader — införs betraffande en- eller tvi'ihostadshus utanfor omraden med (_letaljplan.

l.;insstyrelscns faststallelseprovning av planer slopas. l_.an.s.st_vrelsen skall ha mojlighet att I efterhand granska och upphava detaljplaner och

• Sida 2
•  Original

Prop. 1985/86: 1

I.)

områdesbestämmelser. Upphävande får dock beslutas endast på vissa. i lagen angivna grunder.

Medborgarinllytandet förbättras. Vid planläggning skall genom inform-(j_ tion och debatt eftersträvas ett så fullständigt beslutsunderlag som möjligt för de politiska organen. Alla boende som berörs av en plan eller ett beslut om tillstånd skall. liksom hyresgästernas organisationer. ha samma stall- ning som sakägarna.

Tillstånd till byggande m.m. lämnas i form av bygglov. rivningslov och marklov. Förhandsbesked kan lämnas till åtgärder som kräver bygglov. Skyldigheten att söka lov skall kunna varieras genom kommunala beslut. Kommunen skall under vissa förutsättningar kunna besluta att vissa atgär— der inom områden utan detaljplan fär utföras utan bygglov. nämligen bl.a. komplementbyggnader. mindre tillbyggnader och inre ändringar av bygg- nader. För områden med detaljplan kan kommunerna i planen besluta att enklare fritidshus och liknande byggnader får uppföras eller byggas till eller ändras på annat sätt utan lov. Ändringar av befintliga industribygg- nader skall också kunna befrias från bygglovsplikt.

PBL föreslås träda i kraft den ljanuari l987.

• Sida 3
•  Original

Prop. l985/86: l . 3.

Propositionens lagförslag ; kap. l—8 ##

Förslag till Plan- och bygglag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

l & Denna lag innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden för människm'na i dagens samhälle och för kommande generationer.

2 & Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten.

3 & Varje kommun skall ha en aktuell örersiktsplcui. som omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall i stort ange hur mark- och vattenområ- den är avsedda att användas och hur bebyggelseutvecklingen bör ske.

Den närmare regleringen av markens användning och bebyggelsen inom delar av kommunen sker genom detaljplaner.

För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan fär tiinräde.x'hartömma/ser antas. om det behövs för att syftet med över- siktsplanen skall uppnäs eller för att säkerställa att riksintressen enligt lagen (0000: 000) om hushållning med naturresurser m.m. tillgodoses.

Fustig/u'mpluner fär antas för att underlätta genomförandet av detalj- planer.

För samordning av flera kommuners planläggning får region/)luncr an- tas.

4 & Till byggande och rivning av byggnader samt till schaktning. fyllning. trädfällning och skogsplantering fordras tillstånd i form av bygg/nr. riv- ningxlur respektive mark/ur i den omfattning som följer av denna lag.

Beträffande åtgärder som kräver bygglov far ges_fi'irluuulxheskecl huruvi— da byggande kan tillätas på den avsedda platsen.

S & Vid prövning av fragor enligt denna lag skall bäde allmänna och enskilda intressen beaktas. om inte annat är särskilt föreskrivet.

6 & För att mark skall fä användas för bebyggelse skall den vara från allmän synpunkt lämplig för ändamälet. l_.ämplighetsbedömningen sker vid planläggning eller i ärenden om bygglov eller förhandsbesked.

7 & I varje kommun skall det finnas en byggnadsnämnd. som har det närmaste inseendet över byggnadsverksamheten i kommunen.

8 så Länsstyrelsen har tillsyn overplan- och byggnadsväsendet i länet och skall samverka med kommunerna i deras planläggning.

Statens planverk har den allmänna uppsikten över plan— och byggnads— väsendet i riket.

• Sida 4
•  Original

Prop. l985/86: ] 4

2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse

] & Planläggning skall ske sä att den frätnjar en frän alltnän synpunkt lämplig utveckling och ger förutsättningar för en fran social synpunkt god hostads—. arbets—. trafik— och fritidsmiljö. Hänsyn skall därvid tas till för— hällandena i angränsande kommuner. Mark- och vattenomrädcn skall an— vändas för det eller de ändamäl för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov.

Vad som anges i första stycket skall beaktas även i ärenden om bygglov och förhandsbesked.

2 & Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall lagen (0000: 000) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

3 & Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till

1. de boendes och övrigas hälsa. 2. jord-. berg- och grundvattenförhz'illandcna. T=. möjligheterna att ordna trafik. vattenförsörjning och avlopp samt annan samhällsservice.

4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt buller— störningar.

Bebyggelse och anläggningar som för sin funktion kräver tillförsel av energi skall lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energi- försörjningcn och encrgihushällningen.

4 & lnom områden med samlad bebyggelse skall bebyggelsemiljön utfor- mas med hänsyn till behovet av

l. skydd mot ttppkomst och spridning av brand samt mot trafikolyckor och andra olyckshändelser.

Z. sky-'ddsätgärdcr för civilförsvaret.

3. hushi'tllning med energi och vatten samt goda klimatiska och hygienis- ka förhällz'tnden.

4. trafikförst'irining och god trafikmiljö. 5. möjligheter för personer med nedsatt rörelse— eller orienteringsft'är— mäga att använda omrädet.

h. f("irändringar och kompletteringar. Inom eller i nära anslutning till omräden med samlad bebyggelse skall det finnas lämpliga platser för lek. motion och annan utevistelse satnt möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service.

3 kap. Krav på byggnader m.m. Nya byggnader

l & Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur— och kultttr -'är— detta pa platsen. Byggnader skall ha en yttre form och färg. som är lämplig för byggnaderna som sadana och ger en god helhetsverkan.

2 & Byggnader skall placeras och utformas sä att de eller deras avsedda användning inte inverkar menligt pä trafiksäkerheten eller pä annat sätt

.? kap.—3 kup. 1—3 Sif

• Sida 5
•  Original

'Jl

Prop. 1985/86: !

medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. lnverkan pä grundvattnet som kan vara skadlig för omgivningen skall begränsas. l fråga om byggnader som skall placeras under markytan skall dessutom i skälig omfattning beaktas att användningen av marken över byggnaderna inte försvåras.

3 & Byggnader skall medge god hushållning med energi. ! omräden där knapphet på vatten räder eller kan befaras uppkomma skall byggnader dessutom medge god hushällning med vatten.

[ byggnader som innehäller bostäder eller arbetslokaler skall uppvärm- ningssystemet i skälig utsträckning utformas så att skilda energislag som är lämpliga frän allmän energisynpttnkt kan användas utan omfattande änd- ringar.

En- eller tväbostadshus som i huvudsak skall värmas ttpp med el eller naturgas skall i skälig utsträckning utföras så att ett byte till uppvärmning med annat energislag underlättas. Sådana byggnader fär förses med upp- värmningssystem för direktverkande elvärme endast om det finns särskil- da skäl.

4 & Byggnaders grundkonstruktion. stomme och andra bärande delar skall ha betryggande bärförmäga. stadga och beständighet. Ovriga bygg- nadsdelar skall lta en med hänsyn till ändamälet tillfredsställande hällv fasthet.

5 & Byggnader skall vara lämpliga för sitt ändamål och ge möjlighet till trevnad. god hygien. en god arbetsmiljö och ett tillfredsställande inom— husklimat.

6 & Byggnader skall ge ett tillfredsställande skydd mot olycksfall. mot uppkomst och spridning av brand och mot personskador vid brand.

Avfall skall kunna tas om hand och forslas bort från byggnader" på ett tillfredsställande sätt.

7 & Byggnader. som innehåller bostäder. arbetslokaler eller lokaler till vilka allmänheten har tillträde skall vara tillgängliga för personer med nedsatt rörelse— eller orienteringsförmäga och inrättade så att bostäderna och lokalerna blir tillgängliga för och kan användas av dessa personer. I den utsträckning som behövs med hänsyn till kravet pä tillgänglighet skall byggnader 'ara försedda med hiss eller annan lyftanordning.

Kravet att bostäder skall vara tillgangliga genom hiss eller annan lyftan- ordning gäller inte byggnader som har färre än tre väningsplan. Om sadana byggnader innehällcr bostäder som inte näs från marken. skall de dock utföras sä att hiss eller annan lyftanordning kan installeras utan svärighet,

[ fraga om en- eller tvi'ibostadshus fär undantag medges frän kravet pä tillgänglighet till byggnaden. om det är befogat med hänsyn till terrängen.

Beträffande byggnader sotn innehäller arbetslokaler fär. sävitt gäller dessa lokaler. undantag medges fran första stycket. om det är befogat med hänsyn till arten av den verksamhet för vilken lokalerna är avsedda.

8 ä' Byggnader skall utföras med sädant material och pä sådant sätt att reparations-. underhälls- och driftkostnader begränsas.

9 ä [ fraga om fritidshus med högst tvä bostäder gäller inte bestämmel- serna i 3. 7 och 8 ss.

_? kup. 2—0 ##

• Sida 6
•  Original

Prop. 1985/86: 1 6

1 fräga om byggnader som fär uppföras utan bygglov skall bestämmelser- na i 1—8 55 tillämpas i skälig utsträckning.

10 & Tillbyggnader. ombyggnader och andra ändringar av en byggnad skall utföras varsamt sä att byggnadens särdrag beaktas och dess bygg- nadstekniska. historiska. kulturhistoriska. miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara.

Härutöver skall tillses att

1. tillbyggnader som kräver bygglov uppfyller kraven i 1—855 och att andra tillbyggnader uppfyller dessa krav i skälig utsträckning.

2. ombyggnader utförs så att de delar som byggs om tillförs de i t—sss angivna egenskaperna i den omfattning som följer av föreskrifter medde— lade med stöd av denna lag.

3. andra ändringar än tillbyggnad eller ombyggnad utförs så att ändring- arna i skälig utsträckning uppfyller kraven i 1-8 ss.

I detaljplan eller omrädesbestämmelser kan kommunen ställa lägre krav än vad som följer av andra stycket 2 under förutsättning att bebyggelsen inom området fär långsiktigt godtagbara egenskaper.

Vid tillämpning av andra och tredje styckena skall hänsyn tas till bygg- nadens förutsättningar. Vid ändring av fritidshus med högst tvä bostäder gäller inte bestämmelserna i 3. 7 och 8 åå.

11 5!" Med ombyggnad avses ätgärder som fordrar bygglov och avsevärt förlänger brukstiden för byggnaden eller en del av den. Även sådant inredningsarbete som syftar till en väsentligt ändrad användning av bygg- naden eller en del av den utgör ombyggnad.

12 & Byggnader som är särskilt värdefulla frän historisk. kulturhistorisk. miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i en samlad bebyg- gelse av denna karaktär får inte förvanskas.

13 & Byggnader skall underhällas sä att deras egenskaper i de hänseen— den som avses i 3—7åä i huvudsak bevaras. Anordningar som avser att tillgodose kraven i 6 och 7.5.5 skall hållas i stånd. Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick.

Underhållet skall anpassas till byggnadens värde frän historisk. kultur— historisk. miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär.

Byggnader som avses i 12.5 skall underhållas sä att deras särart bevaras.

Andra anläggningar än byggnader m. m.

14 ä 1 fräga om anläggningar och anordningar för vilka bygglov krävs skall vad som föreskrivs om byggnader i l— BH tillämpas. l fråga om övriga anläggningar och anordningar som anges i Skap. skall l—l3ää tillämpas i skälig utsträckning.

Tomter. allmänna platser m. m.

15 & Tomter som tas i anspråk för bebyggelse skall anordnas pä ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena pä platsen. Dessutom skall tillses att

3 kap. 9— [5 N'

• Sida 7
•  Original

Prop. 1985/86: 1 7

I. natttrlk'irutsättningarna sä längt möjligt tas till vara.

2. betydande olägenheter för omgivningen inte uppkommer.

3. risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för trafiken inte ttppkommcr.

4. det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgäng frän tomten samt anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser kra- vet pä framkomlighet för utryckningsfordon till och frän bebyggelsen på tomten.

5. tomten, om det inte är obefogat med hänsyn till terrängen och förhål- landena i övrigt. kan användas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmäga.

6. lämpligt utrymme för parkering. lastning och lossning av fordon i skälig utsträckning anordnas pä tomten eller i närheten av denna.

Om tomter tas i anspråk för bebyggelse som innehåller en eller flera bostäder eller lokaler för barnstuga. skola eller annan jämförlig verksam— het. skall det finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse pä tomten eller på utrymmen i närheten av denna.

Om det inte finns tillräckliga utrymmen för att anordna både parkering och friyta. skall i första hand friyta anordnas.

16 & På bebyggda tomter fär bestämmelserna i 15.5 första stycket 6 samt andra och tredje styckena tillämpas i skälig utsträckning.

Vid tillbyggnad som kräver bygglov eller vid ombyggnad skall tomten anordnas så att den uppfyller kraven i 155 i skälig utsträckning.

17 & Tomter skall. oavsett om de har tagits i anspråk för bebyggelse eller inte. hållas i värdat skick. De skall skötas så att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer och så att risken för olycks- fall begränsas. Byggnadsnämnden kan besluta att plantering skall utföras och att befintlig växtlighet skall bevaras.

Anordningar som har tillkommit för att uppfylla kraven i 15 & skall hållas i stånd i skälig utsträckning.

Lekplatser och fasta anordningar pä lekplatser skall underhållas så att risken för olycksfall begränsas.

18 ä I fråga om allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader skall vad som föreskrivs om tomteri 15— 17.55 tillämpas i skälig utsträckning.

4 kap. Översiktsplan

1 & Översiktsplanen skall utgöra underlag för beslut om användningen av mark— och vattenområden.

Planen skall ange l. grunddragen i den avsedda användningen av mark- och vattenområ- den samt riktlinjer för tillkomst. förändring och bevarande av bebyggelse.

2. har kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m.

2 & Översiktsplanen bestär av en särskild handling samt en eller flera kartor. Planen skall utformas sä. att dess innebörd kan utläsas utan svärig— het.

3 kup. l5—I8 sW— —-4 kap. 1—2 W

• Sida 8
•  Original

Prop. 1985/86: 1 tt

'l'ill planen skall fogas en sädau planbeskrivning som avses i 8.5 och länsstyrelsens granskningsyttrar-de enligt () s.

(')m länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del. skall det anmär- kas i planen.

3 & När förslag till översiktsplan eller till ändring av planen upprättas. skall kommunen samräda med länsstyrelsen samt regionplaneorgan och kommuner som berörs av förslaget. Andra som har ett väsentligt intresse av förslaget skäll beredas tillfälle till samräd.

4 & Samradet syftar till ett utbyte av information och synpunkter. Under samrädct bör motiven till förslaget. planeringsunderlag av betydelse och förslagets innebörd redovisas.

Resultatet av samrädet och förslag med anledning av de synpunkter som har framförts skall redovisas i en sämrädsredogörelse.

5 5 Under samrädct äligger det länsstyrelsen särskilt att 1. ge räd om tillämpningen av :! kap. och verka föratt riksintressen enligt lagen (0000: 000) om hushällning med naturresurser rn. rn. tillgodoses.

2. verka föratt sadana frägor om användningen av mark- och vattenom- räden som angär tva eller flera kommuner samordnas pä ett lämpligt sätt. 3. ta till vara statens intressen.

6 & lnnan översiktsplanen eller en ändring av den antas. skall kommunen ställa ut planförslaget under minst tvä mänader. Den som vill lämna syn- punkter pä förslaget skall göra detta skriftligen under utställningstiden.

7 & Kungörelse om utställningen av planförslaget skall minst en vecka före utställningstidens början anslas pä kommunens anslagstavla och infö— ras i ortstidning. Av kungörelsen skall framgä var utställningen äger rum samt inom vilken tid. pä vilket sätt och till vem synpunkter pä förslaget skall lämnas. Avser förslaget en viss del av kommunen. skall det framgä av kungörelsen.

För kungörändet skall gälla vad sotn är föreskrivet i lagen ( 1977: 654) om kungörande i tnäl och ärenden hos myndighet m. ni.

fått exemplar av förslaget med planbeskrivning och sanu'ädsredogörelse skall. innan förslaget ställs ut. sändas till länsstyrelsen samt till regionpla- neorgan och kommuner som berörs av förslaget.

8. U nder utställmngstiden skall planförslaget ätft'jljäs av

. planbeskrivning som avses i andra stycket. . samradsrcdogörelsen. . gällande översiktsplan. . sädant planeringsunderlag som kommunen anser vara av betydelse för en bedt'imning av förslaget.

I planbeskrivningen skall redovisas planeringsförutsättningarna. skälen till planens utformning och de ätgärder som kommunen avser att vidta för att fullfölja planen.

Avser förslaget ändring av översiktsplanen för en viss del av kom— munen. skall ändringens verkningar för. andra delar av kommunen redovi- sas.

_,Lg'JJIJ—III-

4 lut/). 2— o' säs

• Sida 9
•  Original

Prop. 1985/86: 1 ., ' . g

() & Länsstyrelsen skall under utställningstiden avge ett granskningsytt' rande över planförslaget. ..

Av yttrandet skall framgå om I. förslaget inte tillgodoser riksintressen enligt lagen (00001000) om hushållning med naturresurser m.m..

2. sådana frågor rörande användningen av mark— och vattenområden som angår två eller llera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt.

3. bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

10 & Efter utställningstiden skall kommunen sammanställa de avlämnade synpunkterna och redovisa sina förslag med anledning av dem i ett utlåtan— de som skall fogas till handlingarna i ärendet.

(.)m förslaget ändras väsentligt efter utställningen. skall ny utställning ske.

ll & Översiktsplanen och ändringar av den antas av kommunfullmäk- tige.

12 & Beslut att anta eller ändra översiktsplanen gäller först sedan beslu- tet vunnit laga kraft.

l3 & När kommunens beslut att anta eller ändra översiktsplanen har vunnit laga kraft. skall planen. planbeskrivningen. samrådsrcdogörelsen. granskningsyttrandet. utlåtandet enligt nos och ett protokollsutdrag med beslutet utan dröjsmål sändas till statens planverk. länsstyrelsen. region— planeorgan och kommuner som berörs.

5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser Detaljplan

] & Prövning av markens lämplighet för bebyggelse och reglering av bebyggelsemiljöns utformning skall ske genom detaljplan för

l. ny samlad bebyggelse.

2. ny enstaka byggnad vars användning får betydande inverkan på omgivningen eller som skall förläggas inom ett område där det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse. om tillkomsten av byggnaden inte kan prövas i samband med prövning av ansökan om bygglov eller förhands- besked.

3. bebyggelse som skall förändras eller bevaras. om regleringen behöver ske i ett sammanhang.

Första stycket skall tillämpas också i fråga om andra anläggningar än byggnader. om anläggningarna kräver bygglov enligt 8 kap. 2 &.

Detaljplan behöver inte upprättas i den mån tillräcklig reglering har skett genom områdesbestämmelser.

2 i Vid utformningen av en detaljplan skall skälig hänsyn tas till befint- liga bebyggelse-. äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka pä planens genomförande.

4 kap. 9—I3 s*)"— —5 lta/). l—Z .*39

• Sida 10
•  Original

Prop. 1985/86: 1 lt)

] de delar som planen medför att mark eller särskild rätt till mark kan komma att tas i anspräk enligt 6 kap. l7—l9s'ä skall planen dessutom utformas så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de olägen- heter som planen orsakar enskilda.

3 5 ] detaljplanen skall redovisas och till gränserna anges

l. allmänna platser säsom gator. vägar. torg och parker.

2. kvartersmark för bland annat bebyggelse. idrotts— och fritidsanlägg— ningar. begravningsplatser. anläggningar för trafik. vatten. avlopp och energi samt skydds— och säkerhetsområden.

3. vattenområden för bland annat båthamnar och friluftsbad. I fråga om allmänna platser för vilka kommunen är huvudman skall användningen och utformningen anges. För kvartersmark och vattenomrä- den skall användningen anges.

4 5 Om kommunen inte skall vara huvudman för de allmänna platserna inom planområdet. skall det anges i detaljplanen.

5 & l detaljplanen skall anges den tid inom vilken lov skall sökas för att planen skall få genomföras (gen—'.)mförandetid). Tiden skall bestämmas så att det finns rimliga möjligheter att genomföra planen och vara minst fem och högst femton är. 'fidcn räknas från den dag då beslutet att anta planen vinner laga kraft eller frän den dag dessförinnan då någon del av planen fär genomföras på grund av förordnande enligt l3 kap. 85 andra stycket. I planen kan anges att tiden skall räknas från senare tidpunkt än den dä beslutet att anta planen vinner laga kraft. För skilda områden av planen kan olika genomförandetider bestämmas.

Saknar planen bestämmelser om genomförandetid. är tiden femton år från dag som anges i första stycket.

(_)m förlängning och förnyelse av genomförandetid finns bestämmelser i l4 fs.

6 & Medger detaljplanen tillfällig användning av mark eller byggnader enligt 7s första stycket 9. skall i planen bestämmas den tid under vilken användningen fär pägä. Tiden fär bestämmas till högst tio år och skall räknas från den dag som anges i Så första stycket. Saknar planen bestäm- melser om tiden. är denna fem år. Om förlängning av tiden finns bestäm- melseri l5 &.

7 & Utöver vad som enligt 35 skall redovisas i detaljplanen får i planen meddelas bestämmelser om

I. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 & tredje stycket. bä första stycketZ och 3. 89" första stycket samt % första och andra styckena.

2. den största omfattning i vilken byggande över och under markytan får ske och. om det finns särskilda skäl med hänsyn till bostadsförsörjningen eller miljön. även den minsta omfattning i vilken byggandet skall ske.

3. byggnaders användning. varvid för bostadsbyggnader kan bestämmas andelen lägenheter av olika slag och storlek.

4. placering. utformning och utförande av byggnader. andra anläggning- ar. anordningar och tomter. varvid ombyggnadsbestämmelser enligt 3 kap. lOä tredje stycket och skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. lZ & får meddelas.

5. vegetation samt markytans utformning och höjdläge.

5 kup. 2—7 5.5

• Sida 11
•  Original

Prop. 1985/86: 1 - .; - ll

(». användning och utformning av allmänna platser för vilka kommunen inte skall vara huvudman. _ . . ::.-

7'. stängsel samt utfart eller aiinan 'utgång mot allmännä platser.

8. placering och utformning av parkeringsplatser samt förbud att använ- da viss mark för parkering.

9. tillfällig användning av mark eller byggnader. som inte genast behöver tas i anspråk för det ändamål som anges i planen.

l0. markreservat för allmänna ledningar. energianläggningar samt trafik- och väganordningar.

ll. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och. om det finns särskilda skäl. högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening. buller. skakning. ljus eller annat sådant som prövas enligt miljöskyddslagen (1969: 387).

IE. principerna för fastighetsindclningen och för inrättande av gemen- samhetsanläggningar.

! detaljplanen får även meddelas bestämmelser om exploateringssam- verkan enligt 6 kap. 2 5. Om en detaljplan antas efter det att ett exploate— ringsbeslut enligt lagen (0000: 000) om exploateringssamverkan har vunnit laga kraft. skall det anges i planen om den skall genomföras enligt nämnda lag. Skall mark tas i anspråk från någon fastighet vars ägare inte deltar i samverkan. skall planen innehålla uppgift därom.

Planen får inte göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med den.

8 g" [ detaljplanen fär bestämmas att bygglov inte skall lämnas till åtgär- der som innebär väsentlig ändring av markens användning förrän

l. viss trafik-. vatten-. avlopps- eller energianläggning för vilken kom- munen inte skall vara huvudman har kommit till stånd.

2. viss byggnad eller anläggning på tomten har rivits. byggts om eller fått en i planen angiven ändrad användning eller utfarten eller annan utgång från fastigheten har ändrats eller

3. beslut om antagande av en i detaljplanen förutsatt fastighetsplan har vunnit laga kraft eller fastighetsplanen får genomföras efter förordnande enligt 13 kap. 8 %* andra stycket.

9 & Detaljplanen består av en plankarta och en särskild handling med bestämmelser eller. om innehållet framgår tydligt. av endast endera av dessa handlingar. Av en plankarta skall framgå hur planområdet delas upp på mark för skilda ändamål och vilka bestämmelser som gäller för olika områden. Planhandlingarna skall utformas så att det tydligt framgår hur planen reglerar miljön.

10 5 Till detaljplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som anges i 265 och en sådan genomförandebeskrivning som anges i 6kap. ] &.

11 & Före genomförandetidens utgång får mot berörda fastighetsägares bestridande detaljplanen ändras eller upphävas endast om det är nödvän- digt på grund av nya förhållanden av stor allmän vikt. vilka inte kunnat förutses vid planläggningen.

Efter genomförandetidens utgång får planen ändras eller upphävas utan att rättigheter som uppkommit genom planen beaktas.

Om förlängning och förnyelse av genomförandetid finns bestämmelser i

5 kap. 7—1/ 59.

• Sida 12
•  Original

Prop. [985/86: ] 12 H s. (.)m förlängning av tid för tillfällig markanvändning finns bestämmel- seri IS 9".

12 ,b' Bestämmelserna i l— ltläs' skall tillämpas även när en detaljplan ändras eller upphävs.

13 & ()m detaljplanen ändras eller helt eller delvis upphävs för ett omra- de som omfattas av en fastighetsplan. skall det framgå av detaljplanen i vilka delar fastighetsplanen enligt 6 kap. ll s' upphör att gälla.

Att detaljplanen i vissa fall ändras till följd av att en fastighetsplan antas framgår av 6 kap. 5 s.

14 & lnnan genomförandetiden gått ut kan den förlängas med högst fem år i sänder. Efter det att genomlörandetiden gått ut. kan den förnyas med högst fem år i sänder. Förlängning och förnyelse kan avse visst område av detaljplanen.

Har under genomförandetiden åtgärder vidtagits för planens genomfö- rande såvitt gäller viss fastighet men har åtgärderna inte kunnat fullföljas på grund av omständigheter över vilka kommunen råder. skall genomfö— randetiden förlängas i skälig utsträckning för den fastigheten. Ansökan om förlängning skall göras före genmnft'irandetidens utgång.

15 5 Den tid under vilken tillfällig nuirkanvändning får pågå kan förläng- as med högst fem år i sänder. Den sammanlagda tiden får dock inte överstiga tjugo år.

Områdeshestämmelser

l6 & För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan om- rådesbestämmelser antas för att säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt lagen (0000: 000) om hushållning med naturresurser m.m. tillgodoses. Med områdesbestämmelscr får regleras

I. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. ss första stycket. bä första stycket I och 3. 7s. && andra stycket och 95 tredje stycket.

2. grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för be' byggelse eller för fritidsanläggningar. kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål.

3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och storleken på tomter till sådana hus.

4. placering. utformning och utförande av byggnader. andra anläggning- ar. anordningar eller tomter. varvid ombyggnadsbestämmelser enligt 3 kap. l0ä tredje stycket och skyddsbestammelser för byggnader som avses i 3. kap. lZs får meddelas.

5. användning och utformning av allmänna platser.

6. vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i Xkap. ()ä tredje stycket.

7. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen.

8. exploateringssamverkan enligt 6 kap. 2 s".

17 & Områdesbestämmelserna och skälen till dem skall redovisas i en särskild handling. Handlingen skall utformas så att det tydligt framgår hur bestämmelserna reglerar miljön.

5. Ålll). Il—I7 N

• Sida 13
•  Original

Prop. 1985/86: 1 . _ 13

Vad som föreskrivs i första stycket gäller även när omri'idcsbestämmel- serna ändras eller upphävs.

Förfarandet m. m.

r..

18 & l')ctaljplancn bör grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen.

19 & Når förslag till detaljplan upprättas skall det. om det inte är uppen- bart onödigt, finnas en eller flera för ändamålet avsedda kartor (grund- kartal och en fastighetsförteckning. [ fastighetslörteckningen skall i den mån de berörs av planen redovisas

1. fastigheter. mark som är samfälld för flera fastigheter och andra områden samt ägare till och innehavare av annan särskild rätt än bostads- rätt och hyresrätt i nämnda egendom.

2. gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen(1973: 1149") samt ägarna till de fastigheter som deltar i anläggningen.

Om en samfällighetsförening enligt lagen (1973: 1150) om förvt-tltning av samfälligheter förvaltar samfällighet. särskild rätt eller gemensamhctsan- läggning skall i stället för ägare eller innehavare anges föreningen.

20 & Når förslag till detaljplan upprättas. skall kommunen samråda med länsstyrelsen. fastighetsbildningsmyndigheten och kommuner som berörs av förslaget. Sakägare och de bostadsrättshavare. hyresgäster och boende som berörs av förslaget samt de myndigheter. sammanslutningar och en- skilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till samråd.

21 a' Samrådet syftar till ett utbyte av information och synpunkter. Un- der samrådet bör motiven till förslaget. planeringsunderlag av betydelse samt de viktigaste följderna av förslaget redovisas. Om det finns ett pro- gram för planen. skall också programmet redovisas.

Resultatet av samrådet och förslag med anledning av de synpunkter som har framförts skall redovisas i en samrädsredogörelse.

22 & Under samrådet åligger det länsstyrelsen särskilt att

1. ge råd om tillämpningen av 2 och 3 kap. och verka för att riksintressen enligt lagen (00001000) om hushållning med naturresurser m.m. tillgo- doses.

2. verka för att sådana frågor om användningen av mark— och vattenom- räden som angär två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt.

3. ta till vara statens intressen.

23 & Innan detaljplanen antas. skall kommunen ställa ut planförslz'tget under minst tre veckor. Den som vill lämna synpunkter på förslaget skall göra detta skriftligen under utställningstiden.

24 & Kungörelse om utställningen av planförslaget skall minst en vecka före utstållningstidens början anslås på kommunens anslagstavla och infö- ras i ortstidning. Av kungörelsen skall framgå

1. var planområdet ligger.

2. om förslaget avviker från översiktsplanen.

5 kup. l7---24 W

• Sida 14
•  Original

Prop. 1.985/86: 1 14

3. vilken mark eller särskild rätt till tnark som till följd av planens antagande kan komma att tas i anspråk enligt okap. 17— 19%".

4. var utställningen äger rum.

5. inom vilken tid. på vilket sätt och till vem synpunkter på förslaget skall lämnas.

6. att den som inte senast under utställningstiden framfört synpunkter på förslaget enligt 13 kap. 59" kan förlora rätten att överklaga beslut att anta planen.

För kungörandet skall gälla vad som är föreskrivet i lagen (1977: 654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

Ett exemplar av förslaget med en planbeskrivning enligt 26.5. en genom- förandebeskrivning enligt 6 kap. l ä och samrådsredogörelsen skall. innan förslaget ställs ut. sändas till länsstyrelsen och kommuner som berörs av förslaget.

25 & Underrättelse om innehållet i kungörelsen skall senast dagen för kungörandet i vanligt brev sändas till

1. kända sakägare.

2. känd organisation av hyresgäster som har avtal om förhandlingsord- ning för en fastighet som berörs av planförslaget eller. om förhandlingsord- ning inte gäller. känd förening av hyresgäster som är ansluten till en riksorganisation och inom vars verksamhetsomräde fastigheten är belägen.

3. andra som har ett väsentligt intresse av förslaget. Om förslaget berör en samfällighet för vilken finns styrelse eller annan utsedd att förvalta samfällighetens angelägenheter. får underrättelsen sän- das till en ledamot av styrelsen eller till förvaltaren. Saknas styrelse eller förvaltare. får underrättelsen sändas till en av delägarna för att hållas tillgänglig för alla. I sådant fall skall kungörelsen innehålla uppgift om hos vem underrättelsen hålls tillgänglig.

Underrättelse enligt första stycket behöver inte sändas. om ett stort antal personer skall underrättas och det skulle innebära större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättelsen att sända den till var och en av dem. Ägare av sådan mark och innehavare av sådan särskild rätt till mark som avses i 245 första stycket3 skall dock alltid underrättas enligt första stycket.

26 & Under utställningstiden skall planförslaget åtföljas av

1. planbeskrivningen och genomförandebeskrivningen.

2. samrådsredogörelsen.

3. program för planen. grundkarta och fastighetsförteckning. om sådana handlingar har upprättats.

4. annat planeringsunderlag som kommunen anser vara av betydelse för en bedömning av förslaget.

lplanbeskrivningen skall redovisas planeringsförutsi'tttningarna. planens syfte och skälen till planens utformning. Beskrivningen skall åtföljas av illustrationsmaterial. om det inte är uppenbart onödigt. Om planförslaget avviker från översiktsplanen. skall avvikelsen och skälen till denna redovi- sas i beskrivningen.

Annat tillgängligt material som belyser förslagets innebörd. bör också ställas ut.

27 & Efter utställningstiden skall kommunen sammanställa de avlämnade synpunkterna och redovisa sina förslag med anledning av dem i ett utlåtan- de som skall fogas till handlingarna i ärendet.

5 kup. 24—27 så

• Sida 15
•  Original

Prop. 1985/86: 1 15

Litlåtandet eller ett meddelande om var utlåtandet hålls tillgängligt skall för kännedom snarast möjligt i vanligt brev sändas till dem som inte fått sitta synpunkter på det utställda föi'släget tillgodosedda. ()n'iåett stort antal personer skall underrättas. får underrättelse i stället ske genom kungörelse på det sätt som anges i 24.5.

(.)m förslaget ändras väsentligt efter utställningen. skall ny utställning ske.

28 ä I stället för vad som föreskrivs i löä. 20.5. 21 å andra stycket samt 22—275? får bestämmelserna i andra stycket tillämpas (enkelt planförfa- rande). om förslaget till detaljplan är av begränsad betydelse. saknar intresse för allmänheten samt är förenligt med översiktsplanen och länssty- relsens granskningsyttrande enligt 4 kap. %.

Vid enkelt planförfarande skall länsstyrelsen och de som anges i 25å första stycket beredas tillfälle till samråd. När förslag till detaljplan förelig- ger skall de underrättas om detta och. om de inte godkänner förslaget. under minst två veckor ha tillfälle att skriftligen lämna synpunkter på förslaget. Denna tid kan förkortas om alla berörda är ense om det. En sammanställning av inkomna synpunkter och förslag med anledning av dem skall redovisas i ett särskilt utlåtande som skall fogas till handlingarna i ärendet.

29 & Detaljplanen antas av kommunfullmäktige. Fullmäktige får uppdra åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta planer som inte är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt.

30 & Senast dagen efter det att justeringen av protokollet med beslut om antagande av detaljplanen har tillkännagetts på kommunens anslagstavla skall meddelande om tillkännagivandet. protokollsutdrag med beslutet samt uppgift om vad den som vill överklaga beslutet har att iaktta sändas i vanligt brev till

1. länsstyrelsen samt rcgionplaneorgan och kommuner som berörs av planen.

2. sakägare. bostadsrättshavare. hyresgäster och boende samt sådan organisation eller förening som avses i 25.5 första stycketZ. om de senast under utställningstiden eller under den i 28ä andra stycket angivna tiden skriftligen har lämnat synpunkter i ärendet som inte har blivit tillgodo- sedda eller om de har besvärsrätt på grund av bestämmelsen i 13 kap. Sä andra stycket.

Om ett stort antal personer skall underrättas enligt första stycket 2 och det skulle innebära större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättelsen att sända den till var och en av dem. får underrättelse i __stället ske genom kungörelse i ortstidning på det sätt som anges i 24ä. Ägare av sådan mark och innehavare av sådan särskild rätt till mark som kan komma att tas i anspråk enligt ökap. 17— I9ää skall dock alltid underrättas enligt första stycket.

Kungörelse som avses i andra stycket skall införas i ortstidning samma dag som beslutet att anta planen tillkännages på kommunens anslagstavla. Av kungörelsen skall framgå vad beslutet avser. tidpunkten för tillkännagi- vandet och vad den som vill överklaga beslutet har att iaktta.

31 & När beslutet att anta detaljplanen har vunnit laga kraft. skall detta kungöras i ortstidning. 1 kungörelsen skall tas in en upplysning om innehål- let i 15 kap. 4.5.

5 kup. 27—31 s*.s'f

• Sida 16
•  Original

Prop. 1985/86: 1 16

Snarast möjligt efter det att beslutet har vunnit laga kraft och senast en månad därefter skall två exemplar av planen. planbeskrivningen och ge- ttomft'irandebeskrivningen sändas till länsstyrelsen.

32 & Bestämmelserna i lli—31 ss skall tillämpas även när detaljplaner ändras eller upphävs.

33 & Bestämmelserna i :()—Mss skall tillämpas när omradesbestäm- melser antas". ändras eller upphävs.

34 &” Beslut att anta. ändra eller upphäva detaljplan eller omradesbestäm- ntelser gäller först sedan beslutet vunnit laga kraft eller fär genomft'iras efter förordnande enligt I3 kap. Sä andra stycket.

35 ,s' ()tnrädesbestämmelser upphör att gälla när det för området förelig- ger ett lagakraftvunnet beslut att anta detaljplan eller ett förordnande enligt l.? kap. Hå andra stycket att platten fär genomföras.

36 & Av 8 kap. ll. 12. 17 och tass följer att bygglov. rivningslov och marklov fär vägras till åtgärder som strider mot detaljplan eller omrädes- bestämmelser. Även åtgärder som inte kräver lov och som avser byggna— der. andra anläggningar. tomter och allmänna platser skall utföras så att de inte strider mot detaljplan eller omrädesbestämmelser.

Enligt vad som föreskrivs särskilt fär beslut enligt vissa andra författ- ningar än denna lag inte meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbe- stämmelser.

6 kap. Plangenomförande

Genomförandebeskrivning

] ;" Vid upprättandet av förslag till detaljplan skall i en särskild handling (genomförandebeskrivning) redovisas de organisatoriska. tekniska. ekono- miska och fastighetsri-ittsliga åtgärder som behövs för ett samordnat och även i övrigt ändamålsenligt genomförande av planen.

Esploateringssamverkan

2 & Kommunen fär besluta att exploateringssamverkan enligt lagen ttlt)0():00()) om exploateringssamverkan får ske. om det med hänsyn till bebyggelseutvecklingen är angeläget att i ett sammanhang ställa i ordning ntark för bebyggelse och utföra sådana anordningar som behövs för bebyg— gelsen. Sädant beslut meddelas genom detaljplan eller omrädesbestäm- melser.

l beslutet skall anges samverkansomrädets huvudsakliga avgränsning samt den tid inom vilken ett exploateringsheslut enligt lagen om exploate— ringssamverkan skall meddelas. Denna tid får bestämmas till högst fem år från den dag da beslutet att artta planen eller omrädesbestämmelscrna vinner laga kraft eller från den dag dessförinnan dä del av planett eller av områdesbestämmelserna får genomfö'as efter förordnande enligt I3 kap. xs andra stycket. Har något esploateringsbeslut inte meddelats inom den angivna tiden. upphör planen eller omrädesbestämmelserna att gälla såvitt avser kommunens beslut om esploateringssamverkan.

5 kup. 3l—3h N' —(> kup. 1—3 sit"

• Sida 17
•  Original

Prop. 1985/86: ] l7

Fastighetsplan

3 & ] fastighetsplan kan för områden som omfattas av deftiljplan medde— las bestämmelser om markens indelning i fastigheter och om servitut. ledningsrätt och liknande särskilda rättigheter samt om gemensamhetsan- läggningar.

Fastighctsplan skall antas om I. det behövs för genomförande av en ändamålsenlig indelning i fastighe- ter.

2. detaljplanens genomförande i andra fall underlättas genom en fastig- ltetsplan.

3. en fastighetsägare begär det och planen inte är uppenbart onödig.

4 & fastighetsplanen skall omfatta ett lämpligt avgränsat område. Ski-ilig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse—. äganderätts- och fastighetsför- hällanden som katt inverka på planens genomförande.

()m planen skall reglera markens indelning i fastigheter eller om den skall ge bestämmelser om servitut och liknande särskilda rättigheter. til— lämpas 3 kap. läfastighetsbildningslagen ( I970: 988).

('.)m planen skall reglera inrättattdct av en gemensamhetsanläggning. tillämpas 5 och bås anläggningslagen (1973: I 149). Skall den ge bestämmel- ser om ledningsrätt. tillämpas cs ledningsrättslt'tgen ( l973: ll44l.

5 & Fastigltetsplanen får inte strida mot detaljplanen. ()m syftet med detaljplanen inte motverkas. får dock mindre avvikelser göras. I sådana fall skall detaljplanen anses ha den utformning som framgår av fastighets- planen.

6 5 1 den mån det behövs med hänsyn till syftet med fastighetsplanen skall i planen attges

!. områdets indelning i fastigheter.

2. vilka servitut, ledningsrätter och liknande särskilda rättigheter som skall bildas. ändras eller upphävas.

3. de anläggningar som skall utgöra gemensamhetsanläggningar.

4. de fastigheter som skall delta i gemensamhetsanläggningarna och de utrymmett som skall tas i anspråk för anläggningarna.

7 & I fastighetsplanen får bestämmas att planen gäller endast ttnder förut- sättning att beslutet att anta en viss detaljplan har vunnit laga kraft eller får genomföras efter förordnande enligt |3 kap. 85 andra stycket.

8 & Fastighetsplanen består av en plankarta och en särskild handling med bestämmelser eller. om innehållet framgår tydligt. av endast endera av dessa handlingar.

') & 'l'ill fastighetsplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som anges i 12 15.

IO ;? Före utgången av detaljplanens genomförandetid får mot berörda fastighetsägares bestridande fastighetsplanen ändras eller upphävas endast om det är nödvändigt på grttnd av nya förhållanden av stor allmän vikt. vilka inte kunnat förutses vid planläggningen.

Efter utgången av detaljplanens genomförandetid fär fastighetsplanen

(» kup. .i— I!) sås”

• Sida 18
•  Original

Prop. 1985/86: t ts

ändras eller upphävas utan att rättigheter som uppkommit genom fastig- hetsplanen beaktas.

[] 9; Om detaljplanen ändras och detta medför att f:.tstighetsplanen strider mot detaljplanen. upphör fastighetsplanen att gälla i de delar som den strider mot detaljplanen. Om detaljplanen helt eller delvis upphävs. upphör fastighetsplanen att gälla i de delar som berörs.

12 & Fastighetsplanen upprättas i samma ordning som gäller för detalj- planen. Om fastighetsplanen inte upprättas gemensamt med detaljplanen behöver dock samråd inte ske med länsstyrelsen och kommuner som berörs av förslaget. Inte heller behöver planförslaget sändas till dent.

[ planbeskrivningen skall redovisas vilken detaljplan som fastighets- planen hänför sig till och skälen till den utformning av fastighetsplanen som har valts. Om planförslaget avviker från detaljplanen. skall avvikelsen och skälen till denna redovisas i beskrivningen.

