Prop. 1985/86:1

med förslag till ny plan- och bygglag

Regeringens proposition 1985/86: 1

med förslag till ny plan- och bygglag

t..

Prop. HSS/86: l

Regeringen föreslar riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll den 23 maj IQSS.

Pa regeringens vagnar

(.)/( »]" Pul/ut'

Hum" (Ills'liiffs's'uil

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen laggs l'ram förslag om en ny plan— och bygglag. PBL. som skall ersatta bl.a. byggnadslagen (1947: 385). byggnadsstadgan (1959: till) och lagen tl97o: hot») om paföljder oeh ingripanden vid olovligt byggande m.m.

Förslaget bygger i vasentliga delar pa principerna i giillande ratt men innebar en genomgripande systematisk omarbetning av dagens lagstiftning samt en forenkling och modernisering av regelsystemet. litt genomgaende drag i reformen ar decentralisering av beslutsfattandet. Stor vikt har ocksa lagts vid storre frihet och ansvar för den enskilda manniskan. De viktigaste n) heterna ar följande.

Alla kommuner skall ha en oversiktsplan som omfattar kommunens hela vta. ("miradesbestammelser skall kunna antas. om kommunen vill saker— stiilla syftet med twersiktsplanen inom ett visst omrade. Dagens stadsplan och byggnadsplan ersatts av en enda plan. som kallas detaljplan. Den skall ha en genomfiirandetid som begränsar byggratten i tiden.

Nybyggnadsforbuden avvecklas. lin principiell ratt införs att '.'iterupp- fora byggnader som har rivits eller brunnit ned. Vidare far fastighetsagare ratt att gora bade utvandiga och inuindiga andringar ax byggnader. även om byggnaderna strider mot detaljplanen. En ratt att fa bygglov till kom— pletteringstitgitt'der — t.ex. komplementbyggnader och mindre tillbygg- nader — införs betraffande en- eller tvi'ihostadshus utanfor omraden med (_letaljplan.

l.;insstyrelscns faststallelseprovning av planer slopas. l_.an.s.st_vrelsen skall ha mojlighet att I efterhand granska och upphava detaljplaner och

Prop. 1985/86: 1

I.)

områdesbestämmelser. Upphävande får dock beslutas endast på vissa. i lagen angivna grunder.

Medborgarinllytandet förbättras. Vid planläggning skall genom inform-(j_ tion och debatt eftersträvas ett så fullständigt beslutsunderlag som möjligt för de politiska organen. Alla boende som berörs av en plan eller ett beslut om tillstånd skall. liksom hyresgästernas organisationer. ha samma stall- ning som sakägarna.

Tillstånd till byggande m.m. lämnas i form av bygglov. rivningslov och marklov. Förhandsbesked kan lämnas till åtgärder som kräver bygglov. Skyldigheten att söka lov skall kunna varieras genom kommunala beslut. Kommunen skall under vissa förutsättningar kunna besluta att vissa atgär— der inom områden utan detaljplan fär utföras utan bygglov. nämligen bl.a. komplementbyggnader. mindre tillbyggnader och inre ändringar av bygg- nader. För områden med detaljplan kan kommunerna i planen besluta att enklare fritidshus och liknande byggnader får uppföras eller byggas till eller ändras på annat sätt utan lov. Ändringar av befintliga industribygg- nader skall också kunna befrias från bygglovsplikt.

PBL föreslås träda i kraft den ljanuari l987.

Prop. l985/86: l . 3.

Propositionens lagförslag ; kap. l—8 ##

Förslag till Plan- och bygglag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

l & Denna lag innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden för människm'na i dagens samhälle och för kommande generationer.

2 & Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten.

3 & Varje kommun skall ha en aktuell örersiktsplcui. som omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall i stort ange hur mark- och vattenområ- den är avsedda att användas och hur bebyggelseutvecklingen bör ske.

Den närmare regleringen av markens användning och bebyggelsen inom delar av kommunen sker genom detaljplaner.

För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan fär tiinräde.x'hartömma/ser antas. om det behövs för att syftet med över- siktsplanen skall uppnäs eller för att säkerställa att riksintressen enligt lagen (0000: 000) om hushållning med naturresurser m.m. tillgodoses.

Fustig/u'mpluner fär antas för att underlätta genomförandet av detalj- planer.

För samordning av flera kommuners planläggning får region/)luncr an- tas.

4 & Till byggande och rivning av byggnader samt till schaktning. fyllning. trädfällning och skogsplantering fordras tillstånd i form av bygg/nr. riv- ningxlur respektive mark/ur i den omfattning som följer av denna lag.

Beträffande åtgärder som kräver bygglov far ges_fi'irluuulxheskecl huruvi— da byggande kan tillätas på den avsedda platsen.

S & Vid prövning av fragor enligt denna lag skall bäde allmänna och enskilda intressen beaktas. om inte annat är särskilt föreskrivet.

6 & För att mark skall fä användas för bebyggelse skall den vara från allmän synpunkt lämplig för ändamälet. l_.ämplighetsbedömningen sker vid planläggning eller i ärenden om bygglov eller förhandsbesked.

7 & I varje kommun skall det finnas en byggnadsnämnd. som har det närmaste inseendet över byggnadsverksamheten i kommunen.

8 så Länsstyrelsen har tillsyn overplan- och byggnadsväsendet i länet och skall samverka med kommunerna i deras planläggning.

Statens planverk har den allmänna uppsikten över plan— och byggnads— väsendet i riket.

Prop. l985/86: ] 4

2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse

] & Planläggning skall ske sä att den frätnjar en frän alltnän synpunkt lämplig utveckling och ger förutsättningar för en fran social synpunkt god hostads—. arbets—. trafik— och fritidsmiljö. Hänsyn skall därvid tas till för— hällandena i angränsande kommuner. Mark- och vattenomrädcn skall an— vändas för det eller de ändamäl för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov.

Vad som anges i första stycket skall beaktas även i ärenden om bygglov och förhandsbesked.

2 & Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall lagen (0000: 000) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

3 & Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till

1. de boendes och övrigas hälsa. 2. jord-. berg- och grundvattenförhz'illandcna. T=. möjligheterna att ordna trafik. vattenförsörjning och avlopp samt annan samhällsservice.

4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt buller— störningar.

Bebyggelse och anläggningar som för sin funktion kräver tillförsel av energi skall lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energi- försörjningcn och encrgihushällningen.

4 & lnom områden med samlad bebyggelse skall bebyggelsemiljön utfor- mas med hänsyn till behovet av

l. skydd mot ttppkomst och spridning av brand samt mot trafikolyckor och andra olyckshändelser.

Z. sky-'ddsätgärdcr för civilförsvaret.

3. hushi'tllning med energi och vatten samt goda klimatiska och hygienis- ka förhällz'tnden.

4. trafikförst'irining och god trafikmiljö. 5. möjligheter för personer med nedsatt rörelse— eller orienteringsft'är— mäga att använda omrädet.

h. f("irändringar och kompletteringar. Inom eller i nära anslutning till omräden med samlad bebyggelse skall det finnas lämpliga platser för lek. motion och annan utevistelse satnt möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service.

3 kap. Krav på byggnader m.m. Nya byggnader

l & Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur— och kultttr -'är— detta pa platsen. Byggnader skall ha en yttre form och färg. som är lämplig för byggnaderna som sadana och ger en god helhetsverkan.

2 & Byggnader skall placeras och utformas sä att de eller deras avsedda användning inte inverkar menligt pä trafiksäkerheten eller pä annat sätt

.? kap.—3 kup. 1—3 Sif

'Jl

Prop. 1985/86: !

medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. lnverkan pä grundvattnet som kan vara skadlig för omgivningen skall begränsas. l fråga om byggnader som skall placeras under markytan skall dessutom i skälig omfattning beaktas att användningen av marken över byggnaderna inte försvåras.

3 & Byggnader skall medge god hushållning med energi. ! omräden där knapphet på vatten räder eller kan befaras uppkomma skall byggnader dessutom medge god hushällning med vatten.

[ byggnader som innehäller bostäder eller arbetslokaler skall uppvärm- ningssystemet i skälig utsträckning utformas så att skilda energislag som är lämpliga frän allmän energisynpttnkt kan användas utan omfattande änd- ringar.

En- eller tväbostadshus som i huvudsak skall värmas ttpp med el eller naturgas skall i skälig utsträckning utföras så att ett byte till uppvärmning med annat energislag underlättas. Sådana byggnader fär förses med upp- värmningssystem för direktverkande elvärme endast om det finns särskil- da skäl.

4 & Byggnaders grundkonstruktion. stomme och andra bärande delar skall ha betryggande bärförmäga. stadga och beständighet. Ovriga bygg- nadsdelar skall lta en med hänsyn till ändamälet tillfredsställande hällv fasthet.

5 & Byggnader skall vara lämpliga för sitt ändamål och ge möjlighet till trevnad. god hygien. en god arbetsmiljö och ett tillfredsställande inom— husklimat.

6 & Byggnader skall ge ett tillfredsställande skydd mot olycksfall. mot uppkomst och spridning av brand och mot personskador vid brand.

Avfall skall kunna tas om hand och forslas bort från byggnader" på ett tillfredsställande sätt.

7 & Byggnader. som innehåller bostäder. arbetslokaler eller lokaler till vilka allmänheten har tillträde skall vara tillgängliga för personer med nedsatt rörelse— eller orienteringsförmäga och inrättade så att bostäderna och lokalerna blir tillgängliga för och kan användas av dessa personer. I den utsträckning som behövs med hänsyn till kravet pä tillgänglighet skall byggnader 'ara försedda med hiss eller annan lyftanordning.

Kravet att bostäder skall vara tillgangliga genom hiss eller annan lyftan- ordning gäller inte byggnader som har färre än tre väningsplan. Om sadana byggnader innehällcr bostäder som inte näs från marken. skall de dock utföras sä att hiss eller annan lyftanordning kan installeras utan svärighet,

[ fraga om en- eller tvi'ibostadshus fär undantag medges frän kravet pä tillgänglighet till byggnaden. om det är befogat med hänsyn till terrängen.

Beträffande byggnader sotn innehäller arbetslokaler fär. sävitt gäller dessa lokaler. undantag medges fran första stycket. om det är befogat med hänsyn till arten av den verksamhet för vilken lokalerna är avsedda.

8 ä' Byggnader skall utföras med sädant material och pä sådant sätt att reparations-. underhälls- och driftkostnader begränsas.

9 ä [ fraga om fritidshus med högst tvä bostäder gäller inte bestämmel- serna i 3. 7 och 8 ss.

_? kup. 2—0 ##

Prop. 1985/86: 1 6

1 fräga om byggnader som fär uppföras utan bygglov skall bestämmelser- na i 1—8 55 tillämpas i skälig utsträckning.

10 & Tillbyggnader. ombyggnader och andra ändringar av en byggnad skall utföras varsamt sä att byggnadens särdrag beaktas och dess bygg- nadstekniska. historiska. kulturhistoriska. miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara.

Härutöver skall tillses att

1. tillbyggnader som kräver bygglov uppfyller kraven i 1—855 och att andra tillbyggnader uppfyller dessa krav i skälig utsträckning.

2. ombyggnader utförs så att de delar som byggs om tillförs de i t—sss angivna egenskaperna i den omfattning som följer av föreskrifter medde— lade med stöd av denna lag.

3. andra ändringar än tillbyggnad eller ombyggnad utförs så att ändring- arna i skälig utsträckning uppfyller kraven i 1-8 ss.

I detaljplan eller omrädesbestämmelser kan kommunen ställa lägre krav än vad som följer av andra stycket 2 under förutsättning att bebyggelsen inom området fär långsiktigt godtagbara egenskaper.

Vid tillämpning av andra och tredje styckena skall hänsyn tas till bygg- nadens förutsättningar. Vid ändring av fritidshus med högst tvä bostäder gäller inte bestämmelserna i 3. 7 och 8 åå.

11 5!" Med ombyggnad avses ätgärder som fordrar bygglov och avsevärt förlänger brukstiden för byggnaden eller en del av den. Även sådant inredningsarbete som syftar till en väsentligt ändrad användning av bygg- naden eller en del av den utgör ombyggnad.

12 & Byggnader som är särskilt värdefulla frän historisk. kulturhistorisk. miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i en samlad bebyg- gelse av denna karaktär får inte förvanskas.

13 & Byggnader skall underhällas sä att deras egenskaper i de hänseen— den som avses i 3—7åä i huvudsak bevaras. Anordningar som avser att tillgodose kraven i 6 och 7.5.5 skall hållas i stånd. Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick.

Underhållet skall anpassas till byggnadens värde frän historisk. kultur— historisk. miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär.

Byggnader som avses i 12.5 skall underhållas sä att deras särart bevaras.

Andra anläggningar än byggnader m. m.

14 ä 1 fräga om anläggningar och anordningar för vilka bygglov krävs skall vad som föreskrivs om byggnader i l— BH tillämpas. l fråga om övriga anläggningar och anordningar som anges i Skap. skall l—l3ää tillämpas i skälig utsträckning.

Tomter. allmänna platser m. m.

15 & Tomter som tas i anspråk för bebyggelse skall anordnas pä ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena pä platsen. Dessutom skall tillses att

3 kap. 9— [5 N'

Prop. 1985/86: 1 7

I. natttrlk'irutsättningarna sä längt möjligt tas till vara.

2. betydande olägenheter för omgivningen inte uppkommer.

3. risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för trafiken inte ttppkommcr.

4. det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgäng frän tomten samt anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser kra- vet pä framkomlighet för utryckningsfordon till och frän bebyggelsen på tomten.

5. tomten, om det inte är obefogat med hänsyn till terrängen och förhål- landena i övrigt. kan användas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmäga.

6. lämpligt utrymme för parkering. lastning och lossning av fordon i skälig utsträckning anordnas pä tomten eller i närheten av denna.

Om tomter tas i anspråk för bebyggelse som innehåller en eller flera bostäder eller lokaler för barnstuga. skola eller annan jämförlig verksam— het. skall det finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse pä tomten eller på utrymmen i närheten av denna.

Om det inte finns tillräckliga utrymmen för att anordna både parkering och friyta. skall i första hand friyta anordnas.

16 & På bebyggda tomter fär bestämmelserna i 15.5 första stycket 6 samt andra och tredje styckena tillämpas i skälig utsträckning.

Vid tillbyggnad som kräver bygglov eller vid ombyggnad skall tomten anordnas så att den uppfyller kraven i 155 i skälig utsträckning.

17 & Tomter skall. oavsett om de har tagits i anspråk för bebyggelse eller inte. hållas i värdat skick. De skall skötas så att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer och så att risken för olycks- fall begränsas. Byggnadsnämnden kan besluta att plantering skall utföras och att befintlig växtlighet skall bevaras.

Anordningar som har tillkommit för att uppfylla kraven i 15 & skall hållas i stånd i skälig utsträckning.

Lekplatser och fasta anordningar pä lekplatser skall underhållas så att risken för olycksfall begränsas.

18 ä I fråga om allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader skall vad som föreskrivs om tomteri 15— 17.55 tillämpas i skälig utsträckning.

4 kap. Översiktsplan

1 & Översiktsplanen skall utgöra underlag för beslut om användningen av mark— och vattenområden.

Planen skall ange l. grunddragen i den avsedda användningen av mark- och vattenområ- den samt riktlinjer för tillkomst. förändring och bevarande av bebyggelse.

2. har kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m.

2 & Översiktsplanen bestär av en särskild handling samt en eller flera kartor. Planen skall utformas sä. att dess innebörd kan utläsas utan svärig— het.

3 kup. l5—I8 sW— —-4 kap. 1—2 W

Prop. 1985/86: 1 tt

'l'ill planen skall fogas en sädau planbeskrivning som avses i 8.5 och länsstyrelsens granskningsyttrar-de enligt () s.

(')m länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del. skall det anmär- kas i planen.

3 & När förslag till översiktsplan eller till ändring av planen upprättas. skall kommunen samräda med länsstyrelsen samt regionplaneorgan och kommuner som berörs av förslaget. Andra som har ett väsentligt intresse av förslaget skäll beredas tillfälle till samräd.

4 & Samradet syftar till ett utbyte av information och synpunkter. Under samrädct bör motiven till förslaget. planeringsunderlag av betydelse och förslagets innebörd redovisas.

Resultatet av samrädet och förslag med anledning av de synpunkter som har framförts skall redovisas i en sämrädsredogörelse.

5 5 Under samrädct äligger det länsstyrelsen särskilt att 1. ge räd om tillämpningen av :! kap. och verka föratt riksintressen enligt lagen (0000: 000) om hushällning med naturresurser rn. rn. tillgodoses.

2. verka föratt sadana frägor om användningen av mark- och vattenom- räden som angär tva eller flera kommuner samordnas pä ett lämpligt sätt. 3. ta till vara statens intressen.

6 & lnnan översiktsplanen eller en ändring av den antas. skall kommunen ställa ut planförslaget under minst tvä mänader. Den som vill lämna syn- punkter pä förslaget skall göra detta skriftligen under utställningstiden.

7 & Kungörelse om utställningen av planförslaget skall minst en vecka före utställningstidens början anslas pä kommunens anslagstavla och infö— ras i ortstidning. Av kungörelsen skall framgä var utställningen äger rum samt inom vilken tid. pä vilket sätt och till vem synpunkter pä förslaget skall lämnas. Avser förslaget en viss del av kommunen. skall det framgä av kungörelsen.

För kungörändet skall gälla vad sotn är föreskrivet i lagen ( 1977: 654) om kungörande i tnäl och ärenden hos myndighet m. ni.

fått exemplar av förslaget med planbeskrivning och sanu'ädsredogörelse skall. innan förslaget ställs ut. sändas till länsstyrelsen samt till regionpla- neorgan och kommuner som berörs av förslaget.

8. U nder utställmngstiden skall planförslaget ätft'jljäs av

. planbeskrivning som avses i andra stycket. . samradsrcdogörelsen. . gällande översiktsplan. . sädant planeringsunderlag som kommunen anser vara av betydelse för en bedt'imning av förslaget.

I planbeskrivningen skall redovisas planeringsförutsättningarna. skälen till planens utformning och de ätgärder som kommunen avser att vidta för att fullfölja planen.

Avser förslaget ändring av översiktsplanen för en viss del av kom— munen. skall ändringens verkningar för. andra delar av kommunen redovi- sas.

_,Lg'JJIJ—III-

4 lut/). 2— o' säs

Prop. 1985/86: 1 ., ' . g

() & Länsstyrelsen skall under utställningstiden avge ett granskningsytt' rande över planförslaget. ..

Av yttrandet skall framgå om I. förslaget inte tillgodoser riksintressen enligt lagen (00001000) om hushållning med naturresurser m.m..

2. sådana frågor rörande användningen av mark— och vattenområden som angår två eller llera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt.

3. bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

10 & Efter utställningstiden skall kommunen sammanställa de avlämnade synpunkterna och redovisa sina förslag med anledning av dem i ett utlåtan— de som skall fogas till handlingarna i ärendet.

(.)m förslaget ändras väsentligt efter utställningen. skall ny utställning ske.

ll & Översiktsplanen och ändringar av den antas av kommunfullmäk- tige.

12 & Beslut att anta eller ändra översiktsplanen gäller först sedan beslu- tet vunnit laga kraft.

l3 & När kommunens beslut att anta eller ändra översiktsplanen har vunnit laga kraft. skall planen. planbeskrivningen. samrådsrcdogörelsen. granskningsyttrandet. utlåtandet enligt nos och ett protokollsutdrag med beslutet utan dröjsmål sändas till statens planverk. länsstyrelsen. region— planeorgan och kommuner som berörs.

5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser Detaljplan

] & Prövning av markens lämplighet för bebyggelse och reglering av bebyggelsemiljöns utformning skall ske genom detaljplan för

l. ny samlad bebyggelse.

2. ny enstaka byggnad vars användning får betydande inverkan på omgivningen eller som skall förläggas inom ett område där det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse. om tillkomsten av byggnaden inte kan prövas i samband med prövning av ansökan om bygglov eller förhands- besked.

3. bebyggelse som skall förändras eller bevaras. om regleringen behöver ske i ett sammanhang.

Första stycket skall tillämpas också i fråga om andra anläggningar än byggnader. om anläggningarna kräver bygglov enligt 8 kap. 2 &.

Detaljplan behöver inte upprättas i den mån tillräcklig reglering har skett genom områdesbestämmelser.

2 i Vid utformningen av en detaljplan skall skälig hänsyn tas till befint- liga bebyggelse-. äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka pä planens genomförande.

4 kap. 9—I3 s*)"— —5 lta/). l—Z .*39

Prop. 1985/86: 1 lt)

] de delar som planen medför att mark eller särskild rätt till mark kan komma att tas i anspräk enligt 6 kap. l7—l9s'ä skall planen dessutom utformas så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de olägen- heter som planen orsakar enskilda.

3 5 ] detaljplanen skall redovisas och till gränserna anges

l. allmänna platser säsom gator. vägar. torg och parker.

2. kvartersmark för bland annat bebyggelse. idrotts— och fritidsanlägg— ningar. begravningsplatser. anläggningar för trafik. vatten. avlopp och energi samt skydds— och säkerhetsområden.

3. vattenområden för bland annat båthamnar och friluftsbad. I fråga om allmänna platser för vilka kommunen är huvudman skall användningen och utformningen anges. För kvartersmark och vattenomrä- den skall användningen anges.

4 5 Om kommunen inte skall vara huvudman för de allmänna platserna inom planområdet. skall det anges i detaljplanen.

5 & l detaljplanen skall anges den tid inom vilken lov skall sökas för att planen skall få genomföras (gen—'.)mförandetid). Tiden skall bestämmas så att det finns rimliga möjligheter att genomföra planen och vara minst fem och högst femton är. 'fidcn räknas från den dag då beslutet att anta planen vinner laga kraft eller frän den dag dessförinnan då någon del av planen fär genomföras på grund av förordnande enligt l3 kap. 85 andra stycket. I planen kan anges att tiden skall räknas från senare tidpunkt än den dä beslutet att anta planen vinner laga kraft. För skilda områden av planen kan olika genomförandetider bestämmas.

Saknar planen bestämmelser om genomförandetid. är tiden femton år från dag som anges i första stycket.

(_)m förlängning och förnyelse av genomförandetid finns bestämmelser i l4 fs.

6 & Medger detaljplanen tillfällig användning av mark eller byggnader enligt 7s första stycket 9. skall i planen bestämmas den tid under vilken användningen fär pägä. Tiden fär bestämmas till högst tio år och skall räknas från den dag som anges i Så första stycket. Saknar planen bestäm- melser om tiden. är denna fem år. Om förlängning av tiden finns bestäm- melseri l5 &.

7 & Utöver vad som enligt 35 skall redovisas i detaljplanen får i planen meddelas bestämmelser om

I. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 & tredje stycket. bä första stycketZ och 3. 89" första stycket samt % första och andra styckena.

2. den största omfattning i vilken byggande över och under markytan får ske och. om det finns särskilda skäl med hänsyn till bostadsförsörjningen eller miljön. även den minsta omfattning i vilken byggandet skall ske.

3. byggnaders användning. varvid för bostadsbyggnader kan bestämmas andelen lägenheter av olika slag och storlek.

4. placering. utformning och utförande av byggnader. andra anläggning- ar. anordningar och tomter. varvid ombyggnadsbestämmelser enligt 3 kap. lOä tredje stycket och skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. lZ & får meddelas.

5. vegetation samt markytans utformning och höjdläge.

5 kup. 2—7 5.5

Prop. 1985/86: 1 - .; - ll

(». användning och utformning av allmänna platser för vilka kommunen inte skall vara huvudman. _ . . ::.-

7'. stängsel samt utfart eller aiinan 'utgång mot allmännä platser.

8. placering och utformning av parkeringsplatser samt förbud att använ- da viss mark för parkering.

9. tillfällig användning av mark eller byggnader. som inte genast behöver tas i anspråk för det ändamål som anges i planen.

l0. markreservat för allmänna ledningar. energianläggningar samt trafik- och väganordningar.

ll. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och. om det finns särskilda skäl. högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening. buller. skakning. ljus eller annat sådant som prövas enligt miljöskyddslagen (1969: 387).

IE. principerna för fastighetsindclningen och för inrättande av gemen- samhetsanläggningar.

! detaljplanen får även meddelas bestämmelser om exploateringssam- verkan enligt 6 kap. 2 5. Om en detaljplan antas efter det att ett exploate— ringsbeslut enligt lagen (0000: 000) om exploateringssamverkan har vunnit laga kraft. skall det anges i planen om den skall genomföras enligt nämnda lag. Skall mark tas i anspråk från någon fastighet vars ägare inte deltar i samverkan. skall planen innehålla uppgift därom.

Planen får inte göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med den.

8 g" [ detaljplanen fär bestämmas att bygglov inte skall lämnas till åtgär- der som innebär väsentlig ändring av markens användning förrän

l. viss trafik-. vatten-. avlopps- eller energianläggning för vilken kom- munen inte skall vara huvudman har kommit till stånd.

2. viss byggnad eller anläggning på tomten har rivits. byggts om eller fått en i planen angiven ändrad användning eller utfarten eller annan utgång från fastigheten har ändrats eller

3. beslut om antagande av en i detaljplanen förutsatt fastighetsplan har vunnit laga kraft eller fastighetsplanen får genomföras efter förordnande enligt 13 kap. 8 %* andra stycket.

9 & Detaljplanen består av en plankarta och en särskild handling med bestämmelser eller. om innehållet framgår tydligt. av endast endera av dessa handlingar. Av en plankarta skall framgå hur planområdet delas upp på mark för skilda ändamål och vilka bestämmelser som gäller för olika områden. Planhandlingarna skall utformas så att det tydligt framgår hur planen reglerar miljön.

10 5 Till detaljplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som anges i 265 och en sådan genomförandebeskrivning som anges i 6kap. ] &.

11 & Före genomförandetidens utgång får mot berörda fastighetsägares bestridande detaljplanen ändras eller upphävas endast om det är nödvän- digt på grund av nya förhållanden av stor allmän vikt. vilka inte kunnat förutses vid planläggningen.

Efter genomförandetidens utgång får planen ändras eller upphävas utan att rättigheter som uppkommit genom planen beaktas.

Om förlängning och förnyelse av genomförandetid finns bestämmelser i

5 kap. 7—1/ 59.

Prop. [985/86: ] 12 H s. (.)m förlängning av tid för tillfällig markanvändning finns bestämmel- seri IS 9".

12 ,b' Bestämmelserna i l— ltläs' skall tillämpas även när en detaljplan ändras eller upphävs.

13 & ()m detaljplanen ändras eller helt eller delvis upphävs för ett omra- de som omfattas av en fastighetsplan. skall det framgå av detaljplanen i vilka delar fastighetsplanen enligt 6 kap. ll s' upphör att gälla.

Att detaljplanen i vissa fall ändras till följd av att en fastighetsplan antas framgår av 6 kap. 5 s.

14 & lnnan genomförandetiden gått ut kan den förlängas med högst fem år i sänder. Efter det att genomlörandetiden gått ut. kan den förnyas med högst fem år i sänder. Förlängning och förnyelse kan avse visst område av detaljplanen.

Har under genomförandetiden åtgärder vidtagits för planens genomfö- rande såvitt gäller viss fastighet men har åtgärderna inte kunnat fullföljas på grund av omständigheter över vilka kommunen råder. skall genomfö— randetiden förlängas i skälig utsträckning för den fastigheten. Ansökan om förlängning skall göras före genmnft'irandetidens utgång.

15 5 Den tid under vilken tillfällig nuirkanvändning får pågå kan förläng- as med högst fem år i sänder. Den sammanlagda tiden får dock inte överstiga tjugo år.

Områdeshestämmelser

l6 & För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan om- rådesbestämmelser antas för att säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt lagen (0000: 000) om hushållning med naturresurser m.m. tillgodoses. Med områdesbestämmelscr får regleras

I. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. ss första stycket. bä första stycket I och 3. 7s. && andra stycket och 95 tredje stycket.

2. grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för be' byggelse eller för fritidsanläggningar. kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål.

3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och storleken på tomter till sådana hus.

4. placering. utformning och utförande av byggnader. andra anläggning- ar. anordningar eller tomter. varvid ombyggnadsbestämmelser enligt 3 kap. l0ä tredje stycket och skyddsbestammelser för byggnader som avses i 3. kap. lZs får meddelas.

5. användning och utformning av allmänna platser.

6. vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i Xkap. ()ä tredje stycket.

7. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen.

8. exploateringssamverkan enligt 6 kap. 2 s".

17 & Områdesbestämmelserna och skälen till dem skall redovisas i en särskild handling. Handlingen skall utformas så att det tydligt framgår hur bestämmelserna reglerar miljön.

5. Ålll). Il—I7 N

Prop. 1985/86: 1 . _ 13

Vad som föreskrivs i första stycket gäller även när omri'idcsbestämmel- serna ändras eller upphävs.

Förfarandet m. m.

r..

18 & l')ctaljplancn bör grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen.

19 & Når förslag till detaljplan upprättas skall det. om det inte är uppen- bart onödigt, finnas en eller flera för ändamålet avsedda kartor (grund- kartal och en fastighetsförteckning. [ fastighetslörteckningen skall i den mån de berörs av planen redovisas

1. fastigheter. mark som är samfälld för flera fastigheter och andra områden samt ägare till och innehavare av annan särskild rätt än bostads- rätt och hyresrätt i nämnda egendom.

2. gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen(1973: 1149") samt ägarna till de fastigheter som deltar i anläggningen.

Om en samfällighetsförening enligt lagen (1973: 1150) om förvt-tltning av samfälligheter förvaltar samfällighet. särskild rätt eller gemensamhctsan- läggning skall i stället för ägare eller innehavare anges föreningen.

20 & Når förslag till detaljplan upprättas. skall kommunen samråda med länsstyrelsen. fastighetsbildningsmyndigheten och kommuner som berörs av förslaget. Sakägare och de bostadsrättshavare. hyresgäster och boende som berörs av förslaget samt de myndigheter. sammanslutningar och en- skilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till samråd.

21 a' Samrådet syftar till ett utbyte av information och synpunkter. Un- der samrådet bör motiven till förslaget. planeringsunderlag av betydelse samt de viktigaste följderna av förslaget redovisas. Om det finns ett pro- gram för planen. skall också programmet redovisas.

Resultatet av samrådet och förslag med anledning av de synpunkter som har framförts skall redovisas i en samrädsredogörelse.

22 & Under samrådet åligger det länsstyrelsen särskilt att

1. ge råd om tillämpningen av 2 och 3 kap. och verka för att riksintressen enligt lagen (00001000) om hushållning med naturresurser m.m. tillgo- doses.

2. verka för att sådana frågor om användningen av mark— och vattenom- räden som angär två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt.

3. ta till vara statens intressen.

23 & Innan detaljplanen antas. skall kommunen ställa ut planförslz'tget under minst tre veckor. Den som vill lämna synpunkter på förslaget skall göra detta skriftligen under utställningstiden.

24 & Kungörelse om utställningen av planförslaget skall minst en vecka före utstållningstidens början anslås på kommunens anslagstavla och infö- ras i ortstidning. Av kungörelsen skall framgå

1. var planområdet ligger.

2. om förslaget avviker från översiktsplanen.

5 kup. l7---24 W

Prop. 1.985/86: 1 14

3. vilken mark eller särskild rätt till tnark som till följd av planens antagande kan komma att tas i anspråk enligt okap. 17— 19%".

4. var utställningen äger rum.

5. inom vilken tid. på vilket sätt och till vem synpunkter på förslaget skall lämnas.

6. att den som inte senast under utställningstiden framfört synpunkter på förslaget enligt 13 kap. 59" kan förlora rätten att överklaga beslut att anta planen.

För kungörandet skall gälla vad som är föreskrivet i lagen (1977: 654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

Ett exemplar av förslaget med en planbeskrivning enligt 26.5. en genom- förandebeskrivning enligt 6 kap. l ä och samrådsredogörelsen skall. innan förslaget ställs ut. sändas till länsstyrelsen och kommuner som berörs av förslaget.

25 & Underrättelse om innehållet i kungörelsen skall senast dagen för kungörandet i vanligt brev sändas till

1. kända sakägare.

2. känd organisation av hyresgäster som har avtal om förhandlingsord- ning för en fastighet som berörs av planförslaget eller. om förhandlingsord- ning inte gäller. känd förening av hyresgäster som är ansluten till en riksorganisation och inom vars verksamhetsomräde fastigheten är belägen.

3. andra som har ett väsentligt intresse av förslaget. Om förslaget berör en samfällighet för vilken finns styrelse eller annan utsedd att förvalta samfällighetens angelägenheter. får underrättelsen sän- das till en ledamot av styrelsen eller till förvaltaren. Saknas styrelse eller förvaltare. får underrättelsen sändas till en av delägarna för att hållas tillgänglig för alla. I sådant fall skall kungörelsen innehålla uppgift om hos vem underrättelsen hålls tillgänglig.

Underrättelse enligt första stycket behöver inte sändas. om ett stort antal personer skall underrättas och det skulle innebära större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättelsen att sända den till var och en av dem. Ägare av sådan mark och innehavare av sådan särskild rätt till mark som avses i 245 första stycket3 skall dock alltid underrättas enligt första stycket.

26 & Under utställningstiden skall planförslaget åtföljas av

1. planbeskrivningen och genomförandebeskrivningen.

2. samrådsredogörelsen.

3. program för planen. grundkarta och fastighetsförteckning. om sådana handlingar har upprättats.

4. annat planeringsunderlag som kommunen anser vara av betydelse för en bedömning av förslaget.

lplanbeskrivningen skall redovisas planeringsförutsi'tttningarna. planens syfte och skälen till planens utformning. Beskrivningen skall åtföljas av illustrationsmaterial. om det inte är uppenbart onödigt. Om planförslaget avviker från översiktsplanen. skall avvikelsen och skälen till denna redovi- sas i beskrivningen.

Annat tillgängligt material som belyser förslagets innebörd. bör också ställas ut.

27 & Efter utställningstiden skall kommunen sammanställa de avlämnade synpunkterna och redovisa sina förslag med anledning av dem i ett utlåtan- de som skall fogas till handlingarna i ärendet.

5 kup. 24—27

Prop. 1985/86: 1 15

Litlåtandet eller ett meddelande om var utlåtandet hålls tillgängligt skall för kännedom snarast möjligt i vanligt brev sändas till dem som inte fått sitta synpunkter på det utställda föi'släget tillgodosedda. ()n'iåett stort antal personer skall underrättas. får underrättelse i stället ske genom kungörelse på det sätt som anges i 24.5.

(.)m förslaget ändras väsentligt efter utställningen. skall ny utställning ske.

28 ä I stället för vad som föreskrivs i löä. 20.5. 21 å andra stycket samt 22—275? får bestämmelserna i andra stycket tillämpas (enkelt planförfa- rande). om förslaget till detaljplan är av begränsad betydelse. saknar intresse för allmänheten samt är förenligt med översiktsplanen och länssty- relsens granskningsyttrande enligt 4 kap. %.

Vid enkelt planförfarande skall länsstyrelsen och de som anges i 25å första stycket beredas tillfälle till samråd. När förslag till detaljplan förelig- ger skall de underrättas om detta och. om de inte godkänner förslaget. under minst två veckor ha tillfälle att skriftligen lämna synpunkter på förslaget. Denna tid kan förkortas om alla berörda är ense om det. En sammanställning av inkomna synpunkter och förslag med anledning av dem skall redovisas i ett särskilt utlåtande som skall fogas till handlingarna i ärendet.

29 & Detaljplanen antas av kommunfullmäktige. Fullmäktige får uppdra åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta planer som inte är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt.

30 & Senast dagen efter det att justeringen av protokollet med beslut om antagande av detaljplanen har tillkännagetts på kommunens anslagstavla skall meddelande om tillkännagivandet. protokollsutdrag med beslutet samt uppgift om vad den som vill överklaga beslutet har att iaktta sändas i vanligt brev till

1. länsstyrelsen samt rcgionplaneorgan och kommuner som berörs av planen.

2. sakägare. bostadsrättshavare. hyresgäster och boende samt sådan organisation eller förening som avses i 25.5 första stycketZ. om de senast under utställningstiden eller under den i 28ä andra stycket angivna tiden skriftligen har lämnat synpunkter i ärendet som inte har blivit tillgodo- sedda eller om de har besvärsrätt på grund av bestämmelsen i 13 kap. Sä andra stycket.

Om ett stort antal personer skall underrättas enligt första stycket 2 och det skulle innebära större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättelsen att sända den till var och en av dem. får underrättelse i __stället ske genom kungörelse i ortstidning på det sätt som anges i 24ä. Ägare av sådan mark och innehavare av sådan särskild rätt till mark som kan komma att tas i anspråk enligt ökap. 17— I9ää skall dock alltid underrättas enligt första stycket.

Kungörelse som avses i andra stycket skall införas i ortstidning samma dag som beslutet att anta planen tillkännages på kommunens anslagstavla. Av kungörelsen skall framgå vad beslutet avser. tidpunkten för tillkännagi- vandet och vad den som vill överklaga beslutet har att iaktta.

31 & När beslutet att anta detaljplanen har vunnit laga kraft. skall detta kungöras i ortstidning. 1 kungörelsen skall tas in en upplysning om innehål- let i 15 kap. 4.5.

5 kup. 27—31 s*.s'f

Prop. 1985/86: 1 16

Snarast möjligt efter det att beslutet har vunnit laga kraft och senast en månad därefter skall två exemplar av planen. planbeskrivningen och ge- ttomft'irandebeskrivningen sändas till länsstyrelsen.

32 & Bestämmelserna i lli—31 ss skall tillämpas även när detaljplaner ändras eller upphävs.

33 & Bestämmelserna i :()—Mss skall tillämpas när omradesbestäm- melser antas". ändras eller upphävs.

34 &” Beslut att anta. ändra eller upphäva detaljplan eller omradesbestäm- ntelser gäller först sedan beslutet vunnit laga kraft eller fär genomft'iras efter förordnande enligt I3 kap. Sä andra stycket.

35 ,s' ()tnrädesbestämmelser upphör att gälla när det för området förelig- ger ett lagakraftvunnet beslut att anta detaljplan eller ett förordnande enligt l.? kap. Hå andra stycket att platten fär genomföras.

36 & Av 8 kap. ll. 12. 17 och tass följer att bygglov. rivningslov och marklov fär vägras till åtgärder som strider mot detaljplan eller omrädes- bestämmelser. Även åtgärder som inte kräver lov och som avser byggna— der. andra anläggningar. tomter och allmänna platser skall utföras så att de inte strider mot detaljplan eller omrädesbestämmelser.

Enligt vad som föreskrivs särskilt fär beslut enligt vissa andra författ- ningar än denna lag inte meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbe- stämmelser.

6 kap. Plangenomförande

Genomförandebeskrivning

] ;" Vid upprättandet av förslag till detaljplan skall i en särskild handling (genomförandebeskrivning) redovisas de organisatoriska. tekniska. ekono- miska och fastighetsri-ittsliga åtgärder som behövs för ett samordnat och även i övrigt ändamålsenligt genomförande av planen.

Esploateringssamverkan

2 & Kommunen fär besluta att exploateringssamverkan enligt lagen ttlt)0():00()) om exploateringssamverkan får ske. om det med hänsyn till bebyggelseutvecklingen är angeläget att i ett sammanhang ställa i ordning ntark för bebyggelse och utföra sådana anordningar som behövs för bebyg— gelsen. Sädant beslut meddelas genom detaljplan eller omrädesbestäm- melser.

l beslutet skall anges samverkansomrädets huvudsakliga avgränsning samt den tid inom vilken ett exploateringsheslut enligt lagen om exploate— ringssamverkan skall meddelas. Denna tid får bestämmas till högst fem år från den dag da beslutet att artta planen eller omrädesbestämmelscrna vinner laga kraft eller från den dag dessförinnan dä del av planett eller av områdesbestämmelserna får genomfö'as efter förordnande enligt I3 kap. xs andra stycket. Har något esploateringsbeslut inte meddelats inom den angivna tiden. upphör planen eller omrädesbestämmelserna att gälla såvitt avser kommunens beslut om esploateringssamverkan.

5 kup. 3l—3h N' —(> kup. 1—3 sit"

Prop. 1985/86: ] l7

Fastighetsplan

3 & ] fastighetsplan kan för områden som omfattas av deftiljplan medde— las bestämmelser om markens indelning i fastigheter och om servitut. ledningsrätt och liknande särskilda rättigheter samt om gemensamhetsan- läggningar.

Fastighctsplan skall antas om I. det behövs för genomförande av en ändamålsenlig indelning i fastighe- ter.

2. detaljplanens genomförande i andra fall underlättas genom en fastig- ltetsplan.

3. en fastighetsägare begär det och planen inte är uppenbart onödig.

4 & fastighetsplanen skall omfatta ett lämpligt avgränsat område. Ski-ilig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse—. äganderätts- och fastighetsför- hällanden som katt inverka på planens genomförande.

()m planen skall reglera markens indelning i fastigheter eller om den skall ge bestämmelser om servitut och liknande särskilda rättigheter. til— lämpas 3 kap. läfastighetsbildningslagen ( I970: 988).

('.)m planen skall reglera inrättattdct av en gemensamhetsanläggning. tillämpas 5 och bås anläggningslagen (1973: I 149). Skall den ge bestämmel- ser om ledningsrätt. tillämpas cs ledningsrättslt'tgen ( l973: ll44l.

5 & Fastigltetsplanen får inte strida mot detaljplanen. ()m syftet med detaljplanen inte motverkas. får dock mindre avvikelser göras. I sådana fall skall detaljplanen anses ha den utformning som framgår av fastighets- planen.

6 5 1 den mån det behövs med hänsyn till syftet med fastighetsplanen skall i planen attges

!. områdets indelning i fastigheter.

2. vilka servitut, ledningsrätter och liknande särskilda rättigheter som skall bildas. ändras eller upphävas.

3. de anläggningar som skall utgöra gemensamhetsanläggningar.

4. de fastigheter som skall delta i gemensamhetsanläggningarna och de utrymmett som skall tas i anspråk för anläggningarna.

7 & I fastighetsplanen får bestämmas att planen gäller endast ttnder förut- sättning att beslutet att anta en viss detaljplan har vunnit laga kraft eller får genomföras efter förordnande enligt |3 kap. 85 andra stycket.

8 & Fastighetsplanen består av en plankarta och en särskild handling med bestämmelser eller. om innehållet framgår tydligt. av endast endera av dessa handlingar.

') & 'l'ill fastighetsplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som anges i 12 15.

IO ;? Före utgången av detaljplanens genomförandetid får mot berörda fastighetsägares bestridande fastighetsplanen ändras eller upphävas endast om det är nödvändigt på grttnd av nya förhållanden av stor allmän vikt. vilka inte kunnat förutses vid planläggningen.

Efter utgången av detaljplanens genomförandetid fär fastighetsplanen

(» kup. .i— I!) sås”

Prop. 1985/86: t ts

ändras eller upphävas utan att rättigheter som uppkommit genom fastig- hetsplanen beaktas.

[] 9; Om detaljplanen ändras och detta medför att f:.tstighetsplanen strider mot detaljplanen. upphör fastighetsplanen att gälla i de delar som den strider mot detaljplanen. Om detaljplanen helt eller delvis upphävs. upphör fastighetsplanen att gälla i de delar som berörs.

12 & Fastighetsplanen upprättas i samma ordning som gäller för detalj- planen. Om fastighetsplanen inte upprättas gemensamt med detaljplanen behöver dock samråd inte ske med länsstyrelsen och kommuner som berörs av förslaget. Inte heller behöver planförslaget sändas till dent.

[ planbeskrivningen skall redovisas vilken detaljplan som fastighets- planen hänför sig till och skälen till den utformning av fastighetsplanen som har valts. Om planförslaget avviker från detaljplanen. skall avvikelsen och skälen till denna redovisas i beskrivningen.

13 & Fastighetsplanen antas av byggnadsnämnden eller. om planen har upprättats gemensamt med detaljplanen och denna ej skall antas av nämn- den. av den som antar detaljplanen.

14 & Bestämmelserna i 3—9. 12 och Bäst tillämpas även när fastighets- planen ändras eller upphävs.

15 & Beslut att anta. ändra elle;r upphäva fastighetsplan gäller först sedan beslutet har vunnit laga kraft eller får genomföras efter förordnande enligt 13 kap. 8? andra stycket.

16 & Av 8 kap. Ils' följer att bygglov inte får meddelas i strid mot fastighetsplan. Även åtgärder som inte kräver bygglov och som avser byggnader. andra anläggningar. tomter och allmänna platser skall utföras så att de inte strider mot planen.

Enligt vad som föreskrivs särskilt får beslut enligt vissa andra författ— ningar än denna lag inte meddelas i strid mot fastighetsplan.

Avstående av mark m. m.

17 & Kommunen får lösa mark som enligt en detaljplan skall användas för allmänna platser för vilka kommunen är huvudman.

Annan mark som enligt platten skall användas för annat än enskilt bebyggande får kommunen lösa. om markens användning för avsett ända- mål inte ändå kan anses säkerställd.

Besväras mark som kommunen får lösa enligt första eller andra stycket av särskild rätt. får rättigheten lösas.

Bestämmelser om skyldighet för kommunen att lösa mark i vissa fall finns i l4 kap.

18 & Ont kommunen inte skall vara huvudman för allmänna platser. är den som äger obebyggd mark som enligt detaljplanen är avsedd för allmän plats. skyldig att utan ersättning upplåta marken, om den behövs för att kvartersmark som tillhörde honom när planen antogs skall kunna användas för avsett ändamål.

19 & På ansökan av kommunen får länsstyrelsen förordna att ntark. som för områdets ändamålsenliga användning enligt upprättat förslag till detalj-

(> kup. lO— IQ Q's

Prop. 1985/86: 1 19

platt behövs för sådana allntänna platser för vilka kommunen är huvudman eller för allmänna byggnader. tttanlcrsättning skall avstås t_ill kommunen. På ansökan av kommunen får länsstyrelsen också förordtiä'att mark som skall användas för allmänna platser för vilka kommunen inte skall vara huvudman. utan ersättning skall upplåtas till huvudmannen. Antagandct av detaljplanen skall anstå till dess ansökningen har avgjorts genom beslut som vttnnit laga kraft.

Förordnande får meddelas endast i den ntån det kan anses skäligt med hänsyn till den nytta markens ägare kan väntas få av planen och till övriga omständigheter.

Den mark som förordnandet avser skall anges till läge och gränser. Marken skall avträdas eller upplåtas när den behöver tas i anspråk för avsett ändamål.

20 & När fråga har väckts om tillämpning av 1915. skall byggnadsnämn- den genast anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken. Överlåtelse av mark. som sker efter det att sådan anmä- lan har inkommit. inverkar inte på den bedömning som skall ske enligt 19% andra stycket.

Skall detaljplanen ändras. får länsstyrelsen på ansökan av kommunen förordna att mark som har avstätts eller skall upplåtas enligt 19.5 byts ut mot annan mark. om det är lämpligt och kan ske utan olägenhet för ägaren.

21 & Den som har avstått mark enligt 19.5 skall frigöra marken från inteckning och annan särskild rätt. Kan detta inte ske. är han skyldig att ersätta skada som uppkommer för den som marken har avstätts till.

22 ä 1 ett förordnande enligt 19.5 får länsstyrelsen. i den mån det är skäligt. på kommunens begäran föreskriva att markens ägare skall vara skyldig att i den ordning som länsstyrelsen bestämmer bekosta anläggande av gator och vägar samt anordningar för vattenförsörjning och avlopp.

23 & Bestämmelserna i 19—22 st om ägare gäller även exploateringssam- fällighet enligt lagen (0000: 000) om exploateringssantverkatt.

24 & Om kommunen är httvudman för allmänna platser. får kommunen efter genomföt'andetidens utgång lösa delar av fastigheter som tillhör olika ägare och som enligt fastighetsplanen skall utgöra en fastighet.

En kommun som är huvudman för allmänna platser får efter genomfö- randetidens utgång även lösa mark. som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med detaljplanen. Lösenrätt föreligger dock inte så länge det tinns ett bygglov som kan tas i anspråk.

Besväras mark som avses i första och andra styckena av särskild rätt. får rättigheten lösas.

25 & Rätt att använda mark enligt 18 eller 19s' gäller framför annan rätt till marken som uppkommit efter antagandet av detaljplanen.

Upplåtande av vissa allmänna platser m.m.

26 & inom områden med detaljplan skall kommunen vara huvudman för allmänna platser. om det inte ftnns särskilda skäl till annat. Att planen skall utvisa om kommunen inte skall vara huvudman framgår av 5 kap. 455. Kommunen skall efter hand som bebyggelsen färdigställs i enlighet med planett ställa i ordning gator och andra allmänna platser för vilka kom-

6 kap. [()—36 vs

Prop.. [985/86: ] 20

matten är huvudman så. att platserna kan användas för avsett ändamål. l-"öre genomft'irandetidens utgång skall platserna upplåtas till allmänt be— gagnade inom områden som har bebyggts i enlighet med planen. lnotn områden som efter genomförande-tidens utgång bebyggs i enlighet med planen skall allmänna platser upplåtas till allmänt begagnande efter hand sotn bebyggelsen färdigställs.

27 & När gator och andra allmänna platser för vilka kommunen är huvud- man upplåts till allmänt begagnande. skall de till bredd. höjdläge och utformning i övrigt stämma överens med detaljplanen. De skall vara ut- förda på ett ändamålsenligt sätt och i enlighet med ortens sed. Mindre avvikelser från planen får göras. om syftet med planen inte motverkas.

28 5 Om någon vill bebygga en fastighet innan den gata till vilken fastig— heten har tttgäng blivit iordningställd och avloppsledning anlagts. skall han anordna utfartsväg och avloppsanordning från fastigheten. Kommunen är skyldig att låta honom utan ersättning använda för ändamålet avsedd mark som kommunen äger.

29 & Är staten väghållare inom område med detaljplan. skall vad som föreskrivs om kommunens ansvar för gator i 26.5 andra stycket och 27; i stället gälla staten.

Kostnader. som föranleds av att gatan enligt planen byggs till större bredd eller med dyrbarare utförande i övrigt än som behövs med hänsyn till trafiken. skall dock betalas av kommunen. om inte regeringen bestäm— mer annat.

30 & Kommunen skall svara för underhållet av gator och sådana andra allmänna platser som kommunen är huvudman för. Denna underhållsskyl- dighet består även om detaljplanen för området upphävs.

År staten väghållare inom område med detaljplan. skall. med den be— gränsning som anges i 29% andra stycket. staten svara för underhållet av allmän väg.

Om underhåll av vägar och andra allmänna platser med enskilda väghål- lare finns bestämmelser i lagen (l939zö08) om enskilda vägar och anlägg— ningslagcn ( l973: 1149).

Gatukostnader m. m.

31 & Om kommunen i egenskap av huvudman skall anlägga eller förbätt- ra gator och andra allmänna platser. fär kommunen besluta att kostnader för sådana åtgärder som är avsedda att tillgodose ett visst områdes behov av allmänna platser och a' anordningar som normalt hör till allmänna platser skall betalas av ägarna till fastigheterna inom området.

Kostnaderna skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig och rättvis grund.

Kommunen beslutar om avgränsningen av det område inom vilket för— delning skall ske. om de kostnader som skall fördelas samt om grunderna för fördelningen.

32 & Om kommunen i egenskap av huvudman skall anlägga eller förbätt— ra en gata. får kommunen besluta att kostnaden för detta skall betalas av ägarna till de fastigheter som är belägna vid gatan. Därvid får för varje fastighet tas ut en ersättning som motsvarar hälften av den kostnad som

6 kup. 26—33 N'

Prop. 1985/86: [ Zl belöper pä gatan framför fastigheten. Kostnaden för sadana anordningar som normalt hör till en gata fär U_bl'l med lika delar av fastighetsägarna. Kostnaden för att anlägga gatukors fär tas ut med lika delar äv ägarna till fastigheterna vid gatukorset.

Om kostnaden för att anlägga eller förbättra gatan inte är densamma överallt. fär kommunen besluta att kostnaden skall fördelas mellan fastig- hetsägarna efter någon annan skälig och rättvis grund än som anges i första stveket.

33 & Den ersättning som enligt 3l eller ut belöper pä varje fastighet skalljämkas. om de kostnader som skall ersättas är oskäligt höga eller om de ätgärder som ersättningen avser har en omfattning eller ett utförande sotn överstiger vad som kan anses normalt med hänsyn till den användning som är tillåten för fastigheten.

34 & "fill grund för bestämmande av ersättning enligt 3! eller 32% får läggas antingen de faktiska kostnaderna eller på tidigare erfarenhet stödda beräkningar av vad det kostar att i motsvarande utförande anlägga eller förbättra gator och andra allmänna platser.

35 & Skyldighet för en fastighetsägare att ersätta kommunen kostnaderna för gator och andra allmänna platser inträder när den anläggning som ersättningen avser kan för hans fastighet användas för avsett ändamål.

Ersättningsskyldigheten skall fullgöras vid anfordran. Pä obetalt belopp skall betalas ränta enligt (is räntelagen (l975: 635) från förfallodagen.

(_)m ersättningsbeloppet är betungande med hänsyn till fastighetens eko- nomiska bärkraft eller andra omständigheter. fär fastighetsägaren dock betala ersättningen genom avbetalningar. om godtagbar säkerhet ställs. Avbetalning skall ske med minst en tiondel årligen. Pä obetalt belopp skall betalas ränta enligt Så räntelagen pä varje del av ersättningen som förfaller till betalning i framtiden från den dag dä den första inbetalningen skall ske till dess ifrägtwarande del av ersättningen betalas eller ränta skall betalas enligt andra stycket. ()m betalningsvillkoren ändä blir alltför betungande för fastighetsägaren. skall villkorenjämkas.

När skyldighet att betala ersättning har inträtt. är ny ägare bunden i samma omfattning som tidigare ägare. Den nye ägaren svarar dock inte mot kommunen för sådan ersättning som har förfallit till betalning före tillträdesdagen.

36 & lnnan kommunen beslutar att kostnader för gator och andra all- männa platser skall betalas av fastighetsägare enligt 3l eller 32.5. skall kommunen lata utreda frägan och upprätta det förslag som utredningen föranleder. Sakägare och de bostadsrättshavare. hyresgäster och boende som berörs av förslaget samt de sammanslutningar och enskilda i övrigt som kan ha ett väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till samrad.

Samradet syftar till ett tttbyte av information och synpunkter. Under samrädet bör motiven till förslaget; planeringsunderlag av betydelse samt de viktigaste följderna av förslaget redovisas. Resultatet av samrådet och förslag med anledning av de synpunkter som har framförts skall redovisas i en samrädsredogörelse.

Förslag i fråga om betalning av kostnader som avses i 3l & skall ställas ut under minst tre veckor efter det att kungörelse om detta har skett pä tid och sätt som anges i 5 kap. 24%. Underrättelse om utställningen av försla—

(i kup. 32—36

Prop. 1985/86: 1 22 get skall dessutom i vanligt brev sändas till kända fastighetsägare vars rätt 6 kup. 36—39 5.5— berörs av förslaget. Underrättelse behöver dock inte sändas till den som —7kap. I—3 54.5 skriftligen har godkänt förslaget. Under utställningstiden skall förslaget ätföljas av samrådsredogörelsen. Efter utställningstidens utgäng fär kom- munen besluta i ärendet.

Avser förslaget ersättningsskyldighet enligt 32 å skall de fastighetsägare vars rätt berörs och som inte har godkänt förslaget. beredas tillfälle att yttra sig över detta. innan beslut i ärendet fattas. Förslaget skall ätföljas av samrådsredogörelsen.

37 & Mark framför fastigheter som är belägna vid torg. parker eller andra sådana allmänna platser. skall anses som gata till en bredd som motsvarar fem fjärdedelar av den enligt detaljplanen tillåtna högsta byggnadshöjden som gällde för fastigheten när gatan uppläts till allmänt begagnande.

38 & Vad som föreskrivs i detta kapitel om fastigheter skall tillämpas även på mark som är samfälld för flera fastigheter. Med fastighetsägare, avses därvid ägarna av de fastigheter som har del i samfälligheten. Är samfälligheten inte avsedd för bebyggelse. skall den anses bebyggd när den väsentligen tagits i anspråk för angivet ändamäl. Den högsta tillåtna bygg- nadshöjden antas därvid vara medeltalet av vad som gäller för de fastighe- ter som har del i samfälligheten.

Bestämmande av ersättning

39 5 Vid bestämmande av ersättning i fall som avses i l7 eller 24.5 skall 4kap. expropriationslagen tl972:7l9) tillämpas. Vad som sägs i 4kap. ss" nämnda lag skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före den då talan om inlösen väcktes.

7 kap. Regionplanering

Regionplaneorgan

l & Behöver sådana frågor om användningen av mark- och vattenomrä- den som angår flera kommuner utredas gemensamt eller behöver flera kommuners översiktliga planering samordnas och kommer utrednings- och samordningsverksamheten inte till stånd på annat sätt. får regeringen utse ett rcgionplaneorgan. som under viss tid eller tills vidare skall ha hand om denna verksamhet (regionplanering). l beslutet skall regionplaneorganets huvudsakliga uppgifter anges.

Till regionplaneorgan kan regeringen utse ett befintligt kommunalför- bund. Regeringen kan också förordna att de berörda kommunerna skall bilda ett särskilt regionplaneförbund. som skall vara regionplaneorgan. För ett sådant regionplaneförbund skall lagen (1957z28l) om kommunalför- bund tillämpas i den mån avt'ikande bestämmelser inte meddelas i detta kapitel.

För handläggningen av frågor om regionplanering för kommunerna i Stockholms län finns särskilda bestämmelser.

2 & Regionplaneorgan skall inte utses om de berörda kommunerna mera allmänt motsätter sig det.

Prop. l985/86: [ 23

3 & Regionplaneorganet skall inom regionen bevaka regionala frågor och lortlöpandel ämna underlag l sadana frägor lör kommunern -15 och statliga myndigheters planering.

Regionplaneorganet kan anta en regionplan för regionen eller en del av den. Därvid skall 4—7 så? tillämpas.

Regionen omfattar de kommuner för vilka regionplaneorganet har ut- setts.

Regionplan

4 & Regionplanen skall tjäna till ledning för beslut om översiktsplaner. detaljplaner och omrädesbestämmelser. Planen kan. i den mån det har betydelse för regionen. ange grunddragen för användningen av mark- och vattenområden samt riktlinjer för lokalisering av bebyggelse och anlägg- ningar.

Bestämmelserna i 4 kap. 2ä om planhandlingar och deras utformning samt om planbeskrivning skall tillämpas på regionplanen. Någon redovis- ning av åtgärder för att fullfölja planen behöver dock inte lämnas.

5 & När förslag till regionplan eller till ändring eller upphävande av planen upprättas. skall bestämmelserna i 4kap. 3—1055 om samråd. ut- ställning. kungörande. granskningsyttrande och utlåtande tillämpas med den avvikelsen att utställningstiden skall vara minst tre månader.

6 & Regionplanen antas av fullmäktige 1 det kommunalförbund eller re- gionplaneförbund som är rcgionplaneorgan. Även ändring och upphävande av planen beslutas av fullmäktige.

7 & Senast dagen efter det att justering av protokollet med beslut om antagande. ändring eller upphävande av regionplanen har tillkännagivits pä anslagstavla enligt vad som anges i I I lé lagen (1957: 281) om kommunalför- bund skall meddelande om tillkännagivandet och protokollsutdrag med beslutet sändas till de kommuner och länsstyrelser som berörs av planen samt till regeringen.

När beslutet har vunnit laga kralt skall planen sändas till länsstyrelserna inom regionen.

8 & Regionplanen gäller under en tid av högst sex är räknat från utgången av den i I"! kap. Sä angivna tiden eller. om regeringen har prövat beslutet att anta planen. från dagen för regeringens beslut.

Beslut att ändra eller upphäva planen gäller från den tidpunkt som anges i första stycket. Den ändrade planen gäller endast under den tid som återstår av den ursprungliga planens giltighetstid.