13 & Fastighetsplanen antas av byggnadsnämnden eller. om planen har upprättats gemensamt med detaljplanen och denna ej skall antas av nämn- den. av den som antar detaljplanen.

14 & Bestämmelserna i 3—9. 12 och Bäst tillämpas även när fastighets- planen ändras eller upphävs.

15 & Beslut att anta. ändra elle;r upphäva fastighetsplan gäller först sedan beslutet har vunnit laga kraft eller får genomföras efter förordnande enligt 13 kap. 8? andra stycket.

16 & Av 8 kap. Ils' följer att bygglov inte får meddelas i strid mot fastighetsplan. Även åtgärder som inte kräver bygglov och som avser byggnader. andra anläggningar. tomter och allmänna platser skall utföras så att de inte strider mot planen.

Enligt vad som föreskrivs särskilt får beslut enligt vissa andra författ— ningar än denna lag inte meddelas i strid mot fastighetsplan.

Avstående av mark m. m.

17 & Kommunen får lösa mark som enligt en detaljplan skall användas för allmänna platser för vilka kommunen är huvudman.

Annan mark som enligt platten skall användas för annat än enskilt bebyggande får kommunen lösa. om markens användning för avsett ända- mål inte ändå kan anses säkerställd.

Besväras mark som kommunen får lösa enligt första eller andra stycket av särskild rätt. får rättigheten lösas.

Bestämmelser om skyldighet för kommunen att lösa mark i vissa fall finns i l4 kap.

18 & Ont kommunen inte skall vara huvudman för allmänna platser. är den som äger obebyggd mark som enligt detaljplanen är avsedd för allmän plats. skyldig att utan ersättning upplåta marken, om den behövs för att kvartersmark som tillhörde honom när planen antogs skall kunna användas för avsett ändamål.

19 & På ansökan av kommunen får länsstyrelsen förordna att ntark. som för områdets ändamålsenliga användning enligt upprättat förslag till detalj-

(> kup. lO— IQ Q's

• Sida 19
•  Original

Prop. 1985/86: 1 19

platt behövs för sådana allntänna platser för vilka kommunen är huvudman eller för allmänna byggnader. tttanlcrsättning skall avstås t_ill kommunen. På ansökan av kommunen får länsstyrelsen också förordtiä'att mark som skall användas för allmänna platser för vilka kommunen inte skall vara huvudman. utan ersättning skall upplåtas till huvudmannen. Antagandct av detaljplanen skall anstå till dess ansökningen har avgjorts genom beslut som vttnnit laga kraft.

Förordnande får meddelas endast i den ntån det kan anses skäligt med hänsyn till den nytta markens ägare kan väntas få av planen och till övriga omständigheter.

Den mark som förordnandet avser skall anges till läge och gränser. Marken skall avträdas eller upplåtas när den behöver tas i anspråk för avsett ändamål.

20 & När fråga har väckts om tillämpning av 1915. skall byggnadsnämn- den genast anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken. Överlåtelse av mark. som sker efter det att sådan anmä- lan har inkommit. inverkar inte på den bedömning som skall ske enligt 19% andra stycket.

Skall detaljplanen ändras. får länsstyrelsen på ansökan av kommunen förordna att mark som har avstätts eller skall upplåtas enligt 19.5 byts ut mot annan mark. om det är lämpligt och kan ske utan olägenhet för ägaren.

21 & Den som har avstått mark enligt 19.5 skall frigöra marken från inteckning och annan särskild rätt. Kan detta inte ske. är han skyldig att ersätta skada som uppkommer för den som marken har avstätts till.

22 ä 1 ett förordnande enligt 19.5 får länsstyrelsen. i den mån det är skäligt. på kommunens begäran föreskriva att markens ägare skall vara skyldig att i den ordning som länsstyrelsen bestämmer bekosta anläggande av gator och vägar samt anordningar för vattenförsörjning och avlopp.

23 & Bestämmelserna i 19—22 st om ägare gäller även exploateringssam- fällighet enligt lagen (0000: 000) om exploateringssantverkatt.

24 & Om kommunen är httvudman för allmänna platser. får kommunen efter genomföt'andetidens utgång lösa delar av fastigheter som tillhör olika ägare och som enligt fastighetsplanen skall utgöra en fastighet.

En kommun som är huvudman för allmänna platser får efter genomfö- randetidens utgång även lösa mark. som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med detaljplanen. Lösenrätt föreligger dock inte så länge det tinns ett bygglov som kan tas i anspråk.

Besväras mark som avses i första och andra styckena av särskild rätt. får rättigheten lösas.

25 & Rätt att använda mark enligt 18 eller 19s' gäller framför annan rätt till marken som uppkommit efter antagandet av detaljplanen.

Upplåtande av vissa allmänna platser m.m.

26 & inom områden med detaljplan skall kommunen vara huvudman för allmänna platser. om det inte ftnns särskilda skäl till annat. Att planen skall utvisa om kommunen inte skall vara huvudman framgår av 5 kap. 455. Kommunen skall efter hand som bebyggelsen färdigställs i enlighet med planett ställa i ordning gator och andra allmänna platser för vilka kom-

6 kap. [()—36 vs

• Sida 20
•  Original

Prop.. [985/86: ] 20

matten är huvudman så. att platserna kan användas för avsett ändamål. l-"öre genomft'irandetidens utgång skall platserna upplåtas till allmänt be— gagnade inom områden som har bebyggts i enlighet med planen. lnotn områden som efter genomförande-tidens utgång bebyggs i enlighet med planen skall allmänna platser upplåtas till allmänt begagnande efter hand sotn bebyggelsen färdigställs.

27 & När gator och andra allmänna platser för vilka kommunen är huvud- man upplåts till allmänt begagnande. skall de till bredd. höjdläge och utformning i övrigt stämma överens med detaljplanen. De skall vara ut- förda på ett ändamålsenligt sätt och i enlighet med ortens sed. Mindre avvikelser från planen får göras. om syftet med planen inte motverkas.

28 5 Om någon vill bebygga en fastighet innan den gata till vilken fastig— heten har tttgäng blivit iordningställd och avloppsledning anlagts. skall han anordna utfartsväg och avloppsanordning från fastigheten. Kommunen är skyldig att låta honom utan ersättning använda för ändamålet avsedd mark som kommunen äger.

29 & Är staten väghållare inom område med detaljplan. skall vad som föreskrivs om kommunens ansvar för gator i 26.5 andra stycket och 27; i stället gälla staten.

Kostnader. som föranleds av att gatan enligt planen byggs till större bredd eller med dyrbarare utförande i övrigt än som behövs med hänsyn till trafiken. skall dock betalas av kommunen. om inte regeringen bestäm— mer annat.

30 & Kommunen skall svara för underhållet av gator och sådana andra allmänna platser som kommunen är huvudman för. Denna underhållsskyl- dighet består även om detaljplanen för området upphävs.

År staten väghållare inom område med detaljplan. skall. med den be— gränsning som anges i 29% andra stycket. staten svara för underhållet av allmän väg.

Om underhåll av vägar och andra allmänna platser med enskilda väghål- lare finns bestämmelser i lagen (l939zö08) om enskilda vägar och anlägg— ningslagcn ( l973: 1149).

Gatukostnader m. m.

31 & Om kommunen i egenskap av huvudman skall anlägga eller förbätt- ra gator och andra allmänna platser. fär kommunen besluta att kostnader för sådana åtgärder som är avsedda att tillgodose ett visst områdes behov av allmänna platser och a' anordningar som normalt hör till allmänna platser skall betalas av ägarna till fastigheterna inom området.

Kostnaderna skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig och rättvis grund.

Kommunen beslutar om avgränsningen av det område inom vilket för— delning skall ske. om de kostnader som skall fördelas samt om grunderna för fördelningen.

32 & Om kommunen i egenskap av huvudman skall anlägga eller förbätt— ra en gata. får kommunen besluta att kostnaden för detta skall betalas av ägarna till de fastigheter som är belägna vid gatan. Därvid får för varje fastighet tas ut en ersättning som motsvarar hälften av den kostnad som

6 kup. 26—33 N'

• Sida 21
•  Original

Prop. 1985/86: [ Zl belöper pä gatan framför fastigheten. Kostnaden för sadana anordningar som normalt hör till en gata fär U_bl'l med lika delar av fastighetsägarna. Kostnaden för att anlägga gatukors fär tas ut med lika delar äv ägarna till fastigheterna vid gatukorset.

Om kostnaden för att anlägga eller förbättra gatan inte är densamma överallt. fär kommunen besluta att kostnaden skall fördelas mellan fastig- hetsägarna efter någon annan skälig och rättvis grund än som anges i första stveket.

33 & Den ersättning som enligt 3l eller ut belöper pä varje fastighet skalljämkas. om de kostnader som skall ersättas är oskäligt höga eller om de ätgärder som ersättningen avser har en omfattning eller ett utförande sotn överstiger vad som kan anses normalt med hänsyn till den användning som är tillåten för fastigheten.

34 & "fill grund för bestämmande av ersättning enligt 3! eller 32% får läggas antingen de faktiska kostnaderna eller på tidigare erfarenhet stödda beräkningar av vad det kostar att i motsvarande utförande anlägga eller förbättra gator och andra allmänna platser.

35 & Skyldighet för en fastighetsägare att ersätta kommunen kostnaderna för gator och andra allmänna platser inträder när den anläggning som ersättningen avser kan för hans fastighet användas för avsett ändamål.

Ersättningsskyldigheten skall fullgöras vid anfordran. Pä obetalt belopp skall betalas ränta enligt (is räntelagen (l975: 635) från förfallodagen.

(_)m ersättningsbeloppet är betungande med hänsyn till fastighetens eko- nomiska bärkraft eller andra omständigheter. fär fastighetsägaren dock betala ersättningen genom avbetalningar. om godtagbar säkerhet ställs. Avbetalning skall ske med minst en tiondel årligen. Pä obetalt belopp skall betalas ränta enligt Så räntelagen pä varje del av ersättningen som förfaller till betalning i framtiden från den dag dä den första inbetalningen skall ske till dess ifrägtwarande del av ersättningen betalas eller ränta skall betalas enligt andra stycket. ()m betalningsvillkoren ändä blir alltför betungande för fastighetsägaren. skall villkorenjämkas.

När skyldighet att betala ersättning har inträtt. är ny ägare bunden i samma omfattning som tidigare ägare. Den nye ägaren svarar dock inte mot kommunen för sådan ersättning som har förfallit till betalning före tillträdesdagen.

36 & lnnan kommunen beslutar att kostnader för gator och andra all- männa platser skall betalas av fastighetsägare enligt 3l eller 32.5. skall kommunen lata utreda frägan och upprätta det förslag som utredningen föranleder. Sakägare och de bostadsrättshavare. hyresgäster och boende som berörs av förslaget samt de sammanslutningar och enskilda i övrigt som kan ha ett väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till samrad.

Samradet syftar till ett tttbyte av information och synpunkter. Under samrädet bör motiven till förslaget; planeringsunderlag av betydelse samt de viktigaste följderna av förslaget redovisas. Resultatet av samrådet och förslag med anledning av de synpunkter som har framförts skall redovisas i en samrädsredogörelse.

Förslag i fråga om betalning av kostnader som avses i 3l & skall ställas ut under minst tre veckor efter det att kungörelse om detta har skett pä tid och sätt som anges i 5 kap. 24%. Underrättelse om utställningen av försla—

(i kup. 32—36 så

• Sida 22
•  Original

Prop. 1985/86: 1 22 get skall dessutom i vanligt brev sändas till kända fastighetsägare vars rätt 6 kup. 36—39 5.5— berörs av förslaget. Underrättelse behöver dock inte sändas till den som —7kap. I—3 54.5 skriftligen har godkänt förslaget. Under utställningstiden skall förslaget ätföljas av samrådsredogörelsen. Efter utställningstidens utgäng fär kom- munen besluta i ärendet.

Avser förslaget ersättningsskyldighet enligt 32 å skall de fastighetsägare vars rätt berörs och som inte har godkänt förslaget. beredas tillfälle att yttra sig över detta. innan beslut i ärendet fattas. Förslaget skall ätföljas av samrådsredogörelsen.

37 & Mark framför fastigheter som är belägna vid torg. parker eller andra sådana allmänna platser. skall anses som gata till en bredd som motsvarar fem fjärdedelar av den enligt detaljplanen tillåtna högsta byggnadshöjden som gällde för fastigheten när gatan uppläts till allmänt begagnande.

38 & Vad som föreskrivs i detta kapitel om fastigheter skall tillämpas även på mark som är samfälld för flera fastigheter. Med fastighetsägare, avses därvid ägarna av de fastigheter som har del i samfälligheten. Är samfälligheten inte avsedd för bebyggelse. skall den anses bebyggd när den väsentligen tagits i anspråk för angivet ändamäl. Den högsta tillåtna bygg- nadshöjden antas därvid vara medeltalet av vad som gäller för de fastighe- ter som har del i samfälligheten.

Bestämmande av ersättning

39 5 Vid bestämmande av ersättning i fall som avses i l7 eller 24.5 skall 4kap. expropriationslagen tl972:7l9) tillämpas. Vad som sägs i 4kap. ss" nämnda lag skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före den då talan om inlösen väcktes.

7 kap. Regionplanering

Regionplaneorgan

l & Behöver sådana frågor om användningen av mark- och vattenomrä- den som angår flera kommuner utredas gemensamt eller behöver flera kommuners översiktliga planering samordnas och kommer utrednings- och samordningsverksamheten inte till stånd på annat sätt. får regeringen utse ett rcgionplaneorgan. som under viss tid eller tills vidare skall ha hand om denna verksamhet (regionplanering). l beslutet skall regionplaneorganets huvudsakliga uppgifter anges.

Till regionplaneorgan kan regeringen utse ett befintligt kommunalför- bund. Regeringen kan också förordna att de berörda kommunerna skall bilda ett särskilt regionplaneförbund. som skall vara regionplaneorgan. För ett sådant regionplaneförbund skall lagen (1957z28l) om kommunalför- bund tillämpas i den mån avt'ikande bestämmelser inte meddelas i detta kapitel.

För handläggningen av frågor om regionplanering för kommunerna i Stockholms län finns särskilda bestämmelser.

2 & Regionplaneorgan skall inte utses om de berörda kommunerna mera allmänt motsätter sig det.

• Sida 23
•  Original

Prop. l985/86: [ 23

3 & Regionplaneorganet skall inom regionen bevaka regionala frågor och lortlöpandel ämna underlag l sadana frägor lör kommunern -15 och statliga myndigheters planering.

Regionplaneorganet kan anta en regionplan för regionen eller en del av den. Därvid skall 4—7 så? tillämpas.

Regionen omfattar de kommuner för vilka regionplaneorganet har ut- setts.

Regionplan

4 & Regionplanen skall tjäna till ledning för beslut om översiktsplaner. detaljplaner och omrädesbestämmelser. Planen kan. i den mån det har betydelse för regionen. ange grunddragen för användningen av mark- och vattenområden samt riktlinjer för lokalisering av bebyggelse och anlägg- ningar.

Bestämmelserna i 4 kap. 2ä om planhandlingar och deras utformning samt om planbeskrivning skall tillämpas på regionplanen. Någon redovis- ning av åtgärder för att fullfölja planen behöver dock inte lämnas.

5 & När förslag till regionplan eller till ändring eller upphävande av planen upprättas. skall bestämmelserna i 4kap. 3—1055 om samråd. ut- ställning. kungörande. granskningsyttrande och utlåtande tillämpas med den avvikelsen att utställningstiden skall vara minst tre månader.

6 & Regionplanen antas av fullmäktige 1 det kommunalförbund eller re- gionplaneförbund som är rcgionplaneorgan. Även ändring och upphävande av planen beslutas av fullmäktige.

7 & Senast dagen efter det att justering av protokollet med beslut om antagande. ändring eller upphävande av regionplanen har tillkännagivits pä anslagstavla enligt vad som anges i I I lé lagen (1957: 281) om kommunalför- bund skall meddelande om tillkännagivandet och protokollsutdrag med beslutet sändas till de kommuner och länsstyrelser som berörs av planen samt till regeringen.

När beslutet har vunnit laga kralt skall planen sändas till länsstyrelserna inom regionen.

8 & Regionplanen gäller under en tid av högst sex är räknat från utgången av den i I"! kap. Sä angivna tiden eller. om regeringen har prövat beslutet att anta planen. från dagen för regeringens beslut.

Beslut att ändra eller upphäva planen gäller från den tidpunkt som anges i första stycket. Den ändrade planen gäller endast under den tid som återstår av den ursprungliga planens giltighetstid.

8kap. Bygglov, rivningslov och marklov

Åtgärder som kräver bygglov

Genarp/la bes'u'immelser ] & Bygglov krävs för att 1. uppföra byggnader. 2. göra tillbyggnader. 3. ta i anspråk eller inreda byggnader helt eller till viss del för väsentligen

7kup. 3—8 .N— —8 kap. 1 55

• Sida 24
•  Original

Prop. 1985/86: 1 34

annat ändamål än det för vilket byggnaden senast har använts eller för vilket bygglov har lämnats.

4. göra sädana ändringar av byggnader som berör konstruktionen av de bärande delarna eller som avsevärt päverkar byggnadernas planlösning.

5. i byggnader installera eller väsentligt ändra eldstäder. rökkanaler eller anordningar för ventilation. vattenlörsörining eller avlopp.

6. i byggnader installera eller väsentligt ändra hissar. Kravet på bygglov för de åtgärder som anges i första stycket 4 och 5 gäller inte i fråga om byggnader sotn tillhör staten eller landstingskommu- ner. '

I fråga om ekonomibyggnader för jordbruk. skogsbruk eller därmed jämförlig näring inom områden som inte omfattas av detaljplan krävs bygglov endast för åtgärder som anges i första stycket 3.

l 4 och lflså finns särskilda bestämmelser för en- eller tväbostadshus och för vissa byggnader avsedda för totalförsvaret. Enligt 5—7ss kan kommunen föreskriva undantag från kravet på bygglov eller längre gående krav.

2 9" I fraga om andra anläggningar än byggnader och beträffande anord- ningar krävs bygglov för att

]. anordna majesparker. djurparker. idrottsplatser. skidbackar med lif— tar. campingplatser. skjutbanor. smabätshamnar. friluftsbad. motorbanor och golfbanor.

2. anordna upplag eller materialgärdar.

3. anordna tunnlar eller bergrum som inte är avsedda för tunnelbana eller gruvdrift.

4. inrätta fasta cisterner eller andra fasta anordningar för hälso— och miljöfarliga varor och för varor som kan medföra brand eller andra olycks- händelser.

5. uppföra radio— eller telemaster eller tom.

6. uppföra vindkraftverk om vindturbinens diameter är större än tvä meter eller om kraftverket placeras på ett avstånd från gränsen som är mindre än kraftverkets höjd (”över marken eller om kraftverket skall fast monteras på en byggnad.

7. uppföra murar ellcr plank.

8. anordna parkeringsplatser utomhus.

9. väsentligt ändra anläggningar eller anordningar som avses i l—X. Bygglov för att inrätta eller uppföra en anordning enligt första stycket 4 eller 5 eller för att ändra anordningen krävs inte. om anordningen är avsedd för endast en viss fastighets behov. Bygglov för åtgärder enligt första stycket 8 behövs inte. om det på fastigheten finns endast ett eller två enbostadshus eller ett tväbostadshus och parkeringsplatsen är avsedd ute- slutande för fastighetens behov eller om parkeringsplatsen anläggs med stöd av väglagen (19711948) eller pä mark som i detaljplan har avsatts till gata eller väg.

Enligt Sä fär kommunen föreskriva undantag frän kravet pä bygglov. l [Då finns särskilda bestämmelser för vissa anläggningar och anordningar avsedda för totalförsvt'tret.

Särskilda ln'stiimmt'lserför (Hlil'tltlt'll med detaljplan 3 & [ omräden med detaljplan krävs. utöver vad som föreskrivs i I och 2 så. bygglov för att

1. färga om byggnader eller byta fasadbeklädnad eller taktäckningsma- terial samt för att gora sadana ändringar av byggnader som avsevärt påverkar byggnadens yttre utseende.

ö'kup. l—Ä 5.5

• Sida 25
•  Original

Prop. 1985/86: I 25

2. sätta upp eller väsentligt ändra skyltar eller ljusanordningar.

3. uppföra. bygga till eller pä annat sätt ändra ekonomibyggnader för jordbruk. skogsbruk eller därmedjäh'tförlig näring. '

l 4 och ltläé finns sä"'*kilda bestämmelser för en— eller tväbostadshus och för vissa byggnader avsedda för totalförsvaret. Enligt 5 & tredje stycket fär kommunen i fräga om vissa enklare byggnader föreskriva undantag fran kravet på bygglov enligt första stycket.

.S'tirxkiltltt bestäm/nt'ls'crji'ir z'n- ('llt'l' !räl).mm./slum 4 & Bestämmelserna i l—3 åå gäller inte i fräga om nedan angivna åtgär— der beträffande en- eller tvabostadshus och till dem hörande fristäcnde uthus. garage och andra mindre byggnader tkomplementbyggnader):

]. installera eller ändra anordningar för vattenförst'irjning eller avlopp. om byggnaden skall vara ansluten till en egen anläggning för vattenför- sörining eller avlopp.

2. göra andra invändiga ändringar. som inte innebär att det inreds någon ytterligare bostad eller någon lokal för handel. hantverk eller industri och ej heller berör konstruktionen av' byggnadens bärande delar. eldstäder eller rökkanaler.

3. färga om byggnader inom omräden med detaljplan. om byggnadens karaktär därigenom inte ändras väsentligt.

4. med mur eller plank anordna skyddade uteplatser i anslutning till bostadshuset. om muren eller planket inte är högre än 1.8 meter. inte sträcker sig mer än 3 meter ut från huset och inte placeras närmare gränsen än 4.5 meter.

5. anordna skärmtak över sådana uteplatser som anges i 4 eller över altaner. balkonger eller entreer. om skärmtaket inte är större än lZ kva- drattneter och inte sträcker sig närmare gränsen än 4.5 meter.

6. uppföra högst tvä komplementbyggnader i omedelbar närhet av bo— stadshUset. om byggnadernas sammanlagda byggnadsarea inte är större än lt) kvadratmeter. taknockshöjden inte överstiger 3 meter och byggnaderna inte placeras närmare gränsen än 4.5 meter.

Om de grannar som berörs medger att åtgärder som avses i första stycket 4—6 utförs närmare gränsen än 4.5 meter. krävs inte bygglov. Anges i en detaljplan eller omrädesbcstämmclser att byggnader skall pla— ceras pa ett visst avständ frän gränsen. krävs dock alltid bygglov för åtgärder som avses i första stycket 6. om de skall utföras inom det angivna avstandet.

finligt bä fär kommunen i ett särskilt fall föreskriva att den åtgärd som avses i första stycket 3 kräver bygglov.

Kmunmnulu lait/m om h_t'gg/orspli/trrnx omfattning : & Kommunen far i omrädesbestämmelser föreskriva att b_'gglov inte krävs för att

!. uppföra komplementbyggnader. Z. göra mindre tillbyggnader.

3. utföra sadana atgärder som avses i l &” första stycket 4 och 5.

4. utföra eller ändra anläggningar eller anordningar som avses i 3 s.

5. bygga till eller på annat sätt ändra industribyggnader. Bestämmelser enligt första stycket l—4 får inte meddelas. om bygglov krävs för att tillvarata grannars intressen eller allmänna intressen. Inte heller fär sadana bestämmelser meddelas beträffande atgärder som avser arbetslokalcr eller personalrum i andra byggnader än industribyggnader.

8 kap. 3—— 'Jl

• Sida 26
•  Original

Prop. 1985/86: 1 26

Bestämmelser enligt första stycket5 får meddelas endast om yrkesinspek— tionen samt skyddsombud. skyddskommitté eller organisation som före— träder arbetstagarna har tillstyrkt bestämmelserna.

Kommunen får i detaljplan föreskriva att enklare fritidshus. kolonistu— gor och liknande byggnader på det sätt som närmare anges i planen fär uppföras. byggas till eller på annat sätt ändras utan bygglov. ()m sadan tillstyrkan föreligger som anges i andra stycket tredje meningen. fär kom— munen i detaljplan föreskriva att bygglov inte krävs för att på det sätt som närmare anges i planen bygga till eller på annat sätt ändra industribygg- nader.

6 & Kommunen får för ett område som utgör en värdefull miljö föreskri— va att bygglov krävs för att

1. inom områden som inte omfattas av detaljplan utföra sadana åtgärder som avses i 35 första stycket I.

2. inom områden med detaljplan färga om en- eller tvåbostadshus och komplementbyggnader.

3. underhålla sädan bebyggelse med särskilt bevarandevärde som avses i 3 kap. 12 &.

Kommunen får vidare. om det finns särskilda skäl. föreskriva att bygg- lov krävs för att inom områden som inte omfattas av detaljplan uppföra. bygga till eller på annat sätt ändra ekonomibyggnader förjordbruk. skogs- bruk eller därmed jämförlig näring.

Föreskrift enligt första och andra styckena skall meddelas genom detalj— plan eller områdesbestämmelser.

] fråga om byggnader som avses i 10.5 får föreskrift enligt första och andra styckena inte meddelas.

7 & Kommunen får i omrädesbestämmelser föreskriva att bygglov krävs för att sätta upp eller väsentligt ändra ljusanordningar inom områden som ligger i närheten av befintliga eller planerade anläggningar för totalförsva- ret. statliga flygplatser. andra flygplatser för allmänt bruk. kärnreaktorer eller andra kärnenergianläggningar.

Åtgärder som kräver rivningslov eller marklov

8 5 Inom områden med detaljplan krävs rivningslov för att riva byggna— der eller delar av byggnader. om inte annat har bestämts i planen. Kommunen får i omrädesbestämmelser föreskriva att rivningslov krävs för att riva byggnader eller delar av byggnader. Rivningslov behövs inte för att riva sådana byggnader eller delar av byggnader som får uppföras utan bygglov. Kommunen får dock föreskriva att rivningslov krävs för sådana åtgärder.

9 & inom områden med detaljplan krävs. om inte annat har bestämts i planen. marklov för schaktning eller fyllning som medför att höjdläget för tomter eller mark för allmän plats ändras avsevärt. Om ett visst höjdläge för markytan anges i planen. krävs dock inte marklov för att höja eller sänka markytan till denna nivå.

Kommunen får i detaljplan föreskriva att marklov krävs för trädfällning eller skogsplantering.

Kommunen får i områdesbestämmelser föreskriva att marklov krävs för schaktning. fyllning. trädfällning eller skogsplantering inom områden som är avsedda för bebyggelse eller inom områden som ligger i närheten av befintliga eller planerade anläggningar för totz'tlförsvaret. statliga llygplat-

8 kap. 5—9 N

• Sida 27
•  Original

Prop. 1985/86: 1 27

ser. andra flygplatser för allmänt bruk. kärnreaktorer. andra kärnenergian- läggningar eller andra anläggningar som kräver ett skydds- eller säkerhets- område. ' ' "

Vissa för totalförsvaret avsedda byggnader m. m.

ltl & Bestämmelserna om bygglov. rivningslov och marklov gäller inte åtgärder med byggnader. andra anläggningar eller anordningar som är avsedda för totalförsvaret och som är av hemlig natur. Sådana åtgärder skall föregås av samråd med länsstyrelsen. som på lämpligt sätt skall underrätta kommunen om åtgärderna och var de skall utföras.

Förutsättningar för lov

Bygg/ut'

ll & Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan skall bifallas om

|. åtgärden inte strider mot detaljplanen. varvid det förhållandet att genomförandetiden löpt ut inte utgör hinder mot att bygglov lämnas.

2. den fastighet och den byggnad på vilken åtgärden skall utföras stäm- mer överens med detaljplanen och med den fastighetsplan som gäller för omrädet. och

3. åtgärden kan antas uppfylla kraven i 3 kap. ()m fastigheten inte stämmer överens med fastighetsplanen och om ansökningen kommer in före utgången av genomförandetiden för detalj— planen. skall sökanden föreläggas att inom viss tid visa att ansökan om förrättning giorts för att genomföra den fttstighetsindelning. som förutsätts i fastighetsplanen.

Beträffande sådana inre åtgärder i byggnader som anges i lä första stycket 4—6 och sådana yttre åtgärder på byggnader som anges i 3ä första stycket ] skall bygglov lämnas även om förutsättningarna i första stycket 2 inte är uppfyllda. '

Även om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda. får bygglov till åtgärder på mark som enligt detaljplanen tttgör kvartersmark för allmänt ändamål lämnas endast om ändamålet är närmare angivet i planen.

Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från detaljplanen eller fastighetsplanen. om avvikelserna är förenliga med syftet med planen.

l2 & Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte om— fattas av detaljplan skall bifallas om åtgärden

1. uppfyller kraven i 2 kap.. ?.. inte skall föregås av detaljplaneläggning pä grund av bestämmelserna i 5 kap. l ä.

3. inte strider mot områdesbestämmelser och

4. kan antas uppfylla kraven i 3 kap. Beträffande en— eller tväbostadshus sk...” ansökningar om bygglov till kompletteringsatgärder som anges i 13; bifallas. om åtgärden uppfyller kraven i första stycket 4 och inte strider mot sådana omrädcsbestämmelser som anges i 5kap. tas" 3 eller 4.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även andra byggnader än en- eller tvåbostadshus. om ansökningen avser sådana inre åtgärder i byggnader som anges i | s* första stycket 4—6. sådana yttre åtgärder på byggnader som

8 kup. 9—12 a'

• Sida 28
•  Original

Prop. 1985/86: 1 28

anges i 3å första stycketl eller ttnderhällsätgärder på sådana byggnader som avses i 3 kap. 12 &.

Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från omrädesbestämmelser. om avvikelserna är förenliga med syftet med be- stämmelserna.

13 & Med kompletteringsåtgärder avses att

1. uppföra komplementbyggnädcr.

2. göra mindre tillbyggnader.

3. utföra sådana inre åtgärder i byggnader som anges i 1 .s5 första stycket 4—6 och sådana yttre åtgärder på byggnader som anges i 3s5 första stycket 1 .

4. utföra underhållsåtgärt'ler på sådana byggnader som avses i 3kap. 12%.

14 & Kan bygglov inte lämnas på grund av bestämmelserna i 11 eller 12 &. får bygglov för tillfällig åtgärd lämnas. om sökanden begär det. Sådant lov skall lämnas. om den ansökta åtgärden har stöd i en detaljplanebestäm- melse om tillfällig användning av byggnad eller mark.

1 ett bygglov som avses i första stycket får medges att en byggnad eller annan anläggning uppförs. byggs till eller i övrigt ändras och att en bygg- nads eller en byggnadsdels användning ändras. 1_.ovet skall lämnas för högst tio år. Tiden kan på sökandens begäran förlängas med högst fem ari sänder. Den sammanlagda tiden får dock inte överstiga tjugo är.

15 & Om bygglov har vägrats till en viss åtgärd på grtlnd av att tillstånd till expropriation har lämnats och tillståndet har upphört att gälla. får en ny ansökan om bygglov till åtgärden inte avslås på samma grtmd förrän tio år har föttlutit från den dag då det första tillståndet till expropriation medde- lades.

Rivningslm- ut'/1 mur/(luv 16 & Ansökningar om rivningslov skall bifallas. om inte byggnaden eller byggnadsdelen behövs för bostadsförsöriningen eller bör bevaras pågrund av byggnadens eller bebyggelsens historiska. kulturhistoriska. miljömäs— siga eller konstnärliga värde.

17 5 (_)m upprustningsåläggande enligt Zä bostadssaneringslagen t1*)73: 531) har meddelats och äläggandet inte har förfallit. fär rivningslov inte lämnas för den byggnad som avses med åläggandet.

Rivningslov får inte heller lämnas för sådana byggnader som avses i 3 kap. 12.5 och som omfattas av sky-'ddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmclser.

18 & Ansökningar om marklov skall bifallas om den sökta åtgärden inte 1. strider mot detaljplan eller omradesbestämmelser.

2. förhindrar eller försvårar det berörda områdets användning för bebyg- l

3. medför olägenheter för användningen av sådana försvarsanläggningar eller andra anläggningar som avses i 9s' tredje stycket.

4. i annat fall medför störningar för omgivningen. Marklov far lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från detaljplan eller omrädesbestämmclser. om z'tvvikelserna är förenliga med syftet med planen eller bestärrtmelserna.

8 kup. 12—18 N'

• Sida 29
•  Original

Prop. 1985/86: 1 29

Handläggningen av lovärenden (icru're/lu but/iimine/ser . 19 & Byggnadsnämnden prövar ansökningar om bygglov.. rivningslov och marklov. Ansökningar om lov skall göras hos nämnden. Ansökningarna skall vara skriftliga. Beträffande enkla åtgärder får ansökan dock göras muntligen. Bestämmelser om prövning av bygglov eller marklov utan ansökan finns i Ill kap. l9ä andra stycket.

20 & När ansökan görs. skall de ritningar. beskrivningar och uppgifter i övrigt lämnas in som behövs för prövningen.

Ar ansökningshandlingarna ofullständiga. får byggnadsnämnden förelåg- ga sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Följs inte föreläggan- det. får ärendet avgöras i befintligt skick eller ansökningen avvisas.

Följs inte ett föreläggande enligt lI %& andra stycket. får ärendet avgöras i befintligt skick.

Förelägganden som avses i andra och tredje styckena skall innehålla en upplysning om verkan av att föreläggandet inte följs.

21 & Även om en åtgärd med byggnader. andra anläggningar. anordning- ar eller mark inte kräver lov enligt l—9 ;s. skall byggnadsnämnden. om det begärs. pröva frågan om lov till åtgärden.

Bestämmelserna i denna lag om lov skall tillämpas i ärenden enligt första stycket.

22 & lnnan lov lämnas. skall byggnadsnämnden genom underrättelse be- reda kända sakägare och de kända bostadsrättshavare. hyresgäster och boende som berörs samt sådan känd organisation eller förening som anges i Skåp. 25% första stycketZ tillfälle att yttra sig över ansökningen. om åtgärden

!. innebär en avvikelse från detaljplan eller områdesbestämmelser eller

2. skall utföras i ett område som inte omfattas av detaljplan och åtgärden inte är en kompletteringsz'itgård och inte heller är reglerad i områdesbe- stämmelser. . .

I det fall som avses i 5- kap. 25;'- tredje stycket första meningen får underrättelse ske genom kungörelse i ortstidning.

Ärenden om lov får inte avgoras utan att sökanden underrättats om det som tillförts ärendet genom andra än honom själv och tillfälle beretts honom att yttra sig över det. Byggnadsnämnden får dock avgöra ett ärende utan att så skett. om det är uppenbart onödigt att sökanden yttrar sig.

23 & Begärs tillstånd att espropricra den byggnad eller mark som en ansökan om lov avser eller påbörjas arbete för att anta. ändra eller upphä— va detaljplan. omradesbestämmelser eller fastighetsplan som berör bygg- naden eller marken. fär byggnadsnämnden besluta om anstånd med avgö- randet om lov till dess att ärendet om expropriationstillståndel avgjorts eller planarbetet avslutats. Om kommunen inte avgjort planärcndet inom två är från det att ansökningen om lov kom in till byggnadsnämnden. skall dock ansökningen avgöras utan dröjsmål.

24 & Begärs upprustningsäläggande enligt bostadssancringslagen ( l97'3: 53 I ) beträffande den byggnad som en ansökan om rivningslov avser.

8 kup. 19—24 ##

• Sida 30
•  Original

Prop. 1985/86: 1 30

skall byggnadsnämnden besluta om anstånd med avgörandet om lov till dess att ärendet om upprustningsåläggandet avgjorts.

25 & ()m byggnadsnämnden finner anledning anta att en åtgärd som kräver lov fordrar tillstånd även av någon annan myndighet. skall nåtnnden upplysa sökanden om detta.

26 & Beslut varigenom ett ärende om lov avgörs. skall innehålla skälen till beslutet i enlighet med vad som föreskrivs i l7s förvaltningslagen (l97l:290).

Beslut varigenom lov lämnas. skall ange l. lovets giltighetstid.

2. de anmälningar och besiktningar som behövs för tillsyn och kontroll enligt 9kap. och

3. de Villkor och upplysningar i övrigt som behövs.

27 & Sökanden och den som har beretts tillfälle att yttra sig enligt 22% och som inte fått sina synpunkt-er tillgodosedda skall av byggnadsnämnden omedelbart underrättas om innehållet i beslut varigenom ett ärende om lov avgörs. Ar det uppenbart att beslutet går honom emot, skall han även underrättas om vad han har att iaktta vid överklagande av beslutet och om skiljaktig mening som antecknats i protokoll eller annan handling. Under— rättelse får ske genom delgivning.

I det fall som avses i Skap. Zäll tredje stycket första meningen får underrättelse ske genom kungörelse i ortstidning. Sökanden skall dock alltid underrättas enligt första stycket.

28 & Om förordnande enligt leap. ils" meddelats. skall byggnadsnämn- den genast sånda sådana beslut. om lov och förhandsbesked som omfattas av förordnandet till länsstyrelsen.

.S't'l'rskilclu bestäm/nelse/' om by,-f; 'lm' 29 & Byggnadsnämnden får anpassa sin granskning av ritningar och övri- ga handlingar till den sökta åtgärdens art och omfattning och till byggher- rens kvalifikationer.

Nämnden skall i beslutet om bygglov fastställa de ritningar och övriga handlingar som har legat till grttnd för lovet. Nämnden skall godta typgod- kända material. konstruktioner och anordningar i de avseenden som typ- godkännandet gäller.

[ beslutet om bygglov eller senare kan nämnden bestämma att konstruk— tionshandlingar och andra handlingar skall ges in till nämnden innan arbe— tena påbörjas. Sådana handlingar skall granskas av nämnden. Byggherren skall underrättas om resultatet av granskningen.

l beslutet om bygglov kan nämnden även bestämma att handlingar som beskriver byggnaden i färdigställt skick skall ges in till nämnden. när arbetena har avslutats.

30 g" Bygglov som avser arbetslokaler eller personalrum för verksam— heter där arbetstagare skall utföra arbete för arbetsgivares räkning får lämnas endast om

l. yrkesinspektionen har yttrat sig över åtgärdens lämplighet från arbets- miljösynpunkt och

2. om det av yttrandet framgår att skyddsombud. skyddskommitté eller

8 kup. 24—30 %?

• Sida 31
•  Original

Prop. 1985/86: [ 3I

organisation som företräder arbetstagarna har fått tillfälle att yttra sig över ansökningen. _|. ' Första stycket 2 gäller endast om det är känt för vilket slåg av verksam- het arbetslokalen är avsedd. Bygglov som avser byggnader med tillfälliga personalbostäder för sam- manlagt minst tio boende får lämnas endast om organisation som företrä— der arbetstagarna har fått tillfälle att yttra sig över ansökningen.

31 5 Om en organisation av hyresgäster motsätter sig att sådana åtgärder som avses i Zas' andra stycket bostadssaneringslagen (1973z53l) vidtas. får bygglov lämnas endast om hyresnämnden medger det.

32 & 1 beslut om bygglov får bestämmas att byggnadsarbeten inte får påbörjas förrän fastighetsägaren har betalat ersättning för gator eller andra allmänna platser eller ställt säkerhet för ersättningen.

(.)m bygglov eller marklov meddelas till en åtgärd som redan har utförts. får i beslutet om lov föreskrivas skyldighet att vidta de ändringar i det utförda som behövs. [ beslutet skall anges en viss tid inom vilken ändring- arna skall vara utförda.

Giltighetstiden för lov

33 & Bygglov. rivningslov och marklov upphör att gälla. om åtgärden inte har påbörjats inom två år och avslutats inom fem år från dagen för beslutet om lov.

Bestämmelser om bygglov för tillfälliga åtgärder finns i l4s.

Förhandsbesked

34 5 På ansökan skall byggnadsnämnden ge förhandsbesked huruvida en åtgärd som kräver bygglov kan tillåtas på den avsedda platsen.

Meddelas det sökta tillståndet. skall nämnden bestämma en viss tid från dagen för beslutet. högst två år. inom vilken ansökan om bygglov skall göras samt föreskriva de villkor i övrigt som behövs. Tillståndet är bin- dande vid prövning av ansökan om bygglov som görs inom den bestämda tiden.

(iörs inte ansökan om bygglov inom den bestämda tiden. upphör tillstån- det att gälla. ] beslutet om förhandsbesked skall tas in en upplysning om detta. Sökanden skall också upplysas om att tillståndet inte medför rätt att påbörja den sökta åtgärden.

Bestämmelserna i I9—23 samt zs—zsss skall tillämpas i fråga om för- handsbesked.

9 kap. Byggnadsarbeten. tillsyn och besiktning

] & Den som för egen räkning utför eller låter utföra byggnads-. rivnings- eller markarbeten (byggherren) skall se till att arbetena utförs enligt be— stämmelserna i denna lag och enligt föreskrift eller beslut som har medde- lats med stöd av dessa bestämmelser. Han skall vidare se till att kontroll och provning utförs i tillräcklig omfattning.

2 _ö Arbetena skall planeras och utföras med aktsamhet så att personer och egendom inte skadas och så att minsta möjliga obehag uppkommer.

8 kap. 30—34 M"— —9 kap. /—3 #35

• Sida 32
•  Original

Prop. 1985/86: |

») |.)

3 & l'för arbeten som kräver lov skall det finnas en ansvarig arbetsledare som har utsetts av byggherren. (_)m arbetena är av mindre omfattning. kan dock byggnadsnämnden bestämma att ansvarig arbetsledare inte skall utses. För skilda delar av ett arbete kan olika ansvariga arbetsledare utses. En av detn skall samordna deras uppgifter.

Till ansvarig arbetsledare fär utses endast den som har fatt godkännande triksbehörighet) av den myndighet som regeringen bestämmer eller den som byggnadsnämnden godkänner för ett visst arbete. Riksbehörighet fär meddelas för visst slag av arbete och fär begränsas till viss tid.

Den ansvarige arbetsledaren skall leda och ha fortlöpande tillsyn över arbetena sä att de utförs pä föreskrivet sätt. Han skall vara närvarande vid byggnadsnämndens besiktningar.

Om byggnadsnämnden finner att den ansvarige arbetsledaren har äsido- satt sitta skyldigheter. fär nämnden ta ifrän honom ledningen av arbetet. Om han grovt har asidosatt sina skyldigheter. kan nämnden besluta att han under viss tid inte fär vara ansvarig arbetsledare inom kommunen. Nämn— den skall anmäla sädana beslut till den myndighet som avses i andra stycket. Om en ansvarig arbetsledare med riksbehörighet grovt har äsido- satt sina skyldigheter. far myndigheten atcrkalla godkännandet av honom.

4 9; När en byggnad eller annan anläggning skall uppföras. byggas till eller pä annat sätt ändras eller när den skall rivas och ätgärden kräver bygglov eller rivningslov. skall den ansvarige arbetsledaren göra anmälan till byggnadsnämnden innan arbetena påbörjas och när de har slutförts. (')m ansvarig arbetsledare inte har blivit utsedd. skall anmälningarna göras av byggherren. Nämnden fär medge befrielse helt eller delvis frän anmäl- ningsskyldigheten.

Utöver vad som följer av första stycket skall anmälan göras vid de tillfällen som byggnadsnämnden bestämmer i beslutet om lov.

S ;" När till byggmtdsnämnden har inkommit en anmälan enligt 4 s första stycket att en byggnad skall uppföras eller byggas till eller att annan anläggning skall utföras eller väsentligt ändras. skall nämnden skyndsamt läta tttstaka byggnaden. tillbyggnaden eller anläggningen och utmärka dess höjdläge. om detta är motiverat med hänsyn till förhållandena pä platsen och omständigheterna i övrigt. Är byggnaden eller anläggningen till sitt läge direkt beroende av gränsen mot en grannes fastighet. skall grannen kallas till tttstakningen.

6 & Byggnadsnämnden skall i erforderlig utsträckning besikta arbeten som kräver bygglov. Slutbesiktning skall göras. om det inte är uppenbart onödigt. och skall alltid göras. om byggherren "eller yrkesinspektiotten begär det. Skall en byggnad besiktas av nagon annan myndighet än nämn- den. skall nämnden verka för att den besiktningen pä ett lämpligt sätt samordnas med nämndens besiktningar.

Byggnadsnämnden fär. om byggnaders och andra anläggningars egen— skaper och funktioner inte pa ett enkelt sätt kan iakttas och bedömas vtd nämndens besiktningar. begära att byggherren skall förete bevis av sak— kunnig om att egenskaperna och funktionerna uppfyller kraven i 3 kap.

Byggnadsnämnden skall utfärda skriftligt bevis över vad som förckomv mit vid nätttndens besiktningar.

9" Att/). 3— () 55.5

• Sida 33
•  Original

Prop. 1985/86: 1 33

10 kap. Påföljder och ingripanden vid överträdelser m.m.

Inledande bestämmelser . ;. .

| & Byggnadsnämndctt skall ta upp frägan om päft'ftljd eller ingripande enligt detta kapitel sä snart det finns anledtting att anta att en överträdelse har skett av bestämmelserna om byggande i denna lag eller av nagon föreskrift eller nägot beslut som har meddelats med stöd av dessa bestäm— melser.

När en ätgärd som kräver bygglov. rivningslov eller marklov har vidta— gits- tttan lov. skall byggnadsnätttnden se till att det som ltar utförts blir ttndant'öjt eller pä annat sätt rättat. om inte lov till ätgärden meddelas i efterhand.

2 9" Om nägon begär det. skall byggnadsnämnden lämna skriftlig upplys— ning otn dct beträffande en viss byggnad. annan anläggning eller anordning har vidtagits nägon ätgärd som föranleder ingripande enligt detta kapitel.

Förbud att fortsätta byggnadsarbeten m. m.

3 & Byggnadsnämnden fär förbjuda att ett visst byggnads—. rivnings- eller markarbete eller en viss ätgärd fortsätts. om det är uppenbart att arbetet cllcr ätgärden strider mot dcnna lag eller mot nagon föreskrift eller nägot beslut sotn har meddelats med stöd av lagen.

Är det uppenbart att ett arbete eller en ätgärd som avses i första stycket äventyrar en byggnads hällfasthet eller medför fara för människors liv eller hälsa. skall nämnden förbjuda att arbetet eller ätgärden fortsätts. även om de förutsättningar som anges i första stycket inte föreligger.

Förbud enligt första eller andra stycket fär förenas med vite. Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart.

Avgif ter

4 & Utför nägon utan lov en ätgärd som kräver bygglov. rivningslov eller marklov. skall byggnadsavgift tas ut.

Byggnadsavgiften skall bestämmas till ett belopp som motsvarar fyra ganger den avgift som enligt taxa. fastställd med stöd av l l kap. 5 s. skulle ha betalats om lov till samma ätgärd hade meddelats. Byggnadsavgiften skall dock bestämmas till minst 500 kronor. När avgiften bestäms pa grundval av taxan. skall hänsyn inte tas till sädana höjningar eller sänk- ningar av normalbeloppct som enligt taxan orsakas av omstt'tndigheterna i det särskilda fallet. Hänsyn skall inte heller tas till belopp sotn avser kostnader för nybyggnat'lskarta. tttstakning eller lageskontroll av byggnad eller andra mätningstekniska ätgärder.

Är överträdelsen ringa. fär byggnadsavgiften bestämmas till ett lägre belopp än som följer av andra stycket eller helt efterges.

5 & llyggnadsavgift skall inte tas ut. om rättelse sker innan frägan om pal'öljd eller ingripande enligt detta kapitel tas ttpp till överläggning vid sammanträde med byggnadsni'imnden. Byggnadsavgift skall inte heller tas :.tt. om ätgärden avser rivning av en byggnad och rivningen har företagits I. med stöd av lag eller annan författning eller annars varit nt'ftdvändig för att avvärja eller begränsa omfattande skada pä annan cgendotn eller 3. därför att byggnaden till väsentlig del hade skadats gcttom eldsvada eller nagon annan liknande händelse. _" RiÅu/ugz'n [WiKi-"JM. I sum/. Nr !

!() År!/>. I—D' ss

• Sida 34
•  Original

Prop. 1985/86: 1 34

6 lå Särskild avgift skall tas ut om. i andra fall än som avses i 4ä första stycket. en överträdelse sker genom att

I. arbete utförs utan ansvarig arbetsledare i strid mot bestämmelserna i 9 kap. 3 få.

2. nägon underläter att göra sädana anmälningar till byggnadsnämnden som avses i 9kap. 4.5 eller

3. arbete utförs i strid mot något beslut som byggnadsnämnden har meddelat enligt denna lag.

Den särskilda avgiften skall bestämmas till tninst 200 och högst lOOt) kronor. Är överträdelsen ringa. behöver någon avgift inte tas ut.

7 & l sådana fall som avses i ell första stycket skall förutom byggnadsav— gift även tilläggsavgift tas ut. om åtgärden innebär att

I. en byggnad uppförs.

2. en tillbyggnad görs.

3. en byggnad helt eller till viss del tas i anspråk eller inreds för ett väsentligen annat ändamål än det för vilket byggnaden eller byggnadsdelen senast har använts eller för vill-Let bygglov har lämnats eller

4. en byggnad rivs. 'filläggsavgift skall inte tas ut i de fall som anges i 5 s. Tilläggsavgift skall inte heller tas ut. om den olovliga åtgärden omfattar ett utrymme vars bruttoarea inte överstiger tio kvadratmeter.

Tilläggsavgiften skall tas ut med ett belopp som motsvarar 500 kronor för varje kvadratmeter bruttoarea som åtgärden har omfattat. När brut— toarean beräknas skall dock tio kvadratmeter fränräknas.

Avgiften fär bestämmas till ett lägre belopp än som följer av tredje stycket eller helt efterges. om föreläggande om rättelse har meddelats enligt 149". om rättelse har skett genom handräekning eller pä annat sätt eller om det annars finns särskilda skäl.

8 %$ Frågor om byggnadsavgift och särskild avgift prövas av byggnads— nämnden.

Finner byggnadsnämnden att förutsättningar föreligger att ta ut tilläggs- avgift pä grund av bestämmelserna i 75 första och andra styckena. skall nämnden anmäla förhållandet till allmän åklagare.

Frågor om tilläggsavgift prövas av allmän domstol pä talan av åklagaren. Talan fär väckas endast om byggnadsnämnden har gjort anmälan enligt andra stycket. I fråga om sädan talan tillämpas bestämmelserna i rätte— gängsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straffän böter och om kvarstad i brottmål.

9 & Byggnadsavgiften skall tas ut av den som när överträdelsen begicks var ägare av den fastighet. byggnad. anläggning eller anordning som den olovliga åtgärden avsåg. Den särskilda avgiften skall tas ut av den som begick överträdelsen.

'l'illäggsavgiften skall tas ut av I. den som när överträdelsen begicks var ägare av den byggnad som den olovliga åtgärden avsåg.

2. den som begick överträdelsen.

3. den i vars ställe denne var.

4. den som har beretts vinning genom överträdelsen.

!() kup. 6—9 ss

• Sida 35
•  Original

Prop. 1985/86: 1 35

10 ;S Var två eller flera ägare av den fastighet. byggnad. anläggning eller anordning som den olovliga åtgärden avsäg. svarar de solidariskt för bygg— nadsavgift och tilläggsavgift som påförs dem i deras egenskap av ägare.

11 5 Om det finns särskilda skäl. fär länsstyrelsen nedsätta eller helt efterge byggnadsavgift eller särskild avgift som byggnadsnämnden har beslutat. Frågor om nedsättning eller eftergift prövas efter besvär enligt IF. kap. 2.5 över nämndens beslut.

lngripanden för att åstadkomma rättelse m. m.

l2 & 'l'ingsrätten fär meddela handräckning så att rättelse sker när någon

1. utan lov har vidtagit en åtgärd som kräver bygglov. rivningslov eller marklov.

2. har vidtagit en ätgärd med stöd av bygglov. rivningslov eller marklov. om lovet har ändrats eller upphävts genom ett beslut som har vunnit laga kraft.

3. i annat fall än som avses i I har vidtagit en åtgärd som strider mot denna lag eller mot någon föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd av lagen.

4. har underlåtit att utföra arbete eller vidta en åtgärd som har förelagts honom enligt 15 s. 165? första stycket eller 17.5.

13 & Ansökningarom handräekningfår göras av byggnadsnämnden. Be- stämmelser om sadan handräekning finns i l7å handräckningslagen (l98l:847).

14 5 I de fall som avses i Då l—3 får byggnadsnämnden. i stället för att ansöka om handräekning. ft.")relägga ägaren av den fastighet. byggnad. anläggning eller anordning som frägan gäller att inom viss tid vidta rättelse. Följs inte föreläggandet. får byggnadsnämnden begära handräekning.

Avser ett föreläggande enligt första stycket en åtgärd som har utförts utan bygglov. där sadant krävs. får byggnadsnämnden i föreläggandet förbjuda att åtgärden äter utförs.

Beviljas bygglov. rivningslov eller marklov efter det att föreläggande har meddelats. upphör föreläggandet att gälla.

15 & Om någon underlåter att utföra arbete eller vidta någon annan åtgärd som äligger honom enligt denna lag eller enligt någon föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd av lagen. fär byggnadsnämnden ft't'irelägga honom att inom en viss tid vidta ätgärden.

16 & Om en byggnad. annan anläggning eller anordning är förfallen eller om den är skadad till väsentlig del och inte sätts i stånd inom skälig tid. får byggnadsnämnden förelägga ägaren att inom en viss tid riva byggnaden. anläggningen eller anordningen.

Om en byggnad eller annan anläggning har brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av den. får byggnadsnämnden förbjuda användning av byggnaden eller anläggningen. Förbudet fär allt efter omständigheterna riktas mot ägaren. mot den som har nyttjanderätt till egendomen eller mot bada.

Beslut om användningsft'irbud gäller omedelbart och till dess byggnads- nämnden bestämmer annat.

l() kup. [()— IÖ lil

• Sida 36
•  Original

Prop. 1985/86: 1 36

17 & Om en byggnad. annan anläggning eller anordning inom omräde med detaljplan har kommit att medföra stora olägenheter för trafiksäkerhe- ten pä grund av att förhållandena har ändrats. får byggnadsnämnden före- lägga ägaren att ta bort den eller att vidta någon annan ätgärd med den. Beträffande byggnader fär dock sädant föreläggande meddelas endast om byggnaden kan tlyttas utan svårighet eller är av ringa värde.

lnom områden med detaljplan fär byggnadsnämnden. om det behövs med hänsyn till trafiksäkerheten. förelägga ägaren av en fastighet eller en byggnad att anordna stängsel eller ändra utfart eller annan utgäng mot gator eller vägar.

Om en byggnad. annan anläggning "eller anordning för industriändamäl inte längre används. fär byggnadsnämnden förelägga ägaren att anordna stängsel kring den. om det behövs till skydd mot olycksfall.

18 s" Föreläggande enligt 14% första stycket. 15 s. ms första stycket eller [71% fär förenas med vite eller med föreskrift att åtgärden. om föreläggan- det inte följs. kan komma att utföras genom byggnadsnämndens försorg pä den försumliges bekostnad. Förbud enligt 14%5 andra stycket och 165 andra stycket fär förenas med vite.

Följs inte ett föreläggande som innebär att ätgärden kan utföras genom byggnadsnämndens försorg. skall nämnden. om det inte finns skäl till annat. besluta att ätgärden skall utföras och hur det skall ske. Därvid skall nämnden se till att oskäliga kostnader inte uppstår.

1 beslut om föreläggande enligt första stycket eller beslut enligt andra stycket fär förordnas att beslutet skall gälla omedelbart.

Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att beslut enligt andra stycket skall kunna genomföras.

19 5 Har en ätgärd som kräver bygglov. rivningslov eller marklov vidta- gits utan sädant lov men framstär det som sannolikt att lov kan meddelas till åtgärden. skall byggnadsnämnden. innan handräckning begärs eller föreläggande meddelas. bereda ägaren tillfälle att inom viss tid ansöka om lov.

()m ansökan inte inkommer inom föreskriven tid. får byggnadsnämnden trots detta pröva frägan om iov till åtgärden. Nämnden fär därvid pa ägarens bekostnad läta upprättade ritningar och beskrivningar samt företa de åtgärder i övrigt som är nödvändiga för prövningen av ärendet.

20 ä' Finner byggnadsnämnden att det föreligger brister i fråga om under— hället av en byggnad eller annan anläggning. fär nämnden uppdra ät en sakkunnig person att pä ägarens bekostnad utreda behovet av underhälls- ätgärder.

Verkan av föreläggande i vissa fall rn. m.

21 & Har ett föreläggande enligt Hä första stycket. 15:e. lbs första stycket eller l7ä eller ett förbud enligt 14.5. andra stycket eller 16.5 andra stycket meddelats någon i egenskap av ägare till en viss fastighet och övergär äganderätten till fastigheten till ny ägare. gäller föreläggandet eller förbudet i stället mot denne. Har i förläggandet eller förbudet utsatts 'löpande vite enligt 4ä lagen (1985:206) om viten och har fastigheten överlåtits genom köp, byte eller gäva. gäller vitet mot den nye ägaren räknat frän tidpunkten för äganderättsövergängen. under förutsättning att anteckning om vitesföreläggandct dessförinnan gjorts enligt 22 å. Löpande

Il) kup. l7—2I sit"

• Sida 37
•  Original

Prop. 1985/86: 1 37

vite som avser viss period får endast tas ut av den som var ägare vid periodens början. Annat vite gäller inte mot den nye ägaren. men bygg- nadsnämnden fär sätta ut vite för denne.

Första stycket gäller även när ett föreläggande eller förbud har medde- lats nägon i egenskap av tomträttshavare eller eljest som ägare av en byggnad på mark som tillhör nägon annan. Vad som sägs om löpande vite gäller dock endast i fråga om föreläggande eller förbud som har meddelats någon i egenskap av tomträttshavarc.

l ärenden om föreläggande eller förbud som anges i första eller andra stycket skall bestämmelserna i rättegångsbalken om verkan av att tviste- föremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.

Anteckning i fastighetsboken m. m.

22 & Den myndighet som meddelar ett föreläggande eller förbud som avses i 21 s skall genast sända sitt beslut till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomtsrättsboken. Har i föreläggandet eller förbudet utsatts löpande vite. skall även detta antecknas. lnskriv- ningsmyndigheten skall genast i rekommenderat brev underrätta den som senast har sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om anteck- ningen. om denne inte är föreläggandets eller förbudets adressat.

23 & Äterkallas ett föreläggande eller förbud som har antecknats enligt -2 s. skall byggnadsnämnden genast anmäla det till inskrivningsmyndighe- ten för motsvarande anteckning. Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom lagakraftvunnet beslut eller upphört att gälla. eller har föreläggandet följts. skall byggnadsnämnden. sa snart nämnden har fått vetskap om detta. anmäla förhållandet till inskrivningsmyndigheten för anteckning.

24 & Gör inte byggnadsnämnden anmälan i de fall som avses i 23 5. skall länsstyrelsen göra sådan anmälan. om någon vars rätt berörs ansöker om det.

Övriga bestämmelser

25 & Överläts egendom på vilken har utförts en åtgärd som avses i 14% första stycket. mot ersättning och skall rättelse vidtas på grttnd av beslut enligt detta kapitel, skall 4kap. 12 s jordabalken tillämpas. om inte överlå- taren vid överlåtelsen upplyst om åtgärden eller förvärvaren annars känt till eller bort känna till denna.

26 å Byggnadsavgifter och särskilda avgifter tillfaller kommunen. "fill- läggsavgifter tillfaller staten.

27 5 Har frågan om påföljd för en överträdelse som avses i 4.5 första stycket inte tagits upp till överläggning vid sammanträde med byggnads- nämnden inom tio år från det att överträdelsen begicks. fär byggnadsavgift eller tilläggsavgift inte tas ut. Detta gäller också i fråga om särskild avgift. Därvid skall dock i stället för tio år gälla en tid av tre år.

Sedan tio år har förflutit från det att en åtgärd som avses i 12% 1—3 vidtogs. får byggnadsnämnden inte ansöka om handräckning eller besluta om föreläggande enligt 14% första stycket.

Il) kap. 2! —27 555

• Sida 38
•  Original

Prop. 1985/86: 1 33

28 & Beslut eller domar varigenom någon påförs avgift enligt detta kapi— tel skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länssty- relsen inom två månader från det att beslutet eller domen vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet eller domen.

29 & Betalas inte avgiften inom den tid som anges i 28.5. får avgiften tillsammans med en restavgift. beräknad enligt 585 1 mom. uppbördslagen (1953: 272). indrivas i den ordning som enligt nämnda lag gäller för indriv- ning av skatt.

Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har inliutit skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran.

30 & Vite som har förelagts med stöd av detta kapitel får inte förvandlas till fängelse.

11 kap. Byggnadsnämnden

1 & Utöver de uppgifter byggnadsnämnden har enligt övriga föreskrifter i denna lag skall nämnden

1. verka för en god byggnadskultur samt en god stads- och landskaps— miljö.

2. uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och dess närmaste omgivning samt ta de initiativ som behövs i frågor om planläggning. byggande och fastighetsbildning.

3. samarbeta med myndigheter. organisationer och enskilda vilkas arbe- te och intressen berör nämndens verksamhet.

4. lämna råd och upplysningar i frågor som rör nämndens verksamhet.

5. övervaka efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen medde- lade föreskrifter och beslut.

Byggnadsnämnden skall ta tillvara de möjligheter lagen ger att förenkla och underlätta ärenden för enskilda och bör därvid verka för att lagens föreskrifter om begränsning av bygglovsplikten vinner tillämpning.

2 5 Om någon begär det. skall byggnadsnämnden lämna skriftliga upp- lysningar om planläggning. byggande och fastighetsbildning.

Behövs nybyggnadskarta för prövningen av en fråga om bygglov inom områden med samlad bebyggelse. skall byggnadsnämnden tillhandahålla sådan karta. om sökanden begär det.

3 & Följande bestämmelser i Skap. kommunallagen(1977: 179) skall till- lämpas i fråga om byggnadsnämnden

2ä om antalet ledamöter rn. m.. 3.5 första stycket om valbarhet m.m.. 45 om rätt till ledighet från anställning. Sä första stycket om mandattid. Sä tredje stycket om verkan av ledamots avgång. 6.5 om ordförande och vice ordförande. 75 om tid och plats för sammanträde samt om närvarorätt vid samman- träde.

85 om suppleants tjänstgöring m.m.. % första stycket om beslutsförhet. 105 om beslutsförfarande och protokoll m.m.. 11 s om delgivning m.m..

10 kap. 28—30 35.5— —II kup. 1—3 59.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1985/86: 1 39

125 om reglemente och delegation. För Stockholms kommun gäller dock inte 3 kap. 5 .5 första. stycket och 65 kommunallagen. '

Delegationsuppdrag enligt 3 kap. 125 andra stycket kommunallagen får inte omfatta befogenhet att

1, avgöra ärenden som är av principiell natur eller i övrigt av större vikt.

2. meddela förelägganden eller förbud vid vite utom i sådana fall som avses i lOkap. 35 och l65 andra stycket eller meddela förelägganden med föreskrift att en åtgärd kan komma att utföras genom byggnadsnämndens försorg på den försumliges bekostad eller

3. avgöra frågor om avgift enligt lOkap.

Utan hinder av 2 5 2 förvaltningslagen( l97l : 290) skall 4och 5 55 nämnda lag tillämpas i samtliga ärenden hos byggnadsnämnden.

4 5 Byggnadsnämnden skall till sitt biträde ha minst en person med arkitektutbildning och i övrigt ha tillgång till personal i den omfattning och med den särskilda kompetens som behövs för att nämnden skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

5 5 Byggnadsnämnden får ta ut avgift i ärenden angående lov och för- handsbesked samt i andra ärenden som föranleder upprättande av nybygg- nadskarta. ritningsgranskning. besiktning. framställning av arkivbestän— diga handlingar eller andra tids- eller kostnadskrävande åtgärder.

Lämnas bygglov för uppförande. tillbyggnad eller ombyggnad av en byggnad eller annan anläggning inom område med detaljplan eller om- rådesbestämmelser som har antagits eller ändrats enligt denna lag. får byggnadsnämnden dessutom ta ut en planavgift för att täcka kostnaderna för sådana åtgärder som enligt denna lag erfordras för att upprätta eller ändra detaljplaner. områdesbestämmelser och fastighetsplaner. Planavgift får tas ut endast om fastighetsägaren har nytta av planen eller bestämmel- serna.

Avgifterna får tas ut med högst det belopp som motsvarar kommunens genomsnittliga kostnad för åtgärderna. Grunderna för beräkning av avgif- terna skall anges i en taxa som beslutas av kommunfullmäktige.

Avgifterna tas ut av sökanden och får tas ut i förskott.

12 kap. Statlig kontroll beträffande områden av riksintresse m. m.

15. Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta. ändra eller upphäva en detaljplan eller omrädesbestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att

I. ett riksintresse enligt lagen (0000: 000) om hushållning med naturre- surser m m. inte tillgodoses.

2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vatten- områden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt eller

3. en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

2 45 Länsstyrelsen skall inom tre veckor från den dag då kommunens beslut kom in till länsstyrelsen besluta huruvida prövning enligt l 5 skall ske eller ej.

II kap. 3-5 5.5— —-12 kap, 1—2 5.5"

• Sida 40
•  Original

Prop. 1985/86: 1 40

3 5 Länsstyrelsen skall upphäva kommunens beslut i dess helhet. om något förhållande som avses i 15 föreligger. Om kommunen har medgett det. får beslutet upphävas i en viss del.

4 5 Om det finns särskilda skäl. får länsstyrelsen eller regeringen för ett visst område förordna att 1—355 skall tillämpas på beslut att lämna lov eller förhandsbesked.

Om länsstyrelsen. efter det att ett förordnande enligt första stycket har meddelats. beslutar att ett lov eller förhandsbesked skall prövas. får läns- styrelsen förordna att lovet eller förhandsbeskedet inte skall gälla förrän frågan om prövning har slutligt avgjorts.

5 5 Regeringen får pröva ett beslut att anta. ändra eller upphäva en regionplan. Beslut om prövning skall fattas inom tre månader från den dag då beslutet kom in till regeringen. Regeringens prövning får avse endast frågan huruvida planen tillgodoser riksintressen enligt lagen (0000: 000) om hushållning med naturresurser m.m.

Regeringen får upphäva beslutet i dess helhet ellcri en viss del.

6 5 Regeringen får förelägga kommunen att inom en viss tid anta. ändra eller upphäva en detaljplan eller omrädesbestämmelser (planföreläg— gande). om det behövs för att tillgodose sådana intressen som avses i 1 5 1 och 2.

7 5 Om kommunen inte följer ett planföreläggande. får regeringen på kommunens bekostnad låta upprätta de förslag som behövs samt anta. ändra eller upphäva detaljplanen eller områdesbestämmelserna. Därvid skall länsstyrelsen ombesörja ärendets beredning.

13 kap. Överklagande

225. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär. i de avseenden som anges i 20 och 21 55. meddela de ytterligare bestämmelser som behövs

1. till skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa.

2. för en lämplig utformning av byggnader och andra anläggningar eller anordningar samt tomter och allmänna platser.

Påföljder m. m.

23 5 För ('.)verträdelser som har begåtts före ikraftträdandet skall bestäm- melserna i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. tillämpas vid mälens prövning i sak. Bestämmelserna i l0kap. skall dock tillämpas. om de leder till lindrigare påföljd.

Underläter nägon att utföra arbete eller vidta annan åtgärd som åligger honom enligt beslut som har meddelats med stöd av byggnadsstadgan (19591612) eller lagen (0000:000) om försöksverksamhet med förenklade regler om byggnadslov m.m. i vissa kommuner skall bestämmelserna i 10 kap. tillämpas vid mälens prövningi sak.

Har någon åsidosatt ett villkor eller en föreskrift som har meddelats med stöd av 136a5 byggnadslagen (1947: 385). skall bestämmelserna i 4 kap. 65 lagen (0000:00t)) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

Gatukostnader m. m.

24 5 Äldre bestämmelser om skyldighet att betala ersättning för gatu- mark och gatubyggnadskostnad skall tillämpas när gatubyggnadsarbetcn har påbörjats före ikraftträdandet.

Pågående mål och ärenden m. m.

25 5 Beträffande ärenden enligt byggnadslagcn (1947z385) eller bygg- nadsstadgan tl959:612) som byggnadsnämnden har avgjort före ikraftträ- dandet skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om såväl förfarandet som ärendenas prövning i sak.

Beträffande mål enligt byggnadslagen om ersättning eller inlösen i vilka talan har väckts före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpats i fråga om målens prövning i sak.

26 5 Bestämmelserna i 60—6455 byggnadsstadgan (19592612) skall till' lämpas i fråga om byggnadsarbeten till vilka byggnadslov har meddelats enligt byggnadsstadgan.

27 5 Vad som i lag eller annan författning föreskrivs om stadsplan skall i stället avse detaljplan. inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser. Vad som föreskrivs om byggnadsplan skall avse detaljplan. inom vilken annan än kommunen är huvudman för allmänna platser. Vad som föreskrivs om byggnadslov skall — beroende på arten av den åtgärd som avses med lovet —- i stället gälla bygglov. rivningslov eller marklov.

[7 kup. 33—37 5.5

• Sida 51
•  Original

Prop. 1985/86: 1 51

- Utdrag . BOSTA DSDEPAR'l'lEM EN "l'E'l' PRO'I'O KOL L vid regeringssammanträdc 1985 —05 — 23

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden l. Carlsson. Lundkvist. Feldt. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon. Hjelm—Wallén. Peter- son. Andersson. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holm- berg. Hellström. Thunborg. Wickbom

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Proposition med förslag till ny plan- och bygglag

Inledning

Byggnadslagen (1947: 385. omtryckt l981:872). BL. innehåller grundläg- gande bestämmelser om fysisk planläggning och byggande. Byggnadsstad- gan ( 1959: 612. omtryckt 1981 : 873). BS. innehåller föreskrifter som närma- re rcglerar bl. a. planläggning och byggande.

Bygglagutredningen'. som i mars 1968 tillkallades för att se över bygg— nadslagstiftningen, avlämnade i april 1974 principbetänkandet (SOU 1974: 21) Markanvändning och byggande.

Bygglagutredningens betänkande sändes ut på en bred remiss. Bl.a. för att bredda underlaget för debatt i ärendet beslutades att de inkomna remissvaren skulle ställas samman och publiceras i en särskild volym. Remissammanställningen utgavs ijuni 1975 i SOU-serien (SOU 1975: 17). Sedan dess har det i olika former bedrivits ett fortsatt arbete med en reform av byggnadslagstiftningen.

Den lbnovember 1978 bemyndigade regeringen chefen för bostadsde- partementet att tillkalla en särskild utredare: med uppgift att utforma förslag till en ny byggnadslagstiftning mot bakgrund dels av bygglagutred- ningens förslag och remissbehandlingen därav. dels av det arbete som dittills hade utförts av en särskild arbetsgrupp inom bostadsdepartementet.

Utredningen. som antog namnet PBL-utredningen. avlämnade i septem- ber 1979 betänkandet (SOU 1979:65 och 66) Ny plan- och bygglag. ] betänkandet föreslås att bl.a. byggnadslagcn och byggnadsstadgan skall

' Dåvarande landshövdingen Gösta Netzén. ordförande. riksdagsledamoten Bertil Lidgard. dåvarande riksdagsledamöterna Astrid Bergegren. Inge Hörlén. .lan-lvan Nilsson och Erik Tobé samt kommunstyrelseordföranden Yngve Lauritz. : Dåvarande statssekreteraren Karl Gustaf Scherman.

Inledning

• Sida 52
•  Original

Prop. 1985/86: 1 52

ersättas av en plan- och bygglag (PBL.). Dessutom föreslas följdändringar i ett tjugotal författningar.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan— scrna och en sammanställning av deras _vttranden gavs ut i februari 1983 (SOU 1982z9).

l PBL-utredningens förslag till plan- och bygglag finns bl. a. bestämmel- ser om exploateringssamverkar.- ( l 1 kap. 22 s). som är avsedd att utgöra ett medel att genomföra bebyggelseplaner. samt bestämmelser med de rikt— linjer om användningen av mark och vatten som riksdagen har beslutat inom ramen för den fysiska riksplancringen (3 kap.). Den förra regeringen tog tipp båda dessa frågor till särskild behandling. Under våren 1982 lades sålunda fram ett förslag till lag om exploateringssamverkan m.m. (prop. 19811821221). och den 9september samma är beslöt regeringen om remiss till lagrådet av ett förslag till lag om hushällning med mark- och vattenom- råden av riksintresse. Pa förslag av mig återkallade regeringen pr0positio- nen och lagrådsremissen genom beslut den 21 oktober resp. den 4novem- ber 1982.

Genom beslut den 20 oktober 1983 remitterade regeringen till lagradet ett förslag till ny plan- och bygglag (PBL) samt vissa delar av ett inom bostadsdepartementet upprättat förslag till lag om exploateringssamver— kan. Ikraftträdandet för lagarna angavs till den ljanuari 1987.

I samband med behandlingen av remissen av PBL-förslaget togs även tipp den s. k. vattenplaneringsutredningens betänkande (SOU 1980: 39 och 4()) Vattenplanering samt vissa förslag beträffande kraven vid ombyggnad i departementspromemorian (Ds Bo 1983:2) Bättre bostäder -- ett It)—ärigt förnyelse- och underhållsprogram (det s. k. R()'1"-programmet). Samman- ställningar av remissvaren över dessa förslag finns tillgängliga i förevaran- de lagstiftningsarende (Dnr R 1930779).

Lugsl[ftningvurlwlu( efter remissen ur PBL-_fi'n'.t/(lgr-'t

Under tiden efter beslutet att remittera PBL-förslaget till lagrådet har inom bostadsdcpartementet utarbetats vissa lagförslag som är föranledda av PBL-förslaget eller pä annat sätt har ett nära samband med detta. lagförslagen har redovisats i följande promemorior:

l. F,xpropriationsersättning (Ds Bol984:2) — Ändringar i expropria— tionslagen (1972: 719) som föranleds av förslaget till ny plan— och bygglag

m.m.

2. Förslag till lag om hushällning med naturresurser m.m. (Ds 8019843).

3. PM med förslag till ändringar i gatukostnadsbestämmelserna i försla- get till ny plan- och bygglag m.m. Denna promemoria grundades på den kartläggning av tillämpningen av nu gällande gatukostnadsbestämmelser som har redovisats i promemorian (Ds Bo 1984: 9) Gatukostnader. Med undantag av Ds Bo 1984z9 har samtliga dessa promemorior remiss-

Inledning

• Sida 53
•  Original

Prop. 1985/86: 1 s 3

behandlats. Sammanställningen av remissvaren pä den under 3 först an— givna promemorian finns tillgängligi föievaramle lagstiftttilt'gsiirende (Dnr R 1930/79).

Pä grundval av promemorian Ds Bo 1984: 3 beslöt regeringen den (ide- cember 1984 att remittera ett förslag till lag om hushällning med natttrrc- surscr m. m. (NRL) till lagrädet. Detta lagförslag bygger i stor utsträckning pä de av riksdagen beslutade riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen.

Genom beslut den I3decembcr 1984 remitterade regeringen till lagrådet dels ett förslag till ändring i expropriationslagen. grundat på den nyss nämnda promemorian Ds Bo 198412. dels ett förslag till ändring i över- gängsbcstämmelserna i PBL-förslaget av den innebörden att PBL skall träda i kraft den ljanuari 1986, dvs. ett är tidigare än vad som hade föreslagits i lagrådsremissen den 20 oktober 1983.

Genom beslut den 75 april 1985 remitterade regeringen till lagrådet för- slag till ändringar i ett flertal författningar. Ändringarna rör huvudsakligen författningar som avhandlar markanvändningsfrågor och innebär att en anknytning skapas mellan dessa författningar. ä ena sidan. samt PBL. lagen om exploatcringssamverkan och NRL. ä den andra. Jag återkommer senare med ett förslag om att remiss till lagrådet sker av ytterligare förslag till följdändringari annan lagstiftning.

Frågor .mm nu lux upp

Lagrådet avlämnade den 25 mars 1985 yttranden över dels PBL-försla- get. dels remitterade delar av förslaget till lag om cxploatcringssamverkan och dels slutligen förslaget till ändring i expropriationslagen samt i över- gängsbestämmelserna i PBL-förslaget.

Jag vill nu ta upp förslaget till PBL. Jag vill därvid också behandla ett förslag om bygglovsprövning av byggnader med tillfälliga personalbostä- der. som har lämnats av statens institut för byggnadsforskning i rapporten Tillfälligt boende för byggnadsarbetare och andra längpendlare. som över- lämnades den 18 december 1984. Vidare behandlar jag ett förslag, som rör säkerhetsrisker vid övergivna industriz'tnläggningar och som har framförts av industrisaneringsutredningen i betänkandet (SOU 1982: 1()) Sanering efter industrinedläggningar. Slutligen tar jag upp det tidigare berörda för- slaget till ändring i PBL-förslagets gatukostnadsbestämmelscr.

Nägot yttrande av lagrädet har inte inhämtats beträffande de tre sist- nämnda förslagen. Pä grund av att frägorna frän juridisk synpunkt är okomplicerade skullc nämligen lagrådets hörande enligt min mening sakna betydelse.

För att få en belysning av PBL-förslagets kostnadsmässiga konsekven- ser beslöt regeringen den 14 maj 1981 att ge statskontoret i uppdrag att biträda bostadsdepartementet i lagstiftningsarbetet i vad gäller organisato- riska och administrativa frågor samt att därvid särskilt belysa de kostnads- mässiga och finansiella aspekterna pa utformningen och genomförandet av

Inledning

• Sida 54
•  Original

Prop. 1985/86: 1 54

lagförslaget. Statskontoret. som har följt arbetet med både lagradsremis- sen och därefter med propositionen. har den 22 april 1985 lämnat en preli- minär rapport. vari statskontoret har giort en sammanfattande bedömning av det nu framlagda förslaget.

Kommande lngfi'irxlag

Jag avser att senare denna dag ta upp förslaget till lag om exploaterings- samverkan. Beträffande förslaget till NRL samt förslaget till ändringar i expropriationslagen och övriga berörda författningar återkommer jag till regeringen i annat sammanhang.

Bilugor till protokollet i detta ärende

Med anledning av det nu anförda bör som bilagor till protokollet i detta ärende fogas

1. en sammanfattning av PB L-titredningens betänkande (bilaga 1)

2. PBL-utredningens förslag till plan- och bygglag (bilaga 2)

3. en sammanfattning av vattenplaneringsutredningens betänkande Vat- tenplanering (bilaga 3)

4. en sammanfattning av promemorian (Ds Bo 1983: 2) Bättre bostäder — ett 10-ärigt förnyelse- och underhällsprogram (bilaga-()

5. författningsförslaget och specialmotiveringen i promemorian under punkt 4 såvitt nu är av intresse (hilaga5)

6. det till lagrådet den 20oktober 1983 remitterade förslaget till plan- och bygglag (bilagab)

7. de till lagrådet den 13december 1984 remitterade förslagen till ändring i expropriationslagen och i det tidigare remitterade förslaget till plan- och bygglag (bilaga 7)

8. departementspromemorian (Ds Bo 1984: 9) Gatukostnader - -'1'illämp- ningen av bestämmelserna om gatukostnader i byggnadslagcn m.m. (bi- laga8)

9. författningsförslaget i FM med förslag till ändringar i gatukostnads- bestämmelserna i förslaget till ny plan- och bygglag m.m. (bilaga 9)

10. lagrådets yttrande över förslaget till plan- och bygglag (bilaga 10) 11. lagrådets yttrande över förslaget till ändring i expropriationslagen och i övergängsbestämmelserna i plan- och bygglagen (bilaga 11)

12. statskontorets rapport den 22 april 1985 (bilaga 12).

Lag/Tiders bedömning i start av lagförslaget

Lagrådet har avgett ett omfattande yttrande över PBL-förslaget. Även om lagrådet har framfört erinringar mot förslaget i vissa delar. noterarjag med tillfredsställelse den i grunden positiva inställning till reformen som lagrådet ger uttryck för i det inledande avsnittet i sitt yttrande. Lagrådet anför där bl. a. följande ("yttrandet s. 2):

Inledning

• Sida 55
•  Original

Prop. 1985/86: 1 5 'Jl

Såväl byggnadslagcn som byggnadsstadgan är efter åtskilliga ändringar och tillägg svz'lrt'Werskådliga. Byggitadsstadgan har dessutom svagheten att ha ömsom bestämmelser av lags karaktär ömsom regler som hör hemma i en förordning. Det är tillfredsställande att regeringen nu lagt fram ett förslag till ny byggnadslagstiftning som innefattar en genomgripande och systematisk bearbetning av dagens splittrade regler. Självfallet är det för- knippat med svårigheter att i ett sammanhang genomföra en så omfattande lagstiftning. Med hänsyn till den snabba utvecklingen i samhället är det svårt att hålla lagstiftningen aktuell. Det är också nästan ogörligt att fullständigt överblicka konsekvenserna av varje bestämmelse. Om riksda- gen antar förslaget till PBL. får man räkna med att en översyn av olika detaljer kan bli nödvändig efter en tids erfarenheter. Lagrådet vill emeller- tid framhålla att det valda tillvägagångssättet att i ett sammanhang refor- mera byggnadslagstiftningen ur lagstiftningsteknisk synpunkt år att föredra framför försök att genom partiella reformer komma till rätta med bristerna i nuvarande lagstiftning.

Efter en redovisning av vissa enligt lagrådets mening i sak förtjänstfulla nyheter i förslaget yttrar lagrådet följande (yttrandet s. 2):

Vid granskningen av hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav har lagrådet funnit anledning till vissa erinringar. Dessa bör dock kunna beaktas inom ramen för det framlagda förslaget. Dispositionen av det omfattande och komplexa lagtextmaterialet gåri stort sett fri från invänd- ningar. Sådant förslaget är utformat bör det minska de tillämpningssvårig- heter som i dag möter inom detta lagstiftningsområde.

Utifrån synpunkter som lagrådet har att anlägga ser lagrådet det sålunda som en vinning att en ny Plan- och bygglag i huvudsaklig överensstäm- melse med det framlagda förslaget föreläggs riksdagen. Att lagrådet i det följande framför erinringar och anmärkningar både i vissa övergripande frågor och beträffande enskildheter får inte skymma bilden av lagrådets i grunden positiva inställning till förslaget i sak.

Lagrådet har alltså framfört erinringar och anmärkningari vissa övergri- pande frågor. Jag återkommer strax till en av dessa. nämligen frågan om plansystcmets förenlighet med regeringsformens normbegrepp (avsnitt4). Jag avser att senare i min allmänna motivering återkomma till de övriga frågor av principiell beskaffenhet som lagrådet har tagit upp. På det sättet kan lagrådets anmärkningar bli bättre belysta än omjag redan nu skulle gå närmare in på dem. Det gäller frågorna om principerna för kompensation till fastighetsägare m.fl. (avsnitt 18). inlösenskyldighet enligt övergångs- bestämmclserna vid ändring eller upphävande av äldre planer (avsnitt 19). besvärsreglernas förenlighet med den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (avsnitt 17) samt byggherrens och byggnadsnämn- dens ansvar för att byggnader och annat utförs i enlighet med gällande bestämmelser (avsnitt 14). Redan nu villjag förutskicka attjag beträffande kompensations- och inlösenprinciperna avser att göra sådana ändringar av förslaget som tillgodoser lagrådets synpunkter. Även i fråga om ansvars- fördelningen mellan byggherren och byggnadsnämnden gör jag betydande

Inledning

• Sida 56
•  Original

Prop. 1985/86: 1 56

justeringar på grund av vad lagrådet har yttrat. När det gäller besvärsreg— lernas utformning i det nu berörda avseendet har lagrådet inget ändringsyr— kande. men jag kommer ändå att kommentera lagrådets resonemang i den delen.

Lagrådet framför vidare på åtskilliga punkter mer detaljbctonad kritik mot vad som har föreslagits i remissen och föreslår andra lösningar eller en annan lagteknisk tttformning. Redan nu vill jag anmäla att jag med några undantag finner lagrådets förslag i dessa delar välgrundade. Jag kan därför i allt väsentligt biträda ändringsl'örslt'tgen. Detta medför emellertid inte att några avgörande förändringar görs i det remitterade lagförslaget. ] sak kommer det förslag som jag nu lägger fram att nära ansluta till det remitte— rade. Jag kommer därför att i min allmänna motivering till PBL i allt väsentligt vidhålla vad jag anförde i samband med lagrådsremissen. Lagrå- dcts synpunkter tar jag tipp i anslutning till min behandling av de olika sakfrågorna och de enskilda paragraferna i lagförslaget.

Jag vill i detta sammanhang också nämna att jag — utöver dejusteringar som föranleds av lagrådets påpekanden —— kommer att föreslå vissa andra förändringar som föranleds av attjag har funnit skäl att göra nya övervå- gandcn i vissa frågor. bl.a. på. grund av de erfarenheter som har vunnits vid den försöksverksamhet som ett antal kommuner Linder tiden för lag- rådsbehandlingen har bedrivit i samverkan med statens planverk.

lnnan jag redovisar hur PBL enligt min mening bör utformas. vill jag ange några av de allmänna utgångspunkterna för förslaget.