8kap. Bygglov, rivningslov och marklov

Åtgärder som kräver bygglov

Genarp/la bes'u'immelser ] & Bygglov krävs för att 1. uppföra byggnader. 2. göra tillbyggnader. 3. ta i anspråk eller inreda byggnader helt eller till viss del för väsentligen

7kup. 3—8 .N— —8 kap. 1 55

Prop. 1985/86: 1 34

annat ändamål än det för vilket byggnaden senast har använts eller för vilket bygglov har lämnats.

4. göra sädana ändringar av byggnader som berör konstruktionen av de bärande delarna eller som avsevärt päverkar byggnadernas planlösning.

5. i byggnader installera eller väsentligt ändra eldstäder. rökkanaler eller anordningar för ventilation. vattenlörsörining eller avlopp.

6. i byggnader installera eller väsentligt ändra hissar. Kravet på bygglov för de åtgärder som anges i första stycket 4 och 5 gäller inte i fråga om byggnader sotn tillhör staten eller landstingskommu- ner. '

I fråga om ekonomibyggnader för jordbruk. skogsbruk eller därmed jämförlig näring inom områden som inte omfattas av detaljplan krävs bygglov endast för åtgärder som anges i första stycket 3.

l 4 och lflså finns särskilda bestämmelser för en- eller tväbostadshus och för vissa byggnader avsedda för totalförsvaret. Enligt 5—7ss kan kommunen föreskriva undantag från kravet på bygglov eller längre gående krav.

2 9" I fraga om andra anläggningar än byggnader och beträffande anord- ningar krävs bygglov för att

]. anordna majesparker. djurparker. idrottsplatser. skidbackar med lif— tar. campingplatser. skjutbanor. smabätshamnar. friluftsbad. motorbanor och golfbanor.

2. anordna upplag eller materialgärdar.

3. anordna tunnlar eller bergrum som inte är avsedda för tunnelbana eller gruvdrift.

4. inrätta fasta cisterner eller andra fasta anordningar för hälso— och miljöfarliga varor och för varor som kan medföra brand eller andra olycks- händelser.

5. uppföra radio— eller telemaster eller tom.

6. uppföra vindkraftverk om vindturbinens diameter är större än tvä meter eller om kraftverket placeras på ett avstånd från gränsen som är mindre än kraftverkets höjd (”över marken eller om kraftverket skall fast monteras på en byggnad.

7. uppföra murar ellcr plank.

8. anordna parkeringsplatser utomhus.

9. väsentligt ändra anläggningar eller anordningar som avses i l—X. Bygglov för att inrätta eller uppföra en anordning enligt första stycket 4 eller 5 eller för att ändra anordningen krävs inte. om anordningen är avsedd för endast en viss fastighets behov. Bygglov för åtgärder enligt första stycket 8 behövs inte. om det på fastigheten finns endast ett eller två enbostadshus eller ett tväbostadshus och parkeringsplatsen är avsedd ute- slutande för fastighetens behov eller om parkeringsplatsen anläggs med stöd av väglagen (19711948) eller pä mark som i detaljplan har avsatts till gata eller väg.

Enligt Sä fär kommunen föreskriva undantag frän kravet pä bygglov. l [Då finns särskilda bestämmelser för vissa anläggningar och anordningar avsedda för totalförsvt'tret.

Särskilda ln'stiimmt'lserför (Hlil'tltlt'll med detaljplan 3 & [ omräden med detaljplan krävs. utöver vad som föreskrivs i I och 2 så. bygglov för att

1. färga om byggnader eller byta fasadbeklädnad eller taktäckningsma- terial samt för att gora sadana ändringar av byggnader som avsevärt påverkar byggnadens yttre utseende.

ö'kup. l—Ä 5.5

Prop. 1985/86: I 25

2. sätta upp eller väsentligt ändra skyltar eller ljusanordningar.

3. uppföra. bygga till eller pä annat sätt ändra ekonomibyggnader för jordbruk. skogsbruk eller därmedjäh'tförlig näring. '

l 4 och ltläé finns sä"'*kilda bestämmelser för en— eller tväbostadshus och för vissa byggnader avsedda för totalförsvaret. Enligt 5 & tredje stycket fär kommunen i fräga om vissa enklare byggnader föreskriva undantag fran kravet på bygglov enligt första stycket.

.S'tirxkiltltt bestäm/nt'ls'crji'ir z'n- ('llt'l' !räl).mm./slum 4 & Bestämmelserna i l—3 åå gäller inte i fräga om nedan angivna åtgär— der beträffande en- eller tvabostadshus och till dem hörande fristäcnde uthus. garage och andra mindre byggnader tkomplementbyggnader):

]. installera eller ändra anordningar för vattenförst'irjning eller avlopp. om byggnaden skall vara ansluten till en egen anläggning för vattenför- sörining eller avlopp.

2. göra andra invändiga ändringar. som inte innebär att det inreds någon ytterligare bostad eller någon lokal för handel. hantverk eller industri och ej heller berör konstruktionen av' byggnadens bärande delar. eldstäder eller rökkanaler.

3. färga om byggnader inom omräden med detaljplan. om byggnadens karaktär därigenom inte ändras väsentligt.

4. med mur eller plank anordna skyddade uteplatser i anslutning till bostadshuset. om muren eller planket inte är högre än 1.8 meter. inte sträcker sig mer än 3 meter ut från huset och inte placeras närmare gränsen än 4.5 meter.

5. anordna skärmtak över sådana uteplatser som anges i 4 eller över altaner. balkonger eller entreer. om skärmtaket inte är större än lZ kva- drattneter och inte sträcker sig närmare gränsen än 4.5 meter.

6. uppföra högst tvä komplementbyggnader i omedelbar närhet av bo— stadshUset. om byggnadernas sammanlagda byggnadsarea inte är större än lt) kvadratmeter. taknockshöjden inte överstiger 3 meter och byggnaderna inte placeras närmare gränsen än 4.5 meter.

Om de grannar som berörs medger att åtgärder som avses i första stycket 4—6 utförs närmare gränsen än 4.5 meter. krävs inte bygglov. Anges i en detaljplan eller omrädesbcstämmclser att byggnader skall pla— ceras pa ett visst avständ frän gränsen. krävs dock alltid bygglov för åtgärder som avses i första stycket 6. om de skall utföras inom det angivna avstandet.

finligt bä fär kommunen i ett särskilt fall föreskriva att den åtgärd som avses i första stycket 3 kräver bygglov.

Kmunmnulu lait/m om h_t'gg/orspli/trrnx omfattning : & Kommunen far i omrädesbestämmelser föreskriva att b_'gglov inte krävs för att

!. uppföra komplementbyggnader. Z. göra mindre tillbyggnader.

3. utföra sadana atgärder som avses i l &” första stycket 4 och 5.

4. utföra eller ändra anläggningar eller anordningar som avses i 3 s.

5. bygga till eller på annat sätt ändra industribyggnader. Bestämmelser enligt första stycket l—4 får inte meddelas. om bygglov krävs för att tillvarata grannars intressen eller allmänna intressen. Inte heller fär sadana bestämmelser meddelas beträffande atgärder som avser arbetslokalcr eller personalrum i andra byggnader än industribyggnader.

8 kap. 3—— 'Jl

Prop. 1985/86: 1 26

Bestämmelser enligt första stycket5 får meddelas endast om yrkesinspek— tionen samt skyddsombud. skyddskommitté eller organisation som före— träder arbetstagarna har tillstyrkt bestämmelserna.

Kommunen får i detaljplan föreskriva att enklare fritidshus. kolonistu— gor och liknande byggnader på det sätt som närmare anges i planen fär uppföras. byggas till eller på annat sätt ändras utan bygglov. ()m sadan tillstyrkan föreligger som anges i andra stycket tredje meningen. fär kom— munen i detaljplan föreskriva att bygglov inte krävs för att på det sätt som närmare anges i planen bygga till eller på annat sätt ändra industribygg- nader.

6 & Kommunen får för ett område som utgör en värdefull miljö föreskri— va att bygglov krävs för att

1. inom områden som inte omfattas av detaljplan utföra sadana åtgärder som avses i 35 första stycket I.

2. inom områden med detaljplan färga om en- eller tvåbostadshus och komplementbyggnader.

3. underhålla sädan bebyggelse med särskilt bevarandevärde som avses i 3 kap. 12 &.

Kommunen får vidare. om det finns särskilda skäl. föreskriva att bygg- lov krävs för att inom områden som inte omfattas av detaljplan uppföra. bygga till eller på annat sätt ändra ekonomibyggnader förjordbruk. skogs- bruk eller därmed jämförlig näring.

Föreskrift enligt första och andra styckena skall meddelas genom detalj— plan eller områdesbestämmelser.

] fråga om byggnader som avses i 10.5 får föreskrift enligt första och andra styckena inte meddelas.

7 & Kommunen får i omrädesbestämmelser föreskriva att bygglov krävs för att sätta upp eller väsentligt ändra ljusanordningar inom områden som ligger i närheten av befintliga eller planerade anläggningar för totalförsva- ret. statliga flygplatser. andra flygplatser för allmänt bruk. kärnreaktorer eller andra kärnenergianläggningar.

Åtgärder som kräver rivningslov eller marklov

8 5 Inom områden med detaljplan krävs rivningslov för att riva byggna— der eller delar av byggnader. om inte annat har bestämts i planen. Kommunen får i omrädesbestämmelser föreskriva att rivningslov krävs för att riva byggnader eller delar av byggnader. Rivningslov behövs inte för att riva sådana byggnader eller delar av byggnader som får uppföras utan bygglov. Kommunen får dock föreskriva att rivningslov krävs för sådana åtgärder.

9 & inom områden med detaljplan krävs. om inte annat har bestämts i planen. marklov för schaktning eller fyllning som medför att höjdläget för tomter eller mark för allmän plats ändras avsevärt. Om ett visst höjdläge för markytan anges i planen. krävs dock inte marklov för att höja eller sänka markytan till denna nivå.

Kommunen får i detaljplan föreskriva att marklov krävs för trädfällning eller skogsplantering.

Kommunen får i områdesbestämmelser föreskriva att marklov krävs för schaktning. fyllning. trädfällning eller skogsplantering inom områden som är avsedda för bebyggelse eller inom områden som ligger i närheten av befintliga eller planerade anläggningar för totz'tlförsvaret. statliga llygplat-

8 kap. 5—9 N

Prop. 1985/86: 1 27

ser. andra flygplatser för allmänt bruk. kärnreaktorer. andra kärnenergian- läggningar eller andra anläggningar som kräver ett skydds- eller säkerhets- område. ' ' "

Vissa för totalförsvaret avsedda byggnader m. m.

ltl & Bestämmelserna om bygglov. rivningslov och marklov gäller inte åtgärder med byggnader. andra anläggningar eller anordningar som är avsedda för totalförsvaret och som är av hemlig natur. Sådana åtgärder skall föregås av samråd med länsstyrelsen. som på lämpligt sätt skall underrätta kommunen om åtgärderna och var de skall utföras.

Förutsättningar för lov

Bygg/ut'

ll & Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan skall bifallas om

|. åtgärden inte strider mot detaljplanen. varvid det förhållandet att genomförandetiden löpt ut inte utgör hinder mot att bygglov lämnas.

2. den fastighet och den byggnad på vilken åtgärden skall utföras stäm- mer överens med detaljplanen och med den fastighetsplan som gäller för omrädet. och

3. åtgärden kan antas uppfylla kraven i 3 kap. ()m fastigheten inte stämmer överens med fastighetsplanen och om ansökningen kommer in före utgången av genomförandetiden för detalj— planen. skall sökanden föreläggas att inom viss tid visa att ansökan om förrättning giorts för att genomföra den fttstighetsindelning. som förutsätts i fastighetsplanen.

Beträffande sådana inre åtgärder i byggnader som anges i lä första stycket 4—6 och sådana yttre åtgärder på byggnader som anges i 3ä första stycket ] skall bygglov lämnas även om förutsättningarna i första stycket 2 inte är uppfyllda. '

Även om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda. får bygglov till åtgärder på mark som enligt detaljplanen tttgör kvartersmark för allmänt ändamål lämnas endast om ändamålet är närmare angivet i planen.

Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från detaljplanen eller fastighetsplanen. om avvikelserna är förenliga med syftet med planen.

l2 & Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte om— fattas av detaljplan skall bifallas om åtgärden

1. uppfyller kraven i 2 kap.. ?.. inte skall föregås av detaljplaneläggning pä grund av bestämmelserna i 5 kap. l ä.

3. inte strider mot områdesbestämmelser och

4. kan antas uppfylla kraven i 3 kap. Beträffande en— eller tväbostadshus sk...” ansökningar om bygglov till kompletteringsatgärder som anges i 13; bifallas. om åtgärden uppfyller kraven i första stycket 4 och inte strider mot sådana omrädcsbestämmelser som anges i 5kap. tas" 3 eller 4.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även andra byggnader än en- eller tvåbostadshus. om ansökningen avser sådana inre åtgärder i byggnader som anges i | s* första stycket 4—6. sådana yttre åtgärder på byggnader som

8 kup. 9—12 a'

Prop. 1985/86: 1 28

anges i 3å första stycketl eller ttnderhällsätgärder på sådana byggnader som avses i 3 kap. 12 &.

Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från omrädesbestämmelser. om avvikelserna är förenliga med syftet med be- stämmelserna.

13 & Med kompletteringsåtgärder avses att

1. uppföra komplementbyggnädcr.

2. göra mindre tillbyggnader.

3. utföra sådana inre åtgärder i byggnader som anges i 1 .s5 första stycket 4—6 och sådana yttre åtgärder på byggnader som anges i 3s5 första stycket 1 .

4. utföra underhållsåtgärt'ler på sådana byggnader som avses i 3kap. 12%.

14 & Kan bygglov inte lämnas på grund av bestämmelserna i 11 eller 12 &. får bygglov för tillfällig åtgärd lämnas. om sökanden begär det. Sådant lov skall lämnas. om den ansökta åtgärden har stöd i en detaljplanebestäm- melse om tillfällig användning av byggnad eller mark.

1 ett bygglov som avses i första stycket får medges att en byggnad eller annan anläggning uppförs. byggs till eller i övrigt ändras och att en bygg- nads eller en byggnadsdels användning ändras. 1_.ovet skall lämnas för högst tio år. Tiden kan på sökandens begäran förlängas med högst fem ari sänder. Den sammanlagda tiden får dock inte överstiga tjugo är.

15 & Om bygglov har vägrats till en viss åtgärd på grtlnd av att tillstånd till expropriation har lämnats och tillståndet har upphört att gälla. får en ny ansökan om bygglov till åtgärden inte avslås på samma grtmd förrän tio år har föttlutit från den dag då det första tillståndet till expropriation medde- lades.

Rivningslm- ut'/1 mur/(luv 16 & Ansökningar om rivningslov skall bifallas. om inte byggnaden eller byggnadsdelen behövs för bostadsförsöriningen eller bör bevaras pågrund av byggnadens eller bebyggelsens historiska. kulturhistoriska. miljömäs— siga eller konstnärliga värde.

17 5 (_)m upprustningsåläggande enligt Zä bostadssaneringslagen t1*)73: 531) har meddelats och äläggandet inte har förfallit. fär rivningslov inte lämnas för den byggnad som avses med åläggandet.

Rivningslov får inte heller lämnas för sådana byggnader som avses i 3 kap. 12.5 och som omfattas av sky-'ddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmclser.

18 & Ansökningar om marklov skall bifallas om den sökta åtgärden inte 1. strider mot detaljplan eller omradesbestämmelser.

2. förhindrar eller försvårar det berörda områdets användning för bebyg- l

3. medför olägenheter för användningen av sådana försvarsanläggningar eller andra anläggningar som avses i 9s' tredje stycket.

4. i annat fall medför störningar för omgivningen. Marklov far lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från detaljplan eller omrädesbestämmclser. om z'tvvikelserna är förenliga med syftet med planen eller bestärrtmelserna.

8 kup. 12—18 N'

Prop. 1985/86: 1 29

Handläggningen av lovärenden (icru're/lu but/iimine/ser . 19 & Byggnadsnämnden prövar ansökningar om bygglov.. rivningslov och marklov. Ansökningar om lov skall göras hos nämnden. Ansökningarna skall vara skriftliga. Beträffande enkla åtgärder får ansökan dock göras muntligen. Bestämmelser om prövning av bygglov eller marklov utan ansökan finns i Ill kap. l9ä andra stycket.

20 & När ansökan görs. skall de ritningar. beskrivningar och uppgifter i övrigt lämnas in som behövs för prövningen.

Ar ansökningshandlingarna ofullständiga. får byggnadsnämnden förelåg- ga sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Följs inte föreläggan- det. får ärendet avgöras i befintligt skick eller ansökningen avvisas.

Följs inte ett föreläggande enligt lI %& andra stycket. får ärendet avgöras i befintligt skick.

Förelägganden som avses i andra och tredje styckena skall innehålla en upplysning om verkan av att föreläggandet inte följs.

21 & Även om en åtgärd med byggnader. andra anläggningar. anordning- ar eller mark inte kräver lov enligt l—9 ;s. skall byggnadsnämnden. om det begärs. pröva frågan om lov till åtgärden.

Bestämmelserna i denna lag om lov skall tillämpas i ärenden enligt första stycket.

22 & lnnan lov lämnas. skall byggnadsnämnden genom underrättelse be- reda kända sakägare och de kända bostadsrättshavare. hyresgäster och boende som berörs samt sådan känd organisation eller förening som anges i Skåp. 25% första stycketZ tillfälle att yttra sig över ansökningen. om åtgärden

!. innebär en avvikelse från detaljplan eller områdesbestämmelser eller

2. skall utföras i ett område som inte omfattas av detaljplan och åtgärden inte är en kompletteringsz'itgård och inte heller är reglerad i områdesbe- stämmelser. . .

I det fall som avses i 5- kap. 25;'- tredje stycket första meningen får underrättelse ske genom kungörelse i ortstidning.

Ärenden om lov får inte avgoras utan att sökanden underrättats om det som tillförts ärendet genom andra än honom själv och tillfälle beretts honom att yttra sig över det. Byggnadsnämnden får dock avgöra ett ärende utan att så skett. om det är uppenbart onödigt att sökanden yttrar sig.

23 & Begärs tillstånd att espropricra den byggnad eller mark som en ansökan om lov avser eller påbörjas arbete för att anta. ändra eller upphä— va detaljplan. omradesbestämmelser eller fastighetsplan som berör bygg- naden eller marken. fär byggnadsnämnden besluta om anstånd med avgö- randet om lov till dess att ärendet om expropriationstillståndel avgjorts eller planarbetet avslutats. Om kommunen inte avgjort planärcndet inom två är från det att ansökningen om lov kom in till byggnadsnämnden. skall dock ansökningen avgöras utan dröjsmål.

24 & Begärs upprustningsäläggande enligt bostadssancringslagen ( l97'3: 53 I ) beträffande den byggnad som en ansökan om rivningslov avser.

8 kup. 19—24 ##

Prop. 1985/86: 1 30

skall byggnadsnämnden besluta om anstånd med avgörandet om lov till dess att ärendet om upprustningsåläggandet avgjorts.

25 & ()m byggnadsnämnden finner anledning anta att en åtgärd som kräver lov fordrar tillstånd även av någon annan myndighet. skall nåtnnden upplysa sökanden om detta.

26 & Beslut varigenom ett ärende om lov avgörs. skall innehålla skälen till beslutet i enlighet med vad som föreskrivs i l7s förvaltningslagen (l97l:290).

Beslut varigenom lov lämnas. skall ange l. lovets giltighetstid.

2. de anmälningar och besiktningar som behövs för tillsyn och kontroll enligt 9kap. och

3. de Villkor och upplysningar i övrigt som behövs.

27 & Sökanden och den som har beretts tillfälle att yttra sig enligt 22% och som inte fått sina synpunkt-er tillgodosedda skall av byggnadsnämnden omedelbart underrättas om innehållet i beslut varigenom ett ärende om lov avgörs. Ar det uppenbart att beslutet går honom emot, skall han även underrättas om vad han har att iaktta vid överklagande av beslutet och om skiljaktig mening som antecknats i protokoll eller annan handling. Under— rättelse får ske genom delgivning.

I det fall som avses i Skap. Zäll tredje stycket första meningen får underrättelse ske genom kungörelse i ortstidning. Sökanden skall dock alltid underrättas enligt första stycket.

28 & Om förordnande enligt leap. ils" meddelats. skall byggnadsnämn- den genast sånda sådana beslut. om lov och förhandsbesked som omfattas av förordnandet till länsstyrelsen.

.S't'l'rskilclu bestäm/nelse/' om by,-f; 'lm' 29 & Byggnadsnämnden får anpassa sin granskning av ritningar och övri- ga handlingar till den sökta åtgärdens art och omfattning och till byggher- rens kvalifikationer.

Nämnden skall i beslutet om bygglov fastställa de ritningar och övriga handlingar som har legat till grttnd för lovet. Nämnden skall godta typgod- kända material. konstruktioner och anordningar i de avseenden som typ- godkännandet gäller.

[ beslutet om bygglov eller senare kan nämnden bestämma att konstruk— tionshandlingar och andra handlingar skall ges in till nämnden innan arbe— tena påbörjas. Sådana handlingar skall granskas av nämnden. Byggherren skall underrättas om resultatet av granskningen.

l beslutet om bygglov kan nämnden även bestämma att handlingar som beskriver byggnaden i färdigställt skick skall ges in till nämnden. när arbetena har avslutats.

30 g" Bygglov som avser arbetslokaler eller personalrum för verksam— heter där arbetstagare skall utföra arbete för arbetsgivares räkning får lämnas endast om

l. yrkesinspektionen har yttrat sig över åtgärdens lämplighet från arbets- miljösynpunkt och

2. om det av yttrandet framgår att skyddsombud. skyddskommitté eller

8 kup. 24—30 %?

Prop. 1985/86: [ 3I

organisation som företräder arbetstagarna har fått tillfälle att yttra sig över ansökningen. _|. ' Första stycket 2 gäller endast om det är känt för vilket slåg av verksam- het arbetslokalen är avsedd. Bygglov som avser byggnader med tillfälliga personalbostäder för sam- manlagt minst tio boende får lämnas endast om organisation som företrä— der arbetstagarna har fått tillfälle att yttra sig över ansökningen.

31 5 Om en organisation av hyresgäster motsätter sig att sådana åtgärder som avses i Zas' andra stycket bostadssaneringslagen (1973z53l) vidtas. får bygglov lämnas endast om hyresnämnden medger det.

32 & 1 beslut om bygglov får bestämmas att byggnadsarbeten inte får påbörjas förrän fastighetsägaren har betalat ersättning för gator eller andra allmänna platser eller ställt säkerhet för ersättningen.

(.)m bygglov eller marklov meddelas till en åtgärd som redan har utförts. får i beslutet om lov föreskrivas skyldighet att vidta de ändringar i det utförda som behövs. [ beslutet skall anges en viss tid inom vilken ändring- arna skall vara utförda.

Giltighetstiden för lov

33 & Bygglov. rivningslov och marklov upphör att gälla. om åtgärden inte har påbörjats inom två år och avslutats inom fem år från dagen för beslutet om lov.

Bestämmelser om bygglov för tillfälliga åtgärder finns i l4s.

Förhandsbesked

34 5 På ansökan skall byggnadsnämnden ge förhandsbesked huruvida en åtgärd som kräver bygglov kan tillåtas på den avsedda platsen.

Meddelas det sökta tillståndet. skall nämnden bestämma en viss tid från dagen för beslutet. högst två år. inom vilken ansökan om bygglov skall göras samt föreskriva de villkor i övrigt som behövs. Tillståndet är bin- dande vid prövning av ansökan om bygglov som görs inom den bestämda tiden.

(iörs inte ansökan om bygglov inom den bestämda tiden. upphör tillstån- det att gälla. ] beslutet om förhandsbesked skall tas in en upplysning om detta. Sökanden skall också upplysas om att tillståndet inte medför rätt att påbörja den sökta åtgärden.

Bestämmelserna i I9—23 samt zs—zsss skall tillämpas i fråga om för- handsbesked.

9 kap. Byggnadsarbeten. tillsyn och besiktning

] & Den som för egen räkning utför eller låter utföra byggnads-. rivnings- eller markarbeten (byggherren) skall se till att arbetena utförs enligt be— stämmelserna i denna lag och enligt föreskrift eller beslut som har medde- lats med stöd av dessa bestämmelser. Han skall vidare se till att kontroll och provning utförs i tillräcklig omfattning.

2 _ö Arbetena skall planeras och utföras med aktsamhet så att personer och egendom inte skadas och så att minsta möjliga obehag uppkommer.

8 kap. 30—34 M"— —9 kap. /—3 #35

Prop. 1985/86: |

») |.)

3 & l'för arbeten som kräver lov skall det finnas en ansvarig arbetsledare som har utsetts av byggherren. (_)m arbetena är av mindre omfattning. kan dock byggnadsnämnden bestämma att ansvarig arbetsledare inte skall utses. För skilda delar av ett arbete kan olika ansvariga arbetsledare utses. En av detn skall samordna deras uppgifter.

Till ansvarig arbetsledare fär utses endast den som har fatt godkännande triksbehörighet) av den myndighet som regeringen bestämmer eller den som byggnadsnämnden godkänner för ett visst arbete. Riksbehörighet fär meddelas för visst slag av arbete och fär begränsas till viss tid.

Den ansvarige arbetsledaren skall leda och ha fortlöpande tillsyn över arbetena sä att de utförs pä föreskrivet sätt. Han skall vara närvarande vid byggnadsnämndens besiktningar.

Om byggnadsnämnden finner att den ansvarige arbetsledaren har äsido- satt sitta skyldigheter. fär nämnden ta ifrän honom ledningen av arbetet. Om han grovt har asidosatt sina skyldigheter. kan nämnden besluta att han under viss tid inte fär vara ansvarig arbetsledare inom kommunen. Nämn— den skall anmäla sädana beslut till den myndighet som avses i andra stycket. Om en ansvarig arbetsledare med riksbehörighet grovt har äsido- satt sina skyldigheter. far myndigheten atcrkalla godkännandet av honom.

4 9; När en byggnad eller annan anläggning skall uppföras. byggas till eller pä annat sätt ändras eller när den skall rivas och ätgärden kräver bygglov eller rivningslov. skall den ansvarige arbetsledaren göra anmälan till byggnadsnämnden innan arbetena påbörjas och när de har slutförts. (')m ansvarig arbetsledare inte har blivit utsedd. skall anmälningarna göras av byggherren. Nämnden fär medge befrielse helt eller delvis frän anmäl- ningsskyldigheten.

Utöver vad som följer av första stycket skall anmälan göras vid de tillfällen som byggnadsnämnden bestämmer i beslutet om lov.

S ;" När till byggmtdsnämnden har inkommit en anmälan enligt 4 s första stycket att en byggnad skall uppföras eller byggas till eller att annan anläggning skall utföras eller väsentligt ändras. skall nämnden skyndsamt läta tttstaka byggnaden. tillbyggnaden eller anläggningen och utmärka dess höjdläge. om detta är motiverat med hänsyn till förhållandena pä platsen och omständigheterna i övrigt. Är byggnaden eller anläggningen till sitt läge direkt beroende av gränsen mot en grannes fastighet. skall grannen kallas till tttstakningen.

6 & Byggnadsnämnden skall i erforderlig utsträckning besikta arbeten som kräver bygglov. Slutbesiktning skall göras. om det inte är uppenbart onödigt. och skall alltid göras. om byggherren "eller yrkesinspektiotten begär det. Skall en byggnad besiktas av nagon annan myndighet än nämn- den. skall nämnden verka för att den besiktningen pä ett lämpligt sätt samordnas med nämndens besiktningar.

Byggnadsnämnden fär. om byggnaders och andra anläggningars egen— skaper och funktioner inte pa ett enkelt sätt kan iakttas och bedömas vtd nämndens besiktningar. begära att byggherren skall förete bevis av sak— kunnig om att egenskaperna och funktionerna uppfyller kraven i 3 kap.

Byggnadsnämnden skall utfärda skriftligt bevis över vad som förckomv mit vid nätttndens besiktningar.

9" Att/). 3— () 55.5

Prop. 1985/86: 1 33

10 kap. Påföljder och ingripanden vid överträdelser m.m.

Inledande bestämmelser . ;. .

| & Byggnadsnämndctt skall ta upp frägan om päft'ftljd eller ingripande enligt detta kapitel sä snart det finns anledtting att anta att en överträdelse har skett av bestämmelserna om byggande i denna lag eller av nagon föreskrift eller nägot beslut som har meddelats med stöd av dessa bestäm— melser.

När en ätgärd som kräver bygglov. rivningslov eller marklov har vidta— gits- tttan lov. skall byggnadsnätttnden se till att det som ltar utförts blir ttndant'öjt eller pä annat sätt rättat. om inte lov till ätgärden meddelas i efterhand.

2 9" Om nägon begär det. skall byggnadsnämnden lämna skriftlig upplys— ning otn dct beträffande en viss byggnad. annan anläggning eller anordning har vidtagits nägon ätgärd som föranleder ingripande enligt detta kapitel.

Förbud att fortsätta byggnadsarbeten m. m.

3 & Byggnadsnämnden fär förbjuda att ett visst byggnads—. rivnings- eller markarbete eller en viss ätgärd fortsätts. om det är uppenbart att arbetet cllcr ätgärden strider mot dcnna lag eller mot nagon föreskrift eller nägot beslut sotn har meddelats med stöd av lagen.

Är det uppenbart att ett arbete eller en ätgärd som avses i första stycket äventyrar en byggnads hällfasthet eller medför fara för människors liv eller hälsa. skall nämnden förbjuda att arbetet eller ätgärden fortsätts. även om de förutsättningar som anges i första stycket inte föreligger.

Förbud enligt första eller andra stycket fär förenas med vite. Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart.

Avgif ter

4 & Utför nägon utan lov en ätgärd som kräver bygglov. rivningslov eller marklov. skall byggnadsavgift tas ut.

Byggnadsavgiften skall bestämmas till ett belopp som motsvarar fyra ganger den avgift som enligt taxa. fastställd med stöd av l l kap. 5 s. skulle ha betalats om lov till samma ätgärd hade meddelats. Byggnadsavgiften skall dock bestämmas till minst 500 kronor. När avgiften bestäms pa grundval av taxan. skall hänsyn inte tas till sädana höjningar eller sänk- ningar av normalbeloppct som enligt taxan orsakas av omstt'tndigheterna i det särskilda fallet. Hänsyn skall inte heller tas till belopp sotn avser kostnader för nybyggnat'lskarta. tttstakning eller lageskontroll av byggnad eller andra mätningstekniska ätgärder.

Är överträdelsen ringa. fär byggnadsavgiften bestämmas till ett lägre belopp än som följer av andra stycket eller helt efterges.

5 & llyggnadsavgift skall inte tas ut. om rättelse sker innan frägan om pal'öljd eller ingripande enligt detta kapitel tas ttpp till överläggning vid sammanträde med byggnadsni'imnden. Byggnadsavgift skall inte heller tas :.tt. om ätgärden avser rivning av en byggnad och rivningen har företagits I. med stöd av lag eller annan författning eller annars varit nt'ftdvändig för att avvärja eller begränsa omfattande skada pä annan cgendotn eller 3. därför att byggnaden till väsentlig del hade skadats gcttom eldsvada eller nagon annan liknande händelse. _" RiÅu/ugz'n [WiKi-"JM. I sum/. Nr !

!() År!/>. I—D' ss

Prop. 1985/86: 1 34

6 lå Särskild avgift skall tas ut om. i andra fall än som avses i 4ä första stycket. en överträdelse sker genom att

I. arbete utförs utan ansvarig arbetsledare i strid mot bestämmelserna i 9 kap. 3 få.

2. nägon underläter att göra sädana anmälningar till byggnadsnämnden som avses i 9kap. 4.5 eller

3. arbete utförs i strid mot något beslut som byggnadsnämnden har meddelat enligt denna lag.

Den särskilda avgiften skall bestämmas till tninst 200 och högst lOOt) kronor. Är överträdelsen ringa. behöver någon avgift inte tas ut.

7 & l sådana fall som avses i ell första stycket skall förutom byggnadsav— gift även tilläggsavgift tas ut. om åtgärden innebär att

I. en byggnad uppförs.

2. en tillbyggnad görs.

3. en byggnad helt eller till viss del tas i anspråk eller inreds för ett väsentligen annat ändamål än det för vilket byggnaden eller byggnadsdelen senast har använts eller för vill-Let bygglov har lämnats eller

4. en byggnad rivs. 'filläggsavgift skall inte tas ut i de fall som anges i 5 s. Tilläggsavgift skall inte heller tas ut. om den olovliga åtgärden omfattar ett utrymme vars bruttoarea inte överstiger tio kvadratmeter.

Tilläggsavgiften skall tas ut med ett belopp som motsvarar 500 kronor för varje kvadratmeter bruttoarea som åtgärden har omfattat. När brut— toarean beräknas skall dock tio kvadratmeter fränräknas.

Avgiften fär bestämmas till ett lägre belopp än som följer av tredje stycket eller helt efterges. om föreläggande om rättelse har meddelats enligt 149". om rättelse har skett genom handräekning eller pä annat sätt eller om det annars finns särskilda skäl.

8 %$ Frågor om byggnadsavgift och särskild avgift prövas av byggnads— nämnden.

Finner byggnadsnämnden att förutsättningar föreligger att ta ut tilläggs- avgift pä grund av bestämmelserna i 75 första och andra styckena. skall nämnden anmäla förhållandet till allmän åklagare.

Frågor om tilläggsavgift prövas av allmän domstol pä talan av åklagaren. Talan fär väckas endast om byggnadsnämnden har gjort anmälan enligt andra stycket. I fråga om sädan talan tillämpas bestämmelserna i rätte— gängsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straffän böter och om kvarstad i brottmål.

9 & Byggnadsavgiften skall tas ut av den som när överträdelsen begicks var ägare av den fastighet. byggnad. anläggning eller anordning som den olovliga åtgärden avsåg. Den särskilda avgiften skall tas ut av den som begick överträdelsen.

'l'illäggsavgiften skall tas ut av I. den som när överträdelsen begicks var ägare av den byggnad som den olovliga åtgärden avsåg.

2. den som begick överträdelsen.

3. den i vars ställe denne var.

4. den som har beretts vinning genom överträdelsen.

!() kup. 6—9 ss

Prop. 1985/86: 1 35

10 ;S Var två eller flera ägare av den fastighet. byggnad. anläggning eller anordning som den olovliga åtgärden avsäg. svarar de solidariskt för bygg— nadsavgift och tilläggsavgift som påförs dem i deras egenskap av ägare.

11 5 Om det finns särskilda skäl. fär länsstyrelsen nedsätta eller helt efterge byggnadsavgift eller särskild avgift som byggnadsnämnden har beslutat. Frågor om nedsättning eller eftergift prövas efter besvär enligt IF. kap. 2.5 över nämndens beslut.

lngripanden för att åstadkomma rättelse m. m.

l2 & 'l'ingsrätten fär meddela handräckning så att rättelse sker när någon

1. utan lov har vidtagit en åtgärd som kräver bygglov. rivningslov eller marklov.

2. har vidtagit en ätgärd med stöd av bygglov. rivningslov eller marklov. om lovet har ändrats eller upphävts genom ett beslut som har vunnit laga kraft.

3. i annat fall än som avses i I har vidtagit en åtgärd som strider mot denna lag eller mot någon föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd av lagen.

4. har underlåtit att utföra arbete eller vidta en åtgärd som har förelagts honom enligt 15 s. 165? första stycket eller 17.5.

13 & Ansökningarom handräekningfår göras av byggnadsnämnden. Be- stämmelser om sadan handräekning finns i l7å handräckningslagen (l98l:847).

14 5 I de fall som avses i Då l—3 får byggnadsnämnden. i stället för att ansöka om handräekning. ft.")relägga ägaren av den fastighet. byggnad. anläggning eller anordning som frägan gäller att inom viss tid vidta rättelse. Följs inte föreläggandet. får byggnadsnämnden begära handräekning.

Avser ett föreläggande enligt första stycket en åtgärd som har utförts utan bygglov. där sadant krävs. får byggnadsnämnden i föreläggandet förbjuda att åtgärden äter utförs.

Beviljas bygglov. rivningslov eller marklov efter det att föreläggande har meddelats. upphör föreläggandet att gälla.

15 & Om någon underlåter att utföra arbete eller vidta någon annan åtgärd som äligger honom enligt denna lag eller enligt någon föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd av lagen. fär byggnadsnämnden ft't'irelägga honom att inom en viss tid vidta ätgärden.

16 & Om en byggnad. annan anläggning eller anordning är förfallen eller om den är skadad till väsentlig del och inte sätts i stånd inom skälig tid. får byggnadsnämnden förelägga ägaren att inom en viss tid riva byggnaden. anläggningen eller anordningen.

Om en byggnad eller annan anläggning har brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av den. får byggnadsnämnden förbjuda användning av byggnaden eller anläggningen. Förbudet fär allt efter omständigheterna riktas mot ägaren. mot den som har nyttjanderätt till egendomen eller mot bada.

Beslut om användningsft'irbud gäller omedelbart och till dess byggnads- nämnden bestämmer annat.

l() kup. [()— IÖ lil

Prop. 1985/86: 1 36

17 & Om en byggnad. annan anläggning eller anordning inom omräde med detaljplan har kommit att medföra stora olägenheter för trafiksäkerhe- ten pä grund av att förhållandena har ändrats. får byggnadsnämnden före- lägga ägaren att ta bort den eller att vidta någon annan ätgärd med den. Beträffande byggnader fär dock sädant föreläggande meddelas endast om byggnaden kan tlyttas utan svårighet eller är av ringa värde.

lnom områden med detaljplan fär byggnadsnämnden. om det behövs med hänsyn till trafiksäkerheten. förelägga ägaren av en fastighet eller en byggnad att anordna stängsel eller ändra utfart eller annan utgäng mot gator eller vägar.

Om en byggnad. annan anläggning "eller anordning för industriändamäl inte längre används. fär byggnadsnämnden förelägga ägaren att anordna stängsel kring den. om det behövs till skydd mot olycksfall.

18 s" Föreläggande enligt 14% första stycket. 15 s. ms första stycket eller [71% fär förenas med vite eller med föreskrift att åtgärden. om föreläggan- det inte följs. kan komma att utföras genom byggnadsnämndens försorg pä den försumliges bekostnad. Förbud enligt 14%5 andra stycket och 165 andra stycket fär förenas med vite.

Följs inte ett föreläggande som innebär att ätgärden kan utföras genom byggnadsnämndens försorg. skall nämnden. om det inte finns skäl till annat. besluta att ätgärden skall utföras och hur det skall ske. Därvid skall nämnden se till att oskäliga kostnader inte uppstår.

1 beslut om föreläggande enligt första stycket eller beslut enligt andra stycket fär förordnas att beslutet skall gälla omedelbart.

Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att beslut enligt andra stycket skall kunna genomföras.

19 5 Har en ätgärd som kräver bygglov. rivningslov eller marklov vidta- gits utan sädant lov men framstär det som sannolikt att lov kan meddelas till åtgärden. skall byggnadsnämnden. innan handräckning begärs eller föreläggande meddelas. bereda ägaren tillfälle att inom viss tid ansöka om lov.

()m ansökan inte inkommer inom föreskriven tid. får byggnadsnämnden trots detta pröva frägan om iov till åtgärden. Nämnden fär därvid pa ägarens bekostnad läta upprättade ritningar och beskrivningar samt företa de åtgärder i övrigt som är nödvändiga för prövningen av ärendet.

20 ä' Finner byggnadsnämnden att det föreligger brister i fråga om under— hället av en byggnad eller annan anläggning. fär nämnden uppdra ät en sakkunnig person att pä ägarens bekostnad utreda behovet av underhälls- ätgärder.

Verkan av föreläggande i vissa fall rn. m.

21 & Har ett föreläggande enligt Hä första stycket. 15:e. lbs första stycket eller l7ä eller ett förbud enligt 14.5. andra stycket eller 16.5 andra stycket meddelats någon i egenskap av ägare till en viss fastighet och övergär äganderätten till fastigheten till ny ägare. gäller föreläggandet eller förbudet i stället mot denne. Har i förläggandet eller förbudet utsatts 'löpande vite enligt 4ä lagen (1985:206) om viten och har fastigheten överlåtits genom köp, byte eller gäva. gäller vitet mot den nye ägaren räknat frän tidpunkten för äganderättsövergängen. under förutsättning att anteckning om vitesföreläggandct dessförinnan gjorts enligt 22 å. Löpande

Il) kup. l7—2I sit"

Prop. 1985/86: 1 37

vite som avser viss period får endast tas ut av den som var ägare vid periodens början. Annat vite gäller inte mot den nye ägaren. men bygg- nadsnämnden fär sätta ut vite för denne.

Första stycket gäller även när ett föreläggande eller förbud har medde- lats nägon i egenskap av tomträttshavare eller eljest som ägare av en byggnad på mark som tillhör nägon annan. Vad som sägs om löpande vite gäller dock endast i fråga om föreläggande eller förbud som har meddelats någon i egenskap av tomträttshavarc.

l ärenden om föreläggande eller förbud som anges i första eller andra stycket skall bestämmelserna i rättegångsbalken om verkan av att tviste- föremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.

Anteckning i fastighetsboken m. m.

22 & Den myndighet som meddelar ett föreläggande eller förbud som avses i 21 s skall genast sända sitt beslut till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomtsrättsboken. Har i föreläggandet eller förbudet utsatts löpande vite. skall även detta antecknas. lnskriv- ningsmyndigheten skall genast i rekommenderat brev underrätta den som senast har sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om anteck- ningen. om denne inte är föreläggandets eller förbudets adressat.

23 & Äterkallas ett föreläggande eller förbud som har antecknats enligt -2 s. skall byggnadsnämnden genast anmäla det till inskrivningsmyndighe- ten för motsvarande anteckning. Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom lagakraftvunnet beslut eller upphört att gälla. eller har föreläggandet följts. skall byggnadsnämnden. sa snart nämnden har fått vetskap om detta. anmäla förhållandet till inskrivningsmyndigheten för anteckning.

24 & Gör inte byggnadsnämnden anmälan i de fall som avses i 23 5. skall länsstyrelsen göra sådan anmälan. om någon vars rätt berörs ansöker om det.

Övriga bestämmelser

25 & Överläts egendom på vilken har utförts en åtgärd som avses i 14% första stycket. mot ersättning och skall rättelse vidtas på grttnd av beslut enligt detta kapitel, skall 4kap. 12 s jordabalken tillämpas. om inte överlå- taren vid överlåtelsen upplyst om åtgärden eller förvärvaren annars känt till eller bort känna till denna.

26 å Byggnadsavgifter och särskilda avgifter tillfaller kommunen. "fill- läggsavgifter tillfaller staten.

27 5 Har frågan om påföljd för en överträdelse som avses i 4.5 första stycket inte tagits upp till överläggning vid sammanträde med byggnads- nämnden inom tio år från det att överträdelsen begicks. fär byggnadsavgift eller tilläggsavgift inte tas ut. Detta gäller också i fråga om särskild avgift. Därvid skall dock i stället för tio år gälla en tid av tre år.

Sedan tio år har förflutit från det att en åtgärd som avses i 12% 1—3 vidtogs. får byggnadsnämnden inte ansöka om handräckning eller besluta om föreläggande enligt 14% första stycket.

Il) kap. 2! —27 555

Prop. 1985/86: 1 33

28 & Beslut eller domar varigenom någon påförs avgift enligt detta kapi— tel skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länssty- relsen inom två månader från det att beslutet eller domen vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet eller domen.

29 & Betalas inte avgiften inom den tid som anges i 28.5. får avgiften tillsammans med en restavgift. beräknad enligt 585 1 mom. uppbördslagen (1953: 272). indrivas i den ordning som enligt nämnda lag gäller för indriv- ning av skatt.

Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har inliutit skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran.

30 & Vite som har förelagts med stöd av detta kapitel får inte förvandlas till fängelse.

11 kap. Byggnadsnämnden

1 & Utöver de uppgifter byggnadsnämnden har enligt övriga föreskrifter i denna lag skall nämnden

1. verka för en god byggnadskultur samt en god stads- och landskaps— miljö.

2. uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och dess närmaste omgivning samt ta de initiativ som behövs i frågor om planläggning. byggande och fastighetsbildning.

3. samarbeta med myndigheter. organisationer och enskilda vilkas arbe- te och intressen berör nämndens verksamhet.

4. lämna råd och upplysningar i frågor som rör nämndens verksamhet.

5. övervaka efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen medde- lade föreskrifter och beslut.

Byggnadsnämnden skall ta tillvara de möjligheter lagen ger att förenkla och underlätta ärenden för enskilda och bör därvid verka för att lagens föreskrifter om begränsning av bygglovsplikten vinner tillämpning.

2 5 Om någon begär det. skall byggnadsnämnden lämna skriftliga upp- lysningar om planläggning. byggande och fastighetsbildning.

Behövs nybyggnadskarta för prövningen av en fråga om bygglov inom områden med samlad bebyggelse. skall byggnadsnämnden tillhandahålla sådan karta. om sökanden begär det.

3 & Följande bestämmelser i Skap. kommunallagen(1977: 179) skall till- lämpas i fråga om byggnadsnämnden

2ä om antalet ledamöter rn. m.. 3.5 första stycket om valbarhet m.m.. 45 om rätt till ledighet från anställning. Sä första stycket om mandattid. Sä tredje stycket om verkan av ledamots avgång. 6.5 om ordförande och vice ordförande. 75 om tid och plats för sammanträde samt om närvarorätt vid samman- träde.

85 om suppleants tjänstgöring m.m.. % första stycket om beslutsförhet. 105 om beslutsförfarande och protokoll m.m.. 11 s om delgivning m.m..

10 kap. 28—30 35.5— —II kup. 1—3 59.

Prop. 1985/86: 1 39

125 om reglemente och delegation. För Stockholms kommun gäller dock inte 3 kap. 5 .5 första. stycket och 65 kommunallagen. '

Delegationsuppdrag enligt 3 kap. 125 andra stycket kommunallagen får inte omfatta befogenhet att

1, avgöra ärenden som är av principiell natur eller i övrigt av större vikt.

2. meddela förelägganden eller förbud vid vite utom i sådana fall som avses i lOkap. 35 och l65 andra stycket eller meddela förelägganden med föreskrift att en åtgärd kan komma att utföras genom byggnadsnämndens försorg på den försumliges bekostad eller

3. avgöra frågor om avgift enligt lOkap.

Utan hinder av 2 5 2 förvaltningslagen( l97l : 290) skall 4och 5 55 nämnda lag tillämpas i samtliga ärenden hos byggnadsnämnden.

4 5 Byggnadsnämnden skall till sitt biträde ha minst en person med arkitektutbildning och i övrigt ha tillgång till personal i den omfattning och med den särskilda kompetens som behövs för att nämnden skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

5 5 Byggnadsnämnden får ta ut avgift i ärenden angående lov och för- handsbesked samt i andra ärenden som föranleder upprättande av nybygg- nadskarta. ritningsgranskning. besiktning. framställning av arkivbestän— diga handlingar eller andra tids- eller kostnadskrävande åtgärder.

Lämnas bygglov för uppförande. tillbyggnad eller ombyggnad av en byggnad eller annan anläggning inom område med detaljplan eller om- rådesbestämmelser som har antagits eller ändrats enligt denna lag. får byggnadsnämnden dessutom ta ut en planavgift för att täcka kostnaderna för sådana åtgärder som enligt denna lag erfordras för att upprätta eller ändra detaljplaner. områdesbestämmelser och fastighetsplaner. Planavgift får tas ut endast om fastighetsägaren har nytta av planen eller bestämmel- serna.

Avgifterna får tas ut med högst det belopp som motsvarar kommunens genomsnittliga kostnad för åtgärderna. Grunderna för beräkning av avgif- terna skall anges i en taxa som beslutas av kommunfullmäktige.

Avgifterna tas ut av sökanden och får tas ut i förskott.

12 kap. Statlig kontroll beträffande områden av riksintresse m. m.

Hänvisningar till S5

15. Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta. ändra eller upphäva en detaljplan eller omrädesbestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att

I. ett riksintresse enligt lagen (0000: 000) om hushållning med naturre- surser m m. inte tillgodoses.

2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vatten- områden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt eller

3. en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

2 45 Länsstyrelsen skall inom tre veckor från den dag då kommunens beslut kom in till länsstyrelsen besluta huruvida prövning enligt l 5 skall ske eller ej.

II kap. 3-5 5.5— —-12 kap, 1—2 5.5"

Prop. 1985/86: 1 40

3 5 Länsstyrelsen skall upphäva kommunens beslut i dess helhet. om något förhållande som avses i 15 föreligger. Om kommunen har medgett det. får beslutet upphävas i en viss del.

4 5 Om det finns särskilda skäl. får länsstyrelsen eller regeringen för ett visst område förordna att 1—355 skall tillämpas på beslut att lämna lov eller förhandsbesked.

Om länsstyrelsen. efter det att ett förordnande enligt första stycket har meddelats. beslutar att ett lov eller förhandsbesked skall prövas. får läns- styrelsen förordna att lovet eller förhandsbeskedet inte skall gälla förrän frågan om prövning har slutligt avgjorts.

5 5 Regeringen får pröva ett beslut att anta. ändra eller upphäva en regionplan. Beslut om prövning skall fattas inom tre månader från den dag då beslutet kom in till regeringen. Regeringens prövning får avse endast frågan huruvida planen tillgodoser riksintressen enligt lagen (0000: 000) om hushållning med naturresurser m.m.

Regeringen får upphäva beslutet i dess helhet ellcri en viss del.

6 5 Regeringen får förelägga kommunen att inom en viss tid anta. ändra eller upphäva en detaljplan eller omrädesbestämmelser (planföreläg— gande). om det behövs för att tillgodose sådana intressen som avses i 1 5 1 och 2.

7 5 Om kommunen inte följer ett planföreläggande. får regeringen på kommunens bekostnad låta upprätta de förslag som behövs samt anta. ändra eller upphäva detaljplanen eller områdesbestämmelserna. Därvid skall länsstyrelsen ombesörja ärendets beredning.

13 kap. Överklagande

1 5 Följande beslut enligt denna lag får överklagas i den ordning som föreskrivs för kummmmlhuxt'är. nämligen

l. kommunfullmäktiges beslut om översiktsplan.

2. kommunfullmäktiges beslut om uppdrag åt en kommunal nämnd att anta. ändra eller upphäva detaljplaner och omrädesbestämmelser eller att fatta beslut om skyldighet för fastighetsägare att betala kostnader för gator och andra allmänna platser eller att fatta beslut om villkoren för sådan betalning.

3. kommunfullmäktiges och kommunala nämnders beslut att inte anta. ändra eller upphäva en detaljplan. omrädesbcstämmclser eller en fastig- hetsplan.

4. kommunfullmäktiges och kommunala nämnders beslut om skyldighet för fastighetsägare att betala kostnader för gator och andra allmänna platser och om villkoren för sådan betalning.

5. kommunfullmäktiges beslut om taxa i ärenden hos byggnadsnämnden samt

6. kommunalförbunds eller regionplaneförbunds fullmäktiges beslut om regionplan.

2 5 Andra beslut enligt denna lag av kommunfullmäktige och kommunala nämnder än de som anges i l 5 får överklagas genom besvär hos länsstyrel— scn.

lZ kap. 3—7 N' —13kup. 1—2 5.5

Prop. 1985/86: 1 41

Sådana beslut får dock inte överklagas till den del de avser frågor som redan är avgjorda genom detaljplan. områdesbestämmelscreller förhands- besked. '

3 5 Beslut som anges i 25 första stycket överklagas genom att en be- svärshandling ges in till länsstyrelsen. [ besvärshandlingen skall anges vilket beslut som överklagas.

Besvärshandlingen skall ha kommit in till länsstyrelsen inom tre veckor från den dag dåjusteringen av protokollet med beslutet har tillkännagetts på kommunens anslagstavla. I fråga om andra beslut av kommunala nämnder än beslut angående detaljplan. områdesbestämmelser eller fas— tighetsplan räknas dock besvärstiden från den dag då klagandcn fick del av beslutet.

Besvär som inte har anförts i rätt tid får inte tas upp till prövning. Har besvärshandlingen före besvärstidcns utgång kommit in till kommunen. skall besvären ändå tas upp till prövning. Besvären skall också tas upp till prövning. om besvärshandlingen har kommit in för sent till länsstyrelsen och detta beror på att underrättelsen om vad som skall iakttas vid överkla- gande av beslutet har innehållit en oriktig uppgift om besvärstid eller besvärsinstans.

4 5 Länsstyrelsens beslut enligt 12kap. 25 huruvida prövning skall ske eller ej och länsstyrelsens förordnande enligt 12 kap. 45 första stycket samt länsstyrelsens beslut enligt 12kap. 45 andra stycket att lov eller förhandsbesked inte skall gälla får inte överklagas.

Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som anges i första stycket får överklagas genom besvär has kammarrätten om beslutet avser

[. bygglov eller förhandsbesked inom område med detaljplan.

2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av detaljplan och besvären avser frågan om åtgärderna utgör kompletterings- ätgärder enligt 8kap. 13 5 uppfyller kraven i 3 kap. eller strider mot om- rådesbestämmelser.

3. rivningslov eller marklov och besvären avser frågan om åtgärderna strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser.-

4. förordnanden enligt 6kap. 19 eller 205 att avstå eller upplåta mark eller enligt 6kap. 225 om skyldighet att bekosta anläggande av gator och vägar samt anordningar för vattenförsörjning och avlopp.

5. ingripanden mot försumlig arbetsledare enligt 9 kap. 3 5 fjärde stycket.

6. påföljder och ingripanden enligt lOkap..

7. debitering av avgifter som anges i 11 kap. 55 samt genom besvär hos regeringen i övriga fall.

5 5 Beslut att anta. ändra eller upphäva en detaljplan. områdesbestäm- melser eller en fastighetsplan får överklagas endast av den som senast under utställningstiden skriftligen har framfört synpunkter som inte blivit tillgodosedda. Om bestämmelserna för enkelt planförfarande har tilläm- pats. får beslutet överklagas endast av den som enligt Skap. 28.5 har framfört synpunkter som inte har blivit tillgodosedda.

Om ett planförslag efter utställningen eller. när bestämmelserna om enkelt planförfarande tillämpats. efter det att underrättelse skett enligt 5 kap. 28.5 andra stycket ändras till nackdel för någon. får han. utan hinder av bestämmelserna i första stycket av denna paragraf. överklaga beslutet. Bestämmelserna i första stycket utgör inte heller hinder mot att överklaga beslutet på den grunden att det inte har tillkommit i laga ordning.

[3 kap. 2—5 5.5

Prop. 1985/86: 1 42

6 5 Bostadshyresgäster och boende som inte är bostadsrättshavare får inte överklaga ett beslut om bygglov till sådana åtgärder på fastigheten som en organisation av hyresgäster har godtagit eller som hyresnämnden har medgett enligt 2a5 andra stycket bostadssaneringslagen (1973: 53l).

7 5 Ett beslut i fråga om lov eller förhandsbesked inom sådana skydds- eller säkerhetsområden som avses i 8 kap. 95 tredje stycket får överklagas av luftfartsverket. om beslutet berör en civil flygplats. av tillsynsmyndig- heten. om beslutet berör en kärnreaktor eller annan kärnenergianläggning. och av överbefälhavaren eller den myndighet han bestämmer i övriga fall.

Avser ett beslut om bygglov eller förhandsbesked sådana arbetslokaler eller personalrum som avses i 8 kap. 30 5. får beslutet överklagas av huvud- skyddsombud eller. om sådant ombud inte finns, annat skyddsombud inom verksamheten. Finns inget skyddsombud. får beslutet i stället överklagas av den eller de arbetstagarorganisationer som har yttrat sig över ansök- ningen.

8 5 Den myndighet som har att pröva besvär över ett beslut att anta. ändra eller upphäva en detaljplan. områdesbcstämmelser eller en fastig- hetsplan skall antingen fastställa eller upphäva beslutet i dess helhet. Om kommunen har medgett det. får dock beslutet upphävas i en viss del eller ändras på annat sätt. Utan kommunens medgivande får ändringar av ringa betydelse göras.

På kommunens begäran kan myndigheten förordna att det överklagade beslutet, utan hinder av att besvären inte har slutligen avgjorts. får genom- föras i sådana delar som uppenbarligen inte berörs av besvären. Sådana förordnanden får inte överklagas.

14 kap. Skyldighet att lösa mark och utge ersättning

Ersättning och inlösen utan kvalificerad skada

] 5 Mark som enligt en detaljplan skall användas för allmänna platser för vilka kommunen är huvudman samt annan mark som enligt planen skall användas för annat än enskilt bebyggande är kommunen skyldig att lösa. om fastighetsägaren begär det. Mark som enligt planen skall användas för allmänna platser för vilka någon annan än kommunen är huvudman, är väghållaren skyldig att förvärva med äganderätt. nyttjanderätt eller annan särskild rätt. om fastighetsägaren begär det. Väghållaren får bestämma om förvärvet skall avse äganderätt. nyttjanderätt eller annan särskild rätt.

Om detaljplanen medger tillfällig användning av mark, skall första stycket inte tillämpas beträffande marken under den tid då sådan använd— ning får pågå.

I fråga om mark som är belägen inom ett samverkansområde enligt lagen (0000: 000) om exploateringssamverkan gäller särskilda bestämmelser.

2 5 Finns det i en detaljplan bestämmelser att mark som är avsedd för enskilt bebyggande, skall användas även för en allmän trafikanläggning, för en trafikanläggning som är gemensam för flera fastigheter eller för en allmän ledning. skall den som skall vara huvudman för anläggningen för- värva nyttjanderätt eller annan särskild rätt i den omfattning som behövs för ändamålet. om fastighetsägaren begär det. Huvudmannen fär bestäm- ma vilken rätt förvärvet skall avse:.

13 kap. 6—8 5.5— —I4 kup. I—2 .55'

Prop. 1985/86: 1 43

3 & Har byggnadsnämnden med stöd av l0 kap. I7ä meddelat föreläg- gande att en byggnad. annan anläggning eller anordning skall tas bort eller bli föremål för annan ätgärd eller att en utfart eller annan utgång skall ändras. har ägaren rätt till ersättning av kommunen för den skada han lider.

4 & Blir ett omräde. som enligt detaljplan har varit avsett för allmän samfärdsel. vid genomförandet av en ny plan helt eller delvis använt för annat ändamål eller ändrat till sitt höjdläge och uppstår härigenom skada för ägaren av en fastighet som ligger intill omrädet eller för den som innehar särskild rätt till fastigheten. har han rätt till ersättning av väghäl- laren för den skada han lider.

5 5 Om en detaljplan ändras eller upphävs före genomft'irandetidens ut- gång. har ägaren av en fastighet och innehavare av särskild rätt till fastig- heten rätt till ersättning av kommunen för den skada de lider.

Medför ändringen eller upphävandet att synnerligt men uppkommer vid användningen av en fastighet, är kommunen skyldig att lösa fastigheten, om ägaren begär det.

Ändras eller upphävs en detaljplan efter genomförandetidens utgång skall första och andra styckena tillämpas. om bygglov har sökts men ärendet inte slutligt avgjorts före genomförandetidens utgång.

6 & Har skada uppkommit till följd av åtgärder som avses i 16 kap. 7.5. har den skadelidande rätt till ersättning för skadan av kommunen eller. om åtgärden har vidtagits på uppdrag av en statlig myndighet. av staten.

7 & Om ersättning har betalats för gatukostnader enligt 6kap. 3! eller 32.5 eller enligt motsvarande äldre bestämmelser. är kommunen skyldig att betala tillbaka ersättningen. i den mån skada uppkommer för ägaren av fastigheten genom att han på grund av att bygglov vägras inte kan använda fastigheten så som förutsattes när ersättningen togs ut.

Kommunen är också skyldig att betala ränta enligt Sä räntelagen tl975: 635) från den dag fastighetsägaren betalade ersättningen.

Ersättning och inlösen vid kvalificerad skada

8 & Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersättning av kommunen. om skada uppkommer till följd av att

I. bygglov vägras till att ersätta en riven eller på annat sätt förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om bygglov har gjorts inom fem år frän det att byggnaden revs eller förstördes.

2. rivningslov vägras med stöd av 8 kap lös.

3. skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. l2ä meddelas i en detaljplan eller i omrädesbestämmclscr.

4. föreskrifter om vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 kap. 95 tredje stycket meddelas i omrädesbestämmclser.

5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 185 första stycket 2 eller 3. Rätt till ersättning föreligger. i fall som avses i första stycket l—3. om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörda delar av fastighe- ten oeh. i fall som avses i första stycket 4 och 5. om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

14 kap. 3—8 ##

Prop. 1985/86: 1 44

Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten. är kommunen skyldig att lösa fastighe- ten. om ägaren begär det.

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första stycket och som har meddelats inom tio är före det senaste beslutet.

Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 69" beslutat skyddsbe— stämmelser som avses i första stycket 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (0000: 000) om hushällning med naturresurser m.m.. är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen. ] fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsomrädet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen.

Bestämmande av ersättning

9 & Vid bestämmande av ersättning i fall som avses i I—8ås skall 4 kap. expropriationslagen (l97217l9) tillämpas i den män inte annat följer av [M. Vad som sägs i 4 kap. 3 & nämnda lag skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före den då talan om inlösen väcktes.

[0 & Ersättning för minskning av fastighetens marknadsvärde i fall som avses i 3 s. 45. 5.3 första stycket eller 8.5 första stycket skall bestämmas som skillnaden mellan fastighetens marknadsvärde före och efter beslutet eller den åtgärd som avses i 4 %. Härvid skall bortses frän förväntningar om ändring av markanvändningen.

Ersättning för skada i fall som avses i 8.5 första stycket l—3 skall minskas med ett belopp som motsvarar vad som på grund av Bä andra stycket skall tålas utan ersättning.

15 kap. Domstolsprövning m. m.

] é ] den mån avvikande bestämmelser inte meddelas i denna lag. skall. utöver vad som följer av 6 kap. 39ä och 14 kap. 9.5. expropriationslagen (l972:719l tillämpas i mål om '

[. inlösen enligt 6 kap. 17 eller 2491

2. ersättning eller inlösen eller förvärv av nyttjanderätt eller annan särskild rätt i fall som avses i [4 kap. l—Sää.

2 & Talan om inlösen enligt 6 kap. l7å fär väckas även om beslutet att anta detaljplanen inte har vunnit laga kraft.

3 & Talan om inlösen enligt 6 kap. 24.5 andra stycket skall väckas inom tre är efter genomförandetidens utgång.

Har ansökan gjorts om förlängning av genomförandetiden eller har kom- munen väckt fråga om förnyelse av genomförandetiden. skall målet förkla- ras vilande till dess att ärendet slutligt har avgjorts. Förlängs eller förnyas genomförandetiden. förfaller kommunens talan.

Bestämmelserna i andra stycket om vilandeförklaring gäller även i fall då talan har väckts om inlösen enligt () kap. 24% första stycket och ansökan

[4 kap. 8— I!) N— —I5 kup. 1—3 N'

Prop. 1985/86: 1 45

gjorts om fastighetsbildning i överensstämmelse med fastighetsplanen. Bildas fastighet som överensstämmer med fastighetsplanen. förfaller kom— munens talan. "

.När kommunen har väckt talan om inlösen enligt 6 kap. 24% första stycket. skall fastighetsdomstolen omedelbart sända underrättelse om det till fastighetsbildningsmyndigheten.

4 & 1 fall som avses i 14 kap. 3. 5. 7 eller 8.5 skall talan väckas inom tvä är frän det att beslutet pä vilket talan grundas vann laga kraft.

I fall som avses i 14 kap. 4 eller os skall talan väckas inom tvä är från det att den ätgärd pa vilken talan grundas utfördes.

Talan får dock väckas senare än som anges i första och andra styckena. om skadan inte rimligen kunde förutses inom angiven tid.

Ul & Ersättning för skada enligt 14 kap. 3—6 eller Rå skall bestämmas i pengar att betalas på en gång eller. om det finns särskilda skäl. med ett visst ärligt belopp. Ändras förhållandena. skall det ärliga beloppet omprö- vas. om kommunen. fastighetsägaren eller den som innehar särskild rätt till fastigheten begär det.

Om kommunen begär det och det inte är uppenbart oskäligt. skall domstolen förordna att ersättning enligt 14 kap. Bä första stycket 2 eller 3 skall betalas ut först när vissa åtgärder med byggnaden har utförts.

Vad som i fråga om ersättning har avtalats eller uppenbarligen förutsatts gälla mellan kommunen och ägaren eller innehavare av särskild rätt till fastigheten skall gälla även mot ny ägare av fastigheten eller ny innehavare av den särskilda rätten.

6 & Ogillas i mäl enligt l ä talan som har väckts av fastighetsägaren eller den som innehar särskild rätt till fastigheten. skall tillämpas vad i rätte- gängsbalken är föreskrivet om skyldighet att ersätta motparten hans rätte- gängskostnad i tvistemäl. Om han har haft skälig anledning att fä sin talan prövad av domstol. kan domstolen dock efter omständigheterna förordna att kommunen skall ersätta honom hans rättegängskostnader eller att var- dera parten skall bära sina kostnader.

7 & ()m den ersättning som har fastställts i ett mål om inlösen inte har nedsatts på det sätt sotn föreskrivs i expropriationslagen (1972: 719) skall följande gälla. Om någon som är berättigad till ersättning begär det. skall den väckta frågan om avstäende av mark förfalla sävitt den rör hans rätt. under förutsättning att marken inte har tillträtts eller övergätt enligt 6 kap. 10.5 expropriationslagen.

8 & Tvist om ersättning för gatukostnader och kostnader för andra all- männa platser enligt 6 kap. 31 eller 32s' samt tvist om betalningsvillkor enligt (» kap. 35l$ prövas av den fastighetsdomstol inom vars omrädc fastigheten är belägen.

1 mål som avses i första stycket skall bestämmelserna i lagen ( 1969: 2461 om domstolar i fastighetsmäl tillämpas. Förlorar fastighetsägaren målet. men har han haft skälig anledning att få tvisten prövad av domstol. kan domstolen dock efter omständigheterna förordna att kommunen skall er- sätta honom hans rättcgängskostnader eller att vardera parten skall bära sina kostnader.

[5 kup. 3—8 så

Prop. [985/86: ] 46

16 kap. Bemyndiganden m.m.

1 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär med- dela de föreskrifter om krav på byggnader m.m. som utöver bestämmel- serna i 3 kap. behövs

1. till skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa.

2. för en lämplig utformning av byggnader och andra anläggningar eller anordningar samt tomter och allmänna platser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär. utom i fråga om 3 kap. 75. i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i 3 kap.

2 & Efter ansökan kan prövas huruvida vissa slag av material. konstruk- tioner eller anordningar fär användas i byggnader eller andra anläggningar (frivilligt typgodkännande).

Om det behövs till skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa. fär regeringen föreskriva att material eller annat som anges i första stycket får användas i byggnader eller andra anläggningar endast efter godkännande (obligatoriskt typgodkännande).

Vid meddelande av typgodkännande fär bestämmas att fortlöpande kon- troll skall utföras.

3 & Typgodkännande som avses i 25 meddelas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för typgodkännande.

4 5 Är riket i krig eller krigsfara eller räder sådana utomordentliga förhål- landen som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig. får regeringen meddela sådana från denna lag avvikande föreskrifter som är av betydelse för totalförsvaret eller som behövs för att nödvändig byggnadsverksamhet i övrigt skall kunna ske.

S & Om en fastighet har upplåtits med tomträtt. skall vad som i denna lag är föreskrivet om fastighetsägaren eller fastigheten tillämpas på tomträtts- havaren eller tomträtten. dock att tomträttshavare ej är skyldig att bekosta anläggande av gator och andra allmänna platser.

6 &” Den som innehar egendom under ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätt eller på grund av testamentariskt förordnande utan att äganderätten tillkommer någon skall vid tillämpning av denna lag anses som egendomens ägare.

7 & För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har byggnadsnämnd och länsstyrelse samt den som på deras uppdrag utför arbetet rätt att få tillträde till fastigheter. byggnader och andra anläggningar samt att där vidta de åtgärder som behövs för arbetets fullgörande. Rätt som avses i första stycket tillkommer även den som i annat fall än som där avses utför kartläggning för samhällets behov. Polismyndigheterna skall lämna det biträde som behövs.

10 kap. I—7 ##

Prop. l985/86:1 47 17 kap. Övergångsbestämmelser [7 kup. I —7 M

Ikraftträdande m. m.

1 & Denna lag träderi kraft den [januari 1987.

Genom lagen upphävs. med de begränsningar!" som följer av detta kapitel. byggnadslagen ( 1947: 385). byggnadsstadgan ( 1959: 612). lagen ( 1976: 666") om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. och lagen ( 1976: 296) om kriskoppling.

2 & Varje kommun skall före den 1 januari 1990 ha antagit en översikts- plan enligt 4 kap.

Generalplaner m. m.

3 ($ Generalplaner skall i den mån de är fastställda gälla som områdesbe- stämmelser enligt denna lag.

'l'alan om ersättning eller inlösen enligt 225 byggnadslagcn (1947: 385) skall. i andra fall än som avses i 15% andra stycket detta kapitel, väckas före utgången av år 1987. 1 sådana mål skall beträffande prövningen i sak äldre bestämmelser tillämpas.

Stomplaner skall upphöra att gälla vid ikraftträdandet. Beslut enligt 3.5 lagen (0000: 000) om försöksverksamhet med förenklade regler om byggnadslov m.m. i vissa kommuner skall gälla sotn områdes- bestämmelser enligt denna lag.

Stadsplaner. byggnadsplaner, avstyckningsplaner m. m.

4 & Stadsplaner och byggnadsplaner enligt byggnadslagen (1947: 385) el- ler stadsplanelagen (1931: 142). sådana äldre planer och bestämmelser som anges i 79 och 83 (5.5 sistnämnda lag samt avstyckningsplaner. till den del de inte omfattas av förordnande enligt 1685 byggnadslagcn. skall gälla som detaljplan enligt denna lag. Avstyckningsplaner. till den' del de omfattas av förordnande som nyss har angetts. skall upphöra att gälla vid ikraftträdan- det.

I fråga om stadsplaner och byggnadsplaner. som har fastställts efter utgången av är 1978. skall genomförandetiden enligt 5 kap. 55 vara tio år räknat från den dag då beslutet att fastställa planen vann laga kraft. 1 fråga om övriga planer och bestämmelser som avses i första stycket skall genom- förandetiden anses ha gått ut.

5 & Under tiden till utgången av är 1990 gäller inte bestämmelserna i l4kap. ! & inom områden som omfattas av stadsplan. Under denna tid skall istället 4815 första och tredje styckena byggnadslagcn ( 1947: 385) tillämpas.

Bestämmelserna i (ikap. 245 andra stycket gäller inte i fråga om sådana planer för vilka genomförandetiden enligt 45 andra stycket skall anses ha gatt ut.

6 & Bestämmelserna i ökap. Zbä första stycket gäller inte inom områden som omfattas av byggnadsplan eller avstyckningsplan.

7 g” Bestämmelserna i Skap. llå fjärde stycket gäller inte inom områden som omfattas av stadsplan eller byggnadsplan.

Prop. 1985/86: I 48

8 5. Om en plan eller bestämntelst. vars genomförandetid enligt 4s5 skall anses ha gått ut. upphävs eller ändras. är kommunen pä fastighetsägarens begäran skyldig att lösa mark som

1. på grund av ett långvarigt förbud enligt 35 eller |09s5' byggnadslagcn (1947: 385) inte har kunnat bebyggas i enlighet med planen.

3. är belägen inom ett område som till större del är bebyggt i huvudsak i enlighet mctl plutten och

3. efter upphävandet eller ändringen inte får bebyggas eller får bebyggas endast i en utsträckning som är uppenbart oskälig.

'l'alan om inlösen enligt första stycket skall väckas före utgängen av är 1996.

1 mal om inlösen skall bestämmelserna i 14kap. 9.5 samt 15 kap. 1 och (is"?; tillämpas.

9 &" I fråga om stadsplaner och byggnadsplaner som har antagits men inte har fastställts före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas be— träffande såväl förft'irandct som ärendenas prövning i sak.

Regionplaner

10 & Regionplaner som har fastställts efter utgången av är 1981 skall gälla som regionplan enligt denna lag. dock längst till den dag då sex år har förllutit fran det att planen fastställdes. 1 övrigt skall regionplaner upphöra att gälla vid ikraftträdandet.

Tomtindelningar

11 & 'l'omtindclningarenligtbyggnadslagcn(1947:385)el|er stadsplancla- gen (1931: 142) samt sådana äldre tomtindelningar som anges i 80,5 sist— nämnda lag skall gälla som fastighetsplan enligt denna lag.

12 ä 1 fråga om tomtindelningar som har antagits men inte har fastställts före ikraftträdt'tndet skall äldre bestämmelser tillämpas beträffande säväl förfarandet som ärendenas prövning i sak.

Nybyggnadsförbud

13 & Med de undantag som angesi 14 och tess skall förbud mot nybygg- nad och förbud mot rivning som har utfärdats med stöd av byggnadslagcn (1947: 385) upphöra att gälla vid ikraftträdandet.

14 så Har förbud mot nybyggnad utfärdats med stöd av 1 10.5 andra stycket byggnadslagcn (1947: 385). skall förbudet gälla som bestämmelse i planen enligt 5 kap. 85 I denna lag.

15 & Förbud enligt 17å byggnadslagen (1947: 385) mot schaktning. fyll— ning. trädfällning eller annan därmed jämförlig ätgärd skall fortsätta att gälla. dock längst till utgången av år 1989.

Talan om ersättning eller inlösen enligt zzs byggnadslagcn med anled- ning av förbud som anges i första stycket skall väckas före utgången av är 1990. I sådana mål skall beträffant'lc prövningen i sak äldre bestämmelser tillämpas.

[7 kup. 8— IF) M

Prop. 1985/86: 1 49

16 5 För områden där förbud mot nybyggnad m.m. räder enligt 815 byggnadslagcn (1947: 385) eller har utfärdats med stöd avl825 samma lag skall förordnande om prövning som avses i 12 kap. 45 anses ha utfärdats i fräga om beslut om bygglov. marklov och förhandsbesked.

lnom omräden som omfattas av föreskrifter enligt 545 lmom. tredje stycket byggnadsstadgan (1959:612) skall skyldighet föreligga att enligt 8kap. 75 söka bygglov för att sätta upp eller väsentligt ändra ljusanord- ningar och att enligt 8kap. 95 söka marklov för schaktning eller fyllning.

'l'alan om ersättning eller inlösen med anledning av förbud som anges i första stycket skall väckas före utgängen av är 1987. l sådana mäl skall beträffande prövningen i sak äldre bestämmelser tillämpas.

17 & lnom områden där förbud med stöd av 405 andra stycket elier 1 105 fjärde stycket byggnadslagcn (1947: 385) har utfärdats mot schaktning. fyllning. trädfällning eller annan därmed jämförlig ätgärd skall skyldighet föreligga att enligt 8 kap. 95 söka marklov för sådana atgärder.

Andra beslut enligt byggnadslagcn

18 & Har undantag från förbud mot nybyggnad enligt byggnadslagcn (1947: 385) eller byggnadsstadgan (19592612) medgetts genom beslut som har vunnit laga kraft efter utgängen av är 1985 och har byggnadslov till den ätgärd som medgivandet avser inte meddelats före ikraftträdandet. skall medgivandet gälla som förhandsbesked. Medgivandet upphör dock att gälla. om inte ansökan om bygglov görs inom tvä är från den dag beslutet om medgivandet vann laga kraft. I övriga fall upphör beslut om undantag att gälla.

19 5 Förordnande enligt 70 och 113 5.5 byggnadslagcn (l947c385) om skyl- dighet att avstå eller upplåta mark skall gälla som förordnande enligt (skap. 195 denna lag. Föreskrifter som avses i 735 byggnadslagcn skall gälla som förordnande enligt 6 kap. 225 denna lag.

Särskilda krav på befintliga byggnader

20 5 Byggnader som har uppförts före den ljttli 1960 eller för vilka byggnadslov har beviljats före nämnda dag skall. om det behövs, vara försedda med anordningar för uppstigning pä taket och anordningar till skydd mot olycksfall genom nedstörtning från taket.

lfräga om byggnader som har uppförts före den ljuli 1974 eller för vilka byggnadslov har sökts före nämnda dag skall portar och liknande anord— ningar vara utförda så att risk för olycksfall inte uppkommer.

Till byggnader som har uppförts före den ljuli 1977 eller för vilka byggnadslov har beviljats före nämnda dag skall höra sådana anordningar som skäligen kan fordras för att åstadkomma godtagbara arbetsförhällan- den för dem som hämtar avfall frän byggnaden.

Krav enligt första—tredje styckena får inte påtagligt avvika från vad som kan krävas enligt motsvarande äldre bestämmelser.

21 % Bestämmelserna i 82:15 tredje stycket byggnadsstadgan (19591612) om handikappanpassning av vissa byggnader skall fortfarande tillämpas.

I7 kup. IÖ---2I 5.5

Prop. 1985/86: 1 50

225. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär. i de avseenden som anges i 20 och 21 55. meddela de ytterligare bestämmelser som behövs

1. till skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa.

2. för en lämplig utformning av byggnader och andra anläggningar eller anordningar samt tomter och allmänna platser.

Påföljder m. m.

23 5 För ('.)verträdelser som har begåtts före ikraftträdandet skall bestäm- melserna i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. tillämpas vid mälens prövning i sak. Bestämmelserna i l0kap. skall dock tillämpas. om de leder till lindrigare påföljd.

Underläter nägon att utföra arbete eller vidta annan åtgärd som åligger honom enligt beslut som har meddelats med stöd av byggnadsstadgan (19591612) eller lagen (0000:000) om försöksverksamhet med förenklade regler om byggnadslov m.m. i vissa kommuner skall bestämmelserna i 10 kap. tillämpas vid mälens prövningi sak.

Har någon åsidosatt ett villkor eller en föreskrift som har meddelats med stöd av 136a5 byggnadslagen (1947: 385). skall bestämmelserna i 4 kap. 65 lagen (0000:00t)) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

Gatukostnader m. m.

24 5 Äldre bestämmelser om skyldighet att betala ersättning för gatu- mark och gatubyggnadskostnad skall tillämpas när gatubyggnadsarbetcn har påbörjats före ikraftträdandet.

Pågående mål och ärenden m. m.

25 5 Beträffande ärenden enligt byggnadslagcn (1947z385) eller bygg- nadsstadgan tl959:612) som byggnadsnämnden har avgjort före ikraftträ- dandet skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om såväl förfarandet som ärendenas prövning i sak.

Beträffande mål enligt byggnadslagen om ersättning eller inlösen i vilka talan har väckts före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpats i fråga om målens prövning i sak.

26 5 Bestämmelserna i 60—6455 byggnadsstadgan (19592612) skall till' lämpas i fråga om byggnadsarbeten till vilka byggnadslov har meddelats enligt byggnadsstadgan.

27 5 Vad som i lag eller annan författning föreskrivs om stadsplan skall i stället avse detaljplan. inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser. Vad som föreskrivs om byggnadsplan skall avse detaljplan. inom vilken annan än kommunen är huvudman för allmänna platser. Vad som föreskrivs om byggnadslov skall — beroende på arten av den åtgärd som avses med lovet —- i stället gälla bygglov. rivningslov eller marklov.

[7 kup. 33—37 5.5

Prop. 1985/86: 1 51

- Utdrag . BOSTA DSDEPAR'l'lEM EN "l'E'l' PRO'I'O KOL L vid regeringssammanträdc 1985 —05 — 23

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden l. Carlsson. Lundkvist. Feldt. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon. Hjelm—Wallén. Peter- son. Andersson. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holm- berg. Hellström. Thunborg. Wickbom

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Proposition med förslag till ny plan- och bygglag

Inledning

Byggnadslagen (1947: 385. omtryckt l981:872). BL. innehåller grundläg- gande bestämmelser om fysisk planläggning och byggande. Byggnadsstad- gan ( 1959: 612. omtryckt 1981 : 873). BS. innehåller föreskrifter som närma- re rcglerar bl. a. planläggning och byggande.

Bygglagutredningen'. som i mars 1968 tillkallades för att se över bygg— nadslagstiftningen, avlämnade i april 1974 principbetänkandet (SOU 1974: 21) Markanvändning och byggande.

Bygglagutredningens betänkande sändes ut på en bred remiss. Bl.a. för att bredda underlaget för debatt i ärendet beslutades att de inkomna remissvaren skulle ställas samman och publiceras i en särskild volym. Remissammanställningen utgavs ijuni 1975 i SOU-serien (SOU 1975: 17). Sedan dess har det i olika former bedrivits ett fortsatt arbete med en reform av byggnadslagstiftningen.

Den lbnovember 1978 bemyndigade regeringen chefen för bostadsde- partementet att tillkalla en särskild utredare: med uppgift att utforma förslag till en ny byggnadslagstiftning mot bakgrund dels av bygglagutred- ningens förslag och remissbehandlingen därav. dels av det arbete som dittills hade utförts av en särskild arbetsgrupp inom bostadsdepartementet.

Utredningen. som antog namnet PBL-utredningen. avlämnade i septem- ber 1979 betänkandet (SOU 1979:65 och 66) Ny plan- och bygglag. ] betänkandet föreslås att bl.a. byggnadslagcn och byggnadsstadgan skall

' Dåvarande landshövdingen Gösta Netzén. ordförande. riksdagsledamoten Bertil Lidgard. dåvarande riksdagsledamöterna Astrid Bergegren. Inge Hörlén. .lan-lvan Nilsson och Erik Tobé samt kommunstyrelseordföranden Yngve Lauritz. : Dåvarande statssekreteraren Karl Gustaf Scherman.

Inledning

Prop. 1985/86: 1 52

ersättas av en plan- och bygglag (PBL.). Dessutom föreslas följdändringar i ett tjugotal författningar.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan— scrna och en sammanställning av deras _vttranden gavs ut i februari 1983 (SOU 1982z9).

l PBL-utredningens förslag till plan- och bygglag finns bl. a. bestämmel- ser om exploateringssamverkar.- ( l 1 kap. 22 s). som är avsedd att utgöra ett medel att genomföra bebyggelseplaner. samt bestämmelser med de rikt— linjer om användningen av mark och vatten som riksdagen har beslutat inom ramen för den fysiska riksplancringen (3 kap.). Den förra regeringen tog tipp båda dessa frågor till särskild behandling. Under våren 1982 lades sålunda fram ett förslag till lag om exploateringssamverkan m.m. (prop. 19811821221). och den 9september samma är beslöt regeringen om remiss till lagrådet av ett förslag till lag om hushällning med mark- och vattenom- råden av riksintresse. Pa förslag av mig återkallade regeringen pr0positio- nen och lagrådsremissen genom beslut den 21 oktober resp. den 4novem- ber 1982.

Genom beslut den 20 oktober 1983 remitterade regeringen till lagradet ett förslag till ny plan- och bygglag (PBL) samt vissa delar av ett inom bostadsdepartementet upprättat förslag till lag om exploateringssamver— kan. Ikraftträdandet för lagarna angavs till den ljanuari 1987.

I samband med behandlingen av remissen av PBL-förslaget togs även tipp den s. k. vattenplaneringsutredningens betänkande (SOU 1980: 39 och 4()) Vattenplanering samt vissa förslag beträffande kraven vid ombyggnad i departementspromemorian (Ds Bo 1983:2) Bättre bostäder -- ett It)—ärigt förnyelse- och underhållsprogram (det s. k. R()'1"-programmet). Samman- ställningar av remissvaren över dessa förslag finns tillgängliga i förevaran- de lagstiftningsarende (Dnr R 1930779).

Lugsl[ftningvurlwlu( efter remissen ur PBL-_fi'n'.t/(lgr-'t

Under tiden efter beslutet att remittera PBL-förslaget till lagrådet har inom bostadsdcpartementet utarbetats vissa lagförslag som är föranledda av PBL-förslaget eller pä annat sätt har ett nära samband med detta. lagförslagen har redovisats i följande promemorior:

l. F,xpropriationsersättning (Ds Bol984:2) — Ändringar i expropria— tionslagen (1972: 719) som föranleds av förslaget till ny plan— och bygglag

m.m.

2. Förslag till lag om hushällning med naturresurser m.m. (Ds 8019843).

3. PM med förslag till ändringar i gatukostnadsbestämmelserna i försla- get till ny plan- och bygglag m.m. Denna promemoria grundades på den kartläggning av tillämpningen av nu gällande gatukostnadsbestämmelser som har redovisats i promemorian (Ds Bo 1984: 9) Gatukostnader. Med undantag av Ds Bo 1984z9 har samtliga dessa promemorior remiss-

Inledning

Prop. 1985/86: 1 s 3

behandlats. Sammanställningen av remissvaren pä den under 3 först an— givna promemorian finns tillgängligi föievaramle lagstiftttilt'gsiirende (Dnr R 1930/79).

Pä grundval av promemorian Ds Bo 1984: 3 beslöt regeringen den (ide- cember 1984 att remittera ett förslag till lag om hushällning med natttrrc- surscr m. m. (NRL) till lagrädet. Detta lagförslag bygger i stor utsträckning pä de av riksdagen beslutade riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen.

Genom beslut den I3decembcr 1984 remitterade regeringen till lagrådet dels ett förslag till ändring i expropriationslagen. grundat på den nyss nämnda promemorian Ds Bo 198412. dels ett förslag till ändring i över- gängsbcstämmelserna i PBL-förslaget av den innebörden att PBL skall träda i kraft den ljanuari 1986, dvs. ett är tidigare än vad som hade föreslagits i lagrådsremissen den 20 oktober 1983.

Genom beslut den 75 april 1985 remitterade regeringen till lagrådet för- slag till ändringar i ett flertal författningar. Ändringarna rör huvudsakligen författningar som avhandlar markanvändningsfrågor och innebär att en anknytning skapas mellan dessa författningar. ä ena sidan. samt PBL. lagen om exploatcringssamverkan och NRL. ä den andra. Jag återkommer senare med ett förslag om att remiss till lagrådet sker av ytterligare förslag till följdändringari annan lagstiftning.

Frågor .mm nu lux upp

Lagrådet avlämnade den 25 mars 1985 yttranden över dels PBL-försla- get. dels remitterade delar av förslaget till lag om cxploatcringssamverkan och dels slutligen förslaget till ändring i expropriationslagen samt i över- gängsbestämmelserna i PBL-förslaget.

Jag vill nu ta upp förslaget till PBL. Jag vill därvid också behandla ett förslag om bygglovsprövning av byggnader med tillfälliga personalbostä- der. som har lämnats av statens institut för byggnadsforskning i rapporten Tillfälligt boende för byggnadsarbetare och andra längpendlare. som över- lämnades den 18 december 1984. Vidare behandlar jag ett förslag, som rör säkerhetsrisker vid övergivna industriz'tnläggningar och som har framförts av industrisaneringsutredningen i betänkandet (SOU 1982: 1()) Sanering efter industrinedläggningar. Slutligen tar jag upp det tidigare berörda för- slaget till ändring i PBL-förslagets gatukostnadsbestämmelscr.

Nägot yttrande av lagrädet har inte inhämtats beträffande de tre sist- nämnda förslagen. Pä grund av att frägorna frän juridisk synpunkt är okomplicerade skullc nämligen lagrådets hörande enligt min mening sakna betydelse.

För att få en belysning av PBL-förslagets kostnadsmässiga konsekven- ser beslöt regeringen den 14 maj 1981 att ge statskontoret i uppdrag att biträda bostadsdepartementet i lagstiftningsarbetet i vad gäller organisato- riska och administrativa frågor samt att därvid särskilt belysa de kostnads- mässiga och finansiella aspekterna pa utformningen och genomförandet av

Inledning

Prop. 1985/86: 1 54

lagförslaget. Statskontoret. som har följt arbetet med både lagradsremis- sen och därefter med propositionen. har den 22 april 1985 lämnat en preli- minär rapport. vari statskontoret har giort en sammanfattande bedömning av det nu framlagda förslaget.

Kommande lngfi'irxlag

Jag avser att senare denna dag ta upp förslaget till lag om exploaterings- samverkan. Beträffande förslaget till NRL samt förslaget till ändringar i expropriationslagen och övriga berörda författningar återkommer jag till regeringen i annat sammanhang.

Bilugor till protokollet i detta ärende

Med anledning av det nu anförda bör som bilagor till protokollet i detta ärende fogas

1. en sammanfattning av PB L-titredningens betänkande (bilaga 1)

2. PBL-utredningens förslag till plan- och bygglag (bilaga 2)

3. en sammanfattning av vattenplaneringsutredningens betänkande Vat- tenplanering (bilaga 3)

4. en sammanfattning av promemorian (Ds Bo 1983: 2) Bättre bostäder — ett 10-ärigt förnyelse- och underhällsprogram (bilaga-()

5. författningsförslaget och specialmotiveringen i promemorian under punkt 4 såvitt nu är av intresse (hilaga5)

6. det till lagrådet den 20oktober 1983 remitterade förslaget till plan- och bygglag (bilagab)

7. de till lagrådet den 13december 1984 remitterade förslagen till ändring i expropriationslagen och i det tidigare remitterade förslaget till plan- och bygglag (bilaga 7)

8. departementspromemorian (Ds Bo 1984: 9) Gatukostnader - -'1'illämp- ningen av bestämmelserna om gatukostnader i byggnadslagcn m.m. (bi- laga8)

9. författningsförslaget i FM med förslag till ändringar i gatukostnads- bestämmelserna i förslaget till ny plan- och bygglag m.m. (bilaga 9)

10. lagrådets yttrande över förslaget till plan- och bygglag (bilaga 10) 11. lagrådets yttrande över förslaget till ändring i expropriationslagen och i övergängsbestämmelserna i plan- och bygglagen (bilaga 11)

12. statskontorets rapport den 22 april 1985 (bilaga 12).

Lag/Tiders bedömning i start av lagförslaget

Lagrådet har avgett ett omfattande yttrande över PBL-förslaget. Även om lagrådet har framfört erinringar mot förslaget i vissa delar. noterarjag med tillfredsställelse den i grunden positiva inställning till reformen som lagrådet ger uttryck för i det inledande avsnittet i sitt yttrande. Lagrådet anför där bl. a. följande ("yttrandet s. 2):

Inledning

Prop. 1985/86: 1 5 'Jl

Såväl byggnadslagcn som byggnadsstadgan är efter åtskilliga ändringar och tillägg svz'lrt'Werskådliga. Byggitadsstadgan har dessutom svagheten att ha ömsom bestämmelser av lags karaktär ömsom regler som hör hemma i en förordning. Det är tillfredsställande att regeringen nu lagt fram ett förslag till ny byggnadslagstiftning som innefattar en genomgripande och systematisk bearbetning av dagens splittrade regler. Självfallet är det för- knippat med svårigheter att i ett sammanhang genomföra en så omfattande lagstiftning. Med hänsyn till den snabba utvecklingen i samhället är det svårt att hålla lagstiftningen aktuell. Det är också nästan ogörligt att fullständigt överblicka konsekvenserna av varje bestämmelse. Om riksda- gen antar förslaget till PBL. får man räkna med att en översyn av olika detaljer kan bli nödvändig efter en tids erfarenheter. Lagrådet vill emeller- tid framhålla att det valda tillvägagångssättet att i ett sammanhang refor- mera byggnadslagstiftningen ur lagstiftningsteknisk synpunkt år att föredra framför försök att genom partiella reformer komma till rätta med bristerna i nuvarande lagstiftning.

Efter en redovisning av vissa enligt lagrådets mening i sak förtjänstfulla nyheter i förslaget yttrar lagrådet följande (yttrandet s. 2):

Vid granskningen av hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav har lagrådet funnit anledning till vissa erinringar. Dessa bör dock kunna beaktas inom ramen för det framlagda förslaget. Dispositionen av det omfattande och komplexa lagtextmaterialet gåri stort sett fri från invänd- ningar. Sådant förslaget är utformat bör det minska de tillämpningssvårig- heter som i dag möter inom detta lagstiftningsområde.

Utifrån synpunkter som lagrådet har att anlägga ser lagrådet det sålunda som en vinning att en ny Plan- och bygglag i huvudsaklig överensstäm- melse med det framlagda förslaget föreläggs riksdagen. Att lagrådet i det följande framför erinringar och anmärkningar både i vissa övergripande frågor och beträffande enskildheter får inte skymma bilden av lagrådets i grunden positiva inställning till förslaget i sak.

Lagrådet har alltså framfört erinringar och anmärkningari vissa övergri- pande frågor. Jag återkommer strax till en av dessa. nämligen frågan om plansystcmets förenlighet med regeringsformens normbegrepp (avsnitt4). Jag avser att senare i min allmänna motivering återkomma till de övriga frågor av principiell beskaffenhet som lagrådet har tagit upp. På det sättet kan lagrådets anmärkningar bli bättre belysta än omjag redan nu skulle gå närmare in på dem. Det gäller frågorna om principerna för kompensation till fastighetsägare m.fl. (avsnitt 18). inlösenskyldighet enligt övergångs- bestämmclserna vid ändring eller upphävande av äldre planer (avsnitt 19). besvärsreglernas förenlighet med den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (avsnitt 17) samt byggherrens och byggnadsnämn- dens ansvar för att byggnader och annat utförs i enlighet med gällande bestämmelser (avsnitt 14). Redan nu villjag förutskicka attjag beträffande kompensations- och inlösenprinciperna avser att göra sådana ändringar av förslaget som tillgodoser lagrådets synpunkter. Även i fråga om ansvars- fördelningen mellan byggherren och byggnadsnämnden gör jag betydande

Inledning

Prop. 1985/86: 1 56

justeringar på grund av vad lagrådet har yttrat. När det gäller besvärsreg— lernas utformning i det nu berörda avseendet har lagrådet inget ändringsyr— kande. men jag kommer ändå att kommentera lagrådets resonemang i den delen.

Lagrådet framför vidare på åtskilliga punkter mer detaljbctonad kritik mot vad som har föreslagits i remissen och föreslår andra lösningar eller en annan lagteknisk tttformning. Redan nu vill jag anmäla att jag med några undantag finner lagrådets förslag i dessa delar välgrundade. Jag kan därför i allt väsentligt biträda ändringsl'örslt'tgen. Detta medför emellertid inte att några avgörande förändringar görs i det remitterade lagförslaget. ] sak kommer det förslag som jag nu lägger fram att nära ansluta till det remitte— rade. Jag kommer därför att i min allmänna motivering till PBL i allt väsentligt vidhålla vad jag anförde i samband med lagrådsremissen. Lagrå- dcts synpunkter tar jag tipp i anslutning till min behandling av de olika sakfrågorna och de enskilda paragraferna i lagförslaget.

Jag vill i detta sammanhang också nämna att jag — utöver dejusteringar som föranleds av lagrådets påpekanden —— kommer att föreslå vissa andra förändringar som föranleds av attjag har funnit skäl att göra nya övervå- gandcn i vissa frågor. bl.a. på. grund av de erfarenheter som har vunnits vid den försöksverksamhet som ett antal kommuner Linder tiden för lag- rådsbehandlingen har bedrivit i samverkan med statens planverk.

lnnan jag redovisar hur PBL enligt min mening bör utformas. vill jag ange några av de allmänna utgångspunkterna för förslaget.

Inledning

Prop. HSS/86: !

J! —J

Hänvisningar till S2

Allmän motivering [ Grundläggande frågor

Den fysiska miljön utgör ratnen för mänskligt liv och mänsklig verksam— het. I ett samhälle som präglas av en demokratisk grundsyn och av solida- ritet människor emellan mäste bäde samhällets organ och de enskilda människorna ha ett ansvar för att den fysiska miljön utformas. värdas och används sä att goda sociala levnadsvillkor kan uppnäs för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. [ detta ligger ocksä ett krav pä att förutsättningar skapas förjämlikhet och förjämställdhet mellan män och kvinnor. För att dessa mäl skall näs behövs en fysisk planering som bör bedrivas under ledning av organ som väljs i demokratisk ordning. De avvägningar sotn därvid mäste göras mellan motstridiga intressen bör ske med beaktande av de grundläggande strävandena efter solidaritet och jämlikhet. lin självklar utgängspunkt är därvid att gemensamma och läng- siktiga intressen bör väga tyngre än privata och kortsiktiga.

Fysisk planering — dvs. den planering som avser användningen av mark och vatten ingär bland de medel som samhället bör räda över föratt en lämplig samhällsutveekling skall ästadkommas. Planer pä säväl översiktlig som detaljerad nivä bör därför redovisa en handlingsinriktning som är ägnad att skapa goda betingelser för fungerande sociala miljöer. Planering- en enligt PBL skall alltsä fogas in i det mönster av rättsregler och ekono- miska styrmedel sotn den samlade samhällsplaneringen har att tillgä.

Den fysiska planeringen skall ocksä sättas i relation till samhällsplane- ringen i vidare mening. Det innebär att de fysiska planerna skall utformas mot bakgrund av de sektot'övergripande bedömningar som görs av kom— munen och som vanligen redovisas bl.a. i verksamhetsplan och olika typer av planeringsprogram. l)e fysiska planerna upprättas med beaktande av markanspräk och önskemäl om miljöntformning som komtner fram genom olika sektoriella utredningar. Sådana anspräk konkurrerar ibland med var- andra. Beslut om fysiska planer innefattari sädana fall en konfliktlösning. Detta ställer krav pä att underlaget för planbeslut är allsidigt och noggrant belyst genom samräd med olika parter bade inom och utom kommunen.

Den planeringsproeess som jag nu har talat om leder fram till att planer antas. Det är denna procedur som brukar benämnas planläggning och som mäste beskrivas och regleras i PBL.

Ett av syftena med planläggningen är att främja utvecklingen av ett samhälle som kan tillgodose olika behov för människorna i dagens samhäl- le och för kommande generationer. Detta kan ske enbart om grundläggan- de sociala strävanden beaktas och om hänsyn tas till behovet att hushålla med naturresurser och energi samt att längsiktigt bevara värdefulla natur- och kulturvärden. För detta krävs att man mot bakgrund av vad som

I (:'rnndlz'iggunde _li'dyur

Prop. 1985/86: 1 58

läggs fast av riksdagen i lag i planer på olika nivåer anger villkoren för förändring av miljön och kraven pä skydd och värd av det som bör bevaras.

Bebyggelsefrägorna mäste sättas in i ett vidare sammanhang. så att det blir möjligt att bedöma och beakta olika effekter av byggandet. t.ex. beträffande vägar. va-ledningar. skolor och arbetstillfällen. För att övervä— ganden av detta slag skall kunna göras pä ett meningsfullt sätt krävs det normalt att marken planläggs. Genom planläggning av bebyggelsen skapas förutsättningar för att marken utnyttjas pä ett rationellt sätt för olika ändamål och för att att de allmänna intressena tillgodoses på ett tillfreds— ställande sätt.

Inte minst gäller detta för bostadsbyggandet. Målet för bostadsförsörj- ningen är att hela befolkningen skall beredas sunda. rymliga. välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kostna- der. "l'rivseln i ett bostadsomrädc beror till stor del på närmiljön och den service som finns. Välordnade samhällen kan inte åstadkommas utan att bebyggelsen föregås av ingående överväganden.

En ändamålsenlig markanvändning och en lämplig utformning av bebyg— gelsemiljöer och byggnader kan emellertid inte garanteras enbart genom lagstiftning. Kunskaper. samverkan mellan olika intresserade parter och politisk vilja är av största betydelse. Vissa grundfrägor måste likväl lösas lagstiftningsvägen.

Vid utformandet av en ny lag bör beaktas att flera av de principer. på vilka den nuvarande lagstiftningen vilar. alltjämt är aktuella. Enligt min mening bör tankarna bakom gällande ordning i stor utsträckning tas till vara och föras över till PBL. låt vara i omarbetad form. Jag anser det därför lämpligt att kort redogöra för huvuddragen i gällande byggnadslag- stiftning och hur den har växt fram (avsnittZ). Därefter kommer jag att peka på de inslag i dagens system där det finns behov av reformer (av- snitt 3). Jag kommer därvid att i korthet även ange hur mitt förslag tillgo- doser dessa reformbehov. I den delen kan min redogörelse ses som en sammanfattning av hela förslaget. Efter ett resonemang om plansystemets förenlighet med regeringsformens normbegrepp (avsnitt 4) tarjag upp vissa lagtekniska frågor och frågan om PBLzs räckvidd (avsnitt 5).

I (';'rtntd/(igguntlt' _li'tigur

Prop. 1985/86: 1 59

Hänvisningar till US46

2 Tillkomsten av och huvuddrag i gällande byggnadslagstiftning

Dagens byggnadslagstiftning har växt fram genom ett långvarigt reform— arbete i mänga etapper. Under detta har successivt utvecklats de all- männa grundsatser. som bär upp nu gällande bestämmelser om fysisk planläggning och byggande. Den lagstiftning på plan- och byggområdet som tillkom är 1947 har därvid haft särskild betydelse. Det torde vara en allmän uppfattning att de bärande principerna bakom denna reform var för sin tid mycket framsynta och att de i stora delar alltjämt är hällbara. Ett karakteristiskt drag var föreningen av under läng tid utvecklade och beprö- vade metoder för bebyggelscreglering med nya tankegångar som inspire- rats bl.a. frän anglosachsiskt häll — om en av sociala välfärdsideal styrd planläggning som ett viktigt medel att skapa goda levnadsft'irhällt'tnden och god miljö Byggnadslagen och byggnadsstadgan av är 1947 kan därigenom sägas ha bidragit till att lägga en grund för efterkrigstidens svenska mark- och bostadspolitik.

Dessa författningar har emellertid undergått omfattande ändringar efter 1947. Bl.a. överfördes födattningsstoffet vad gäller förfarandet vid plan- läggning och regleringen av byggandet är l959 till en ny hyggnadsstadga. som i sin tur har reviderats vid mänga tillfällen. Bestämmelserna om päföljder m.m. vid olovligt byggande bröts är l976 ut ur byggnadslagen och byggnadsstadgan till en fristående lag. Byggnadslagen har också i andra hänseenden omarbetats i väsentliga hänseenden genom olika delre- former. Frågan om det är möjligt att fortsätta på delreformernas väg eller om en reform nu bör resultera i en helt ny lag för hela plan- och byggområ- det kommerjag att diskutera i det följande (avsnitt 3.7). Eftersom många av de principer pä vilka dagens byggnadslagstiftning vilar. alltjämt är aktuella. finner jag det emellertid motiverat att dessförinnan redogöra för vissa huvudtankar i de författningar som föregick 1947 års lagstiftning. vad man avsåg att uppnå med den och vissa större ändringar av principiell betydelse. som har vidtagits sedan dess.

2.1. Etapper i rättsutvecklingen före 1947

Den första författningen pä plan- och byggomradet med riksgiltighet var I874 ärs byggnadsstadga. som avlöste ett system av lokala byggnadsord- ningar. l stadgan slogs för första gängen fast ett allmänt plankrav. För varje stad skulle finnas en plan för stadens ordnande och bebyggande. Det skulle vara förbjudet att bygga i strid mot planen. Byggandet skulle under— lättas genom att byggbara tomter bildades. Utförliga föreskrifter gavs om hur byggnader skulle vara utformade och bcskaffade. Stadgan ledde till en omfattande stat'lsplaneläggning. Den fick också stor pedagogisk betydelse föratt höja kvaliteten i byggandet inom planlagda omräden.

3 Till/tmnxlc'n ut' och huvuddrag i

gällande bygg- nads/ag.stffiriirig 7—2.I

Prop. 1985/86: 1 (att

Stadgans rättsliga effekter begränsades dock av dess karaktär av admini- strativ förordning. Först genom 1907 ärs lag om stadsplan och tomtindel- ning fick stadsbyggandet ett civilrättsligt underlag. Staden gjordes uttryck- ligen till huvudman för anläggandet och underhället av gator och andra allmänna platser och fick rätt samt med viss begränsning även skyldighet att lösa mark för ändamälet. tued möjlighet att få markersättning av tomt- ägarna. Regleringssystemet var inriktat pä bebyggelse i stad. medan lands- bygdens förhällanden i stort sett lämnades utanför.

En anpassning av 1874 års byggnadsstadga till stadsplanclagen kom att dröja till 1931. då en efter tidens nya krav utformad byggnadsstadga antogs som komplement till en ny och kraftigt utbyggd stadsplanelag av samma är. Tyngdpunkten i regleringen läg alltjämt pä den stadsmässiga bebyggel- sen. för vilken gavs utförliga bestämmelscr om hänsyn till olika standard- krav. Ocksä den glesare bebyggelsen fick emellertid regleringsinstrument genom en ny planform. byggnadsplanen. och utomplansbestämmelser. Stadsplanelagen introducerade vidare en särskild planform för översiktlig planläggning. stomplancn. som ett medel att förbereda framtida planlägg- ning med möjlighet till marklösen för kommande trafikleder etc. och med byggnadsfi'irbud som kontrollinstrument.

Trots att 1931 års stadsplanelag och byggnadsstadga betecknade bety— delsefulla framsteg. som möjliggjorde en längt mer effektiv styrning än tidigare författningar pä omrädet. visade de sig snart otillräckliga för att bemästra de nya krav som utvecklingen Linder mellankrigstiden ställde när det gällde att ästadkomma Välordnade bebyggelseförhällanden och en god samhällsmiljö. Eftersom exploateringen av mark för tätbebyggelse var i princip fri. kunde samhällsbildningar inte hindras att uppkomma pä platser som saknade förutsättningar för ändamålet. Genom en olämplig förlägg- ning och spridning kunde bebyggelsen förorsaka det allmänna onödigt stora kostnader för service av olika slag. Eftersom kommunerna inte heller kunde päverka den tidsföljd & vilken olika cxploateringsomräden togs i anspråk. uppstod mänga gänger en gles och otrivsam bebyggelse och ofullständigt utbyggda samhällsbildningar. Stomplanen visade sig inte mot- svara förväntningarna. eftersom fastställandet av en sådan plan kunde medföra omfattande skyldighet för kommunerna att lösa mark utan möjlig- het att välja lämplig tidpunkt för det.

För byggnadsplaner saknades i 1931 års lag bestämmelser som gav rätt till ersättning för intrång. vilket ofta föranledde mindre lämpliga planlös— ningar för att man skulle undvika olägenheter för markägare. Om en landskommun önskade införa stadsplan under kommunalt huvudmanna- skap. kunde detta endast ske genom municipalbildning. vilket innebar olägenheter i form av dubbelbeskattning av samhällets innevänare och en kostsam överorganisation.

.? Tillkomsten ur ut'/1 huvuddrag [ gällande hygg— qulxlugxIl/iuint: 3.1

Prop. 1985/86: 1 ol

2.2 1947 års byggnadslagstiftning

Lagstiftningen frän är 1931 visade sig vid tillämpningen vara behäftad även med andra brister. Stadsplanclagen och byggnadsstadgan frän detta är ersattes därför efter en omfattande utredning av 1947 ärs ännu gällande byggnadslag och 1947 ärs byggnadsstadga. Den nya lagstiftningen innebar väsentliga förändringar främst i förhällandet mellan samhällets organ och de enskilda mat'ki'igt'trna. Tidigare gällande lagstiftning hade tillerkänt en- var markägare cn i princip fri rätt att exploatera sin mark för bebyggelse. dock med sädana inskränkningar som det allmänna. med rcspekterande av den enskildes rätt till mark. föreskrivit i lag som oundgängligen erforder- liga frän allmän synpunkt. Stadsplanelagen hade visserligen gett samhället möjlighet att reglera tätbebyggelse som förväntades uppkomma inom visst omräde men hade inte kunnat anvisa medel att bestämma var och när sädan bebyggelse borde fä äga rum.

Den ändring som vidtogs 1947 i den enskildes rätt att bebygga sin mark innebar att det slogs fast i lag att endast sädan mark som vid planläggning prövats lämplig för tätbebyggelse fick användas för detta ändamål. Sädan bebyggelse definierades som en samlad bebyggelse som nödvändiggör särskilda anordningar för tillgodosecnde av gemensamma behov. Annan bebyggelse betecknades som glesbebyggelse och lämnades i princip fri.

Frägan om ett visst omräde överhuvud skulle få tas i anspräk för tätbe— byggelse borde enligt den nya lagstiftningen i första hand prövas i samband med översiktlig planläggning. För ändamälct infördes tvä n_'a planformcr. regionplan för gemensam planläggning för två eller flera kommuner. och generalplan för att ange grunddragen för markens användning inom de enskilda kommunerna. Medan regionplan alltid skttlle fastställas men en- dast tillades mycket begränsade rättsverkningar. kunde kommunerna för sin egen inomkommunala översiktsplanering välja mellan att upprätta och anta en generalplan utan att söka fä den fastställd och att efter antagande underställa den Kungl. Maj:ts fastställelseprövning. Antagen generalplan medförde inga rättsverkningar utan skulle endast tjäna till ledning för kommunens efterföljande detaljplt'tnearbete. Fastställd generalplan med- förde förbud att bygga i strid mot planen och gav under vissa förutsättning- ar kommuncn rätt att lösa mark.

Stadsplan bibehölls för dctaljplancli'iggning men bestämmelserna om innehäll och verkningar byggdes ut. Även landskommuner skttlle nu fa använda stadsplan utan krav pä municipalbildning. Rätten att lösa mark för att genomföra stadsplaner vidgades nägot. Byggnadsplanen behöll sin ka- raktär av medel för länsstyrelsen att reglera bebyggelsen pä landsbygden utan medverkan av kommunen. (ienomft'irandet av byggnadsplaner under- lättades genom att vägförening enligt lagen om enskilda vägar anvisades som huvudman med viss rätt till tvi'tngsft'irvi'trv av allmän plats. Det var avsett att byggnadsplanen i princip skulle ersätta den är 1926 i fastighets-

2 'l'illÅwns'tr'n ut' och hut-'mlclrug [ gällande hygg-

nur/slagstili/ting » 7

Prop. 1985/86: 1 62

bildningslagarna införda planformen avstyckningsplan. vars svagheter som planinstrttment blivit uppenbara. Denna plantyp utmönstrades därför. men pä grund av svårigheten att inom rimlig tid ersätta det mycket stora antalet avstyckningsplaner som tillkommit under de föregaende ärtiondena med- gavs dock att äldre avstyckningsplaner alltjämt skulle gälla. De tillades ocksä i Vissa hänseenden verkan som byggnadsplan. trots att de tillkommit utan lämplighetsprövning av markanvändningen. Denna verkan kunde dock neutraliseras genom beslut av länsstyrelsen. Det förutsattes vid lag- stiftningens tillkomst att överstora detaljplaner genom revidering skulle begränsas till lämplig storlek och att inaktuella detaljplaner skulle kunna upphävas. Vidare förutsattes att de avstyckningsplaner som ansågs böra behällas omarbetades till byggnadsplaner. För alla nya detaljplaner inför- des ett aktualitetskrav. dvs. att en plan inte får ges större omfattning än att den kan väntas bli genomförd inom nära förestående tid.

Ocksä utomplansbestämmelser behölls i systemet främst som ett medel att bevaka att glesbebyggelsen utanför planlagda omräden inte utformades på ett olämpligt sätt. Utomplansbestämmelserna kunde ges ett skiftande innehåll för att anpassas till lokala förhållanden. Med utomplansbestäm- melser följde liksom tidigare skyldighet att söka byggnadslov.

Lagstiftningen av är 1947 medförde en betydande inskränkning av mark- ägarnas tidigare befogenheter att använda sin mark för bebyggelse. Av den grundläggande principen för reformen att mark inte fick användas för tätbebyggelse utan 1ämp1ighetsprövning ansägs följa att ersättning inte borde utgä om en markägare hindrades att exploatera sin mark för sådan bebyggelse. eftersom hanju saknade befogenhet till detta utan myndighets godkännande i plan eller genom dispens. Denna begränsning av tätbebyg— gelserätten skulle iakttas ocksä vid tillämpning av annan lagstiftning t. ex. expropriationslagen. Marken skulle värderas med beaktande av de in- skränkningar som följde av byggnadslagcn. Undantag gjordes för värde— stegring som inträtt före byggnadslagens ikraftträdande.

Även 1947 ärs byggnadslag upptog regler som till sitt syfte motsvarade bestämmelserna i 1907 och 1931 års lagar om tvångsförvärv av byggnads— mark men gav kommunen nägot: större befogenhet att ingripa. bl. a. genom möjligheter till tvä olika former för zonexpropriation.

2.3. Förhållandena efter 1947

2.3./ Mur/(politiskat'itgr'irtler

Kommunens möjligheter att bedriva en aktiv markpolitik ökade avsevärt är 1949. när regler infördes i expropriationslagen om rätt att tvängsvis fi.")rvärva mark som behövdes för tätbebyggelse. Denna nya möjlighet kom att få en betydligt större användning än byggnadslagens lösenregler. som ansågs vara svåra att tillämpa. Dessa regler ändrades därför redan är 1953. närmast med anledning av planerna i Stockholm på en omfattande omda-

2 "I'll/kemisten ur och lllllflltlltl'l'llg [' gällande bygs” mals/ugylf/hung 2.3— 7. ?.I

Prop. 1985/86: 1 (»3

ning av Nedre Norrmalm. De tvä formerna av zonexpropriation samman— fördes dä till en. som kunde användas när ett tätbebyggt "omräde befanns med hänsyn till den allmänna samfärdseln och kravet pä en ändamålsenlig bebyggelse vara i behov av en genomgripande ombyggnad. som inte lämp- ligen kunde genomföras annat än i ett sammanhang. För mindre omfat- tande expropriationsbehtw infördes en annan form" av tvängsft'irvärV. tomt- expropriation.

Z.3.3 [959 års rdbrni

Redan nägra är efter tillkomsten av 1947 års lagstiftning framkom önske- mål om en större översyn. särskilt av byggbestämmelserna. som ansågs alltför detaljerade och därmed hindersamma för byggandet. Man påtalade ocksä olägenheterna av lokala särbestämmelser. som var olägliga för bygg- företag med riksomfattande verksamhet. Efter en omfattande utredning ersattes därför 1947 års byggnadsstadga med en ny är 1959. i samband varmed åtskilliga ändringar vidtogs ocksä i byggnadslagcn.

Reformen är 1959 innebar inte nägon mera genomgripande förändring av de bärande principerna i 1947 års lagstiftning vad gäller förhållandet mellan det allmänna och markägarna elleri fråga om plansystemet. Den väsentli— gaste betydelsen läg i en förenkling och begränsning av författningsstoffet beträffande själva byggandet och en överföring av den tekniska detaljreg— leringen till särskilda tillämpningsföreskrifter.

Byggnadsstadgan från är 1959 införde ocksä en långtgående utjämnning av olikheterna i byggföreskrifter mellan stad och landsbygd. Beslutande- rätten överfördes i stor utsträckning till de lokala byggmyndigheterna. Byggnadsordningar skulle inte längre finnas.

! fråga om planväsendet vidtogs genom reformen vissa förändringar i avsikt att decentralisera beslutsfattandet och öka kommunernas inflytan— de. Bestämmelserna om generalplan pä landet omarbetades till större likhet med vad som gällde för städerna. Fastställandet av stadsplaner överfördes i huvudsak till länsstyrelserna med möjlighet för dem att under- ställa planer av större allmän betydelse Kungl. Maj:ts prövning. Tidigare detaljerade uppräkning av vad en stadsplan skulle innehålla ersattes med mera allmänna bestämmelser av ramkaraktär. Byggnadsplaneläggningen överfördes frän länsstyrelserna till kommunerna. Utomplansbestämmel- serna förenklades avsevärt till sitt innehåll och fick formen av standardise- rade föreskrifter som togs in i byggnadsstadgan. Det tillkom dock fortfa- rande kommunerna att bestämma om införande av utomplansbestäm- melser.

2.3.3 Ft'jrbt'rt'delsei' till en ny översyn av byggnadslugstiliningen

De stora förändringarna i samhällsbyggandets villkor. som följde med efterkrigstidens strtlkturförändringar i näringslivet och omlokalisering av befolkningen ställde nya krav på byggnadslagstiftningen. Den hade utveck-

2 Tillkomsten ut' och hindu/drug i gällande bygg- nutl.vl(lg.t*l[fhlilig 2.3.1— 2 ? f

Prop. l985/86: ] 6-4

lats för att i första hand möta behov av styrning och vägledning inom städer och andra tätorter. Nu framkom i växande omfattning behov av att lösa konflikter om markens användning utanför tätorterna. Till detta bi- drog bl.a. förändringar i befolkningens vanor i fråga om bosättning och rekreation och i transportsystemct. särskilt genom bilismens starka ut— veckling. Miljöstt'irningar som följde med tillkomsten av nya tekniska anläggningar med stor omgivningspäverkan blev vanligare.

Ett ökande intresse uppkom '.f'ör miljöfrågor och bevarande av naturre- surser. Man ställde alltmer krav på att planfrågor behandlades ur ett vidare perspektiv än tidigare. Byggnad-slagens former för översiktlig planläggning visade sig därvid vara otillräckliga. och nya planerings- och utredningsme- toder utvecklades vid sidan om dem som reglerades i lag.

Erfarenheterna från flera uppmärksammade markanvändningskonllikter under 1960-talet i samband med förläggningcn av nägra storindustrier och andra störande anläggningar väckte intresse för att utveckla nya former för samordnad behandling av sådana lokaliseringsproblem. Även motsättning- ar i samband med ny bostadsbebyggelse på jordbruksmark och den ökade användningen av kustområden för fritidsbebyggelse bidrog till att skapa efterfrågan på nya planeringsformer. Som en följd härav påbörjades förar- beten är 1967 för en fysisk riksplanering. Arbetet utmynnade i förslag till allmänna riktlinjer för användningen av vissa mark- och vattenområden. Riktlinjerna godkändes av riksdagen är 1972. och fortsatt arbete med att utbygga dessa riktlinjer har därefter bedrivits i flera etapper under samver- kan mellan staten och kommunerna.

Parallellt med arbetet på en fysisk riksplanering startades är 1968 förbe- redelser för en totalrevision av byggnadslagstiftningen i syfte att anpassa den till de nya tendenserna i samhällsbyggandet.

För att få genomslag för de nya av riksdagen antagna riktlinjerna för markanvändning vad gäller den kommunala planeringen och byggnadstill- synen vidtogs är 1971 vissa ändringar i byggnadslag och byggnadsstadga. Avsikten var att få till stånd en mera enhetlig och något strängare tillämp— ning av planläggningskravet. Detta skedde genom att tätbebyggelsebegrep- pet justerades sä. att det fick en mera framätsyftande innebörd. Vidare utvidgades byggnadsloVsplikten till att gälla hela landet. och i utomplans— bestämmelserna gjordcs ett tillägg som gav byggnadsni-imnderna en vidare möjlighet att pröva bebyggelsens lämplighet även i sädana fall då den inte behövde föregås av planläggning.

Denna reform fullföljdes är 1972 i samband med beslutet om den fysiska riksplaneringen genom ändringar som avsäg att göra generalplanen till ett mera användbart redskap att styra markanvändningen i känsliga områden. En befogenhet infördes nämligen för Kungl. Maj:t att förordna att en viss kommun skall upprätta och låta fastställa generalplan med visst innehäll beträffande särskilda områden av betydelse frän rikssynpunkt. Förbud mot bebyggelse i avvaktan på tillkomsten av en sädan plan kan knytas till förordnandet.

2 Tillkomsten ur och huvuddrag [

gällande bygg- nads/dgrtifining 2.3.3

Prop. 1985/86: 1 65

En annan viktig ändring som vidtogs vid detta tillfälle var utvidgningen av lämplighetsprövningen till alla slag av byggnadsföretagigsaledes även glesbebyggelse. Denna prövning behöver inte ske genom tletaljplan tttan kan göras även i samband med byggnadslovsprövning. Detta innebar i praktiken en upplösning av tätbebyggelsebegreppet. som i praxis fått en för allmänheten alltmer s !iirförstz'telig innebörd. Som stöd för byggnads- näntnderna utvidgades lämplighetskravet i utomplansbestämmclserna yt— terligare. och dessa bestämmelser utsträcktes att gälla tttan kommunalt beslut i hela landet. Motsvarande ättdringar vidtogs i fastighctsbildningsla— Len för att samordna fastighetsbildning och byggnadslovsprt'tvning. Ett visst skydd för fastighetsägarens rätt att fortsätta pt'igaende markanvänd— ning infördes genom en ändring i ersättningsreglerna. och övergängen till den härdare byggkontrollen mildrades nägot genom en tidsbegränsad er- siittningsmt'.')jlighct i övergängsbestämmelserna.