Inledning

• Sida 57
•  Original

Prop. HSS/86: !

J! —J

Allmän motivering [ Grundläggande frågor

Den fysiska miljön utgör ratnen för mänskligt liv och mänsklig verksam— het. I ett samhälle som präglas av en demokratisk grundsyn och av solida- ritet människor emellan mäste bäde samhällets organ och de enskilda människorna ha ett ansvar för att den fysiska miljön utformas. värdas och används sä att goda sociala levnadsvillkor kan uppnäs för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. [ detta ligger ocksä ett krav pä att förutsättningar skapas förjämlikhet och förjämställdhet mellan män och kvinnor. För att dessa mäl skall näs behövs en fysisk planering som bör bedrivas under ledning av organ som väljs i demokratisk ordning. De avvägningar sotn därvid mäste göras mellan motstridiga intressen bör ske med beaktande av de grundläggande strävandena efter solidaritet och jämlikhet. lin självklar utgängspunkt är därvid att gemensamma och läng- siktiga intressen bör väga tyngre än privata och kortsiktiga.

Fysisk planering — dvs. den planering som avser användningen av mark och vatten — ingär bland de medel som samhället bör räda över föratt en lämplig samhällsutveekling skall ästadkommas. Planer pä säväl översiktlig som detaljerad nivä bör därför redovisa en handlingsinriktning som är ägnad att skapa goda betingelser för fungerande sociala miljöer. Planering- en enligt PBL skall alltsä fogas in i det mönster av rättsregler och ekono- miska styrmedel sotn den samlade samhällsplaneringen har att tillgä.

Den fysiska planeringen skall ocksä sättas i relation till samhällsplane- ringen i vidare mening. Det innebär att de fysiska planerna skall utformas mot bakgrund av de sektot'övergripande bedömningar som görs av kom— munen och som vanligen redovisas bl.a. i verksamhetsplan och olika typer av planeringsprogram. l)e fysiska planerna upprättas med beaktande av markanspräk och önskemäl om miljöntformning som komtner fram genom olika sektoriella utredningar. Sådana anspräk konkurrerar ibland med var- andra. Beslut om fysiska planer innefattari sädana fall en konfliktlösning. Detta ställer krav pä att underlaget för planbeslut är allsidigt och noggrant belyst genom samräd med olika parter bade inom och utom kommunen.

Den planeringsproeess som jag nu har talat om leder fram till att planer antas. Det är denna procedur som brukar benämnas planläggning och som mäste beskrivas och regleras i PBL.

Ett av syftena med planläggningen är att främja utvecklingen av ett samhälle som kan tillgodose olika behov för människorna i dagens samhäl- le och för kommande generationer. Detta kan ske enbart om grundläggan- de sociala strävanden beaktas och om hänsyn tas till behovet att hushålla med naturresurser och energi samt att längsiktigt bevara värdefulla natur- och kulturvärden. För detta krävs att man — mot bakgrund av vad som

I (:'rnndlz'iggunde _li'dyur

• Sida 58
•  Original

Prop. 1985/86: 1 58

läggs fast av riksdagen i lag — i planer på olika nivåer anger villkoren för förändring av miljön och kraven pä skydd och värd av det som bör bevaras.

Bebyggelsefrägorna mäste sättas in i ett vidare sammanhang. så att det blir möjligt att bedöma och beakta olika effekter av byggandet. t.ex. beträffande vägar. va-ledningar. skolor och arbetstillfällen. För att övervä— ganden av detta slag skall kunna göras pä ett meningsfullt sätt krävs det normalt att marken planläggs. Genom planläggning av bebyggelsen skapas förutsättningar för att marken utnyttjas pä ett rationellt sätt för olika ändamål och för att att de allmänna intressena tillgodoses på ett tillfreds— ställande sätt.

Inte minst gäller detta för bostadsbyggandet. Målet för bostadsförsörj- ningen är att hela befolkningen skall beredas sunda. rymliga. välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kostna- der. "l'rivseln i ett bostadsomrädc beror till stor del på närmiljön och den service som finns. Välordnade samhällen kan inte åstadkommas utan att bebyggelsen föregås av ingående överväganden.

En ändamålsenlig markanvändning och en lämplig utformning av bebyg— gelsemiljöer och byggnader kan emellertid inte garanteras enbart genom lagstiftning. Kunskaper. samverkan mellan olika intresserade parter och politisk vilja är av största betydelse. Vissa grundfrägor måste likväl lösas lagstiftningsvägen.

Vid utformandet av en ny lag bör beaktas att flera av de principer. på vilka den nuvarande lagstiftningen vilar. alltjämt är aktuella. Enligt min mening bör tankarna bakom gällande ordning i stor utsträckning tas till vara och föras över till PBL. låt vara i omarbetad form. Jag anser det därför lämpligt att kort redogöra för huvuddragen i gällande byggnadslag- stiftning och hur den har växt fram (avsnittZ). Därefter kommer jag att peka på de inslag i dagens system där det finns behov av reformer (av- snitt 3). Jag kommer därvid att i korthet även ange hur mitt förslag tillgo- doser dessa reformbehov. I den delen kan min redogörelse ses som en sammanfattning av hela förslaget. Efter ett resonemang om plansystemets förenlighet med regeringsformens normbegrepp (avsnitt 4) tarjag upp vissa lagtekniska frågor och frågan om PBLzs räckvidd (avsnitt 5).

I (';'rtntd/(igguntlt' _li'tigur

• Sida 59
•  Original

Prop. 1985/86: 1 59

2.1. Etapper i rättsutvecklingen före 1947

Den första författningen pä plan- och byggomradet med riksgiltighet var I874 ärs byggnadsstadga. som avlöste ett system av lokala byggnadsord- ningar. l stadgan slogs för första gängen fast ett allmänt plankrav. För varje stad skulle finnas en plan för stadens ordnande och bebyggande. Det skulle vara förbjudet att bygga i strid mot planen. Byggandet skulle under— lättas genom att byggbara tomter bildades. Utförliga föreskrifter gavs om hur byggnader skulle vara utformade och bcskaffade. Stadgan ledde till en omfattande stat'lsplaneläggning. Den fick också stor pedagogisk betydelse föratt höja kvaliteten i byggandet inom planlagda omräden.

3 Till/tmnxlc'n ut' och huvuddrag i

gällande bygg- nads/ag.stffiriirig 7—2.I

• Sida 60
•  Original

Prop. 1985/86: 1 (att

Stadgans rättsliga effekter begränsades dock av dess karaktär av admini- strativ förordning. Först genom 1907 ärs lag om stadsplan och tomtindel- ning fick stadsbyggandet ett civilrättsligt underlag. Staden gjordes uttryck- ligen till huvudman för anläggandet och underhället av gator och andra allmänna platser och fick rätt samt med viss begränsning även skyldighet att lösa mark för ändamälet. tued möjlighet att få markersättning av tomt- ägarna. Regleringssystemet var inriktat pä bebyggelse i stad. medan lands- bygdens förhällanden i stort sett lämnades utanför.

En anpassning av 1874 års byggnadsstadga till stadsplanclagen kom att dröja till 1931. då en efter tidens nya krav utformad byggnadsstadga antogs som komplement till en ny och kraftigt utbyggd stadsplanelag av samma är. Tyngdpunkten i regleringen läg alltjämt pä den stadsmässiga bebyggel- sen. för vilken gavs utförliga bestämmelscr om hänsyn till olika standard- krav. Ocksä den glesare bebyggelsen fick emellertid regleringsinstrument genom en ny planform. byggnadsplanen. och utomplansbestämmelser. Stadsplanelagen introducerade vidare en särskild planform för översiktlig planläggning. stomplancn. som ett medel att förbereda framtida planlägg- ning med möjlighet till marklösen för kommande trafikleder etc. och med byggnadsfi'irbud som kontrollinstrument.

Trots att 1931 års stadsplanelag och byggnadsstadga betecknade bety— delsefulla framsteg. som möjliggjorde en längt mer effektiv styrning än tidigare författningar pä omrädet. visade de sig snart otillräckliga för att bemästra de nya krav som utvecklingen Linder mellankrigstiden ställde när det gällde att ästadkomma Välordnade bebyggelseförhällanden och en god samhällsmiljö. Eftersom exploateringen av mark för tätbebyggelse var i princip fri. kunde samhällsbildningar inte hindras att uppkomma pä platser som saknade förutsättningar för ändamålet. Genom en olämplig förlägg- ning och spridning kunde bebyggelsen förorsaka det allmänna onödigt stora kostnader för service av olika slag. Eftersom kommunerna inte heller kunde päverka den tidsföljd & vilken olika cxploateringsomräden togs i anspråk. uppstod mänga gänger en gles och otrivsam bebyggelse och ofullständigt utbyggda samhällsbildningar. Stomplanen visade sig inte mot- svara förväntningarna. eftersom fastställandet av en sådan plan kunde medföra omfattande skyldighet för kommunerna att lösa mark utan möjlig- het att välja lämplig tidpunkt för det.

För byggnadsplaner saknades i 1931 års lag bestämmelser som gav rätt till ersättning för intrång. vilket ofta föranledde mindre lämpliga planlös— ningar för att man skulle undvika olägenheter för markägare. Om en landskommun önskade införa stadsplan under kommunalt huvudmanna- skap. kunde detta endast ske genom municipalbildning. vilket innebar olägenheter i form av dubbelbeskattning av samhällets innevänare och en kostsam överorganisation.

.? Tillkomsten ur ut'/1 huvuddrag [ gällande hygg— qulxlugxIl/iuint: 3.1

• Sida 61
•  Original

Prop. 1985/86: 1 ol

2.2 1947 års byggnadslagstiftning

Lagstiftningen frän är 1931 visade sig vid tillämpningen vara behäftad även med andra brister. Stadsplanclagen och byggnadsstadgan frän detta är ersattes därför efter en omfattande utredning av 1947 ärs ännu gällande byggnadslag och 1947 ärs byggnadsstadga. Den nya lagstiftningen innebar väsentliga förändringar främst i förhällandet mellan samhällets organ och de enskilda mat'ki'igt'trna. Tidigare gällande lagstiftning hade tillerkänt en- var markägare cn i princip fri rätt att exploatera sin mark för bebyggelse. dock med sädana inskränkningar som det allmänna. med rcspekterande av den enskildes rätt till mark. föreskrivit i lag som oundgängligen erforder- liga frän allmän synpunkt. Stadsplanelagen hade visserligen gett samhället möjlighet att reglera tätbebyggelse som förväntades uppkomma inom visst omräde men hade inte kunnat anvisa medel att bestämma var och när sädan bebyggelse borde fä äga rum.

Den ändring som vidtogs 1947 i den enskildes rätt att bebygga sin mark innebar att det slogs fast i lag att endast sädan mark som vid planläggning prövats lämplig för tätbebyggelse fick användas för detta ändamål. Sädan bebyggelse definierades som en samlad bebyggelse som nödvändiggör särskilda anordningar för tillgodosecnde av gemensamma behov. Annan bebyggelse betecknades som glesbebyggelse och lämnades i princip fri.

Frägan om ett visst omräde överhuvud skulle få tas i anspräk för tätbe— byggelse borde enligt den nya lagstiftningen i första hand prövas i samband med översiktlig planläggning. För ändamälct infördes tvä n_'a planformcr. regionplan för gemensam planläggning för två eller flera kommuner. och generalplan för att ange grunddragen för markens användning inom de enskilda kommunerna. Medan regionplan alltid skttlle fastställas men en- dast tillades mycket begränsade rättsverkningar. kunde kommunerna för sin egen inomkommunala översiktsplanering välja mellan att upprätta och anta en generalplan utan att söka fä den fastställd och att efter antagande underställa den Kungl. Maj:ts fastställelseprövning. Antagen generalplan medförde inga rättsverkningar utan skulle endast tjäna till ledning för kommunens efterföljande detaljplt'tnearbete. Fastställd generalplan med- förde förbud att bygga i strid mot planen och gav under vissa förutsättning- ar kommuncn rätt att lösa mark.

Stadsplan bibehölls för dctaljplancli'iggning men bestämmelserna om innehäll och verkningar byggdes ut. Även landskommuner skttlle nu fa använda stadsplan utan krav pä municipalbildning. Rätten att lösa mark för att genomföra stadsplaner vidgades nägot. Byggnadsplanen behöll sin ka- raktär av medel för länsstyrelsen att reglera bebyggelsen pä landsbygden utan medverkan av kommunen. (ienomft'irandet av byggnadsplaner under- lättades genom att vägförening enligt lagen om enskilda vägar anvisades som huvudman med viss rätt till tvi'tngsft'irvi'trv av allmän plats. Det var avsett att byggnadsplanen i princip skulle ersätta den är 1926 i fastighets-

2 'l'illÅwns'tr'n ut' och hut-'mlclrug [ gällande hygg-

nur/slagstili/ting » 7

• Sida 62
•  Original

Prop. 1985/86: 1 62

bildningslagarna införda planformen avstyckningsplan. vars svagheter som planinstrttment blivit uppenbara. Denna plantyp utmönstrades därför. men pä grund av svårigheten att inom rimlig tid ersätta det mycket stora antalet avstyckningsplaner som tillkommit under de föregaende ärtiondena med- gavs dock att äldre avstyckningsplaner alltjämt skulle gälla. De tillades ocksä i Vissa hänseenden verkan som byggnadsplan. trots att de tillkommit utan lämplighetsprövning av markanvändningen. Denna verkan kunde dock neutraliseras genom beslut av länsstyrelsen. Det förutsattes vid lag- stiftningens tillkomst att överstora detaljplaner genom revidering skulle begränsas till lämplig storlek och att inaktuella detaljplaner skulle kunna upphävas. Vidare förutsattes att de avstyckningsplaner som ansågs böra behällas omarbetades till byggnadsplaner. För alla nya detaljplaner inför- des ett aktualitetskrav. dvs. att en plan inte får ges större omfattning än att den kan väntas bli genomförd inom nära förestående tid.

Ocksä utomplansbestämmelser behölls i systemet främst som ett medel att bevaka att glesbebyggelsen utanför planlagda omräden inte utformades på ett olämpligt sätt. Utomplansbestämmelserna kunde ges ett skiftande innehåll för att anpassas till lokala förhållanden. Med utomplansbestäm- melser följde liksom tidigare skyldighet att söka byggnadslov.

Lagstiftningen av är 1947 medförde en betydande inskränkning av mark- ägarnas tidigare befogenheter att använda sin mark för bebyggelse. Av den grundläggande principen för reformen att mark inte fick användas för tätbebyggelse utan 1ämp1ighetsprövning ansägs följa att ersättning inte borde utgä om en markägare hindrades att exploatera sin mark för sådan bebyggelse. eftersom hanju saknade befogenhet till detta utan myndighets godkännande i plan eller genom dispens. Denna begränsning av tätbebyg— gelserätten skulle iakttas ocksä vid tillämpning av annan lagstiftning t. ex. expropriationslagen. Marken skulle värderas med beaktande av de in- skränkningar som följde av byggnadslagcn. Undantag gjordes för värde— stegring som inträtt före byggnadslagens ikraftträdande.

Även 1947 ärs byggnadslag upptog regler som till sitt syfte motsvarade bestämmelserna i 1907 och 1931 års lagar om tvångsförvärv av byggnads— mark men gav kommunen nägot: större befogenhet att ingripa. bl. a. genom möjligheter till tvä olika former för zonexpropriation.

2.3. Förhållandena efter 1947

2.3./ Mur/(politiskat'itgr'irtler

Kommunens möjligheter att bedriva en aktiv markpolitik ökade avsevärt är 1949. när regler infördes i expropriationslagen om rätt att tvängsvis fi.")rvärva mark som behövdes för tätbebyggelse. Denna nya möjlighet kom att få en betydligt större användning än byggnadslagens lösenregler. som ansågs vara svåra att tillämpa. Dessa regler ändrades därför redan är 1953. närmast med anledning av planerna i Stockholm på en omfattande omda-

2 "I'll/kemisten ur och lllllflltlltl'l'llg [' gällande bygs” mals/ugylf/hung 2.3— 7. ?.I

• Sida 63
•  Original

Prop. 1985/86: 1 (»3

ning av Nedre Norrmalm. De tvä formerna av zonexpropriation samman— fördes dä till en. som kunde användas när ett tätbebyggt "omräde befanns med hänsyn till den allmänna samfärdseln och kravet pä en ändamålsenlig bebyggelse vara i behov av en genomgripande ombyggnad. som inte lämp- ligen kunde genomföras annat än i ett sammanhang. För mindre omfat- tande expropriationsbehtw infördes en annan form" av tvängsft'irvärV. tomt- expropriation.

Z.3.3 [959 års rdbrni

Redan nägra är efter tillkomsten av 1947 års lagstiftning framkom önske- mål om en större översyn. särskilt av byggbestämmelserna. som ansågs alltför detaljerade och därmed hindersamma för byggandet. Man påtalade ocksä olägenheterna av lokala särbestämmelser. som var olägliga för bygg- företag med riksomfattande verksamhet. Efter en omfattande utredning ersattes därför 1947 års byggnadsstadga med en ny är 1959. i samband varmed åtskilliga ändringar vidtogs ocksä i byggnadslagcn.

Reformen är 1959 innebar inte nägon mera genomgripande förändring av de bärande principerna i 1947 års lagstiftning vad gäller förhållandet mellan det allmänna och markägarna elleri fråga om plansystemet. Den väsentli— gaste betydelsen läg i en förenkling och begränsning av författningsstoffet beträffande själva byggandet och en överföring av den tekniska detaljreg— leringen till särskilda tillämpningsföreskrifter.

Byggnadsstadgan från är 1959 införde ocksä en långtgående utjämnning av olikheterna i byggföreskrifter mellan stad och landsbygd. Beslutande- rätten överfördes i stor utsträckning till de lokala byggmyndigheterna. Byggnadsordningar skulle inte längre finnas.

! fråga om planväsendet vidtogs genom reformen vissa förändringar i avsikt att decentralisera beslutsfattandet och öka kommunernas inflytan— de. Bestämmelserna om generalplan pä landet omarbetades till större likhet med vad som gällde för städerna. Fastställandet av stadsplaner överfördes i huvudsak till länsstyrelserna med möjlighet för dem att under- ställa planer av större allmän betydelse Kungl. Maj:ts prövning. Tidigare detaljerade uppräkning av vad en stadsplan skulle innehålla ersattes med mera allmänna bestämmelser av ramkaraktär. Byggnadsplaneläggningen överfördes frän länsstyrelserna till kommunerna. Utomplansbestämmel- serna förenklades avsevärt till sitt innehåll och fick formen av standardise- rade föreskrifter som togs in i byggnadsstadgan. Det tillkom dock fortfa- rande kommunerna att bestämma om införande av utomplansbestäm- melser.

2.3.3 Ft'jrbt'rt'delsei' till en ny översyn av byggnadslugstiliningen

De stora förändringarna i samhällsbyggandets villkor. som följde med efterkrigstidens strtlkturförändringar i näringslivet och omlokalisering av befolkningen ställde nya krav på byggnadslagstiftningen. Den hade utveck-

2 Tillkomsten ut' och hindu/drug i gällande bygg- nutl.vl(lg.t*l[fhlilig 2.3.1— 2 ? f

• Sida 64
•  Original

Prop. l985/86: ] 6-4

lats för att i första hand möta behov av styrning och vägledning inom städer och andra tätorter. Nu framkom i växande omfattning behov av att lösa konflikter om markens användning utanför tätorterna. Till detta bi- drog bl.a. förändringar i befolkningens vanor i fråga om bosättning och rekreation och i transportsystemct. särskilt genom bilismens starka ut— veckling. Miljöstt'irningar som följde med tillkomsten av nya tekniska anläggningar med stor omgivningspäverkan blev vanligare.

Ett ökande intresse uppkom '.f'ör miljöfrågor och bevarande av naturre- surser. Man ställde alltmer krav på att planfrågor behandlades ur ett vidare perspektiv än tidigare. Byggnad-slagens former för översiktlig planläggning visade sig därvid vara otillräckliga. och nya planerings- och utredningsme- toder utvecklades vid sidan om dem som reglerades i lag.

Erfarenheterna från flera uppmärksammade markanvändningskonllikter under 1960-talet i samband med förläggningcn av nägra storindustrier och andra störande anläggningar väckte intresse för att utveckla nya former för samordnad behandling av sådana lokaliseringsproblem. Även motsättning- ar i samband med ny bostadsbebyggelse på jordbruksmark och den ökade användningen av kustområden för fritidsbebyggelse bidrog till att skapa efterfrågan på nya planeringsformer. Som en följd härav påbörjades förar- beten är 1967 för en fysisk riksplanering. Arbetet utmynnade i förslag till allmänna riktlinjer för användningen av vissa mark- och vattenområden. Riktlinjerna godkändes av riksdagen är 1972. och fortsatt arbete med att utbygga dessa riktlinjer har därefter bedrivits i flera etapper under samver- kan mellan staten och kommunerna.

Parallellt med arbetet på en fysisk riksplanering startades är 1968 förbe- redelser för en totalrevision av byggnadslagstiftningen i syfte att anpassa den till de nya tendenserna i samhällsbyggandet.

För att få genomslag för de nya av riksdagen antagna riktlinjerna för markanvändning vad gäller den kommunala planeringen och byggnadstill- synen vidtogs är 1971 vissa ändringar i byggnadslag och byggnadsstadga. Avsikten var att få till stånd en mera enhetlig och något strängare tillämp— ning av planläggningskravet. Detta skedde genom att tätbebyggelsebegrep- pet justerades sä. att det fick en mera framätsyftande innebörd. Vidare utvidgades byggnadsloVsplikten till att gälla hela landet. och i utomplans— bestämmelserna gjordcs ett tillägg som gav byggnadsni-imnderna en vidare möjlighet att pröva bebyggelsens lämplighet även i sädana fall då den inte behövde föregås av planläggning.

Denna reform fullföljdes är 1972 i samband med beslutet om den fysiska riksplaneringen genom ändringar som avsäg att göra generalplanen till ett mera användbart redskap att styra markanvändningen i känsliga områden. En befogenhet infördes nämligen för Kungl. Maj:t att förordna att en viss kommun skall upprätta och låta fastställa generalplan med visst innehäll beträffande särskilda områden av betydelse frän rikssynpunkt. Förbud mot bebyggelse i avvaktan på tillkomsten av en sädan plan kan knytas till förordnandet.

2 Tillkomsten ur och huvuddrag [

gällande bygg- nads/dgrtifining 2.3.3

• Sida 65
•  Original

Prop. 1985/86: 1 65

En annan viktig ändring som vidtogs vid detta tillfälle var utvidgningen av lämplighetsprövningen till alla slag av byggnadsföretagigsaledes även glesbebyggelse. Denna prövning behöver inte ske genom tletaljplan tttan kan göras även i samband med byggnadslovsprövning. Detta innebar i praktiken en upplösning av tätbebyggelsebegreppet. som i praxis fått en för allmänheten alltmer s !iirförstz'telig innebörd. Som stöd för byggnads- näntnderna utvidgades lämplighetskravet i utomplansbestämmclserna yt— terligare. och dessa bestämmelser utsträcktes att gälla tttan kommunalt beslut i hela landet. Motsvarande ättdringar vidtogs i fastighctsbildningsla— Len för att samordna fastighetsbildning och byggnadslovsprt'tvning. Ett visst skydd för fastighetsägarens rätt att fortsätta pt'igaende markanvänd— ning infördes genom en ändring i ersättningsreglerna. och övergängen till den härdare byggkontrollen mildrades nägot genom en tidsbegränsad er- siittningsmt'.')jlighct i övergängsbestämmelserna.

En viktig nyhet var den möjlighet att pröva nyanli'iggning och utvidgning av vissa industrier med stor ontgivningspäverkan som samtidigt infördes i en ny paragraf. lil—bas". i byggnadslagcn. Ett av syftena var att samordna bcdömningen enligt byggnadslagen med prövningen av omgivningspäver— kan enligt den är 1969 antagna nya miljöskyddslagen.

2.3.4. Ändringar eller [972

Under ären efter 1972 har vidtagits ytterligare ändringar i byggnadslag- stiftningen vid ett tiotal tillfällen. de flesta av ganska begränsad omfattning men nägra av stor principiell betydelse. Mest ingripande var utbrytandet av påföljdsbestämmelserna till en särskild lag om påföljder och ingripan- den vid olovligt byggande m.m. är 1976. Lagen innebär en betydande förstärkning av byggnadsnämndens möjligheter att beivra överträdelser. Bestämmelserna om straff ersattes med ett system av avgifter och möjligv heterna att fä olovligt utförda ätgärdcr undanri'tjda"eller pä annat sätt rättade förstärktes avsevärt.

Ett försök att förena den vidgade kontrollen av tätbebyggelse pä lands- bygden mcd minskade krav på detaljplan-:Iäggning gjordes är 1977 genom att begreppet tätbebyggelse av mindre omfattning infördes. ('.)m sädan bebyggelse föreligger. kan lämplighctsbedömning ske utan planläggning i samband med prövningen av ansökan om byggnadslov.

En reform av vikt för kommunerna när det gäller att fa bättre täckning för sina kostnader för att genomföra planer vidtogs är 1981. när nya ;:ätukostnadsregler infördes i byggnt'tdslagen. Av övriga efter är 1972 vid- 'agna ändringar kan nämnas bestämmelserna om handikappaupassning. "it-'ningsl'örbud. anordningar föratt förbättra sophänttningspersonalens ar- betsförhi'tllanden och lättnader i byggnadslovstxängel för vissa mindre byggnadsätgärder.

Många av de principer på vilka dagens lagstiftning vilar är enligt mitt ntening alltjämt aktttclla och sa väsentliga att de bör behällas i en ny

_l Riksdagen ”ISS.-Wo. I .ru/nl. .N-"r I

3 Tillkmnslcn ut' ut'/i lint'in/drng i gill/unde byt—'s'- nads/u'_'.t'lilining 233—234

• Sida 66
•  Original

Prop. 1985/86: 1 66

lagstiftning. Dagens system har emellertid ocksä påtagliga brister. En av orsakerna till det är att utvecklingen pä mänga omräden har lett till att lagstiftningen - ätminstone i sina äldre delar - inte fyller nutida krav. .Iag katt bara peka pä att praxis vid bäde planläggning och prövning av lov till bebyggelse har gittt i en riktning som inte förutsattes när författningarna kom till. Det finns därför betydande reformbehov. lnnan jag gär närmare in pä mina förslag vill jag redogöra för de reformbchov som enligt min mening är de mest angelägna och hur de lämpligen bör tillgodoses.

3 Tillkomsten ur och ltuvm'ldrru: i gällande bygg- ituds/ugstifining 3.3.4

• Sida 67
•  Original

Prop. 1985/86: 1 67

3. Reformbehoven och lagförslagets huvudsakliga inriktning 3 Rti/l""ni”/””"”! och lag/'()"inr/agan huvudsakliga Sammanfattning ipn-[kuling

'- Alla kommuner skall ha en aktuell översiktsplan som omfattar kommu- nens hela yta. (i)versiktsplancn kan ändras och fördjupas för olika del- omräden. ()mrädesbestämmeIser skall kunna antas. om kommunen vill säkerställa syftet med översiktsplanen inom begränsade omräden eller en lämplig användning av omräden som är av riksintresse enligt NRL. Dagens stadsplan och byggnadsplan ersätts av en enda plan. som kallas detaljplan. Regionplan skall kunna användas för samordning av flera kommuners planläggning ts. 69) Nybyggnadsfmbuden avvecklas. En principiell rätt införs att äterupp- föra byggnader som har rivits eller brunnit ned. Detaljplaner skall ha en genomförandetid som begränsar byggrätten i tiden. Efter genomförande- tidens utgång skall kommunen lta rätt att lösa in fastigheter som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med planen. Ont en byggnad strider mot detaljplanen. fär fastighetsägaren ändå göra bäde yttre och invändiga ändringar av byggnaden. En rätt till kompletteringsätgärder införs beträffande en- eller tvt'ibostadshus utanför områden med detalj- plants. 73)

Länsstyrelsens fastställelseprövning av planer slopas. Tyngdpunkten i länsstyrelsens arbete läggs vid samrådet. Länsstyrelsen skall ha möjlig- het att i efterhand granska och upphäva detaljplaner och områdesbe- stämmelser. Upphävande fär beslutas endast pä vissa. i lagen angivna grunder. nämligen om kommunens beslut — kan medföra att ett riksintresse enligt NRL inte tillgodoses.

— innebär att regleringen av sädana frågor om användningen av mark och vatten som angär tvä eller llera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt. — innebär att en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser Översiktsplaner skall inte prövas av länsstyrelsen. som dock skall avge ett yttrande under utställningen. varvid länsstyrelsen skall redovisa vilka anmärkningar som finns mot planen i nu nämnda hänseenden (s.

76) Medborgarinllytandet förbättras. Vid planläggning skall genom informa- tion och debatt eftersträvas ett sä fullständigt beslutsunderlag som möj- ligt för de politiska organen (s. 79)

'- Alla boende som berörs av en plan eller ett beslut om tillstånd skall. liksom hyresgi'isternas organisationer. ha samma ställning som sak- ägarna ts. 79) 'l'illständ till byggande m.m. lämnas i form av bygglov. rivningslov och

• Sida 68
•  Original

Prop. 1985/86: 1 68

marklov. Förhandsbesked kan lämnas beträffande atgärder som kräver 3 R(t/Ol'mbt'lwWII bygglov ts. 811) och lag/i'ä's/agt'!s _ huvudsakliga

Skyldigheten att söka lov skall kunna varieras genom kommttnala be- . . .

slut. Kommunen skall ttnder vissa förtttsättningar kttnna besluta att ””Il/(””ny vissa ätgärder inom omri'tden'utan detaljplan fär utföras titan bygglov. nämligen bl.a. komplementbyggnader. mindre tillbyggnader och inre ändringar av byggnader. För omräden med detaljplan kan komntttnerna i planen besluta att enklare fritidshus. kolonistttgor och liknande byggna- der pä det sätt som anges i planen fär uppföras eller byggas till eller ändras pä annat sätt utan lov (s. Stl) Ansvaret för att byggnader m.m. uppfyller PBL:s krav läggs i större utsträckning än i dag pä byggherren. Byggnadsnämnden behöver inte dctaljgranska konstruktionsritningar m.m. (S. 81 ). PBL föresläs ersätta bl.a. byggnadslagcn. byggnadsstadgan och lagen om päföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. ('s. 85). Innan jag går över till att beskriva de mest angelägna reformbehoven. vill jag i nägra korta punkter lägga fast de övergripande politiska syftena bakom hela mitt förslag. nämligen all decentralisera ansvar för planläggning och lokal miljö till kommuner- na genom att begränsa stater-s kontroll.

" ull ge bättre förutst'ittningar för de boende att delta i planeringen och päverka utformningen av närmiljön. att ge större frihet och ansvar för den enskilda människan.

'- att ge den fysiska riksplaneringens riktlinjer ett lagfäst stöd i de kommu- nala planerna. att förenkla och modernisera plansystemet. - att ge en starkare ställning för sociala och ekonomiska hänsyn i plaite- ring och byggande.

' att avskaffa de längvariga nybyggnadsfi'trbuden och ge möjligheter för kommunerna att upphäva eller ändra inaktuella detaljplaner. att ge bättre förttts'i'tttningar för planering av stadsförnyelse och andra förbättringar i befintliga omräden. Jag har valt att sammanföra de olika reforntbehoven till nägra frägor. som jag avser att här ta ttpp i följande ordning. nämligen förenkling och modernisering av plansystemet. obligatorisk översiktsplan som kan för- enas med omrädesbestämmelser. nybyggnadsförbuden avvecklas och de— taljplanernas byggrätter tidsbegränsas. decentralisering av beslutsfattan- det. förbättring av medborgarinllytandet samt förenklingar i PBL som har betydelse för den enskilda människan.

()rdningsföljden skall inte ses som en rangordning av frägornas betydel— se. Jag har valt denna disposition uteslutande därför att resonemanget blir - lättast att föra. om delfrägorna kan behandlas i denna följd. Det faller sig naturligt att först ta upp plansystemets utformning.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1985/86: 1 69

3.1. Förenkling och modernisering av plansystemct

Mitt _li'n'slag: Alla kommuner skall en en aktuell översiktsplan som otnfattar kommunens hela yta. Översiktsplanen katt ändras och fördju- pas för olika delomrt'iden. (')mrädesbestämmelser skall kttnna antas. om kommttnen vill säkerställa syftet med översiktsplanen inom begränsade omräden eller en lämplig användning av omräden som är av riksintresse enligt NRL. Dagens stadsplan och byggnadsplan ersätts av en enda plan. som kallas detaljplan. Regionplan skall kttnna användas för sam- ordning av flera kommuners planläggning.

[ grova drag ser dagens plansystem ut pä följande sätt. (_iencralplan skall ange grunddragen för markens användning till olika ändamäl. t.ex. till tätbebyggelse. friluftsliv. viktigare trafikleder och andra allmänna platser (9.5 BL). Pä framställning av kommunen kan generalplanen fastställas av länsstyrelsen. Den far dä vissa rättsverkningar som inte finns hos en generalplan som bara är antagen av kommunen. Stadsplan skall upprättas i den mån det genom kommunens utveckling behövs för den närmare regle— ringen av bebyggelsen (24å BL). Kommunerna har ansvaret för att gator byggs och underhälls inom omräden med stadsplan. ()m tätbebyggelse har uppkommit eller om sädan bebyggelse kan väntas uppkomma i 'ett omräde och stadsplan inte anses böra upprättas. skall byggnadsplan upprättas i den män sädan plan anses behövlig för reglering av bebyggelsen (1075 BL). lnom områden med byggnadsplan är det de enskilda fastighetsägarna som ansvarar för plangenomförandet. Bäde stadsplan och byggnadsplan skall för att bli gällande fastställas av länsstyrelsen. Bäda planformerna ger en viss s. k. byggrätt — dvs. ätgärder sotn är förtttsatta i planen kan i princip inte vägras. '

De problem som finns med dagens plansystem skttlle mycket kort kunna beskrivas pä följande sätt.

Den översiktliga planform för inomkommttnal planering som anvisas i byggnadslagcn. generalplan. används mycket sällan. [ vart fall brukar kommunerna inte läta generalplancr fastställas. Den översiktliga plane- ringen har i stället — som jag snart skall belysa — kommit att ta sig andra former än de som anges i lagen. Kommunerna arbetar med kommunöver- sikter. omrädesplaner m.m.. som inte regleras i byggnadslagstiftningen. Här finns det ett behov att modernisera lagen- sä att den kommer att erbjuda sädana former för den översiktliga planeringen som fyller kraven pä medborgarintlytande och pä statlig medverkan.

Det finns inte längre nägra bärande skäl att ha kvar tvä olika planformer för den mer detaljerade planläggningen. stadsplan och byggnadsplan. Ett allmänt önskemal är att dessa slås ihop till en planform. inte minst därför att de har kommit att användas för likartade syften och för områden av

.? Rq/or/nlu'lmt'en (N'/I lag[kniv/agan huvudsakliga inriktning J.!

• Sida 70
•  Original

Prop. 1985/86: 1 70

ttngefär samma karaktär. Vidar-: ligger det ett stort problem i att byggrät— terna enligt stadsplaner och byggnadsplaner formellt inte har nägon be- gränsning i tiden. Kommunerna iakttar stor försiktighet med att upphäva eller ändra dessa planer. även sådana som har blivit föräldrade. l stället har nybyggnadsförbud utfärdats för planområdet. Dessa förbud har i sin tur blivit långvariga. På det sättet har det uppstätt en ”ond cirkel" som nu mäste brytas.

Gällande byggnadslagstiftning är i hög grad inriktad pä reglering av ny bebyggelse och exploatering av mark. Urbanisering och tätortstillväxt har nu av olika skäl minskat i betydelse som planläggningsproblem. l stället träder frägor om resurshushällning. friluftslivets markbehov. byggnadsun- derhäll samt social och teknisk förnyelse av våra tätorter i förgrunden för planeringsintresset.

Plansystcmet bör ha sin funktion som en länk mellan. ä ena sidan. de bestämmelser i lagen om lämplig markanvändning. bebyggelsemiljö— och byggnadsutformning som jag senare kommer att föreslå tkravbestämmel- serna) och. ä andra sidan. reglerna om lov. som kan sägas utgöra en kontroll av att kraven efterlevs. Man kan med andra ord se det så att planerna innehåller den tolkning och precisering av kravbestämmelserna som kan utgöra ett beslutsunderlag vid den byggandes projektering och samhällets prövning av lov.

Planeringsuppgifterna kommer sannolikt att växla genom åren. Det är därför nödvändigt att många olika typer av planläggningsproblem kan lösas med hjälp av plansystemet. Detta bör därför utformas med en hög grad av llexibilitet och allmängiltighct. Detta förutsätter bl.a. att de bestämmelser som reglerar plancrnas innehåll ges en ganska allmän utformning. Däremot bör bestämmelserna om förfarandet när planer upprättas och antas pä ett tydligt sätt anpassas till de verkningar för offentliga organ och enskilda som planerna får.

1 lagen bör därför föreskrivas de demokratiska beslutsformerna samt det obligatoriska och det möjliga innehållet för varje planform. Med detta synsätt finns det inget skäl att i PBL skapa flera olika planformer med likartad verkan. En viktig utgångspunkt är också att plansystemet så nära som möjligt anknyter till den praxis som räder i dag. Mot denna bakgrund anserjag att plansystemet i grova drag bör bestä av följande delar: It (.")bligatorisk översiktsplan med mål och riktlinjer för en lämplig bebyg- gelseutveckling för kommunens hela yta. Planen skall inte ha någon bin— dande verkan mot enskilda. Den utgör ett beslutsunderlag for detaljplan och vid prövningen av ansökningar om lov. Översiktsplanen kan ändras och fördjupas för olika delomräden. För begränsade områden och i vissa bestämda avseenden kan översiktsplanens riktlinjer befästas i form av omrädesbestämmelscr med bindande verkan för enskilda och myndighe- ter. Sädana bestämmelser grundar dock ingen byggrätt. ] vissa fall kan de leda till sädana inskränkningar för fastighetsägare att ersättning aktualise- ras när bestämmelserna hävdas.

.? Reform/Juliorun och lagförslagen huvudsakliga inriktning 3.1

• Sida 71
•  Original

Prop. [985/86: 1 7]

2) Detaljplan för den närmare regleringen av markens användning. bebyg— gelse och andra anläggningar. Planen..som är en sammanslagning av da- gens stadsplan och byggnadsplan. medför rätt att bygga i enlighet med planbestämmeIserna. Planen skall i princip ha bindande verkan mot enskil- da vid prövningen av ansökningar om lov och grunda ersättning.-"mätt i vissa fall.

3) Regionplan för frivillig samordning av flera kommuners planläggning.

Jag äterkommer inom kort med en nägot fylligare presentation av över- siktsplanen och detaljplanen. Först vill jag emellertid ta tipp frägan om planformernas inbördes samband.

PBl..-utredningcn föreslär att de olika planformerna skall vara knutna till varandra på så sätt att de översiktliga planerna skall tjäna till ledning för de mera detaljerade. Flera remissinstanser har pätalat denna bundenhct som olämplig och hävdat att den leder till ett stelt och omständligt system. Utredningens konstruktion utgår från tanken att ändringar i markanvänd- ningen är kända långt i förväg och därför kan förutses och behandlas i de översiktliga planerna.

.lag anser att det finns fog för kritiken. Plansystemet mäste bäde ha framätsyftande. offensiva inslag och ge möjlighet att snabbt behandla uppkommande nya situationer. Vid ställningstaganden till nya projekt används normalt tillgängliga planer på alla nivåer tillsammans med andra kunskaper om fysiska. ekonomiska och sociala förhållanden som underlag för att bedöma lämpligheten och nä bästa möjliga helhetslösning. Plansys- temet mäste i denna situation fungera som hjälpmedel och inte som ett svärforcerat hinder. byggt på felaktiga eller tidigare okända förutsättning- ar. Jag anser därför att övervägande skäl talar för att några tvingande bindningar mellan planerna inte bör finnas.

3.2. Obligatorisk översiktsplan som kan förenas med områdesbestämmelser

Redan i direktiven är 1968 till bygglagutredningen efterlystes en starkare ställning för kommunernas översiktliga planer. De planer som enligt bygg- nadslagcn är avsedda för översiktlig planläggning är inte obligatoriska för kommunerna. De är inte heller anpassade till dagens behov. De har bundit upp markanvändningen i länga tidsperspektiv utan att ge tillräcklig flexibi— litet inför ändrade förutsättningar. Reglerna för att ge generalplancr rätts- verkan är alltför omständliga och medför onödig tidsutdräkt. Sedan är 1947 har bl.a. därför endast nägot tjugotal sädana planer fastställts. Andra former av översiktsplaner har i anslutning till den fysiska riksplaneringen vuxit fram i stället för de planer som byggnadslagcn anvisar. För att skapa en grund för de planmässiga överväganden som numera skall göras ocksä för spridd bebyggelse introducerade salunda planverket kommunöversik- terna i en cirkulärskrivelse är l973. Kommunöversikterna avsägs innehälla riktlinjer för byggnadslovsprövningen och fastighetsbildningen utanför de- taljplanelagda områden i kommunen.

3.3. Nybyggnadsförbuden avvecklas och detaljplanernas byggrätter tidsbe- gränsas

i'l'lillförsfag.' Nybyggnadsförbuden avvecklas. En principiell rätt införs att äteruppföra byggnader som har rivits eller brunnit ned. Detaljplaner skall ha en genomförandetid sotn begränsar byggrätten i tiden. Efter genomförandetidens utgång skall kommunen ha rätt att lösa in fastighe- ter som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med planen. Om en byggnad strider mot detaljplan får fastighetsägaren ändå göra bäde yttre och invändiga ändringar av byggnaden. En rätt till komplet- teringsätgärder införs beträffande en- eller tväbostadshus utanför omrä-

den med detaljplan.

3.3.1. Arvet/(ling (lt' n_vbyggnua'xförbndwt

Kommunerna har enligt dagens ordning rätt att ensamma bestämma när och var detaljplan skall upprättas. Den principen bör givetvis ligga bakom även en ny lag. När en detaljplan väl har upprättats. kan dock kommunen f. n. inte vägra nybyggnadsätgärder som stämmer överens med planen och med byggnadslagstiftningens övriga materiella krav.

De formellt sett obegränsade giltighetstiderna för detaljplaner har skapat avsevärda problem. För många fastigheter finns det nämligen byggrätter som i vissa fall kan vara mycket olämpliga med hänsyn till den önskvärda

.? Rtffbrrnbc/un't'n och lug/i'irs'lugcts huvudsakliga inriktning i.2—_t'.3.l

• Sida 74
•  Original

Prop. [985/86: I 74

samhälIsutvecklingen. Det kan röra sig om sädana outnyttjade byggrätter i centrala stadsomräden som ter sig alltför omfattande enligt nutida synsätt eller omfattande byggrätter. utlagda för villor och fritidshus i gamla planer frän l94tl- och Stl-talen.

Samhällets medel att fä kontroll över utvecklingen i sädana fall har varit att belägga planomrädcna med nybyggnt-tdsförbud i avvaktan pä planänd— ring. Resurser att upprätta och genomföra nya planer har dock ofta sak— nats. vaiför förbuden har förlängts och ibland blivit gällande i flera decen- nier. trots att det ursprungligen var avsett att förbuden skulle fä gälla högst nagra är. Kommunerna är ofta inte heller beredda att ta ställning till en planläggning. därför att det räder osäkerhet om det framtida markutnytt- jandet. Tidpunkten för en omdaning av det aktuella omrädet kan vara olämplig med hänsyn till kommunens utveckling. Dessa förhållanden gäller ocksä omräden som saknar detaljplan men som kan ha en betydande bebyggelse. För att samhället skall behälla en önskvärd handlingsfrihet hindras i dag fastighetsägaren genom nybyggnadsförbud att vidta nybygg— nadsatgärder pä sin fastighet. Begreppet nybyggnad är ganska vittgäende och omfattar en hel del ätgärder även med befintliga byggnader. Den enskildes uppoffringar för att hälla samhället med handlingsfrihet blir mot denna bakgrund mänga gänget" orimliga. i varje fall när det gäller den stora mängd smähus som berörs av nybyggnadsförbuden.

Den "döda hand" som ligger över förbudsomrädena kan leda till ett däligt resursutnyttjande och i vissa fall rentav till risk för förslumning. Det är i mänga fall sannolikt ett bättre resursutnyttjande att Iäta smähusägarna utveckla och förbättra sitt boende genom värdehöjande byggnadsätgärder. även om det i viss män kan förs vära en framtida omdaning av omrädena. En sädan tanke finns med redan i direktiven till bygglagutredningen.

En förutsättning för att de nybyggnadsförbud som gäller i avvaktan pä planändring skall kttnna avveck as är emellertid att ur samhällets synpunkt inaktuella och olämpliga byggrätter samtidigt kan avvecklas. Förutsätt- ningarna för planers genomförande förändras över tiden pä sädant sätt att det mäste vara möjligt för samhället att göra sådana ändringar i inaktuella planer att outnyttjade och inte längre lämpliga byggrätter utsläcks även mot fastighetsägarnas vilja. Bygurätternas giltighet mäste därför kunna begränsas i tiden. Administrz-ttiva nybyggnadsförbud behöver dä inte längre tillgripas för att stoppa genomförandet av inaktuella planer.

] linje med direktiven frän 1963 har PBL-utredningen lagt fram förslag i de avseenden somjag nu har berört. Utredningen har sälunda föreslagit en rätt för fastighetsägarna att tttan hinder av samhällets planer få lov till sadana ätgärder som kan anses utgöra en fortsättning av den pågående markanvändningen. Vidare har utredningen föreslagit att detaljplaner skall äsättas en genomförandetid pä 5-— l5 är och att den tiden skall ha avgöran— de betydelse för byggrättens värde.

Remissutfallet i dessa delar är i stort sett positivt. och jag anser att

.? lfc-;lm'nt/n'lnn'(/n (n'/t Ing/'()"rs/ngt'ls ltut'ut/Mt/t'ligu inri/tlning 3.3.1

• Sida 75
•  Original

Prop. HSS/86: [ 75

förslagen är väl värda att ta fasta pa. När det först gäller utredningens förslag att fastighetsägarna bör" få rätt att utföra ätgärder inom ramen för pägaende markanvändning. är remisskritiken ganska stark beträffande den föreslagna rättighetens vida omfattning. Jag anser det därför befogat att omarbeta systemet pä den här punkten och vill föra fram ett förslag som i korthet innebär följande.

3.3.3. Rätt till titvrnpp/i'irunde. genuin/firandvlitl_li'n' th'fflffpftlllt'l' uc/t räl! rill ktnnplctrt'ringsä[gärder

Utredningen har föreslagit en principiell rätt för fastighetsägare att fä lov till äteruppförande av rivna eller brandskadade byggnader. Jag anser den— na tanke vara helt riktig och förordar en princip som ligger i linje med utredningens t't'irslag. Av skäl som jag senare skall redovisa (avsnitt l2.3.2) anserjag dock inte att förslaget bör utformas sotn en rätt att få bygglov utan i stället som en rätt att få ersättning. om bygglov vägras.

lnom områden med detaljplan skall i princip endast åtgärder som stäm- mer överens med planen fä vidtas. Mindre avvikelser kan dock medges. Ett undantag frän principen om planenlighet utgör yttre och inre ändringar av byggnader. Även om en byggnad används på ett sätt som strider mot ändamålsbestämningen i en detaljplan. fär fastighetsägaren rätt att göra bäde yttre och inre ändringar.

Som jag nyss anförde bör det införas en möjlighet att begränsa giltighe- ten i tiden av detaljplaner. Som utredningen har föreslagit bör detta ästad- kommas genom att kommunen bestämmer en tid. inom vilken lov till de i planen medgivna åtgärderna skall sökas (genomförandetid). Fastighets— ägarens rättsliga ställning skall vara stark under genomförandetiden. En- dast om det är nödvändigt på grund av nya förhållanden av stor allmän vikt. vilka inte har kunnat förutses vid planläggningen. skall planen dä kttnna upphävas eller ändras till fastighetsägarens nackdel. l sädana fall skall kommunen vara skyldig att betala ersättning för värdet av förlorad byggrätt. Efter det att genomförandetiden har löpt ut. skall kommunen kunna upphäva eller ändra planen utan att rättigheter som har uppkommit genom planen beaktas. [ sädana fall skall kommunen inte ha någon skyldig- het att betala ersättning till fastighetså'tgarna. Vidare skall kommunen efter genomft'irandetidens utgång ha rätt att lösa in fastigheter som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med planen.

Det skall finnas en principiell rätt till kompletteringsätgärder pä fastighe- ter med en- eller tvåbostadshus som inte omfattas av detaljplan. Prövning- en av ansökningar om bygglov till kompletteringsätgz'irdcr skall avse enbart kraven på detaljplaceringen pä tomten samt pä utformningen. dvs. utseen- defrägorna. och utförandet — den tekniska konstruktionen. Någon allmän lämplighetsprövning av åtgärdens lokalisering skall alltså inte göras. Med kompletteringsätgärder avses

l. uppförande av komplementbyggnader.

3.6. Förenklingar i PBL som har betydelse för den enskilda människan

Mirtfi'irs/ug: Tillständ till byggande m.m. lämnas i form av bygglov. rivningslov och marklov. Förl'iandsbesked kan lämnas beträffande ät- gärder som kräver bygglov.

Skyldigheten att söka lov skall kunna varieras genom kommunala beslut. Kommunen skall under vissaförutsättningar kunna besluta att vissa ätgärder inom områden utan detaljplan fär utföras utan bygglov. nämligen bl.a komplementbyggnader. mindre tillbyggnader och inre

.? Rofiuvn/Je/mn-u och Iugfi'irslugwls lnom/_t'u/t'ligu inriktning .fi—aff)

• Sida 81
•  Original

Prop. 1985/86: ] SI

ändringar av byggnader. För områden med detaljplan kan kommttnerna i planen besluta att enklare fritidshus. kolonistttgor och liknande bygg- nader på det sätt sotn anges i planen får uppföras eller byggas till eller ändras på annat sätt tttan lov.

Ansvaret för att byggnader m.m. uppfyller PBL:s krav läggs i större utsträckning än i dag på byggherren. Byggnadsnämnden får möjlighet att underlåta att detaljgranska konstruktionsritningar m.m.

Beslut som angår miIjöft'iri'tndringar och samhällsutveekling bör läggas så nära de berörda människorna som möjligt. Förslagen om decentralise— ring av beslutanderätten till kommunerna och om förstärkning av de boendes möjligheter att själva delta och utöva inflytande i planeringen skall ses som uttryck för denna princip. Hela reformen bör dessutom präglas av ökad frihet för den enskilda människan. Det är en sa viktig princip att den bör återfinnas redan i lagens inledande paragraf. Det är således angeläget att överväga om inte ansvaret också i byggprocessen kan läggas direkt hos den enskilda människan i en betydligt större utsträckning än vad som är fallet i dag. Det väcker frägan vilka byggnadsåtgärder som behöver prövas i förväg och därför skall kräva lov av byggnadsnämnden och vilka som bör kttnna utföras av den enskilde på eget ansvar.

Jag har redan framhållit att i princip all bebyggelse bör prövas lämplig från allmän synpunkt innan den får komma till. Ägandet av mark skall således inte i sig grunda någon rätt att vidta åtgärder som förändrar miljön. Men även med utgångspunkt i en sådan grundläggande princip finns ett betydande utrymme för att överlåta beslut och ansvar åt den enskilde.

Prövning genom samhällets organ har två syften. Vid prövningen av lov skall sålunda bevakas att den tilltänkta åtgärden är lämpligt lokaliserad. tttformad och utförd med hänsyn till samhällets intressen. Åtgärden skall också vara lämplig sett från grannarnas synpunkt. Det bör alltså vara möjligt att avstå från prövning. när varken samhällets intressen eller gran- nars rätt träds för när. Att på ett meningsfullt sätt uttömmande beskriva dessa situationer direkt i lagen är inte möjligt. Enligt mitt mening skulle en sådan lösning inte heller vara lämplig. Det är kommunerna med sitt ansvar för den lokala miljön som har de bästa möjligheterna att bedöma när dessa situationer är för handen. Kommunerna bör därför ges en stor frihet att bestämma vilka åtgärder som kan undantas från förhandsprövning genom bygglov m. m.

Jag anser att det i lagen bör anges en krets av åtgärder som normalt skall kräva lov men att det skall vara möjligt för kommunerna att besluta om lättnader i denna lovplikt. Om vi skall kunna slå vakt om de värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer som finns i vårt land, är det emellertid nödvändigt att kommunerna i detta syfte får möjligheter att i vissa områ- den ocksä vidga den krets av åtgärder som skall kräva lov.

3 Rr-j/jtrntin'lttn't'n Ol'/l lrt_t;fi'ir.s'iu_et'l.r huvudsakliga inriktning 3.6

• Sida 82
•  Original

Prop. 1985/86: 1 82

En viktig fi.")ri-indring jämfört med lagrädsremissen. som jag vill namna här. är att jag nu föreslär att bygglmsplikt för jordbrttkets och liknande näringars ekonomibyggnader skall gälla bara inom omräden med detaljplan och där komn'iunen genom omrädesbestämmelser beslutar att införa pröv- ningsplikt. l sistnämnda fall krävs särskilda skäl.

Lovprövningen bör lämpligen delas in i några olika former som systema— tiskt kan hällas isär pä ett enkeit sätt. Jag har funnit att de begrepp som utredningen rör sig med är ändamälsenliga. dvs. bygglov. rivningslov oeh marklov. Beträffande de ätgärder som kräver bygglov bör det vidare kttnna meddelas ett principtillständ i lokaliseringsfragan. vilket — i enlighet med lagrådets förslag — bör benämnas förhandsbesked. Genom förhandsbeske- det skall sökanden pa grundval av enkla handlingar och i ett tidigt skede kunna fä ett bindande beslut om att han senare kommer att fa bygga. om det dä visar sig att kraven på byggnaders utformning och utförande kan uppfyllas. Förhandsbeskedet ger alltsa en projekteringstrygghet. som är svar att uppna med dagens regelsystem.

3.6.l Större nuiilig/teter att vidta titgärtler utan bygglov Bygg/utxt'bljfi'iade (ilgiirdz'l' med smä/ms

När det gäller skyldigheten att söka bygglov för åtgärder med en— eller tväbostadshus är det till att börja med självklart att de lättnader som finns i dag skall finnas även i fortsättningen. F. n. är följande ätgärder med en- eller tväbostadshus undantagna från kravet pä byggnadslov. nämligen

I. att inrätta eller ändra anordningar för vatten eller avlopp i byggnader med egen va-anläggning.

IJ . att göra ändringari byggnadens inre. '.'—l . att omfärga byggnadens fasad. . att anordna en skyddad uteplats med hjälp av mur eller plank.

'.lt-L-

. att sätta upp skärmtak över en uteplats. balkong. altan eller entre.

6. att uppföra högst två uthus med en sammanlagd byggnadsarea om högst tio kvadratmeter.

l byggnadsstadgan ställs upp vissa förutsättningar för att ätgärderna skall vara befriade från kravet på byggnadslov. Även dessa förutsättningar böri huvudsak gälla fortsättningsvis. F. n, gäller bl. a. att åtgärderna ttnder punkterna 4—6 inte utan lov får utföras närmare tomtgränsen än 4.5 meter och att uthus som avses under punkt 6 inte får vara avsedda för bostadsän- damäl. Jag anser dock att något lov inte skall behövas. om två grannar kommer överens om att åtgärderna fär utföras närmare gränsen än 4.5 me- ter. Jag anser också att det nu gällande kravet att uthusen inte fär vara avsedda för bostadsändamål kan slopas.

Kommunala hes/ul om beli'ielxeji'än bygglov

De möjligheter som kommunerna bör ha att bestämma om lättnader i skyldigheten att söka lov anserjag i första hand bör inriktas på ätgärder

.? RtffiH'lH/k'llt)t't'll och luglhrs'lugi'lx lurt'm/m/t/igu inriAI/iine itä—3.6]

• Sida 83
•  Original

Prop. 1985/86: ] 83

med anknytning till en eller tväbostadshus. Det innebär inte att jag anser att det skall vara uteslutet mcd lättnader för llerbostadsht'isens del. men här har de samhälleliga intressena ofta en sädan betydelse att utrymmet för lättnader är begränsat.

Kommunen bör enligt min mening för begränsade omräden. som inte ingi'ir i detaljplan. kunna besluta att vissa ätgärder fär utföras utan bygglov. under förutsättning att det kan ske titan olägenhet för grannar och för allmänna intressen. De ätgärder som Linder dessa förutsättningar kan fä utföras utan bygglov är

|. att uppföra kotnplementbyggnader. t. ex. garage. uthus. växthus o.d.. . att göra mindre tillbyggnader. '.») IJ . att utföra invändiga ändringar och

4. att utföra vissa anläggningar och anordningar. Eftersom llerbostadshus regelmässigt ligger inom områden med detalj- plan. kommer möjligheterna att införa lättnader i bygglovsplikten att ha- vudsakligen avse cn— eller tväbostadshusen.

Det bör vidare vara möjligt för kommunen att i en detaljplan bestämma att enklare fritidshus. kolonistttgor och liknande byggnader fär uppföras eller byggas till och ändras pä annat sätt utan bygglov inom planomrädet. På det sättet kan kommunerna skapa bcbyggclseomräden där det mesta överläts till fastighetsägarna att utföra utan någon kontroll i förväg frän samhällets sida. l-"örutsättningarna för byggandet har dä preciserats i till- räcklig omfattning i planen.

Redan här vill jag vidare anmäla att jag beträffande indttstribyggnader föreslär att en möjlighet införs för kommunerna att genom detaljplan eller omrädesbestämmelser befria vissa åtgärder från kravet på bygglov - en möjlighet som inte står öppen enligt lagrådsremissen. Jag äterkommer till denna fråga (avsnitt lZ. l .5).

3.6.2. För/Millrudc möjlig/taler utr./"ä bygg/or

Lagförslaget bör inte bara innehålla ökade möjligheter att utföra vissa ätgärder utan bygglov. Lättnader bör införas även när det gäller möjlighe- terna att få bygglov i vissa fall.

Som jag tidigare nämnde avskaffas nybyggnadsförbuden i och med att PBl. träder i kraft. vilket bl. a. innebär att de hinder som i dag finns för fastighetsägare att vidmakthälla sina byggnader undanröjs. Samtidigt in- förs bestämmelser som innebär att fastighetsägaren normalt skall kunna utgå från att han får bygglov till vissa ätgärder. under förutsättning att ätgärderna uppfyller nödvändiga byggnadstekniska krav. t.ex. krav pä hällfasthet. skydd mot brand. olycksfall o.d. Jag syftar på rätten till kompletteringsätgärder på en— eller tväbostadshus utanför områden med detaljplan. de förbättrade möjligheterna till inre ombyggnadsätgärder för all bebyggelse och skyddet i fråga om byggnader som rivits eller brunnit

J' R(f/l'I'IH/M'llut't'll ur/i lag/i")"rx/irt;Uls Itut'mIsu/xligu inriÅming 3.6. [ —_1'.().2

• Sida 84
•  Original

Prop. 1985/86: 1 34

ned. Jag hänvisar här till den redovisning som jag tidigare lämnade för reformen i dessa delar.

Sammanfattningsvis kan beträffande de nu avhandlade förslagen sägas att de innebär betydande förbättringar för den enskilde att vidmakthälla och förbättra den bebyggelse han en gäng har fätt lov att uppföra.

3.6.3 Förenklingar m. In. (' h_vggprtN'exst'n R_VÅ'Ä'IR'I'IY'IIÅ' ((IIA'l'lll'

PBL bör alltsä grundas bl.a. på den principen att större ansvar kan överlät-as pä byggherren än enligt gällande regler. Detta bör gälla även beträffande själva byggprocessen. Det huvudsakliga ansvaret för att bygg- nader eller andra anläggningar uppfyller gällande bestämmelser bör säle- des kunna läggas på byggherren. Byggnadsnämndens granskning av ansök- ningar om lov bör kunna begränsas till att omfatta vad som är av betydelse frän plansynpunkt samt till att pröva om det finns förutsättningar för att ätgärden kan komma att uppfylla tekniska och funktionella krav. Gransk— ningens omfattning bör kunna anpassas till den samlade kompetens som i det enskilda fallet finns hos byggherren och anlitade projektörer och entre- prenörer samt till byggnadsol'ijcktcts art. Nägon fullständig ritnings- granskning skall byggnadsnämnden således inte vara skyldig att göra.

Byggtmdsm'imnde/is service

En av byggnadsnämndens viktigaste uppgifter är att vara ett serviceor- gan för den enskilde. Nämnden skall ge räd samt upplysa om och förklara de regler som den byggande måste följa.

Inriktningen på service bör givetvis prägla nämndens hela verksamhet. även den där nämnden har en n'tyndighetsfunktion. Nämnden skall stå till förfogande för den granskning som den byggande begär men inte ställa krav på ritningar och andra handlingar i vidare omfattning än vad som verkligen behövs med hänsyn till det som skall byggas. Jag har den tipp- fattningen att dagens praxis bör kunna förenklas i detta avseende. Jag vill t. ex. erinra om den möjlighet som f.n. finns — och som bör finnas även i fortsättningen — att göra muntliga ansökningar om lov när det gäller enklare ätgärder.

En annan för den enskilde viktig fråga är givetvis de kostnader som i dag är förknippade med kravet på byggnadslov. Bortsett från kostnader för ritningar m. m. skall sökanden betala byggnadslovsavgift samt ev. avgifter för nybyggnadskarta. utstakning och besiktningar. Avgifter av detta slag kan uppgå till betydande belopp för den som vill bygga. Jag anser det angeläget att enkelhet eftersträvas även i de nu berörda avseendcna. Det är t. ex. rimligt att krav på nybyggnadskarta ställs endast i de fall då sädan karta verkligen behövs och att besiktningsverksamheten och därmed sam- manhängandc åtgärder är anpassade till de kontrollbehov som skall tillgo- doses. Byggnadsnämnden bör t.ex. kunna underläta besiktningar och ut—

3.7. Några principiella synpunkter på lagreformen

MirtFirslag: PBL föresläs ersätta bl.a. byggnadslagcn. byggnadsstad- gan och lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.

Det nu redovisade förslaget till ny plan- och bygglag vilar på samma grundsyn på det samhälleliga. demokratiska inflytandet över bcbyggelseut- vecklingcn som ligger bakom den gällande byggnadslagstiftningen. Med hjälp av byggnadslagen och byggnadsstadgan har den kraftiga bebyggel- seutvecklingen under Stl-. 60- och 7t)—talen kunnat regleras genom en fysisk planering i samhällets regi. Vissa av de viktigaste rcformbehoven som föranledde tillsättandet av bygglagutredningcn 1968 har blivit tillgodo- sedda genom reformerna ären l97l och 1972. Det finns därför anledning att

4. Plansystemets fi.")renlighet med regeringsformens normbegrepp

[.rrgrrrdui behandlar rätt utförligt frägan hur PBL.: s reglering av kommu— nernas planläggning för—häller sig till bestämmelserna om normgivning i regeringsformen (RI-').

Som en allmän bakgrund kan följande anföras. F.nligt 8kap. 3s första stycket RF skall föreskrifter om förhällandet mellan enskilda och det allmänna. som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhi'rllanden. meddelas genom lag. dvs. i föreskrifter beslutade av riksdagen. l—"rägor om användningen av rnark- och vattenomräden och om bebyggelse hör till det lagstiftningsom— räde som avses i nämnda lagrum. Med stöd av Xkap. 7.5 första stycket 3 kan riksdagen utan hinder av 3.5 i lag bemyndiga regeringen att genom förordning meddela föreskrifter om "utformning av byggnader. anlägg- ningar oeh bebyggelsemiljö". Denna rätt att delegera normgivning i fräga om byggande tillkom genom en ändring av RF är |976. Ändringen tprop. 193.176: 20%. 162 f) motiverades av behovet att kunna ta in byggnadsstad- gans mera detaljbctonade regler om byggande samt föreskrifterna i Svensk byggnorm l975 i en eller flera regeringsförfattningar. F.n motion med yrkande om avslag på propositionen trnder hänvisning till att ett för de enskilda människorna centralt omräde skulle komma att undandras riksda- gens lagstiftning avstyrktes av konstitutionsutskottet. Utskottet erinrade om att riksdagen vid begagnande av den föreslagna delegationsmöjligheten kunde och borde närmare precisera de befogenheter regeringen skulle få och att avsikten självfallet inte var att delegeringen skulle omfatta annat än befogenheter att meddela detaljbetonade föreskrifter (KU l975i7o:56 s.4l). .

Om riksdagen med stöd av Skap. 7s'RF bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter. kan riksdagen ocksä enligt Rkap. llé medge rege- ringen att (överlåta äl förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela bestämmelser i ämnet. s. k. subdelegation. Riksdagen kan inte delegera sin norrngivningsmakt direkt till en förvaltningsrnyndighet — här bortses från vissa undantag som saknar intresse i detta sammanhang (se t. ex. 8kap. 95 andra stycket RF) ' eller till en kommun utan mäste gä via regeringen. Riksdagen kan inte avhända sig sin normgivningsmakt på annat sätt än det som föreskrivs i 8 kap. RF.

Med det normbegrepp på vilket 8kap. RF vilar avses enligt propositio- nen med förslag till nyRF (l973:()0s. 203 f) rättsregler. Dessa känneteck- nas i princip av att de är bindande för myndigheter och enskilda. De ki'innetecknas vidare av att de inte avser bara ett visst konkret fall utan har generell giltighet. Det sistnämnda kravet får enligt propositionen anses uppfyllt om föreskriften avser exempelvis situationer av ett visst slag eller

4 l'lunsvirune/x _li'irc'nlig/rr'l med rug('r'i/rg.v/in'r)rr'ns nurm/a'grcpp

• Sida 88
•  Original

Prop. 1985/86: 1 88

vissa typer av handlingssätt eller om den riktar sig till eller på annat sätt berör en i allmänna termer bestämd krets av personer.

Det har i säväl doktrin som praxis rätt en viss osäkerhet i frägan huruvi— da "riktlinjer". '"rekommendationer"' och ”anvisningar" är normeri RF:s mening. Lagstiftaren har haft att ta ställning till frägan bl. a. när det gällt att avgöra vilka lagar och förordningar som skall kungöras enligt b'kap. ras" andra stycket RF. l l s" andra stycket lagen (l97özö33) om kungörande av lagar och andra författningar sädant lagrummet lyder enligt en nyligen vidtagen ändring (SFS l984:211) skall med författningar i nämnda lag förstäs "lagar. förordningar och andra rättsregler som i 8 kap. regeringsfor- men betecknas som föreskrifter". Definitionen som sädan säger väl inte så mycket om innebörden av begreppet föreskrift i RF men den har sitt intresse såsom ett försök frän lagstiftarens sida att få en klarare gräns mellan bindande och icke-bindande regler i författningar beslutade av riksdagen. regeringen eller kyrkomötet eller av en myndighet under rege- ringen eller riksdagen. Ursprungligen hänförde kungörandelagen (prop. l975/76: llZ) till författning inte bara bindande regler utan även sådana icke-bindande anvisningar som hade till syfte att främja en enhetlig rätts- tillämpning eller att bidra till att utveckla praxis i en viss riktning. Däremot borde regler som anvisade hur en person lämpligen kunde förfara i vissa hänseenden men som lämnade honom fritt att välja en annan väg för att nå det önskade resultatet inte anses om författningar. Ändringen av kungö- randelagen är 1984 innebar att begreppet författning reserverades för bin- dande regler och att rekommendationer av typen anvisningar lämnades utanför. Ett syfte med ändringen var (prop. l983/84: ll9 s. l3f) att få kungörandelagen i bättre överensstämmelse med RF och dess förarbeten.

Lagrådet konstaterar mot den nu beskrivna bakgrunden att PBL:s regler om rätt för kommunerna att reglera markanvändning och att besluta om utformning av byggnader m.m. är grundlagsenliga endast trnder förut- sättning att regleringen inte utgör normer i RF:s mening. Kommunernas rätt enligt PBL att meddela beslut om utformning av byggnader. anlägg— ningar och bebyggelsemiljö grtrndar sig nämliggen inte på någon delegation utan följer direkt av vissa i PBL givna lagregler. Lagrådet diskuterar härefter ingående huruvida riktlinjer i översiktsplaner och föreskrifter i detaljplaner och omrädcsbcstämmelser kan anses utgöra normer. Lagrå- dets resonemang utmynnar i ett konstaterande att lagrädsremissens argu- ment — uttalade eller underförstådda — för att kommunernas planläggning enligt PBL-förslaget inte till någon del innefattar normgivning inte är invi'tndningsfria. .

Lagrådet kommer nämligen till den slutsatsen att översiktsplanens rikt- linjer under vissa speciella betingelser i realiteten kan bli bindande för de tillämpande myndigheterna. Lagrädet ifrågasätter ocksä om inte omrädes- bestämmelser oeh detaljplaner i vissa fall uppfyller det krav på generell giltighet som kännetecknar föreskrifter i RF: s mening. eftersom bestäm-

regerings/i)r/ncns normbegrepp

• Sida 89
•  Original

Prop. 1985/86: I _. ._ _. 89

melserna eller planerna kan beröra ett stort antal fastighetsägare och fä betydelse för många människors boende- och arbetsmiljö oeh'deras möjlig- heter till rekreation och friluftsliv.

Lugi-lider yttrar härefter följande (yttrandet s. 9):

Nägon tvekan om förslagets gt'undlagsenlighct hade inte behövt upp— komma om 8kap. 7:$ första stycket 3 RF ändrats sä att bcmyndigandct enligt lagrummet kommit att avse föreskrifter om markanvändning och byggnadsförcskrifter av annat än detaljbctonat slag samt om kommunernas kompetens pä omrädet rcglerats i överensstämmelse med delegationsföre- skrifterna i Rkap. Det undandrar sig lagrädcts bedömande vilka förutsätt- ningar som kan finnas för att vidta sadana ändringar. Lagrådet har över- vägt möjligheterna att pä andra vägar nä en säker överensstämmelse med regeringsformen. Detta skulle emellertid medföra en revision av grundläg- gande delar av förslaget. Vid en sädan revision kommer man in pä värdc- ringar och ställningstaganden som det inte tillkommer lagrädet att göra. Lagrädet nödgas konstatera att förslaget i vad avser kommunernas befo- genheter att i planbestämmelser reglera markanvändning och bebyggelse knappast torde vara förenligt med grundlagen.

Jag vill till att börja med erinra om attjag redan i samband med lagräds- remissen (5.34) tog upp grundlagsfrägan. Eftersom den har avgörande betydelse för möjligheten att utan ändring av RF införa ett plansystem med den uppbyggnad som jag nu föreslär. anser jag det angeläget att närmare redovisa min uppfattning.

Som jag snart skall närmare utveckla bygger det nu föreslagna plansyste- mct i allt vasentligt pä det system som nu räder och som gällde även när den nya regeringsformen infördes är l974. Avskaffandet av länsstyrelsens fastställelseprövning. som är den principiella skillnaden. har ingen inver- kan pä frägan om planerna är normer eller inte. Avgörande betydelse mäste därför tillmätas den inställning till planbeslut enligt byggnadslagstift- ningen som kan antas ligga bakom regleringen i 8 kap. RF.

Nägot uttryckligt besked på den punkten står inte att finna i förarbetena till RF. Man fär därför söka ledning i syftena bakom grrrrullagsreformen. Ett övergripande syfte var givetvis att skapa garantier för det demokratis— ka styrclseskicket samt att stärka och förankra folkstyret genom att den praxis som vuxit fram bl.a. beträffande parlamentarismen gavs uttryck också i grundlagen. Detta kan sägas prägla även bestämmelserna om norrngivningsmakten i 8 kap.

1809 ärs RF byggde pä en uppdelning av statsmaktens funktioner. Den lagstiftande makten utövades delvis gemensamt av riksdagen och Konung- en och delvis av Konungen ensam. Som ett resultat av den utveckling frän maktdelning till parlamentarism som växte fram genom ktmstitutionell praxis under l809 ärs RF:s länga giltighetstid kom lagstiftningsuppgiften att alltmer förskjutas i riktning mot riksdagen.

Den nya regeringsformen utgär frän grundsynen att vad som skall besltt- tas av riksdagen är i första hand det som anses vara av särskilt stor

5.1. PBL träder i kraft den ljanuari 1987

ä'linfiörslugc PBL föreslås träda i kraft den ljanuari 1987.

Jag nämnde inledningsvis att regeringen genom beslut den I.? december 1984 remitterade till lagrådet bl.a. ett förslag som innebär att PBL skall träda i kraft den I januari l986. Beslutet grundades på att en riksdagsbe- handling av PBL-förslaget skulle kunna slutföras under innevarande vär. Det saknas numera förutsz'ittningar för detta. Jag föreslår därför att PBL skall träda i kraft den l januari l987. Det bör innebära att kommuner och statliga myndigheter. enskilda. sammanslutningar och andra i samhället som berörs av reformen ges god tid att sätta sig in i den nya lagstiftningen. innan den träder i kraft.

5.2. Systematiken i PBL 5.2.1 PBL:s disposition

Detjag hittills har nämnt om reformbehoven och lagens inriktning inne- bäri korthet att i PBL huvudsakligen bör tas in regler i följande avseenden.

I lagen bör anges vissa materiella bestämmelser om innehållet i fysiska planer, eller med andra ord bestämmelser om förändring och bevarande av den fysiska miljön. Sådana bestämmelser behandlar alltsä vad som får beslutas enligt lagen. Ett nödvändigt komplement till denna typ av bestäm- melser är en reglering av de instrument med vilka man skall åstadkomma den önskade utvecklingen och en väl fungerande beslutsprocess. Jag tänker då på regler om de olika plantyperna. om avvägningen mellan olika anspräk och intressen vid markanvändningsbeslutcn och pä regler om förfarandet när sädana beslut skall fattas.

5 [.ziyluknisku I/i'ågur och lagstift- ningens räckvidd 5.I—_5..?.l

• Sida 95
•  Original

Prop. 1985/86: ] 95

Av stor betydelse blir htir gränsen dras i befogenhets— och ansvarsfrägor mellan det allmänna och de enskilda intressenterna. Sedan denna gräns har dragits upp. behöver man lägga fast hur ett rationellt beslutsfattande skall komma till ständ frän samhällets sida. dvs. närmast hur befogenheterna skall fördelas mellan staten och kommunerna. ] lagen mäste anges inte bara vem som i sista hand skall besluta titan även htir besluten skall förberedas sä att planer verkligen kommer till ständ när det behövs och att detta sker på ett sätt som ger alla intressenter ett rimligt inflytande.

Den allmänna uppbyggnad av lagverket som utredningen har föreslagit anser jag vara i huvudsak ändamålsenlig. Lagrädet har fört fram en del förslag till ändringar i dispositionen som jag ansluter mig till. Det innebär bl. a. att jag inte vidhäller förslaget att föra samman lagens kapitel i avdel- ningar enligt modellen i lagrädsremissen. Jag föreslär nti följande kapitelin- delning i PBL.

] kap. Inledande bestämmelser 2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid

lokalisering av bebyggelse

3 kap. Krav på byggnader m.m. 4 kap. Översiktsplan 5 kap. Detaljplan och omrädesbestämmelser 6 kap. Plangenomförande 7 kap. Regionplancring 8 kap. Bygglov. rivningslov och marklov 9 kap. Byggnadsarbeten. tillsyn och besiktning 10 kap. Påföljder och ingripanden vid överträdelser m.m. 12 kap. Statlig kontroll beträffande områden av riksintresse m.m. 13 kap. Överklagande 14 kap. Skyldighet att lösa mark och utge ersättning l5 kap. Domstolsprövning m.m. l6 kap. Bemyndiganden m.m. 17 kap. Övergångsbestämmelser

Den mest framträdande skillnaden i förhållande till utredningens lagför- slag finns i de inledande kapitlen. [ utredningsförslaget omfattar andra avdelningen fem kapitel. nämligen 2 kap. med allmänna riktlinjer för plan- läggning och tillständsprövning. 3kap. om riksintressen. 4kap. med sär- skilda bestämmelser om bebyggelsemiljöns utformning. 5 kap. med särskil— da bestämmelser om placeringen inom tomt och titformningen av byggna- der m.m. samt okap. med särskilda krav beträffande vissa befintliga byggnader. underhäll m.m.

Mänga remissinstanser har ställt sig frågande till det inbördes sambandet mellan dessa kapitel. Man har bl.a. hävdat att det förekommer mänga upprepningar och att en reglering med i stort sett samma innehåll borde kunna åstadkommas med hjälp av färre bestämmelser.

Kritiken är enligt min mening befogad och har — som framgår av vad jag

5 (.tiglcknixku I/i'ågur ut'/i lagstift— ningens räv/(vidt! 5.2.1

• Sida 96
•  Original

Prop. 1985/86: ] %

nyss anförde — gett mig anledning att föreslå en annan kapitelindelning. Jag vill i anslutning till detta göra en del klai'lägganden av bestämmelsernas funktion och om samspelet mellan kapitlen.

Först vill jag erinra om att de bestämmelser som utredningen tog in i 3kap. om riksintressen i stor utsträckning återfinns i det förslag till NRL som regeringen remitterade till lagrädet dent» december l984. Nägon mot— svarighet till 3kap. i utredningsförslaget finns därför inte i det lagförslag som jag nti lägger fram.

5.2.2 Funktionen (Il' Zkup.

l lkap. föreslår jag en rad allmänna bestämmelser av övergripande natur. Syftet med dem är att ge vägledning i fräga om mål och inriktning vid både planläggning och prövning av lov. Bestämmelserna bör ses som ett uttryck för de samlade krav som statsmakterna riktar pä kommunerna i samband med inarkanvändningsbesluten. Bestämmelserna har sin motsva- righet i 9. lZ och loss byggnadsstadgan. Tillämpningen av bestämmelser- na böri hög grad vara en kommtinal angelägenhet. Avsikten är att det här skall finnas ett brett spelrum för lokala bedömningar.

Funktionen av bestämmelserna i 2 kap. kan också beskrivas pä följande sätt. Jag föreslär. som tidigare ltar framgätt. en lagfäst princip om att mark som skall användas för bebyggelse först mäste prövas vara lämplig frän allmän synpunkt för detta ändamål. Den lämplighetsprövningen skall ske i första hand vid planläggning men kan även göras i samband med bygglovs- prövningen. Meningen är att Zkap. skall läggas till grund för lämplighets- prövningen. l Zkap. räknas alltsä tipp en rad allmänna intressen som skall beaktas av kommunerna vid beslut om planläggning och prövning av lov. Jag kommer senare att föreslä att en hänvisning till NRL skall tas in i 2 kap. Pa grund härav kommer även den lagen att utgöra en grund för beslut enligt PBl. om planer och lov.

Planerna kan alltsä sägas innebära en tolkning och precisering för olika delområden i kommunen av bestämmelserna i Zkap. och NRL. När det gäller detaljplaner och omrädesbestämmelser skall även en avvägning med eventuella motstaende enskilda intressen göras. Översiktsplaner däremot beskriver enbart vilka allmänna intressen som finns i olika omräden och ibland ocksä litir starka dessa intressen är. Nägon avvägning mot enskilda intressen görs emellertid inte -. översiktsplanen. Det sker i stället i de enskilda bygglovsärendena. varvid den rättsliga grunden för prövningen uteslutande är bestämmelserna i 3 och 3 kap. PBL. samt bestämmelserna i NRL.

Eftersom Zkap. inverkar på planernas innehåll och planerna föreslas fä viss betydelse för beslut även enligt annan markanvändningslagstiftning. fiir 2 kap. - ätminstone de bestämmelser som ger kommunerna ledning vid bestämmandet av den lämpliga ati-irkt'invändningen inom ett omräde - indi- rekt en viss effekt även utanför PBL:s ram.

5 [.tigtckniskrt _li'ågnr m'h lugxli/i- ningt'nx räv/(rich! ill—5.7.3

• Sida 97
•  Original

Prop. 1985/86: 1 97

Vissa grundläggande bestämmelser om bebyggelsemiljöns utformning bör ocksä tas in i Zkap. Dessa bestämmelser. som motsvart'tr 4kap. i tttredningsförslaget. har samma allmänna karaktär som övriga nu föreslag- na bestämmelser i 2 kap. Genom att sammanföra de allmänna bestämmel— serna i ett kapitel undviks en del dubbleringar och systemet blir mera sammanhållet.

] övrigt har Zkap. den viktiga funktionen att det utgör en grund för länsstyrelsens synpunkter under samrädet. Pä det sättet blir bestämmel- serna i 2 kap. ett betydelsefullt stöd för den allmänna debatten i planfrågor. De kan alltsä bidra till att stärka medborgarinflytandet.

5.2.1 Funktionen av 3 kap.

1 3kap.. som motsvarar 5 kap. och delar av 6 kap. i utredningsförslaget. bör tas in de egenskapskrav som enligt statsmakterna skall ställas på enskilda byggnader och andra anläggningar samt pä tomter och allmänna platser. Det är enligt min mening naturligt att bestämmelser av detta slag samlas i ett enda kapitel. Det blir tillämpligt när kommunen med stöd av Zkap. har gjort de planmässiga övervägandena och funnit att ett visst markområde är lämpat t.ex. för bebyggelse. Med stöd av 3kap. avgörs därefter var de enskilda byggnaderna skall placeras i detalj och hur de skall estetiskt utformas och tekniskt utföras.

5.3. Förordning och m_vndighetsföreskrifter till PBL

5.3.I Bestämnie/scr i regwings/orna)n

Som jag tidigare har nämnt skall föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna. som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. med- delas genom lag (8 kap. 33% RF). Hit hör bl.a. betydande delar av den reglering som rör byggandet. Även föreskrifter om kommunernas befogen- heter och om deras åligganden kräver lagform.

Efter bemyndigande av riksdagen kan emellertid regeringen genom för— ordning meddela föreskrifter som avser skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa. Regeringen kan ocksä bemyndigas att meddela föreskrifter i vissa angivna ämnen. bl.a. i fråga om utformning av byggnader. anlägg- ningar och bebyggelsemiljö (8 kap. 7å RF). Ett sådant bemyndigande kan förenas med ett medgivande för regeringen att överläta ät förvaltningsmyn- dighet eller kommun att meddela bestämmelser i ämnet (8 kap. flå RF).

Utan särskilt bemyndigande kan regeringen — med vissa begränsningar

i förordning besluta dels föreskrifter om verkställighet av lag. dels föreskrifter i sädana ämnen där regeringsformen inte primärt förbehäller riksdagen beslutanderätten. Regeringen fär vidare i förordning överläta ät underordnad myndighet att meddela bestämmelser i ämnet (8 kap. 13.5 RF).

—t Riksdagen 198580. ! saml. Nr I

5.4. PBL:s räckvidd

ä'linji'irslngz Planer enligt PBL skall i första hand behandla bebyggelse och därmed sammanhängande anordningar samt redovisa hushäll- ningskraven inom mark- och vattenomräden av riksintresse. l planerna kan emellertid även behandlas andra frågor om användning av mark och vatten. Planerna skall päverka även tillätlighetsprövning enligt annan märkanvändningslagstiftning än PBL.

5.4.1 [JB/:x planer reglerar iförsta hund belzvggelxen (n'/r markanvänd- ningen inom onträdm av riksintresse

PBL innehåller en reglering av förfarandet vid den kommunala planlägg- ningen. Den innehäller ocksä de allmänna bestämmelser som statsmak- terna ställer sig bakom och som avses tjäna till vägledning för innehållet i planerna. Vidare finns det i PBL krav pä byggnaders och andra anläggning- ars placering. utformning och utförande i olika avseenden. Planerna fär effekter i första hand för ätgärder som kräver lov enligt PBL. De får emellertid betydels * även för ätgärder för vilka lov inte behövs och som avser byggnader eller andra anli-iggningar samt tomter och allmänna platser. Inte heller dessa ätgärder fär utföras i strid mot detaljplan eller omrädesbestämmelser. Detta sammanhänger med att egenskapskraven i 3 kap. i princip gäller även för icke bygglovspliktiga ätgärder.

Sammanfattning

-' PBL skall innehålla ett kapitel om de allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse ts. 109)

Kapitlet om allmänna intressen skall inledas med en grundläggande bestämmelse att planläggning och beslut om lov skall främja en från allmän synpunkt lämplig utveckling och skapa förutsättningar för en god bostads—_ arbets-. trafik- och fritidsmiljö ts. lll) Lagen om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) skall tillämpas vid beslut enligt PBL ts. l13) På samma sätt som enligt dagens lagstiftning skall särskilda krav uppfyl- las föratt mark skall få användas för bebyggelse. Vid lämplighetspröv- ningen skall bl.a. kommunalckonomiska bedömningar ges stor tyngd. Dessutom skall energifrågorna i större utsträckning än i dag beaktas vid lokalisering av bebyggelse ts. 115).