En viktig nyhet var den möjlighet att pröva nyanli'iggning och utvidgning av vissa industrier med stor ontgivningspäverkan som samtidigt infördes i en ny paragraf. lil—bas". i byggnadslagcn. Ett av syftena var att samordna bcdömningen enligt byggnadslagen med prövningen av omgivningspäver— kan enligt den är 1969 antagna nya miljöskyddslagen.

2.3.4. Ändringar eller [972

Under ären efter 1972 har vidtagits ytterligare ändringar i byggnadslag- stiftningen vid ett tiotal tillfällen. de flesta av ganska begränsad omfattning men nägra av stor principiell betydelse. Mest ingripande var utbrytandet av påföljdsbestämmelserna till en särskild lag om påföljder och ingripan- den vid olovligt byggande m.m. är 1976. Lagen innebär en betydande förstärkning av byggnadsnämndens möjligheter att beivra överträdelser. Bestämmelserna om straff ersattes med ett system av avgifter och möjligv heterna att fä olovligt utförda ätgärdcr undanri'tjda"eller pä annat sätt rättade förstärktes avsevärt.

Ett försök att förena den vidgade kontrollen av tätbebyggelse pä lands- bygden mcd minskade krav på detaljplan-:Iäggning gjordes är 1977 genom att begreppet tätbebyggelse av mindre omfattning infördes. ('.)m sädan bebyggelse föreligger. kan lämplighctsbedömning ske utan planläggning i samband med prövningen av ansökan om byggnadslov.

En reform av vikt för kommunerna när det gäller att fa bättre täckning för sina kostnader för att genomföra planer vidtogs är 1981. när nya ;:ätukostnadsregler infördes i byggnt'tdslagen. Av övriga efter är 1972 vid- 'agna ändringar kan nämnas bestämmelserna om handikappaupassning. "it-'ningsl'örbud. anordningar föratt förbättra sophänttningspersonalens ar- betsförhi'tllanden och lättnader i byggnadslovstxängel för vissa mindre byggnadsätgärder.

Många av de principer på vilka dagens lagstiftning vilar är enligt mitt ntening alltjämt aktttclla och sa väsentliga att de bör behällas i en ny

_l Riksdagen ”ISS.-Wo. I .ru/nl. .N-"r I

3 Tillkmnslcn ut' ut'/i lint'in/drng i gill/unde byt—'s'- nads/u'_'.t'lilining 233—234

Prop. 1985/86: 1 66

lagstiftning. Dagens system har emellertid ocksä påtagliga brister. En av orsakerna till det är att utvecklingen pä mänga omräden har lett till att lagstiftningen - ätminstone i sina äldre delar - inte fyller nutida krav. .Iag katt bara peka pä att praxis vid bäde planläggning och prövning av lov till bebyggelse har gittt i en riktning som inte förutsattes när författningarna kom till. Det finns därför betydande reformbehov. lnnan jag gär närmare in pä mina förslag vill jag redogöra för de reformbchov som enligt min mening är de mest angelägna och hur de lämpligen bör tillgodoses.

3 Tillkomsten ur och ltuvm'ldrru: i gällande bygg- ituds/ugstifining 3.3.4

Prop. 1985/86: 1 67

3. Reformbehoven och lagförslagets huvudsakliga inriktning 3 Rti/l""ni”/””"”! och lag/'()"inr/agan huvudsakliga Sammanfattning ipn-[kuling

'- Alla kommuner skall ha en aktuell översiktsplan som omfattar kommu- nens hela yta. (i)versiktsplancn kan ändras och fördjupas för olika del- omräden. ()mrädesbestämmeIser skall kunna antas. om kommunen vill säkerställa syftet med översiktsplanen inom begränsade omräden eller en lämplig användning av omräden som är av riksintresse enligt NRL. Dagens stadsplan och byggnadsplan ersätts av en enda plan. som kallas detaljplan. Regionplan skall kunna användas för samordning av flera kommuners planläggning ts. 69) Nybyggnadsfmbuden avvecklas. En principiell rätt införs att äterupp- föra byggnader som har rivits eller brunnit ned. Detaljplaner skall ha en genomförandetid som begränsar byggrätten i tiden. Efter genomförande- tidens utgång skall kommunen lta rätt att lösa in fastigheter som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med planen. Ont en byggnad strider mot detaljplanen. fär fastighetsägaren ändå göra bäde yttre och invändiga ändringar av byggnaden. En rätt till kompletteringsätgärder införs beträffande en- eller tvt'ibostadshus utanför områden med detalj- plants. 73)

Länsstyrelsens fastställelseprövning av planer slopas. Tyngdpunkten i länsstyrelsens arbete läggs vid samrådet. Länsstyrelsen skall ha möjlig- het att i efterhand granska och upphäva detaljplaner och områdesbe- stämmelser. Upphävande fär beslutas endast pä vissa. i lagen angivna grunder. nämligen om kommunens beslut — kan medföra att ett riksintresse enligt NRL inte tillgodoses.

— innebär att regleringen av sädana frågor om användningen av mark och vatten som angär tvä eller llera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt. — innebär att en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser Översiktsplaner skall inte prövas av länsstyrelsen. som dock skall avge ett yttrande under utställningen. varvid länsstyrelsen skall redovisa vilka anmärkningar som finns mot planen i nu nämnda hänseenden (s.

76) Medborgarinllytandet förbättras. Vid planläggning skall genom informa- tion och debatt eftersträvas ett sä fullständigt beslutsunderlag som möj- ligt för de politiska organen (s. 79)

'- Alla boende som berörs av en plan eller ett beslut om tillstånd skall. liksom hyresgi'isternas organisationer. ha samma ställning som sak- ägarna ts. 79) 'l'illständ till byggande m.m. lämnas i form av bygglov. rivningslov och

Prop. 1985/86: 1 68

marklov. Förhandsbesked kan lämnas beträffande atgärder som kräver 3 R(t/Ol'mbt'lwWII bygglov ts. 811) och lag/i'ä's/agt'!s _ huvudsakliga

Skyldigheten att söka lov skall kunna varieras genom kommttnala be- . . .

slut. Kommunen skall ttnder vissa förtttsättningar kttnna besluta att ””Il/(””ny vissa ätgärder inom omri'tden'utan detaljplan fär utföras titan bygglov. nämligen bl.a. komplementbyggnader. mindre tillbyggnader och inre ändringar av byggnader. För omräden med detaljplan kan komntttnerna i planen besluta att enklare fritidshus. kolonistttgor och liknande byggna- der pä det sätt som anges i planen fär uppföras eller byggas till eller ändras pä annat sätt utan lov (s. Stl) Ansvaret för att byggnader m.m. uppfyller PBL:s krav läggs i större utsträckning än i dag pä byggherren. Byggnadsnämnden behöver inte dctaljgranska konstruktionsritningar m.m. (S. 81 ). PBL föresläs ersätta bl.a. byggnadslagcn. byggnadsstadgan och lagen om päföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. ('s. 85). Innan jag går över till att beskriva de mest angelägna reformbehoven. vill jag i nägra korta punkter lägga fast de övergripande politiska syftena bakom hela mitt förslag. nämligen all decentralisera ansvar för planläggning och lokal miljö till kommuner- na genom att begränsa stater-s kontroll.

" ull ge bättre förutst'ittningar för de boende att delta i planeringen och päverka utformningen av närmiljön. att ge större frihet och ansvar för den enskilda människan.

'- att ge den fysiska riksplaneringens riktlinjer ett lagfäst stöd i de kommu- nala planerna. att förenkla och modernisera plansystemet. - att ge en starkare ställning för sociala och ekonomiska hänsyn i plaite- ring och byggande.

' att avskaffa de längvariga nybyggnadsfi'trbuden och ge möjligheter för kommunerna att upphäva eller ändra inaktuella detaljplaner. att ge bättre förttts'i'tttningar för planering av stadsförnyelse och andra förbättringar i befintliga omräden. Jag har valt att sammanföra de olika reforntbehoven till nägra frägor. som jag avser att här ta ttpp i följande ordning. nämligen förenkling och modernisering av plansystemet. obligatorisk översiktsplan som kan för- enas med omrädesbestämmelser. nybyggnadsförbuden avvecklas och de— taljplanernas byggrätter tidsbegränsas. decentralisering av beslutsfattan- det. förbättring av medborgarinllytandet samt förenklingar i PBL som har betydelse för den enskilda människan.

()rdningsföljden skall inte ses som en rangordning av frägornas betydel— se. Jag har valt denna disposition uteslutande därför att resonemanget blir - lättast att föra. om delfrägorna kan behandlas i denna följd. Det faller sig naturligt att först ta upp plansystemets utformning.

Prop. 1985/86: 1 69

Hänvisningar till S3

3.1. Förenkling och modernisering av plansystemct

Mitt _li'n'slag: Alla kommuner skall en en aktuell översiktsplan som otnfattar kommunens hela yta. Översiktsplanen katt ändras och fördju- pas för olika delomrt'iden. (')mrädesbestämmelser skall kttnna antas. om kommttnen vill säkerställa syftet med översiktsplanen inom begränsade omräden eller en lämplig användning av omräden som är av riksintresse enligt NRL. Dagens stadsplan och byggnadsplan ersätts av en enda plan. som kallas detaljplan. Regionplan skall kttnna användas för sam- ordning av flera kommuners planläggning.

[ grova drag ser dagens plansystem ut pä följande sätt. (_iencralplan skall ange grunddragen för markens användning till olika ändamäl. t.ex. till tätbebyggelse. friluftsliv. viktigare trafikleder och andra allmänna platser (9.5 BL). Pä framställning av kommunen kan generalplanen fastställas av länsstyrelsen. Den far dä vissa rättsverkningar som inte finns hos en generalplan som bara är antagen av kommunen. Stadsplan skall upprättas i den mån det genom kommunens utveckling behövs för den närmare regle— ringen av bebyggelsen (24å BL). Kommunerna har ansvaret för att gator byggs och underhälls inom omräden med stadsplan. ()m tätbebyggelse har uppkommit eller om sädan bebyggelse kan väntas uppkomma i 'ett omräde och stadsplan inte anses böra upprättas. skall byggnadsplan upprättas i den män sädan plan anses behövlig för reglering av bebyggelsen (1075 BL). lnom områden med byggnadsplan är det de enskilda fastighetsägarna som ansvarar för plangenomförandet. Bäde stadsplan och byggnadsplan skall för att bli gällande fastställas av länsstyrelsen. Bäda planformerna ger en viss s. k. byggrätt dvs. ätgärder sotn är förtttsatta i planen kan i princip inte vägras. '

De problem som finns med dagens plansystem skttlle mycket kort kunna beskrivas pä följande sätt.

Den översiktliga planform för inomkommttnal planering som anvisas i byggnadslagcn. generalplan. används mycket sällan. [ vart fall brukar kommunerna inte läta generalplancr fastställas. Den översiktliga plane- ringen har i stället som jag snart skall belysa — kommit att ta sig andra former än de som anges i lagen. Kommunerna arbetar med kommunöver- sikter. omrädesplaner m.m.. som inte regleras i byggnadslagstiftningen. Här finns det ett behov att modernisera lagen- sä att den kommer att erbjuda sädana former för den översiktliga planeringen som fyller kraven pä medborgarintlytande och pä statlig medverkan.

Det finns inte längre nägra bärande skäl att ha kvar tvä olika planformer för den mer detaljerade planläggningen. stadsplan och byggnadsplan. Ett allmänt önskemal är att dessa slås ihop till en planform. inte minst därför att de har kommit att användas för likartade syften och för områden av

.? Rq/or/nlu'lmt'en (N'/I lag[kniv/agan huvudsakliga inriktning J.!

Prop. 1985/86: 1 70

ttngefär samma karaktär. Vidar-: ligger det ett stort problem i att byggrät— terna enligt stadsplaner och byggnadsplaner formellt inte har nägon be- gränsning i tiden. Kommunerna iakttar stor försiktighet med att upphäva eller ändra dessa planer. även sådana som har blivit föräldrade. l stället har nybyggnadsförbud utfärdats för planområdet. Dessa förbud har i sin tur blivit långvariga. På det sättet har det uppstätt en ”ond cirkel" som nu mäste brytas.

Gällande byggnadslagstiftning är i hög grad inriktad pä reglering av ny bebyggelse och exploatering av mark. Urbanisering och tätortstillväxt har nu av olika skäl minskat i betydelse som planläggningsproblem. l stället träder frägor om resurshushällning. friluftslivets markbehov. byggnadsun- derhäll samt social och teknisk förnyelse av våra tätorter i förgrunden för planeringsintresset.

Plansystcmet bör ha sin funktion som en länk mellan. ä ena sidan. de bestämmelser i lagen om lämplig markanvändning. bebyggelsemiljö— och byggnadsutformning som jag senare kommer att föreslå tkravbestämmel- serna) och. ä andra sidan. reglerna om lov. som kan sägas utgöra en kontroll av att kraven efterlevs. Man kan med andra ord se det så att planerna innehåller den tolkning och precisering av kravbestämmelserna som kan utgöra ett beslutsunderlag vid den byggandes projektering och samhällets prövning av lov.

Planeringsuppgifterna kommer sannolikt att växla genom åren. Det är därför nödvändigt att många olika typer av planläggningsproblem kan lösas med hjälp av plansystemet. Detta bör därför utformas med en hög grad av llexibilitet och allmängiltighct. Detta förutsätter bl.a. att de bestämmelser som reglerar plancrnas innehåll ges en ganska allmän utformning. Däremot bör bestämmelserna om förfarandet när planer upprättas och antas pä ett tydligt sätt anpassas till de verkningar för offentliga organ och enskilda som planerna får.

1 lagen bör därför föreskrivas de demokratiska beslutsformerna samt det obligatoriska och det möjliga innehållet för varje planform. Med detta synsätt finns det inget skäl att i PBL skapa flera olika planformer med likartad verkan. En viktig utgångspunkt är också att plansystemet så nära som möjligt anknyter till den praxis som räder i dag. Mot denna bakgrund anserjag att plansystemet i grova drag bör bestä av följande delar: It (.")bligatorisk översiktsplan med mål och riktlinjer för en lämplig bebyg- gelseutveckling för kommunens hela yta. Planen skall inte ha någon bin— dande verkan mot enskilda. Den utgör ett beslutsunderlag for detaljplan och vid prövningen av ansökningar om lov. Översiktsplanen kan ändras och fördjupas för olika delomräden. För begränsade områden och i vissa bestämda avseenden kan översiktsplanens riktlinjer befästas i form av omrädesbestämmelscr med bindande verkan för enskilda och myndighe- ter. Sädana bestämmelser grundar dock ingen byggrätt. ] vissa fall kan de leda till sädana inskränkningar för fastighetsägare att ersättning aktualise- ras när bestämmelserna hävdas.

.? Reform/Juliorun och lagförslagen huvudsakliga inriktning 3.1

Prop. [985/86: 1 7]

2) Detaljplan för den närmare regleringen av markens användning. bebyg— gelse och andra anläggningar. Planen..som är en sammanslagning av da- gens stadsplan och byggnadsplan. medför rätt att bygga i enlighet med planbestämmeIserna. Planen skall i princip ha bindande verkan mot enskil- da vid prövningen av ansökningar om lov och grunda ersättning.-"mätt i vissa fall.

3) Regionplan för frivillig samordning av flera kommuners planläggning.

Jag äterkommer inom kort med en nägot fylligare presentation av över- siktsplanen och detaljplanen. Först vill jag emellertid ta tipp frägan om planformernas inbördes samband.

PBl..-utredningcn föreslär att de olika planformerna skall vara knutna till varandra på så sätt att de översiktliga planerna skall tjäna till ledning för de mera detaljerade. Flera remissinstanser har pätalat denna bundenhct som olämplig och hävdat att den leder till ett stelt och omständligt system. Utredningens konstruktion utgår från tanken att ändringar i markanvänd- ningen är kända långt i förväg och därför kan förutses och behandlas i de översiktliga planerna.

.lag anser att det finns fog för kritiken. Plansystemet mäste bäde ha framätsyftande. offensiva inslag och ge möjlighet att snabbt behandla uppkommande nya situationer. Vid ställningstaganden till nya projekt används normalt tillgängliga planer på alla nivåer tillsammans med andra kunskaper om fysiska. ekonomiska och sociala förhållanden som underlag för att bedöma lämpligheten och nä bästa möjliga helhetslösning. Plansys- temet mäste i denna situation fungera som hjälpmedel och inte som ett svärforcerat hinder. byggt på felaktiga eller tidigare okända förutsättning- ar. Jag anser därför att övervägande skäl talar för att några tvingande bindningar mellan planerna inte bör finnas.

Hänvisningar till S3-1

3.2. Obligatorisk översiktsplan som kan förenas med områdesbestämmelser

Redan i direktiven är 1968 till bygglagutredningen efterlystes en starkare ställning för kommunernas översiktliga planer. De planer som enligt bygg- nadslagcn är avsedda för översiktlig planläggning är inte obligatoriska för kommunerna. De är inte heller anpassade till dagens behov. De har bundit upp markanvändningen i länga tidsperspektiv utan att ge tillräcklig flexibi— litet inför ändrade förutsättningar. Reglerna för att ge generalplancr rätts- verkan är alltför omständliga och medför onödig tidsutdräkt. Sedan är 1947 har bl.a. därför endast nägot tjugotal sädana planer fastställts. Andra former av översiktsplaner har i anslutning till den fysiska riksplaneringen vuxit fram i stället för de planer som byggnadslagcn anvisar. För att skapa en grund för de planmässiga överväganden som numera skall göras ocksä för spridd bebyggelse introducerade salunda planverket kommunöversik- terna i en cirkulärskrivelse är l973. Kommunöversikterna avsägs innehälla riktlinjer för byggnadslovsprövningen och fastighetsbildningen utanför de- taljplanelagda områden i kommunen.

3 Raj/ierln'lmvt'n ”('/I lag/i")"rxlagets huvudsakliga inriktning

.f. l —-_?_2

Prop. 1985/86: 1 73

N _.ot krav pä kommunerna att upprätta kontmttnövcrsikter har aldrig _? Rq/oi-nilu'lnivan införts. Trots detta fanns redan efter nägra är sädana översikter i nästan ("'/' ltlklfil'xltltu'f-Y alla Sveriges kommttner. Till deras starka genomslagskraft har bidragit att (I'll-"”I'Y_(lkli—W de. utan att definitivt binda den framtida markanvändningen. har gett [filmning kommttnerna en handlingsberedskap inför olika initiativ som innebär an— _ .- spräk pä förändrad markanvändning i olika omräden. De har ocksä kunnat ge kommuninvänarna information om kommunens inställning till olika byggprojekt. En annan viktig fttnktion hos kommunöversikterna är att de tttgör en dokumentation av den löpande dialogen mellan staten och kont- munerna i den fysiska riksplaneringen. Pä senare är har även omrädes- planer för lokala omräden blivit allt vanligare. ()mrädena omfattar mark som av nägon anledning har bedömts lämplig att stttdera i ett sammanhang. och planerna kan ha mänga olika syften i praktiken. I regel handläggs omradcsplaner enligt bestämmelserna om antagen generalplan, men de har ingen rättsverkan för enskilda fastighetsägt-tre.

PBL—utredningen har föreslagit: att de översiktliga planformer som har vuxit fram vid sidan av byggnadslagcn blir lagreglerade och att de ges en viss betydelse som beslutsunderlag vid prövning av tillstånd till bebyggelse och andra markanvändningsätgärder. [ likhet med en närmast enig remiss- opinion delarjag i stort sett utredningens uppfattning på denna punkt.

En lagfäst skyldighet för kommunerna att bedriva översiktlig fysisk planering som omfattar hela kommunens omräde framstår nu som nödvän- dig. En sädan reform kan sägas ha två syften. nämligen dels att kommunen gentemot staten skall klargöra hur omräden av riksintresse enligt NRL bör användas och httr problem som kräver mellankommunal samordning skall lösas. dels att kommunen i demokratiska former skall kunna ge riktlinjer för en lämplig bebyggelsetttveckling i olika delar av kommunen.

Jag föreslär säledes att det nu ställs krav pä att alla kommuner skall ha en översiktsplan som omfattar kommunens hela omräde. Översiktsplanen bör kttnna fördjupas och ändras för begränsade omräden. Därmed hort- faller enligt min mening behovet av bestämmelser om en särskild planform som fyller de syften som de informella omrädesplanerna f. n. har.

Översiktsplanen skall ange grunddragen i den avsedda markanvändning- en och riktlinjer för bebyggelseutvecklingen. Jag kommer att föreslå att i princip all ny bebyggelse. liksom f.n.. skall prövas lämplig är allmän synpunkt. Denna prövning bör som nu ske vid planläggning elleri samband med prövning av lov. Genom översiktsplanen uttalar kommttnfullmäktigc sin mening om vilka allmänna intressen som finns inom olika delomräden. Pä det sättet utgör översiktsplt'tnen ett beslutsunderlag för byggnadsnämn- den när den har att vid det fortsatta beslutsfattandet göra avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen. Översiktsplanen — som inte kan överklagas annat än genom kommunalbes 'är — kan däremot inte ges nägon bindande verkan vid prövningen av enskilda ärenden om lov. infö— randet av en obligatorisk översiktsplan. som kan utgöra underlag för den

Prop. 1985/86: 1 73

allmänna lämplighetsprövningen av bebyggelse utanför de detaljplanelagda områdena. innebär ocksä att tätbebyggt:Isebegreppct kan" utmönstras ur lagstiftningen. Detta betraktarjag som en central fräga i hela reformen. Jag äterkommer snart till den (avsnitt 3.7).

[de områden i kommunen där rättsverkan är nödvändig för att säkerstäl— la syftet med översiktsplanen skall omrädcsbestämmelser kunna beslutas. (_)mrädesbestämmelser bör kunna användas även för att fastställa en lämp- lig användning av områden av rinsintresse. Med omrädesbestämmelser. som kan överklagas. skall kommunen kunna ttppnä en bindande verkan gentemot bl. a. fastighetsägarna i frågor som rör t. ex. markens användning för olika ändamål samt bebyggelsens lokalisering och utformning. Nägon byggrätt för fastighetsägarna eller inlösenrätt för kommunen uppkommer dock inte på grund av omrädesbestämmelser.

Jag vill här anmäla en betydelsefull skillnad mellan lagrådsremissen och det nu föreliggande förslaget. l lagrådsremissen föreslog jag att omrädes- bestämmelser skall kunna användas bl. a. för att avsätta mark som frilufts- områden. Jag har nttmera efter samråd medjordbruksministern kommit till den uppfattningen att denna fråga inte bör regleras i PBL utan genom en ändring i naturvårdslagen. Jag äterkommer med ett utförligare resonemang iden delen (avsnitt5.4.3).

3.3. Nybyggnadsförbuden avvecklas och detaljplanernas byggrätter tidsbe- gränsas

i'l'lillförsfag.' Nybyggnadsförbuden avvecklas. En principiell rätt införs att äteruppföra byggnader som har rivits eller brunnit ned. Detaljplaner skall ha en genomförandetid sotn begränsar byggrätten i tiden. Efter genomförandetidens utgång skall kommunen ha rätt att lösa in fastighe- ter som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med planen. Om en byggnad strider mot detaljplan får fastighetsägaren ändå göra bäde yttre och invändiga ändringar av byggnaden. En rätt till komplet- teringsätgärder införs beträffande en- eller tväbostadshus utanför omrä-

den med detaljplan.

3.3.1. Arvet/(ling (lt' n_vbyggnua'xförbndwt

Kommunerna har enligt dagens ordning rätt att ensamma bestämma när och var detaljplan skall upprättas. Den principen bör givetvis ligga bakom även en ny lag. När en detaljplan väl har upprättats. kan dock kommunen f. n. inte vägra nybyggnadsätgärder som stämmer överens med planen och med byggnadslagstiftningens övriga materiella krav.

De formellt sett obegränsade giltighetstiderna för detaljplaner har skapat avsevärda problem. För många fastigheter finns det nämligen byggrätter som i vissa fall kan vara mycket olämpliga med hänsyn till den önskvärda

.? Rtffbrrnbc/un't'n och lug/i'irs'lugcts huvudsakliga inriktning i.2—_t'.3.l

Prop. [985/86: I 74

samhälIsutvecklingen. Det kan röra sig om sädana outnyttjade byggrätter i centrala stadsomräden som ter sig alltför omfattande enligt nutida synsätt eller omfattande byggrätter. utlagda för villor och fritidshus i gamla planer frän l94tl- och Stl-talen.

Samhällets medel att fä kontroll över utvecklingen i sädana fall har varit att belägga planomrädcna med nybyggnt-tdsförbud i avvaktan pä planänd— ring. Resurser att upprätta och genomföra nya planer har dock ofta sak— nats. vaiför förbuden har förlängts och ibland blivit gällande i flera decen- nier. trots att det ursprungligen var avsett att förbuden skulle fä gälla högst nagra är. Kommunerna är ofta inte heller beredda att ta ställning till en planläggning. därför att det räder osäkerhet om det framtida markutnytt- jandet. Tidpunkten för en omdaning av det aktuella omrädet kan vara olämplig med hänsyn till kommunens utveckling. Dessa förhållanden gäller ocksä omräden som saknar detaljplan men som kan ha en betydande bebyggelse. För att samhället skall behälla en önskvärd handlingsfrihet hindras i dag fastighetsägaren genom nybyggnadsförbud att vidta nybygg— nadsatgärder pä sin fastighet. Begreppet nybyggnad är ganska vittgäende och omfattar en hel del ätgärder även med befintliga byggnader. Den enskildes uppoffringar för att hälla samhället med handlingsfrihet blir mot denna bakgrund mänga gänget" orimliga. i varje fall när det gäller den stora mängd smähus som berörs av nybyggnadsförbuden.

Den "döda hand" som ligger över förbudsomrädena kan leda till ett däligt resursutnyttjande och i vissa fall rentav till risk för förslumning. Det är i mänga fall sannolikt ett bättre resursutnyttjande att Iäta smähusägarna utveckla och förbättra sitt boende genom värdehöjande byggnadsätgärder. även om det i viss män kan förs vära en framtida omdaning av omrädena. En sädan tanke finns med redan i direktiven till bygglagutredningen.

En förutsättning för att de nybyggnadsförbud som gäller i avvaktan pä planändring skall kttnna avveck as är emellertid att ur samhällets synpunkt inaktuella och olämpliga byggrätter samtidigt kan avvecklas. Förutsätt- ningarna för planers genomförande förändras över tiden pä sädant sätt att det mäste vara möjligt för samhället att göra sådana ändringar i inaktuella planer att outnyttjade och inte längre lämpliga byggrätter utsläcks även mot fastighetsägarnas vilja. Bygurätternas giltighet mäste därför kunna begränsas i tiden. Administrz-ttiva nybyggnadsförbud behöver dä inte längre tillgripas för att stoppa genomförandet av inaktuella planer.

] linje med direktiven frän 1963 har PBL-utredningen lagt fram förslag i de avseenden somjag nu har berört. Utredningen har sälunda föreslagit en rätt för fastighetsägarna att tttan hinder av samhällets planer få lov till sadana ätgärder som kan anses utgöra en fortsättning av den pågående markanvändningen. Vidare har utredningen föreslagit att detaljplaner skall äsättas en genomförandetid pä 5-— l5 är och att den tiden skall ha avgöran— de betydelse för byggrättens värde.

Remissutfallet i dessa delar är i stort sett positivt. och jag anser att

.? lfc-;lm'nt/n'lnn'(/n (n'/t Ing/'()"rs/ngt'ls ltut'ut/Mt/t'ligu inri/tlning 3.3.1

Prop. HSS/86: [ 75

förslagen är väl värda att ta fasta pa. När det först gäller utredningens förslag att fastighetsägarna bör" få rätt att utföra ätgärder inom ramen för pägaende markanvändning. är remisskritiken ganska stark beträffande den föreslagna rättighetens vida omfattning. Jag anser det därför befogat att omarbeta systemet pä den här punkten och vill föra fram ett förslag som i korthet innebär följande.

Hänvisningar till S3-3-1

3.3.3. Rätt till titvrnpp/i'irunde. genuin/firandvlitl_li'n' th'fflffpftlllt'l' uc/t räl! rill ktnnplctrt'ringsä[gärder

Utredningen har föreslagit en principiell rätt för fastighetsägare att fä lov till äteruppförande av rivna eller brandskadade byggnader. Jag anser den— na tanke vara helt riktig och förordar en princip som ligger i linje med utredningens t't'irslag. Av skäl som jag senare skall redovisa (avsnitt l2.3.2) anserjag dock inte att förslaget bör utformas sotn en rätt att få bygglov utan i stället som en rätt att få ersättning. om bygglov vägras.

lnom områden med detaljplan skall i princip endast åtgärder som stäm- mer överens med planen fä vidtas. Mindre avvikelser kan dock medges. Ett undantag frän principen om planenlighet utgör yttre och inre ändringar av byggnader. Även om en byggnad används på ett sätt som strider mot ändamålsbestämningen i en detaljplan. fär fastighetsägaren rätt att göra bäde yttre och inre ändringar.

Som jag nyss anförde bör det införas en möjlighet att begränsa giltighe- ten i tiden av detaljplaner. Som utredningen har föreslagit bör detta ästad- kommas genom att kommunen bestämmer en tid. inom vilken lov till de i planen medgivna åtgärderna skall sökas (genomförandetid). Fastighets— ägarens rättsliga ställning skall vara stark under genomförandetiden. En- dast om det är nödvändigt på grund av nya förhållanden av stor allmän vikt. vilka inte har kunnat förutses vid planläggningen. skall planen dä kttnna upphävas eller ändras till fastighetsägarens nackdel. l sädana fall skall kommunen vara skyldig att betala ersättning för värdet av förlorad byggrätt. Efter det att genomförandetiden har löpt ut. skall kommunen kunna upphäva eller ändra planen utan att rättigheter som har uppkommit genom planen beaktas. [ sädana fall skall kommunen inte ha någon skyldig- het att betala ersättning till fastighetså'tgarna. Vidare skall kommunen efter genomft'irandetidens utgång ha rätt att lösa in fastigheter som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med planen.

Det skall finnas en principiell rätt till kompletteringsätgärder pä fastighe- ter med en- eller tvåbostadshus som inte omfattas av detaljplan. Prövning- en av ansökningar om bygglov till kompletteringsätgz'irdcr skall avse enbart kraven på detaljplaceringen pä tomten samt pä utformningen. dvs. utseen- defrägorna. och utförandet den tekniska konstruktionen. Någon allmän lämplighetsprövning av åtgärdens lokalisering skall alltså inte göras. Med kompletteringsätgärder avses

l. uppförande av komplementbyggnader.

3 R(frin'lnln'lmtv'n och Ittg/t'irs/ugt'ts hurra!.ru/rliya inriklning j'.3.1-—_€__i'_2

Prop. I 985/86: ] Ft»

"2. mindre tillbyggnader.

3. inre ändringar av byggnader.

4. yttre ätgärder pä byggnader. sasom utbyte av fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial och

5. bygglovspliktiga underhällsätgärder.

Genom de nu redovisade reformerna blir gränsdragningen mellan sam- hällets och fastighetsägarmts befogenheter klarare än i dag. Samhallets möjligheter att se till att planerna verkligen blir genomförda förstärks. samtidigt som fastighetsägarna får större trygghet i förfogandet över sina fastigheter.

3.4 [)(-centralisering av beslutsfattandet l

Mitt fin-slug: Länsstyrelsens fastställelseprt'ivning av planer slopas. 'l'yngdpunkten i länsstyrelsens arbete. läggs vid samrädet. Länsstyrel- sen skall ha möjlighet att i efterhand granska och upphäva detaljplaner och omrädesbcstämmelser. Upphävande fär beslutas endast pä vissa. i lagen angivna grunder. nämligen om kommunens beslut kan medföra att ett riksintresse enligt NRL inte tillgodoses.

innebär att regleringen av sädana frågor om användningen av mark och vatten som angär två eller flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt. — innebär att en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av av skydd mot olyckshändelser. Översiktsplaner skall inte prövas av länsstyrelsen. som dock skall avge ett yttrande under utställningen. varvid länsstyrelsen skall redovi-

sa vilka anmärkningar som finns mot planen i nu nämnda hänseenden.

Den nuvarande regleringen av förhållandet mellan staten och kommu- nerna pä byggnadslagstiftningens omräde har i stor utsträckning utformats under en tid då den kommunala organisationen och kompetensen var en helt annan än den är i dag. Kommunerna har sedan dess blivit större. och deras förvaltningsorganisation har byggts ut. Tillgången till kvalificerad sakkunskap på olika områden har ökat. Behovet av statlig tillsyn och kontroll över kommunernas sätt att fullgöra sina uppgifter har därmed allmänt sett minskat. Under er. följd av är har statsmakterna som en konsekvens av denna utveckling strävat efter att i olika sammanhang decentralisera beslutsfattandet till kommunerna.

Statsmakterna har det övergripande ansvaret för samhällets utveckling och måste därför ange ramarna för de regionala och kommunala organens befogenheter. Statlig tillsyn och kontroll kan mot den bakgrunden inte helt undvaras. Den måste emellertid utformas med beaktande av att den kom-

3 Rtj/itrut/whore!) rn'h laglörslugetr Intim/sakligt! inri/t'tnint' 333—34

Prop. 1985/86: 1 77

munala självstyrelsen har grundläggande betydelse för värt lands styrelse— skick.

3.4.I Ix'mnntttm't'nn bör själva hex/mu ont ina/"kunvänt/ning ot'lt bygga/nie

En förskjutning av ansvaret till kommunerna bör kunna ske i betydande utsträckning även när det gäller beslut om markanvändning och byggande. I likhet med utredningen och det helt övervägande antalet remissinstanser anserjag att planer skall bli gällande genom att kommunens antagandebe— slut vinner laga kraft. Antagandebcslutet kan överklagas till länsstyrelsen och länsstyrelsen kan också självmant ingripa på det sätt jag stras äter- kommer till.

En begränsning av det statliga inflytandet förutsätter inte bara en formell ändring av själva plansystemct titan även att statens roll i olika frågor preciseras på ett tydligare sätt än f. n. Statens möjligheter att ingripa i fråga om innehället i planer bör enligt min uppfattning — bortsett från den bevakning av enskilda intressen som sker vid besvärsprövning — huvud- sakligen begränsas till frågor av nationell betydelse och till vissa frågor som rör den mellankommunala samordningen av planläggningen. Detta bör medföra bl.a. att de statliga myndigheterna prioriterar arbetet med översiktliga frågor inom den fysiska planeringen på bekostnad av detaljfrä- gor och frågor av lokal betydelse. i vilka kommunernas beslut bör ges ökad genomslagskraft.

3.4.2 T_vngd/mnkth i länsstyrelsens arbete läggs vid satur/idel

Jag delar ocksä utredningens uppfattning att den statliga kontrollen. som enligt gällande lag är en efterhandsgranskning. i största möjliga utsträck— ning bör ersättas av medverkan i förhand genom information och samråd under pägäende planering. Redan nu är samrådsförfarandet av större prak- tisk betydelse än fastställelseprövningen. Även i fortsättningen blir samrå- det ett viktigt instrument för att behandla sädana frågor där statliga och kommunala intressen kommer i beröring med varandra och där konflikter kan tänkas uppstå. I vissa fall torde emellertid samrådet inte leda fram till samstämmighet i de statliga och kommunala uppfattningarna. Frågan är då vem som skall ha det slutliga avgörandet i sin hand. staten eller kom- munen.

3.4.3 Länsstyrulsens roll vid efter/mntlsgrnnskningt'n

Utredningen har föreslagit att den obligatoriska statliga fastställelse- prövningen av alla planer slopas och ersätts med ett system där länsstyrel- sen pä vissa i lagen preciserade grunder skall kunna underställa de kommu- nala besluten regeringens prövning.

Den ansvarsft'irdelning mellan staten och kommunerna som PBL-utred- ningens förslag ger uttryck för är enligt min meningi stort sett lämplig. Den innebär bl.a. att staten självmant skall kunna ingripa mot kommunala

3 Relä>rnz/n'ltm-en och Ing/Inzrlngels huvudsakliga inriktning 3.4.1—343

Prop. 1985/86: ! its

beslut om planer. endast om vissa i lagen angivna intressen inte har blivit tillgodosedda. t. ex. riksintressen. I likhet med mänga remissinstanser anserjag att tyngdpunkten i beslutsfattandet inom det statliga omrädet inte bör ligga hos regeringen utan pä länsstyrelserna. .Jag anser säledes att det bör ankomrna pä länsstyrelsen att pröva om en viss plan frän statens synpunkt kan godtas eller inte. En sädan reform är av största betydelse även frän effektivitetssynpunkt. Det ligger givetvis patagliga tidsvinster i en planprocess som den nu beskrivna. Genom att pä detta sätt lägga besluten närmare dem som berörs förstärks ocksä det demokratiska inlly— tandet.

Som jag tidigare nämnde bör statens möjligheter att självmant ingripa mot kommunala planbeslut huvudsakligen begränsas till frågor av nationell eller mellankommunal betydelse.

Länsstyrelsen bör ha skyldighet att inom tre veckor frän den dag dä kommunens beslut kom länsstyrelsen till handa besluta om prövning av beslut att anta. ändra eller upphäva en detaljplan eller omrädesbestäm- melser. om det kan befaras att det kommunala beslutet

[. innebär att ett riksintresse enligt NRL inte tillgodoses.

2. innebär att regleringen av sådana frägor om användningen av mark och vatten som angär två eller llera kommuner inte har samordnats pä ett lämpligt sätt eller

3. innebär att en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

Beträffande översiktsplanerna skall länsstyrelsen kunna genom ett granskningsyttrande i anslutning till utställningen ange i vilka hänseenden det finns erinringar mot planen. Översiktsplanen skall utgöra underlag för fortsatt beslutsfattande som rör användningen av mark och vatten. Läns- styrelsens yttrande utgör därvid en del av beslutsunderlaget. Nägra möjlig- heter till ingripande mot beslut om översiktsplaner behövs enligt min mening inte. Det bör vara tillräckligt om länsstyrelsen kan bevaka fortsatta beslut bl.a. inom områden där det råder tvist mellan staten och kommunen om den lämpliga markanvi-indniagen.

Om det behövs för att tillgodose ett riksintresse inom ett visst omrade eller ett rnellankomrnunalt intresse. bör regeringen kunna utfärda ett plan- föreläggande. dvs. förelägga kommunen att anta. ändra eller upphäva en detaljplan eller o'mrädesbestämmclser.

3 Refin'nlbt'lmi'r'n U('/l [tig/t'irs'lugr”Is huvudsakliga inriktning 3.4 .3

Prop. 1985/86: ] 79

3 R(f/i)I'Hlbt'hut't'n rit-lr ltr;.(fikl't'lugt'ls . . . _ " .. . _ IIIn'm/m/t/igu .tfi/l./."i/'.t'lule: Medhorgarmllytandet törbattras. Vid planläggning skall i'm-[Amina

»

| genom information och debatt eftersträvas ett sä fullständigt beslutsun- 3.5 3.5 Förbättring av medhorgarinflytandet

derlag som möjligt för de politiska organen. Alla boende som berörs av en plan eller ett beslut om tillständ skall. liksom hyresgästernas organisatitmer, ha samma ställning som sak-

I .. ? agarna. l

Att människorna är intresserade av samhällsfrägor och att de deltar i samhällsdebatten är grunden för demokratin. De senare ärens debatt i miljöfrägor. frågor om stadsft'örnyelse och andra planeringsfrågor har fäst uppmärksamheten på att medborgarnas insyn och inflytande mäste förstär- kas i olika led av den kommunala planerings— och beslutsprocessen. I dagens lagstiftning är markägarna inom det omräde som berörs av plan- läggning sakägare vid upprättande oeh ändring av planer. Det innebär ocksä att de har rätt att föra sina åsikter vidare genom att överklaga planbesluten. Till sakägarna räknas i första hand fastighetsägare och arren- datorer. Särställningen för fastighetsägare har inte ansetts svara mot de- mokratins anspräk pä allmänhetens deltagande. Det har frän bl.a. hyres— gäströrclsen rests anspråk på att de boende inom ett område som berörs av planläggning skall ha samma möjligheter som fastighetsägarna. PBL-utred- ningen har föreslagit att sakägarkretsen vidgas till att omfatta även hyres- gäster och bostadsrättshavare.

Enligt min mening gäller det att bygga tipp beslutssystemet i en ny lag så att det blir så öppet som möjligt för påverkan. Det behövs alltså regler som garanterar kommunmedlcmmarna insyn och inflytande. Givetvis kan det inte komma i fråga att ge kommunmedlemmarna möjlighet att ingripa i den formella beslutanderätt som de förtroendevalda tttövar genom den repre— sentativa demokratin. Strävan bör enligt min mening vara att genom infor- mation och debatt fä fram ett så fullständigt beslutsunderlag som möjligt för de politiska organen.

Jag ställer mig positiv till en utvidgning av den krets som bör ges en särskilt stark ställning i belutsprocessen men anser att detta måste vägas mot önskemålet att handläggningen inte blir avsevärt mer komplicerad än i dag. Alla möjligheter att minska den byråkratiska hanteringen mäste tas till vara. Mälet mäste vara att kommunernas arbetsuppgifter enligt den nya lagen skall kunna klaras med nuvarande personalresurser. Eftersom den utökade intressentkretsen också bör ha besvärsrätt. blir även statliga myn— digheter berörda av mitt förslag i denna del.

Jag anser att en något annorlunda lösning av dessa frågor bör väljas än den som utredningen har föreslagit. Med utredningens konstruktion blir det enbart inneha 'aren av hyresrätten eller bostadsrätten som blir sak-

Prop. 1985/86: 1 St)

ägare och tillförsäkras rätt att fä inft'n'mation. att avge synpunkter och att överklaga besluten. En sädan begränsning är enligt min mening inte befo— gad. Den eftersträvade utvidgningen av medborgarinllytandet bör omfatta alla hushällsmedlemmar. För en sädan lösning talar ävenjämställdhetsas— pekter. Den som tecknar hyreskontraktet eller bostadsrätten är ofta den manliga parten i hushället. Utredningsförslaget skulle därför kunna leda till att manga kvinnor inte fär formella möjligheter att päverka beslutsfattan- det. Enligt min mening bör därför alla boende som berörs av ett planförslag ha samma ställning som sakägarna.

Med anledning av lagrådets förslag (yttrandet s. 38 fl föreslär jag emel— lertid nu en annan lagteknisk lösning av inllytandefrägan än i lagrädsremis- sen. som innehöll en s. k. legaldelinition av begreppet sakägare (1 kap. Bä i det remitterade lagförslaget). Jag anser att lagtexten inte bör uppta nägon bestämning av sakägarbegreppet. ] stället bör i förfarandereglerna anges vilken ställning de olika kategorierna av intressenter skall ha. Därvid bör de boende i princip jämställas med den mer traditionella gruppen av sakägare.

[för att inte handläggningen skall bli orimligt komplicerad mäste kallelse- förfarandet när det gäller den pä detta sätt vidgade kretsen vara enkelt. Kungörelse i ortstidning bör vara tillräckligt. För att garantera de boende möjligheter till en god information bör ocksä hyresgästernas organisationer ha samma ställning som sakägarna med rätt att i likhet med fastighets- ägarna beredas tillfälle till samråd och fä kallelse till utställning av plan- förslag. Därigenom betonas ocksä betydelsen av den samlade uppfattning- en bland berörda boende. Det är dock inte fräga om att ta ifrån den enskilda hyresgästen rätten att framföra synpunkter vare sig hon eller han är ansluten till en hyresgästorganisation eller inte.

Information och samräd i anslutning till planläggningen bör givetvis rikta sig även till kommunmedlemmarna i allmänhet och till berörda intressenter i övrigt. t.ex. olika organisationer. För att stärka medborgarnas och de förtroendevaldas inflytande över planeringen bör programarbetet tipp- märksammas som ett viktigt moment i planprocessen. Kommunerna bör utnyttja möjligheten att föra diskussioner med berörda medborgare i pro- gramarbctet.

3.6. Förenklingar i PBL som har betydelse för den enskilda människan

Mirtfi'irs/ug: Tillständ till byggande m.m. lämnas i form av bygglov. rivningslov och marklov. Förl'iandsbesked kan lämnas beträffande ät- gärder som kräver bygglov.

Skyldigheten att söka lov skall kunna varieras genom kommunala beslut. Kommunen skall under vissaförutsättningar kunna besluta att vissa ätgärder inom områden utan detaljplan fär utföras utan bygglov. nämligen bl.a komplementbyggnader. mindre tillbyggnader och inre

.? Rofiuvn/Je/mn-u och Iugfi'irslugwls lnom/_t'u/t'ligu inriktning .fi—aff)

Prop. 1985/86: ] SI

ändringar av byggnader. För områden med detaljplan kan kommttnerna i planen besluta att enklare fritidshus. kolonistttgor och liknande bygg- nader på det sätt sotn anges i planen får uppföras eller byggas till eller ändras på annat sätt tttan lov.

Ansvaret för att byggnader m.m. uppfyller PBL:s krav läggs i större utsträckning än i dag på byggherren. Byggnadsnämnden får möjlighet att underlåta att detaljgranska konstruktionsritningar m.m.

Beslut som angår miIjöft'iri'tndringar och samhällsutveekling bör läggas så nära de berörda människorna som möjligt. Förslagen om decentralise— ring av beslutanderätten till kommunerna och om förstärkning av de boendes möjligheter att själva delta och utöva inflytande i planeringen skall ses som uttryck för denna princip. Hela reformen bör dessutom präglas av ökad frihet för den enskilda människan. Det är en sa viktig princip att den bör återfinnas redan i lagens inledande paragraf. Det är således angeläget att överväga om inte ansvaret också i byggprocessen kan läggas direkt hos den enskilda människan i en betydligt större utsträckning än vad som är fallet i dag. Det väcker frägan vilka byggnadsåtgärder som behöver prövas i förväg och därför skall kräva lov av byggnadsnämnden och vilka som bör kttnna utföras av den enskilde på eget ansvar.

Jag har redan framhållit att i princip all bebyggelse bör prövas lämplig från allmän synpunkt innan den får komma till. Ägandet av mark skall således inte i sig grunda någon rätt att vidta åtgärder som förändrar miljön. Men även med utgångspunkt i en sådan grundläggande princip finns ett betydande utrymme för att överlåta beslut och ansvar åt den enskilde.

Prövning genom samhällets organ har två syften. Vid prövningen av lov skall sålunda bevakas att den tilltänkta åtgärden är lämpligt lokaliserad. tttformad och utförd med hänsyn till samhällets intressen. Åtgärden skall också vara lämplig sett från grannarnas synpunkt. Det bör alltså vara möjligt att avstå från prövning. när varken samhällets intressen eller gran- nars rätt träds för när. Att på ett meningsfullt sätt uttömmande beskriva dessa situationer direkt i lagen är inte möjligt. Enligt mitt mening skulle en sådan lösning inte heller vara lämplig. Det är kommunerna med sitt ansvar för den lokala miljön som har de bästa möjligheterna att bedöma när dessa situationer är för handen. Kommunerna bör därför ges en stor frihet att bestämma vilka åtgärder som kan undantas från förhandsprövning genom bygglov m. m.

Jag anser att det i lagen bör anges en krets av åtgärder som normalt skall kräva lov men att det skall vara möjligt för kommunerna att besluta om lättnader i denna lovplikt. Om vi skall kunna slå vakt om de värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer som finns i vårt land, är det emellertid nödvändigt att kommunerna i detta syfte får möjligheter att i vissa områ- den ocksä vidga den krets av åtgärder som skall kräva lov.

3 Rr-j/jtrntin'lttn't'n Ol'/l lrt_t;fi'ir.s'iu_et'l.r huvudsakliga inriktning 3.6

Prop. 1985/86: 1 82

En viktig fi.")ri-indring jämfört med lagrädsremissen. som jag vill namna här. är att jag nu föreslär att bygglmsplikt för jordbrttkets och liknande näringars ekonomibyggnader skall gälla bara inom omräden med detaljplan och där komn'iunen genom omrädesbestämmelser beslutar att införa pröv- ningsplikt. l sistnämnda fall krävs särskilda skäl.

Lovprövningen bör lämpligen delas in i några olika former som systema— tiskt kan hällas isär pä ett enkeit sätt. Jag har funnit att de begrepp som utredningen rör sig med är ändamälsenliga. dvs. bygglov. rivningslov oeh marklov. Beträffande de ätgärder som kräver bygglov bör det vidare kttnna meddelas ett principtillständ i lokaliseringsfragan. vilket — i enlighet med lagrådets förslag bör benämnas förhandsbesked. Genom förhandsbeske- det skall sökanden pa grundval av enkla handlingar och i ett tidigt skede kunna fä ett bindande beslut om att han senare kommer att fa bygga. om det dä visar sig att kraven på byggnaders utformning och utförande kan uppfyllas. Förhandsbeskedet ger alltsa en projekteringstrygghet. som är svar att uppna med dagens regelsystem.

3.6.l Större nuiilig/teter att vidta titgärtler utan bygglov Bygg/utxt'bljfi'iade (ilgiirdz'l' med smä/ms

När det gäller skyldigheten att söka bygglov för åtgärder med en— eller tväbostadshus är det till att börja med självklart att de lättnader som finns i dag skall finnas även i fortsättningen. F. n. är följande ätgärder med en- eller tväbostadshus undantagna från kravet pä byggnadslov. nämligen

I. att inrätta eller ändra anordningar för vatten eller avlopp i byggnader med egen va-anläggning.

IJ . att göra ändringari byggnadens inre. '.'—l . att omfärga byggnadens fasad. . att anordna en skyddad uteplats med hjälp av mur eller plank.

'.lt-L-

. att sätta upp skärmtak över en uteplats. balkong. altan eller entre.

6. att uppföra högst två uthus med en sammanlagd byggnadsarea om högst tio kvadratmeter.

l byggnadsstadgan ställs upp vissa förutsättningar för att ätgärderna skall vara befriade från kravet på byggnadslov. Även dessa förutsättningar böri huvudsak gälla fortsättningsvis. F. n, gäller bl. a. att åtgärderna ttnder punkterna 4—6 inte utan lov får utföras närmare tomtgränsen än 4.5 meter och att uthus som avses under punkt 6 inte får vara avsedda för bostadsän- damäl. Jag anser dock att något lov inte skall behövas. om två grannar kommer överens om att åtgärderna fär utföras närmare gränsen än 4.5 me- ter. Jag anser också att det nu gällande kravet att uthusen inte fär vara avsedda för bostadsändamål kan slopas.

Kommunala hes/ul om beli'ielxeji'än bygglov

De möjligheter som kommunerna bör ha att bestämma om lättnader i skyldigheten att söka lov anserjag i första hand bör inriktas på ätgärder

.? RtffiH'lH/k'llt)t't'll och luglhrs'lugi'lx lurt'm/m/t/igu inriAI/iine itä—3.6]

Prop. 1985/86: ] 83

med anknytning till en eller tväbostadshus. Det innebär inte att jag anser att det skall vara uteslutet mcd lättnader för llerbostadsht'isens del. men här har de samhälleliga intressena ofta en sädan betydelse att utrymmet för lättnader är begränsat.

Kommunen bör enligt min mening för begränsade omräden. som inte ingi'ir i detaljplan. kunna besluta att vissa ätgärder fär utföras utan bygglov. under förutsättning att det kan ske titan olägenhet för grannar och för allmänna intressen. De ätgärder som Linder dessa förutsättningar kan fä utföras utan bygglov är

|. att uppföra kotnplementbyggnader. t. ex. garage. uthus. växthus o.d.. . att göra mindre tillbyggnader. '.») IJ . att utföra invändiga ändringar och

4. att utföra vissa anläggningar och anordningar. Eftersom llerbostadshus regelmässigt ligger inom områden med detalj- plan. kommer möjligheterna att införa lättnader i bygglovsplikten att ha- vudsakligen avse cn— eller tväbostadshusen.

Det bör vidare vara möjligt för kommunen att i en detaljplan bestämma att enklare fritidshus. kolonistttgor och liknande byggnader fär uppföras eller byggas till och ändras pä annat sätt utan bygglov inom planomrädet. På det sättet kan kommunerna skapa bcbyggclseomräden där det mesta överläts till fastighetsägarna att utföra utan någon kontroll i förväg frän samhällets sida. l-"örutsättningarna för byggandet har dä preciserats i till- räcklig omfattning i planen.

Redan här vill jag vidare anmäla att jag beträffande indttstribyggnader föreslär att en möjlighet införs för kommunerna att genom detaljplan eller omrädesbestämmelser befria vissa åtgärder från kravet på bygglov - en möjlighet som inte står öppen enligt lagrådsremissen. Jag äterkommer till denna fråga (avsnitt lZ. l .5).

Hänvisningar till S3-6

3.6.2. För/Millrudc möjlig/taler utr./"ä bygg/or

Lagförslaget bör inte bara innehålla ökade möjligheter att utföra vissa ätgärder utan bygglov. Lättnader bör införas även när det gäller möjlighe- terna att få bygglov i vissa fall.

Som jag tidigare nämnde avskaffas nybyggnadsförbuden i och med att PBl. träder i kraft. vilket bl. a. innebär att de hinder som i dag finns för fastighetsägare att vidmakthälla sina byggnader undanröjs. Samtidigt in- förs bestämmelser som innebär att fastighetsägaren normalt skall kunna utgå från att han får bygglov till vissa ätgärder. under förutsättning att ätgärderna uppfyller nödvändiga byggnadstekniska krav. t.ex. krav pä hällfasthet. skydd mot brand. olycksfall o.d. Jag syftar på rätten till kompletteringsätgärder på en— eller tväbostadshus utanför områden med detaljplan. de förbättrade möjligheterna till inre ombyggnadsätgärder för all bebyggelse och skyddet i fråga om byggnader som rivits eller brunnit

J' R(f/l'I'IH/M'llut't'll ur/i lag/i")"rx/irt;Uls Itut'mIsu/xligu inriÅming 3.6. [ —_1'.().2

Prop. 1985/86: 1 34

ned. Jag hänvisar här till den redovisning som jag tidigare lämnade för reformen i dessa delar.

Sammanfattningsvis kan beträffande de nu avhandlade förslagen sägas att de innebär betydande förbättringar för den enskilde att vidmakthälla och förbättra den bebyggelse han en gäng har fätt lov att uppföra.

3.6.3 Förenklingar m. In. (' h_vggprtN'exst'n R_VÅ'Ä'IR'I'IY'IIÅ' ((IIA'l'lll'

PBL bör alltsä grundas bl.a. på den principen att större ansvar kan överlät-as pä byggherren än enligt gällande regler. Detta bör gälla även beträffande själva byggprocessen. Det huvudsakliga ansvaret för att bygg- nader eller andra anläggningar uppfyller gällande bestämmelser bör säle- des kunna läggas på byggherren. Byggnadsnämndens granskning av ansök- ningar om lov bör kunna begränsas till att omfatta vad som är av betydelse frän plansynpunkt samt till att pröva om det finns förutsättningar för att ätgärden kan komma att uppfylla tekniska och funktionella krav. Gransk— ningens omfattning bör kunna anpassas till den samlade kompetens som i det enskilda fallet finns hos byggherren och anlitade projektörer och entre- prenörer samt till byggnadsol'ijcktcts art. Nägon fullständig ritnings- granskning skall byggnadsnämnden således inte vara skyldig att göra.

Byggtmdsm'imnde/is service

En av byggnadsnämndens viktigaste uppgifter är att vara ett serviceor- gan för den enskilde. Nämnden skall ge räd samt upplysa om och förklara de regler som den byggande måste följa.

Inriktningen på service bör givetvis prägla nämndens hela verksamhet. även den där nämnden har en n'tyndighetsfunktion. Nämnden skall stå till förfogande för den granskning som den byggande begär men inte ställa krav på ritningar och andra handlingar i vidare omfattning än vad som verkligen behövs med hänsyn till det som skall byggas. Jag har den tipp- fattningen att dagens praxis bör kunna förenklas i detta avseende. Jag vill t. ex. erinra om den möjlighet som f.n. finns och som bör finnas även i fortsättningen att göra muntliga ansökningar om lov när det gäller enklare ätgärder.

En annan för den enskilde viktig fråga är givetvis de kostnader som i dag är förknippade med kravet på byggnadslov. Bortsett från kostnader för ritningar m. m. skall sökanden betala byggnadslovsavgift samt ev. avgifter för nybyggnadskarta. utstakning och besiktningar. Avgifter av detta slag kan uppgå till betydande belopp för den som vill bygga. Jag anser det angeläget att enkelhet eftersträvas även i de nu berörda avseendcna. Det är t. ex. rimligt att krav på nybyggnadskarta ställs endast i de fall då sädan karta verkligen behövs och att besiktningsverksamheten och därmed sam- manhängandc åtgärder är anpassade till de kontrollbehov som skall tillgo- doses. Byggnadsnämnden bör t.ex. kunna underläta besiktningar och ut—

3 Rellirntlwhoven ut'/'t lagförxlugwx huvudsakliga inriktning 3.6.2 —_17.Ö.3

Prop. 1985/86: 1 85 sättningar som fördyrar projektet för den enskilde utan att de svarar mot nägot angeläget samhälleligt behov.. (')bligatorisk anmälningsskyldighet be- träffande hygglovspliktiga atgärder behöver bara föreligga för igångsätt— ning av arbetena och när de slutförts. Bestämmelserna bör öppna möjlighe- ter att integrera byggherrens egen kontrollverksamhet mcd byggnads- nämndens, så att kostsamt dubbelarbctc kan undvikas.

Kostnaderna för byggnadsnämndens arbete med granskning och besikt— ning bör täckas genom avgifter. De bör dock kunna hällas nere för den enskilde genom förenklingar av det slag som jag nu har berört.

3.6.4 Byggnormerna Även när det gäller de krav som i lagstiftningen bör ställas på byggnader- nas och bebyggelsemiljöns egenskaper finns möjlighet till vissa förenkling- ar. Huvuddelen av dagens normer anser jag emellertid nödvändiga. De enhetliga standardkraven har till syfte att underlätta för en industriell byggproduktion som kan begränsa produktionskostnaderna. Framför allt skall dock kraven utgöra ett skydd för svaga konsumenter. vilkas anspräk inte blir tillgodosedda pä en marknad. baserad pä tillgång och efterfrågan. Krav i lagstiftningen för att t.ex. tillgodose anspråken frän handikappade och äldre kan säledes inte avvaras. Kraven är en förutsättning för deras deltagande i samhällslivet.

Förenklingar i byggnormeringen anser jag främst bör ästadkommas ge— nom mindre detaljrika normer än de som gäller i dag.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att jag även föreslår ett längre gående ansvar för den enskilde att underhålla bebyggelsen än i dag. Detta ansvar böri princip innebära en skyldighet för ägaren att se till att byggna- dens funktioner i huvudsak vidmakthälls under byggnadens brukstid. Ett sådant krav fär särskild betydelse för hyresfastigheter. där hyresgästernas intressen är berörda.

3.7. Några principiella synpunkter på lagreformen

MirtFirslag: PBL föresläs ersätta bl.a. byggnadslagcn. byggnadsstad- gan och lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.

Det nu redovisade förslaget till ny plan- och bygglag vilar på samma grundsyn på det samhälleliga. demokratiska inflytandet över bcbyggelseut- vecklingcn som ligger bakom den gällande byggnadslagstiftningen. Med hjälp av byggnadslagen och byggnadsstadgan har den kraftiga bebyggel- seutvecklingen under Stl-. 60- och 7t)—talen kunnat regleras genom en fysisk planering i samhällets regi. Vissa av de viktigaste rcformbehoven som föranledde tillsättandet av bygglagutredningcn 1968 har blivit tillgodo- sedda genom reformerna ären l97l och 1972. Det finns därför anledning att

Hänvisningar till S3-7

3 Reformbt'lmw'n och Irigfi'irslagulx lutt'ml'xakliga inriktning: Åbo,—3.7

Prop. 1985/86: 1 86

ställa frägan om inte även kvarstående reformbehov kan tillgodoses genom delrefortncr. Jag har entellertid funnit detta vara en olämplig lösning av främst följande skäl.

Genom den stora mängd delrel'ormer som ägt rutn sedan den gällande lagstiftningen först antogs av riksdagen är I947 har byggnadslagstiftningen blivit ett sväröverskädligt lappverk. som är svårt att förstä för säväl all- mänheten som förtroendevalda ntcd uppdragi staten och kommunerna.

Jag vill särskilt peka på det för lagsystematiken viktiga tätbebyggelsebe- greppet. För tätbebyggelse krävs i princip planläggning. Genom den ut— vidgning av vad som skall innefattas i tätbebyggelse som genomfördes är l97l har innebörden av detta begrepp ytterligare ljärmats frän vad som i allmänt spräkbruk menas med tätbebyggelse. Begreppet fick dä en framåt— syftande karaktär och har därigenom kommit att innefatta praktiskt taget alla områden där det finns efterfrägan pä byggnadsmark. Det har otvivel— aktigt varit svårt att fä förstäelse för avslag på ansökningar om byggnads— lov som har motiverats med att byggnadsprojektet utgör tätbebyggelse. trots att sökanden kanske inte har ett enda hus inom synhäll frän den aktuella byggnadsplatsen, Här mäste uppenbarligen ske en förändring som ökar förståelsen för lagens syfte och uppbyggnad.

Frän demokratiska utgångspunkter och även från rättssäkerhetssyn- punkt är det enligt min mening angeläget att de grundläggande lagreglerna är utformade sä att de kan förstås även av andra än en begränsad krets av experter. L'agsystematiken behöver därför ses över i sin helhet. För en sädan lösning talar även den omständigheten att det längt utdragna utred- ningsarbetet med offentlig redovisning av olika reformft'irslag har lett till att man i den kommunala planeringen i viss utsträckning redan har anpas— sat sig till de förväntningar på innehållet i en ny lag som därigenom väckts. Genom att i en samlad reform tillgodose de angelägna reformbehov som jag nyss har redovisat fär allmänheten och de tillämpande myndigheterna i ett sammanhang en helhetsbild av det nya systemet.

l likhet med utredningen anserjag således att frägor om både planlägg- ning och byggande — med tanke pä det starka samband som räder mellan frågorna — bör föras samman i en enda lag som bör benämnas plan- och bygglagen (PBL). Den bör ersätta byggnadslagcn. byggnadsstadgan och lagen (19762666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. (LPll. Som jag inledningsvis nämnde anser även lagrädet att det valda tillvägagångssättet att i ett sammanhang reformera byggnadslagstiftningen ur lagstiftningsteknisk synpunkt är att föredra framför försök att genom partiella reformer komma till rätta med bristerna i nuvarande lagstiftning.

I en sädan samlad lagrcforrn bör självfallet tas till vara de avgörande framsteg vad gäller det samhälleliga inflytandet över beslut om bebyggel- seutvecklingen som vunnits genom l947 ärs byggnadslag och senare re- former av byggnadslagstiftningcn. Jag vill här särskilt peka på den utvidg- ning av den allmänna lämplighetsprövningen av bebyggelse som genomför- des är 1972.

3 Rit/i»rrnhr'lmrt'n (a'/i lut:/i'ir.i'ltlt:cl.t' Izui'udsakligu inriktning

3.7 '

Prop. l985/86: ] 87

4. Plansystemets fi.")renlighet med regeringsformens normbegrepp

[.rrgrrrdui behandlar rätt utförligt frägan hur PBL.: s reglering av kommu— nernas planläggning för—häller sig till bestämmelserna om normgivning i regeringsformen (RI-').

Som en allmän bakgrund kan följande anföras. F.nligt 8kap. 3s första stycket RF skall föreskrifter om förhällandet mellan enskilda och det allmänna. som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhi'rllanden. meddelas genom lag. dvs. i föreskrifter beslutade av riksdagen. l—"rägor om användningen av rnark- och vattenomräden och om bebyggelse hör till det lagstiftningsom— räde som avses i nämnda lagrum. Med stöd av Xkap. 7.5 första stycket 3 kan riksdagen utan hinder av 3.5 i lag bemyndiga regeringen att genom förordning meddela föreskrifter om "utformning av byggnader. anlägg- ningar oeh bebyggelsemiljö". Denna rätt att delegera normgivning i fräga om byggande tillkom genom en ändring av RF är |976. Ändringen tprop. 193.176: 20%. 162 f) motiverades av behovet att kunna ta in byggnadsstad- gans mera detaljbctonade regler om byggande samt föreskrifterna i Svensk byggnorm l975 i en eller flera regeringsförfattningar. F.n motion med yrkande om avslag på propositionen trnder hänvisning till att ett för de enskilda människorna centralt omräde skulle komma att undandras riksda- gens lagstiftning avstyrktes av konstitutionsutskottet. Utskottet erinrade om att riksdagen vid begagnande av den föreslagna delegationsmöjligheten kunde och borde närmare precisera de befogenheter regeringen skulle få och att avsikten självfallet inte var att delegeringen skulle omfatta annat än befogenheter att meddela detaljbetonade föreskrifter (KU l975i7o:56 s.4l). .

Om riksdagen med stöd av Skap. 7s'RF bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter. kan riksdagen ocksä enligt Rkap. llé medge rege- ringen att (överlåta äl förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela bestämmelser i ämnet. s. k. subdelegation. Riksdagen kan inte delegera sin norrngivningsmakt direkt till en förvaltningsrnyndighet här bortses från vissa undantag som saknar intresse i detta sammanhang (se t. ex. 8kap. 95 andra stycket RF) ' eller till en kommun utan mäste gä via regeringen. Riksdagen kan inte avhända sig sin normgivningsmakt på annat sätt än det som föreskrivs i 8 kap. RF.

Med det normbegrepp på vilket 8kap. RF vilar avses enligt propositio- nen med förslag till nyRF (l973:()0s. 203 f) rättsregler. Dessa känneteck- nas i princip av att de är bindande för myndigheter och enskilda. De ki'innetecknas vidare av att de inte avser bara ett visst konkret fall utan har generell giltighet. Det sistnämnda kravet får enligt propositionen anses uppfyllt om föreskriften avser exempelvis situationer av ett visst slag eller

4 l'lunsvirune/x _li'irc'nlig/rr'l med rug('r'i/rg.v/in'r)rr'ns nurm/a'grcpp

Prop. 1985/86: 1 88

vissa typer av handlingssätt eller om den riktar sig till eller på annat sätt berör en i allmänna termer bestämd krets av personer.

Det har i säväl doktrin som praxis rätt en viss osäkerhet i frägan huruvi— da "riktlinjer". '"rekommendationer"' och ”anvisningar" är normeri RF:s mening. Lagstiftaren har haft att ta ställning till frägan bl. a. när det gällt att avgöra vilka lagar och förordningar som skall kungöras enligt b'kap. ras" andra stycket RF. l l s" andra stycket lagen (l97özö33) om kungörande av lagar och andra författningar sädant lagrummet lyder enligt en nyligen vidtagen ändring (SFS l984:211) skall med författningar i nämnda lag förstäs "lagar. förordningar och andra rättsregler som i 8 kap. regeringsfor- men betecknas som föreskrifter". Definitionen som sädan säger väl inte så mycket om innebörden av begreppet föreskrift i RF men den har sitt intresse såsom ett försök frän lagstiftarens sida att få en klarare gräns mellan bindande och icke-bindande regler i författningar beslutade av riksdagen. regeringen eller kyrkomötet eller av en myndighet under rege- ringen eller riksdagen. Ursprungligen hänförde kungörandelagen (prop. l975/76: llZ) till författning inte bara bindande regler utan även sådana icke-bindande anvisningar som hade till syfte att främja en enhetlig rätts- tillämpning eller att bidra till att utveckla praxis i en viss riktning. Däremot borde regler som anvisade hur en person lämpligen kunde förfara i vissa hänseenden men som lämnade honom fritt att välja en annan väg för att nå det önskade resultatet inte anses om författningar. Ändringen av kungö- randelagen är 1984 innebar att begreppet författning reserverades för bin- dande regler och att rekommendationer av typen anvisningar lämnades utanför. Ett syfte med ändringen var (prop. l983/84: ll9 s. l3f) att få kungörandelagen i bättre överensstämmelse med RF och dess förarbeten.

Lagrådet konstaterar mot den nu beskrivna bakgrunden att PBL:s regler om rätt för kommunerna att reglera markanvändning och att besluta om utformning av byggnader m.m. är grundlagsenliga endast trnder förut- sättning att regleringen inte utgör normer i RF:s mening. Kommunernas rätt enligt PBL att meddela beslut om utformning av byggnader. anlägg— ningar och bebyggelsemiljö grtrndar sig nämliggen inte på någon delegation utan följer direkt av vissa i PBL givna lagregler. Lagrådet diskuterar härefter ingående huruvida riktlinjer i översiktsplaner och föreskrifter i detaljplaner och omrädcsbcstämmelser kan anses utgöra normer. Lagrå- dets resonemang utmynnar i ett konstaterande att lagrädsremissens argu- ment uttalade eller underförstådda för att kommunernas planläggning enligt PBL-förslaget inte till någon del innefattar normgivning inte är invi'tndningsfria. .

Lagrådet kommer nämligen till den slutsatsen att översiktsplanens rikt- linjer under vissa speciella betingelser i realiteten kan bli bindande för de tillämpande myndigheterna. Lagrädet ifrågasätter ocksä om inte omrädes- bestämmelser oeh detaljplaner i vissa fall uppfyller det krav på generell giltighet som kännetecknar föreskrifter i RF: s mening. eftersom bestäm-

Hänvisningar till S4

4 P(trnsysrenrelx _li'irenliglret med

regerings/i)r/ncns normbegrepp

Prop. 1985/86: I _. ._ _. 89

melserna eller planerna kan beröra ett stort antal fastighetsägare och fä betydelse för många människors boende- och arbetsmiljö oeh'deras möjlig- heter till rekreation och friluftsliv.

Lugi-lider yttrar härefter följande (yttrandet s. 9):

Nägon tvekan om förslagets gt'undlagsenlighct hade inte behövt upp— komma om 8kap. 7:$ första stycket 3 RF ändrats sä att bcmyndigandct enligt lagrummet kommit att avse föreskrifter om markanvändning och byggnadsförcskrifter av annat än detaljbctonat slag samt om kommunernas kompetens pä omrädet rcglerats i överensstämmelse med delegationsföre- skrifterna i Rkap. Det undandrar sig lagrädcts bedömande vilka förutsätt- ningar som kan finnas för att vidta sadana ändringar. Lagrådet har över- vägt möjligheterna att pä andra vägar nä en säker överensstämmelse med regeringsformen. Detta skulle emellertid medföra en revision av grundläg- gande delar av förslaget. Vid en sädan revision kommer man in pä värdc- ringar och ställningstaganden som det inte tillkommer lagrädet att göra. Lagrädet nödgas konstatera att förslaget i vad avser kommunernas befo- genheter att i planbestämmelser reglera markanvändning och bebyggelse knappast torde vara förenligt med grundlagen.

Jag vill till att börja med erinra om attjag redan i samband med lagräds- remissen (5.34) tog upp grundlagsfrägan. Eftersom den har avgörande betydelse för möjligheten att utan ändring av RF införa ett plansystem med den uppbyggnad som jag nu föreslär. anser jag det angeläget att närmare redovisa min uppfattning.

Som jag snart skall närmare utveckla bygger det nu föreslagna plansyste- mct i allt vasentligt pä det system som nu räder och som gällde även när den nya regeringsformen infördes är l974. Avskaffandet av länsstyrelsens fastställelseprövning. som är den principiella skillnaden. har ingen inver- kan pä frägan om planerna är normer eller inte. Avgörande betydelse mäste därför tillmätas den inställning till planbeslut enligt byggnadslagstift- ningen som kan antas ligga bakom regleringen i 8 kap. RF.

Nägot uttryckligt besked på den punkten står inte att finna i förarbetena till RF. Man fär därför söka ledning i syftena bakom grrrrullagsreformen. Ett övergripande syfte var givetvis att skapa garantier för det demokratis— ka styrclseskicket samt att stärka och förankra folkstyret genom att den praxis som vuxit fram bl.a. beträffande parlamentarismen gavs uttryck också i grundlagen. Detta kan sägas prägla även bestämmelserna om norrngivningsmakten i 8 kap.

1809 ärs RF byggde pä en uppdelning av statsmaktens funktioner. Den lagstiftande makten utövades delvis gemensamt av riksdagen och Konung- en och delvis av Konungen ensam. Som ett resultat av den utveckling frän maktdelning till parlamentarism som växte fram genom ktmstitutionell praxis under l809 ärs RF:s länga giltighetstid kom lagstiftningsuppgiften att alltmer förskjutas i riktning mot riksdagen.

Den nya regeringsformen utgär frän grundsynen att vad som skall besltt- tas av riksdagen är i första hand det som anses vara av särskilt stor

4 P/unxysn'nn'ls j'r'irr'n/ielu'l med rr):eringsj/irrnn 'n.i normbegrepp

Prop. 1985/86: ! t)()

betydelse för medborgarna och för samhällslivet i övrigt. Folket bör med andra ord genom sina representanter fatta beslut om bl.a. de normer som föreskriver inskränkningar i it"-.edborgarnas frihet eller rätt till egendom. l:".tt krav som utmärker rättsstaten är att medborgarna skall behandlas normmässigt. Av det kravet följer att rättsregler skall vara generella. dvs. de skall rikta sig till alla eller åtminstone till en personkrets som inte är närmare bestämd. Riksdagen skall inte kunna gripa in i handläggningen av enskilda fall. Av flera skäl sattes vid tillkomsten av RF ocksä en gräns för möjligheterna att delegera normgivning frän riksdagen. De bästa möjlighe- terna till offentlig redovisning. öppen debatt och ett meningsutbyte ansägs ligga i riksdagsbehandlingen. Saken kan också uttryckas sä att de mest betydelsefulla politiska besluten skall fattas av det organ som bäst avspeg— lar opinionerna inom befolkningen. När en norm väl är utfärdad ankommer det pä domstolar. förvaltningsmyndigheter och andra organ att tillämpa den i konkreta fall.

Det bör framhållas att det vid RF:s tillkomst ansägs att den kompetens— fördelning beträffande normgivningsmakten som inom olika rättsomräden hade utbildats i praxis ansågs vara i stort sett ändamålsenlig och att den därför kunde i huvudsak läggas till grund för RF: s fördelning av normgiv- ningskompetensen. Avsikten var alltså inte att normbegreppet skulle un— dergä nägra mer betydande förändringar genom RF:s införande (prop. l973:9(ls. 203foch207. se även KU 1979/80: 50 s. 87).

Mot denna bakgrund är det knappast realistiskt att anta att avsikten kan ha varit att RF:s bestämmelser om normgivningsmakten skulle ha den konsekvensen att byggnadslagstiftningens sedan länge beprövade besluts— system — som genom det kommunala planmonopolet vilar pä den kommu- nala demokratins grund — skulle i vissa delar sättas ur spel oeh ersättas av en ordning där kommunala tnarkanvändningsplaner skulle behöva beslutas av riksdagen. Den slutsats som ligger närmast till hands är att planbeslut enligt dagens byggnadslagstiftrting skall ses som en form av rättstillämp- ning. som enligt grundlagen inte är förbehållen riksdagen.

Denna uppfattning om planbeslutens karaktär kan anses bekräftad ge- nom att riksdagen beslutat anta prop. l975/76: [12 med förslag till lag om kungörande av lagar och andra författningar. I sitt anförande till proposi- tionen ts. 63 ff) diskuterade dåvarande justitieministern de gränsdrag— ningssvärigheter som möter i fall där en bindande föreskrift avser ett mycket litet lokalt omräde. kanske bara en eller flera bestämda fastigheter. Han slog till en början fast att ett lokalt begränsat beslut hade. karaktären av författning. om det helt eller främst riktar sig till medborgarna i gemen såsom exempelvis ett förbud att ta bort eller skada en växt av viss art där den växer vilt. Däremot kunde den generella naturen starkt ifrågasättas när fråga var om lokalt begränsade föreskrifter avsedda att begränsa hand- lingsfriheten för ägarna till vissa bestämda fastigheter eller vissa därmed jämförliga rättsinnehavare. Detta gällde även om föreskrifterna band inte

4 Plu”sjysta/nuts lli-I'IY alfa/n"! med I'c'.'.31'I'l'lIIL'Af/i'n'lll(')LS' nurmiwgrt'pp

Prop. 1985/86: ! 91

bara den aktuelle ägaren eller rättsinnehtwaren utan även framtida sädana. I enlighet härmed och med åberopande av den praxis som följts vid tillämpningen av 35 andra stycket 2 förvaltningslagen( l97lz290) i ärenden om fastställelse av detaljplan ansäg justitiemintstern att bl.a. beslut om bebyggelseplancr enligt byggnadslagstiftningen. beslut om förbud mot byg- gande. schaktning m.m. enligt samma lagstiftning och beslut om naturre- servat eller naturvärdsomräde enligt naturvårdslagen inte borde hänföras till författning. Däremot borde föreskrifter som riktade sig till jordägare eller liknande personkategorier inom ett större omräde. t. ex. ett län. anses ha så generell karaktär att de borde bedömas höra till kategorin författning- ar. '

Justitieministerns uttalanden lämnades utan erinran av riksdagen (KU 1975/76: 51. rskr 362).

Enligt min uppfattning finns det inte nägra helt nya element i PBL:s plansystem som kan medföra en principiellt ändrad syn på planbeslutens konstitutionella karaktär. Besluten mäste alltsä betraktas antingen som förvaltningsbeslut (detaljplan och omrädesbestämmelserl eller enbart som beslutsunderlag (översiktsplan) inför kommande rättstillämpning.

Beträffande detaljplaner är parallellen med dagens bebyggelseplaner helt klar. De är avsedda att omfatta lokalt begränsade områden och deras rättsverkningar träffar en bestämd personkrets. Inte heller blir ller perso- ner än i dag rent faktiskt berörda av planbesluten.

Skillnaderna mellan detaljplaner och omrädesbcstämmelser enligt PBL är helt marginella i fråga om regleringsmöjligheterna. Omrädesbestäm- melser kan visserligen användas också för att avsätta mark som friluftsom- räden. Eftersom liknande beslut enligt naturvårdslagen anses ”vara förvalt- ningsbeslut. bör utan tvivel även omrädesbestämmelser räknas till samma kategori. ()mrädesbestämmelserna har stora likheter med dagens general- planer. som enligt min mening med hänsyn till den utformning som de har fått i praktiken — måste anses vara förenliga med RF. Att omrädesbe- stämmelser kan användas för att reglera markanvändningen inom områden av riksintresse förändrar givetvis inte bilden. lnte heller i dessa fall fär omrädesbestämmelserna täcka annat än begränsade områden. För att det inte skall råda någon tvekan om mina avsikter på den punkten anserjag att det av lagtexten tydligt bör framgå att områdesbestämmelser fär antas för begränsade områden av kommunen. Det finns för övrigt inte något prak- tiskt behov av att med omrädesbestämmelser skydda alla nationella intres- sen. eftersom skyddet följer direkt av lagbestämmelser.

] det nyss nämnda lagstiftningsärendet om kungörandelagen behand- lades inte beslut av den karaktär som översiktsplanen har. Därför är det befogat att jag närmare motiverar min ständpunkt beträffande översikts- planen.

Jag vill till att börja med erinra om att det i PBL föreskrivs bl.a. att byggnadsnämnden som en specialreglerad myndighet skall svara för hand-

4 Piu”.tysrumt'ls ji'h't'nlighcl med

regerings/i )rmwts' normbegrepp

Prop. l985/86: ] 92

läggningen av bygglovsi'trenden. l PBL förutsätts vidare att kommunerna i ett större sammanhang skall utreda vilka allmänna intressen som bör hävdas bl.a. vid prövningen av bygglovsärenden och inom vilka olika omräden som det finns skäl att beakta dessa intressen. Den fortn som PBL tillhandahäller för detta är översiktsplanen. Den skall utgöra ett instrument för kommunfullmäktigc att pä ett samlat sätt uttrycka kommunens princi- piella uppfattning om vilka av de i lag angivna allmänna intressena som inom olika omräden framstår som aktuella att vägas mot de enskilda intressena vid bl.a. tillsti'tndsprövning. Detta syfte kttnde lika väl uppnås genom att fullmäktige i varje uppkommande ärende redovisade sina över- väganden i ett yttrande till byggnadsnämnden. En sädan ordning torde vara helt invändningsfri frän grundlagssynpunkt men är naturligtvis av flera skäl otänkbar. De praktiska olägenheterna skulle bli mycket stora och dessutom skulle kommunerna knappast kunna tillfredsställa kraven pä enhetlighet. konsekvens och god framförhållning. Även lagrådet har som en av de förtjänstfulla nyheterna i reformen nämnt att varje kommun äläggs att ha en i lag reglerad översiktsplan som skall omfatta hela kom- munen och hällas aktuell.

Enligt den föreslagna lagtexten har översiktsplanen en enda funktion. nämligen att utgöra ett underlag för kommande beslut. l bestämmelserna i Skap. om prövningsgrunder för bygglov har i enlighet härmed inte gjorts någon anknytning till översiktsplanen. Den rättsliga grunden för prövning- en är uteslutande bestämmelserna i 2 och 3 kap. PBL samt bestämmelserna i naturresurslagen. Översiktsplanens funktion vid bygglovsprövningen är att för skilda omräden i kommunen närmare belysa de allmänna intressena och att ange vad som för resp. omräde bör beaktas till följd av de krav som i lag har bestämts av riksdagen. Rättsläget för den enskilde skulle alltsä i själva verket kunna gestaltas på precis samma sätt. även om inte översikts- planen fanns med i beslutssystemet. Detta styrker ytterligare min uppfatt- ning att översiktsplanen inte utgör en norm.

Lugråtiuls slutsats att planen i vissa delar — i realiteten blir bindande för de tillämpande myndigheterna synes till en del grundas pä ett exempel där utgångspunkten är att översiktsplanen inom ett visst omrade innefattar en avvägning av samtliga intressen. allmänna och enskilda. och entydigt anger fullmäktiges mening hur marken skall användas. Enligt lagrädet är det i ett sädant fall knappast tänkbart att kommunstyrelsen eller byggnads- nämnden detaljplanerar omrädet i strid mot planen eller att byggnads— nämnden beviljar ett bygglov som är oförenligt med planen.

Det kan till att börja med ifrågasättas om det i praktiken kan vara sä att samtliga enskilda intressen som kan uppkomma under planens giltighets- tid. är kända när planen upprättas. Dessa intressen växlar ofta "över tiden". t.ex. pä grund av utvecklingen i kommunen eller helt enkelt pä grund av att fastigheter byter ägare. När det gäller byggnadsnämndens och kommunstyrelsens bundenhet av översiktsplanen. hör det till bilden att

_! Plan.t'_v.wt'nzul.t _få'irt'n/ig/tc'l med rt'gc'ringsjfi"'my/Lt nurmbc'grt'pp

Prop. l985/86: ] 93

rätten att anta detaljplaner och omradesbestämmelser tillkommer fullmäk— tige. som har rätt att delegera vissa beslutsbefogenltcter til|.ktmtmunstyrel— sen eller byggnadsnämnden. Frän konstitutionell synpunkt torde det inte finnas hinder för att fullmäktige i sitt dclegationsbeslut ger närmare före— skrifter till kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden om ltttr och under vilka förutsättningar den delegerade beslutanderätten fär an tändas. Be— stämmelserna i PBL utgör dock inte nägot hinder mot att t. ex. byggnads- nämnden antar en detaljplan som strider mot översiktsplanen. om nämn- den finner att de allmänna lagreglerna om lämplig utveckling i kommunen bör leda till detta. Det är tvärtom förutsatt att sä kan ske (5 kap. ll & första stycket i det remitterade förslaget).

En parallell till översiktsplanens riktlinjer är enligt min mening de rikt- linjer sotn konsttmentverket tttarbetar till ledning för tillämpningen av konsumentkreditlagen. Vid sin granskning av förslaget till konsumentkre- ditlag framhöll lagrädet (prop. 1976/77: l23 s. 349fl) att vid marknadsdom— stolens bedömning av konsttmentverkets riktlinjer blir det avgörande inte om avvikelse skett frän riktlinjerna tttan om näringsidkarens handlande strider mot lag.

l sitt yttrande över PBL—förslaget anför lugn-("ulaf att det ligger i sakens natur att en domstol vid en sädan bedömning stär friare i förhällande till riktlinjerna än vad en kommunal nämnd gör i förhållande till översikts- planen. Enligt lagrädet blir planen till den del den innehåller bestämda och preciserade direktiv i realiteten bindande för de tillämpande myndigheter- na.

.lag kan inte ställa mig bakom ett sådant betraktelsesätt. Genom de nyss atergivna bestämmelserna om översiktsplanen och genom beslutssyste— mets uppbyggnad i övrigt har de rättsliga relationerna mellan kommunfull- mäktige och de tillämpande myndigheterna bestämts på ett tydligt sätt. Lagrädet synes i sitt resonemang utgä frän att dessa myndigheter katt "uppfatta" relationerna till fullmäktige pä ett annat sätt än det som lagtex— ten ger uttryck för. Ett sådant antagande utgör enligt min mening knappast nägon hällbar grttnd för slutsatsen att översiktsplanen i vissa situationer skulle vara bindande. Givetvis kan maninte bortse frän att det kommer att träffas avgöranden enligt PBL som av en eller annan anledning är felaktiga. Sådana avgöranden — t. ex. ett beslut varigenom byggnadsnämnden utan att beakta det enskilda intresset avslär en ansökan om lov enbart med en hänvisning till översiktsplanens riktlinjer — kan emellertid rättas till av överinstanserna. Att länsstyrelserna och regeringen inte bara formellt titan även faktiskt — stär fria gentemot kommttnfullmäktige torde vara obestridligt.

Sammanfattningsvis anser jag säledes i motsats till lagrädet att det nu föreslagna plansystemct i alla delar är förenligt med bestämmelserna om lagar och andra föreskrifter i 8 kap. RF.

4 letxyslcmur.s- l/Ä-"irun/ig/n'l med rt'gt'rilzgxIhr/naut- normbegrepp

Prop. l985/86: ! 94

5 Lagtekniska frågor och lagstiftningens räckvidd Sammanfattning

- PBL föresläs träda i kraft den ljanuari l987 ts. 94)

' Regeringen. eller den myndighet som regeringen bestämmer. bemyndi- gas att meddela föreskrifter till byggbestämmelserna i PBL (.s. 98) Planer enligt PBL skall i första hand behandla bebyggelse och därmed sammanhängande anordningar samt redovisa hushällningskrtwen inom mark- och vattenomräden av riksintresse. [ planerna kan emellertid även behandlas andra frågor om användning av mark och vatten. Planer— na skall päverka även tillåtlighetsprövning enligt annan lagstiftning än PBLts. ltlll.

5.1. PBL träder i kraft den ljanuari 1987

ä'linfiörslugc PBL föreslås träda i kraft den ljanuari 1987.

Jag nämnde inledningsvis att regeringen genom beslut den I.? december 1984 remitterade till lagrådet bl.a. ett förslag som innebär att PBL skall träda i kraft den I januari l986. Beslutet grundades på att en riksdagsbe- handling av PBL-förslaget skulle kunna slutföras under innevarande vär. Det saknas numera förutsz'ittningar för detta. Jag föreslår därför att PBL skall träda i kraft den l januari l987. Det bör innebära att kommuner och statliga myndigheter. enskilda. sammanslutningar och andra i samhället som berörs av reformen ges god tid att sätta sig in i den nya lagstiftningen. innan den träder i kraft.

5.2. Systematiken i PBL 5.2.1 PBL:s disposition

Detjag hittills har nämnt om reformbehoven och lagens inriktning inne- bäri korthet att i PBL huvudsakligen bör tas in regler i följande avseenden.

I lagen bör anges vissa materiella bestämmelser om innehållet i fysiska planer, eller med andra ord bestämmelser om förändring och bevarande av den fysiska miljön. Sådana bestämmelser behandlar alltsä vad som får beslutas enligt lagen. Ett nödvändigt komplement till denna typ av bestäm- melser är en reglering av de instrument med vilka man skall åstadkomma den önskade utvecklingen och en väl fungerande beslutsprocess. Jag tänker då på regler om de olika plantyperna. om avvägningen mellan olika anspräk och intressen vid markanvändningsbeslutcn och pä regler om förfarandet när sädana beslut skall fattas.

5 [.ziyluknisku I/i'ågur och lagstift- ningens räckvidd 5.I—_5..?.l

Prop. 1985/86: ] 95

Av stor betydelse blir htir gränsen dras i befogenhets— och ansvarsfrägor mellan det allmänna och de enskilda intressenterna. Sedan denna gräns har dragits upp. behöver man lägga fast hur ett rationellt beslutsfattande skall komma till ständ frän samhällets sida. dvs. närmast hur befogenheterna skall fördelas mellan staten och kommunerna. ] lagen mäste anges inte bara vem som i sista hand skall besluta titan även htir besluten skall förberedas sä att planer verkligen kommer till ständ när det behövs och att detta sker på ett sätt som ger alla intressenter ett rimligt inflytande.

Den allmänna uppbyggnad av lagverket som utredningen har föreslagit anser jag vara i huvudsak ändamålsenlig. Lagrädet har fört fram en del förslag till ändringar i dispositionen som jag ansluter mig till. Det innebär bl. a. att jag inte vidhäller förslaget att föra samman lagens kapitel i avdel- ningar enligt modellen i lagrädsremissen. Jag föreslär nti följande kapitelin- delning i PBL.

] kap. Inledande bestämmelser 2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid

lokalisering av bebyggelse

3 kap. Krav på byggnader m.m. 4 kap. Översiktsplan 5 kap. Detaljplan och omrädesbestämmelser 6 kap. Plangenomförande 7 kap. Regionplancring 8 kap. Bygglov. rivningslov och marklov 9 kap. Byggnadsarbeten. tillsyn och besiktning 10 kap. Påföljder och ingripanden vid överträdelser m.m. 12 kap. Statlig kontroll beträffande områden av riksintresse m.m. 13 kap. Överklagande 14 kap. Skyldighet att lösa mark och utge ersättning l5 kap. Domstolsprövning m.m. l6 kap. Bemyndiganden m.m. 17 kap. Övergångsbestämmelser

Den mest framträdande skillnaden i förhållande till utredningens lagför- slag finns i de inledande kapitlen. [ utredningsförslaget omfattar andra avdelningen fem kapitel. nämligen 2 kap. med allmänna riktlinjer för plan- läggning och tillständsprövning. 3kap. om riksintressen. 4kap. med sär- skilda bestämmelser om bebyggelsemiljöns utformning. 5 kap. med särskil— da bestämmelser om placeringen inom tomt och titformningen av byggna- der m.m. samt okap. med särskilda krav beträffande vissa befintliga byggnader. underhäll m.m.

Mänga remissinstanser har ställt sig frågande till det inbördes sambandet mellan dessa kapitel. Man har bl.a. hävdat att det förekommer mänga upprepningar och att en reglering med i stort sett samma innehåll borde kunna åstadkommas med hjälp av färre bestämmelser.

Kritiken är enligt min mening befogad och har — som framgår av vad jag

5 (.tiglcknixku I/i'ågur ut'/i lagstift— ningens räv/(vidt! 5.2.1

Prop. 1985/86: ] %

nyss anförde gett mig anledning att föreslå en annan kapitelindelning. Jag vill i anslutning till detta göra en del klai'lägganden av bestämmelsernas funktion och om samspelet mellan kapitlen.

Först vill jag erinra om att de bestämmelser som utredningen tog in i 3kap. om riksintressen i stor utsträckning återfinns i det förslag till NRL som regeringen remitterade till lagrädet dent» december l984. Nägon mot— svarighet till 3kap. i utredningsförslaget finns därför inte i det lagförslag som jag nti lägger fram.

5.2.2 Funktionen (Il' Zkup.

l lkap. föreslår jag en rad allmänna bestämmelser av övergripande natur. Syftet med dem är att ge vägledning i fräga om mål och inriktning vid både planläggning och prövning av lov. Bestämmelserna bör ses som ett uttryck för de samlade krav som statsmakterna riktar pä kommunerna i samband med inarkanvändningsbesluten. Bestämmelserna har sin motsva- righet i 9. lZ och loss byggnadsstadgan. Tillämpningen av bestämmelser- na böri hög grad vara en kommtinal angelägenhet. Avsikten är att det här skall finnas ett brett spelrum för lokala bedömningar.

Funktionen av bestämmelserna i 2 kap. kan också beskrivas pä följande sätt. Jag föreslär. som tidigare ltar framgätt. en lagfäst princip om att mark som skall användas för bebyggelse först mäste prövas vara lämplig frän allmän synpunkt för detta ändamål. Den lämplighetsprövningen skall ske i första hand vid planläggning men kan även göras i samband med bygglovs- prövningen. Meningen är att Zkap. skall läggas till grund för lämplighets- prövningen. l Zkap. räknas alltsä tipp en rad allmänna intressen som skall beaktas av kommunerna vid beslut om planläggning och prövning av lov. Jag kommer senare att föreslä att en hänvisning till NRL skall tas in i 2 kap. Pa grund härav kommer även den lagen att utgöra en grund för beslut enligt PBl. om planer och lov.

Planerna kan alltsä sägas innebära en tolkning och precisering för olika delområden i kommunen av bestämmelserna i Zkap. och NRL. När det gäller detaljplaner och omrädesbestämmelser skall även en avvägning med eventuella motstaende enskilda intressen göras. Översiktsplaner däremot beskriver enbart vilka allmänna intressen som finns i olika omräden och ibland ocksä litir starka dessa intressen är. Nägon avvägning mot enskilda intressen görs emellertid inte -. översiktsplanen. Det sker i stället i de enskilda bygglovsärendena. varvid den rättsliga grunden för prövningen uteslutande är bestämmelserna i 3 och 3 kap. PBL. samt bestämmelserna i NRL.

Eftersom Zkap. inverkar på planernas innehåll och planerna föreslas fä viss betydelse för beslut även enligt annan markanvändningslagstiftning. fiir 2 kap. - ätminstone de bestämmelser som ger kommunerna ledning vid bestämmandet av den lämpliga ati-irkt'invändningen inom ett omräde - indi- rekt en viss effekt även utanför PBL:s ram.

5 [.tigtckniskrt _li'ågnr m'h lugxli/i- ningt'nx räv/(rich! ill—5.7.3

Prop. 1985/86: 1 97

Vissa grundläggande bestämmelser om bebyggelsemiljöns utformning bör ocksä tas in i Zkap. Dessa bestämmelser. som motsvart'tr 4kap. i tttredningsförslaget. har samma allmänna karaktär som övriga nu föreslag- na bestämmelser i 2 kap. Genom att sammanföra de allmänna bestämmel— serna i ett kapitel undviks en del dubbleringar och systemet blir mera sammanhållet.

] övrigt har Zkap. den viktiga funktionen att det utgör en grund för länsstyrelsens synpunkter under samrädet. Pä det sättet blir bestämmel- serna i 2 kap. ett betydelsefullt stöd för den allmänna debatten i planfrågor. De kan alltsä bidra till att stärka medborgarinflytandet.

5.2.1 Funktionen av 3 kap.

1 3kap.. som motsvarar 5 kap. och delar av 6 kap. i utredningsförslaget. bör tas in de egenskapskrav som enligt statsmakterna skall ställas på enskilda byggnader och andra anläggningar samt pä tomter och allmänna platser. Det är enligt min mening naturligt att bestämmelser av detta slag samlas i ett enda kapitel. Det blir tillämpligt när kommunen med stöd av Zkap. har gjort de planmässiga övervägandena och funnit att ett visst markområde är lämpat t.ex. för bebyggelse. Med stöd av 3kap. avgörs därefter var de enskilda byggnaderna skall placeras i detalj och hur de skall estetiskt utformas och tekniskt utföras.

5.3. Förordning och m_vndighetsföreskrifter till PBL

5.3.I Bestämnie/scr i regwings/orna)n

Som jag tidigare har nämnt skall föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna. som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. med- delas genom lag (8 kap. 33% RF). Hit hör bl.a. betydande delar av den reglering som rör byggandet. Även föreskrifter om kommunernas befogen- heter och om deras åligganden kräver lagform.

Efter bemyndigande av riksdagen kan emellertid regeringen genom för— ordning meddela föreskrifter som avser skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa. Regeringen kan ocksä bemyndigas att meddela föreskrifter i vissa angivna ämnen. bl.a. i fråga om utformning av byggnader. anlägg- ningar och bebyggelsemiljö (8 kap. 7å RF). Ett sådant bemyndigande kan förenas med ett medgivande för regeringen att överläta ät förvaltningsmyn- dighet eller kommun att meddela bestämmelser i ämnet (8 kap. flå RF).

Utan särskilt bemyndigande kan regeringen — med vissa begränsningar

i förordning besluta dels föreskrifter om verkställighet av lag. dels föreskrifter i sädana ämnen där regeringsformen inte primärt förbehäller riksdagen beslutanderätten. Regeringen fär vidare i förordning överläta ät underordnad myndighet att meddela bestämmelser i ämnet (8 kap. 13.5 RF).

—t Riksdagen 198580. ! saml. Nr I

5 Lukt:/ckniska I/i'iigur och lugar/il"!- ningens räckvidd 5.2.3—5.3./

Prop. HSS/86: I 98

Med föreskrifter om verkställighet av lag förstås i första hand tillämp- ningsföreskrifter av rent administrativ karaktär. [ viss utsträckning torde regeringen emellertid. med stöd av sin behörighet att besluta verkställig- hetsföreskriftcr. kunna i materiellt hänseende ”fylla ut" en lag. En förut— sättning för detta är dock att den lagbestämmelse som skall kompletteras är sä detaljerad att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade föreskriften. lverkställighetsföreskriftens form fär således inte beslutas om något som kan uppfattas som ett nytt åliggande för enskilda eller om något som kan betraktas som ett tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Det får säle- des inte komma i fråga att riksdagen beslutar tnycket allmänt hållna lagreg— ler och att dessa sedan fylls ut och får sitt reella innehåll genom de verkställighetsföreskriftcr som regeringen eller någon underlydande myn- dighet beslutar (se prop. 1973:90. s. 21 l ).

5.3.2 Kuntpluflt'rumlf'föreskrifter F" [Välja/'.f/(LL'Z Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestäm- mer. bemyndigas att meddela föreskrifter till byggbestämmelserna i PBL.

Helt naturligt finns det behov av föreskrifter i förordning eller myndig- hetsförfattning som kompletterar bestämmelserna i PBL. [ allt väsentligt är emellertid behovet av föreskrifter koncentrerat till byggsidan. Enligt min mening bör nämligen nägra föreskrifter inte utfärdas till Zkap. med dess bestämmelser om allmänna intressen som skall beaktas vid planlägg— ning och vid lokalisering av bebyggelse. Även när det gäller övriga kapitel bedömer jag behovet av kompletterande föreskrifter som mycket begrän- sat. Frågan om sädana föreskrifter rör således i huvudsak enbart 3 kap. om krav på byggnader m.m.. 8kap. om bygglov. rivningslov och marklov. såvitt avser förfarandereglerna och 9 kap. om byggnadsarbeten. tillsyn och besiktning.

De krav som enligt dagens ordning skall ställas på byggnader m.m. finns som jag tidigare har nämnt i byggnadsstadgan. Flertalet av bestämmelser- na härom är förhållandevis detaljerade. Byggnadsstadgan kompletteras ändå av föreskrifter i Svensk byggnorm söm utfärdas av statens planverk. Enligt mt lmom. byggnadsstadgan får planverket meddela föreskrifter om bl.a. konstruktion och utförande i övrigt av byggnader och andra anordningar. om vilka bestämmelser finns i stadgan. Föreskrifter. som är av icke oväsentlig betydelse. skall dock för att bli gällande fastställas av regeringen. Detsamma gäller i fråga om föreskrifter som av annan orsak är av större vikt. I 76 ä "2 mom. föreskrivs vidare att planverket i anslutning till föreskrifterna ger exempel på lösningar och metoder som uppfyller kraven

5 Layla/uti.t/tu frågor ()(/I fll_£3.t'ff/f— ningens" räckvidd ill—5.3.2

Prop. [985/86: [ 99

i dessa och de allmänna råd i övrigt som behövs för tillämpningen av byggnadsstadgan. . . .

Erfarenheterna visar enligt min mening att det särskilt i fråga om byg- gandet finns behov av en detaljbctonad reglering. litt undantagslöst krav på lagform framstår därför inte som ändamålsenligt. För den detaljbctona- de regleringen av byggandet torde det i många fall inte heller föreligga något egentligt behov av att kräva riksdagens medverkan. Jag anser därför att byggbestämmelserna i PBL bör utformas så att de anger vilka grundläg- gande krav som gäller. Bestämmelserna bör inte vara så detaljerade att de hindrar en anpassning till samhällsutveeklingcn och till förändrade ekono- miska förutsättningar eller nya tekniska lösningar. PBL kommer därmed inte alltid att ge uttömmande svar på vilka krav som samhället ställer på enskilda byggnader. andra anläggningar eller tomter. Lagens bestämmel- ser kommer inte heller att vara tillräckligt preciserade för att alltid kunna tillgodose att samhällets intentioner uppfylls. [ praktiken är det dessutom ofta först i samband med utarbetandet av de närmare föreskrifterna som de ekonomiska konsekvenserna av en lagregel blir tydliga. Det är nämligen i detta skede som en avvägning mellan kostnad och kvalitet kan utföras på ett tillförlitligt sätt.

Därmed uppkommer frågan om enbart verkställighetsft'ireskrifter kan utgöra ett komplement till de allmänt hållna bestämmelserna i PBL. Som jag nyss nämnde får i verkställighetsföreskrifternas form inte beslutas något som kan uppfattas som ett nytt äliggande för enskilda eller något som kan betraktas som ett tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Beträffande byggbestämmelserna ligger det i sakens natur att gränsen mänga gånger kan vara flytande mellan materiella bestämmelser och vad som är att anse som verkställighetsft'ire- skrifter. Regeringen torde visserligen inte helt sakna möjlighet att i materi- ellt hänseende fylla ut bestämmelserna i PBL genom vcrkställighetsföre— skrifter. Utgångspunkten är emellertid att de lagbestämmelser som mäste kompletteras med verkställighetsföreskrifter inte får tillföras nägot väsent- ligt nytt genom en verkst;"illighetsföreskrift. Mot denna bakgrund anser jag det nödvändigt att regeringen får möjlighet att meddela även föreskrifter som inte är av ren verkställighetskaraktär.

Jag nämnde tidigare att riksdagen kan bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter bl.a. om utformning av byggnader. anläggningar och bebyggel- semiljö. ] sitt av riksdagen godkända betänkande (KU 1975/"76:56 s.4l) underströk konstitutionsutskottet att riksdagen. när den utnyttjar denna delegationsmöjlighet, kan och bör närmare precisera de befogenheter som regeringen skall erhålla. Utskottet framhöll vidare att det självfallet inte är meningen att delegeringen skall omfatta annat än befogenheter att meddela detaljbctonade föreskrifter. Jag vill framhålla att denna delegationsmöj- lighet. som hittills inte har utnyttjats. infördes just med tanke på arbetet med den nya byggnadslagstiftningen.

5 Lugn-knarka _l'rdgnr Ol'/l 1ug.t'lt_'/7- ningens räckvidd 5.3 .2

Prop. 1985/86: 1 100

.lag föreslär nu att regeringen begär riksdagens bemyndigande att fa meddela de föreskrifter om krav på byggnader m.m. som utöver bestäm— melserna i 3 kap. behövs för en :ämplig utlbrmning av byggnaderoch andra anläggningar eller anordningar samt tomter och allmänna platser. Rege— ringen bör även begära ett motsvarande bemyndigande att meddela de föreskrifter sotn behövs till skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa. Bemyndigandena bör ge regeringen möjlighet att delegera befogenheten att meddela föreskrifter till underordnad myndighet. jag äterkommer till dessa fragor i specialmotiveringen ( l('.- kap. lå).

Dessutom bör regeringen få rätt att meddela föreskrifter i fråga om typgodkännande av byggprodukter m. m. och om avgifter för sädan verk- samhet. Även dessa frågor tar jag närmare upp i specialmotiveringen ( lö kap. 2 och 3 ss).

Slutligen bör regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om vissa avvikelser från PBL i krig eller liknande situationer. .lag äterkommer även till den frågan i specialmotiveringen ( lökap. stål.

5.3.3 Svensk byggnorm

] anslutning till PBL bör en ny Svensk byggnorm utarbetas. Regeringen har därför enligt beslut den 22 november 1984 uppdragit ät statens planverk att lägga fram förslag till de föreskrifter som oavsett om de skall medde- las av regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, av planverket kan behövas i anslutning till bestämmelserna i 3. 8 och 9kap. samt l5 kap. 20% i det till lagrådet remitterade förslaget till ny plan- och bygglag. Uppdraget är i fråga om 8 och 9 kap. begränsat till att avse verkställighets— föreskrifter om förfarandet m. m.

Samtidigt med förslaget till fiiireskrifter skall planverket även redovisa förslag till de allmänna råd som är oundgängligen nödvändiga för förståel- sen av föreskrifterna eller som behövs för att byggnadsnämndernas bc- dömningar skall bli lika i frågor där en sådan likformighet är väsentlig.

Reglerna skall utformas enkelt och tydligt och med beaktande av de riktlinjer för förenkling av myndigheternas regler som har angetts i prop. WS$/84: ll9 (KU 25. rskr 245).

Regeringsbeslutet vilar bl.a. på den grunden att det kan förutsättas att den tekniska kompetensen hos både de byggande och byggnadsnämnderna har ökat betydligt i förhållande till vad som gällde när den nuvarande byggnadslagstiftningen infördes. Samhällets reglering bör därför. enligt uppdragsmotiven. inriktas främst på målen för byggandet och lämna störs— ta möjliga frihet i fräga om de medel och metoder som utnyttjas för att förverkliga mälen.

De föreskrifter som styr byggandet bör alltså så långt möjligt uttryckas som funktionskrav. Planverkets rädgivningsverksamhet bör riktas in pä att pröva och värdera nya metoder och lösningar och att aktivt förmedla sina erfarenheter från detta arbete.

5 [.ztgtc'knixkn _fi'tigur (n'/1 lugnt"/"lv ningens riit'kt'idd 5..?.3——5.3..?

Prop. 1985/86: 1 10!

lnom översynsarbetet förutsätts vidare en noggrann prövning av beho- vet av tvingande regler inom de skilda omräden där krav nu ställs i byggnadsstadgan eller Svensk byggnorm. Ett grundläggande mål är att kostnaderna i byggandet skall kunna sänkas titan nagra avgörande förlus- teri välfärd. hälsa och säkerhet.

På] grund av den betydelse som en byggnorm fär för samhällsresursernas användning bör därför enligt min mening bestämmelserna i kungörelsen (l()70:()4l ) om begränsning i myndighets rätt att utfärda föreskrifter. anvis- ningar och räd. den s. k. begränsningskungörelsen. tillämpas även på före- skrifter och allmänna räd som meddelas till PBL. Enligt kungörelsen skall som regel bl. a. ett normförslags kostnadsmässiga konsekvenser utredas av myndigheten. som även skall höra företrädare för dem som kan förutses slutligt fä bära de ökade kostnaderna för ändrade normer. Enligt min mening bör vidare gälla att föreskrifter i byggnormen som rör verksam- hetsomrädet även för en annan myndighet än den som utarbetar föreskrif- terna skall meddelas efter samräd med den myndigheten.

Fränsett regeringens begäran om bemyndigande att meddela materiella bestämmelser innebär vad jag nu förordat inte nägra formella avvikelser frän dagens normgivningssystem pä byggsidan.

5.4. PBL:s räckvidd

ä'linji'irslngz Planer enligt PBL skall i första hand behandla bebyggelse och därmed sammanhängande anordningar samt redovisa hushäll- ningskraven inom mark- och vattenomräden av riksintresse. l planerna kan emellertid även behandlas andra frågor om användning av mark och vatten. Planerna skall päverka även tillätlighetsprövning enligt annan märkanvändningslagstiftning än PBL.

5.4.1 [JB/:x planer reglerar iförsta hund belzvggelxen (n'/r markanvänd- ningen inom onträdm av riksintresse

PBL innehåller en reglering av förfarandet vid den kommunala planlägg- ningen. Den innehäller ocksä de allmänna bestämmelser som statsmak- terna ställer sig bakom och som avses tjäna till vägledning för innehållet i planerna. Vidare finns det i PBL krav pä byggnaders och andra anläggning- ars placering. utformning och utförande i olika avseenden. Planerna fär effekter i första hand för ätgärder som kräver lov enligt PBL. De får emellertid betydels * även för ätgärder för vilka lov inte behövs och som avser byggnader eller andra anli-iggningar samt tomter och allmänna platser. Inte heller dessa ätgärder fär utföras i strid mot detaljplan eller omrädesbestämmelser. Detta sammanhänger med att egenskapskraven i 3 kap. i princip gäller även för icke bygglovspliktiga ätgärder.

5 L(lglt'kniska frågor ut'h lagstift— ningens räckvidd 5.3.3—5.4.I

Prop. 1985/86: ] lö!

Planer enligt PBL skall alltsä 1. första hand behandla frägor om bebyggel- se och därmed sammanhängande anordningar. Därutöver skall översikts- planen innehälla en redovisning av hushällningskraven inom mark- och vattenomräden av riksintresse. Något hinder för kommunerna att i över- siktsplanen behandla även markanvändningsfrägor i ett vidare perspektiv skall inte finnas. Det bör således vara möjligt att gä vidare på den väg som redan är anträdd i markdispositionsplaner och liknande och göra planen till det dokument som visar kommunens uppfattning om markreservationer för t.ex. vägar. ledningar. naturreservat. täkter och gruvor. Planen får i sädana delar utgöra underlag för tillständsprövning enligt olika specialla- gar.

5.4.2 PBL:s planer reglera/' i ristu/ja” även vallenji't'igor

Vattenplaneringsutredningen hari sitt betänkande (SOU 198039 och 40) Vattenplanering föreslagit tre former för vattenplanering vattenöversikt. vattenhushällningsplan och vattenfördelningsförrättning. En vattenöver- sikt bör enligt utredningen finnas för varje kommun och täcka hela kom- munen. Översikten bör i enkel form redovisa tillgången på vatten. använd- ningen. rädande och förväntade kontlikter samt riktlinjer för den framtida vattenanvändningcn. För områden - ett helt eller delar av ett avrinnings- område - med begränsade vatten-tillgångar och konkurrens om användning— en föreslås att regeringen får möjlighet att föreskriva att berörda kom— muner skall upprätta en plan för hushållning med och fördelning av till- gångarna mellan olika intressen. en s.k. vattenhushällningsplan. Genom en vattenfördelningsförrättning skall inom mindre områden med lokala konflikter vattnet kunna fördelas mellan ett antal intressenter.

Det alldeles övervägande antalet remissinstanser delar utredningens uppfattning om behovet av vattenplanering. Flertalet remissinstanser till- styrker även de former för vattenplanering som avses med förslagen om vattenöversikt och vattenhushällningsplan. Nägra delar dock inte vatten- planeringsutredningens uppfattning att vattenöversikten bör vara obligato- risk. Härvid äberopas framför allt hänsynen till kommunernas ekonomi. Flera remissinstanser. däribland naturvårdsverket och planverket. anser att vattenplanering bör helt integreras med annan fysisk planering och att vattenplaneringen därför inte bör utmynna i särskilda plandokument för vattenfrågorna utan kunna ske inom ramen för de planformer för markan- vändningen i övrigt som finns och kommer att finnas i byggnadslagstift- ningen. Flertalet remissinstanser tillstyrker även utredningens förslag till vattenfördelningsförrättning. Nägra remissinstanser är dock starkt kritiska till förslaget i denna del och pekar särskilt på svårigheterna att lagtekniskt placera in förrättningen i prövningssystemen i vattenlagen och miljö- skyddslagen.

För egen del vill jag efter samråd med chefen förjordbruksdepartemen- tet framhålla följande. I likhet med vattenplaneringsutredningen och flerta-

5 [.rlgtekniska _li'ågur (II"/I lagstift— ningens räckvidd 5.4.1—5.4.2

Prop. 1985/86: 1 103

let remissinstanser anserjag att vattenfrägor hittills har uppmärksammats i alltför liten utsträckning i samhällsplaneringen. Jag finner det därför ange- läget att vattenfrägorna förs in pä ett mer aktivt sätt i denna planering. framlör allt i den kommunala fysiska planeringen. Ett större hänsynstagan— de till vattenfrägorna mäste enligt min bedömning resultera i ett frän resurssynpunkt bättre utnyttjande av vattnet samt minskade risker för konflikter mellan olika anvi'indningsändamäl.

Enligt PBL skall kommunerna ha det huvudsakliga ansvaret för den fysiska planeringen. Eftersom vattnet utgör en del av den fysiska miljön. anserjag i likhet med vattenplaneringstttredningen och den övervägande delen av remissinstanserna att det är naturligt att kommunerna också får det huvudsakliga ansvaret för vattenplaneringsfrägor. En förutsättning för att vattenfrägorna skall fä önskvärd tyngd och allsidig behandling torde dessutom vara att de behandlas genom en planeringsverksamhet med tillräcklig politisk förankring.

Trots de skillnader i förutsättningar som i skilda hänseenden föreligger mellan vattenplanering och planering av markens användning. anserjag att man sä längt som möjligt bör försöka få till stånd en samordning av kommunernas olika planeringsfunktioner när det gäller den fysiska miljön. Härigenom kommer vattenfrägorna att kunna behandlas på ett likartat sätt som ntarkfrägorna. och de ömsesidiga konsekvenserna av markanvänd- ningen och vattenanvändningen kommer lättare att kunna beaktas. Olika former av planering som bedrivs åtminstone delvis parallellt kan dessutom lätt försvära möjligheterna att få den samlade bild av utvecklingen som planeringen är avsedd att ge. Därtill är det enligt min uppfattning rationellt och kostnadsbesparande att flertalet av de frägor som rör den fysiska miljön. i vilken jag inbegriper vattenmiljön. kan behandlas inom PBL:s plansystem.

Jag anser därför att man skall integrera vattenpl'arieringen med annan fysisk planering och så långt som möjligt inordna den i PBL:s regelsystem. Jag bedömer att denna lösning väl tillgodoser de syften som ligger bakom vattenplaneringsutrcdningens förslag till vattenöversikt och vattenhushäll- ningsplan.

När det gäller utredningens förslag till vattenfördelningsförrättning an- serjag att förrättningar av detta slag inte har någon plats i PBL- systemet. De i nya vattenlagen intagna bestämmelserna om bevattningssamfällighe— ter torde åtminstone delvis tillgodose syftet med vattenfördelningsförrätt- ningar.

Jag avser senare (avsnitten 7 och 8) att återkomma med närmare förslag till PB L:s plansystem och jag kommer där ocksä att redovisa hurjag ser på möjligheterna att låta planerna omfatta även kommunernas vattenomrä- den.

5 Laglt'k/tixku _f'rågor och lags/ili— ningt'ns räckvidd 5.4.2

Prop. BSS/86: 1 nu

5.4.3 Reglering (tr hchyggclsc m. m. i nuIlll"l'ål'd_t'l(l_L'('/I och t'iiglugcn

Bäde naturvårdslagen (wo—1:82) och väglagen (l97lt948) innehåller i dag bestämmelser som reglerar bebyggelse m.m. PBL—utredningen har föreslagit att strandskyddsbcstämmelserna flyttas frän naturvårdslagen till PBL. Av detta följer till en början att befogenheten att utvidga eller inskränka strandskyddet generellt förs över från länsstyrelserna till kom- munerna. Vidare blir följden att byggnadsnämnden vid sin normala bygg— lovsprövning skall tillämpa även reglerna om strandskydd och alltså ha möjlighet att ge dispens från det förbud som ligger i strandskyddsbestäm- melserna.

Jag har viss förståelse för tanken på ett enhetligt förfarande. lnte minst från sökandens synpunkt är det naturligtvis en fördel att ansökningen prövas ur alla aspekter av samma myndighet. Jag anser emellertid att allemansrätten. som ju ligger bakom strandskyddet. är en tillgång som det ligger i hela landets intresse att slå vakt omkring och att länsstyrelserna på det stora hela har skött denna uppgift mycket bra. Strandskyddet är numera ett begrepp som har vunnit insteg i det allmänna rättsmedvctandet. Enbart den åtgärden att flytta reglerna bort frän naturvårdslagen skulle kunna uppfattas som en förändring av strandskyddets styrka. Detta skulle enligt min mening vara olyckligt. Jag anser således att övervägande skäl talar för att strandskyddsbestämmelscrna skall vara kvari naturvårdslagen och att länsstyrelsen i princip skall fatta beslut i strandskyddsfrägor. Den möjlighet att delegera beslutanderätten till kommunerna som finns redan i dag i naturvårdslagen bör behållas. I denna fråga har jag samrått med chefen för jordbruksdepartementet.

Utredningen föreslog att kommunerna skall ges möjlighet att inorn ra- men för PBL upprätta markförordnandcn. motsvarande dagens naturreser- vat. för att tillgodose friluftslivets intressen. Detta har väckt en viss re- tnisskritik. bl.a. frän naturvårdsverket och Svenska naturskyddsförening— en. Man kan sammanfatta kritiken pä sä sätt att remissinstanserna finner det olämpligt att dra upp en gräns mellan friluftslivets och den vetenskapli— ga naturvärdens intressen. likasä mellan vilka frågor som skall vara en kommunal och vilka som skall vara en statlig angelägenhet. Man har också framhållit att det av PBL—utredningen föreslagna förbudet att inrätta ett naturreservat för ett omräde med markförordnande skulle vara olämpligt bl. a. med hänsyn till de skillnader i motiv som kan ligga bakom valet av olika skyddsformer för ett visst område.

Jag är beredd att instämma i denna kritik. Problemen kan naturligtvis lösas genom att möjligheterna inom PBL:s ram utvidgas att gälla även en del av de naturvärt'lsfrägor som kan regleras enligt naturvårdslagen. Denna lösning har förordats av bl.a. naturvårdsverket och planverket. En bättre och enklare lösning anserjag dock vara att vidga kommunens möjligheter att använda de medel som redan i dag finns i naturvårdslagen. Kommuner-

5 [_uglcknisku _Ii'rignr och lagstift-

ningens riickt'idd 5 .4 .3

Prop. 1985/86: 1 105

na bör med andra ord ges möjlighet att inrätta kommunala naturreservat och naturvårdsomräden med stöd av bestämmelserna i naturvårdslagen.

Detta förslag innebär en väsentlig förändring i förhållande till det remit— terade förslaget. Jag föreslog nämligen i lagrådsremissen att områdesbe- stämmelser skall kunna användas för att avsätta mark som friluftsområden och att marklovsplikt skall kunna införas så att kommunerna inom dessa områden kan pröva bl. a. ansökningar om trädfällning och skogsplanering. Tanken var även om det inte tydligt framgår av förslaget (se dock lagrådsremissen s. 233) — att möjligheten att införa områdesbestämmelser av detta slag skulle vara begränsad till friluftsområden som utgör bebyggel- sekomplement. dvs. sådana som ligger i anslutning till bebyggelseområ- den. Förslaget gick ut på att kommunen genom omrädesbestämmelser skall kunna reglera marklovspliktiga åtgärder inom friluftsområden intill samma kvalifikationsgräns som gäller för staten vid förordnande om natur- värdsområde enligt naturvårdslagen. Regleringen skulle med andra ord inte få vara så ingripande att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras. Behövs en mer ingripande reglering skall kommunen kunna inrätta ett naturreservat för det aktuella friluftsområdet enligt det förslag till ändringar i naturvårdslagen som har remitterats till lagrådet genom beslut den 25 april 1985.