6.1 Behovet av bestämmelser om allmänna intressen vid markanvändnings- beslut enligt PBL

A-liiljå'ins'Iag: PBL skall innehålla ett kapitel om de allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse.

Somjag har anfört tidigare (avsnitt 3.2) bör PBL inriktas på kommuner- nas styrning av bcbyggelseutvecklingen i vid mening. Jag har också fram- hållit att en grundläggande princip bör vara att mark skall prövas från allmän synpunkt lämplig för ändamålet för att den skall få användas för bebyggelse och därmed sammanhängande anordningar samt för vissa an- läggningar. Sådan prövning skall göras vid planläggning enligt PBL. Utan- för omräden med detaljplan eller områdesbestämmelser och där detaljplan inte är en nödvändig förutsättning för lämplighetsbedömningen. sker den— na bedömning i samband med prövningen av ansökningar om bygglov eller förhandsbesked. Översiktsplanen utgör då ett planmässigt beslutsunder- lag.

I likhet med vad som gäller i dagens byggnadslagstiftning bör således planmässiga överväganden föregå sådana förändringar av markens an- vändning som kan få betydelse för utvecklingen i det område som berörs av förändringen. Detta innebäri sig en garanti för att markanvändningsför- ändringar av betydelse föregås av noggranna överväganden om vad som är en från allmän synpunkt lämplig utveckling.

I byggnadslagstiftningen har sedan lång tid ställts upp bestämmelser som skall gälla för planläggning och tillståndsprövning. ] nuvarande lagstiftning

f) Prinri/u'rji'ir plunlc'iggning och prt'irning ur bygg- Im' m.m. ö.!

• Sida 110
•  Original

Prop. l985/86: ] | it)

finns dessa bestämmelser främst i 9. 12 och 29% byggnadsstadgan. De ganska vida allmänna bestämmelserna i as om de krav som skall gälla för planläggning utgör den viktigaste grunden för prövning av markanvänd— ningsförändringar. Dessa bestämmelser ligger till grund såväl för dispens- prövning av tätbebyggelse utanför detaljplan som för prövning av glesbe- byggelse och tätbebyggelse av mindre omfattning: man brukar tala om att all prövning av bebyggelse sker på planmässiga grunder.

Enligt ()ä första stycket byggnadsstadgan skall planläggning ske så att den främjar en ur allmän synpunkt lämplig utveckling inom det område som planen skall avse. 'l'illbörlig hänsyn skall också tas till förhållz-tndena inom angränsande områden. liksom till den allmänna samfärdselns. energi— hushållningens. det miltitära försvarets. civilförsvz'irets och andra för fan- det gemensamma behov.

l paragrafens andra stycke har angetts ett antal faktorer som särskilt skall beaktas när mark skall exploateras.

Såväl bygglagutredningcn som PBL-utredningen har föreslagit att en blivande lag skall innehålla allmänna riktlinjer för planläggning och till— ständsprövning. Båda utredningarnas förslag i de här avseendena utgår från nuvarande regler i 93? byggnadsstadgan. De föreslagna reglerna har emellertid getts en vidare syftning i fråga om synen på samhällsutbyggna- den och mer inriktats på resurshushållning. l PBL—utredningens förslag kan lagregleringen av riktlinjerna. i den fysiska riksplaneringen ses som ett utflöde av denna vidgade syn på samhällsutbyggnad och rcsurshushåll- ning.

PBL-utredningens förslag att ge bestämmelser som innehåller allmänna riktlinjer för planläggning och tillståndsprövning en sammanhållen central plats i lagen har inte mött några erinringar från remissinstanserna. Där- emot har efterfrågats bättre belysning av vissa frågor som bör ligga till grund för planering och tillståndsprövning. Detta gäller bl.a. frågorna kring hushållning med naturresurser och en ekologisk grundsyn vid föränd— ringar av markanvändningen. hur energihushållningen skall beaktas och kollektivtraf'tkfrågornas ställning vid överväganden om markanvändning- en. Många remissinstanser har även pekat på att frågan om en god social miljö bör få en mer framträdande plats.

I likhet med utredningarna anser jag att PBL bör innehålla ett särskilt kapitel om vilka allmänna intressen som skall beaktas vid markanvänd- ningsförändringar som regleras i PBL. Mot bakgrund av att förändringar i princip skall föregås av planläggning. blir bestämmelserna i första hand att uppfatta som krav vid planläggning. Utredningen har också föreslagit att kraven på en lämplig samhällsutveekling och en god miljö (2 kap. I och 2 åå) skall tillämpas enbart vid planläggning.

Lämpligheten av bebyggelse och tillståndspliktiga åtgärder i övrigt skall som jag nyss nämnde kunna bedömas i samband med prövningen av ansökningar om lov. Sådana enskilda lovärenden kan inte ses isolerat som

6. Primfipc'rji'n' planläggning ut'/I prt'it'ning av byyy- Im' m. m. ö.]

• Sida 111
•  Original

Prop. 1985/86: 1 l l |

om de saknade betydelse för samhällsutvecklingcn i stort. Ett enskilt bygglov. sett som enstaka beslut. påverkar kanske inte bebyggelsestruk— turen i kommunen. men sammantaget kan mänga enskilda bygglov få omfattande konsekvenser. Jag anser därför att bestämmelserna i kapitlet om allmänna intressen bör vara tillämpliga även pä enskilda ärenden. Alla ätgärder" skall m.a.o. prövas utifrån planmässiga grunder.

Av naturliga skäl blir bestämmelser av detta slag allmänt hållna och kan synas svåra att tillämpa i praktiken. Det är emellertid knappast möjligt att i lagtexten ange de allmänna utgångspunkterna för planering och bebyggel- seutveekling på ett mera preciserat sätt. Avsikten ärju att dessa utgångs— punkter skall läggas till grund för en planerad utveckling som det ankom— mer pa kommunens företrädare att besluta om. i första hand genom att anta planer som lägger fast den lokala tillämpningen av bestämmelserna. men ocksä genom beslut i enskilda fall om bygglov och förhandsbesked. Det vore enligt min mening också olyckligt att genom bindande regler mera i detalj styra utvecklingen i kommunerna. Det kan därför knappast vara lämpligt att utfärda tillämpningsföreskrifter till bestämmelserna om plan- läggning. Däremot är det naturligtvis av stor betydelse att nya rön om planering kommer beslutsfattarna till del. Detta sker bäst genom att kom- munerna har tillgång till välutbildad personal på planeringsområdet. Av stor betydelse är dessutom att ny kunskap sprids till kommunerna. De allmänna råd om planering som statens planverk tttfärdar har här stor betydelse.

6.2 Allmänna intressen

6.2.1 En lämplig .mntltällsulveck/ing m.m.

i Mitt förslag: Kapitlet om allmänna intressen skall inledas med en

grundläggande bestämmelse att planläggning och beslut om lov skall främja en från allmän synpunkt lämplig utveckling och skapa förutsätt- ningar för en god bostads-. arbets-. trafik— och fritidsmiljö.

Byggnadsstadgans planformer och krav på planläggning är inriktade på utvecklingen inom avgränsade bebyggelseområden i kommunen. Utveck- lingen under 1970-talet har visat ett behov av en totalsyn på utvecklingen inom en kommun så att också glesbygdsfrägor behandlas i planeringen. Det är också mot den bakgrunden som jag har förordat att kommunerna skall ha en heltäckande översiktsplan för kommunen och att den skall hållas aktuell.

I likhet med PBL-utredningen anserjag att det i en bestämmelse bör slås fast att planläggning skall främja en från allmän synpunkt lämplig utveck- ling. Mot bakgrund av att PBL i första hand är inriktad på bebyggelsem- vecklingen bör det också föreskrivas att planläggningen enligt PBL skall ge

() Pi'int'ilu'rlli'ir [)ld/iliigunilm (It'll prövning (ll' bygg- lm' m.m. h.] —/).2./

• Sida 112
•  Original

Prop. 1985/86: 1 I 12

förutsättningar för en från social synpunkt god bostads-. arbets-. trafik- och fritidsmiljö.

En bestämmelse om att planläggning skall främja en frän allmän syn- punkt lämplig utveckling innebär bl.a. att längsiktiga och gemensamma intressen skall beaktas och tillvaratas. Enskilda intressen bör inte få hindra en utveckling som frän allmän synpunkt bedöms vara betydelsefull. Av särskild vikt är att ekonomiskt svaga intressen beträffande markanvänd- ningen inte missgynnas i förhållande till exploateringsintresscn som drivs av ekonomiskt starka grupper i samhället. Att planera för en lämplig utveckling innebär att sammanjämkningar måste göras mellan intressen från olika sektorer i samhället. Det är därför av särskild vikt att den fysiska planeringen i kommunerna samordnas med annan planeringsverksamhet.

Det är naturligt att kommunerna i sin översiktliga planering tar ställning till de stora linjerna i kommunens bebyggelsestruktur. l det sammanhanget bör understrykas jämställdhetsfrägornas betydelse för bedömningen av en lämplig samhällsutveekling. En utspridd och i förhållande till arbetsmark- nader. kollektivtrafik och service illa lokaliserad bebyggelse kan avsevärt försvåra för kvinnor och män att på jämlika villkor förvärvsarbeta och delta i samhällslivet. '

När jag nu förordar att i PBL skall tas in en bestämmelse om att planläggning skall skapa förutsättningar för en från social synpunkt god bostads-. arbets-. tratik- och fritidsmiljö. är det ett uttryck för att dessa miljöaspekter och samordningen mellan dem är av särskild betydelse för den strävan i riktning mot goda sociala och jämlika levnadsvillkor som utgör grunden för lagstiftningen.

[ fråga om vad som bör inrymmas i en från social synpunkt god miljö vill jag anknyta till följande uttalande av departementschefen i propositionen (1979/80: l) om socialtjänsten:

Socialutredningen har föreslagit att socialtjänstens företrädare i sitt arbete med planeringsfrågorna för nya bostadsområden och vid sanering av gamla skall verka för att följande delmål uppfylls:

— en allsidigt sammansatt social struktur: — en planering av närmiljön som främjar kontakt och gemenskap; — möjligheter till differentierade kultur- och fritidsaktiviteter för alla: — ett tillräckligt och väl lokaliserat utbud av social service: — en lokalisering av lämpliga arbetsplatser och andra verksamheter som bidrar till att ge bostadsområdena ett mångsidigt socialt liv: —— väl utbyggda kollektiva resmö-jligheter som tillgodoser även de handi— kappades behov: — ett bostadsutbud som tillgodoser också speciella sociala bostadsbehov i icke segregerade former: — offentliga platser och byggnader så utformade att de blir tillgängliga för alla; — differentierade sysselsättnings-- och utbildningsmöiligheter för grupper med behov av särskilda insatser:

(i Principr'rji'ir planläggning ut'/1 prövning ur hygg— lut' m.m. 6.2.1

• Sida 113
•  Original

Prop. 1985/86: [ ll3

— en aktiv konsumentverksamhct med inriktning i första hand påatt stödja resurssvaga grupper. ' '

Jag ansluter mig till socialutredningens förslag till delmäl, vilka har tillstyrkts praktiskt taget enhälligt av remissinstanserna. — Enligt min mening svarar dclmälen väl mot de krav som man bör ställa på en god bostadsmiljö för olika kategorier av boende.

För flertalet delmål som här ställts tipp utgör PBL ett viktigt genomfö- randeinstrument. Jag kan helt ställa mig bakom de strävanden som social- utredningens förslag innehåller och jag anser att de uppställda delmålen kan utgöra grund för tillämpningen av den nu föreslagna bestämmelsen om att förutsättningar skall skapas för en god miljö.

I detta sammanhang vill jag också betona vikten av att bestående sam— verkansformer mellan berörda samhällsorgan utvecklas i enlighet med intentionerna bakom socialtjänstlagen (1980: 620) och hälso- och sjuk- vårdslagen (19821763). Enligt socialtjänstlagen (5 &) hör det till socialnämn- dens uppgifter att medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med bl. a. andra samhällsorgan främja goda miljöer i kommunen. Enligt hälso- och sjukvårdslagen (Så) har landstingskommunen getts motsvarande an- svar att samverka med andra samhällsorgan.

6.2.2 Namrresurwr m. nl.

ll-Iilrjörslag: Lagen om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) skall tillämpas vid beslut enligt PBL.

För att man skall få till stånd den lämpliga samhällsutveekling som jag har talat om. är det av särskild vikt att behovet av en långsiktig hushållning med våra naturresurser beaktas vid beslut som rör markanvändning. PBL- utredningen hänförde den frågan till kravet på att planläggning skall främja en lämplig samhällsutveekling. Naturresurshushällning som krav för plan- läggning och tillståndsprövning enligt PBL behandlades ganska kortfattat av utredningen, Som jag nämnde tidigare har många remissinstanser efter- lyst en bredare belysning av hushällningsfrägorna.

Fysisk planläggning utgör ett viktigt led i tillämpningen av en naturre- surslag. Mitt förslag till PBL bygger på att även NRL antas. Ett kapitel om krav på planläggning och tillständsprövning enligt PBL bör innehålla en bestämmelse om att även NRL skall tillämpas,

Genom denna hänvisning till NRL kommer det att åligga kommunerna och deras byggnadsnämnder att vid all planläggning och prövning av lov enligt PBL se till bl.a. att områden av riksintresse används på ett lämpligt sätt. Äsidosätter en kommun detta. kan och bör staten ingripa mot kom- munen.

Hänvisningen innebär vidare att även de grundläggande hushållnings- kraven i lagen skall tillämpas vid planläggning och vid prövning av ansök-

6.4. Bebyggelsemiljöns utformning

Bestämmelser om egenskaper hos bebyggelsemiljön finns på flera ställen i byggnadslagcn och byggnadsstadgan (se t. ex. 5. (i. 9 och 25 ss BL samt 9. 12. 29. 38. 39. 46 och 53 äs" BS). En del av bestämmelserna avser all planläggning. medan andra är kopplade till ett visst planinstitut eller tar sikte enbart på byggnadslovsprövning. PBL—utredningen har i sitt förslag i 4kap. tagit in särskilda bestämmelser om bebyggelsemiljöns utformning.

Flera remissinstanser är emellertid starkt kritiska till utredningsförsla- get. De anser att de föreslagna särskilda bestämmelserna om bebyggelse- miljöns utformning i 4kap. i flera avseenden är en upprepning av de allmänna riktlinjerna i 2 kap. i utrcdningsförslaget. Bestämmelserna anses dessutom vara alltför vaga. och definitioner. begrepp och formuleringar anses ibland vara oklara. Det finns dock remissinstanser som tillstyrker den helhetssyn som utredningsförslaget innehåller om bebyggelsemiljt'ins utformning.

Som jag återkommer till i det följande (avsnitt ll) bör PBL innehålla ett särskilt kapitel (3 kap.) med bestämmelser om krav på byggnader m.m. De krav som där anges med avseende på de enskilda byggnaderna och på tomter och allmänna platser motsvarar i stora delar de krav som enligt förslaget skulle kunna ställas på utformningen av bebyggelsen i dess hel- het.

Många av de krav som gäller i fråga om de enskilda byggnadernas egenskaper är avsedda att säkra att en byggnad kommer att fungera på ett sätt som är lämpligt i förhållande till omgivningen och till behoven hos dem som bor eller arbetar inom omrädet. Hur kraven skall tillämpas på den enskilda byggnaden blir beroende av en allmän lämplighetsbedömning. där också den omgivande bebyggelsens egenskaper tas med i bedömningen. Sådana lämplighetsbcdömningar förutsätts normalt ske genom detaljplan eller omrädesbestämmelser. Vid sin prövning av de krav som i samband med bygglov skall ställas på den enskilda byggnaden har byggnadsnämn- den att utgå från de bestämmelser för bebyggelsen i området som anges i sådana plandokttment.

Mot denna bakgrund är det enligt min mening nödvändigt att övergri- pande krav pä bebyggelsemiljön tas in i 2 kap.

Huvudansvaret för utformningen av bebyggelsen ligger hos kommuner- na. En av PBL:s uppgifter är att ge kommunerna de instrument som behövs för att styra utformningen av miljön. men också att ge de villkor som bör gälla i fråga om hur dessa instrument används. De bestämmelser som rör kraven på bebyggelsemiljön riktar sig i första hand till kommuner- na såsom ansvariga för den lokala fysiska planeringen. Kraven gäller emellertid även när någon — vare sig det är kommunerna eller annan — avser att genomföra åtgärder som berör bebyggelsemiljön.

De grundläggande materiella kraven på egenskaper hos bebyggelsemil—

b I)I'fllt'll7L'l'_/i'll' planläggning ut'/1 priit'ning ut' bygg- lov m. HI.

().4

• Sida 119
•  Original

Prop. 1985/86: 1 l lt.)

jön bör vara generella i den meningen att de skall iakttas bäde vid planlägg— ning och vid prövning av enskildä'"ärenden om lov. Bestämmelserna bör vara tillämpliga saväl vid utformningen av ny bebyggelse som vid ändring eller komplettering av befintliga bcbyggelsemiljöer. De bör etnellertid inte kunna tillämpas annat än i områden med samlad bebyggelse. Det innebär bl.a. att bestämmelserna inte blir tillämpliga vid prövningen av lov till enstaka byggnader som inte placeras i anslutning till annan bebyggelse.

De aspekter beträffande vilka det finns anledning att ställa krav inte bara på de enskilda byggnaderna utan även på utformningen av bebyggelsen som helhet bör enligt min mening anges genom en uppräkning direkt i lagen. l)en bör avse vissa grundläggande krav pä säkerhet och skydd mot olyckshändelser. hushållningen med energi och vatten. anpassning till lokala klimat— och hygienförhällanden. en tillfredsställande trafikförsörj- ning. tillgängligheten inom området. möjligheterna till lek. motion och annan utevistelse samt tillgången till samhällsservice och kommersiell service.

Med anledning av vad jag tidigare (avsnitt 6.2.2) anförde om totalförsva— rets intressen villjag nu f("ireslå dct tillägget i förhållande till lagrådsremis- sen att även behovet av sädana skyddsåtgärder som behövs med hänsyn till civilförsvaret skall beaktas vid bebyggelsemiljöns utformning.

Jag äterkommer närmare till dessa frägor i specialmotiveringen. Med anledning av påpekanden under remissbehandlingen vill jag emellertid redan nu ta tipp frägan om kollektivtrafik.

Enligt min mening bör bestämmelserna om bebyggelsemiljön innebära bl.a. att kommunerna skall göra en sammanvägd helhetsbcdömning sä att skilda trafikantgruppers behov beaktas. Det ligger då i sakens natur att kollektivtrafiken ges goda förutsättningar. Tillgängliga bedömningar tyder nämligen påatt kollektivtrafiken framöver kommer att öka i omfattning pä bekostnad av biltrafiken. För att kommunerna skall kunna skapa förutsätt- ningar för en effektiv kollektivtrafik genom t.ex. en rationell linjesträck- ning med gena färdvägar krävs att trafiken pä ett tidigt stadium beaktas i den fysiska planeringen. Lokaliseringen och utformningen av bostads-. service- och arbetsplatsomräden av desamma påverkar i hög grad kostna- derna för kollektivtrafiken.

Runt om i landet finns det exempel på bostadsområden där kollektivtra- fik-intressena inte tillräckligt har beaktats. l studier som bl.a. genomförts med kollektivtraftkberedningcns stöd har det konstaterats att bristfällig samplanering med kollektivtrafikens företrädare lett till onödigt höga drift- kostnader för trafikföretagen.

Kommunerna har redan i dag möjligheter att i början av planeringen av ett bostadsområde lägga upp en plan för genomförande och finansiering. Detta kan ske genom att kommunerna genom exploateringsavtal eller genom särskilda inVesteringsbidrag från t. ex. länshuvudmän täcker in hela investeringskostnaden eller delar av den för att tillgodose kollektivtrafi—

() Prinei/n'rji'ir planläggning ()("lf prövning av hygg- Im' m.m. 6.4

• Sida 120
•  Original

Prop. l985/86: 1 120

kens intressen. Enligt min mening bör fortsättningsvis samverkan med 6 Principe/'fin- ansvariga organ för kollektivtrafiken inledas på ett tidigt stadium sä att alla Pla'llägk'll'w ”('/' prövning av hygg-

. _ . . . . . . luv m.m. hetsbedömning av trafikförst'irlningen för ett Visst omräde. Ö 4

förtitsi'ittningar och krav kan vägas samman. när kommunen gör sin hel-

• Sida 121
•  Original

Prop. 1985/86: 1 121

7. Översiktsplan 7 Öl't'*l'.t'lkl.spl(ln 7.1

Sammanfattning

' Byggnadslagcns generalplan samt kommunöversikt. markdispositions— plan. omrädesplan och andra av dagens informella planer läggs till grtind för PBL:s översiktsplan. Den bör samordnas med andra planer och program som anger kommunens avsedda utveckling (s. 12!) Översiktsplanen skall ange grunddragen i användningen av mark- och vattenomräden i hela kommunen. Planen skall ange riktlinjer som under— lag för prövningen av lov till bebyggelse och annan markanvändning. Planen skall också redovisa htir kommunen avser att tillgodose riks- intressen enligt NRL (s. l24) -'." Översiktsplanen innefattar bäde helhetsöverblick och fördjupade rikt- linjer för avgränsade omräden. Planen består av en särskild handling och en eller flera kartor. "fill planen skall höra en beskrivning. där bl.a. motiven till planen skall redovisas. Planen skall antas av kommunfull— mäktige (s. 129) 2'- När översiktsplanen upprättas eller ändras skall kommunen samråda med bl.a. länsstyrelsen och andra intressenter. Samrädet syftar till utbyte av information och synpunkter under pågående planarbete och har stor betydelse för att fördjupa den lokala demokratin. Resultatet av samrådet skall redovisas i en samrädsredogörelse (s. 135) Länsstyrelsen skall under samrådet ge råd om planens utformning saint verka för att omräden av riksintresse får en lämplig användning och för att mellankommunala intressen tillgodoses. Styrelsen skall också sam- ordna statliga myndigheters synpunkter på förslaget och ta till vara statens intressen. Vid utställningen skall länsstyrelsen redovisa sitta kvarstäende synpunkter i ett granskningsyttrande som skall fogas till planen (s. 138).

7.l ()versiktsplanens syfte och funktion i den samlade kommunala plane- ringen

Min _li'irslug: Byggnadslagens generalplan samt kommunöversikt. markdispositionsplan. omrädcsplan och andra av dagens informella planer läggs till grund för PBL:s översiktsplan. Den bör samordnas med andra planer och program som anger kommunens avsedda utveckling.

Jag har nyss redovisat plansystcincts uppbyggnad (avsnitt 3.l och 3.2) och de allmänna bestämmelser som jag anser skall läggas till grtind för planläggningen (avsnitt 6). Jag skall här ta tipp den närmare innebörden av dessa förslag.

• Sida 122
•  Original

Prop. 1985/86: 1 [33

Dagens fll/tll'lnt'llli iit't'rxi/tlligu plz/nur [Hurtig/enn"

För att ange grunddragen i markens användning m.m. anvisarbyggnads- lagcn institutet generalplan. Planen kan antas av kommunen sotn riktlinjer för den närmare planläggningen och. om kommunen begär det. fastställas av länsstyrelsen. varigenom planen fär vissa rt'ittsverkningar.

Jag har förut sagt att det i den praktiska planeringen har utvecklats översiktliga plattformer vid sidan av reglerna i byggnadslagcn. Det finns hos dessa planer nägra gemensamma drag. De uttrycker alla riktlinjer för en lämplig utveckling av marlatnvändning. byggande eller den fysiska miljön i övrigt. De handläggs i de llcsta fall också enligt reglerna för antagen generalplan när det gäller samrätl. utställning och antagande av ktztmmunfullmäktige.

PBL-utredningen har särskilt framhällit att en starkt ökad vikt mäste läggas vid den översiktliga planeringen för att kraven på kvalitet och effektivitet skall kunna tillgodoses. [ princip bör enligt utredningen alla övergripande bedömningar göras vid översiktlig planering eller mot bak- grund av en översiktlig plan.

Jag delar utredningens uppfattning. En effektiv översiktlig planering är också nödvändig. otn kommunerna skall kunna följa de allmänna krav som jag har föreslagit att staten skall ställa upp genom PBL. l likhet med utredningen harjag valt att ta fasta på de gemensamma egenskaperna hos dagens översiktsplaner för en lagreglering i PBL. Dessa egenskaper är att de är fysiska planer. dvs. rör markanvändning och utformning av ntiljön ' är strategiska. progratnmässiga och anger riktlinjer för kommande platt- läggning och tillständsprövning tttan att de har bindande verkan för eftctföljande beslut

f.". handläggs i öppna och ordnade former med full insytt för berörda intres- senter samt antas av kommunfullmäktige. Markens användning och riktlinjer för bebyggelseutvccklingen har stor betydelse för olika verksamheters fttnktion och möjligheter att utvecklas. Ju härdare marken utnyttjas eller belastas med miljöstörningar. desto färre och dyrare blir vanligen möjligheterna att förändra markanvändningen. Beslut om markens användning mäste som jag tidigare framhällit (avsnitt 6.2.1) alltid fattas med hänsyn till vad som på lång sikt bedöms vara från allmän synpunkt lämpligt. Jag föreslår av bl. a. dessa skäl att kommunerna åläggs att bedriva en översiktlig fysisk planering och att denna skall kom- ma till uttryck i en översiktsplan. Planen bör hade huvudsakliga egenska— per som jag nyss angav.

Benämningen översiktsplan ger enligt min mening en klar upplysning om planens karaktär. Jag anslttter mig på denna punkt till den uppfattning som har framförts av Tekniska nomenklaturcentralen. Därmed blir PBL:s kom- munala planformer enkelt och pedagogiskt benämnda översiktsplan och detaljplan.

xt xt

(I)lY'rSl'Å-IÅ'I7/(lll . I

• Sida 123
•  Original

Prop. 1985/86: 1 123

Ört'rsiktxplaneas s_v/iz' När det gäller behovet och inriktningen av ("n'ersiktsplanen kan jag ltelt ställa tnig bakom utredningens förslag. Översiktsplanen bör således be- handla de långsiktiga. strategiska frågorna för markanvändning och byg— gande och närmast vara av prograntmässig och vägledande art. Planens uppgift bör vara att ge en satnlad information om hur kommttnfullmäktige anser att bestämmelserna i Zkap. om allmänna intressen i princip bör tillgodoses inom kommunen. För att den frän allmän synpunkt lämpliga utvecklingen skall kttnna bedömas fordras en helhetssyn pä markanvändv nings— och bebyggelsefrägorna som endast kan uppnäs i översiktsplanens form. Planen bör därför vara ett viktigt instrument för kommunen att omsätta sitt politiska program i riktlinjer för planläggning och tillkomsten av bebyggelse och därmed sammanhängande anordningar. Med riktlinjer avserjag här rekommendationer sotn kan bilda underlag för senare beslut. I likhet med utredningen föreslårjag vidare att översiktsplanen skall vara det medel som används föratt redovisa hur kommunen för sin del avser att tillgodose riksintressena vid efterkommande planläggning och prövning av lov. En översiktlig planläggning av här beskriven art är också en förutsätt- ning för att statens inflytande pä detaljplanernas utformning skall kunna begränsas. Självfallet mäste en sädan planläggning ske i öppna och demo— kratiska former. Översiktsplanens syften anserjag sålunda i korthet bör vara att med ledning av PBL:s bestämmelser om allmmänna intressen ange grunddragen i användningen av mark- och vattenområden samt rikt- linjer för bebyggelseutvecklingen som en del i och en förutsättning för den övergripande. långsiktiga kommunplaneringen

att redovisa behandlingen av omrädett som är av riksintresse — särskilt som grttnd för samråd mellan staten och kommunen om markanvänd— ningen och tillständsprövningen

att där det behövs ge närmare riktlinjer för kommande planläggning. be- byggelseutveckling och andra tniljöförändringar att ge kommuninvänare. sakägare och andra intressenter information om markanvändningen i stort samt inriktningen för avsedda miljöföränd- ringar. [ PBL bör alltså tas in bestämmelser om en sädan översiktlig planlägg- ning. För att svara mot de nyss angivna syftena ligger det i sakens natur att översiktsplanen mäste svara mot kommunens rädandc uppfattning. dvs. planen måste vara aktuell. Ett förhållande som inte är så vanligt att det behöver lagfästas är översiktsplanens följsamhet till en regionplan. Enligt mitt mening följer det av kravet att översiktsplanen skall hållas aktuell att kommunen inom skälig tid mäste redovisa hur riktlinjerna i regionplanen skall tillgodoses. Eftersom kommunen har haft möjlighet att följa region- planearbetet. bör en redovisning av dess konsekvenser för den egna över- siktsplanen normalt kunna ske inom ett är.

Översiktsplan ,

• Sida 126
•  Original

Prop. 1985/86: 1 lZo

stället sa långt som möjligt integreras och arbetet hela tiden bedrivas så att de förutsättningar och begränsningar kan beaktas som föranleds av denna ömsesidiga påverkan. Det förefaller mig därför praktiskt och lämpligt att översiktsplanen ocksä skall omfatta användningen av vattenområdena i kommunen.

Som jag tidigare framhöll (avsnitt 5.4.2) bör huvudparten av de frågor som enligt vattenplaneringsutredningen (SOU l980: 39 och 40) skulle be- handlas i en särskild s.k. vattenöversikt kttnna behandlas i kommunens översiktsplan. Planarbetet bör allså även omfatta vattenområdena. Det kan ske på i princip samma sätt som för markområdena. Det innebär att en redovisning vid behov skall kunna ske av tillgången på ytvatten och (less kvalitet. de intressen som gör anspråk på vattnet samt konflikter dem emellan. Vidare bör översiktsplanen kunna ge de riktlinjer för prioritering och avstämning mellan skilda intressen som förhållandena kräver. Jag vill dock peka på att det ofta kan krävas mellankommunal samverkan när ett sammanhängande vattensystem behandlas. På ett likartat sätt skall havs- områden kunna behandlas i översiktsplanen. Effekten av översiktsplanens innehåll i dessa avseenden återkommerjag till i det följande (avsnitt Zl).

Riktlinjer/fn" prövning av bebyggelse m.m.

Översiktsplanen bör således ange de stora dragen i användningen av mark- och vattenområden samt riktlinjer för tillkomst. förändring och bevarande av bebyggelse och därmed sammanhängande anordningar. Riktlinjerna skall naturligtvis avspegla hur en lämplig utveckling i dessa avseenden bör se ut. Grundinställningen bör då vara att översiktsplanens riktlinjer ger vägledning åt verkställande organ och enskilda om hur kom- munen bedömer den fran allmän synpunkt lämpliga utvecklingen. Planen bör alltså ge generella råd och konkreta utgångspunkter för dem som har att på olika sätt se till att de allmänna intressena i 2 kap. tillgodoses.

I vissa områden mäste riktlinjerna för att trygga en lämplig användning i ett visst avseende innebära ett ställningstagande för restriktioner i utnytt- jandet i andra avseenden. Det är bl.a. konflikter av detta slag som en demokratiskt förankrad planläggning är till för att lösa. Sålunda kan t. ex. restriktioner mot enskilt byggande vara motiverade i områden som reser- veras för framtida angelägna samhällsändamål eller i områden där miljö- störningar gör att bebyggelse är olämplig eller skulle äventyra verksam- heter i grannskapet. En långsiktig hushållning med produktionsresurscr kan just föranleda ett ställningstagande för restriktiva riktlinjeri översikts- planen. Jag återkommer i specialmotiveringen (8 kap. 12.5) med exempel på hur olika riktlinjer i översiktsplanen kan inverka på tillståndsprövnin- gen.

7 7

( ..?

)vvrsiklsplun

• Sida 127
•  Original

Prop. 1985/86: 1 127

()ntrt'itlt'n av riksintresse

Jag nämnde nyss att de hänsynsregler m.m. som gäller hushållning med naturresurser skall tillämpas vid kommunens planläggning och prövning av lov. De uppgifter som kommunerna hittills har löst med hjälp av kommun- översikter. markdispositionsplz'tner och omrädesplaner. nämligen att ge riktlinjer för hur kommunen avser att slå vakt om en lämplig slå vakt om en lämplig användning av områden av riksintresse. anser jag skall tillhöra översiktsplanens obligatoriska del. Detta bör därför komma till uttryck genom en särskild bestämmelse i PBL.

L.?tredningsförslaget. som har en liknande inriktning. har mött remisskri— tik från framför allt statligt håll där man hävdar att marköversikten inte kan eller bör göras så detaljerad att riksintressena kan belysas tillräckligt tydligt. Det förslag till översiktsplan somjag nu lägger fram ger kommuner— na goda möjligheter att redovisa och beakta dessa intressen med den grad av precision som förhållandena i varje särskilt fall kräver. Samtidigt villjag dock framhålla att de statliga organen inte bör ställa långtgående krav på detaljerade redovisningar i översiktsplanen för att de skall kunna ta ställ- ning till behandlingen av de områden som är av riksintresse. Planeringsin- satsen mäste anpassas till styrkan av det aktuella intresset. till de hot som föreligger. kommunens planeringsresurser och övriga omständigheter. Detta är särskilt angeläget när den första översiktsplanen upprättas och när nytillkommande nationella intressen behandlas.

Översiktsplan skulljinnasför hala kommuna/t. man riktlinjer behövs inte Överallt

Kravet att översiktsplan skall finnas för hela kommunens yta är en följd av bestämmelsen om att all bebyggelse m.m. i princip skall prövas vara lämplig från allmän synpunkt. Givetvis avserjag inte med den bestämmel- sen att kommunen i förväg måste uttrycka en uppfattning om alla tänkbara och mer eller mindre realistiska önskemål om ändrad eller bevarad an- vändning av mark och vatten som kan göra sig gällande inom olika delar av kommunen. Som utredningen har konstaterat finns i de flesta kommuner områden där inga särskilda planeringsöverväganden av långsiktig art behö- ver göras och där heller inga riktlinjer behövs. Av planen bör det framgå i vilka delar av kommunen denna situation räder. Det är av stor vikt för översiktsplanens tydlighet både vad gäller dess behandling av de områden som är av riksintressen och dess informationsvärde för allmänheten.

Utredningen har föreslagit att. om det inte har angetts hur ett visst omräde skall användas. betydande förändringar av markens användning inte skall få ske inom området. Syftet med en sådan bestämmelse är att marköversikten skall hållas aktuell och behandla alla större förändringar av markanvändningen. Flera remissinstanser har r=agerat negativt på den- na bestämmelse. Den anses ge ett alltför läst hierarkiskt system samt medföra onödigt stort administrativt arbete för att ta ställning till en kanske

("lvcrxi/ttxplmi f

• Sida 133
•  Original

'.:J '.'—J

Prop. l985/86: ] I

sadan indelning av redovisningen av markanvändningen. Enligt förslaget skall dessutom redovisningen av förändrad markanvändning delas upp i vad som är nära förestäende och vad som avser riktlinjer i ett längsiktigt perspektiv. Nägra remissinstanser har pätalat svärigheten med att avgrän- sa omräden enligt utredningens förslag. För egen del anser jag att det är viktigt att översiktsplanen hälls principiell i sin redovisning och inte tyngs med detaljer. litt sädant synsätt torde ocksä ha legat bakom utredningens förslag. Det kan emellertid onödigt försvara en lämplig utveckling av översiktsplanens redovisningsformer. om man lagreglerar innchället på det sätt utredningen föreslär. Jag förordar därför en mer generellt utformad bestämmelse om redovisning av översiktsplanens innehäll.

Bitr/nl som lmrfulluix i annan ordning kan redovisas [ (ii't'rxi/t'isplam'n

En hel del bestämmelser i och beslut som har fattats enligt annan lagstiftning kan ha väsentligt intresse för bebyggelseutvecklingen och markanvändningen. Givetvis skall sädant inga i det underlag som kont— munen bör ha vid upprättandet av översiktsplanen. En del av detta bör också nted fördel kunna redovisats i planen. Jag tänker på naturreservat. strandskyddets omfattning och viktiga förordnanden av olika slag till skydd för nägot speciellt intresse. t. ex. byggnadsfria zoner kring kraftled- ningar cller fornminnen. Även älvst "äckor som är tänkbara för utbyggnad av vattenkraften till följd av den av riksdagen antagna planen för vatten- kraftsutbyggnad bör redovisas i översiktsplanen.

Kommunens ställningstagande om förbud mot besprutning i skogsområ- den enligt Iagen (19831428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. beslut enligt bostadsanvisningslagen (!()80194). samt beslut om skyddsrumsorter och skyddsrumsomräden enligt skyddsrumsförord- ningen (1979: 90) kan ocksä ha intresse för markanvändning och byggande. Jag vill här vidare peka pä de beslut som mänga kommuner har fattat nted stöd av 38.5 byggnadsstadgan för att avgränsa bevarandevärda omräden där särskild hänsyn krävs med hänsyn till bebyggelsens egenart. Syftet med sädana redovisningar i översiktsplanen är enbart att planen skall bli informativ och ge medborgare. fastighetsägare. myndigheter och andra ett sä bra underlag som möjligt för sina egna ätgärder. Någon bestämmelse om detta behövs dock inte i PBL.

Öt'i'/'.rikfxplum'n iwsnir (Il' en .w'irski/(I hum/ling .t'mnl en vl/crjieru kurmr nn'tl p/unluks/(rivningen! som ("I viktigt komp/einen!

I likhet nted utredningen anserjag att översiktsplanen skall vara redovi- sad i en särskild ltandling med riktlinjer samt en eller flera kartor. Jag ställer mig också bakom förslaget att en beskrivning skall fogas till planen pä samma sätt som nu sker i fräga om stadsplaner. Jag vill emellertid stryka under den större vikt som beskrivningen bör fä när det gäller översiktsplanen.

Öt'ct'siklsp/mt _?

• Sida 135
•  Original

Prop. 1985/86: 1 135

dagens ordning som förslaget anses medföra. Framför allt är man negativ till förslaget att brister i planhandlingarnas tydlighct katt utgöra besvärs— grund. Jag äterkommer senare till besvärsmöjligheterna (avsnitt 17.5.1). Redan nu villjag emellertid framhålla attjag ansluter mig till utredningens förslag om att planhandlingar skall vara informativa. Däremot anserjag det ligga i sakens natur att brister i detta avseende bör kttnna föranleda att översiktsplanen upphävs efter kommunalbesvär. endast om planhandling- arna är sä obegripliga att de saknar inlktrmationsvärdc.

l likhet med utredningen finner jag det självklart att översiktsplanen skall antas av kommunfullmäktige. Nägon möjlighet till delegation bör inte finnas. Föt'farandereglerna i övrigt bör pä lämpligt sätt anpassas till de syften som ligger bakotn förvz'tltttingslagen (1971 : 290; i motsvarande fall.

1 nägra hänseenden föreslärjag ändringar i förhållande till utredningsför- slaget av en mer principiell innebörd. varför jag vill ta upp dem redan nu. Det gäller dels samrädet. dels länsstyrelsens agerande under samrådet och utställningen.

7.4 Samrådet skatt ge berörda information och kommunen ett bra underlag för beslut F_____ ¹ Mitt _fi'irslug: När översiktsplanen upprättas eller ändras skall kom- munen samråda med bl. a. länsstyrelsen och andra intressenter. Samrä- det syftar till utbyte av information och synpunkter under pågående planarbete och har stor betydelse för att fördjupa den lokala demokra- tin. Resultatet av samrädet skall redovisas i en samrädsredogörelse.

.S'umrått'c'r ('i/' riktig/för Åmn/rtu/tt'nx kontakt med "rymlig/tur”. allmänhet och intresxwzlcr

Ett planförslag utformas successivt med stöd av fakta. analyser och en alltmer ökad kunskap om olika förhållanden inom planområdet. Genom olika värderingar av underlagsmaterialet samt inflytande från förtroende- män och olika intressenter under planprocessen utformas det planförslag som tas upp i kommunfullmäktige för antagande. En stor del av kunskaper— na om planområdet inhämtas genom samräd med olika intressenter. vilkas synpunkter pä planens utformning sä längt som möjligt bör tillgodoses.

Den frän praktisk synpunkt viktigaste offentliga behandlingen för att under planeringsprocessen nä dessa syften är samrädet innan planförslaget färdigställs. 1 likhet med utredningen anser jag att samrädet bör intensi- fteras i förhållande till det som gällerenligt 149" byggnadsstadgan. Det är en följd av förslaget om en förbättrad ställning i beslutsprocessen för bl.a. de boettde som jag tidigare berört och det vidgade medborgarintlytandet i övrigt (avsnitt 3.51. 1 klarhetens intresse vill jag skjuta in att dessa bäda förslag inte ändrar pä det grundläggande förhållandet att det är de repre-

7 7..

(jt't'l'ä'f/x'lä'P/(Hl ?—7.4

• Sida 136
•  Original

Prop. 1985/86: 1 136

sentativa demokratiska organen som ltar ansvaret och fattar besluten om planerna.

[ PBL bör tas in en bestämmelse om krav på obligatoriskt samräd nted sädana myndigheter och organ som har en ansvarsställning i planproces— sen. l)et gäller alltid för länsstyrelsen. ()m regionplanering pägär. bör samräd ocksa ske ntcd regionplaneorganet. Även angränsande kommuner som berörs av förslaget anserjag bör ingå i den krets av offentliga organ som alltid skall omfattas av samrädet. Därutöver bör en bestämmelse säkerställa att andra som kan ha ett väsentligt intresse av planförslaget skall beredas tillfälle till samråd.

Med dessa bestämmelser blir kretsen av intressenter naturligtvis beroen- de pä om planförslaget avser ett stort omräde. kattske hela kommunen. eller ett mer begränsat omräde. Det blir ocksä av betydelse om förslaget innebär stora förändringar eller endast mindre justeringar av en plan som redan gäller.

Utredningens förslag. sotn jag saledes ställer mig bakom. har kritiserats från flera häll. Viss kritik skjuter in sig på den vidlyftiga samrädsskyldighe- tcn. medan andra hävdar att den är för snäv. Ett stort antal statliga organ och affärsdrivande verk ltar sålunda i sina remissvar begärt att bli om— nämnda i samrädsbestämmelsen. Enligt min mening bör det emellertid ankomma pä länsstyrelsen att svara för de samlade statliga intressena i det löpande plansamrädet med kotnrnunerna. Jag vill i sammanhanget ocksä hänvisa till den skyldighet sotn länsstyrelserna har enligt förordningen (19818771 om regionalt utvecklingsarbete att verka för att statlig. kommu- nal och landstittgskommunal verksamhet samordnas och anpassas till mä- lett för länets utveckling.