Vad jag föreslog beträffande PBL innebär en begränsning av de möjlig- heter att avsätta mark som friluftsområden som dagens byggnadslagstift- ning ger. Genom fastställda generalplancr kan ju markanvändningen be- stämmas till friluftsliv (99' andra stycket BL). varvid bl. a. trädfällning inte får ske utan prövning av länsstyrelsen (17 å BL). Genom fastställd general- plan kan regleringen av skogsbruket göras mer eller mindre ingripande. Inget hindrar dock att det meddelas föreskrifter som är så långtgående att pågående markanvändning avsevärt försvåras eller t.o.m. att synnerligt men uppkommer vid användningen av en fastighet. För sådana fall finns regler om ersättning eller inlösen (22 & BL). Det bör även framhållas att det i dagens ordning inte finns något krav på att dessa friluftsområden skall ha någon anknytning till bebyggelse.

Emellertid har det visat sig att den i lagrådsremissen föreslagna begräns— ningen av kommunernas regleringsmöjligheter har skapat oklarhet beträf- fande mina avsikter. bl.a. hos skogsintressenterna. För att syftet med regleringen skall framgå på ett tydligare sätt än i det remitterade förslaget har jag efter samråd med jordbruksministern funnit det vara en bättre lösning att kommunernas behov av att kunna skapa lokala friluftsområden tillgodoses genom en ändringi naturvårdslagen. Institutet naturvårdsområ- de i den lagen (l9 &) har nämligen tillkommit bl. a. i syfte att möjliggöra för länsstyrelsen att skapa lokala friluftsområden. Jag återkommer till rege— ringen med förslag till denna ändring i samband med att jag lägger fram förslag till följdlagstiftning till bl.a. PBL. Ändringen bör innebära att kommunerna med stöd av delegation från länsstyrelserna skall kunna fatta

5 Layla/(niska _li'ågor och Iagsti/i- ningens räckvidd 5 .4 .3

Prop. 1985/86: ] lUf'i

beslut om inrättande av naturvårdsomräden helt enligt de regler som redan gäller för länsstyrelsens beslut i sådana frågor. Detta innebär bl.a. att regleringen av t.ex. plantering och avveckling inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvaras.

Denna lösning ligger väl i linje med det tidigare framlagda förslaget att kommunerna bör ges möjlighet att inrätta kommunala naturresenfat med stöd av bestämmelserna i naturvårdslagen. Systematiskt hör också dessa frågor bättre hemma i naturvärds- än i byggnadslagstiftningen. Ett viktigt skäl som har bidragit till min ändrade inställning är att man bör undvika att skapa nya beslutsförmer när det redan finns sådana för samma ändamål. Att naturvårdsfrägorna samlas i naturvårdslagen i stället för att vara splitt- rade i flera lagar har också den fördelen att man slipper ha flera tillsyns— och överprövningsmyndigheter. Den enskilda markägaren kan överklaga de kommunala besluten till länsstyrelsen. Statens kontrollmöjligheter när det gäller 1. ex. skogshushällningen blir fullgoda genom att systemet bygger på delegation från länsstyrelserna.

Gränsdragningen mellan PBL och naturvärdslt-tgen vill jag i korthet ange på så sätt att områdesbestämmelser bör få användas av kommunen för erforderlig bebyggelsereglering. medan naturvärdslagens bestämmelser om naturvårdsonu'i'tde och naturreservat bör användas om kommunen vill avsätta mark för friluftsändamäl.

l väglagen finns flera bestämmelser som innebär förbud mot att uppföra byggnader. sätta upp skyltar. ljusanordningar och liknande i närheten av allmänna vägar.

PBL—utredningen har valt att låta föreskrifterna om byggnader finnas kvar i väglagen men föreslagit att reglerna om skyltar. reklamanordningar och liknande skall upphävas och att sådana frågor i fortsättningen skall regleras endast genom PBL. Utredningens förslag i den här delen har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Vägverket samt vissa länsstyrel- ser och vägförvaltningar anser emellertid att också bestämmelserna om skyltar bör behållas i väglagen. Kommunförbundet och några kommuner hävdar att även bestämmelserna om byggnader bör föras till PBL.

Enligt min mening finns det ingen anledning att ändra på de regler som gäller åtgärder inom ett vägområde. som väghållaren råder över med vägrätt. Det betyder att t. ex. bestämmelserna i 48.5 med förbud i vissa fall att uppföra byggnader inom vägområden bör vara kvar i väglagen. Beträf— fande tavlor. skyltar o.d. finnerjag det inte sakligt motiverat att föra över tillständsprövningen till PBL. Med andra ord bör bestämmelserna i 45 och 46% finnas kvar i väglagen. Det finns anledning att se annorlunda på byggnader och en rad andra anläggningar och anordningar som bör vara generellt prövningspliktiga enligt förslaget till PBl... När det gäller ansök— ningar om att få uppföra byggnader m.m. ankommer det enligt PBL på byggnadsnämnderna att göra en allsidig prövning av tillätlighet och lokali- sering. där således även trafiksäkerhetsaspekter skall beaktas. Många

5 Lugieknixku ji'nlqm' ut'/t [nertill— ningens I'ät'Ål'ftltl 5.4.3

Prop. 1985/86: ] lt)7

kommuner är i dag väghållare enligt väglagen. och allmänt har kommuner- na god kunskap om trafik- och .traftksakerhetsfrågor. [ ärenden hos bygg- nadsnämnden som kan beröra allmän väg är dessutom vägverket sakägare och kan bevaka att sådana frågor får en tillfredsställande lösning.

[ översiktsplanen kommer såväl genomförda som planerade allmänna vägar att vara redovisade. Jag ser det också som självklart att kommuner— na i ("översiktsplanen redovisar de särskilda restriktioner i fråga om bebyg— gelse som bör gälla i anslutning till allmänna vägar eller vägreservat. Om det behövs. kan översiktsplanens syfte säkerställas genom att områdesbe- stämmelser antas efter samråd med vägverket.

Det finns enligt min mening inte någon anledning att tro annat än att vägverket får gehör för sina synpunkter på trafiksäkerhetsfrågor vid be- handlingen av översiktsplaner och områdesbestämmelser. Mot den här bakgrunden anserjag att utredningens skäl för att behålla dubbelprövning- en av nya byggnader och vissa anordningar inte är tillräckligt starka. Kraven i väglagen på tillstånd av länsstyrelsen för att uppföra byggnader och andra anordningar intill eller i närheten av allmänna vägar bör därför upphävas i den mån det råder bygglovsplikt enligt PBL. Jag har i denna fråga samrått med chefen för kommunikationsdepartementet. Jag återkom- mer till dessa frågor i mitt blivande förslag till ändringar i annan lagstift- ning.

5.4.4 Dubhe/prf'ivning (n'/z enbart Apevia/pri)"vning

Jag har i övrigt inte för avsikt att föreslå några stora förändringar av nu rådande förhållanden i fråga om samordningen mellan byggnadslagstift- ningen och annan lagstiftning. Det kommer alltså även i fortsättningen att finnas både markanvändningsåtgärder som tillständsprövas uteslutande enligt någon annan lag än PBL - t. ex. vägar - och byggnader som dubbel- prövas - t. ex. en industri som skall ha tillstånd enligt såväl byggnadslag— stiftningen som miljöskyddslagen.

Det bör redan här framhållas att varken en detaljplan eller ett bygglov avses innebära nägot slutligt besked från samhället om att det inte finns några hinder mot att bygga eller vidta andra åtgärder. Trots att ett tillstånd har meddelats enligt PBL. kan alltså ett projekt inte påbörjas förrän sökan- den har inhämtat även andra behövliga tillstånd. Som ett exempel kan nämnas regleringen av fasta fornlämningar i fornminneslagen (194250). Det ligger på sökanden att iaktta dessa regler. även om han har fått bygglov. En bestämmelse bör dock införas om att byggnadsnämnden som en serviceätgärd upplyser sökanden om de övriga tillstånd som eventuellt kan behövas.

Att markanvändning alltså även i fortsättningen skall tillåtlighetsprövas enligt flera andra lagar. samtidigt som man vill låta planläggning enligt PBL få vissa verkningar på andra tillstånd. medför att en del ingrepp i andra lagar behöver göras. Som jag närmare kommer att utveckla senare (avsnitt

5 Lauf/(niska frågor ()(/I lagstift— ningens räckvidd 5.4.3—544

Prop. l985/86: ] 108

Zl) avserjag att i annat sammanhang föreslå att det i en rad lagar som rör 5 Lucie/(niska

markanvändningen införs ett krav på att planerna enligt PBl. på vissa sätt .fl'fl-L'm' "('/_l [tlf—':”l/l' ' skall beaktas vid tillståndsbesluten. 2,35)"; ';';/””Il! Den fulla räckvidden av planerna enligt PBL kommer således att framgå _ ' ' __ ' '-

inte enbart av PBL i sig utan även genom den reglering av kopplingen mellan planerna och en rad specialförfattningar som jag senare Skull äter— komma till regerin "fen med f("irslag om. I stora delar kommer denna regle- ring att stämma överens med vad som gäller i dag i fråga om sambandet

mellan planer enligt byggnadslagcn och spccialförfattningarna.

5.4.5 Plunernus rår/(vidd Mot bakgrund av vad jag nu har anfört kan alltså konstateras att planbe- sluten enligt PBL får betydelse för följande slag av ätgärder: ]. Åtgärder som behöver tillståndsprövas uteslutande enligt PBL.

2. Åtgärder som behöver tillståndsprövas både enligt PBL och enligt någon speciallag. t. ex. uppförande av en industribyggnad som behöver tillstånd enligt miljöskyddslagen. Även i dessa fall sker den planmässiga bedömningen i samband med bygglovsprövningen.

3. Åtgärder som skall prövas enbart enligt någon speciallag. t. ex. byggan— de av vägar. Här skall planerna på visst sätt beaktas vid tillståndspröv- ningen i enlighet med det förslag om följdlagstiftning till PB L som jag senare avser att lägga fram.

4. Åtgärder för vilka tillstånd inte behövs vare sig enligt PBL eller enligt någon speciallag och som avser byggnader eller andra anläggningar samt tomter och allmänna platser. Att även sådana åtgärder skall vara planenliga innebär att det ankommer på den som utför åtgärden att utan t'örhandsprövning följa planens reglering.

Prop. 1985/%:] W) 6 Principer för planläggning och prövning av bygglov m.m.

Sammanfattning

-' PBL skall innehålla ett kapitel om de allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse ts. 109)

Kapitlet om allmänna intressen skall inledas med en grundläggande bestämmelse att planläggning och beslut om lov skall främja en från allmän synpunkt lämplig utveckling och skapa förutsättningar för en god bostads—_ arbets-. trafik- och fritidsmiljö ts. lll) Lagen om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) skall tillämpas vid beslut enligt PBL ts. l13) På samma sätt som enligt dagens lagstiftning skall särskilda krav uppfyl- las föratt mark skall få användas för bebyggelse. Vid lämplighetspröv- ningen skall bl.a. kommunalckonomiska bedömningar ges stor tyngd. Dessutom skall energifrågorna i större utsträckning än i dag beaktas vid lokalisering av bebyggelse ts. 115).

6.1 Behovet av bestämmelser om allmänna intressen vid markanvändnings- beslut enligt PBL

A-liiljå'ins'Iag: PBL skall innehålla ett kapitel om de allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse.

Somjag har anfört tidigare (avsnitt 3.2) bör PBL inriktas på kommuner- nas styrning av bcbyggelseutvecklingen i vid mening. Jag har också fram- hållit att en grundläggande princip bör vara att mark skall prövas från allmän synpunkt lämplig för ändamålet för att den skall få användas för bebyggelse och därmed sammanhängande anordningar samt för vissa an- läggningar. Sådan prövning skall göras vid planläggning enligt PBL. Utan- för omräden med detaljplan eller områdesbestämmelser och där detaljplan inte är en nödvändig förutsättning för lämplighetsbedömningen. sker den— na bedömning i samband med prövningen av ansökningar om bygglov eller förhandsbesked. Översiktsplanen utgör då ett planmässigt beslutsunder- lag.

I likhet med vad som gäller i dagens byggnadslagstiftning bör således planmässiga överväganden föregå sådana förändringar av markens an- vändning som kan få betydelse för utvecklingen i det område som berörs av förändringen. Detta innebäri sig en garanti för att markanvändningsför- ändringar av betydelse föregås av noggranna överväganden om vad som är en från allmän synpunkt lämplig utveckling.

I byggnadslagstiftningen har sedan lång tid ställts upp bestämmelser som skall gälla för planläggning och tillståndsprövning. ] nuvarande lagstiftning

f) Prinri/u'rji'ir plunlc'iggning och prt'irning ur bygg- Im' m.m. ö.!

Prop. l985/86: ] | it)

finns dessa bestämmelser främst i 9. 12 och 29% byggnadsstadgan. De ganska vida allmänna bestämmelserna i as om de krav som skall gälla för planläggning utgör den viktigaste grunden för prövning av markanvänd— ningsförändringar. Dessa bestämmelser ligger till grund såväl för dispens- prövning av tätbebyggelse utanför detaljplan som för prövning av glesbe- byggelse och tätbebyggelse av mindre omfattning: man brukar tala om att all prövning av bebyggelse sker på planmässiga grunder.

Enligt ()ä första stycket byggnadsstadgan skall planläggning ske så att den främjar en ur allmän synpunkt lämplig utveckling inom det område som planen skall avse. 'l'illbörlig hänsyn skall också tas till förhållz-tndena inom angränsande områden. liksom till den allmänna samfärdselns. energi— hushållningens. det miltitära försvarets. civilförsvz'irets och andra för fan- det gemensamma behov.

l paragrafens andra stycke har angetts ett antal faktorer som särskilt skall beaktas när mark skall exploateras.

Såväl bygglagutredningcn som PBL-utredningen har föreslagit att en blivande lag skall innehålla allmänna riktlinjer för planläggning och till— ständsprövning. Båda utredningarnas förslag i de här avseendena utgår från nuvarande regler i 93? byggnadsstadgan. De föreslagna reglerna har emellertid getts en vidare syftning i fråga om synen på samhällsutbyggna- den och mer inriktats på resurshushållning. l PBL—utredningens förslag kan lagregleringen av riktlinjerna. i den fysiska riksplaneringen ses som ett utflöde av denna vidgade syn på samhällsutbyggnad och rcsurshushåll- ning.

PBL-utredningens förslag att ge bestämmelser som innehåller allmänna riktlinjer för planläggning och tillståndsprövning en sammanhållen central plats i lagen har inte mött några erinringar från remissinstanserna. Där- emot har efterfrågats bättre belysning av vissa frågor som bör ligga till grund för planering och tillståndsprövning. Detta gäller bl.a. frågorna kring hushållning med naturresurser och en ekologisk grundsyn vid föränd— ringar av markanvändningen. hur energihushållningen skall beaktas och kollektivtraf'tkfrågornas ställning vid överväganden om markanvändning- en. Många remissinstanser har även pekat på att frågan om en god social miljö bör få en mer framträdande plats.

I likhet med utredningarna anser jag att PBL bör innehålla ett särskilt kapitel om vilka allmänna intressen som skall beaktas vid markanvänd- ningsförändringar som regleras i PBL. Mot bakgrund av att förändringar i princip skall föregås av planläggning. blir bestämmelserna i första hand att uppfatta som krav vid planläggning. Utredningen har också föreslagit att kraven på en lämplig samhällsutveekling och en god miljö (2 kap. I och 2 åå) skall tillämpas enbart vid planläggning.

Lämpligheten av bebyggelse och tillståndspliktiga åtgärder i övrigt skall som jag nyss nämnde kunna bedömas i samband med prövningen av ansökningar om lov. Sådana enskilda lovärenden kan inte ses isolerat som

Hänvisningar till PS3

6. Primfipc'rji'n' planläggning ut'/I prt'it'ning av byyy- Im' m. m. ö.]

Prop. 1985/86: 1 l l |

om de saknade betydelse för samhällsutvecklingcn i stort. Ett enskilt bygglov. sett som enstaka beslut. påverkar kanske inte bebyggelsestruk— turen i kommunen. men sammantaget kan mänga enskilda bygglov få omfattande konsekvenser. Jag anser därför att bestämmelserna i kapitlet om allmänna intressen bör vara tillämpliga även pä enskilda ärenden. Alla ätgärder" skall m.a.o. prövas utifrån planmässiga grunder.

Av naturliga skäl blir bestämmelser av detta slag allmänt hållna och kan synas svåra att tillämpa i praktiken. Det är emellertid knappast möjligt att i lagtexten ange de allmänna utgångspunkterna för planering och bebyggel- seutveekling på ett mera preciserat sätt. Avsikten ärju att dessa utgångs— punkter skall läggas till grund för en planerad utveckling som det ankom— mer pa kommunens företrädare att besluta om. i första hand genom att anta planer som lägger fast den lokala tillämpningen av bestämmelserna. men ocksä genom beslut i enskilda fall om bygglov och förhandsbesked. Det vore enligt min mening också olyckligt att genom bindande regler mera i detalj styra utvecklingen i kommunerna. Det kan därför knappast vara lämpligt att utfärda tillämpningsföreskrifter till bestämmelserna om plan- läggning. Däremot är det naturligtvis av stor betydelse att nya rön om planering kommer beslutsfattarna till del. Detta sker bäst genom att kom- munerna har tillgång till välutbildad personal på planeringsområdet. Av stor betydelse är dessutom att ny kunskap sprids till kommunerna. De allmänna råd om planering som statens planverk tttfärdar har här stor betydelse.

6.2 Allmänna intressen

6.2.1 En lämplig .mntltällsulveck/ing m.m.

i Mitt förslag: Kapitlet om allmänna intressen skall inledas med en

grundläggande bestämmelse att planläggning och beslut om lov skall främja en från allmän synpunkt lämplig utveckling och skapa förutsätt- ningar för en god bostads-. arbets-. trafik— och fritidsmiljö.

Byggnadsstadgans planformer och krav på planläggning är inriktade på utvecklingen inom avgränsade bebyggelseområden i kommunen. Utveck- lingen under 1970-talet har visat ett behov av en totalsyn på utvecklingen inom en kommun så att också glesbygdsfrägor behandlas i planeringen. Det är också mot den bakgrunden som jag har förordat att kommunerna skall ha en heltäckande översiktsplan för kommunen och att den skall hållas aktuell.

I likhet med PBL-utredningen anserjag att det i en bestämmelse bör slås fast att planläggning skall främja en från allmän synpunkt lämplig utveck- ling. Mot bakgrund av att PBL i första hand är inriktad på bebyggelsem- vecklingen bör det också föreskrivas att planläggningen enligt PBL skall ge

() Pi'int'ilu'rlli'ir [)ld/iliigunilm (It'll prövning (ll' bygg- lm' m.m. h.] —/).2./

Prop. 1985/86: 1 I 12

förutsättningar för en från social synpunkt god bostads-. arbets-. trafik- och fritidsmiljö.

En bestämmelse om att planläggning skall främja en frän allmän syn- punkt lämplig utveckling innebär bl.a. att längsiktiga och gemensamma intressen skall beaktas och tillvaratas. Enskilda intressen bör inte få hindra en utveckling som frän allmän synpunkt bedöms vara betydelsefull. Av särskild vikt är att ekonomiskt svaga intressen beträffande markanvänd- ningen inte missgynnas i förhållande till exploateringsintresscn som drivs av ekonomiskt starka grupper i samhället. Att planera för en lämplig utveckling innebär att sammanjämkningar måste göras mellan intressen från olika sektorer i samhället. Det är därför av särskild vikt att den fysiska planeringen i kommunerna samordnas med annan planeringsverksamhet.

Det är naturligt att kommunerna i sin översiktliga planering tar ställning till de stora linjerna i kommunens bebyggelsestruktur. l det sammanhanget bör understrykas jämställdhetsfrägornas betydelse för bedömningen av en lämplig samhällsutveekling. En utspridd och i förhållande till arbetsmark- nader. kollektivtrafik och service illa lokaliserad bebyggelse kan avsevärt försvåra för kvinnor och män att på jämlika villkor förvärvsarbeta och delta i samhällslivet. '

När jag nu förordar att i PBL skall tas in en bestämmelse om att planläggning skall skapa förutsättningar för en från social synpunkt god bostads-. arbets-. tratik- och fritidsmiljö. är det ett uttryck för att dessa miljöaspekter och samordningen mellan dem är av särskild betydelse för den strävan i riktning mot goda sociala och jämlika levnadsvillkor som utgör grunden för lagstiftningen.

[ fråga om vad som bör inrymmas i en från social synpunkt god miljö vill jag anknyta till följande uttalande av departementschefen i propositionen (1979/80: l) om socialtjänsten:

Socialutredningen har föreslagit att socialtjänstens företrädare i sitt arbete med planeringsfrågorna för nya bostadsområden och vid sanering av gamla skall verka för att följande delmål uppfylls:

— en allsidigt sammansatt social struktur: en planering av närmiljön som främjar kontakt och gemenskap; möjligheter till differentierade kultur- och fritidsaktiviteter för alla: ett tillräckligt och väl lokaliserat utbud av social service: — en lokalisering av lämpliga arbetsplatser och andra verksamheter som bidrar till att ge bostadsområdena ett mångsidigt socialt liv: —— väl utbyggda kollektiva resmö-jligheter som tillgodoser även de handi— kappades behov: ett bostadsutbud som tillgodoser också speciella sociala bostadsbehov i icke segregerade former: offentliga platser och byggnader så utformade att de blir tillgängliga för alla; differentierade sysselsättnings-- och utbildningsmöiligheter för grupper med behov av särskilda insatser:

(i Principr'rji'ir planläggning ut'/1 prövning ur hygg— lut' m.m. 6.2.1

Prop. 1985/86: [ ll3

— en aktiv konsumentverksamhct med inriktning i första hand påatt stödja resurssvaga grupper. ' '

Jag ansluter mig till socialutredningens förslag till delmäl, vilka har tillstyrkts praktiskt taget enhälligt av remissinstanserna. — Enligt min mening svarar dclmälen väl mot de krav som man bör ställa på en god bostadsmiljö för olika kategorier av boende.

För flertalet delmål som här ställts tipp utgör PBL ett viktigt genomfö- randeinstrument. Jag kan helt ställa mig bakom de strävanden som social- utredningens förslag innehåller och jag anser att de uppställda delmålen kan utgöra grund för tillämpningen av den nu föreslagna bestämmelsen om att förutsättningar skall skapas för en god miljö.

I detta sammanhang vill jag också betona vikten av att bestående sam— verkansformer mellan berörda samhällsorgan utvecklas i enlighet med intentionerna bakom socialtjänstlagen (1980: 620) och hälso- och sjuk- vårdslagen (19821763). Enligt socialtjänstlagen (5 &) hör det till socialnämn- dens uppgifter att medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med bl. a. andra samhällsorgan främja goda miljöer i kommunen. Enligt hälso- och sjukvårdslagen (Så) har landstingskommunen getts motsvarande an- svar att samverka med andra samhällsorgan.

6.2.2 Namrresurwr m. nl.

ll-Iilrjörslag: Lagen om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) skall tillämpas vid beslut enligt PBL.

För att man skall få till stånd den lämpliga samhällsutveekling som jag har talat om. är det av särskild vikt att behovet av en långsiktig hushållning med våra naturresurser beaktas vid beslut som rör markanvändning. PBL- utredningen hänförde den frågan till kravet på att planläggning skall främja en lämplig samhällsutveekling. Naturresurshushällning som krav för plan- läggning och tillståndsprövning enligt PBL behandlades ganska kortfattat av utredningen, Som jag nämnde tidigare har många remissinstanser efter- lyst en bredare belysning av hushällningsfrägorna.

Fysisk planläggning utgör ett viktigt led i tillämpningen av en naturre- surslag. Mitt förslag till PBL bygger på att även NRL antas. Ett kapitel om krav på planläggning och tillständsprövning enligt PBL bör innehålla en bestämmelse om att även NRL skall tillämpas,

Genom denna hänvisning till NRL kommer det att åligga kommunerna och deras byggnadsnämnder att vid all planläggning och prövning av lov enligt PBL se till bl.a. att områden av riksintresse används på ett lämpligt sätt. Äsidosätter en kommun detta. kan och bör staten ingripa mot kom- munen.

Hänvisningen innebär vidare att även de grundläggande hushållnings- kraven i lagen skall tillämpas vid planläggning och vid prövning av ansök-

Hänvisningar till S6

6 Principen/Ör planläggning och prövning av bygg— Im' m.m. 6.2.1 *Ö.2.2

Prop. 1985/86: 1 1 H

ningar om bygglov och förlutndsbesked. Jag vill här kort erinra om viss-_l inslag i det till lagrädet remitterade förslaget till NRL.

l en inledande bestämmelse i förslaget till NRL anges att marken. vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas sa att en frän ekologiska. sociala och samhällsekonomiska synpunkter god hushällning främjas. Bestämmelserna i NRL syftar till att landets försörjning med naturresurser skall tryggas. god natttr- och kulturmiljö bevaras samt ett ändamälsenligt samhällsbyggande främjas.

Markanvändningsfrägor utgör naturligtvis ett centralt led i naturresurs— hushällningen. l.)ärför har i NRL tagits in grundläggande hushällningsbe- stämmelser som till övervägande del motsvarar 95 byggnadsstadgan och de nuvarande s. k. verksamhetsanknutna riktlinjerna i den fysiska rikspla- neringen. NRL innehäller därför bestämmelser om sädana intressen som det finns särskild anledning att värna om. Föreskrifter finns sälunda om hänsynstagande på olika sätt till de areella näringarnas intressen. Vidare finns bestämmelser om hänsyn till naturvärdens. kulturminnesvärdcns och friluftslivets intressen. lnom områden som av olika skäl är av riksintresse är skyddet särskilt starkt.

Bestämmelsen i Blå byggnadsstadgan om att mark skall användas för det ändamål för vilket den är mest lämpad med hänsyn till beskaffenhet. läge och föreliggande markanvändningsbehov är av sädan central betydelse för planläggning att en motsvarighet bör tas in även i PBL.

NRL innehåller också ett kapitel med särskilda hushällningsbestäm- melser för vissa områden i landet. som ersätter de s. k. geografiska riktlin- jerna i den fysiska riksplaneringen. Dessa omräden är i sin helhet av riksintresse.

Vidare finns i NRL bestämmelser om förutsättningar för exploaterings- företag inom olika områden.

De krav som i nu redovisade avseenden kommer att tas in i NRL kommer säledcs att fä stor betydelse för planläggning och prövning av sådana exploateringsföretag som lovprövas enligt PBL.

En fråga som har aktualiserats efter det att lagrådsremissen beslutades angäende PBL - främst med anledning av civilft'irsvarsstyrelsens remiss- yttrande över förslaget till NRL är hur totalförsvarets intressen skall vägas in dels vid ställningstaganden till lokaliseringen av ny bebyggelse och dels vid beslut som rör utformningen av bebyggelsemiljön inom omrä- den som har befunnits lämpliga att bebygga. Jag vill till en början erinra om att kommunerna enligt beslut av riksdagen skall med början under budget- året 1984/85 ta över ansvaret för ledningen av eivilförsvarsverksamheten pä lokal nivå i krig och för den planläggning i fred som hänger samman härmed (prop. |98l/82: l02 bil. 2. FöU 18. rskr374). Riksdagen beslöt vid l982/83 års riksmöte att övergången till kommunal ledning och planlägg- ning skall genomföras under perioden l984/85— I986/87 (prop. 1982/83: 100 biff). FöU9. rskr27l ).

f) I-'/'int'i[.>t'r/:'n- plunlr'iggning ut'/I [Wärn/"ng ur ltt—u:- lul' HI. m. 6.2.3

Prop. 1985/86: 1 ll5

För att dessa riksdagsbeslut skall kunna genomföras har regeringen i prop. l98—lf'äiz49 förelagt riksdagen förslag till bl.a. ändringar j civilförsvarsla- gen (1960: 74). som innebär att kommunerna skall upprätta och anta vissa planer däribland skyddsplaner. Bland de aspekter som skall belysas i skyddsplaner anges tillgången på och behovet av skydd. de ätgärder som behövs för omflyttning. utrymning m.m. samt i vissa fall även behovet av skyddsrum med hänsyn till befintlig och planerad bebyggelse.

Det är naturligtvis angeläget att kommunerna har möjlighet att i den fysiska planeringen integrera sädana ställningstaganden som har kommit fram vid försvarsplaneringen i vid mening. Frän civilförsvarssynpunkt t. ex. finns det behov att kunna påverka lokaliseringen så att bostäder och anläggningar inte uppförs i närheten av sädana verksamheter som bedöms kunna bli utsatta för angrepp i krig. Grunddokumentet för skyddsplanen är en skyddsanalys. som bl. a. beskriver var riskomräden av olika slag finns. Denna analys bör ocksä kunna utgöra underlag för beslut om lokalisering i kommunernas fysiska planering.

De nu beskrivna försvarsintressena blir enligt min mening fullt tillgodo- sedda genom det förslag till PBL som jag nu lägger fram och förslaget till NRL. Jag nämnde tidigare att PBL avses innehålla en bestämmelse om att NRL skall tillämpas vid planläggning och vid beslut om bl.a. bygglov. Förslaget till NRL i sin tur innehåller en bestämmelse som innebär att mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret sa längt möjligt skall skyddas mot åtgärder som kan pätagligt motverka totalförsva- rets intressen. Genom anknytningen mellan PBL och NRL blir det alltså möjligt att t. ex. förhindra ny bebyggelse i närheten av tänkbara bekämp- ningsmäl.

.lag äterkommer i det följande (avsnitt 6.4) till frägan om civilförsvarets intressen i bebyggelsemiljön.

6.3 Särskilda krav för att mark skall få användas för bebyggelse

Mit/_l't'irslug: På samma sätt som enligt dagens lagstiftning skall särskil- da krav uppfyllas för att mark skall få användas för bebyggelse. Vid lämplighetsprövningen skall bl. a. kommunalckonomiska bedömningar ges stor tyngd. Dessutom skall energifrägorna i större utsträckning än i dag beaktas vid lokalisering av bebyggelse.

6.3.1 Is]munmmlckmmmixltufrägor m. m.

195 andra stycket byggnadsstadgan finns angivna vissa speciella krav av teknisk och hygienisk natur som skall ställas på mark som skall användas för bebyggelse. Sålunda föreskrivs allmänt att terräng och grumlförhällan- dena skall vägas in vid prövningen av marks användning till olika ändamäl och att mark inte får avses för bebyggelse om den inte ur suntlhetssyn-

() Pl"irt('i].n*r_/'i")'r planläggning uc/t prr'it'nl'ng (ll' bygg— Im' m.m. O.2.2—6.3.l

Prop. 1985/86: ] Ila

punkt. med hänsyn till samfärdseln. möjligheterna att ordna vattenför— sörjning och avlopp. faran för vattenft'ärorening eller eljest ur allmän syn— punkt är lämpad för bebyggelseändamäl.

Som också har föreslagits av PBL-utredningen bör PBL innehålla en bestämmelse som i stort sett motsvarar de nu redovisade kraven i bygg- nadsstadgan. Dessa krav kan sägas sammanfatta basförutsättningarna för marks användning för bebyggelse.

PBL-utredningens motiv till bestämmelsen om de nu redovisade kraven har kritiserats av mänga remissinstanser. av vilka åtskilliga har framhällit att den enskildes skäl för att få använda mark för bebyggelse har getts en alltför stark ställning. Flera remissinstanser anser att det av motiven bör framgå. att större hänsyn skall tas till kommunal- och samhällsekonomiska aspekter.

Jag delar uppfattningen att de kommunal- och samhällsekonomiska frä- gorna bör tillmätas stor betydelse när frågan om marks användning för bebyggelse skall avgöras. [ värt samhälle är det en självklarhet att alla skall kunna komma i åtnjutande av samhällsservice av olika slag. Det är då naturligt att kommunerna som närmast ansvariga för samhällsservicen bör ha beslutanderätten om var man anser sig ha möjlighet att erbjuda sädan service.

Som jag tidigare har anfört bör bestämmelserna i kapitlet om allmänna intressen tillämpas säväl vid planläggning som vid prövning av lov. ls'om- munalekonomiska bedömningar kan på så sätt göras direkt i enskilda ärenden. vilket självfallet är nödvändigt med tanke bl. a. på vad jag nyss anförde (avsnitt (). |) om den samlade effekten av många enskilda bygglov. som vart för sig kan ha marginell betydelse på t. ex. kotnmunalekonomin. Jag återkommer till dessa frågor när jag närmare gär in på bygglovspröv- ningen (avsnitt 12.2.5).

6.3.2 Energiförsörjning och energilmshtil/ning

När det gäller bebyggelse och energianvändning har intresset varit i hög grad inriktat på teknik och utformning av byggnader. I 95 byggnadsstad- gan finns en föreskrift om att tillbörlig hänsyn Skall tas till energihushäll- ningens behov. Det är således möjligt att väga in energihushållning vid planläggning. PBL-utredningen har föreslagit att möjligheterna att ordna bl.a. energiförsörjning särskilt skall beaktas vid planläggning och till— ständsprövning.

Många remissinstanser anser att energihushällningsfrägorna har försum— mats i PBL-betänkandet.

Energifrågorna i gällande lagstiftning är i hög utsträckning inriktade på byggnaders utformning och i viss män på deras placering på tomten. Det finns enligt min mening anledning att ge ökad vikt åt energifrågorna vid lokaliseringsprövning av i första hand samlad bebyggelse. En möjlighet att väga in energifrågor även vid Iokaliseringsprövning av enstaka byggnader bör emellertid också finnas.

() Principe/glor planläggning (n'/z prt'it'ning ar bygg- lov m.m. ()..i,/—Ö._f.2

Prop. 1985/86: 1 117

Genom lagen ( 19771439. ändrad senast l9811fatll) om kommunal energi— planering åläggs kommunerna eit planeringsansvar pa energiområdet. En- ligt lagen skall kommunernz-t i sin planering främja hushållningen med energi och verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Kommunerna åläggs ocksa att vid planeringen undersöka förutsättningarna att genom samarbete med annan kommun eller betydande intressent på energiområ- det gemensamt lösa frågor som har betydelse för hushållningen med energi eller för energitillförseln. Finns sådana förutsättningar skall de tas till vara i planeringen.

Vad kommunerna ålagts är således att inom ramen för den planering som de normalt bedriver ta särskild hänsyn till den aspekt som energihushäll- ningen och en säker och tillräcklig tillförsel av energi utgör.

Självklart bör PBL innehålla sädana bestämmelser att bebyggelse- och energiplaneringen kan samordnas. Att kommunerna i sin planläggning skall reservera mark för energianläggningar av olika slag följer av de allmänna utgångspunkterna för planläggning och bygglovsprövning. som jag tidigare har redogjort för. Det gäller exempelvis mark för olika typer av energiomvandlingsanläggningar. tänkbara lägen för vindkraftverk och vat- tenkraftverk liksom mark för ledningar etc. Jag anser dessutom att det i kapitlet om allmänna intressen bör finnas en särskild bestämmelse om att byggnader och andra anläggningar. som för att fungera tillfredsställande är beroende av energianvändning. skall lokaliseras sa att energiförsörjnings- och energihushällningsfrägorna tillgodoses på ett lämpligt sätt.

En sådan bestämmelse bör leda till att energiförsörjningsfrågorna ges ökad tyngd i den fysiska planeringen. Valet av uppvärmningsform är en betydelsefull del av den energipolitiska planeringen. Det torde i framtiden bli nödvändigt att kommunerna för olika planområden med samlad bebyg- gelse tar ställning till uppvärmningsformerna. Detta gäller även vid ändring av befintliga bebyggelseplaner för förtätning eller förnyelse av områdena. Lokaliseringen och även utformningen i stort av bebyggcleområden har t. ex. stor betydelse för möjligheterna att använda värmeverk för centrali- serad försörjning. Lokalisering och utformning har även stor betydelse när det gäller användning av centraliserade värmesystem i mindre. någorlunda täta bebyggelsegrupper.

En bestämmelse med det nu föreslagna innehållet bör också leda till att man. när lokalisering av bebyggelse prövas. tar ökad hänsyn till de klima- tologiska förhållandena. Man vet t.ex. i dag att energiförbrukningen i likadana hus kan skilja med Ztlprocent beroende på var husen ligger inom samma ort. En betydande forskning har gjorts och görs i fråga om lokalkli- matets betydelse för energihushällningen. Lika väl som landskapsstruk- turen i sig ger upphov till värmeöar och kalluftssjöar. kan nytillkommen. tät bebyggelse ge upphov till en värmeö. Det är av stor betydelse att den forskning som görs på det här omrädet tas till vara i den fysiska planering- en.

() Princi/u'rjör planläggning (N'/l prövning av hygg— lot- HI. m. 6.3.2

Prop. 1985/86: ] llts'

6.4. Bebyggelsemiljöns utformning

Bestämmelser om egenskaper hos bebyggelsemiljön finns på flera ställen i byggnadslagcn och byggnadsstadgan (se t. ex. 5. (i. 9 och 25 ss BL samt 9. 12. 29. 38. 39. 46 och 53 äs" BS). En del av bestämmelserna avser all planläggning. medan andra är kopplade till ett visst planinstitut eller tar sikte enbart på byggnadslovsprövning. PBL—utredningen har i sitt förslag i 4kap. tagit in särskilda bestämmelser om bebyggelsemiljöns utformning.

Flera remissinstanser är emellertid starkt kritiska till utredningsförsla- get. De anser att de föreslagna särskilda bestämmelserna om bebyggelse- miljöns utformning i 4kap. i flera avseenden är en upprepning av de allmänna riktlinjerna i 2 kap. i utrcdningsförslaget. Bestämmelserna anses dessutom vara alltför vaga. och definitioner. begrepp och formuleringar anses ibland vara oklara. Det finns dock remissinstanser som tillstyrker den helhetssyn som utredningsförslaget innehåller om bebyggelsemiljt'ins utformning.

Som jag återkommer till i det följande (avsnitt ll) bör PBL innehålla ett särskilt kapitel (3 kap.) med bestämmelser om krav på byggnader m.m. De krav som där anges med avseende på de enskilda byggnaderna och på tomter och allmänna platser motsvarar i stora delar de krav som enligt förslaget skulle kunna ställas på utformningen av bebyggelsen i dess hel- het.

Många av de krav som gäller i fråga om de enskilda byggnadernas egenskaper är avsedda att säkra att en byggnad kommer att fungera på ett sätt som är lämpligt i förhållande till omgivningen och till behoven hos dem som bor eller arbetar inom omrädet. Hur kraven skall tillämpas på den enskilda byggnaden blir beroende av en allmän lämplighetsbedömning. där också den omgivande bebyggelsens egenskaper tas med i bedömningen. Sådana lämplighetsbcdömningar förutsätts normalt ske genom detaljplan eller omrädesbestämmelser. Vid sin prövning av de krav som i samband med bygglov skall ställas på den enskilda byggnaden har byggnadsnämn- den att utgå från de bestämmelser för bebyggelsen i området som anges i sådana plandokttment.

Mot denna bakgrund är det enligt min mening nödvändigt att övergri- pande krav pä bebyggelsemiljön tas in i 2 kap.

Huvudansvaret för utformningen av bebyggelsen ligger hos kommuner- na. En av PBL:s uppgifter är att ge kommunerna de instrument som behövs för att styra utformningen av miljön. men också att ge de villkor som bör gälla i fråga om hur dessa instrument används. De bestämmelser som rör kraven på bebyggelsemiljön riktar sig i första hand till kommuner- na såsom ansvariga för den lokala fysiska planeringen. Kraven gäller emellertid även när någon vare sig det är kommunerna eller annan — avser att genomföra åtgärder som berör bebyggelsemiljön.

De grundläggande materiella kraven på egenskaper hos bebyggelsemil—

b I)I'fllt'll7L'l'_/i'll' planläggning ut'/1 priit'ning ut' bygg- lov m. HI.

().4

Prop. 1985/86: 1 l lt.)

jön bör vara generella i den meningen att de skall iakttas bäde vid planlägg— ning och vid prövning av enskildä'"ärenden om lov. Bestämmelserna bör vara tillämpliga saväl vid utformningen av ny bebyggelse som vid ändring eller komplettering av befintliga bcbyggelsemiljöer. De bör etnellertid inte kunna tillämpas annat än i områden med samlad bebyggelse. Det innebär bl.a. att bestämmelserna inte blir tillämpliga vid prövningen av lov till enstaka byggnader som inte placeras i anslutning till annan bebyggelse.

De aspekter beträffande vilka det finns anledning att ställa krav inte bara på de enskilda byggnaderna utan även på utformningen av bebyggelsen som helhet bör enligt min mening anges genom en uppräkning direkt i lagen. l)en bör avse vissa grundläggande krav pä säkerhet och skydd mot olyckshändelser. hushållningen med energi och vatten. anpassning till lokala klimat— och hygienförhällanden. en tillfredsställande trafikförsörj- ning. tillgängligheten inom området. möjligheterna till lek. motion och annan utevistelse samt tillgången till samhällsservice och kommersiell service.

Med anledning av vad jag tidigare (avsnitt 6.2.2) anförde om totalförsva— rets intressen villjag nu f("ireslå dct tillägget i förhållande till lagrådsremis- sen att även behovet av sädana skyddsåtgärder som behövs med hänsyn till civilförsvaret skall beaktas vid bebyggelsemiljöns utformning.

Jag äterkommer närmare till dessa frägor i specialmotiveringen. Med anledning av påpekanden under remissbehandlingen vill jag emellertid redan nu ta tipp frägan om kollektivtrafik.

Enligt min mening bör bestämmelserna om bebyggelsemiljön innebära bl.a. att kommunerna skall göra en sammanvägd helhetsbcdömning sä att skilda trafikantgruppers behov beaktas. Det ligger då i sakens natur att kollektivtrafiken ges goda förutsättningar. Tillgängliga bedömningar tyder nämligen påatt kollektivtrafiken framöver kommer att öka i omfattning pä bekostnad av biltrafiken. För att kommunerna skall kunna skapa förutsätt- ningar för en effektiv kollektivtrafik genom t.ex. en rationell linjesträck- ning med gena färdvägar krävs att trafiken pä ett tidigt stadium beaktas i den fysiska planeringen. Lokaliseringen och utformningen av bostads-. service- och arbetsplatsomräden av desamma påverkar i hög grad kostna- derna för kollektivtrafiken.

Runt om i landet finns det exempel på bostadsområden där kollektivtra- fik-intressena inte tillräckligt har beaktats. l studier som bl.a. genomförts med kollektivtraftkberedningcns stöd har det konstaterats att bristfällig samplanering med kollektivtrafikens företrädare lett till onödigt höga drift- kostnader för trafikföretagen.

Kommunerna har redan i dag möjligheter att i början av planeringen av ett bostadsområde lägga upp en plan för genomförande och finansiering. Detta kan ske genom att kommunerna genom exploateringsavtal eller genom särskilda inVesteringsbidrag från t. ex. länshuvudmän täcker in hela investeringskostnaden eller delar av den för att tillgodose kollektivtrafi—

() Prinei/n'rji'ir planläggning ()("lf prövning av hygg- Im' m.m. 6.4

Prop. l985/86: 1 120

kens intressen. Enligt min mening bör fortsättningsvis samverkan med 6 Principe/'fin- ansvariga organ för kollektivtrafiken inledas på ett tidigt stadium sä att alla Pla'llägk'll'w ”('/' prövning av hygg-

. _ . . . . . . luv m.m. hetsbedömning av trafikförst'irlningen för ett Visst omräde. Ö 4

förtitsi'ittningar och krav kan vägas samman. när kommunen gör sin hel-

Prop. 1985/86: 1 121

Hänvisningar till S6-4

7. Översiktsplan 7 Öl't'*l'.t'lkl.spl(ln 7.1

Hänvisningar till S7

  • SOU 2017:64: Avsnitt 3.1.2

Sammanfattning

' Byggnadslagcns generalplan samt kommunöversikt. markdispositions— plan. omrädesplan och andra av dagens informella planer läggs till grtind för PBL:s översiktsplan. Den bör samordnas med andra planer och program som anger kommunens avsedda utveckling (s. 12!) Översiktsplanen skall ange grunddragen i användningen av mark- och vattenomräden i hela kommunen. Planen skall ange riktlinjer som under— lag för prövningen av lov till bebyggelse och annan markanvändning. Planen skall också redovisa htir kommunen avser att tillgodose riks- intressen enligt NRL (s. l24) -'." Översiktsplanen innefattar bäde helhetsöverblick och fördjupade rikt- linjer för avgränsade omräden. Planen består av en särskild handling och en eller flera kartor. "fill planen skall höra en beskrivning. där bl.a. motiven till planen skall redovisas. Planen skall antas av kommunfull— mäktige (s. 129) 2'- När översiktsplanen upprättas eller ändras skall kommunen samråda med bl.a. länsstyrelsen och andra intressenter. Samrädet syftar till utbyte av information och synpunkter under pågående planarbete och har stor betydelse för att fördjupa den lokala demokratin. Resultatet av samrådet skall redovisas i en samrädsredogörelse (s. 135) Länsstyrelsen skall under samrådet ge råd om planens utformning saint verka för att omräden av riksintresse får en lämplig användning och för att mellankommunala intressen tillgodoses. Styrelsen skall också sam- ordna statliga myndigheters synpunkter på förslaget och ta till vara statens intressen. Vid utställningen skall länsstyrelsen redovisa sitta kvarstäende synpunkter i ett granskningsyttrande som skall fogas till planen (s. 138).

7.l ()versiktsplanens syfte och funktion i den samlade kommunala plane- ringen

Min _li'irslug: Byggnadslagens generalplan samt kommunöversikt. markdispositionsplan. omrädcsplan och andra av dagens informella planer läggs till grund för PBL:s översiktsplan. Den bör samordnas med andra planer och program som anger kommunens avsedda utveckling.

Jag har nyss redovisat plansystcincts uppbyggnad (avsnitt 3.l och 3.2) och de allmänna bestämmelser som jag anser skall läggas till grtind för planläggningen (avsnitt 6). Jag skall här ta tipp den närmare innebörden av dessa förslag.

Prop. 1985/86: 1 [33

Dagens fll/tll'lnt'llli iit't'rxi/tlligu plz/nur [Hurtig/enn"

För att ange grunddragen i markens användning m.m. anvisarbyggnads- lagcn institutet generalplan. Planen kan antas av kommunen sotn riktlinjer för den närmare planläggningen och. om kommunen begär det. fastställas av länsstyrelsen. varigenom planen fär vissa rt'ittsverkningar.

Jag har förut sagt att det i den praktiska planeringen har utvecklats översiktliga plattformer vid sidan av reglerna i byggnadslagcn. Det finns hos dessa planer nägra gemensamma drag. De uttrycker alla riktlinjer för en lämplig utveckling av marlatnvändning. byggande eller den fysiska miljön i övrigt. De handläggs i de llcsta fall också enligt reglerna för antagen generalplan när det gäller samrätl. utställning och antagande av ktztmmunfullmäktige.

PBL-utredningen har särskilt framhällit att en starkt ökad vikt mäste läggas vid den översiktliga planeringen för att kraven på kvalitet och effektivitet skall kunna tillgodoses. [ princip bör enligt utredningen alla övergripande bedömningar göras vid översiktlig planering eller mot bak- grund av en översiktlig plan.

Jag delar utredningens uppfattning. En effektiv översiktlig planering är också nödvändig. otn kommunerna skall kunna följa de allmänna krav som jag har föreslagit att staten skall ställa upp genom PBL. l likhet med utredningen harjag valt att ta fasta på de gemensamma egenskaperna hos dagens översiktsplaner för en lagreglering i PBL. Dessa egenskaper är att de är fysiska planer. dvs. rör markanvändning och utformning av ntiljön ' är strategiska. progratnmässiga och anger riktlinjer för kommande platt- läggning och tillständsprövning tttan att de har bindande verkan för eftctföljande beslut

f.". handläggs i öppna och ordnade former med full insytt för berörda intres- senter samt antas av kommunfullmäktige. Markens användning och riktlinjer för bebyggelseutvccklingen har stor betydelse för olika verksamheters fttnktion och möjligheter att utvecklas. Ju härdare marken utnyttjas eller belastas med miljöstörningar. desto färre och dyrare blir vanligen möjligheterna att förändra markanvändningen. Beslut om markens användning mäste som jag tidigare framhällit (avsnitt 6.2.1) alltid fattas med hänsyn till vad som på lång sikt bedöms vara från allmän synpunkt lämpligt. Jag föreslår av bl. a. dessa skäl att kommunerna åläggs att bedriva en översiktlig fysisk planering och att denna skall kom- ma till uttryck i en översiktsplan. Planen bör hade huvudsakliga egenska— per som jag nyss angav.

Benämningen översiktsplan ger enligt min mening en klar upplysning om planens karaktär. Jag anslttter mig på denna punkt till den uppfattning som har framförts av Tekniska nomenklaturcentralen. Därmed blir PBL:s kom- munala planformer enkelt och pedagogiskt benämnda översiktsplan och detaljplan.

xt xt

(I)lY'rSl'Å-IÅ'I7/(lll . I

Prop. 1985/86: 1 123

Ört'rsiktxplaneas s_v/iz' När det gäller behovet och inriktningen av ("n'ersiktsplanen kan jag ltelt ställa tnig bakom utredningens förslag. Översiktsplanen bör således be- handla de långsiktiga. strategiska frågorna för markanvändning och byg— gande och närmast vara av prograntmässig och vägledande art. Planens uppgift bör vara att ge en satnlad information om hur kommttnfullmäktige anser att bestämmelserna i Zkap. om allmänna intressen i princip bör tillgodoses inom kommunen. För att den frän allmän synpunkt lämpliga utvecklingen skall kttnna bedömas fordras en helhetssyn pä markanvändv nings— och bebyggelsefrägorna som endast kan uppnäs i översiktsplanens form. Planen bör därför vara ett viktigt instrument för kommunen att omsätta sitt politiska program i riktlinjer för planläggning och tillkomsten av bebyggelse och därmed sammanhängande anordningar. Med riktlinjer avserjag här rekommendationer sotn kan bilda underlag för senare beslut. I likhet med utredningen föreslårjag vidare att översiktsplanen skall vara det medel som används föratt redovisa hur kommunen för sin del avser att tillgodose riksintressena vid efterkommande planläggning och prövning av lov. En översiktlig planläggning av här beskriven art är också en förutsätt- ning för att statens inflytande pä detaljplanernas utformning skall kunna begränsas. Självfallet mäste en sädan planläggning ske i öppna och demo— kratiska former. Översiktsplanens syften anserjag sålunda i korthet bör vara att med ledning av PBL:s bestämmelser om allmmänna intressen ange grunddragen i användningen av mark- och vattenområden samt rikt- linjer för bebyggelseutvecklingen som en del i och en förutsättning för den övergripande. långsiktiga kommunplaneringen

att redovisa behandlingen av omrädett som är av riksintresse — särskilt som grttnd för samråd mellan staten och kommunen om markanvänd— ningen och tillständsprövningen

att där det behövs ge närmare riktlinjer för kommande planläggning. be- byggelseutveckling och andra tniljöförändringar att ge kommuninvänare. sakägare och andra intressenter information om markanvändningen i stort samt inriktningen för avsedda miljöföränd- ringar. [ PBL bör alltså tas in bestämmelser om en sädan översiktlig planlägg- ning. För att svara mot de nyss angivna syftena ligger det i sakens natur att översiktsplanen mäste svara mot kommunens rädandc uppfattning. dvs. planen måste vara aktuell. Ett förhållande som inte är så vanligt att det behöver lagfästas är översiktsplanens följsamhet till en regionplan. Enligt mitt mening följer det av kravet att översiktsplanen skall hållas aktuell att kommunen inom skälig tid mäste redovisa hur riktlinjerna i regionplanen skall tillgodoses. Eftersom kommunen har haft möjlighet att följa region- planearbetet. bör en redovisning av dess konsekvenser för den egna över- siktsplanen normalt kunna ske inom ett är.

Hänvisningar till PS4

7 Översiktsplan 7. I

Prop. 1985/86: ] l24

Öt'erri/t[.s'plunmts tillämpningsrinträde bestäms _vrlcrsr m' hus-ta"mmc/xcrnu i 2 kup.

De allmänna bestämmelsernas uppbyggnad ger som jag sagt tidigare allsidiga utgångspunkter att lägga till grund för översiktsplanen. Bestäm- melserna fär naturligtvis olika styrka i olika delar av landet beroende pä skilda lokala förutsättningar. Det är meningen att dessa skilda förutsätt— ningar skall komma till uttryck i översiktsplanen. Bestämmelserna syftar till att kommunen skall lägga övergripande sociala. ekonomiska och natur- ligtvis fysiska aspekter till grund för planens utformning.

Översiktsplanen bör med andra ord samordnas med andra övergripande program och planer inom kommunen. Jag tänker då främst pä de sociala programmen för bostadsft'irst'irjning. utbildning, barntillsyn. äldreomsorg och social omvårdnad. Likaså är det viktigt att de kommunala ambitioner- na när det gäller markpolitik. energihushällning. varuförsörining och tra- fikförsörjning beaktas och får genomslagskraft i den fysiska översikts- planen. Som en gemensam grund ligger naturligtvis de lokala förhållandena i fråga om kvinnors och mäns sysselsättning. om näringsliv och. som en följd av det. skattekraftcn och den kommunala ekonomin. I denna samord- ningsprocess skall översiktsplanen behandla mark— och vattenresurserna och bebyggelsefrägorna i vid mening.'

Det är nödvändigt att anlägga ett brett perspektiv på användningen av mark och vatten föratt lämpliga. avvägningar och prioriteringar skall kunna göras inom ramen för en helhetssyn. Planen bör därför grundas pä en sammanställning av de anspräk och intressen som finns på säväl bevarande som förändring av markanvändning och miljö. Vidare bör som underlag för planen uppgifter sammanställas om de omräden som är av riksintresse om länsplaneringen och om andra statliga riktlinjer av betydelse för kommu- nens översiktliga planering.

7.2 (Älversiktsplanens innehåll

!l'litt_/i)'rslagz Översiktsplanen skall ange grunddragen i användningen av mark— och vattenområden i hela kommunen. Planen skall ge rikt- linjer som underlag för prövningen av lov till bebyggelse och annan markanvändning. Planen skall ocksä redovisa hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt NRL.

Bebyggelse och därmed .tammun/tiingrtntle anordningar

1 översiktsplanen skall kommunen alltid behandla de frägor som direkt har anknytning till de primära kommunala angelägenheterna. F.nligt gällan- de byggnadslag är planläggningen avgränsad till främst mark för bebyggel- se. friluftsliv. viktigare trafikleder och andra allmänna platser. Även annan markanvändning kan emellertid behandlas. framför allt sädan som har

7 Öw'm'ikmp/(m 7. l — 7 .3

Prop. 1985/86: 1 1

I J 'Jl

anknytning till tätortsfunktioner eller friluftsliv. Detta bör gälla även fort- sättningsvis. _ _ .

Jag kommer senare att föreslå att skyldigheten att söka lov utökas i PBL till att omfatta även andra anläggningar än byggnader. sasom idrotts- och fritidsanläggningar. bergrum. tunnlar m.m. Avsikten är att utöka den kommunala tillsynen över sådana förändringar i markanvi'indningen som behöver prövas från planmässiga utgängspunkter eller med hänsyn till anläggningarnas miljöpåverkan. I de avseenden som anläggningar av den här typen har betydelse för den långsiktiga markanvändningen i kont- tnunen skall de givetvis också behandlas i översiktsplanen.

Nuttn'rt'snrst'r och hushållning med mark och vatten

Den kommunala planeringen har i ökad utsträckning tagit upp frägor om naturresurser och hushällningsaspekter när det gäller natur- och kulturmil- jön. Skälen till detta är flera. Jag har tidigare nämnt den fysiska riksplane- ringen som i mycket hög grad handlat just om sädana frägor. Planeringen för rekreation och friluftsliv har utvecklats. Brist på vissa naturresurser. som t. ex. vatten och grus. har ställt krav på planering för hushällning.

På senare är har energiförsöriningsfrägor aktualiserat en diskussion om övergång till inhemska energiresurser och utnyttjande av lokala energikäl- lor. Detta är frågor som i hög grad berör naturresttrsernas användning. Omsorgen om sysselsättningen pä landsbygden berör ocksä de långsiktiga produktionsmöjligheterna ijord- och skogsbruket. Det finns alltså klara motiv till att kommunerna ägnat större uppmärksamhet ät mark och vatten som långsiktig produktionsresurs.

Som jag tidigare har föreslagit bör bland bestämmelserna i Zkap. tas in en föreskrift om att NRL, skall tillämpas vid planläggning och beslut om lov enligt PBL. Kommunens översiktsplan måste därför utformas med beak- tande av de naturresurs- och hushällningsaspckter som kommer till uttryck i den lagen.

Vuttt'nunvändning

Mänga beslut om markanvändning påverkar i hög grad de framtida möjligheterna att utnyttja vattenomräden eller grundvattentillgängar för olika ändamål. Omvänt kan ibland utnyttjandet av ett vattenområde eller en grundvattentillgi'tng medföra begränsningar i möjligheterna att utnyttja omgivande mark. En vattenanvändning kan också till följd av dess inver- kan pa kvantiteten eller kvaliten omöjliggöra eller i vart fall begränsa vattnets användning för ett annat ändamål. Med hänsyn till bl.a. denna ömsesidiga päverkan mellan mark- och vattenanvändning är det väsentligt att man i planeringen gör klart för sig vilket beroende som i det särskilda fallet finns mellan mark- och vattenanvändning. En konsekvens härav är att planeringen av mark och planeringen av vatten inte bör ses som av varandra oberoende uppgifter. Planeringen av mark och vatten mäste i

7 7.

Översiktsplan ,

Prop. 1985/86: 1 lZo

stället sa långt som möjligt integreras och arbetet hela tiden bedrivas så att de förutsättningar och begränsningar kan beaktas som föranleds av denna ömsesidiga påverkan. Det förefaller mig därför praktiskt och lämpligt att översiktsplanen ocksä skall omfatta användningen av vattenområdena i kommunen.

Som jag tidigare framhöll (avsnitt 5.4.2) bör huvudparten av de frågor som enligt vattenplaneringsutredningen (SOU l980: 39 och 40) skulle be- handlas i en särskild s.k. vattenöversikt kttnna behandlas i kommunens översiktsplan. Planarbetet bör allså även omfatta vattenområdena. Det kan ske på i princip samma sätt som för markområdena. Det innebär att en redovisning vid behov skall kunna ske av tillgången på ytvatten och (less kvalitet. de intressen som gör anspråk på vattnet samt konflikter dem emellan. Vidare bör översiktsplanen kunna ge de riktlinjer för prioritering och avstämning mellan skilda intressen som förhållandena kräver. Jag vill dock peka på att det ofta kan krävas mellankommunal samverkan när ett sammanhängande vattensystem behandlas. På ett likartat sätt skall havs- områden kunna behandlas i översiktsplanen. Effekten av översiktsplanens innehåll i dessa avseenden återkommerjag till i det följande (avsnitt Zl).

Riktlinjer/fn" prövning av bebyggelse m.m.

Översiktsplanen bör således ange de stora dragen i användningen av mark- och vattenområden samt riktlinjer för tillkomst. förändring och bevarande av bebyggelse och därmed sammanhängande anordningar. Riktlinjerna skall naturligtvis avspegla hur en lämplig utveckling i dessa avseenden bör se ut. Grundinställningen bör då vara att översiktsplanens riktlinjer ger vägledning åt verkställande organ och enskilda om hur kom- munen bedömer den fran allmän synpunkt lämpliga utvecklingen. Planen bör alltså ge generella råd och konkreta utgångspunkter för dem som har att på olika sätt se till att de allmänna intressena i 2 kap. tillgodoses.

I vissa områden mäste riktlinjerna för att trygga en lämplig användning i ett visst avseende innebära ett ställningstagande för restriktioner i utnytt- jandet i andra avseenden. Det är bl.a. konflikter av detta slag som en demokratiskt förankrad planläggning är till för att lösa. Sålunda kan t. ex. restriktioner mot enskilt byggande vara motiverade i områden som reser- veras för framtida angelägna samhällsändamål eller i områden där miljö- störningar gör att bebyggelse är olämplig eller skulle äventyra verksam- heter i grannskapet. En långsiktig hushållning med produktionsresurscr kan just föranleda ett ställningstagande för restriktiva riktlinjeri översikts- planen. Jag återkommer i specialmotiveringen (8 kap. 12.5) med exempel på hur olika riktlinjer i översiktsplanen kan inverka på tillståndsprövnin- gen.

7 7

( ..?

)vvrsiklsplun

Prop. 1985/86: 1 127

()ntrt'itlt'n av riksintresse

Jag nämnde nyss att de hänsynsregler m.m. som gäller hushållning med naturresurser skall tillämpas vid kommunens planläggning och prövning av lov. De uppgifter som kommunerna hittills har löst med hjälp av kommun- översikter. markdispositionsplz'tner och omrädesplaner. nämligen att ge riktlinjer för hur kommunen avser att slå vakt om en lämplig slå vakt om en lämplig användning av områden av riksintresse. anser jag skall tillhöra översiktsplanens obligatoriska del. Detta bör därför komma till uttryck genom en särskild bestämmelse i PBL.

L.?tredningsförslaget. som har en liknande inriktning. har mött remisskri— tik från framför allt statligt håll där man hävdar att marköversikten inte kan eller bör göras så detaljerad att riksintressena kan belysas tillräckligt tydligt. Det förslag till översiktsplan somjag nu lägger fram ger kommuner— na goda möjligheter att redovisa och beakta dessa intressen med den grad av precision som förhållandena i varje särskilt fall kräver. Samtidigt villjag dock framhålla att de statliga organen inte bör ställa långtgående krav på detaljerade redovisningar i översiktsplanen för att de skall kunna ta ställ- ning till behandlingen av de områden som är av riksintresse. Planeringsin- satsen mäste anpassas till styrkan av det aktuella intresset. till de hot som föreligger. kommunens planeringsresurser och övriga omständigheter. Detta är särskilt angeläget när den första översiktsplanen upprättas och när nytillkommande nationella intressen behandlas.

Översiktsplan skulljinnasför hala kommuna/t. man riktlinjer behövs inte Överallt

Kravet att översiktsplan skall finnas för hela kommunens yta är en följd av bestämmelsen om att all bebyggelse m.m. i princip skall prövas vara lämplig från allmän synpunkt. Givetvis avserjag inte med den bestämmel- sen att kommunen i förväg måste uttrycka en uppfattning om alla tänkbara och mer eller mindre realistiska önskemål om ändrad eller bevarad an- vändning av mark och vatten som kan göra sig gällande inom olika delar av kommunen. Som utredningen har konstaterat finns i de flesta kommuner områden där inga särskilda planeringsöverväganden av långsiktig art behö- ver göras och där heller inga riktlinjer behövs. Av planen bör det framgå i vilka delar av kommunen denna situation räder. Det är av stor vikt för översiktsplanens tydlighet både vad gäller dess behandling av de områden som är av riksintressen och dess informationsvärde för allmänheten.

Utredningen har föreslagit att. om det inte har angetts hur ett visst omräde skall användas. betydande förändringar av markens användning inte skall få ske inom området. Syftet med en sådan bestämmelse är att marköversikten skall hållas aktuell och behandla alla större förändringar av markanvändningen. Flera remissinstanser har r=agerat negativt på den- na bestämmelse. Den anses ge ett alltför läst hierarkiskt system samt medföra onödigt stort administrativt arbete för att ta ställning till en kanske

Hänvisningar till US48

7 Översiktsplan 7.2

Prop. 1985/86: ] l2h'

i och för sig angelägen och lämplig användning som aktualiseras med kort varsel.

Även jag anser det angeläget. att plansystemct inte uppfattas som ett hinder tttan snarare som en hjälp att få fram bästa möjliga beslutsunderlag för ställningstaganden till aktuella markanvändningsfrägor. Med den ställ- ning som jag vill ge översiktsplanen är det givetvis nödvändigt att dess riktlinjer fullföljs eller ändras i de former som PBL föreskriver. Som jag senare återkommer till har emellertid samhällsintresscna och de strukturel- la aspekterna olika vikt i skilda delar av en kommun. 1 översiktsplanen skall de viktigaste och kända intressena behandlas. De kommer då att beröra vissa delar i kommunen och omfattas av olika riktlinjer. I sådana områden som inte omfattas av några riktlinjer mäste prövningen av nya önskemål ske utan det underlag som finns beträffande den allmänna lämp- ligheten inom områden. som otnfattas av konkreta och välgrundade mål och riktlinjer. Jag anser således att PBL inte skall innehålla någon spärre- gel av den art som utredningen har föreslagit. Den här frågan har också samband med översiktsplanens rättsliga status. dess redovisning och kra- vet pä aktualitet. Jag återkommer snart till dessa frågor.

Utvecklad kommrnn'ivcrsikt räcker som översiktsplan

En utgångspunkt för mina förslag är att kommunerna i sin översiktliga planläggning enligt PBL bör kunna i stor utsträckning bygga vidare pä det planmaterial som redan finns. Alltför höga krav bör inte ställas i det inledande skedet.

En del kommuner har påbörjat en revidering av sin kommunöversikt med ett ökat inslag av markanvändningsstudier som underlag. Denna del av översiktsplanen — den långsiktiga markanvändningen är enligt min uppfattning det mest krävande arbetet med den första översiktsplanen. 1 det längre perspektivet finns det många osäkra faktorer att beakta i plane— ringen. Osäkerheten minskar enligt min mening inte behovet av planering. snarare tvärtom. Alternativa studier finns ofta också i form av områdes- planer och andra översiktliga planutredningar. Jag är medveten om att en del frågor till en början kan få en ganska schematisk behandling i översikts- planen. I de flesta fall bör det emellertid vara tillräckligt att lägga kommun— översikten och aktuella områdcsplaner till grund för översiktsplanen.

En hel del kommuner har också på försök studerat vattenfrågorna. En mer systematisk sådan försöksplanering pågår bl.a. med stöd av havsre- sursdelegationen. Även på detta område finns det ett visst planmaterial som kan bilda tttgängspunkt för översiktsplanen.

Jag kommer senare (avsnitt 19.5.1) att föreslå en övergångsbestämmelse som innebär att kommunerna före den ljanuari 1990 skall ha antagit sin översiktsplan. Under tiden fram till dess får kommunerna tillfälle att i samlad form överväga sitt översiktliga planmaterial. Många av de plando— kument som finns kan fortfarande anses gälla och de bör ganska lätt ktrnna

7 Översiktsplan 7 2

Prop. l985/86: [ 129

sammanställas och kompletteras pa ett sadant sätt att kommunen fär en översiktsplan. Denna bedömning bygger pä min kännedom om att kommu- nerna redan i dag bedriver en kontinuerlig fysisk översiktsplanering sotn i stora delar uppfyller de krav sotn ställs i PBL.

En del remissinstanser befarar att en marköversikt enligt utredningens förslag blir för omfattande och ambitiös samt att insatserna inte skttlle svara tttot nyttan. Pä den punkten vill jag framhälla att översiktsplanen självklart skall utformas utifrän de olika uppgifter som skall tillgodoses med planen. Jag förutsätter att dessa liksom i dagens planering — varierar avsevärt mellan olika kommuner med skiftande planeringsbehov och resurser. Enligt min mening bör planens innehäll av den anledningen inte detaljregleras i PBL. Därigenom bör det finnas goda möjligheter till en successiv förbättring av planläggttingens arbetsmetoder och planernas in- neltäll. [ detta ligger att kraven på den första översiktsplanen i kommunen inte bör ställas för högt.

7.3 Översiktsplanens redovisning och handläggning [__ A-Iiltförxlag: Översiktsplanen innefattar bade helhetsöverblick och för- djupade riktlinjer för avgränsade omräden. Planen bestär av en särskild handling av en eller flera kartor. Till platten skall höra en beskrivning. där bl.a. motiven till plattcn skall redovisas. Planen skall antas av kotnmunlttllmäktige.

Rz'tlt'n'ixning (N'/II/i'llj/lrlI'llIH/L'l't'ylt'l' skall garantera information ()(/I IHÖf/lg- lll'l att påverka planat/Ormningen

Den fräga som har avgörande betydelse ttär man bestämmer ltur ingäen- de man behöver reglera förfarattdet vid planli'tggn'itigen är vilka olika intressen som gör sig gällattdc i beslutsprocessen och som kräver ett skydd iform av lagstiftning.

(.)m ntan ser enbart till kommunens eget intresse av att pa lämpligt sätt skaffa sig ett allsidigt och användbart beslutsunderlag. finns det knappast nägon anledning alls till lagreglering av redovisningen eller förfarandet. Det kan förutsättas att kommunerna ändä genom sitt förvaltning inhämtar den kunskap som anses behövlig och utför den granskning och värdering av olika alternativ som leder till ett politiskt beslut.

Här som i andra planläggningssamtnanhang finns det dock intressenter utanför den kommunala organisationen som maste kttnna föra fram sina synpunkter. Givetvis kotntner detta som regel att kunna ske på ett helt informellt sätt. men möjligheten att utöva inflytande anserjag i likhet nted utredningen ändä i sista hand mäste garanteras genom rättsregler. En av ..tnledningarna till att det mäste skapas en formaliserad behandlingsproec- dur är att kravet pä medborgarinfl_vtande skall tillgt'tdoses'. En annan lika

) Riksdagen 198555"). ! sant/. Nr I

7 Öt'w'sikfxplan 7.2— 7.3

Prop. 1985/86: ] l3t)

viktig anledning är att det måste beredas formella möjligheter till avstäm— ning mellan statliga nt. tl. sektorintressen och kommunens intentioner. Länsstyrelsen mäste kunna bevaka Ltur omräden av riksintresse avses bli behant'llade i den kommunala planeringen. Även grannkommuner kan ha synpunkter sotn mäste få komma fram i sammanhanget. Vid utformningen av bestämmelser om förfarandet anserjag att de nu angivna intressenterna mäste garanteras insyn och påverkan genom en lagreglering.

L.-'tr('tlnin_t_'t'ns_f't'irslt'tg till områdes/alan Som utredningen har påpekat kan markanvändningen behöva studeras mer ingående i vissa delar av kommunen vid marköversiktens utformning. Detta kan t.ex. gälla tätorter. förändrings- eller förnyelseomräden. beva— randeomräden. friluftsområden eller områden för större anläggningar av strukturell betydelse. Det kan också gälla studier av alternativ markan- vändning i samband med de mer strategiska utvecklingsbeslttten. Utredningen har föreslagit omrädcsplan som ett medel för kommunen att detaljera t"förtäta. fördjupa") marköversikten som alternativ till att göra motsvarande ändring av ntarköversikten. Förslaget ger helt enkelt valfrihet att använda två på det hela taget likvärdiga planformer. (.)mrådesplanen har föreslagits i systemet bl.a. föratt den är en i prakti- ken vanligen förekommande informell plantyp. Utredningen har ansett det angeläget att skapa regler för medborgarintlytande även för denna plan- form. Områdesplanen skall också enligt utredningen kunna användas som dokument för uppgörelser mellan staten och kommunen när det gäller behandlingen av omräden av riksintresse och mellankommunala frägor. Planen har dock inte getts nägon formell verkan pä tillständsprövningen vare sig enligt PBL eller enligt annan lagstiftning. Enligt utredningsförsla- get medför en omrädesplan att länsstyrelsen inom fem år inte skall kunna ifrågasätta kommunens beslut att fullfölja omrädesplanens intentioner. Remissinstanserna är mycket delade i fråga om utredningens förslag till en sådan omrädesplan. En grupp anser verkningarna vara för svaga för att motivera en lagreglering. Man anser att det finns andra och för medbor- gartta viktigare frägor tservice. barntillsyn. äldreomsorg etc.) där det vore mer angeläget med ett lagreglerat inflytande. Man anser att områdesplancn skall behållas som ett informellt och obundet samrädsinstrument. Den andra gruppen hävdar att områdesplanen är den viktigaste och mest kon— kreta planeringsformen för samordning och medborgarinllytande. Man anser att lagregleringett bör stärkas och att planen skall tilläggas större verkningar.

Öt'vrsikts'planen lilt'k'l'l' de uppgifter som nrrmlningt'n_fi'ireslagitfiir mark- iit'crsikf (N'/t nntn'tc/esplan

För egen del finner jag skälen vara svaga att som särskild planform lagreglera områdesplanen i PBL. Jag ser det pä följande sätt.

7 I

Xl

Otwrxik ixp/an _?

Prop. 1985/86: l l3l

l praxis har omri'tdesplaner visat sig vara en användbar och ibland nödvändig insats för att ge underlag för en fortsatt detaljplanering. Även i andra sammanhang har omrädesplanen varit användbar för att ge underlag för vidare beslut om större bevarande-. ft'fu'nyelse- eller förändringsomrä— den där ätgärder kan förväntas inom de närmaste ären.

Den översiktliga planeringen bedrivs i själva verket pä flera niväcr inom varje kommun. Viss planläggning sker med hela kommunen som utgångs- punkt. Dct gäller t. ex. kommttnöversiktcrna. planläggning av tätortsstruk- turen. kommunikationsnätcn och vissa lokaliseringsfrägor. l särskild form planläggs ofta de större tätorterna. Här kan det dels gälla översikter över hela tätorten för att klarlägga utbyggnadsriktning. om 'andlingsomräden eller försörjning med service. Denna nivä motsvaras av byggnadslagens generalplan. För de områden där större förändringar avses. t.ex. en ny stadsdel eller en större hamnutbyggnad. görs vanligen en omrädes- eller dispositionsplan. Därefter tar detaljplanen vid. Det kan alltså röra sig om upp till fyra olika skalor pä planläggningsuppgifterna.

En sädan arbetsmetod anserjag kan vara både riktig och lämplig. ] själva verket behövs den ömsesidiga påverkan som finns mellan niväerna för att åstadkomma en realistisk och bra planutformning. Att bedöma helheten mot delarna och att dra nytta av delstudierna för helheten bör enligt min uppfattning kunna ge ett bra beslutsunderlag. Jag är alltsä inte emot en sädan arbetsteknik. Av skäl somjag nyss har redovisat finns det emellertid inte anledning att som särskilda planformer lagreglera alla dessa typer av planeri PBL.

Av min redogörelse följer att översiktsplanen utgörs av de aktuella översiktliga fysiska planerna. alltså både för helhet och delområden. Mitt förslag innebär i formell mening att planer för delområden skall betraktas som ändringar av den för kommunen gällande översiktsplanen. På detta sätt kan erforderliga nyanseringar göras av föreslagön markanvändning och riktlinjer inom begränsade omräden. Den av mig föreslagna översikts- planen anserjag pä detta sätt väl fyller de uppgifter som omrädesplanen enligt utredningsförslaget skall tillgodose. Därmed kan också plansystemct förenklas. vilket är av stort pedagogiskt och praktiskt värde. Man komtner ifrån utredningens system med två olika planformer för samma syften.

Lagrådet (yttrandet s.43 f) har ansett det önskvärt att jag klargör min inställning till frågan om kommunernas möjligheter att anta informella planer vid sidan av PBL— systemet. I den frägan villjag helt kort konstatera att behovet av sädana planer framdeles torde bli mycket litet på grund av översiktsplanens flexibilitet. Nagot förbud mot att informella planer utar- betas och antas kan självfallet inte föreskrivas i lagen. Det värde som underlag vid fortsatta beslut som sådana planer får måste dock bli ytterst

begränsat.

7 /

Xl

(I)rurxiÅlxp/mt ..t'

Prop. 1985/86: 1 l.

_,J |_J

AÅ'tml/ilt'tt'll krzircr puriur/ixÅ .vumImulefi/lning ('(/l uvvt'iglting i ltt'lliclv- pt'l'xpt'klii'

Sedan den första översiktsplanen har antagits kommer säväl utveckling- en som politiska ambitioner att ställa krav pä ft'jrändringar av plutten. Jag förutsätter att översiktsplanen pä det sättet successivt kommer att revide- ras och förändras. Vanligtvis kommer revideringen att beröra endast en begränsad del av kommunen. En sädan revidering bör givetvis stä i sam- klang med en för kommunen god helhetslösning. Det ligger ocksä i kom- munens egct intresse. För att säkerställa att det sker anserjag emellertid att en uttrycklig bestämmelse bör tas in om att kommunen vid utställning av sädant ändringsförslag skall redovisa i vad män ändringen har betydelse för andra delar av kommunen.

l-Äftcr nägra är har översiktsplanen reviderats för sä mänga omräden att det kan vara svärt att fa en samlad uppfattning om hur kommunens utveck— ling ter sig. Detta är enligt min uppfattning till nackdel hade för kommu- nens egna organ och för allmänheten. näringslivet och de statliga organ som vill ta del av den information och vägledning som översiktsplanen avses ge. Det kan då vara skäl att sammanställa och komplettera tillgäng— ligt matcrial till en kommuntäckande redovisning och ett förnyat antagande av kommunen. Beroende pä de lokala förhällandena kan detta behov uppstä olika snabbt och för olika stora delar av kommunen. Jag anser inte att det behövs nägra särskilda bestämmelser om httr ofta sädana redovis- ningar bör ske. Ett riktmärke kan vara tvä mandatperioder. dvs. efter sex är. vilket torde motsvara den tid som de nuvarande kommunöversikterna har ansetts vara aktuella.

(il'ltlm't/rugwt [ nzrlr/s't'nx unt'z'indning kun redovisas .vt'liemuiixÅl Angivelsen av markens användning bör i översiktsplanen givetvis vara ganska schematisk. Det är viktiga. att egenskapen av översiktsplan renodlas sä att det just är överblicken över de större sammanhangen, den längsik— tiga strukturen. som redovisas i planen. Det hindrar inte att ändamälct ibland kan vara precist bädc till innchäll och avgränsning. Ofta torde stora omräden emellertid kunna anges med den användning som marken faktiskt har. om det inte finns nägot speciellt allmänt intresse som gör sig gällande inom omrädet. Av planen bör emellertid framgä om den avser större förändring av markanvändningen '- ett aktivt bevarande av befintliga förhållanden

.' en gradvis förändring och förnyelse i huvudsak inom ramen för den markanvändning som redan etablerats ett omräde av strategisk betydelse för den framtida bebyggelseutveck- lingen där handlingsfriheten skall behällas eller '- att den markanvändning som pågår kan fortgä i stort sett oföri'tndrad därft'jr att det inte finns nägra uttalade allmänna intressen. Utredningens lagförslag innehäller en uttrycklig bestämmelse om en

7 7..

("lvcrxi/ttxplmi f

'.:J '.'—J

Prop. l985/86: ] I

sadan indelning av redovisningen av markanvändningen. Enligt förslaget skall dessutom redovisningen av förändrad markanvändning delas upp i vad som är nära förestäende och vad som avser riktlinjer i ett längsiktigt perspektiv. Nägra remissinstanser har pätalat svärigheten med att avgrän- sa omräden enligt utredningens förslag. För egen del anser jag att det är viktigt att översiktsplanen hälls principiell i sin redovisning och inte tyngs med detaljer. litt sädant synsätt torde ocksä ha legat bakom utredningens förslag. Det kan emellertid onödigt försvara en lämplig utveckling av översiktsplanens redovisningsformer. om man lagreglerar innchället på det sätt utredningen föreslär. Jag förordar därför en mer generellt utformad bestämmelse om redovisning av översiktsplanens innehäll.

Bitr/nl som lmrfulluix i annan ordning kan redovisas [ (ii't'rxi/t'isplam'n

En hel del bestämmelser i och beslut som har fattats enligt annan lagstiftning kan ha väsentligt intresse för bebyggelseutvecklingen och markanvändningen. Givetvis skall sädant inga i det underlag som kont— munen bör ha vid upprättandet av översiktsplanen. En del av detta bör också nted fördel kunna redovisats i planen. Jag tänker på naturreservat. strandskyddets omfattning och viktiga förordnanden av olika slag till skydd för nägot speciellt intresse. t. ex. byggnadsfria zoner kring kraftled- ningar cller fornminnen. Även älvst "äckor som är tänkbara för utbyggnad av vattenkraften till följd av den av riksdagen antagna planen för vatten- kraftsutbyggnad bör redovisas i översiktsplanen.

Kommunens ställningstagande om förbud mot besprutning i skogsområ- den enligt Iagen (19831428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. beslut enligt bostadsanvisningslagen (!()80194). samt beslut om skyddsrumsorter och skyddsrumsomräden enligt skyddsrumsförord- ningen (1979: 90) kan ocksä ha intresse för markanvändning och byggande. Jag vill här vidare peka pä de beslut som mänga kommuner har fattat nted stöd av 38.5 byggnadsstadgan för att avgränsa bevarandevärda omräden där särskild hänsyn krävs med hänsyn till bebyggelsens egenart. Syftet med sädana redovisningar i översiktsplanen är enbart att planen skall bli informativ och ge medborgare. fastighetsägare. myndigheter och andra ett sä bra underlag som möjligt för sina egna ätgärder. Någon bestämmelse om detta behövs dock inte i PBL.

Öt'i'/'.rikfxplum'n iwsnir (Il' en .w'irski/(I hum/ling .t'mnl en vl/crjieru kurmr nn'tl p/unluks/(rivningen! som ("I viktigt komp/einen!

I likhet nted utredningen anserjag att översiktsplanen skall vara redovi- sad i en särskild ltandling med riktlinjer samt en eller flera kartor. Jag ställer mig också bakom förslaget att en beskrivning skall fogas till planen pä samma sätt som nu sker i fräga om stadsplaner. Jag vill emellertid stryka under den större vikt som beskrivningen bör fä när det gäller översiktsplanen.

7 Öt'w-xikm'p/an 7.3

Prop. 1985/86: 1 134

Till hela sitt karaktär är översiktsplanen en redovisning av de mål och riktlinjer som kommunen vill ställa upp. Den beskrivande texten med sina argument och nyanseringar anserjag är ett viktigt komplement till planen. l PBL bör därför föreskrivas att beskrivningen skall ange skälen till pla- nens utformning. Riktlinjcr sotn är korta och generellt forntulcradc pä kartan. mer för att avgränsa ett omräde där de skall tillämpas. katt ofta i beskrivningen vara tttotiverade och exemplifierade pä ett sätt som ökar förstäelsen av planen. Ofta redovisas i beskrivningen satttmanfattttingar av utgångspunkter och underlag av väsentlig betydelse för planens utform— ning. Sådana planeringsförutsätlningar bör liksom de politiska direktiven kortfattat redovisas i beskrivnit'tgen. Det förekommer ibland alternativa markdispositionet' sotn ätergär pa t. ex. alternativa befolkningsprognoser i underlaget. Beskrivningen med sina illustrationer. tabeller och diagram kan göra planen begripligare i dess uppgift att ge upplysningar och vägled— ning.

En viktig del i beskrivningen till översiktsplanen är redovisningen av arbetsprogrammet för den närmast aktuella detaljplaneläggningen. I så dana omräden bör översiktsplanen endast ge mer principiella riktlinjer för den framtida markanvändningen. somju avses bli behandlad mer ingäende ide följande planerna. Beskrivningen bör också innehålla upplysningar om kommunen avser att anta omrädesbestämmelscr eller begära förordnanden enligt speciallagstiftning. Programmet för fortsatt planläggning skall enligt min mening tillsammans med riktlinjer för prövning av lov och tillämpning av speciallagstiftning ge en god uppfattning om hur kommunen avser att fullfölja översiktsplanens intentioner. Därför bör det i PBL föreskrivas att avsedda ätgärder av detta slag för att fullfölja planctt skall redovisas i planbeskrivningen. Nägot krav på en speciell genomförandebeskrivning (avsnitt 10.2) som utredningen har föreslagit anser jag däremot inte be- hövs.

För att undvika missförständ vill jag framhälla att innehållet i program för följande planarbete liksom andra ätgärder som kan finnas redovisade i översiktplanens beskrivning givetvis är sädant som kommttnen själv har rädighet över. Nägra direkta utfästelser * vare sig gentemot staten eller mot enskilda kan sädana redovisningar inte anses ha.

Öl'('l'.t'ii(l.$'pillnl'll skall vara tydlig och antas av kmnntun/itllmältlige

Utredningens förslag om lättillgänglig och tydlig redovisning av plan- handlingarna. presentation av planeringsttndcrlaget samt övriga förfaran— den om samräd. utställning och antagande har i stort sett vunnit remissin- stansernas gillande. Mitt förslag i dessa delar. som jag tar upp i specialmo- tiveringen (4kap. 2— 13 ss). grundar sig därför i huvudsak på utredningens förslag.

Frän en del häll finns emellertid ocksä kritik mot utredningens förslag i dessa delar. Kritiken gäller bl.a. de ökade ambitioner i förhällande till

7 7.

Öt'ct'siklsp/mt _?

Prop. 1985/86: 1 135

dagens ordning som förslaget anses medföra. Framför allt är man negativ till förslaget att brister i planhandlingarnas tydlighct katt utgöra besvärs— grund. Jag äterkommer senare till besvärsmöjligheterna (avsnitt 17.5.1). Redan nu villjag emellertid framhålla attjag ansluter mig till utredningens förslag om att planhandlingar skall vara informativa. Däremot anserjag det ligga i sakens natur att brister i detta avseende bör kttnna föranleda att översiktsplanen upphävs efter kommunalbesvär. endast om planhandling- arna är sä obegripliga att de saknar inlktrmationsvärdc.

l likhet med utredningen finner jag det självklart att översiktsplanen skall antas av kommunfullmäktige. Nägon möjlighet till delegation bör inte finnas. Föt'farandereglerna i övrigt bör pä lämpligt sätt anpassas till de syften som ligger bakotn förvz'tltttingslagen (1971 : 290; i motsvarande fall.

1 nägra hänseenden föreslärjag ändringar i förhållande till utredningsför- slaget av en mer principiell innebörd. varför jag vill ta upp dem redan nu. Det gäller dels samrädet. dels länsstyrelsens agerande under samrådet och utställningen.

7.4 Samrådet skatt ge berörda information och kommunen ett bra underlag för beslut F_____ 1 Mitt _fi'irslug: När översiktsplanen upprättas eller ändras skall kom- munen samråda med bl. a. länsstyrelsen och andra intressenter. Samrä- det syftar till utbyte av information och synpunkter under pågående planarbete och har stor betydelse för att fördjupa den lokala demokra- tin. Resultatet av samrädet skall redovisas i en samrädsredogörelse.

.S'umrått'c'r ('i/' riktig/för Åmn/rtu/tt'nx kontakt med "rymlig/tur”. allmänhet och intresxwzlcr

Ett planförslag utformas successivt med stöd av fakta. analyser och en alltmer ökad kunskap om olika förhållanden inom planområdet. Genom olika värderingar av underlagsmaterialet samt inflytande från förtroende- män och olika intressenter under planprocessen utformas det planförslag som tas upp i kommunfullmäktige för antagande. En stor del av kunskaper— na om planområdet inhämtas genom samräd med olika intressenter. vilkas synpunkter pä planens utformning sä längt som möjligt bör tillgodoses.

Den frän praktisk synpunkt viktigaste offentliga behandlingen för att under planeringsprocessen nä dessa syften är samrädet innan planförslaget färdigställs. 1 likhet med utredningen anser jag att samrädet bör intensi- fteras i förhållande till det som gällerenligt 149" byggnadsstadgan. Det är en följd av förslaget om en förbättrad ställning i beslutsprocessen för bl.a. de boettde som jag tidigare berört och det vidgade medborgarintlytandet i övrigt (avsnitt 3.51. 1 klarhetens intresse vill jag skjuta in att dessa bäda förslag inte ändrar pä det grundläggande förhållandet att det är de repre-

7 7..

Hänvisningar till US50

(jt't'l'ä'f/x'lä'P/(Hl ?—7.4

Prop. 1985/86: 1 136

sentativa demokratiska organen som ltar ansvaret och fattar besluten om planerna.

[ PBL bör tas in en bestämmelse om krav på obligatoriskt samräd nted sädana myndigheter och organ som har en ansvarsställning i planproces— sen. l)et gäller alltid för länsstyrelsen. ()m regionplanering pägär. bör samräd ocksa ske ntcd regionplaneorganet. Även angränsande kommuner som berörs av förslaget anserjag bör ingå i den krets av offentliga organ som alltid skall omfattas av samrädet. Därutöver bör en bestämmelse säkerställa att andra som kan ha ett väsentligt intresse av planförslaget skall beredas tillfälle till samråd.

Med dessa bestämmelser blir kretsen av intressenter naturligtvis beroen- de pä om planförslaget avser ett stort omräde. kattske hela kommunen. eller ett mer begränsat omräde. Det blir ocksä av betydelse om förslaget innebär stora förändringar eller endast mindre justeringar av en plan som redan gäller.

Utredningens förslag. sotn jag saledes ställer mig bakom. har kritiserats från flera häll. Viss kritik skjuter in sig på den vidlyftiga samrädsskyldighe- tcn. medan andra hävdar att den är för snäv. Ett stort antal statliga organ och affärsdrivande verk ltar sålunda i sina remissvar begärt att bli om— nämnda i samrädsbestämmelsen. Enligt min mening bör det emellertid ankomma pä länsstyrelsen att svara för de samlade statliga intressena i det löpande plansamrädet med kotnrnunerna. Jag vill i sammanhanget ocksä hänvisa till den skyldighet sotn länsstyrelserna har enligt förordningen (19818771 om regionalt utvecklingsarbete att verka för att statlig. kommu- nal och landstittgskommunal verksamhet samordnas och anpassas till mä- lett för länets utveckling.

Sllllll'lllll'l .t'kul/ syfta till utbyte av fllftW/llulfO/I m'lt .t'yrtpmt/rtr'r under planarbetet

I likhet med utredningen anser jag att samrädet bör syfta till att få till stånd en bred debatt pä ett tidigt stadium. när det ännu ofta finns stora praktiska möjligheter till päverkan. Det liggcri sakens natur att det blivan— de planomrädet och planens effekter inte alltid kan bestätntnas i detta tidiga skede. Därmed kan inte heller kretsen av intressenter avgränsas på ett slutgiltigt sätt.

Samrädet katt delas upp i flera steg som ansluter till olika stadier i planarbetet. Alla samrädsparter behöver dä inte höras eller beredas tillfälle att ge synpunkter i varje sädant steg. Självfallet mäste samrädcts omfatt- ning OCh inriktning anpassas till den plancringsuppgift som skall lösas vid varje tillfälle. Det hindrar inte att plansamrädct ibland kan beröra frägor som inte löscs med planläggning enligt PBL. Detta torde bli vanligt. fram- för allt när det gäller översiktsplanens utformning för tner begränsade delar av kommunen. Jag anser det vara en fördel om samrädet på detta sätt katt medverka till att fördjupa den lokala demokratin.

7 Öt'crxiktxp/utt 7.4

Prop. 1985/86: ] 137

[ I'BL bör det därför tas in.cn bestätnmelse om att samrädet skall ske under arbetet med planen och syfta till ett utbyte av information och synpunkter mellan kommunen och dem som berörs av planförslaget.

Lim/cr samrådet sku/l plitrt/i'irslugt'tx inne/lörd klargöras

Utredningens förslag innebär att beskrivningen till en plan (7 kap. 4.5) bl.a. skall redovisa olika konsekvenser av planen. Förslagen har väckt kritik från en del remissinstanser som bl.a. menar att det är svårt för den ena parten i planprocessen. kommunen. att fullt ut förutse konsekvenserna av planen för de andra parterna. allmänheten. intressenter och myndighe— ter. .lag finner kritiken befogad och föreslär därför inte nägot krav på att beskrivningen skall ha en sädan konsekvensredovisning.

'fill sitt syfte menat—jag emellertid att utredningens förslag på den här punkten är en viktig del av informationen till olika parter i planprocessen. Planens effekter i olika avseenden bör i stället redovisas muntligt vid samrädet. Detta ärjust till för att informera om planens innebörd i olika avseenden. Därigenom bör kommunen få bästa möjliga beslutsunderlag. samtidigt som allmänhet och myndigheter inte skall behöva rikta invänd- ningar mot planen till följd av missförstånd om planens innehåll eller innebörd. Avsikten är naturligtvis att man så långt som möjligt skall komma överens om en lämplig utformning av planen. Särskilt gäller det i sådana avseenden som synpunkter kan tillgodoses utan nägra olägenheter av betydelse. Självfallet är det inte meningen att något samförstånd om planen behöver uppnås i alla avseenden. För att samrådet skall tjäna dessa syften bör det i bestämmelsen tas in ett krav på att det under samrädet skall lämnas en redovisning av motiven till planförslaget. planeringsunder- lag av betydelse samt förslagets innebörd.

R('.Vll/I(Il('f ut' samrådet skall redovisas" i en .runtråtlsretltigr'irr'lsc

Formerna för samrädet under planarbetet bör enligt min mening inte lagregleras. De bör anpassas till förutsättningarna som räder i olika plane- ringssituationer. Eftersom samrädet bedrivs genom successiva kontakter med myndigheter och andra som berörs av planen. kan det för viktigare planärenden ofta vara praktiskt att avsluta samrädsfasen med en förhands- remiss där så mänga som möjligt av de berörda bereds tillfälle att ge synpunkter på det sammanvägda planförslaget. Det är betydelsefullt att planförslaget vid den efterföljande utställningen är utformat med all den hänsyn till olika synpunkter som kommunen anser sig kunna ta. Därige- nom slipper man i de flesta fall att göra väsentliga ändringar efter utställ- ningen. nägot som kan medföra behov av en förnyad utställning av det ändrade förslaget. En annan sak är att kommunen genom en tidig utställ- ning av ett preliminärt planförslag eller alternativa sädana. kan väcka debatt och engagemang kring planförslaget. En sådan arbetsteknik kan givetvis användas utan att kommunen behöver följa de formkrav pä utställ- ning som ställs upp i PBL.

7 Översiktsplan 7 .4

Prop. 1985/86: 1 138

Resultatet av samrädet skall — oavsett hur det har bedrivits redovisas av kommunen i en särskild samrädsrcdogörelse. Jag ansluter mig här till utredningens ständpunkt som heller inte mött nägon remisskritik. Av sam— ri'tdsredogöt'elsen bör särskilt ft'amgä vilka synpunkter som inte kunnat beaktas vid utformningen av översiktsplanen och skälen till detta.

7.5 ] ansatt relsens päv erkan pä översiktsplanens utformning

Mitt förs/ut." Länsstyrelsen skall under samrädet ger råd om planens utformning samt verka för att omräden av riksintresse lär en lämplig användning och för att mellankommunala intressen tillgodoses. Styrel- sen skall ocksa samordna statliga myndigheters intressen. Vid utställ- ningen skall länsstyrelsen redovisa sina kvarstående synpunkter I ett granskningsyttiandc som sk.-tll fogas tilll planen.

Län.s'styrelscn här still/u underlag till komm/mensför/(mande

Länsstyrelsen har läng erfarenhet och mänga uppgifter inom samhälls- plancringens omräde. lnom länsstyrelsens planeringsavdelning och de fri— stäende länsorganen — vägförvalmingen. lantbruksnämnden. skogsvärds— styrelsen. länsskolnämnden m.fl. — finns företrädare för olika faekomrä- den som sammantagna ger staten en mycket bred kompetens i planerings- frägorna pä länsnivän. lnom vissa omräden. där staten sedan gammalt har betydande uppgifter. har länsstyrelserna och länsorganen sakkunskap som saknas inom mänga kommuner. Det kan t. ex. gälla vägtralik. civilförsvar och miljöskydd. Även naturvärd och kulturminnesvård är omräden där kommunerna i mänga fall inte förfogar över egna specialister. lnom läns- styrelserna har dessutom en betydande kunskap byggts upp. om förhällan- den inom länets kommuner som är av stort intresse för planläggningen. När det gäller länssstyrelscns befattning med energifrågor avserjag att ta upp dem i det följande.

Liksom f.n. bör länsstyrelsen ha hand om tillsynen över plan- och byggnadsväsendet i länet. Jag kommer att beskriva länsstyrelsens tillsyns- funktion i specialmotiveringen tl kap. ss). ] detta sammanhang vill jag emellertid framhålla. att det i tillsynsuppgiften bör ingå en skyldighet för länsstyrelsen att tillhandahålla allt tillgängligt material som kan bilda un— derlag för kommunernas planarbete. Det bör f.ö. ligga i länsstyrelsens intresse att på ett tidigt stadium beskriva de övergripande materiella intres- sen som styrelsen har att bevaka i sin verksamhet. Av särskild vikt är att kommunerna tidigt fär besked ont-. länsstyrelsens inställning till hur omrä— den av riksintresse lämpligen bör användas. till mellankommunala samord- ningsbehov och till bebyggelseutvecklingen med hänsyn till hälsoskyddet.

Utöver vad jag anförde i lagrådsremissen vill jag efter samräd med statsrådet Dahl anföra följande när det gäller energifrägornas behandling i

7 (.Jl'c'l'xfklxpfutl 7.4— 7.5

Prop. 1985/86: ! 139

översiktsplanen. Riksdagen kommer inom kort att ta ställning till riktlinjer för energipolitiken och en strategi för avvecklingen av kärnkraften (prop. l984/85: llfll. Riktlinjerna bygger bl. a. pä förutsättningen att kommunerna genom den fysiska planeringen medverkar till att energipolitikens mäl skall kttnna genomföras. Det bör ske i nära samverkan med den kommunala energiplaneringen.

Till skillnad mot vad som gäller för naturvärd. miljöskydd. försvar m. m. har länsstyrelsen och till länsstyrelserna knutna länsexperter inget direkt ansvar för energift'irsörjningsfrägor. Detta skapar en speciell situation vid samräden när översiktsplanen skall upprättas eller ändras som bör upp— märksammas särskilt. Som exempel pä energiförsörjningsfrägor av natio- nell karaktär som kan komma att påverkas av översiktsplanen märks överväganden angäende vattenkraftverk samt lägen för större kravtverk. i första hand kraftvärmeverk. Därutöver kan nämnas att mer omfattande torvförekomster och ledningskorridorer för kraftledningar och rörlednin- gar kan vara av riksintresse frän energil'örsörjningssynpunkt.

Detta gör att det ställs speciella krav på länsstyrelserna vid bedömningar av energiförsöriningsfrägor i samband med samräden med kommunerna. Jag förutsätter att det i mänga fall torde erfordras samråd med statens energiverk för att det skall vara möjligt att frän energiförsörjningssynpunkt bedöma konsekvenserna av översiktsplanerna. Vid mina fortsatta övervä— ganden avseende informationsförsörjningen för tillämpningen av PBL och NRL avser jag därför att särskilt uppmärksamma dessa frägor.

Anst'(trsfr'irdc'[ningen mellan staten (N'/I kmnmtmw'nu_lå'iruts'fittw' ett ('i/mt (a'/t effektivt samråd '

När det gäller befogenhetsft'irdelningen mellan staten och kommunerna harjag tidigare (avsnitt 3.4) angett som grundprincip att staten bör ägna sig ät de övergripande frågorna av nationellt och mellankommunalt intresse och naturligtvis företräda sakägarsynpunkter. där staten har väsentliga genomförande- och driftsuppgifter inom samhällsbyggandet. Detaljkon- trollen i efterhand av kommunernas ätgärder bör minska och ersättas med konstruktiv rädgivning i tidiga skeden. Av säväl demokrati- som rationali- tetsskäl bör en ökad decentralisering eftersträvas.

Jag föreslär därför att översiktsplanen inte skall kunna överprövas av länsstyrelsen. Det innebär samtidigt att kommunen inte kan få någon formell garanti mot statliga ingrepp när kommunen fullföljer översiktspla- nens intentioner genom att t. ex. anta en detaljplan eller omrädesbestäm- melser. Med hjälp av beslut som har rättsverkan. dvs. omrädesbestäm- melser. detaljplan eller beslut om lov bör kommunerna däremot kunna ästadkomma en uppgörelse med länsstyrelsen som i praktiken bör leda till att kommunen får en garanti mot att länsstyrelsen pä eget initiativ ingriper mot efterföljande beslut. Jag kommer att närmare utveckla statens kon- trollfunktioner i det följande (avsnitt lol.

7 Öt'crsiktsplmt 7 .5

Prop. 1985/86: [ |4t)

För översiktsplanen innebär detta att statens inflytande i allt väsentligt mäste utövas under samrädsskedet. Av det skälet '.tnserjag det nödvändigt att länsstyrelsens uppgifter vid samrädet kommer till uttryck i en särskild bestämmelse.

De kommunala översiktsplanerna har alltid varit föremäl för stort intres- se frän statens sida. Det är naturligt. eftersom de berör viktiga allmänna intressen där staten i mänga fall har ett övergripande tillsynsansvar och ibland ett verkställighetsansvar. Förslaget om obligatorisk översiktsplan och att kommunen —— som jag senare äterkommer till — självständigt verkställer intentionerna bl. a. genom detaljplaneläggning titan statlig l'ast- ställelseprövning. ställer särskilda krav pä ett välutvecklat samräd.

Som en första uppgift anserjag att länsstyrelsen skall ställa det underlag till kommunens förfogande som har betydelse för planens utformning. Det är särskilt betydelsefullt att underlag förmedlas inom områden där länssty- relsen genom sin ordinarie verksamhet förfogar över lämpligt material. t. ex. rörande omräden av stor betydelse i ett nationellt perspektiv. sysselv sättning och arbetsmarknad. miljöskydd och civilförsvar. Det är också angeläget att länsstyrelserna inorn ramen för sina resurser medverkar med underlag när nya planeringsfrågor. t.ex. energiförsörjning. vattenomräden eller friluftsområden. skall behandlas i kommunens översiktsplan.

Länsstyrelsens rådgivning skall säledes omfatta all den kunskapsför— medling som tjänar detta syfte. Att länsstyrelsens bedömning även av frågor med mer lokal räckvidd. t.ex. bebyggelsestrukturen eller natur- värds- och miljöfrågor. finns med i och därmed berikar beslutsunderlaget mäste vara värdefullt. lnte minst för allmänheten under utställningstiden bör det vara intressant att känna till vad den statliga expertisen anser om ett planförslag. Jag är övertygad om att kommunerna som regel anser sig ha haft nytta av denna del av samrädet i nuvarande praxis och även i fortsättningen kommer att beakta länsstyrelsens synpunkter. om länssty- relsen med sin erfarenhet och kompetens kan medverka till att planerna blir bättre och planarbetet päskyrtdas. Kontakterna med länsstyrelsen bör alltså under samrädet ha en informell och konstruktiv karaktär.

Regleringen i NRL av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen gör att flera statliga organ än de som är företrädda pä länsnivän får ett väsentligt intresse av översiktsplanen. Preciseringen och tillämpningen av NRLzs bestämmelser pä kommunal nivä kommer att utgöra en av grunderna pä vilka staten kan angripa kommunens planbeslut. Det bör ankomma på länsstyrelsen att svara för att berörda centrala myndigheter underrättas om att förslag till översiktsplan är föremål för samräd. Länsstyrelsen bör också i övrigt bistå myndigheterna i de avseenden som behövs för att de skall kunna engagera sig i planärendet. Formerna för informations— och erfarenhetsutbytet mellan länsstyrelsen och de centrala myndigheterna bör det ankomma på regeringen att närmare reglera.

En annan uppgift vid samrädet är att länsstyrelsen. pä samma sätt som i

7 Öt'w'xiktsplau 7.5

Prop. 1985/86: [ tell

andra frågor. bör verka för en lämplig samordning mellan olika kommuner. Om ett rcgionplaneorgan linns. bör dock detta organs synpunkter på den mellankommunala samordningen tillmätas stor betydelse.

länsstyrelsen har även en samordnande roll inom den statliga länsför- valtningen. Det är en fördel för kommunerna om denna samordning kan inbegripa de statliga länsorganen. ] de inledande skedena av samrädet anserjag att länsstyrelsens uppgift bör vara att till kommunen förmedla de olika fackenheternt-ts och länsorganens synpunkter och se till att alla berör- da kommcr till tals. Då bör samrädet vara ett fritt meningsutbyte om planens utformning. I de sena samrädsskedcna bör det äligga länsstyrelsen att samordna de statliga myndigheternas synpunkter och göra de avväg— ningar mellan skilda statliga uppfattningz'tr som behövs för kommunens plz-inläggning. Mot slutet måste också länsstyrelsen klart skilja pä sädana synpunkter som är att betrakta som råd och sådana som innebär påpekan- den om att riksintressen inom ett visst område eller mellankommunala intressen eller hälsoskydds- och säkerhetsintressen inte har tillgodosetts. Att sådana påpekanden kommer till ett klart uttryck är viktigt. Därigenom blir kommunen uppmärksammad på att länsstyrelsen kan komma att för- ordna om statlig prövning av t. ex. efterföljande detaljplaner som innebär att översiktsplanens riktlinjer fullföljs. [ specialmotiveringen tänkerjag ta upp en del viktiga praktiska frågor i anslutning till samrädet (4 kap. 5 s).

Län.vxtyrelswt skull avge ett .vmnrådsyrtrunde

Med den vikt som jag fäster vid samrädet anser jag att länsstyrelsens synpunkter på förslaget normalt bör sammanställas i ett samrådsyttrandc. Som lagrådet (yttrandet s. 47) har påpekat kan man utgä frän att länsstyrel- sen dclger kommunen resultatet av sina överväganden utan att nägra bestämmelser härom införs. Till yttrandet bör också fogas eventuella syn— punkter frän länsorganen. En sadan ordning torde väl ansluta till den praxis som på de flesta häll redan har utbildat sig. För att kommunens beslutande organ skall få del av yttrandet bör detta normalt fogas till handlingarna vid den fortsatta beredningen av planärendet i kommunen.

Vill utställningen .rkull län.sxlyrelsm _li'mnjöm sina x_vnpmtklt'r [ ett grunskningxym'ande

lnnan översiktsplanen antas skall förslaget — i likhet med vad som nu gäller — ställas ut för offentlig granskning. När ett förslag läggs fram för beslut om utställning anserjag att det skall finnas en skriftlig redovisning — en samrädsrcdogörelse — av alla de synpunkter sotn i olika former har framförts under samrädsskedet. Redogörelsen bör även innefatta summe- rande protokollsanteckningar från offentliga möten. [ första hand skall redovisas sådana önskemål som inte har kunnat tillgodoses i förslaget. Redogörelsen bör utformas sä att den förmedlar den överblick över ären—

7 Övursiktxplmt 7.5

Prop. l985/86: ] 142

det och dess handläggning som bl.a. länsstyrelsen behöver för sitt slutliga ställningstagande under utställningstiden.

Om kommunen ställer ut ett planförslag som inte tillgodoser de krav som länsstyrelsen har framfört ttnder samrådet. bör länsstyrelsen till att börja med överväga vilka invändningar som fortfarande har den tyngden att styrelsen enligt sin tillsynsfunktion är skyldig att pätala dent. Avgränsning- en av dessa frägor ätcrkommerjag till (avsnitt 16.2 och lö.3.2). Syftet med att föra fram dessa synpunkter är att kommunen redan i samband med översiktsplanen om möjligt skall fä besked om vilka delar av planen som enligt länsstyrelsens uppfattning inte bör fullföljas. Under utställningen bör därför länsstyrelsen granska om

I. sådana områden som enligt NRL är av riksintresse får en användning som inte strider mot bestämmelserna iden lagen

2. markanvändningsfrägor som angär två eller flera kommuner har sam- ordnats pä ett lämpligt sätt samt

3. bebyggelsen blir lämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa samt till behovet av skydd mot olyckshändelser.

Det är en naturlig följd av det ansvarssystem somjag föreslår att länssty- relsen vid utställningen klargör för kommunen i vilka avseenden staten har kvarstående erinringar mot planförslaget. Dessa erinringar skall samman- ställas i ett granskningsyttrande till kommunen. ] de delar länsstyrelsen inte har haft några invändningar skall kommunen således kunna påräkna att översiktsplanens intentioner fär fullföljas utifrån de aspekter länsstyrel- sen har att beakta.

Om kommunen antar en plan. mot vilken länsstyrelsen har riktat kritik i sitt granskningsyttrandc. bör myndigheter. allmänhet m. fl. som har intres— se av planen få reda pä att det råder olika meningar om hur allmänintresset skall tillgodoses inom ett visst område. Med hänsyn bl. a. härtill anserjag det befogat att länsstyrelsens yttrande över det utställda förslaget fogas till planen. En bestämmelse om detta bör således införas i PBL.

Översiktsplanens värde som underlag för efterföljande beslut avser jag att återkomma till (avsnitten 12.23. l2.2.4 och 2l.3.2).

*slxl

(I)('w'xlkLr/n'un .5

Prop. 1985/86: 1 143

8 Detaljplan och områdesbestämmelser

Sammanfattning

Byggnadslagens stadsplan och byggnadsplan ersätts av en enda plan— form. kallad detaljplan. Planproceduren utformas så att den lokala de— mokratin fördjupas (s. 144) - Detaljplanekravct. som anger i vilka situationer detaljplan skall antas.

har formulerats med utgångspunkt i att just detz'tljplanen i den berörda situationen skall vara den mest lämpade beslutsformen för att garantera en god miljö. ] översiktsplanen kan kommunen ange var detaljplan behövs (s. 148)

Prövning av markens lämplighet för bebyggelse samt reglering av bebyg- gelsemiljöns utformning skall ske genom detaljplan för 1. ny samlad bebyggelse. , ny enstaka byggnad vars användning fär betydande inverkan pä omgivningen CNC!" 50!" Skit” förläggas inom ett område med stor efterfrå-

gan pä mark för bebyggelse. om tillkomsten av byggnaden inte kan prövas i

samband med prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked.

3. befintlig bebyggelse som skall förändras eller bevaras pä sådant sätt att detta behöver närmare regleras i ett sammanhang.

Detaljplan behövs inte om tillräcklig reglering har skett genom områdes— bestämmelser ts. låt)).

1 varje detaljplan skall de olika områdenas huvudändamäl anges. dvs. allmänna platser. kvartersmark och vattenområden. Kommunen skall normalt vara huvudman för gator och andra allmänna platser. I planen skall anges utformningen och användningen av dessa. För kvartersmar- ken skall ocksä användningssättet anges. I planen skall bestämmas en genomft'irandetid på 5— 15 är ts. 154) Detaljplanens tillämpningsomräde vidgas så att även andra inslag i mil- jön än byggnader kan regleras. t. ex. idrotts— och rekreationsanläggning- ar. parkeringar oeh anläggningar under mark. Skyldigheten att söka lov kan ökas eller minskas genom planbestämmelser. För bebyggelse med särskilt bevarandevärde kan skyddsbestämmelscr meddelas. Även vikti- gare inslag i den offentliga miljön kan regleras. Ombyggnadsstandard kan varieras med hänsyn till byggnadernas eller omrädets förutsättning- arts. 160)

Planhandlingarna skall utformas så tydligt att alla under samrådet och utställningen får en klar uppfattning om vilken reglering av bebyggelse- miljön som planen medför. Kravet på tydlighet skall inte hindra att flexibel detaljplan i vissa fall kan användas ts. 165) Vid planläggning skall skälig hänsyn tas till befintliga förhållanden inom och i anslutning till planområdet. l-länsynen skall avse såväl befintlig bebyggelse som rådande äganderätts- och fastighetsförhällanden (s. 167)

('i' lh'ml/"plun ut'/t områdes - lh'.t'!rtllllll('/.t'('l'

Prop. 1985/86: 1 144

.'.- Detaljplan skall antas av kornmunfttllmäktige som dock fär uppdra åt a' l.")utuljplruz ut'/I

kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta planer som inte är av umrddm- huslänmu'lsar principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt ts. 170) 8 l ] ' Under genomft'irandetiden fär en detaljplan mot de berörda fastighets- ägarnas vilja ändras eller upphävas endast om det är nödvändigt på grttnd av nya förhallanden av stor allmän vikt. som inte kunnat förutses vid planläggningen. Ändras planen. fär fastighetsägarmt rätt till ersätt— ning för förlorad byggrätt. (ienomförandetiden skall förlängas om fastig- hetsägare har försökt genomföra planen men hindrats att göra detta av omständigheter som kommunen räder över. Efter genomförandetidens slut gäller planen tills den ändras eller upphävs. Ändring eller upphävan- de får ske utan att rättigheter som uppkommit genom planen beaktas och ger inte fastighetsägarna någon rätt till ersättning för förlorad byggrätt ts. 1731 Samma förfarande som stadgas för dagens stadsplaner skall i huvudsak ocksä tillämpas för detaljplaner. Planarbetet bör grundas på ett program. Samrädet och utställningen blir viktiga moment. Detaljplaner av begrän- sad betydelse och utan intresse för allmänheten kan ofta upprättas genom ett enklare förfarande (s. 177). - För begränsade områden och i vissa bestämda avseenden kan översikts- planens syfte eller ett riksintresse enligt NRL säkerställas på ett bin— dande sätt i form av omrädesbestämmelser. Bestämmelserna får inte avse områden med detaljplan :(s. 180) _ ' Omrädesbestätntnelser kan utgöra bindande bestämmelser om använd- ningen av mark— och vattenområden samt om bebyggelsemiljön. Någon byggrätt för enskilda eller lösenrätt till mark för kommunen uppstår inte genom omrädesbestämmelser ts. 182). -'.- Omrädesbestämmelser skall antas av kommunfullmäktige som dock fär uppdra åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta planer som inte är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt (5. 186)

8.1 Allmänna utgångspunkter

Alin/fitting: Byggnadslagens stadsplan och byggnadsplan ersätts av en enda planform. kallad detaljplan. Planproceduren utformas så att den lokala demokratin fördjupas.

8.1.1 Byggnads/agens stadsplan och l.?_t'gg/1ud.t'plun w_t'ärls av PBL:s de- luljp/(m

Utredningen har konstaterat att dagens stads- och byggnadsplaner i många avseenden fungerar bra. Det framhälls också som en fördel. om plansystemct i PBL kan inrymma etablerade detaljplanerutincr med de

Prop. 1985/86: 1 145

justeringar som utvecklingen motiverar. Förslaget att föra samman stads- planen och byggnadsplanen till en enda planform. benämnd detaljplan. som utformas med utgångspunkt i gällande regler om stadsplan har i sina huvuddrag tillstyrkts av remissinstanserna. Nägra anser dock att tttred- ningens förslag är svagt motiverat och menar att fastighetsägarnas engage- mang vid genomförandet av byggnadsplaner medför en delaktighet som har stora fördelar.

Enligt min mening är utredningens förslag till detaljplan i allt väsentligt bra och det bör i sina huvuddrag ingå i PBL. Fastighetsägarnas och brttkarnas medverkan vid planens genomförande och den fortsatta förvalt- ningen av olika gemensamma anläggningar är lika angelägen i alla sorters planområden. Moderna stadsplaner som innehåller storkvarter där bru— karna har ansvar för friytor. gator. parkeringsplatser och gemensamhetslo- kaler skiljer sig vad gäller ansvaret för de gemensamma anordningarna heller inte mycket från förhållandena i ett område med byggnadsplan. Detaljplanen enligt PBL bör ha en sådan spännvidd i innehåll och detalje- ringsgrad att den i dessa avseenden täcker de båda nuvarande planfor- merna. Det är dessutom viktigt att genom olika bestämmelser försöka stärka detaljplanens realism och aktualitet även när det gäller den fortlö- pande förvaltningen av området. Av bl.a. dessa skäl bör ett effektivare genomförande av detaljplanen eftersträvas. Rätten att ändra markens an- vändning bör i detta syfte begränsas i tiden. vilket bör leda till detaljplaner som ofta är direkt samordnade med det faktiska byggandet. Sådana regler bör sammantagna stärka möjligheterna att beakta genomförande- och för- valtningsfrägorna.

8.1.2 Detaljplanen skull tillgodose både lokala och nationella mål

.lag har tidigare (avsnitt 6) angett de allmänna egenskaper som jag anser viktiga att uppnå vid lämplighetsprövningen av markens användning. Plan- läggning bör också ta upp utformningen av bebyggelsen enligt principer somjag snart äterkommer till (avsnitt 1 l ). Detaljplanen bör ge möjlighet att för ett visst område precisera lagens allmänna egenskapskrav och göra de avvägningar mellan motstridiga intressen som kan behövas. [ likhet med utredningen vill jag understryka att detaljplanen också skall ge möjlighet att förverkliga kommunens sociala ambitioner att t.ex. integrera olika boende- och upplåtelseformer eller genom blandning av olika slags. mark- användning och bebyggelsetyper skapa en stimulerande och livfull'miljö. Detaljplanen skall självfallet vara ett instrument för kommunen att för- verkliga den lokala bebyggelsepolitiken.

Den lokala planeringen måste givetvis också inriktas på att uppfylla angelägna nationella mål såsom de kommer till uttryck i PBL:s bestämmel- ser om allmänna intressen och i NRL. Bland de nationella målen vill jag särskilt framhålla två som bör komma till uttryck vid detaljplaneläggning- en. Det ena är kravet på en långsiktig hushållning med mark och med den

8 l..)t'tnl/"plun ut'/I runnit/c.t— bestämt-n('lsur RJJ—8.1.2

Prop. 1985/86: 1 146

byggda miljön. Det andra är kravet pä hushällning med energi. vilket bl.a. äterverkar pä bebyggelsens placering. utformning. utförande och val av uppvärmningssystem. .lag är medveten om att llera av dessa frägor inte slutgiltigt katt beaktas förrän i samband med bebyggelsens projektering och vid bygglovsprövningen. Det är emellertid angeläget att bestämmelser- na otn detaljplan utformas sä att förutsättningar kan skapas för goda lösningar i dessa avseenden.

En del remissinstanser hävdar att de krav som fran olika häll ställs pä att stads- och byggnadsplanerna skall främja en rationell produktion har fatt en alltför tillbakaskjuten plats i utredningens l't'irslag. Utredningen har dock 6.328.) berört detaljplanen sotn en integrerad del i byggprocessen. där planen utgör resultatet av ett kontinuerligt samarbete mellan markäga- re. byggherre och kommunen.

Med den lugnare tätortstillväxt som kännetecknar dagens samhällsbyg- gande blir sannolikt större samlade nyexploateringar alltmer sällsynta. Kravet pä rationalitet och ekonomi gör sig emellertid lika starkt gällande fören produktion i ntindre enheter liksom vid förtätning och förnyelse av äldre stadsområden. Det är angeläget att söka motverka kostnadsstegring— en inom byggnadsverksamheten titan att för den skull göra avkall pä grundläggande standardkrav. En noggrann avvägning måste därför i varje. enskilt projekt göras mellan de kvalitativa kraven och kostnaderna. En kostnadsdel utgörs t. ex. av kommttnalteknisk service. Enligt min uppfatt- ning bör PBL i detta och andra avseenden erbjuda större möjligheter till lokal anpassning än vad dagens bestämmelser gör. Sälunda bör de krav som skall ställas vid ombyggnader inom vissa gränser utgå från lokala förhållanden. Detaljplanen bör vara ett av de styrmedel som kommunen kan använda i detta syfte för att främja en ekonomisk och rationell bygg— produktion. Detta bör också ta sig uttryck i bestämmelser för att trygga plangcnomft'3randet. Jag anser inte att det därutöver behövs någon själv— ständig bestämmelse med innebörden att detaljplanen skall främja en eko— nomisk och rationell produktion.

(Sl/..? Detaljplanen bör vara utt('ir.'1ntandt'för en ht'dt'imning av tillåt/iglw- It'll ar l.?r'hj'ggV/st' men intt'ji'jr den exakta utformning t)('ll ttt/Örandc

De allmänna bestämmelserna som bör finnas i 2 och 3 kap. för planlägg- ning och för lokalisering och utformning av bebyggelse kommer att vara mycket allmänt ltällna. När en detaljplan antas för ett visst omräde. skall dessa bestämmelser preciseras för att ge besked om hur bebyggelsen lämpligen skall placeras. utformas och bevaras inom omrädet. Man kan uttrycka det så att detaljplanen på förhand ger uttryck för väsentliga allmänna egenskaper som den kommande eller befintliga bebyggelsen skall uppfylla. Planen utformas innan man nted säkerhet vet vilka projekt som kommer att aktualiseras inom omrädet. Detaljplanens funktion inför bygg- lovsprövningcn serjag då på följande sätt.

Å' Detalj/wlan m'lt out/vidm— l'thiinuna/scr a. I .Z—HJÄ

Prop. 1985186: ] H?