Sllllll'lllll'l .t'kul/ syfta till utbyte av fllftW/llulfO/I m'lt .t'yrtpmt/rtr'r under planarbetet

I likhet med utredningen anser jag att samrädet bör syfta till att få till stånd en bred debatt pä ett tidigt stadium. när det ännu ofta finns stora praktiska möjligheter till päverkan. Det liggcri sakens natur att det blivan— de planomrädet och planens effekter inte alltid kan bestätntnas i detta tidiga skede. Därmed kan inte heller kretsen av intressenter avgränsas på ett slutgiltigt sätt.

Samrädet katt delas upp i flera steg som ansluter till olika stadier i planarbetet. Alla samrädsparter behöver dä inte höras eller beredas tillfälle att ge synpunkter i varje sädant steg. Självfallet mäste samrädcts omfatt- ning OCh inriktning anpassas till den plancringsuppgift som skall lösas vid varje tillfälle. Det hindrar inte att plansamrädct ibland kan beröra frägor som inte löscs med planläggning enligt PBL. Detta torde bli vanligt. fram- för allt när det gäller översiktsplanens utformning för tner begränsade delar av kommunen. Jag anser det vara en fördel om samrädet på detta sätt katt medverka till att fördjupa den lokala demokratin.

*slxl

(I)('w'xlkLr/n'un .5

• Sida 143
•  Original

Prop. 1985/86: 1 143

Sammanfattning

Byggnadslagens stadsplan och byggnadsplan ersätts av en enda plan— form. kallad detaljplan. Planproceduren utformas så att den lokala de— mokratin fördjupas (s. 144) - Detaljplanekravct. som anger i vilka situationer detaljplan skall antas.

har formulerats med utgångspunkt i att just detz'tljplanen i den berörda situationen skall vara den mest lämpade beslutsformen för att garantera en god miljö. ] översiktsplanen kan kommunen ange var detaljplan behövs (s. 148)

Prövning av markens lämplighet för bebyggelse samt reglering av bebyg- gelsemiljöns utformning skall ske genom detaljplan för 1. ny samlad bebyggelse. , ny enstaka byggnad vars användning fär betydande inverkan pä omgivningen CNC!" 50!" Skit” förläggas inom ett område med stor efterfrå-

gan pä mark för bebyggelse. om tillkomsten av byggnaden inte kan prövas i

samband med prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked.

3. befintlig bebyggelse som skall förändras eller bevaras pä sådant sätt att detta behöver närmare regleras i ett sammanhang.

Detaljplan behövs inte om tillräcklig reglering har skett genom områdes— bestämmelser ts. låt)).

1 varje detaljplan skall de olika områdenas huvudändamäl anges. dvs. allmänna platser. kvartersmark och vattenområden. Kommunen skall normalt vara huvudman för gator och andra allmänna platser. I planen skall anges utformningen och användningen av dessa. För kvartersmar- ken skall ocksä användningssättet anges. I planen skall bestämmas en genomft'irandetid på 5— 15 är ts. 154) Detaljplanens tillämpningsomräde vidgas så att även andra inslag i mil- jön än byggnader kan regleras. t. ex. idrotts— och rekreationsanläggning- ar. parkeringar oeh anläggningar under mark. Skyldigheten att söka lov kan ökas eller minskas genom planbestämmelser. För bebyggelse med särskilt bevarandevärde kan skyddsbestämmelscr meddelas. Även vikti- gare inslag i den offentliga miljön kan regleras. Ombyggnadsstandard kan varieras med hänsyn till byggnadernas eller omrädets förutsättning- arts. 160)

Planhandlingarna skall utformas så tydligt att alla under samrådet och utställningen får en klar uppfattning om vilken reglering av bebyggelse- miljön som planen medför. Kravet på tydlighet skall inte hindra att flexibel detaljplan i vissa fall kan användas ts. 165) Vid planläggning skall skälig hänsyn tas till befintliga förhållanden inom och i anslutning till planområdet. l-länsynen skall avse såväl befintlig bebyggelse som rådande äganderätts- och fastighetsförhällanden (s. 167)

('i' lh'ml/"plun ut'/t områdes - lh'.t'!rtllllll('/.t'('l'

• Sida 144
•  Original

Prop. 1985/86: 1 144

.'.- Detaljplan skall antas av kornmunfttllmäktige som dock fär uppdra åt a' l.")utuljplruz ut'/I

kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta planer som inte är av umrddm- huslänmu'lsar principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt ts. 170) 8 l ] ' Under genomft'irandetiden fär en detaljplan mot de berörda fastighets- ägarnas vilja ändras eller upphävas endast om det är nödvändigt på grttnd av nya förhallanden av stor allmän vikt. som inte kunnat förutses vid planläggningen. Ändras planen. fär fastighetsägarmt rätt till ersätt— ning för förlorad byggrätt. (ienomförandetiden skall förlängas om fastig- hetsägare har försökt genomföra planen men hindrats att göra detta av omständigheter som kommunen räder över. Efter genomförandetidens slut gäller planen tills den ändras eller upphävs. Ändring eller upphävan- de får ske utan att rättigheter som uppkommit genom planen beaktas och ger inte fastighetsägarna någon rätt till ersättning för förlorad byggrätt ts. 1731 Samma förfarande som stadgas för dagens stadsplaner skall i huvudsak ocksä tillämpas för detaljplaner. Planarbetet bör grundas på ett program. Samrädet och utställningen blir viktiga moment. Detaljplaner av begrän- sad betydelse och utan intresse för allmänheten kan ofta upprättas genom ett enklare förfarande (s. 177). - För begränsade områden och i vissa bestämda avseenden kan översikts- planens syfte eller ett riksintresse enligt NRL säkerställas på ett bin— dande sätt i form av omrädesbestämmelser. Bestämmelserna får inte avse områden med detaljplan :(s. 180) _ ' Omrädesbestätntnelser kan utgöra bindande bestämmelser om använd- ningen av mark— och vattenområden samt om bebyggelsemiljön. Någon byggrätt för enskilda eller lösenrätt till mark för kommunen uppstår inte genom omrädesbestämmelser ts. 182). -'.- Omrädesbestämmelser skall antas av kommunfullmäktige som dock fär uppdra åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta planer som inte är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt (5. 186)

8.1 Allmänna utgångspunkter

Alin/fitting: Byggnadslagens stadsplan och byggnadsplan ersätts av en enda planform. kallad detaljplan. Planproceduren utformas så att den lokala demokratin fördjupas.

8.1.1 Byggnads/agens stadsplan och l.?_t'gg/1ud.t'plun w_t'ärls av PBL:s de- luljp/(m

Utredningen har konstaterat att dagens stads- och byggnadsplaner i många avseenden fungerar bra. Det framhälls också som en fördel. om plansystemct i PBL kan inrymma etablerade detaljplanerutincr med de

• Sida 145
•  Original

Prop. 1985/86: 1 145

justeringar som utvecklingen motiverar. Förslaget att föra samman stads- planen och byggnadsplanen till en enda planform. benämnd detaljplan. som utformas med utgångspunkt i gällande regler om stadsplan har i sina huvuddrag tillstyrkts av remissinstanserna. Nägra anser dock att tttred- ningens förslag är svagt motiverat och menar att fastighetsägarnas engage- mang vid genomförandet av byggnadsplaner medför en delaktighet som har stora fördelar.

Enligt min mening är utredningens förslag till detaljplan i allt väsentligt bra och det bör i sina huvuddrag ingå i PBL. Fastighetsägarnas och brttkarnas medverkan vid planens genomförande och den fortsatta förvalt- ningen av olika gemensamma anläggningar är lika angelägen i alla sorters planområden. Moderna stadsplaner som innehåller storkvarter där bru— karna har ansvar för friytor. gator. parkeringsplatser och gemensamhetslo- kaler skiljer sig vad gäller ansvaret för de gemensamma anordningarna heller inte mycket från förhållandena i ett område med byggnadsplan. Detaljplanen enligt PBL bör ha en sådan spännvidd i innehåll och detalje- ringsgrad att den i dessa avseenden täcker de båda nuvarande planfor- merna. Det är dessutom viktigt att genom olika bestämmelser försöka stärka detaljplanens realism och aktualitet även när det gäller den fortlö- pande förvaltningen av området. Av bl.a. dessa skäl bör ett effektivare genomförande av detaljplanen eftersträvas. Rätten att ändra markens an- vändning bör i detta syfte begränsas i tiden. vilket bör leda till detaljplaner som ofta är direkt samordnade med det faktiska byggandet. Sådana regler bör sammantagna stärka möjligheterna att beakta genomförande- och för- valtningsfrägorna.

8.1.2 Detaljplanen skull tillgodose både lokala och nationella mål

.lag har tidigare (avsnitt 6) angett de allmänna egenskaper som jag anser viktiga att uppnå vid lämplighetsprövningen av markens användning. Plan- läggning bör också ta upp utformningen av bebyggelsen enligt principer somjag snart äterkommer till (avsnitt 1 l ). Detaljplanen bör ge möjlighet att för ett visst område precisera lagens allmänna egenskapskrav och göra de avvägningar mellan motstridiga intressen som kan behövas. [ likhet med utredningen vill jag understryka att detaljplanen också skall ge möjlighet att förverkliga kommunens sociala ambitioner att t.ex. integrera olika boende- och upplåtelseformer eller genom blandning av olika slags. mark- användning och bebyggelsetyper skapa en stimulerande och livfull'miljö. Detaljplanen skall självfallet vara ett instrument för kommunen att för- verkliga den lokala bebyggelsepolitiken.

Den lokala planeringen måste givetvis också inriktas på att uppfylla angelägna nationella mål såsom de kommer till uttryck i PBL:s bestämmel- ser om allmänna intressen och i NRL. Bland de nationella målen vill jag särskilt framhålla två som bör komma till uttryck vid detaljplaneläggning- en. Det ena är kravet på en långsiktig hushållning med mark och med den

8 l..)t'tnl/"plun ut'/I runnit/c.t— bestämt-n('lsur RJJ—8.1.2

• Sida 146
•  Original

Prop. 1985/86: 1 146

byggda miljön. Det andra är kravet pä hushällning med energi. vilket bl.a. äterverkar pä bebyggelsens placering. utformning. utförande och val av uppvärmningssystem. .lag är medveten om att llera av dessa frägor inte slutgiltigt katt beaktas förrän i samband med bebyggelsens projektering och vid bygglovsprövningen. Det är emellertid angeläget att bestämmelser- na otn detaljplan utformas sä att förutsättningar kan skapas för goda lösningar i dessa avseenden.

En del remissinstanser hävdar att de krav som fran olika häll ställs pä att stads- och byggnadsplanerna skall främja en rationell produktion har fatt en alltför tillbakaskjuten plats i utredningens l't'irslag. Utredningen har dock 6.328.) berört detaljplanen sotn en integrerad del i byggprocessen. där planen utgör resultatet av ett kontinuerligt samarbete mellan markäga- re. byggherre och kommunen.

Med den lugnare tätortstillväxt som kännetecknar dagens samhällsbyg- gande blir sannolikt större samlade nyexploateringar alltmer sällsynta. Kravet pä rationalitet och ekonomi gör sig emellertid lika starkt gällande fören produktion i ntindre enheter liksom vid förtätning och förnyelse av äldre stadsområden. Det är angeläget att söka motverka kostnadsstegring— en inom byggnadsverksamheten titan att för den skull göra avkall pä grundläggande standardkrav. En noggrann avvägning måste därför i varje. enskilt projekt göras mellan de kvalitativa kraven och kostnaderna. En kostnadsdel utgörs t. ex. av kommttnalteknisk service. Enligt min uppfatt- ning bör PBL i detta och andra avseenden erbjuda större möjligheter till lokal anpassning än vad dagens bestämmelser gör. Sälunda bör de krav som skall ställas vid ombyggnader inom vissa gränser utgå från lokala förhållanden. Detaljplanen bör vara ett av de styrmedel som kommunen kan använda i detta syfte för att främja en ekonomisk och rationell bygg— produktion. Detta bör också ta sig uttryck i bestämmelser för att trygga plangcnomft'3randet. Jag anser inte att det därutöver behövs någon själv— ständig bestämmelse med innebörden att detaljplanen skall främja en eko— nomisk och rationell produktion.

(Sl/..? Detaljplanen bör vara utt('ir.'1ntandt'för en ht'dt'imning av tillåt/iglw- It'll ar l.?r'hj'ggV/st' men intt'ji'jr den exakta utformning t)('ll ttt/Örandc

De allmänna bestämmelserna som bör finnas i 2 och 3 kap. för planlägg- ning och för lokalisering och utformning av bebyggelse kommer att vara mycket allmänt ltällna. När en detaljplan antas för ett visst omräde. skall dessa bestämmelser preciseras för att ge besked om hur bebyggelsen lämpligen skall placeras. utformas och bevaras inom omrädet. Man kan uttrycka det så att detaljplanen på förhand ger uttryck för väsentliga allmänna egenskaper som den kommande eller befintliga bebyggelsen skall uppfylla. Planen utformas innan man nted säkerhet vet vilka projekt som kommer att aktualiseras inom omrädet. Detaljplanens funktion inför bygg- lovsprövningcn serjag då på följande sätt.

Å' Detalj/wlan m'lt out/vidm— l'thiinuna/scr a. I .Z—HJÄ

• Sida 147
•  Original

Prop. 1985186: ] H?

Markens lämpliga användning och bebyggelsemiljöns utformning i stort bör kommunen ha tagit ställning till vid planens antagande. Planen ger anvisningar för hur fastighetsägaren bör utforma sitt projekt. En bygglovs- ansökan som inte strider mot planen och är förenlig med sädana planbe— stämmelser som är tvingande. bör inte kunna vägras sä länge planen gäller. Att ätgärderna för att fä utföras skall uppfylla eventuella andra bestämmel— ser än de som finns i PBL. t.ex. föreskrifter i bostadssaneringslagen. fornminneslagen och miljt'iskyddslagen. behöver inte närmare kommente- ras här. Det är normalt varken möjligt eller lämpligt att detaljplanen är uttömmande när det gäller bebyggelsens utformning eller utförande. Vid prövningen av bygglovet skall dän'ör sädana aspekter i de allmänna kraven som har aktualitet för projektet och platsen i fräga. av byggnadsnämnden läggas till detaljplanens reglering som grund för prövningen av lovet. En konsekvens av detta synsätt är att ju mer detaljerad kommunen gör detalj- planen. desto färre av PBL:s bestämmelser om allmänna intressen kan byggnadsnämnden äberopa vid bygglovsprövningen.

När detaljplanens innehäll avgörs skall naturligtvis regleringen avpassas sä att de frägor kan lösas som har motiverat att en detaljplan upprättas. Å andra sidan bör. bl.a. med hänsyn till fastighetsägat'nas behov av valfrihet. regleringen inte göras mer detaljerad än vad som i varje situation behövs för att nä syftet med planen. [ PBL bör tas in en bestämmelse av denna innebörd.

Vid min genomgäng tidigare av plansystemets uppbyggnad (avsnitt 3.1) har jag beskrivit detaljplanens huvudsakliga syften för att systemet som helhet skall få en enkel och ändamålsenlig utformning. [ likhet med utred- ningen anserjag att detaljplanen i dess egenskap av dokument med rätts- verkningar skall skapa betingelser och garantier" för att miljön skall få vissa kvaliteter. Detaljplanen mäste av dessa skäl reglera de grundläggande fysiska egenskaperna inom planomrädet. Bestämmelser böt' därför införas om vilka frägor som alltid mäste vara behandlade i en detaljplan. dvs. planens minsta innehäll.

8.1.4 Plum-'ringen som procedur bör [rygga de ln'n'irclus delaktig/tal ut'/t _l'örtljupu drum/(rutin

Planläggningen berör mänga intressenter. Den arbetsprocedur som leder fram till en detaljplan mäste garantera dessa intressenter insyn och med- verkan samt ett lämpligt mätt av intlytande över planen. Planprocessen innebär ett kontinuerligt utbyte av informationer. åsikter och fakta. Samti- digt som planarbetet successivt tillförs ett bredare beslutsunderlag byggs en större kunskap om planomrädet tipp hos intressenterna. Det är min uppfattning att ett omsorgsfullt bedrivet planarbete på detta sätt resulterar dels i en bättre plan. dels i mer förstående och ansvarskännande intressen- ter.

Under planprocessen mäste ett lämpligt underlagsmaterial presenteras i

8.2. Skyldigheten för kommunen att anta detaljplan (detaljplanekravet)

Mirrjöi'slug: Detaljplanekravea. som anger i vilka situationer detaljplan skall antas. har formulerats med utgångspunkt i att just detaljplanen i den berörda situationen skall vara den mest lämpade beslutsformen för att garantera en god miljö. I översiktsplanen kan kommunen ange var detaljplan behövs.

8.2.1. Utgångspunktcr Gäl/unde rätt

För att mark skall få användas för bebyggelse krävs att den har prövats från allmän synpunkt lämpad för ändamålet. i fråga om tätbebyggelse skall denna prövning i princip göras i detaljplan (Sä Bl.. och 565 I mom. ljärde stycket BSl. Byggnadslagens detaljplanekrav knyts till begreppet tätbe— byggelse. dvs. sådan samlad bebyggelse som nödvändiggör eller kan vän- tas fordra särskilda anordningar föratt tillgodose gemensamma behov ms BL). l begreppet innefattas ocksft bebyggelse som är att vänta.

l/Iredningcns förs/ag

Utredningen har ts. 330 ff) fört en ingående diskussion om behovet av ett lagstadgat detaljplanekrav samt om en detaljplans verkningar för pägaende resp. förändrad markanvändning. Förslaget återfinns i utredningens L) kap. lå där det föreskrivs att en detaljplan skall. om det inte i särskilt fall är omotiverat, upprättas för områden där

l. en samlad bebyggelse av betydelse eller en anläggning av betydelse avses komma till stånd

2. en samlad bebyggelse eller en anläggning avses undergå förändring av betydelse.

Med uttrycket samlad bebyggelse har utredningen som riktmärke angett tio till tjugo enbostadshus eller ett par mindre flerbostadshus. För andra åtgärder än bostadshus skall verksamhetens omgivningspåverkan och be- hovet att samordna fysiska förhållanden vara utslagsgivande.

Utredningen har vidare föreslagit att en sanktionsmöjlighet skall knytas

8 [)(-'luljplun ut'/i områdes— hutu'imnn'lst'r ÄLJ—H.B.]

• Sida 149
•  Original

Prop. 1985/86: 1 149

till detaljplanekravet. Staten skall nämligen kunna ingripa mot kommunala beslut som innebär en uppenbar avvikelse frän detaljplanekravet.

[fanzin/(rinken

En del remissinstanser godtar förslaget. Ett stort antal instanser anför emellertid invändningar mot utredningens förslag på den här punkten. Kritiken gär i korthet ut pä följande.

]. Detaljplanekravet är för lagt ställt. vilket t. ex. medger att den ordina- rie bostadsproduktionen pä mänga häll i landet kommer att ske utan detaljplan. Ett så lågt plankrav leder till brister i den allmänna lämplighets- prövningen. i samräd och allmänhetens insyn samt i behandlingen av sakägarna. Det ger sämre betingelser att skapa goda miljöer. Det medför ocksä att statens tillsynsfunktion kraftigt försvagas. framför allt när det gäller att beakta riksintressena.

2. Behovet av ett lagstadgat krav riktat mot kommunerna ifrågasätts. Kommunerna bör själva få avgöra när detaljplan behövs.

3. Detaljplanekravet bör preciseras ytterligare. eftersom det anses få stor betydelse i prövningssystemet. Om kommunen underlåter att göra detaljplan. finns det inte något beslut att angripa. Det finns också andra invändningar som mer anknyter till bl.a. vissa begränsningar som utredningen har föreslagit av möjligheterna att anta detaljplaner.

Behovet av ett )(1_t,'._t'lutl_t,'ur dc'laljp/(uwkrm'

Detaljplanen bör enligt min mening ha två huvudsyl'ten. Det ena är att reglera förändringar av markanvändning och bebyggelse. Det andra är att mera varaktigt reglera bevarande av vissa byggnader och bebyggelsemil- jöer eller reglera förutsättningar för förnyelse och ombyggnad av befintliga bebyggelseomräden. I båda fallen handlar det om att för varje fastighet precisera rättigheter och skyldigheter för att man i miljöhänseende skall uppnå en god helhetsverkan och en lämplig samhällsutveekling. Det är ocksä viktigt att dessa preciseringar sker i former som ger medborgarna och intressenterna information och möjligheter att påverka beslutet. Dessa båda skäl — helhetssyn på lämplighetsfrägan och intressenternas inflytan- de — anserjag tala för att ett detaljplanekrav införs i PBL.

Man kan också uttrycka detaljplanens uppgifter på så sätt att planen är avsedd att ge den helhetsbcdömning av miljön som behövs för ställningsta— gande till olika ärenden om lov inom området. Planen avgör ocksä — inom givna gränser — omfattningen av samhällets kontroll av miljöförändringar inom området. I denna mening är planen ett sätt att rationalisera prövning- en av kommande enskilda ärenden om lov.

Med de möjligheter som detaljplanen sålunda erbjuder att påverka den lokala miljön. rationalisera prövningen av lov m.m. ligger det enligt min mening i hög grad i kommunens eget intresse att använda detaljplan.

8 l..)t'mliplun och (””Får/(tt — lu'slämnu'lu'r 8.3 . I

• Sida 150
•  Original

Prop. 1985/86: ] ISO

Planläggning är emellertid en relativt tids- och kostnadskrävande process. Den färdiga planen för ocksä i allmänhet med sig ekonomiska åligganden och andra skyldigheter för kommunen. Det är därför inte självklart att kommunerna av eget intresse alltid kommer att upprätta detaljplaner i tillräcklig utsträckning. Jag anser därför att det bör inft'iras bestämmelser med krav pä att detaljplan skall antas i vissa situationer. Kravets efterlev- nad bör inte kontrolleras genom en statlig prövning titan skötas genom samräd mellan kommunen och länsstyrelsen. eller i vissa sällsynta fall genom planföreläggande som jag äterkommer till tavsnitt 16.4).

8.2.2 [.h'fz'l/jp/um'krnt'r'tt' llt/brntlling

l

Mm förs/ng: Prövning av markens lämplighet för bebyggelse samt reglering av bebyggelsemiljöns utformning skall ske genom detaljplan för

1. ny sum/ad bebyggelse. | 2. n_r ('nsruku byggnad vars användning fär betydande inverkan pä omgivningen eller som skall förläggas inom ett område med stor efter— frägan på mark för bebyggelse. om tillkomsten av byggnaden inte kan prövas i samband med prövning av ansökan om bygglov eller förhands— besked.

3. befintlig lu'hygge/sc som skall förändras eller bevaras pä sädant sätt att detta behöver närmare regleras i ett ammanhang.

Detaljplan behövs inte om tillräcklig reglering har skett genom om— rädesbestämmelser.

L__

Förändringar ar betyde/.te kräver [ regel dcm/jplun Till att börja med anserjag i likhet med utredningen att detaljplanekravct bör hävdas för omräden där en samlad bebyggelse eller anläggningsverk— samhet av betydelse skall komma till stånd eller undergå större förändring- ar. Här behöver ofta flera av detaljplanens regleringsmöjligheter användas. När det däremot gäller bedömningen av vad som är samlad bebyggelse vill jag ge remisskritiken rätt. Avgörande för frägan när detaljplan skall använ— das bör enligt min mening främst vara: fit omfattningen och arten av befintlig bebyggelse inom och i anslutning till det aktuella omrädet efterfrågan pä mark för bebyggelse i omrädet. dvs. bebyggelsetryckets styrka förekomsten av motstridiga markanvändningsintressen inom omrädet. om inte frågorna härom har lösts genom omrädesbestämmelser allmänhetens intresse av vad som skall hända i området liksom antalet berörda sakägare och andra enskilda intressenter

regleringsbehov för bebyggelsen som inte har beaktats i ("iversiktsplanen eller i omrädesbestämmelser

# Detaljplan m-It områdes-- lic-usla"mma/.u'r ö'.2. I —-8.2.3

• Sida 151
•  Original

Prop. 1985/86: 1 hl

anspräken pä kommunens medverkan vid genomföramiet av bebyggel-

sen.

Det är säledes en rad olika lokala förhållanden som bör tas till utgångs- punkt föratt avgöra när detaljplanekravet skall hävdas. Det ligger i sakens natur att bedömningen ocksa bör innefatta en framtidsaspckt. eftersom planläggningjust syftar till att behandla den framtida lämpliga miljöinform-

ningen.

Sluds/i'n'nye/sf' och bevarande kan kräva [fl'NI/jp/(III

Även mindre förändringar som berör manga intressenter eller avser särskilda bevarandeiutressen kan behöva regleras genom detaljplan. Det är angeläget att kommunerna fär effektiva instrttment för stadsl't'irnyelsen. Med de goda möjligheter till plangcnomförande ätgärder som jag senare kommer att föreslå. bör detaljplanen kunna fä stor användning vid stads- förnyelsen. Här gäller det vanligen att ändra befintliga stadsplaner eller komplettera äldre sädana med nya bestämmelser.

lntressct för bevarandefrägorna har också ökat. I dessa avseenden bör detaljplanen ge bättre möjligheter än i dag att slå vakt om olika miljövär- den. I en hel del fall kommer det att krä du att detaljplan antas för att gentemot sakägarna på ett likvärdigt sätt kunna hävda sädana intressen. t. ex. beträffande underhåll. Jag vill här emellertid peka pä de möjligheter som ocksä kommer att finnas att bevara miljön genom omrädesbestämv

melser.

Kommunens medverkan vid genom/firande av hch_v_t__',eel_n-' kräver (alla de- [ul/"plan

Behovet av kommunens medverkan vid genomförandet av bebyggelsen har enligt min mening inte i tillräcklig grad uppmärksammats av utredning- en. För cgen del ser jag det som naturligt att kommunerna pä olika sätt engagerar sig vid tillkomsten av bebyggelse och andra anläggningar. Kom- munen har bl.a. som en följd av skyldigheten att pröva bygglov en viktig rädgivningsfunktion. Kommunen har vidare omfattande uppgifter när det gäller service och teknisk försörjning med t. ex. gator. parker. vatten och avlopp. samt värme. Kommunen bör också enligt min mening tilläggas ökade befogenheter när det gäller att bestämma lämpligheten av olika administrati 'a åtgärder. t. ex. fastighetsbildning. gemensamhetsanlägg- ningar och former för esploatcringens genomförande. Detaljplanen bör här vara den naturliga beslutsformen. Genomförandet av en aktualiserad be- byggelse kan saledes förutsätta kommunens medverkan. nägot som därför också bör beaktas när behovet av detaljplan skall bedömas.

Ilz'in.s_i-'nz'n lill gran/mr kan kräva drudiphm Detaljplan skall alltså användas när den erbjuder de bästa möjligheterna att pröva lämpligheten och omfattningen av en exploatering, förnyelse

N Detalj/dan ut'/z områdes"- [TFSI/.fi)!!!”'kt'UI'

(e ) 7

• Sida 152
•  Original

Prop. 1985/86: 1 ISZ

eller ett bevarande. Om detaljplaneläggning underläts. kan det bl.a. fä till följd att medborgarna och saki-igarna undanhälls insyn och inflytande. att markägare fär osäkrare utgångspunkter för byggande och förvaltning. att prövningen av lov blir osäkrare. exempelvis i fråga om miljöutlormningen. samt att gemensamma behov. säsom service. va-ft'irsörjning. rekreations— möjligheter m.m. inte får en tillfredsställande bevakning. För såväl sak- ägare och andra intressenter som medborgare i gemen kan det alltså finnas beaktansvärda intressen av att planläggning sker. där situationen sä krä- ver.

Uppgiften att planlägga för en lämplig samhällsutveekling bör givetvis inte ses i ett snävt kommunalt perspektiv. Att kravet uppfylls anser jag också är av stort grannerättsligt intresse. Även den aspekten bör innefattas i detaljplanekravet utan att det behöver särskilt lagregleras.

(.itf'rn'ntningwi ut' detaljplam'kruvet

Det är uppenbarligen förenat med svårigheter att i gränsfall avgöra om en detaljplan mäste upprättas eller inte. Detaljplanekravet mäste med nödvändighet hli allmänt hållet. Innebörden av kravet bör emellertid vara att detaljplan skall antas för områden där samlad bebyggelse skall komma till stånd. Kravet bör också gälla för enstaka byggnad vars användning fär betydande inverkan på omgivningen eller som skall ligga där efterfrågan på mark är stor. I vissa fall bör dock lämplighetsbedömningen av sådana enstaka byggnader kunna göras i samband med prövningen av bygglov eller förhandsbesked. Jag föreslär därför en viss "uppmjukning" av detalj- planekravet i förhållande till vad jag anförde i lagrådsremissen (5. [(B). Likaså bör krav på detaljplan gälla när befintlig bebyggelse skall förändras eller bevaras på sådant sätt att den behöver regleras i ett sammanhang. Motsvarande bör gälla även i fråga om idrotts- och fritidsanläggningar m. fl. åtgärder som fordrar lov.

[ förhållande till lagrådsremissen föreslår jag vidare den ändringen att behovet av kommunal medverkan vid bebyggelsens genomförande inte skall utgöra ett självständigt deta ljplanekrav. ! denna fråga ansluterjag mig således till lagrådets uppfattning (yttrandet s. 51 ).

I specialmotiveringen avserjag att bl.a. genom exempel närmare belysa detaljplanekravets tillämpning.

8.2.3. Kmnmmzcn avgör när dem!/plan behövs

Detaljplanekravet är riktat tiil kommunen. Det blir alltså kommunen som — i likhet med vad som nu gäller — avgör när detaljplan behövs. Behovet av detaljplan skall ses mot bakgrund dels av att det förutsätts en obligatorisk översiktsplan, vars riktlinjer i betydande utsträckning kan ge underlag för lämplighetsbedömning av bebyggelse. dels av att översikts— planens riktlinjer kan göras tvingande genom att omrädesbestämmelser antas.

& Dahll/plan m'lz (anrik/a.s— bt'.s'n'inznu'lxcr

8 7 7—8 7 ?

• Sida 153
•  Original

Prop. 1985/86: 1 153

Som jag tidigare förordade (avsnitt 7.1) skall kommunen i översikts- planen bl.a. kunna definiera de omräden där närmare bestämmelser för markanvändning. byggande m.m. behövs i form av detaljplan. När över- siktsplanen upprättas eller antas. kan länsstyrelsen och de enskilda intres- senterna päverka kommunens bedömning av hur detaljplanekravet skall tillämpas. Om länsstyrelsen inte är nöjd med översiktsplanen i detta avse- ende. bör det framgä av styrelsens samrädsyttrandc till kommunen. Som jag senare äterkommer till (avsnitt 16.41 bör PBL innehälla bestämmelser som möjliggör för staten att i vissa fall förelägga kommunen att upprätta detaljplan. Därigenom kan en l:"implighetsprövning genom detaljplan för att trygga riksintressen inom vissa otnräden enligt NRL och mellankommunal samordning i sista hand åstadkommas.

Sakägare och andra intressenter. som anser att detaljplan behövs inom ett visst omräde. kan givetvis begära att kommunen upprättar plan. Väljer dä kommunen att ändå pröva lämpligheten av byggnadsprojekt inom omrä— det vid ansökan om bygglov. kan sakägarna och andra behöriga intressen- ter överklaga bygglovsbesluten. [ förtydligande syfte villjag — utöver vad jag anförde i Iagrädsremissen (s. 104) —- nu tillägga att överklaganden i sädana fall givetvis kan leda till att bygglovsbesluten upphävs. Nägon plan kan emellertid inte tvingas fram annat än i de speciella fall där regeringen kan utfärda planföreläggande. Det är naturligtvis ocksä möjligt att överkla- ga ett beslut om antagande av detaljplan och därvid hävda att det inte behövs någon plan. Nägra ytterligare sanktions- eller kontrollbestäm- melser för att garantera detaljplanekravets tillämpning anser jag inte be- hövs i PBL. Frägorna om besvär och planlöreläggande äterkommerjag till senare (avsnitt l7.7 resp. 16.4). '

! överensstämmelse med vad jag anförde i lagrädsremissen tar jag nu upp den av utredningen aktualiserade frägan om kommunen skall kunna hindra ätgärder som innebär ändring av markens användning med hänvis- ning till att detaljplaneli-iggning först mäste ske. 1 de fall där detaljplan enligt vad jag nyss har sagt skall upprättas finns det ett behov av den sammanvägning av olika krav som detaljplaneläggning innebär. I likhet med utredningen anser jag att det inte kan komma i fräga att kommunen i sådana situationer skall kunna tvingas in i en argumentation om en viss bebyggelses tillätlighet innan en sammanvägning genom planläggning har hunnit göras. Om nägon av de tidigare angivna förutsättningarna förelig- ger. bör kommunen alltså kunna åberopa behovet av detaljplaneläggning som enda skäl för avslag. Följdfrägan om den enskilde i ett sädant läge skall kunna tvinga kommunen till planläggning mäste generellt sett besva- ras med nej. Tidpunkten för planläggningen mäste kommunen fritt kunna bestämma.

X Detaljplan (N'/l unt/'fltlt'x- hur/ii”tmc/sur 8.2 .3

• Sida 154
•  Original

Prop. 1985/86: 1 154

8.3. Detaljplanens innehåll och redovisning

S.R.! Herul/"planens obligatoriska innehåll

___—l

f'l'littjö'rslug: [ varje detaljplan skall de olika omradenas huvudändamäl l anges. dvs. allmänna platser. kvartersmark och vattent'imräden. Kom- munen skall normalt vara huvudman för gator och andra allmänna platser. I planen skall anges utformningen och användningen av dessa. För kvartersmarken skall också användningssättet anges. ] plutten skall : skall bestämmas en genomförandetid på 5— 15. är. L

Fri ohligrtturiska bestämInc/scr, men i'ia'a möjligheter till reglering

[ likhet med utredningen anserjag att det i PBL bör finnas bestämmelser som anger dels vissa grundli'iggande krav pä vad en detaljplan alltid skall innehålla. dels de förhållanden som därutöverjär regleras i en detaljplan. Vid avvägningen mellan vilka bestämmelser som alltid mäste uppfyllas och vilka som frivilligt kan tillämpas är det främst tvä aspekter som spelar in. Om man vill uppnä det resultatet att detaljplanerna i hela landet skall vara jämförbara och likartade. mäste de bestämmelser som reglerar det frivilliga innehället vara fä. Om man däremot lägger större vikt vid detaljplanens användning för en mängd olikartade planeringsuppgifter. bör kretsen av frivilliga bestämmelser vara stor. [ båda fallen mäste detaljplanen ha ett visst minsta tillåtna innehåll för att man skall kunna tillägga den rättsverk- ningar ocksä för enskilda.

Övervägande skäl talar enligt min mening för att de obligatoriska be— stämmelserna bör vara fä och att det bör finnas relativt vida möjligheter att använda sädana bestämmelser som behövs för en närmare reglering i skilda situationer. Därmed bör detaljplanen ktlnna fylla kraven pä mängsi- dighet och funktionsanpassninr—v vilket jag anser viktigt. Likasä ger en sädan uppbyggnad möjlighet för kommuner med skilda planeringsambi— tioner att utforma detaljplanerna med hänsyn till de aktuella plancringssi— tuationerna.

Kommunen kan ocksä inom en viss ram välja vilka frägor man önskar lösa pa detaljplanestadiet och vilka man anser bör hållas öppna för ställ— ningstagande i samband med prövningen av lov. Denna valfrihet är viktig eftersom kunskapen om de projekt som detaljplanen skall reglera varierar beroende pä arten av den planerade markanvändningen och httr nära förestäende ett genomförant'le är. Valfriheten medger också för kommunen en viss anpassning till de resurser man förfogaröverför planläggning resp. prövning av lov. Bestämmelserna i PBL bör alltsä enligt min uppfattning utformas så att detaljplanen fyller de här beskrivna kraven på anpassbar- het.

Jag anser vidare att detaljplanen bör ge större möjligheter än dagens

8.6. Förutsättningar för att ändra eller upphäva en detaljplan

,'llitfji'irxlugz Under genomförandetiden fär en detaljplan mot de berör— da fastighetsägarnas vilja ändras eller upphävas endast om det är nöd- vändigt pä grund av nya förhällanden av stor allmän vikt. som inte kunnat förutses vid planläggningen. Ändras planen. fär fastighetsägarna rätt till ersättning för förlorad byggrätt.

(ienomförandetiden skall förlängas om fastighetsägare har försökt genomföra planen men hindrats att göra detta av omständigheter som kommunen räder över.

Efter genomförandetidens slut gäller planen till den ändras eller upp— hävs. Ändring eller upphävande far ske utan att rättigheter som upp- kommit genom planen beaktas och ger inte fastighetsägarna nägon rätt till ersättning för förlorad byggrätt.

Jag har nyss föreslagit att detaljplaner skall ha bestämmelser om en genomförandetid på fem till femton år. Detta medför bl.a. att det rättsliga läget förändras när genomförandetiden löpt ut. [ PBL mäste det därför finnas klara bestämmelser om vad som skall gälla före resp. efter genom- förandetidens utgäng.

8.6.1 Under gt'nmn/i't'randt'lidenfår en detaljplan mulm! [ tua/(uttagsjitll (inr/rus eller upp/läras lmufirst/gl)uisiiyurms bestridande

Som jag tidigare nämnde mäste fastighetsägarna och andra som deltar i planens genomförande kunna arbeta under förvissning om att det kommu- nala beslutet att anta planen ligger fast under hela genomförandetiden. Det torde emellertid inte helt kunna undvikas att det i undantagsfall uppkom- mer situationer. som gör det nödvändigt att ändra eller upphäva planen redan under denna tid. Om de berörda markägarna motsätter sig detta. bör ändringen eller upphävandet fä beslutas endast om det har uppstått nya förhållanden av stor allmän betydelse som inte kunde förutses vid plan- läggningen oeh som inte med rimliga insatser frän det allmännas sida kan bemästras på annat sätt än genom ändring eller upphävande av planen. En bestämmelse med denna innebörd bör alltsä finnas i PBL. Jag kommer senare (avsnitt l8.2.ll att föreslå bestämmelser som ger fastighetsägarna rätt till ersättning eller inlösen i dessa fall.

8.7. Förfarandet

Mitt Mrs/ag: Samma förfarande som stadgas för dagens stadsplaner skall i huvudsak ocksä tillämpas för detaljplaner. Planarbetet bör grun- das pä ett program. Samrådet och utställningen blir viktiga moment. Detaljplaner av begränsad betydelse och utan intresse för allmänheten kan ofta upprättas genom ett enklare förfarande.

8.7.I Dagens ordning bör i print'ip t'jt'etjå'irax till PBL

Vid utformningen av de rutiner som bör gälla för detaljplanens upprät- tande är det främst tvä aspekter som skall vägas mot varandra. Den ena har sin utgångspunkt i rättssäkerhetsaspekten och innebär krav på att förtroendevalda. sakägare. andra intressenter och myndigheter skall ga— ranteras ett reellt inflytande på själva planutformningen. Den andra utgörs av kraven att göra planläggningsarbetet effektivt. dvs. att handläggningen kan ske sä enkelt och snabbt som möjligt. Kort sagt bör strävan vara att i PBL tillgodose rättssäkerhetsaspekterna på ett sä effektivt sätt som möj— ligt. I den strävan ligger att inte lagreglera mer av förfarandet än som är nödvändigt.

Huvuddelen av bestämmelserna om förfarandet avhandlarjag i special- motiveringen. Redan nu vill jag emellertid anmäla att jag kommer att föreslå att bestämmelserna i allt väsentligt skall följa gällande bestämmel- ser för stadsplan. Som en följd av förslaget att kommunfullmäktige skall anta detaljplaner blir förvaltningslagens bestämmelser inte tillämpliga i planprocessen. l PBL mäste därför finnas bestämmelser av motsvarande slag. De bör enligt min mening så nära som möjligt ansluta till förvaltnings- lagen. Vissa avvikelser blir dock nödvändiga att göra. om planprocessen inte skall bli onödigt krånglig och tidsödande. t.ex. i sådana fall då ett planärende berör ett stort antal intressenter.

Några av utredningens förslag till förfaranden har väckt särskilt intresse hos remissinstanserna, varförjag redan nu vill beröra dem.

8.7.2. Utgångspttnkterna för en detaljplan hör sammanställas i ett pm- gram

Enligt utredningsförslaget skall planförutsättningarna kunna samman- ställas i ett program som i princip genomgår samma procedur som själva planen med samråd. utställning och antagande. [ fall då detta sker kan enligt förslaget den efterföljande planens utställningstid förkortas frän normalt åtta till fyra veckor. Remissynpunkterna är i denna del blandade.

8 Detaljplan m "fl områdes— bestämmelser 8.6,3—8.7.2

• Sida 178
•  Original

Prop. 1985/86zt ns

Vid min redovisning av plansystemets uppbyggnad har jag angett att översiktsplanen huvudsakligen skall behandla förutsättningar. intressean— spräk. mål och riktlinjer. vissa restriktioner samt arbetsprogram för fort- satt. mer detaljerad planläggning. Enligt min mening bör översiktsplanen många gånger vara tillräcklig som program för de efterföljande detaljpla- nerna.

I de fall översiktsplanen inte helt uppfyller kravet på aktualitet eller kritiseras i länsstyrelsens gransl—zningsyttrande eller i övrigt ger föga väg— ledning för fortsatt planläggning. anser även jag att det kan vara lämpligt att detaljplanearbetet inleds med att ett program upprättas. Detta kan ange principiella riktlinjer för utformningen eller bevarandet av miljön inom planområdet och den standard i stort som planområdets miljö avses fä. Planen blir sedan det fysiska uttrycket för dessa ställningstaganden. Det är angeläget att arbetet med program anpassas efter planens betydelse. så att det alltid blir meningsfullt. Jag anser det därför inte lämpligt att föreslå att program obligatoriskt skall upprättas. Däremot delar jag utredningens uppfattning att arbetet med program är en värdefull del av planarbetet. Många remissinstanser har samma inställning. Programmet har sin största betydelse som sammanfattning av de utgångspunkter som gäller för planar- betet och som bör redovisas vid samrädet. I PBL bör därför en bestämmel— se tas in med innebörd att planarbetet bör grundas på ett program.

8.7.3. Samråd och utställning är viktiga moment

Jag har tidigare (avsnitt 7.4) framhållit samrådet som ett att de viktigaste momenten i planarbetet. Såmma principer som jag då redovisade bör också gälla detaljplaner. Vid detaljplaneläggningen är emellertid sakägarna och de övriga intressenter som har besvärsrätt ofta de viktigaste samråds- parterna. vilket bör beaktas när det gäller metoder och tider för samrädets genomförande.

lnnan ett förslag till detaljplan antas. anserjag att det på samma sätt som nu bör ställas ut för offentlig granskning under en viss tid. Utredningen har föreslagit en kraftigt förlängd utställningstid — normalt åtta veckor — i syfte att stärka medborgarinflytandet. Om ett program har varit utställt. skall. sotn jag nyss nämnde. utställningen pågå i fyra veckor. dvs. en vecka längre än vad som nu gäller.

Jag har förståelse för de syften som ligger bakom utredningens förslag. ! likhet med många remissinstanser anser jag emellertid att utställningen kommer i ett så sent skede av planproceduren att det kan vara svårt att då i någon nämnvärd utsträckning beakta synpunkter. Jag förutsätter att sam- rådet i stället bedrivs så effektivt att kommunen känner till alla viktiga invändningar redan när man beslutar sig för att ställa ut planförslaget. Utställningen bör i ett sädattt planarbete närmast ses som en slutlig kon- troll av vilka samrådssynpunkter som har kunnat tillgodoses och ge berör— da intressenter en möjlighet att äter överväga om det kvarstår väsentliga

r'l'litllliiirxlag: ()mrädesbestäm melser kan utgöra bindande bestämmelser—l om användningen av mark- och vattenomräden samt om bebyggelsemil- jön. (

Nägon byggrätt för enskilda eller lösenrätt till mark för kommunen uppstar inte genom omrädesbestämmelser.

(.)mrädesbestämmelserna skall som jag nyss har nämnt till sitt innehåll nära anknyta till översiktsplanen. Med hjälp av bestämmelserna bör sälun- da riktlinjerna i översiktsplanen kunna förtydligas eller preciseras. (")m— rädesbestämmelserna lämpar sig emellertid väl även för vissa andra tipp- gifter av mer administrativ karaktär. Jag skall i det följande kort beskriva i vilka situationer som omrädesbestämmelser enligt min mening bör kunna användas.

Skyldig/wlan all söka lm-

Som jag nämnde förut (avsnitt 3.6.1) föreslår jag att PBL skall ge kommunerna möjligheter att i viss utsträckning begränsa eller vidga den krets av åtgärder som skall kräva lov. främst bygglov. Översiktsplanen kan ge anledning att överväga behovet av samhällets kontroll av olika ätgärder. l en hel del fall är kanske de allmänna intressena sä ringa och förhällandena i övrigt så enkla att den generellt giltiga bygglovsplikten kan minskas. För andra omräden. t.ex. där kulturhistoriska eller miljömässiga intressen finns eller där väsentliga säkerhets- och skyddsintressen föreligger. kan en utökad skyldighet att söka lov vara befogad. Med tanke på de påföljder som kan inträda om skyldigheten att söka lov äsidosätts. bör i vart fall beslut om vidgning av den krets. åtgärder som skall kräva lov ske i sådana former att de kommer till fastighetsägarnas m.fl. kännedom. Starka skäl talar enligt min mening för att även beslut om begränsningar i fråga om skyldigheten att söka lov sker i samma former. Jag anser det vara en lämplig lösning att beslut av dessa slag meddelas i form av omrädesbestäml- melser.

(i'rmza'dragen [användningen av Ina/'Å'- ellt-'I" t'alteno/nrätlen

Översiktsplancns riktlinjer i fråga om grunddragen i användningen av mark- eller vattenomräden kan ibland behöva säkerställas. Jag tänker t. ex. på sädana situationer där oenighet räder mellan staten och kommunen och då kommunen vill driva frägan till ett avgörande. Det kan gälla omräden där kommunens önskemål om exploatering inverkar på omräden av speci- ell betydelse för hushällningen med naturresurser.

Kommunen kan också ha ett intresse av att få fastlagt omräden för bostadsproduktion eller annat tätortsändamäl eller för störande verksam-

8 Detaljplan ut.-lr områdes- hastammvlwr 8.8.2

• Sida 183
•  Original

Prop. 1985/86: 1 183

heter. t.ex. soptipp. llygplats. smäbätsbamn. vägar och ledningssträk. ] dessa fall gäller det vanligen att fa ett bindande avgörande i förhållande till enskilda om användningen av mark eller vatten. Utställningen av över— siktsplanen kan leda till reaktioner hos allmänhet eller intressenter som motiverar att ett bindande beslut behövs. Därmed inträder också en be- svärsrätt för de. enskilda sotn berörs. Jag förutsätter givetvis att det då gäller ett omräde vars användning är av betydelse för kommunens utveck- ling. Det bör ocksä räda en betydande säkerhet i att marken verkligen behöver tas i anspråk för ändami'ilet.

[ lagrädsremissen förordadejag inte någon speciell avgränsning av vilka typer av mark- och vattenanvändning som skall kunna regleras genom omrädesbestämmelser. Jag fann det tillräckligt att omri'tdesbestämmel- serna normalt skall tillgodose syftet med översiktsplanen — dvs. en av- gränsning som anknyter till de kommunala angelägenheterna såsom de är angivna i PBL.

Lagrådet har föreslagit att dessa angelägenheter preciseras i lagtexten. Jag har ingen erinran mot detta och föreslår att i PBL tas in en bestämmel— se som anger att med omrädesbestämmelser fär regleras grundddragen för användningen av mark- och vattenområden för bebyggelse. fritidsanlägg- ningar. kommunikationsleder och andrajämförliga ändamål. Somjag förut har framhällit (avsnitt 5.4.3) bör områdesbestämmelser inte kunna använ- das för att reglera användningen av mark som friluftsområde.

Därtill skall bestämmelserna kunna säkerställa användningen av omrä- den som är av riksintresse på motsvarande sätt som är möjligt med dagens generalplancr.

Frititlxb(bye_gelsc

Ett problem som påtalats i många sammanhang och som behandlats av fritidsboendekommittén (Ds Bo l98lz3) är omvandlingen av fritidsbebyg— gelse till helärsbostäder. Jag anser att det är främmande att i PBL ta in regler om hur bostäder får användas. Det reformbehov som enligt min mening finns anledning att överväga är knutet till kommunens svårigheter att fä rädighet över den lämpliga samhällsutveeklingen i vissa områden. På den här punkten menarjag att PBL bör erbjuda vissa möjligheter.

] sädana områden där en från samhällets synpunkt lämplig omvandling pägär. förutsätterjag att kommunen genom detaljplan reglerar den avsedda förändringen. Det finns emellertid rätt stora omräden med fritidsbebyggel- se i mer eller mindre samlad form som alla har det gemensamt att de fungerar utmärkt för fritidsändamäl. men där det av olika skäl är förknip- pat med problem om de genom olika åtgärder ändras till helärsbruk. Det huvudsakliga skälet är att kommunen fär svårigheter att klara erforderlig samhällsservice. Ett annat skäl är att områdenas planstandard vad gäller vägnät. teknisk försörjning och mark för gemensamma ändamål är så läg därför att områdena inte är avsedda för varaktigt bruk. Det är också många

Exp/putt'ringssamverkan

Inledningsvis nämnde jag att jag senare denna dag avser att ta upp lagstiftningen om exploatcringssamvcrkan. Syftet med en sädan lagstift- ning är att göra det möjligt för enskilda fastighetsägare att i samverkan genomföra kommunala planintentioncr. Jag kommer närmare in på exploa- teringssamverkan närjag i det följande behandlar plangenomförandefri'i— gorna (avsnitt 10).

En väsentligt inslag i systemet med exploateringssamverkan är att kom— munen skall ha ett avgörande inflytande dels pä frägan om en viss exploa— tering skall fa genomföras i sådan samverkan. dels på avgränsningen av det område inom vilket samverkan skall äga rum (samverkansomrät'let) eller

9. Regionplanering

Sammanfattning

-.'_- Regionplanering skall vara en kommunal angelägenhet som i regel kan väntas komma till stånd i tillräcklig omfattning i fria former titan med- verkan av staten (s. 189)

= PBL skall erbjuda ett lagfäst system för regionplanering som ett alterna- tiv till plansamverkan mella-n kommuner i andra former (s. 190) Regionplaneorgan skall inte: utses. om de berörda kommunerna inera allmänt motsätter sig det. Utträde ur den gemenskap som tillkommit för rcgionplaneändamäl skall förutsätta regeringsbeslut (s. 191) Regeringens beslut om regionplanering skall ha den innebörden att ett rcgionplaneorgan utses att under viss tid eller tills vidare ha hand om regionplaneringen inom ett geografiskt bestämt omräde. regionen (s. l92) Regeringen skall antingen kunna utse ett befintligt kommunalförbund till rcgionplaneorgan eller förordna att de berörda kommunerna skall bilda ett särskilt regionplaneförbtmd (s. 192) Det skall ankomma på regeringen att i stora drag bestämma regionpla— neorganets uppgifter (5. 195) Regionplaneorganet skall ha möjlighet men inte skyldighet att från tid till

annan sammanfatta sina arbetsresultat i en formell regionplan (s. 197) - Regionplanen skall antas av regionplaneorganets fullmäktige men beslu- tet skall kunna prövas av regeringen. Planen skall gälla under en tid av högst sex är. Den skall tjäna till ledning för beslut om översiktsplaner. detaljplaner och områdesbestämmelser (s. 197).

9.1 Behov av mellankommunal plansamverkan

Byggnadslagens regler om regionplanering tillkom i ett läge dii det fram— för allt på grund av den splittrade kommunstrukturen föreläg ett stort behov av ett instrument för att lösa mellankommunala samarbetsproblem när det gällde markanvändning och lokalisering av gemensamma anlägg- ningar m.m. Kommunindelningsreformen har i större delen av landet starkt minskat detta behov. Trots detta kan det dock alltjämt ofta förekom» ma att åtgärder i en kommun päverkar markanvändning och bebyggelsefrä- gor i andra kommuner pä ett sådant sätt att samverkan framstår som en förutsättning för att undvika felinvesteringar och underlätta en frän regio- nal synpunkt gynnsam utveckling av samhällsbyggandet och lex-'nadsft'ir- hällandena. Det kan gälla utbyggnadsvolym och utbyggnadstakt. fördel- ning av utbyggnaden pä kommtmer och tätorter. val av och gruppering av utbyggnadsorter och bestämmande av bebyggelsespärrar för omräden som bör sparas. Man behöver också göra regionala prioriteringar mellan olika

9.2. Former för samverkan

9.3.1. Frivilligafiir/ner

Mitt l/i'irxlag: Regionplanering skall vara en kommunal angelägenhet som i regel kan väntas komma till stånd i tillräcklig omfattning i fria former utan medverkan av staten.

Enligt utredningen tyder hittillsvarande erfarenheter pä a'tt samarbete om mellankommunala planeringsfrågor i allmänhet kan ske pä ett infor- mellt sätt eller i form av kommunalförbund.

Rcmissinstanserna delar allmänt denna uppfattning.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att PBL bör utgä från att regionplanering är en kommunal angelägenhet som i normal- fallet kan väntas komma till ständ i tillräcklig omfattning pä kommunalt initiativ utan att staten behöver medverka. Arbetet bör ktinna ske formlöst eller i kommunalförbund.

Vid en jämförelse med förhi'illandena före byggnadslagens tillkomst fin- ner man att behovet av regionplanering och andra mellankommunala pla- neringskontäkter minskat betydligt. Den förändrade kommunstrukturen har gjort att samverkan över kommungränserna inte behövs lika ofta som tidigare för att undvika att ätgärder i en kommun strider mot ätgärder som planeras i grannkommunerna.

Det har vidare byggts tipp en omfattande statlig apparat för övergripande utredningar och samordning av frågor om markens användning i omräden med regionala problem. Statliga myndigheter hari stor omfattning. särskilt i samband med länsplanering och fysisk riksplanering. kunnat tillgodose

9.4. Huvudmannaskapet

Miltji'irxlag: Regeringen skall antingen kunna utse ett befintligt kom- munalförbund till rcgionplaneorgan eller förordna att de berörda kom- munerna skall bilda ett särskilt regionplaneförbund. l i.

9.5. Regionplaneorganets arbetsuppgifter

0.5.1 Allmänt om (msi'al-suntrådet

Miujörslag: Det skall ankomma på regeringen att i stora drag bestäm- ma regionplaneorganets uppgifter.

Utredningen föreslår att regeringen skall bestämma regionplaneorganets ansvarsområde. Utredningen motiverar detta med att tillkomsten av ett rcgionplaneorgan innebär en överflyttning av viss planeringskompetens från kommunerna till regionplaneorganet. och att därför en gränsdragning är nödvändig för att förebygga kompetenskontliktcr.

Utredningen har vidare för att tillmötesgå önskemål från kommunalt håll föreslagit att rcgionplaneorganet endast skall ha till uppgift att bevaka

9 chionplanc'ring 9.4—9.5./

• Sida 196
•  Original

Prop. [985/86: [ tvn

regionala frägor och fortlt'ipar..de ge underlag för den kommunala och statliga planeringen.

Av remissinstanserna finner landstingsförbundet och de ktmtmunalför- hund som f.n. bedriver regionplanering samt ett flertal andra instanser att förslaget om regionplaneorgancts arbetsuppgifter är väl avvägt och säker— ställer en anpassning till behoven i de olika fallen. Stockholms läns lands- ting finner det viktigt att ansvt-trsomrädet inte anges för snavt. Kommun— förbundet är kritiskt pä denna punkt och hävdar att regeringen inte bör fä besluta om vad som skall utredas. Vissa kommuner menar att regionplane- ringen maste strikt begränsas till att belysa regionala frägor. så att den inte inkräktar pa det kommunala planmonopolet.

För egen del anserjag att utredningens förslag till avgränsning av arbets- uppgifterna lätt en lämplig avfattning och att regeringen bör ha befogenhet att i stora drag bestämma regionplaneorganets uppgifter. Jag ansluter mig alltsä till utredningen i denna del.

Som utredningen har framhällit är det angeläget att regionplaneorganets arbetsuppgifter begränsas till klart regionala frägor och inriktas pä att i sädana fragor skaffa fram underlag för medlemskommunernas och de statliga myndigheternas planering inom regionen. Det skall med andra ord vara fråga om spörsmäl som bör behandlas ur ett vidare perspektiv än den enskilda kommunens eller där olika kommuners önskemäl katt behöva sammanjämkas. Har initiativet till att inrätta en regional organisation för- anletts av konkreta problem sotn det är mycket angeläget att lösa. kan det bl.a. av kostnadsskäl vara befogat att i sädana fall begränsa regionplaneor- ganets kompetens till just dessa arbetsuppgifter.

l—iarhi'tgorna för att regeringen därvid skulle kunna på ett olämpligt sätt inskränka kommunernas eget planeringsansvar är enligt min mening obefo— gade. Är situationen i ett omräde sädan att det för ett välordnat samhälls- byggande fordras samfällda Iösningar i de berörda kommunernas gemen- samma intresse. kan det inte betecknas som en obehörig begränsning av den primärkommunala kompetensen att regeringen i sitt förordnande av rcgionplaneorgan bemyndigar detta att bevaka de för området gemensam- ma planfrt'tgorna. Graden av konkretion vid bestämmandet av ansvarstmt- rädet mäste bedömas frän fall till fall.

Vad gäller förhällandet mellan regionplaneorganet och länsstyrelsen medför helt naturligt inrättandet av ett sådant organ att länsstyrelsen kan avlastas vissa utrednings- och planuppgifter. Detta kan möjligen ses som en inskränkning av länsstyrelsens uppgift att samordna markanvändnings- och bebyggelsefrt'tgor i länets kommuner. För min del ftnnerjag det riktiga- re att se pä inrättandet av ett rcgionplaneorgan som en önskvärd komplet— tering av planeringsresurserna i länet. vilket bör underlätta för kommuner- na oeh länsstyrelsen att fä fram erforderligt bedömningsunderlag i kompli- cerade planeringslägen. Det bör vara möjligt för länsstyrelsen och region- planeorganet att komma överens om en lämplig arbetsfördelning.

10. Plangenomförande

Sammanfattning

l syfte att belysa genomförandefrägorna ställs krav på att en genomfö- randebeskrivning skall fogas till detaljplaner (s. 202") Kommunen fär besluta att viss exploatering skall fä genomföras i de enskilda fastighetsägarnas regi genom exploateringssamverkan (s. 206) Bestämmelser om gemensamhetsanläggningar och förändringar i fas— tighetsindclningen kan meddelas i en fastighetsplan. som kan sägas utgöra en utbyggnad och modernisering av dagens tomtindelning ts. 209) - För att underlätta genomförandet av detaljplaner föreslås regler om

avstående av mark som i huvudsak stämmer överens med vad som gäller

f.n. ts. 216)

Kommunen skall färdigställa gator och andra allmänna platser efter hand som bebyggelsen färdigställs i enlighet med detaljplanen. l förhäl- lande till vad som gäller f.n. förenklas bestämmelserna om upplåtande av gator och andra allmänna platser (5. 220) De gatukostnadsregler som gäller f.n. ändras i vissa hänseenden. Kom- munfttllmäktige får möjlighet att delegera beslut i vissa gatukostnads- ärenden, och bestämmelser om samråd införs i fråga om förslag till uttag av gatukostnader. Vidare utökas möjligheterna att få jämkning av gatu- kostnadsersättningen i vissa fall och slutligen görs räntelagens regler om dröjsmåls- och avkastningsränta tillämpliga på kommttnens fordringar på gatukostnadsersättning (s. 22l ).

10.1 Allmänna utgångspunkter

Med plangenomförande menas i dag vanligen de åtgärder som vidtas efter fastställelse av en detaljplan för att förverkliga de syften som kommer till uttryck i planen. Det kan gälla t.ex. byggande av gator. vatten och avlopp m.m. samt fastighetsrättsliga ätgärder såsom fastighetsbildning. inrättande av gemensamhetsanläggningar m.m. Utredningen har redogjort för de viktigaste genomförandemedlen i dessa avseenden ts. 365—37l ).

Jag vill redan nu framhälla attjag delar utredningens och flertalet remiss- instansers uppfattning att plangenomförandet i PBL bör ses i ett vidare sammanhang än som tidigare har varit vanligt. Jag tänker i första hand på de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för planens genomförande. men också de fastighetsrättsliga genomförandefragorna behöver ges en ökad uppmärksamhet. Planeringen i tiden för olika ätgärders genomföran- de och samordningen mellan olika ätgärder är exempel på andra viktiga delar i ett effektivt plangenomförande. Likaså är det viktigt att stttdera de at'lministrativa förutsättningarna för genomförandet. Särskilt genomföran- de av förnyelseiitgärder utgör ofta en komplicerad process med en växelvis

[(I Piu/rymnin- _fi'irumlt' I () — I (I. I

• Sida 200
•  Original

Prop. l985/86: ! 200

användning av olika administrativa och finansiella instrument. Inslaget av förhandlingar med fastighetsägare och andra intressenter är vanligtvis betydande.

Det nu anförda medför att man mäste lägga stor vikt vid samspelet mellan planläggningen. projekteringen och genomförandet. Det är nödvän- digt att man redan vid planläggningen skaffar sig kännedom om vilka genomförandemedel sotn bör användas i det enskilda fallet och att dessa redovisas. Därvid har samrädet med kommunala organ. statliga myndighe- ter. fastighetsägare och brukare stor betydelse. Frän säväl allmän som enskild synpunkt är det angeläget att planen och grunddragen av genomfö- randet kan bedömas som en helhet när planen ställs ut och antas. ! likhet med utredningen föreslär jag därför att en särskild genomförandebeskriv- ning skall upprättas i anslutning till detaljplaner. Däremot anser jag — i likhet med mänga remissinstanser — att en genomförandebeskrivning inte alltid fyller nägon reell funktion beträffande översiktsplanen. Därför bör genomförandebeskrivningar till översiktsplaner inte vara obligatoriska.

Som jag tidigare har påpekat kommer en stor del av det framtida byggan- det att ske i befintlig bebyggelsemiljö. främst i form av sanering. förnyelse och förtätning av bebyggelsen. Detta ställer större krav på effektivare genomförandemedel än 'ad som är fallet vid nyexploatering. Det kan gälla t.ex. förbättrade möjligheter att få till stånd gemensamhetsanläggningar och förändringar i fastighetsindclningen. I detta syfte har utredningen föreslagit en ny planform — fastighetsplanen - som kan sägas utgöra en utbyggnad och modernisering av dagens tomtindelning. I likhet med mänga remissinstanser ansluter jag mig i stort till tttredningsförslaget i denna del.

Kommunens möjligheter att lösa mark hör ocksä till plangenomförandet. ] likhet med utredningen anserjag att nu gällande inlösenmt'ijlighetcr inom stadsplan bör i huvudsak oförändrade föras över till PBL.

Redan den föreslagna utformningen av plansystemet innebär i sig nya genomförandemöjligheter. Genom förslaget om genomförandetid i detalj- planer torde som regel genomft'jrandet komma att påskyndas av ätgärder antingen frän fastighetsägarna eller från kommunen. Som jag tidigare har förordat (avsnitt 8.3. I) bör det vara tnöjligt att bestämma olika genomför- andetider för olika delar av ett planområde. Därmed kan utbyggnaden ges en viss styrning. Detta är viktigt inte minst vid en successiv utbyggnad och vid förändringar av befintliga bebyggelsemiljöer.

Bäde planläggningen och genomförandet förutsätter ett lagarbete med tyngdpunkt inom skilda sakkunskaper. Dessutom kan planer fä väsentligt olika ekonomiska konsekvenser beroende på hur de genomförs. Även om det bör stä varje kommun fritt att bestämma vilket kommunalt organ som skall ha ansvaret för genomförandcfrägorna. blir det i mänga kommuner sannolikt kommunstyrelsen som med sitt övergripande. samordnande och ekonomiska ansvar får ett avgörande inflytande pä bedömningen av hur genomförandefrägorna bör beaktas i ett tidigt skede av planarbetet. Det är

I() Plangt'nom- jär-unde l(). l

• Sida 201
•  Original

Prop. 1985/86: 1 ' 20l

i många kommuner vanligt att genomförandefrägorna handläggs av särskil- IO P/ll'wl'HOM- da fastighetsnämnder. Denna möjlighet kommer att finnas kvar även i fl.)-""'"!” fortsättningen.eftersom varje kommun själv får bestämma var ansvaret för II).] genomförandet bör ligga.

lnnanjag gär in på en närmare beskrivning av de föreslagna genomföran— demedlen vill jag erinra om att nya regler om gatttkostnader trädde i kraft den ljanttari [982 (prop. l980i'Xl: löS). Även detta kan ses som en förstärk- ning av dagens genomförandemedel. PBL-utredningen utgick från att för- slagen frän [969 ärs vägutredning (SOU l977: lZ) och gatukostnadsutred- ningen (SOU l977:65) skttlle leda till en särskild lag om den kommunala väghållningen. Därför tog PBL- utredningen inte in nägra regler om gatu- byggande och gatukostnader i sitt förslag. De nya gatukostnadsreglerna har emellertid inte kommit till uttryck i någon särskild lag utan togs i stället in bland byggnadslagens regler om gatubyggande. I det till lagrådet remit- terade lagförslaget inarbetades de nu gällande bestämmelserna i byggnads- lagen och byggnadsstadgan om ersättning för gatukostnader utan någon ändring i sak.

Sedan kritik från skilda häll riktats mot gatukostnadsreglerna och deras tillämpning utförde en arbetsgrupp inom bostadsdepartementet en kart- läggning av tillämpningen av bestämmelserna.

Arbetsgruppenl redovisade ijuni l984 resultatet av sitt arbete i rappor- ten (Ds Bo |984: 9) Gatukostnader.

Arbetsgruppen konstaterar bl .a. att gällande gatukostnadsregler varit i kraft under endast kort tid och att många av de problem som framförts sannolikt kommer att lösas i den praktiska tillämpningen. I en del fall har arbetsgruppen dock funnit anledning att peka på möjligheter till ändringar i regelsystem m.m. som kan medverka till en bättre och smidigare tillämp- ning av gatukostnadsreglerna.

Med anledning av arbetsgruppens rapport utarbetades inom bostadsde- partementet en promemoria med förslag till ändringar i gatukostnadsbe- stämmelserna i förslaget till ny plan- och bygglag. Promemorian innehöll även ett förslag till statlig finansiering av gatukostnader för smähusfastig- heter.

Promemorian har remissbehandlats. Yttrande har avgetts av riksrevi- sionsverket. statskontoret. bostadsstyrelsen. statens planverk. statens lantmäteriverk. Svenska kommunförbundet. Sveriges bostadsrättsföre- ningars centralorganisation. Sveriges Fastighetsägareförbttnd. Sveriges Villaägareförbund. Hyresgästernas Riksförbund och Riksförbundet vi i småhus.

Jag vill nu ta upp vissa av förslagen till ändring av gatukostnadsbestäm- melserna i PBL—förslaget (avsnitt l0.6). De förslag som rör de processuella

' Dåvarande departementsrädet Rune Olsson. ordförande. samt sektionschefen Jan Söderström. Svenska kommunförbundet. förbundsjuristen Bo Wolwan. Sveriges Fastighetsägareförbund. kanslichefen Göran Olsson. Sveriges Villaägareförbund. och utredningssekreteraren Pär Svanberg. Hyresgästernas Riksförbund.

• Sida 202
•  Original

Prop. 1985/86: 1 202

reglerna i gatukostnadsärenden äterkommerjag till senare (avsnitt 18.5.2). Förslaget om statlig finansiering av vissa gatukostnader. som jag tog upp i WS$ ärs bttdgctproposition. har godtagits av riksdagen (BoU NM./8513. rskr 230). Dessa förslag bör enligt min mening lösa flertalet av de problem som varit förenade med tillämpningen av gällande gatukostnadsregler. Jag kommer emellertid att noga följa utvecklingen på detta omräde och. i den män det visar sig päkallat. överväga gatukostnadsregleringen pä nytt.

Jag vill erinra om att arbetsgruppens rapport — som också innehåller redogörelser för gällande rätt — fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8. Lagförslaget i den remitterade promemorian fogas till protokollet som bilaga 0. En sammanställning av remissyttrandena i de delar som har betydelse för mina förslag finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr R l930/79).

Som jag inledningsvis nämnde återkallade regeringen genom beslut den Zl oktober 1982 det förslag till lag om exploateringssamverkan m.m. som den förra regeringen hade lagt fram för riksdagen i prop. l98l/82: 22l. Jag har övervägt lagförslagen i den återkallade propositionen och kommit fram till att de börjusteras på vissa punkter. Jag kommer senare denna dag att föreslå att ett reviderat förslag till lag om exploateringssamverkan m.m. skall föreläggas riksdagen. Särskilda bestämmelser om samordningen mel- lan en sädan lag och PBL bör införas. vilket jag också återkommer till (avsnitt lt).3).

10.2 Genomförande-beskrivning .

.tlirtförslag: I syfte att belysa genomförandefrägorna ställs krav pä att en genomförandebeskrivning skall fogas till detaljplaner.

För att ge stadga ät arbetet med att belysa genomförandefrägorna före- slärjag. somjag nyss nämnde. att en särskild handling. en genomförande- beskrivning. skall redovisas tillsammans med övriga planhandlingar vid utställning och beslut om detaljplaner. I likhet med utredningen anserjag således att genomförandebeskrivningen skall vara obligatorisk säväl vid förstagängsplanläggning som vid ändring av planer. Några remissinstanser har motsatt sig utredningsförslagct på denna punkt. De anser att genomfö- randebeskrivningen i stället bör ingå i planbeskrivningen på samma sätt som i dag. Jag är medveten om att många planbeskrivningar i dag behand— lar genomförandefrågorna på ett sätt som väl fyller de krav som jag anser att man bör ställa på en genomförandebeskrivning. I dessa fall innebär alltsä inte mitt förslag någon annan förändring än att denna beskrivning lyfts ut och redovisas i en särskild handling. Men just genom kravet att dessa frägor skall behandlas i en särskild handling åstadkommer man en belysning av frågorna också i sädana fall där de i dag inte brukar beaktas i

I!) Plungwmm- _lörmrtlt' I(). I — It!.Z

• Sida 203
•  Original

Prop. 1985/86: 1 203

tillräcklig utsträckning. Även behovet av beskrivning av genomförande- skedet blir generellt större med mitt förslag än vad som gäller i dag. Därför anser jag. i likhet med mänga remissinstanser. att kravet på en särskild genomförandebeskrivning fyller en viktig funktion.

Förutsättningarna för att ställa krav på genomförandebeskrivning till översiktsplanen och till omrädesbestämmelser är enligt min mening annor— lttnda. Översiktsplanerna är nämligen som regel inte avsedda att genomfö— ras pä samma sätt som detaljplanerna. De har en strategisk karaktär och skall bl. a. ge kommunerna handlingsberedskap. Här skulle beskrivningen förmodligen mänga gånger bli ett relativt innehållslöst dokument som enbart skulle tynga planarbetet.

I vissa fall kan det dock vara lämpligt och även nödvändigt att belysa vissa genomförandefrägor, t.ex. om man i översiktsplanen vill göra en områdesstudie för en stadsdel som skall exploateras eller förnyas. I sådana fall är det lämpligt att beskriva genomförandefrägorna i planbeskrivningcn. Jag föreslår därför inte något obligatoriskt krav på en genomförandebe- skrivning till översiktsplanen.

Lagrädet (yttrandet s. 68) har — utan att lägga fram nägot eget förslag — väckt frågan om inte genomförandebeskrivning bör vara obligatorisk vid upprättandet av omrädesbestämmelser. Jag medger att det även för om— rädesbestämmelsernas del i vissa fall kan vara lämpligt och även nödvän- digt att ta upp genomförandefrägorna. t.ex. när man genom områdesbe- stämmelser vill åstadkomma en bindande reglering av byggnaders utform- ning m.m. Jag är emellertid inte beredd att föreslå något krav på genomfö- randebeskrivning till omrädesbestämmelser. Ingenting hindrar naturligtvis att en genomförandebeskrivning ändå fogas till översiktsplanen eller om- rädesbestämmelserna om det finns ett behov av det.

[0.2.1 Innehållet i genont/Firandebexkrit'ningen

En plan är normalt resultatet av ett nära samarbete mellan en rad representanter för olika intressen inom och utom kommunförvaltningen med inriktning t.ex. på skolfrågor. gator. allmänna vägar. parker, ledning- ar. grundförhällanden. markförvärv. fastighetsbildning och gestaltning. Den särskilda genomförandebeskrivningen bör enligt min mening göra det lättare att få till stånd en samverkan i både berednings- och genomföran- deskedet mellan alla dem som berörs.

Beredningen av genomförandefrågor omfattar utredning och samordning av organisatoriska. tekniska och rättsliga frägor. I beredningen bör be- handlas alla frågor som har betydelse för genomförandet av exploaterings- eller bevarandeprocessen och för verkställighet av planeringsbesluten. Inte minst viktigt i detta sammanhang är att de organisatoriska förutsätt- ningarna för genomförandet belyses. Det kan t.ex. många gånger vara lämpligt att tillsätta referensgrupper för olika genomförandefrägor. Sam- mansättning och arbetsuppgifter för sådana grtlpper kan dä vara lämpligt

[() [”la/igenom- _ li'il'tuidt" I().2—Il).2.l

• Sida 204
•  Original

Prop. 1985/86: 1 204

att belysa i genomft'irandebeskrivningen. Även '.tnsv'ar-sl”ör._lelningen mellan kommunen centralt och olika organ beträffande genomft'irandefrägor kan behöva belysas.

De synpunkter som kommer fram vid beredningen av genomförandet skall päverka planläggningen sä att det slutliga planförslaget kommer fram efter en växelverkan mellan planutformnings- och genomförandesyn- punkter. l genomft'irandebeskrivningen dokumenteras resultatet av detta arbete.

Vid översiktsplanering av begränsade omräden kommer de genomföran- defrägor som behandlas i planbeskrivningen normalt att innefatta det som vid informell översiktlig planering f. n. benämns åtgärdsprogram och som brukar redovisa vilka riktlinjer som bör gälla för genomförandet av [_ ex. fortsatt detaljplanering. för prövning av lov. för fastighetsrättsliga ätgärder m.m. Det kan också bli aktuellt att belysa t. ex. möjligheterna att genomfö- ra olika ätgärder för att säkerställa en befintlig miljö. möjligheterna till kompletterande bebyggelse inom olika samhällen liksom frågor som rör kartförst'irining och fastighetsbildning. Överväganden kan vidare behöva redovisas angående val av byggherrar. rekommendationer om upplåtelse- former samt programförutsättningar för olika upphandlingsformer. Det kan många gånger också vara lämpligt att belysa hur annan fastighetsrätts— lig lagstiftning avses tillämpas.

I likhet med vad som gäller f.n. (16.5 BS) bör enligt min mening ett planförslag åtföljas av ekonomiska utredningar. Sådana utredningar bör framdeles ingå i genomförandebeskrivningen. Det torde vara en allmänt accepterad uppfattning att ekonomiska utredningar krävs och att de i vissa fall behöver göras i flera omgängar. t. ex. när man tar ställning till lokalise— ringen av bebyggelse eller anläggningar. när man skall besluta om service eller planstandard och när man skall välja mellan olika planalternativ samt vid genomförandet.

Genom ekonomiska utredningar belyses vad marken och de tekniska anläggningarna kostar. hur de skall finanisieras etc. I detta sammanhang bör lämpligen redovisas beräknade galukostnader och hur de kommer att belasta fastighetsägarna. Av stor betydelse för genomförandet är det att klarlägga möjligheterna till statlig belåning. Även en belysning av de fram- tida driftkostnaderna kan vara av stort värde.

Vid detaljplaneläggning blir det vanligtvis också en viktig uppgift att bedöma genomförandetit'lens längd. Denna bedömning bör göras i genom- förandebeskrivningen. varefter resultatet av bedömningen tas in i en plan- bestämmelse. ] genomförandebeskrivningen vid detaljplaneläggning kan vidare — förutom planekonomin —- behöva belysas t.ex. frågor om mark- förvärv. behov av tekniska undersökningar. finansieringsmöjligheter. pro- jekteringar. fastighetsbildning. huvudmannaskap för olika genomföran- deätgärder. tids— och etappindelningar. exploateringsavtal och vård av skyddsvärda miljöer. När det gäller markförvärv vill jag peka på en speci—

Il) Plungwmm— jämnt/(' [0.2 . I

• Sida 205
•  Original

Prop. 1985/86: I 205

ell fraga som rör fastighetsägarens skyldighet att i vissa fall överläta eller uppläta mark titan ersättning. Sä'tlan skyldighet föreligger f.n. enligt 70 resp. ll3s byggnadslagen. Jag kommer senare (avsnitt 10.5.1) att föreslä motsvarande bestämmelseri PBL. Enligt min mening är det väsentligt att sädana skyldigheter penetreras i detaljplanen. Eftersom det närmast är en fräga om plangenomförande. bör överväganden om skyldighet att överläta eller upplåta mark redovisas i genomförandcbeskrivningen,

Jag kommer senare (avsnitt [().-1.3) att föreslå att fastighetsplanen i vissa fall upphävs automatiskt till följd av att en detaljplan ändras. Säd-ana effekter för fastighetsplanen bör tydligt redovisas i detaljplanens genom— förandebeskrivning.

En genomförandebeskrivning bör inte göras mer omfattande än som krävs för att klara ut den aktuella situationen. Attjag nu har räknat upp en rad tekniska. ekonomiska och fastighetsrättsliga frägcställningar fär givet- vis inte uppfattas sä att alla dessa faktorer alltid skall behandlas. Som jag nyss framhöll är genomförandefrägorna ofta av sädant slag att detaljerade ställningstaganden mäste anstä till ett senare skede än det då planen upprättas. l sädana fall kan beskrivningen redovisa enbart principerna för genomförandet. [ fråga om ekonomiska kalkyler blir det då fråga om schablonartade uppskattningar.

[0.2.2 (imnuri/"ört!lidt'lwslu'ivninyr'nx va'/(ningar

Av vad jag nu har anfört framgär att genomft'irandebeskrivningen är avsedd att utgöra en del av bakgrundsmaterialet för planbesluten och att den således inte skall ha någon självständig rättsverkan. Någon möjlighet till överprövning av beskrivningen behövs alltså inte. I den mån den berör det fastighetsrättsliga genomförandet anserjag i likhet med utredningen att beskrivningen bör vara vägledande för fastighetsbildningsmyndighetens prövning vid förrättningar enligt fastighetsbildningslagen. anläggningsla- gen och ledningsrättslagen. Beskrivningen ger således uttryck för hur kommunen anser att en viss genomförandefräga bör lösas. Denna inställ- ning är inte bindande för förrättningen. utan fastighetsbildningsmyndighe- ten är skyldig att pröva den aktuella ätgärden enligt reglerna i resp. lag med beaktande av de synpunkter som framförs.

Detta är en förändring i förhällande till dagens bestämmelser i anlägg— ningslagen och ledningsrättslagen. Om en anläggning eller en ledning är förutsatt i en plan. skall förrättningsmyndigheten normalt inte pröva om fördelarna överväger kostnader och olägenheter (bätttadsprövning). För anläggningar gäller motsvarande för prövningen av frägan om en anlägg— ning är av väsentlig betydelse för en fastighet (väscntlighetsprövning). Jag kommer i stället att föreslå att bätnads- och väsentlighetsvillkorcn samt tästighetsindelningen skall kunna prövas i fastighetsplanen. om det anses angeläget med en prövning av byggnadsnämnden i sädana frägor. En sädan

IU I'lmtet'nom- jfiramle /(.).2.I — IU.2.2

• Sida 206
•  Original

Prop. 1985/86: 1 206

lösning har ocksä utredningen föreslagit. Jag äterkommer senare (avsnitt 10.4) till dessa frågor.

Även beträffande kommunens handläggning av frågor om allmänna vat- ten- och avloppsanläggningar. fjärrvärmcanläggningar. vägar m.m. bör genomförandebeskrivningen endast vara vägledande. Det kan t.ex. vara fråga om vilka vägar eller ledningar som skall ha allmänt eller enskilt. underhäll eller vilka taxebestämmelser som skall tillämpas för ett visst område. Den formella prövningen skall säledes ske enligt resp. speciallag.

Ett viktigt moment vid behandlingen av genomförandefrägorna är. som jag förut har framhällit. samrädet mellan kommunala organ. statliga myn- digheter. fastighetsägare och brukare. l fastighetsrättsliga frågor är samrä- det med fastighetsbildningsmyndigheten särskilt viktigt.

10.3 Exploateringssamverkan

i'l'littförslug: Kommunen får besluta att viss exploatering skall få ge- nomföras i de enskilda fastighetsägarnas regi genom exploateringssam— verkan.

Som jag tidigare nämnt kommerjag senare denna dag att föreslå att ett reviderat förslag till lag om exploateringssamverkan m.m. skall föreläggas riksdagen .

I korthet innebär förslaget följande. Bestämmelserna om exploaterings- samverkan kan i första hand ses som medel att genomföra kommunala planintentioner. Förslaget gör det möjligt för flera fastighetsägare inom ett område att tillsammans vidta åtgärder för att ställa i ordning mark för ny bebyggelse eller förtätning eller andra förbättringar i redan bebyggda om— räden. Förslaget innebär också att den ökning av markvärdet som en ny eller ändrad detaljplan kan medföra kan fördelas mellan fastigheterna i förhållande till deras ursprungliga ägoinnehav inom området.

Vid min presentation av förslaget kommer jag att ta upp kopplingen mellan PBL och lagen om expioateringssamverkan. Jag kommer då att föreslå att exploateringssamverkan får ske endast om kommunen i detalj— plan eller omrädesbestämmelser tillåter sådan samverkan inom området och bestämmer de närmare villkoren för samverkan. l kravet på detaljplan eller omrädesbestämmelser ligger den avgörande skillnaden gentemot för— slaget i den återkallade propositionen. nämligen att samverkan blir beroen- de av ett kommunalt initiativ genom ett planbeslut. Detta stämmer bättre överens med utredningsförslaget och visar tydligare att exploateringssam- verkan i första hand är ett medel att genomföra kommunala planinten- tioner.

10.4. Fastighetsplan

Min_lör.tlu_i.>: Bestämmelser om gemensamhetsanläggningar och föränd— ringar i fastighetsindelningen kan meddelas i en fastighetsplan. som kan sägas utgöra en utbyggnad och modernisering av dagens tomtindelning.

I'().4.I Behovet at'fastighetsplan

Tillkomsten av fastighetsbildningslagen är 1972 medförde att tomtindel- ningens fastighetsbildande verkan upphörde. Fastighetsbildning sker nu- mera alltid genom förrättning enligt fastighetsbildningslagen inom ramen för ett eller flera fastighetsbildningsinstitut. I samband med att den lagen infördes ändrades byggnadslagstiftningen så att tomtindelning numera kan användas för att vid ett successivt plangenomförande garantera ett bättre markutnyttjande genom möjligheten att lägga ut servitutsomräden och samfällighetstomter för kommande fastighetssamverkan. Vidare effektivi- serades fastighetsbildningslagstiftningen i plangenomförande syfte. Detta har fått till följd att tomtindelning numera kommer till användning endast i begränsad omfattning när det gäller detaljplanering för nyexploatering av områden i en ägares hand. Tomtindelning grundar rätt till inlösen enligt 47s byggnadslagcn och 8kap. 45 fastighetsbildningslagen. lnlösen enligt byggnadslagcn innebär i princip att kommunen har rätt att lösa tomtdelar som ett är efter tomtindelningen tillhör olika ägare. Inlösen enligt fastig- hetsbildningslagen innebär i princip att ägare till en sådan tomtdel fär lösa återstoden av tomten.

Enligt utredningen finns det behov av ett institut som motsvarar dagens tomtindelning och som ger möjligheter att i ett planpolitiskt sammanhang få en helhetsbild av hur fastighetsindelningen skall utformas. t.ex. inom ett kvarter. Vidare ansåg utredningen att det också behövs någon form av beslut som kan påskynda genomförandet genom att medge vissa tvångsåt- gärder när det gäller fastighetsindelningen. Även frågor om fastighetssam- verkan kan det vara lämpligt att pröva i planpolitiska beslut. Det kan gälla gemensamhetsanläggningar för befintlig bebyggelse. t.ex. vid gårdssane- ringar. En annan typ av anläggningar som kan behöva regleras är parke- ringsanläggningar för flera fastigheter.

Utredningen har föreslagit att de nu nämnda frägorna skall kunna be- handlas i en fastighetsplan som kan användas säväl inom som tttom en detaljplan. Jag ansluter mig till utredningens bedömningar angående beho—