Markens lämpliga användning och bebyggelsemiljöns utformning i stort bör kommunen ha tagit ställning till vid planens antagande. Planen ger anvisningar för hur fastighetsägaren bör utforma sitt projekt. En bygglovs- ansökan som inte strider mot planen och är förenlig med sädana planbe— stämmelser som är tvingande. bör inte kunna vägras sä länge planen gäller. Att ätgärderna för att fä utföras skall uppfylla eventuella andra bestämmel— ser än de som finns i PBL. t.ex. föreskrifter i bostadssaneringslagen. fornminneslagen och miljt'iskyddslagen. behöver inte närmare kommente- ras här. Det är normalt varken möjligt eller lämpligt att detaljplanen är uttömmande när det gäller bebyggelsens utformning eller utförande. Vid prövningen av bygglovet skall dän'ör sädana aspekter i de allmänna kraven som har aktualitet för projektet och platsen i fräga. av byggnadsnämnden läggas till detaljplanens reglering som grund för prövningen av lovet. En konsekvens av detta synsätt är att ju mer detaljerad kommunen gör detalj- planen. desto färre av PBL:s bestämmelser om allmänna intressen kan byggnadsnämnden äberopa vid bygglovsprövningen.

När detaljplanens innehäll avgörs skall naturligtvis regleringen avpassas sä att de frägor kan lösas som har motiverat att en detaljplan upprättas. Å andra sidan bör. bl.a. med hänsyn till fastighetsägat'nas behov av valfrihet. regleringen inte göras mer detaljerad än vad som i varje situation behövs för att nä syftet med planen. [ PBL bör tas in en bestämmelse av denna innebörd.

Vid min genomgäng tidigare av plansystemets uppbyggnad (avsnitt 3.1) har jag beskrivit detaljplanens huvudsakliga syften för att systemet som helhet skall få en enkel och ändamålsenlig utformning. [ likhet med utred- ningen anserjag att detaljplanen i dess egenskap av dokument med rätts- verkningar skall skapa betingelser och garantier" för att miljön skall få vissa kvaliteter. Detaljplanen mäste av dessa skäl reglera de grundläggande fysiska egenskaperna inom planomrädet. Bestämmelser böt' därför införas om vilka frägor som alltid mäste vara behandlade i en detaljplan. dvs. planens minsta innehäll.

8.1.4 Plum-'ringen som procedur bör [rygga de ln'n'irclus delaktig/tal ut'/t _l'örtljupu drum/(rutin

Planläggningen berör mänga intressenter. Den arbetsprocedur som leder fram till en detaljplan mäste garantera dessa intressenter insyn och med- verkan samt ett lämpligt mätt av intlytande över planen. Planprocessen innebär ett kontinuerligt utbyte av informationer. åsikter och fakta. Samti- digt som planarbetet successivt tillförs ett bredare beslutsunderlag byggs en större kunskap om planomrädet tipp hos intressenterna. Det är min uppfattning att ett omsorgsfullt bedrivet planarbete på detta sätt resulterar dels i en bättre plan. dels i mer förstående och ansvarskännande intressen- ter.

Under planprocessen mäste ett lämpligt underlagsmaterial presenteras i

Hänvisningar till PS5

8 Uttal/plan ur"/i unt/”titles— /)('.l'lÖ/llfnt'lA'r'l'

8. ! ...?—8.1.4

Prop. 1985/86: 1 143

begriplig form och i bestämda skeden för olika intressenter. Detaljplane- läggningen bör på detta sätt kunna vara ett sätt att fördjupa den lokala demokratin. PBL bör därför innehälla bestämmelser om det material och den procedur som skall leda fram till en detaljplan. Bestämmelserna om förfarandet bör enligt min mening huvudsakligen inriktas på relationerna mellan kommunen och de enskilda intressenterna samt mellan kommunen och statliga myndigheter. Däremot bör kommunen ges så stor frihet som möjligt att organisera sitt eget interna arbete med detaljplanen.

8.2. Skyldigheten för kommunen att anta detaljplan (detaljplanekravet)

Mirrjöi'slug: Detaljplanekravea. som anger i vilka situationer detaljplan skall antas. har formulerats med utgångspunkt i att just detaljplanen i den berörda situationen skall vara den mest lämpade beslutsformen för att garantera en god miljö. I översiktsplanen kan kommunen ange var detaljplan behövs.

8.2.1. Utgångspunktcr Gäl/unde rätt

För att mark skall få användas för bebyggelse krävs att den har prövats från allmän synpunkt lämpad för ändamålet. i fråga om tätbebyggelse skall denna prövning i princip göras i detaljplan (Sä Bl.. och 565 I mom. ljärde stycket BSl. Byggnadslagens detaljplanekrav knyts till begreppet tätbe— byggelse. dvs. sådan samlad bebyggelse som nödvändiggör eller kan vän- tas fordra särskilda anordningar föratt tillgodose gemensamma behov ms BL). l begreppet innefattas ocksft bebyggelse som är att vänta.

l/Iredningcns förs/ag

Utredningen har ts. 330 ff) fört en ingående diskussion om behovet av ett lagstadgat detaljplanekrav samt om en detaljplans verkningar för pägaende resp. förändrad markanvändning. Förslaget återfinns i utredningens L) kap. lå där det föreskrivs att en detaljplan skall. om det inte i särskilt fall är omotiverat, upprättas för områden där

l. en samlad bebyggelse av betydelse eller en anläggning av betydelse avses komma till stånd

2. en samlad bebyggelse eller en anläggning avses undergå förändring av betydelse.

Med uttrycket samlad bebyggelse har utredningen som riktmärke angett tio till tjugo enbostadshus eller ett par mindre flerbostadshus. För andra åtgärder än bostadshus skall verksamhetens omgivningspåverkan och be- hovet att samordna fysiska förhållanden vara utslagsgivande.

Utredningen har vidare föreslagit att en sanktionsmöjlighet skall knytas

8 [)(-'luljplun ut'/i områdes— hutu'imnn'lst'r ÄLJ—H.B.]

Prop. 1985/86: 1 149

till detaljplanekravet. Staten skall nämligen kunna ingripa mot kommunala beslut som innebär en uppenbar avvikelse frän detaljplanekravet.

[fanzin/(rinken

En del remissinstanser godtar förslaget. Ett stort antal instanser anför emellertid invändningar mot utredningens förslag på den här punkten. Kritiken gär i korthet ut pä följande.

]. Detaljplanekravet är för lagt ställt. vilket t. ex. medger att den ordina- rie bostadsproduktionen pä mänga häll i landet kommer att ske utan detaljplan. Ett så lågt plankrav leder till brister i den allmänna lämplighets- prövningen. i samräd och allmänhetens insyn samt i behandlingen av sakägarna. Det ger sämre betingelser att skapa goda miljöer. Det medför ocksä att statens tillsynsfunktion kraftigt försvagas. framför allt när det gäller att beakta riksintressena.

2. Behovet av ett lagstadgat krav riktat mot kommunerna ifrågasätts. Kommunerna bör själva få avgöra när detaljplan behövs.

3. Detaljplanekravet bör preciseras ytterligare. eftersom det anses få stor betydelse i prövningssystemet. Om kommunen underlåter att göra detaljplan. finns det inte något beslut att angripa. Det finns också andra invändningar som mer anknyter till bl.a. vissa begränsningar som utredningen har föreslagit av möjligheterna att anta detaljplaner.

Behovet av ett )(1_t,'._t'lutl_t,'ur dc'laljp/(uwkrm'

Detaljplanen bör enligt min mening ha två huvudsyl'ten. Det ena är att reglera förändringar av markanvändning och bebyggelse. Det andra är att mera varaktigt reglera bevarande av vissa byggnader och bebyggelsemil- jöer eller reglera förutsättningar för förnyelse och ombyggnad av befintliga bebyggelseomräden. I båda fallen handlar det om att för varje fastighet precisera rättigheter och skyldigheter för att man i miljöhänseende skall uppnå en god helhetsverkan och en lämplig samhällsutveekling. Det är ocksä viktigt att dessa preciseringar sker i former som ger medborgarna och intressenterna information och möjligheter att påverka beslutet. Dessa båda skäl — helhetssyn på lämplighetsfrägan och intressenternas inflytan- de — anserjag tala för att ett detaljplanekrav införs i PBL.

Man kan också uttrycka detaljplanens uppgifter på så sätt att planen är avsedd att ge den helhetsbcdömning av miljön som behövs för ställningsta— gande till olika ärenden om lov inom området. Planen avgör ocksä — inom givna gränser omfattningen av samhällets kontroll av miljöförändringar inom området. I denna mening är planen ett sätt att rationalisera prövning- en av kommande enskilda ärenden om lov.

Med de möjligheter som detaljplanen sålunda erbjuder att påverka den lokala miljön. rationalisera prövningen av lov m.m. ligger det enligt min mening i hög grad i kommunens eget intresse att använda detaljplan.

8 l..)t'mliplun och (””Får/(tt lu'slämnu'lu'r 8.3 . I

Prop. 1985/86: ] ISO

Planläggning är emellertid en relativt tids- och kostnadskrävande process. Den färdiga planen för ocksä i allmänhet med sig ekonomiska åligganden och andra skyldigheter för kommunen. Det är därför inte självklart att kommunerna av eget intresse alltid kommer att upprätta detaljplaner i tillräcklig utsträckning. Jag anser därför att det bör inft'iras bestämmelser med krav pä att detaljplan skall antas i vissa situationer. Kravets efterlev- nad bör inte kontrolleras genom en statlig prövning titan skötas genom samräd mellan kommunen och länsstyrelsen. eller i vissa sällsynta fall genom planföreläggande som jag äterkommer till tavsnitt 16.4).

8.2.2 [.h'fz'l/jp/um'krnt'r'tt' llt/brntlling

l

Mm förs/ng: Prövning av markens lämplighet för bebyggelse samt reglering av bebyggelsemiljöns utformning skall ske genom detaljplan för

1. ny sum/ad bebyggelse. | 2. n_r ('nsruku byggnad vars användning fär betydande inverkan pä omgivningen eller som skall förläggas inom ett område med stor efter— frägan på mark för bebyggelse. om tillkomsten av byggnaden inte kan prövas i samband med prövning av ansökan om bygglov eller förhands— besked.

3. befintlig lu'hygge/sc som skall förändras eller bevaras pä sädant sätt att detta behöver närmare regleras i ett ammanhang.

Detaljplan behövs inte om tillräcklig reglering har skett genom om— rädesbestämmelser.

L__

Förändringar ar betyde/.te kräver [ regel dcm/jplun Till att börja med anserjag i likhet med utredningen att detaljplanekravct bör hävdas för omräden där en samlad bebyggelse eller anläggningsverk— samhet av betydelse skall komma till stånd eller undergå större förändring- ar. Här behöver ofta flera av detaljplanens regleringsmöjligheter användas. När det däremot gäller bedömningen av vad som är samlad bebyggelse vill jag ge remisskritiken rätt. Avgörande för frägan när detaljplan skall använ— das bör enligt min mening främst vara: fit omfattningen och arten av befintlig bebyggelse inom och i anslutning till det aktuella omrädet efterfrågan pä mark för bebyggelse i omrädet. dvs. bebyggelsetryckets styrka förekomsten av motstridiga markanvändningsintressen inom omrädet. om inte frågorna härom har lösts genom omrädesbestämmelser allmänhetens intresse av vad som skall hända i området liksom antalet berörda sakägare och andra enskilda intressenter

regleringsbehov för bebyggelsen som inte har beaktats i ("iversiktsplanen eller i omrädesbestämmelser

# Detaljplan m-It områdes-- lic-usla"mma/.u'r ö'.2. I —-8.2.3

Prop. 1985/86: 1 hl

anspräken pä kommunens medverkan vid genomföramiet av bebyggel-

sen.

Det är säledes en rad olika lokala förhållanden som bör tas till utgångs- punkt föratt avgöra när detaljplanekravet skall hävdas. Det ligger i sakens natur att bedömningen ocksa bör innefatta en framtidsaspckt. eftersom planläggningjust syftar till att behandla den framtida lämpliga miljöinform-

ningen.

Sluds/i'n'nye/sf' och bevarande kan kräva [fl'NI/jp/(III

Även mindre förändringar som berör manga intressenter eller avser särskilda bevarandeiutressen kan behöva regleras genom detaljplan. Det är angeläget att kommunerna fär effektiva instrttment för stadsl't'irnyelsen. Med de goda möjligheter till plangcnomförande ätgärder som jag senare kommer att föreslå. bör detaljplanen kunna fä stor användning vid stads- förnyelsen. Här gäller det vanligen att ändra befintliga stadsplaner eller komplettera äldre sädana med nya bestämmelser.

lntressct för bevarandefrägorna har också ökat. I dessa avseenden bör detaljplanen ge bättre möjligheter än i dag att slå vakt om olika miljövär- den. I en hel del fall kommer det att krä du att detaljplan antas för att gentemot sakägarna på ett likvärdigt sätt kunna hävda sädana intressen. t. ex. beträffande underhåll. Jag vill här emellertid peka pä de möjligheter som ocksä kommer att finnas att bevara miljön genom omrädesbestämv

melser.

Kommunens medverkan vid genom/firande av hch_v_t__',eel_n-' kräver (alla de- [ul/"plan

Behovet av kommunens medverkan vid genomförandet av bebyggelsen har enligt min mening inte i tillräcklig grad uppmärksammats av utredning- en. För cgen del ser jag det som naturligt att kommunerna pä olika sätt engagerar sig vid tillkomsten av bebyggelse och andra anläggningar. Kom- munen har bl.a. som en följd av skyldigheten att pröva bygglov en viktig rädgivningsfunktion. Kommunen har vidare omfattande uppgifter när det gäller service och teknisk försörjning med t. ex. gator. parker. vatten och avlopp. samt värme. Kommunen bör också enligt min mening tilläggas ökade befogenheter när det gäller att bestämma lämpligheten av olika administrati 'a åtgärder. t. ex. fastighetsbildning. gemensamhetsanlägg- ningar och former för esploatcringens genomförande. Detaljplanen bör här vara den naturliga beslutsformen. Genomförandet av en aktualiserad be- byggelse kan saledes förutsätta kommunens medverkan. nägot som därför också bör beaktas när behovet av detaljplan skall bedömas.

Ilz'in.s_i-'nz'n lill gran/mr kan kräva drudiphm Detaljplan skall alltså användas när den erbjuder de bästa möjligheterna att pröva lämpligheten och omfattningen av en exploatering, förnyelse

N Detalj/dan ut'/z områdes"- [TFSI/.fi)!!!”'kt'UI'

(e ) 7

Prop. 1985/86: 1 ISZ

eller ett bevarande. Om detaljplaneläggning underläts. kan det bl.a. fä till följd att medborgarna och saki-igarna undanhälls insyn och inflytande. att markägare fär osäkrare utgångspunkter för byggande och förvaltning. att prövningen av lov blir osäkrare. exempelvis i fråga om miljöutlormningen. samt att gemensamma behov. säsom service. va-ft'irsörjning. rekreations— möjligheter m.m. inte får en tillfredsställande bevakning. För såväl sak- ägare och andra intressenter som medborgare i gemen kan det alltså finnas beaktansvärda intressen av att planläggning sker. där situationen sä krä- ver.

Uppgiften att planlägga för en lämplig samhällsutveekling bör givetvis inte ses i ett snävt kommunalt perspektiv. Att kravet uppfylls anser jag också är av stort grannerättsligt intresse. Även den aspekten bör innefattas i detaljplanekravet utan att det behöver särskilt lagregleras.

(.itf'rn'ntningwi ut' detaljplam'kruvet

Det är uppenbarligen förenat med svårigheter att i gränsfall avgöra om en detaljplan mäste upprättas eller inte. Detaljplanekravet mäste med nödvändighet hli allmänt hållet. Innebörden av kravet bör emellertid vara att detaljplan skall antas för områden där samlad bebyggelse skall komma till stånd. Kravet bör också gälla för enstaka byggnad vars användning fär betydande inverkan på omgivningen eller som skall ligga där efterfrågan på mark är stor. I vissa fall bör dock lämplighetsbedömningen av sådana enstaka byggnader kunna göras i samband med prövningen av bygglov eller förhandsbesked. Jag föreslär därför en viss "uppmjukning" av detalj- planekravet i förhållande till vad jag anförde i lagrådsremissen (5. [(B). Likaså bör krav på detaljplan gälla när befintlig bebyggelse skall förändras eller bevaras på sådant sätt att den behöver regleras i ett sammanhang. Motsvarande bör gälla även i fråga om idrotts- och fritidsanläggningar m. fl. åtgärder som fordrar lov.

[ förhållande till lagrådsremissen föreslår jag vidare den ändringen att behovet av kommunal medverkan vid bebyggelsens genomförande inte skall utgöra ett självständigt deta ljplanekrav. ! denna fråga ansluterjag mig således till lagrådets uppfattning (yttrandet s. 51 ).

I specialmotiveringen avserjag att bl.a. genom exempel närmare belysa detaljplanekravets tillämpning.

8.2.3. Kmnmmzcn avgör när dem!/plan behövs

Detaljplanekravet är riktat tiil kommunen. Det blir alltså kommunen som — i likhet med vad som nu gäller — avgör när detaljplan behövs. Behovet av detaljplan skall ses mot bakgrund dels av att det förutsätts en obligatorisk översiktsplan, vars riktlinjer i betydande utsträckning kan ge underlag för lämplighetsbedömning av bebyggelse. dels av att översikts— planens riktlinjer kan göras tvingande genom att omrädesbestämmelser antas.

& Dahll/plan m'lz (anrik/a.s— bt'.s'n'inznu'lxcr

8 7 7—8 7 ?

Prop. 1985/86: 1 153

Som jag tidigare förordade (avsnitt 7.1) skall kommunen i översikts- planen bl.a. kunna definiera de omräden där närmare bestämmelser för markanvändning. byggande m.m. behövs i form av detaljplan. När över- siktsplanen upprättas eller antas. kan länsstyrelsen och de enskilda intres- senterna päverka kommunens bedömning av hur detaljplanekravet skall tillämpas. Om länsstyrelsen inte är nöjd med översiktsplanen i detta avse- ende. bör det framgä av styrelsens samrädsyttrandc till kommunen. Som jag senare äterkommer till (avsnitt 16.41 bör PBL innehälla bestämmelser som möjliggör för staten att i vissa fall förelägga kommunen att upprätta detaljplan. Därigenom kan en l:"implighetsprövning genom detaljplan för att trygga riksintressen inom vissa otnräden enligt NRL och mellankommunal samordning i sista hand åstadkommas.

Sakägare och andra intressenter. som anser att detaljplan behövs inom ett visst omräde. kan givetvis begära att kommunen upprättar plan. Väljer dä kommunen att ändå pröva lämpligheten av byggnadsprojekt inom omrä— det vid ansökan om bygglov. kan sakägarna och andra behöriga intressen- ter överklaga bygglovsbesluten. [ förtydligande syfte villjag — utöver vad jag anförde i Iagrädsremissen (s. 104) —- nu tillägga att överklaganden i sädana fall givetvis kan leda till att bygglovsbesluten upphävs. Nägon plan kan emellertid inte tvingas fram annat än i de speciella fall där regeringen kan utfärda planföreläggande. Det är naturligtvis ocksä möjligt att överkla- ga ett beslut om antagande av detaljplan och därvid hävda att det inte behövs någon plan. Nägra ytterligare sanktions- eller kontrollbestäm- melser för att garantera detaljplanekravets tillämpning anser jag inte be- hövs i PBL. Frägorna om besvär och planlöreläggande äterkommerjag till senare (avsnitt l7.7 resp. 16.4). '

! överensstämmelse med vad jag anförde i lagrädsremissen tar jag nu upp den av utredningen aktualiserade frägan om kommunen skall kunna hindra ätgärder som innebär ändring av markens användning med hänvis- ning till att detaljplaneli-iggning först mäste ske. 1 de fall där detaljplan enligt vad jag nyss har sagt skall upprättas finns det ett behov av den sammanvägning av olika krav som detaljplaneläggning innebär. I likhet med utredningen anser jag att det inte kan komma i fräga att kommunen i sådana situationer skall kunna tvingas in i en argumentation om en viss bebyggelses tillätlighet innan en sammanvägning genom planläggning har hunnit göras. Om nägon av de tidigare angivna förutsättningarna förelig- ger. bör kommunen alltså kunna åberopa behovet av detaljplaneläggning som enda skäl för avslag. Följdfrägan om den enskilde i ett sädant läge skall kunna tvinga kommunen till planläggning mäste generellt sett besva- ras med nej. Tidpunkten för planläggningen mäste kommunen fritt kunna bestämma.

X Detaljplan (N'/l unt/'fltlt'x- hur/ii”tmc/sur 8.2 .3

Prop. 1985/86: 1 154

Hänvisningar till S8-2-3

8.3. Detaljplanens innehåll och redovisning

S.R.! Herul/"planens obligatoriska innehåll

___—l

f'l'littjö'rslug: [ varje detaljplan skall de olika omradenas huvudändamäl l anges. dvs. allmänna platser. kvartersmark och vattent'imräden. Kom- munen skall normalt vara huvudman för gator och andra allmänna platser. I planen skall anges utformningen och användningen av dessa. För kvartersmarken skall också användningssättet anges. ] plutten skall : skall bestämmas en genomförandetid på 5— 15. är. L

Fri ohligrtturiska bestämInc/scr, men i'ia'a möjligheter till reglering

[ likhet med utredningen anserjag att det i PBL bör finnas bestämmelser som anger dels vissa grundli'iggande krav pä vad en detaljplan alltid skall innehålla. dels de förhållanden som därutöverjär regleras i en detaljplan. Vid avvägningen mellan vilka bestämmelser som alltid mäste uppfyllas och vilka som frivilligt kan tillämpas är det främst tvä aspekter som spelar in. Om man vill uppnä det resultatet att detaljplanerna i hela landet skall vara jämförbara och likartade. mäste de bestämmelser som reglerar det frivilliga innehället vara fä. Om man däremot lägger större vikt vid detaljplanens användning för en mängd olikartade planeringsuppgifter. bör kretsen av frivilliga bestämmelser vara stor. [ båda fallen mäste detaljplanen ha ett visst minsta tillåtna innehåll för att man skall kunna tillägga den rättsverk- ningar ocksä för enskilda.

Övervägande skäl talar enligt min mening för att de obligatoriska be— stämmelserna bör vara fä och att det bör finnas relativt vida möjligheter att använda sädana bestämmelser som behövs för en närmare reglering i skilda situationer. Därmed bör detaljplanen ktlnna fylla kraven pä mängsi- dighet och funktionsanpassninr—v vilket jag anser viktigt. Likasä ger en sädan uppbyggnad möjlighet för kommuner med skilda planeringsambi— tioner att utforma detaljplanerna med hänsyn till de aktuella plancringssi— tuationerna.

Kommunen kan ocksä inom en viss ram välja vilka frägor man önskar lösa pa detaljplanestadiet och vilka man anser bör hållas öppna för ställ— ningstagande i samband med prövningen av lov. Denna valfrihet är viktig eftersom kunskapen om de projekt som detaljplanen skall reglera varierar beroende pä arten av den planerade markanvändningen och httr nära förestäende ett genomförant'le är. Valfriheten medger också för kommunen en viss anpassning till de resurser man förfogaröverför planläggning resp. prövning av lov. Bestämmelserna i PBL bör alltsä enligt min uppfattning utformas så att detaljplanen fyller de här beskrivna kraven på anpassbar- het.

Jag anser vidare att detaljplanen bör ge större möjligheter än dagens

Hänvisningar till S8-3

8 Detaljplan öt'lt ("nuit/e.t— bm"tt'irnntt'lsur 8.3.1

Prop. 1985/86: [ 155

stads- och byggnadsplaner att styra den yttre miljöns utformning liksom ingrepp i markskiktet och undermarkcn. Detta kan ibland leda till att rätt detaljerade planer behövs i situationer som i dag inte kan regleras mcd detaljplan. Samtidigt vill jag emellertid understryka att detta inte fär leda till generellt sett mer komplicerade planer i ordinära situationer. Reglering- ens omfattning bör inte vara större och detaljeringsgrat'len bör inte tara högre än vad som behövs i varje enskilt fall.

Använt/ningen tll' olika (unrar/en blir alltid, regleras i (lt'lllljpldll

Nät'jag nu gär in pä de obligatoriska kraven pä detaljplanens innehäll vill jag börja med redovisningen av markens användning. Det är av grundläg- gande betydelse att detaljplanen klart anger inte bara de ändamäl för vilka olika omräden skall användas utan också gränserna för omrädena. Det innebär till att börja med att det mäste framgä om ett visst omräde utgör allmän plats som är disponibel för allmänheten eller kvartersmark som markägaren i princip räder över eller t'attcttmm't'itlu. Nägot mer utvecklat skall dessa tre huvudkategorier enligt min mening omfatta följande: ' mar/tjör allmänna platser. säsom gator. torg. vägar. parker och grön— omräden ltt'artt'rxnmr/c som bl.a. innefattar dels omräden för enskilt bebyggande och för allmänt ändamål. dels dagens specialområden utom vägmark och vattenomräden. t. ex. omräden förjärnvägs-. luft— och sjötrafik. idrotts- och fritidsanläggningar. begrt'tvningsplatser samt skydds- och säkerhets- omräden t'attcnmnrz'alc'n. t. ex. hamn, badplats. inom dessa tre huvudkategorier bör en ytterligare specificering av mark- användningen kunna göras med stöd av PBL. Jag äterkommer i specialmo- tiveringen till detta (5 kap. 3 å). För kvartersmarken bör dock gälla sotn ett minimikrav att användningssättet framgär.

Dagens" .t'ln'c'ialttmra'z/z'n bör utgå

Vad jag nu har förordat innebär attjag i stort anslttter mig till utredning- ens förslag att kategorierna byggnadskvarter och specialomräden skall sammanföras under beteckningen kvartersmark. Motiven till detta är dels att de skillnader som tidigare har funnits mellan dessa kategorier i stor utsträckning inte längre gäller. dels att medborgarinflytamlet gör sig lika starkt gällande för specialomrät'lena vars utformning därför bör redovisas tydligt. Eftersom förslaget ogillats av en del remissinstanser. villjag nägot kommentera detta.

En skillnad i dag mellan specialområden och byggnadskvarter i bygg— nadslagcn avser planens tlctaljurt'ngsgrad och bebyggelscreglcringen. Spe- cialomrädena är inte avsedda för bebyggelse och ges därför inte nägra byggnadsrcglerandc bestämmelser. Dagens traftkanläggningar rymmer emellertid en hel del byggnader för skilda ändamäl. Det gör också rekrea-

8 [)(-'tal/"plan m 'll omradet"— hm"tätning/sar 8.3.I

Prop. 1985/86: 1 lib

tion—_ och idrottsomraden. ] likhet med utredningen anserjag att special— omrädena i detta avseende nu bör jämställas med byggnadskvarter och kunna förses med bestämmelser som reglerar utformning och utförande av byggnader och andra anläggningar inom sädana omräden.

lin annan skillnad har tidigare gällt inlt'ixt'ri/rägun. Att ett speeialomräde anges för t. ex. tralikanläggning med annan huvudman än kommunen med— för inte skyldighet för kommunen att efter stadsplanens fastställelse losa in marken. Bestämmelsen hindrar byggnadsnämnden att ge lov till åtgärder som försvärar områdets an 'ändning för avsett ändamal. Vidare inträder en lösenrätt för att genomföra anlf-iggningen. Sådana trafikanläggningar som ligger i anslutning till bebyggelse och närmare behöver regleras i stadsplan brukar som regel utredas och diskuteras med sakägarna i annan ordning. innan stadsplan för området antas. Vanligen föreligger ocksa avtal om rätt till erforderliga markft'ärvärv. Ett vägföretag i statlig regi är ofta förberett genom säväl en lokaliseringsutredning som en arbetsplan enligt väglagen. (')mräden för hamn. järnvägstral'tk och flygfält är också sädana som utreds i annan ordning och där frägan om rätt till marklösen enligt stadsplan inte har någon större betydelse. Speeialomrädena skiljer sig alltså inte i detta avseende frän kvartersmark för allmänt ändamål. Nägon skillnad mellan kvartersmark och specialområde behöver inte heller av detta skäl upprätt— hällas.

Byggnadskvarter och speeialomräde utgör skilda fuxtig/ivis-rättsliga be- grepp. varvid byggnadskvarter förutsätts bli tomtindelat innan det byggs. [ praxis sker dock numera fastighetsbildningen inom byggnadskvarter näs- tan regelmässigt utan tomtindelning enligt byggnadslagcn. När det gäller fastighetsregistreringen finns emellertid vissa skillnader. Jag anser emel— lertid inte dessa vara av sädan art att det enbart av det skälet är befogat att behålla en åtskillnad mellan byggnadskvarter och specialområde.

Jag ansluter mig alltsä i stort till utredningens förslag i detta avseende. Pa en punkt vill jag dock föreslå ett förtydligande. och det gäller vägmark och friytor som sköts av staten eller enskild väghållare. Sädan mark bör i detaljplan redovisas som mark för allmän plats. Jag återkommer till detta när jag behandlar bestämmelserna om inlösen av tnark (avsnitt IOS). Det sagda innebär att andra trafikomräden. t.ex. hamnområden. järnvägsom— räden. terminaler och flygplatser. som omfattas av detaljplan. sa längt som möjligt bör redovisas med samma detaljeringsgrad som omräden för be— byggelse.

VuIlv/mmrådwt skull (Inget" .t'iirxÅih

I specialområden enligt byggnadslagcn ingar oeksä vattenomräden. Om ett område avsätts som vattenomrade i stads- eller byggnadsplan. innebär det att omrädet skall hehallas som vattenomräde. Vissa bestämmelser om tillåten utfyllnad och rätt att överbygga vattnet med bryggor m.m. kan

S Detaljplan och områdes- lietlf'inmu'lsvr 8.3.1

Prop. 1985/86: ! l57

ocksä meddelas. Verkan av ett sadant specialomräde i stadsplan äri stort sett att andra störande ingrepp i vattenontradet inte tilläts.

lnom vattenomrädena sker i dag ett starkt ökat utnyttjande som bl. a. tar sig uttryck i fasta anordningar i olika former för att nyttja marina produk- tionsresurser och täkter. s.k. vattenbruk. Jag har tidigare i allmänna ordalag berört vattenfragornäs behandling i PBL tavsnitt 5.4.2). Vattenom- rädena bör som jag nyss förordade utgöra en särskild omrt'ideskategori i detaljplaneomräden. Skälen är dels de tner komplicerade tillständsfrägorna som ofta kräver dttbbelprövning. dels den annorlunda fastighetsrättsliga status som vattenomrädena har och dels att detaljplanens effekter mäste bli annorlunda bl. a. i fräga om genomförandemedlen.

Jag kommer senare att föreslä att det skall införas skyldighet att söka bygglov för bl.a. idrotts- och fritidsanläggningar. bäthamnar. torn och vissa vindkraftverk. Detta ställer ocksä krav pä att sädana anläggningar skall kunna regleras i detaljplan. Det kan givetvis gälla säväl den fysiska utformningen som skyddsområden för sädana anläggningar belägna i vat— ten. Detaljplanen bör i dessa avseenden reglera vattenomrädets lämpliga användning och därmed hindra ätgärder som strider mot avsedd använd— ning. Vid tillständsprövning till olika ätgärder enligt vattenlagen bör själv'- fallet ytterligare krav och villkor kttntta ställas för åtgärder som i och för sig är förenliga med detaljplanen. Jag äterkommer senare till frågan om sädan dubbelprt'Wning (avsnitt Zl). Klart stär emellertid att vattenomräden av nyss angivna skäl bör redovisas särskilt i detaljplaner enligt PBL.

lfh'fuliplmtcr skall lm L'II bmm/nm('ls't' om gumutt/i'il'urtclcrid

Av min tidigare redogörelse för reformbehovet tavsnitt 3.3) framgick att principen om tidsbegränsad exploateringsrätt i detaljplan ingår bland de mest angelägna förslagen i PBL. De viktigaste skälen till utredningens förslag till principen med genomförandetid är i korthet följande (s. I9l. ZOI och 345 ff).

Planläggning av mark har skett sedan läng tid tillbaka pä grttndval av den lagstiftning som gällt vid skilda tider. Ett genomgäende drag i planerna har varit att precisera markägarnas rättigheter att utnyttja marken för bebyg- gelse m.m. Dessa rättigheter har representerat ekonomiska värden. vilkas utnyttjande i stor utsträckning har styrts av marknadsekonomiska förhäl- landen. Mänga rättigheter har utnyttjats. men det finns också mänga äldre planer som genom samhällsutveeklingen blivit otidsenliga eller där förut- sättningar att genomföra planen av andra skäl saknas. Pä detta sätt har det successivt tillkommit en mängd byggrätter. som nu i mänga fall är orealis— tiska eller i vart fall inte förenliga med en lämplig samhällsutveekling.

] omräden med bebyggelsetryek har sädana olämpliga planer t.o.m. utgjort ett hot mot samhällsutveeklingen och den befintliga miljön. Läng- variga byggnadsft'ärbud har da resulterat i förslumning och oklara förhällan— den för tastighetsi'tgarna. Pä detta sätt har planläggning för äldre tiders

8 Detaljplan och (>I)1l'(ll.l('.t'— waliintmc'ls'cr 8.3.1

Prop. l985/86: 1 till

behov kommit att blockera möjligheterna till ett föri'tnderligt och progres— sivt samhällsbyggande. Utredningens slutsats av sin analys är att rätten till ändrad markanvändning i detaljplan mäste vara kopplad till att det finns möjligheter att genomft'fn'a planen. Medgiven exploateringsrätt i plan bör sälcdes tidsbegränsas genom en bestämmelse om genomförandetid. Efter den tiden skall planen lortsätta att gälla men kunna omprövas förutsätt- ningslöst i sädana delar där den inte blivit genomförd. titan att detta skall grunda nagon rätt till ersättning för fastighetsägarna.

Förslaget om genomförandetid tillstyrks av llertalet remissinstanser. Nägra anser emellertid att förslaget är för svagt som pätryckningsmedel för plt'tngenomförandet. och andra efterlyser en starkare ställning för samhäl— let efter genomförandetidens slut. Ett fåtal remissinstanser avstyrker för- slaget bl. a. pä grund av befarade rättsförluster för lastighetsägarna.

Den kritik som riktats mot förslaget grundar sig till en del pa det förslag av utredningen som innebär att fastighetsägaren skall ha rätt att fortsätta och utveckla den pågående markanvändningen inom planomtädet. Somjag förut anförde (avsnitt 3.3.1) kan jag inte ansluta mig till utredningens förslag på denna punkt. Remisskritiken torde i allt väsentligt bli tillgodo— sedd med den lösningjag i stället har förordat. De rättsförluster som enligt vissa remissinstanser kan uppkomma är knutna till de villkor som skall uppfyllas för att fastighetsägaren skall kttnna fä genomförandetiden för- längd. Slutligen menar kritikerna att principen strider mot regeln om lika- behandling av fastighetsi'tgarna. Den invändningen har jag dock svärt att första. Alla fastighetsägare har enligt förslaget samma rättigheter under genomffnandetiden. nämligen att genomföra planen. Under genomföran— detiden bör planen ha stadga. Alla berörda mäste kttnna utgå frän att planen skall realiseras och kunna anpassa sin egen planering därefter. Däremot medför ju planen i sig olika rättigheter för skilda fastigheter. Den

....

som genomft'ftrt detaljplanen har fullgjort sin överenskommelse" med kommunen när planen antogs. Den som inte har gjort det får ta upp en förnyad diskussion med kommunen om möjligheten att bebygga sin fastig- het. Jag har svårt att betrakta detta som någon rättsförlust.

Jag ansluter mig i huvudsak till utredningens förslag. Det bör alltsä ligga i kommunens hand att bestämma inom vilken tid en ny plan skall vara genomförd. När en detaljplan upprättas skall kommunen i en särskild planbestämmelse ange den tid — genomförandetiden inom vilken bygg- lov till de i planen medgivna ätgärt'lerna skall sökas för att_l'uxiig/tem'igurnu .t/x'ul/ ha en gul'mlliji'll' att planen skall fä genomfört-ts. Genomförandetiden skall alltsä bestämmas i samband med att planen antas. Under genomfö- randetiden bör planen endast i undantagsfall kunna ändras eller upphävas mot fastighetsägarens bestridande. Efter genomförandetiden skall kom- munen kunna besluta om ändring eller upphävande av planen utan att rättigheter som har uppkommit genom planen behöver beaktas. Ett skäl till att bestämma en genomförandetid är som jag nyss nämnde att detaljplanen

8 Dahll/plan (It'll man?:/('.t- lnat'tii”inre/scr (Skil

Prop. 1985/86: | (59

bör vara nära anknttten till det aktttella byggandet. Jag äterkommer snart till effekterna av bestämtnelsenom.genomförandetid (avsnitt 8.6).

("juniunlc'irantlt'titlt'n skall sättas" till lägst 5 och högt! IS är

I likhet med utredningen anserjag det lämpligt att föreskriva att genom- förandetiden skall bestämmas till lägst 5 och högst l5 är. Den bör kttnna varieras för olika omräden inom en och samma plan. Det bör ocksä vara möjligt att läta tiden börja löpa en viss tid efter den tidpunkt da planen har vunnit laga kraft. 'l'iden skall avvägas med hänsyn till förutsättningarna att genomföra planen och övriga omständigheter som är av betydelse för frägan. En plan för förnyelse av innerstadsfastigheter kan exempelvis kräva en förhällant'levis läng genomförandetid med hänsyn till de kompli- kationer i fraga om fastighetssamverkan. evakuering. finansiering. m.m. som vanligtvis uppstär i sädana situationer. Man bör sannolikt ocksä ofta sätta en ganska läng genomförandetid för industriomrz'tdcn och kanske även för fritidshusområden och villaomräden för enskilt bebyggande. Des- sa omräden är nämligen ofta avsedda att tas i ansprak i takt med en osäker cfterfrägan .

Jag aterkommer i specialmotiveringen (5 kap. 5 s") med ett mer utförligt resonemang om genomförandetid. varvidjag ocksä bemöter en del kritiska anmärkningar av lagrädet (yttrandet s. 55 ff).

Som jag strax äterkommer till bör det vara möjligt att i detaljplan bestämma att mark. som inte omedelbart behöver tas i anspräk för sitt avsedda ändamäl. tillfälligt fär användas till nägot annat. Sädan tillfällig markanvändning fär naturligtvis inte hindra att planen genomförs med sitt angivna slutliga ändamal. ] sädana planer där tillfällig markanvändning medges bör därför planen alltid reglera den tid under vilken den tillfälliga användningen far pägä.

lnom detaljplan .t'lt'aII kommunen anxrarajå'n' genom/Mun(lt-'t (Il' gulor (n'/1 andra allmänna planar mn inte anna! ÖVN/(JIHX iplam'n

En detaljplans genomförande är beroende av samverkan mellan mänga intressenter. Det är därför viktigt att genomft'irandefrägorna behandlas noggrant och pä ett samlat sätt. .Jag kommer senare (avsnitt 10.2) att redovisa mina förslag i detta avseende. Pä nägra punkter äterverkar dessa förslag pä detaljplanens obligatoriska innehäll. De viktigaste är följande.

En av skillnaderna mellan stadsplan och byggnadsplan är ansvaret för genomförande och underhäll av gator. vägar och andra allmänna platser. ] stadsplan vilar detta ansvar pä kommunen. [ byggnadsplan ankommer det pä fastighetsägarna. Valet av planform avgör därför denna uppgiftsfördel- ning. Utredningen har föreslagit att huvudmannaskapet för allmänna platser skall tas tipp som en obligatorisk bestämmelse i varje detaljplan. Det är som jag ser det en mer naturlig utgångspunkt att förutsätta att kommunen tar detta ansvar vid genomförandet av detaljplaner. Jag före-

ö' Dc'h'll/plan (Jt'll murat/(av- ln's(limma/sw 8.3.l

Prop. l985/86: ! lhl)

slär därför en bestämmelse sorti innebär att kommunen i detaljplaner mäste ange om kommunen inte avser att vara huvudman för gator och andra allmänna platser. 1 sädana fall bör det av den genomft'trandebeskrivning. som jag senare (avsnitt ll).2) kommer att ft'ftreslä skall fogas till planen. framgä vem som skall ha huvudmannaskapet.

Kostnaderna för att anlägga gator och andra allmänna platser skall i princip bäras av detn sotn har nytta av dessa. dvs. tastighetsägarna inom omrädet. Fastighetsägarna bör därför i samband med planutformningen fä klart för sig vilken tttformning och användning som gator och andra all- männa platser avses fä. Även detta bör alltsä vara en obligatorisk bestäm— melse i detaljplanen.

8.3.3 Frivilliga rrglcringsntr'ijlight'tt'r i detaljplan

! .fi-litt.fi'irslag: Detaljplanens tillämpningsomräde vidgas sä att även and- ra inslag i miljön än byggnader kan regleras. t.ex. idrotts— och rekrea— tionsanläggningar. parkeringar och anläggningar under mark. Skyldig— heten att söka lov kan ökas eller minskas genom planbestämmelser. För bebyggelse med särskilt bevarandevärde kan skyddsbestämmelscr meddelas. Även viktigare inslag i den offentliga miljön kan regleras. Ombyggnadsstandard kan varieras med hänsyn till byggnadernas eller omrädets förutsättningar.

Sly/(ligheten att söka bygglov. lhar/(lov eller rivningslov

l överensstämmelse med utredningsförslaget anser jag att skyldigheten att söka lov bör kunna begränsas eller vidgas genom bestämmelser i detaljplan. Det innebär t.ex. att bygglovsplikt skall kunna införas för underhällsatgärder pä byggnader inom kulturhistoriskt eller miljömässigt särskilt värdefulla omräden. Bestämmelser skall ocksä kunna meddelas om att vissa ätgärder inte behöver lov. t.ex. uppförande och ändring av enklare fritidshus och kolonistugor som följer detaljplanens bestämmelser. ändringar av befintliga indttstribyggnader. rivning av byggnader samt schaktning och fyllning.

R_vggrliltun och In'l>_t'ggul_t'uni/jöns" utformning

Detaljplanens bestämmelser bör kttnna preciseras i en rad olika avseen- den. En av de viktigaste är enligt min uppfattning byggrättens omfattning. Det räder ocksä stor enighet bland remissinstanserna pä den punkten. Aven tilläten byggrätt under mark maste kttnna regleras.

[ förhällande till gällande rätt finns det enligt min mening anledning att utöka rcgleringsmöjligheterna nägot. Stadsplancns bygg 'att har hittills va- rit en yttre ratn inom vilken fastighetsägaren kan utforma sitt projekt. Av olika skäl är det inte alltid lönsamtnast att utnyttja hela den medgivna

8 Detaljplan och området-- lu's'llimine/.vc)" 8,3 3

Prop. l985/86: ] lol

byggrätten. Det förekt'tmmer t.ex. att man bygger tvävänings radhus i mycket centrala tätortslägen där stadsplanen medger bäde tre och fyra väningar. Att utfärda tvingande bestämmelser är i gällande rätt möjligt bara i mycket speciella fall och då av estetiska skäl. Denna möjlighet bör enligt min mening nu vidgas.

lnom ramen för arbetet med stadsförnyelsen finns en rad olika motiv för att införa bestämmelser i det nu berörda avseendet. Ett viktigt skäl är behovet att hushälla med markresurserna. vilket leder till krav påatt man verkligen utnyttjar de omräden effektivt som har förutsättningar att ta emot n_v exploatering. Av bl.a. dessa skäl bör det vara möjligt att införa bestämmelser i detaljplan som angeri vilken minsta omfattning marken får bebyggas. Sädana bestämmelser bör kunna införas om det finns särskilda skäl med hänsyn till bostadslt'irsörjningen eller till miljön.

[ likhet med utredningen anserjag det viktigt att i detaljplan också skall kunna tas in bestämmelser om lämplig lägenhetssammansättning.

Pii samma sätt som kan ske i dag bör detaljplan enligt PBL vidare kunna innehålla de bestämmelser som behövs om byggnadernas läge. byggnads— sätt. utformning och utförande. Detta bör också gälla andra anläggningar än byggnader. PBL bör med andra ord innehållit bestämmelser av samma innebörd som delar av 12 och Näs" byggnadsstadgan. Den praxis som utbildat sig i de nu berörda avseendena fungerar i stort sett bra och bör med en del justeringar. som jag strax återkommer till. föras vidare i PBL.

.l-liljr'i- m'li energi/ragor mm! omh_vggnmlxs!(intlard

Till de tekniska bestämmelser om byggnader som det har blivit alltmer angeläget att kunna behandla på ett samlat sätt i detaljplan hör de som berör tillgängligheten. värmeft'irsörjningen och undermarkskonstruktio- nerna. Enligt min uppfattning är detta frägor som kräver ökad uppmärk— samhet vid planläggningen och som dessutom kan väntas ha aktualitet under en längre tid framöver. Av dessa skäl böri PBL tas in bestämmelser om att man i detaljplan kan behandla hur kravet på energiförsörjning skall tillgodoses och hur man skall förebygga risker för geotekniska och hydro- logiska olägenheter för omgivningen. Hur kravet på tillgänglighet skall uppfyllas med hänsyn till terrängförutsättningar och bebyggelsens art är också sädant som lämpligen kan behandlas i detaljplanen.

Stadsförnyelsearbetet kommer att beröra många olika typer av omrä— den. byggda med olika tiders sed i fråga om yttre miljö och byggnadsstan- dard. Somjag skall redovisa senare (avsnitt ll.2. l) bör det vara möjligt att i vissa avseenden anpassa de krav som skall ställas pä ombyggnader till de berörda byggnadernas förutsättningar och till egenskaperna hos andra liknande byggnader inom omrädet. [ likhet med vadjag senare kommer att föreslä beträffande omrädesbestämmelserna (avsnitt 8.8.2) bör ombygg- nadsstandarden i sädana fall kunna regleras i detaljplan.

() Riksdagen ”85/86. I sum/. Nr I

8 [)(-'laliplun och (inträdes- l?e.vlt'imnu'lser 8.3.2

Prop. 1985/86: 1 m:

livstil/nmels't'rji'ir att bevara bebyggt'l.$'ciiiilj/iw'

Utredningen har föreslagit bestämmelser (5 kap. l—"ls'l som avser att ge kommunerna möjlighet att genom planbeslut införa skyddsbestämmelser för historiskt. kulturhistoriskt. miljömässigt eller frän konstnärlig s_vn- punkt värdefulla byggnader eller bebyggelsemiljöer. AVsikten med försla- get är att kommunerna skall kunna skydda "lokala byggnadsminnen" pä likartade grunder som staten kan göra enligt lagen om byggnadsminnen. Förslaget i denna del innebär vidare att fastighetsägare under vissa förut- sättningar skall ha rätt till ersättning för skada till följd av sädana skydds- bestämmelser.

Remissinstanserna har i stort sett godtagit syftet med utredningens för- slag. Jag äterkommer med förslag angående särskilt värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer (avsnitt 11.2.2 och 3 kap. 12 å).

Många kommtmer har med stöd av bebyggelseinventeringar. s. k. kultur- minncsvärdsprogram och fastighetsekonomiska utredningar. engagerat sig i bevarandeträgor. Utredningarna bedrivs i former som väl ansluter till förfarandet vid planläggning. Pa detta sätt har man i nära kontakt med fastighetsägare och andra berörda konkretiserat tillämpningen av 38.5 byggnadsstadgan. Enligt min uppfattning är det angeläget att dessa strä- vanden kan föras vidare med stöd av PBL:s bestämmelser.

1 första hand bör frågorna kunna behandlas i översiktsplanen. En detalj- plan bör bl. a. kunna reglera bebyggelsens utformning och underhåll. och innehålla bestämmelser om skyldighet att söka lov för åtgärder som rör byggnaders yttre och deras anpassning till miljön. Det bör emellertid också vara möjligt att utfärda bindande bestämmelser i detaljplan för särskilt värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer (3 kap. lZ s"). Skyddsbestäm— melser av detta slag bör utformas efter förebild av beslut om byggnads— minnesförklaring. Ett rivningsförbud bör alltså automatiskt följa av skyddsbestämmelserna och dessutom bör dessa kunna innehålla bestäm- melser om byggnaders utformning och underhåll. De ersättningsbestäm— melser som bör knytas till skyddsbestämmelser av detta slag äterkommer jag till (avsnitt 18.2.2).

De allmänna agenskapskraven giiller också mark för allmän plats

Som jag närmare skall utveckla senare (specialmotiveringen till 3kap. l8 ä) ft'fircslärjag att vissa krav skall gälla i fråga om mark för allmän plats. Bland dessa krav kanjag här nämna hänsynen till stads- eller landskapsbil- den och till natur- och kulturvärdena pä platsen. Ett annat krav är tillgäng- lighet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmäga.

På den här punkten ansluterjag mig till de remissinstanser som anser det vara en brist i utredningsförslaget att den kollektiva miljön lämnas i stort sett utan krav på utformning m.m. Jag föreslår alltsä att den fysiska utformningen av det offentliga rummet skall kunna regleras genom bestäm- melser i detaljplan. varvid de nyss berörda kraven skall läggas till grund för

8 Detaljplan och områdes- lnarliinz/nclxar 8 ..? .2

Prop. [%$/%: 1 163

bestämmelserna. Däremot anserjag inte. som en del remissinstanser tycks förorda. att efterlevnaden av bestämmelserna behöver kontrolleras genom tillståndsprövning. Oftast är det ju kommunen själv som är huvudman för allmänna platser. Jag anser inte heller att denna typ av reglering skall bli något ordinarie inslag i detaljplanerna. Regleringsbehov torde uppkomma främst i centrala stadsområden som trafiksaneras och där det sker en omfattande omvandling av marken för allmänna platser. Även i bevaran- deomräden kan det finnas behov att uppställa vissa krav pä allmänna platser. Jag föreslär alltså att bestämmelser skall kunna meddelas i detalj- plan om utformning. utförande och användningssätt i fräga om gator. parker och andra allmänna platser.

Parkeringsplamer orlr vegetation

Parkering utgör regelmässigt ett viktigt inslag i planarbetet. Biluppställ- ningsplatser är ytkrävande och har betydelse för tillgänglighet. säkerhet och miljön i bebyggelseområdena. [ stadsförnyelsearbetet utgör parke- ringsfrågorna ett viktigt inslag. För att dessa frågor skall kunna behandlas planmässigt kommerjag senare att föreslå bygglovsplikt för att ta i anspråk mark för parkeringsplatser (avsnitt l2. l .3) samt möjligheter att ställa krav på fastighetsägarna när det gäller parkeringsmöjligheterna i den befintliga bebyggelsen. Detaljplanen bör behandla bebyggelsemiljön som helhet och på ett integrerat sätt. Därför anser jag att bestämmelser i detaljplan skall kunna behandla utformningen av den yttre miljön även när det gäller parkeringsplatser.

I likhet med utredningen anser jag också att det skall vara möjligt att meddela bestämmelser om schaktning. fyllning, trädfällning och skogs- plantering. Det bör då också vara möjligt att bl. a. utfärda bestämmelser som avser att skydda viss värdefull vegetation.

Till/äl/r'g markanvändning kan tillåtas [ plan

Vid planläggning kan akttraliteten variera för planens genomförande i olika delar. Mycket vanligt är att ett område utgör ett reservat för någon framtida trafikanläggning eller något annat allmänt ändamål. Sådana delar av samhällets struktur mäste planläggas så långt i förväg. att det kan ta bäde lO och 20 år innan verkställigheten aktualiseras. Under mellantiden måste marken användas på något meningsfullt sätt. Det kan t.ex. vara lämpligt att anlägga en bollplan eller uppföra en mindre byggnad. Dagens provisoriska byggnadslov kan lämnas bara för tre är, varefter de förlängs mer eller mindre rutinmässigt. Utredningen har föreslagit att i detaljplan skall ktrnna tas in bestämmelser om tillfällig markanvändning i dessa fall. Jag ställer mig —— i likhet med flera remissinstanser - bakom förslaget att en sädan regleringsmöjlighet öppnas i PBL.

8 l..)etaljphm at'lr murades- hrnvn'inrmelse/' 8.3.2

Prop. 1985/86: 1 lÖ-l

Skydd)":nnra'clun (a'/t tangit'ning.-;lrygit'tt

De omgivningshygieniska frågorna har pä senare är trätt i förgrunden ocksä i den praktiska planeringen. Det hänger bl.a. samman med ökande störningar frän olika verksamheter och en generellt sett ökad belastning pa miljön i olika avseenden. Den medicinska kunskapen om dessa förhällan- dens effekter pä människan ökar ocksä. Det är givetvis angeläget att samhällets styrmedel för att hindra och motverka störningar i miljön ut— vecklas för att dessa problem skall ktrnna bemästras. Lagstiftningen som reglerar miljöskydd. produktkontroll. arbetarskydd och övriga driftsför- hällanden i vid mening har ocksä utvecklats pä senare är.

Den fysiska miljöns utformning kan enligt min mening verksamt bidra till att förebygga att omgivningshygieniska problem uppstär. Genom bygglov binds markens användning för stycket läng tid. Lovet prövas med hänsyn till de omständigheter som vid tillfället räder och kan förutses pä den aktuella platsen. Det är rimligt att ett meddelat lov kan resultera i en miljö som har viss varaktighet. Bestämmelserna i PBL om allmänna intressen bör med andra ord tillämpas med beaktande av ett fortvarighetstillständ. Vid valet av placering för vissa störningskänsliga verksamheter bör det därför vara möjligt att säkerställa viktiga miljöegenskaper i omrädet för framtiden.

Enligt min mening bör PBL ge utrymme för att i detaljplan meddela bestämmelser i detta syfte. När det gäller att tillgodose kraven på brand- skydd eller säkerhet i grannskapet till försvars- och atomenergianläggning- ar samt tralikanläggningar innehaller byggnadslagcn bestämmelser som bör överföras till PBL. Dessa är till föratt skapa skydd och säkerhet bl. a. vid verksamheter som kan vara störande för omgivningen.

Vid planläggningen tar detta sig uttryck dels i skydds- och säkerhetsom- räden runt anläggningarna. dels ; form av skyddsanordningar eller plante— ringar. Skydds- och säkerhetsomrädena fyller sin uppgift främst genom att i bestämmelser för omr'ädena kan regleras tillätlighet och teknisk utform— ning av bebyggelse och andra anli'tggningar. En sadan reglering anser jag skall vara möjlig att åstadkomma genom detaljplan. Likasä bör det vara möjligt att reservera mark för erforderliga skyddsanordningar och att reg- lera utformningen av dessa. I de nu berörda avseendena bör alltså de möjligheter till reglering som finns redan i dag föras vidare i PBL.

Jag anser det emellertid befogat att nu vidga dessa regleringsmöjligheter till att omfatta störningar även frän andra typer av verksamheter som kan komma att rikta sig mot ett visst omräde. En detaljplan skall med andra ord kunna trygga en lämplig miljö i framtiden för den markanvändning som planen tilläter. Det bör således vara möjligt att genom bestämmelse i detaljplan förena viss angiven markanvändning med bestämmelse om högsta tillätna värden för sädana störningar genom luftförorening. bttller. skakning. ljus eller annat som prövas enligt miljöskyddslagen ( l%(l:387). ! planer bör då ocksä övervägas behovet av bestämmelser för att reglera

8 Detaljplan (!("ll mnrt'itlt's- bes—tilnmrvls't't' 8.3 ..?

Prop. 1985/86: 1 165

erforderligt skyddsomrade. byggnadstekniskt utförande eller skyddsan- ordningar. '

Effekten av en sädan bestämmelse bör vara dels att byggnadsnämnden har att beakta den vid sin prövning av lov i grannskapet. dels att konces- sion m.m. inte fär meddelas i strid mot bestämmelsen.

Som förutsättning för att bestämmelser av detta slag skall fä tas in i en detaljplan anser jag att det skall finnas särskilda skäl till regleringen. Sädana skäl kan vara att detaljplanen avser särskilt störningskänslig verk- samhet eller att detaljplaneomrädets lokalisering talar för att man pä detta sätt bör ange en gränsnivä för den framtida miljöbelastning som i ett visst avseende kan tillätas för planomrädet. Det bör emellertid inte komma i fräga att för bostadsbebyggelse eller för värd- och undervisningslokaler genom detaljplan meddela längre gående krav vad gäller vägtrafikbuller och flygtrafikbuller än de riktlinjer som riksdagen godkänt (prop. 1980/81: lOO bil. 9. 'fU 23. rskr 257 och prop. 1981/82: 98. 'fU 28. rskr 339). Jag förutsätter ocksä att kommunen genom riktlinjer i översiktsplanen beaktar behovet av utvecklingsmöiligheter för trafikanläggningar. säsom vägar. flygplatser och järnvägsomräden. Det ligger i sakens natur att sädana samhällsinvesteringar bör nyttjas pä ett långsiktigt sätt.

Bi'.s'rantntels't'r om vissa t'illkorji'ir bygg/ut'

Enligt gällande bestämmelser kan som villkor för byggnadslov under vissa förutsättningar föreskrivas att en viss byggnad skall rivas. byggas om eller ändras (Såå lmom. BS). Dessa möjligheter att villkora ett lov bör i PBL utökas till att omfatta även möjligheten att i detaljplan kräva att en viss byggnad skall ges en ändrad användning.

Bestämmelserna i uns byggnadslagcn om byggnadsförbud i avvaktan pä att vägar. vatten och avlopp har ordnats i ett planomräde har ocksä karaktär av villkor för att lov skall fä lämnas. Utredningen har föreslagit att bestämmelser med sädana villkor för lov skall kunna meddelas i detaljplan. Jag ansluter mig till utredningens förslag och anser således att PBL bör erbjuda denna möjlighet.

Med tanke på att gemensamma anläggningar av olika slag sannolikt kommer att bli en viktig del av den kollektiva försörjningen i bebyggelse- miljöerna. bör det i detaljplan ocksä kunna bestämmas att ett villkor för lov skall vara att sädana anläggningar har kommit till stånd. Även vissa andra villkor bör kunna föreskrivas. Jag äterkommer till detta i det följande (specialmotiveringen till 5 kap. 8 5).

8.3.3 Utformning av plan/taltdlingarna lillinji'irslag: Planhandlingarna skall utformas sä tydligt att alla under samrädet och utställningen fär en klar uppfattning om vilken reglering av bebyggelsemiljön som planen medför. Kravet pä tydlighet skall inte hindra att llexibel detaljplan i vissa fall kan användas.

X Detaljplan (n'/l (utträdes- lunvrämmelsur 8.3.2—83.)

Prop. 1985/86: 1 lbo

Å'ft-YH'H)l'gtll'flljl)'f(llld(' ställer krav på tydlig/ter

Allmänhetens intresse för och möjligheter till delaktighet i planärendena är i stor utsträckning beroende av handlingarnas utförande och informatio- nens innehåll. Jtt högre preeiseringsgrad planerna får.ju mer begripliga blir konsekvenserna och desto närmare den enskilde kommer de. i samma grad ökar benägenheten att delta i planeringsdebatten. För den enskilde är planläggningen närmast före byggandet det skede där intresset att medver- ka vanligen är starkast. Detaljplanen måste därför utformas på ett sädant sätt att medborgarinllytandet verkligen kan få en reell innebörd. dvs. kan göra sig gällande innan förutsättningarna för bebyggelseutformningen i praktiken är lästa.

Bestämmelser som på detta sätt lägger grunden för medborgarinflytan- det bör alltsä som utredningen föreslär tas in i PBL. Bestämmelserna har ett pedagogiskt värde och bör syfta till att de handlingar som skall ligga till grund för den offentliga behandlingen. nämligen samrädet och utställning- en. blir lättillgängliga och begripliga för mottagaren. En del remissinstan- ' ser anser att sädana bestämmelser kan skapa förvirring. är subjektiva och i vissa fall orealistiska eller t. o. m. olämpliga för exempelvis militära anlägg- ningar. Man befarar också att bestämmelserna kan medföra mänga över- klaganden.

Remisskritiken anserjag vara överdriven. Trots att gällande bestämmel- ser inte innehåller några krav i detta avseende uppfylls redan i dag i betydande utsträckning de krav som jag nu föreslär. Det är emellertid angeläget att genom uttryckliga bestämmelser markera vikten av att ambi- tionsnivån i detta avseende inte sjunker. Bestämmelserna bör innehålla ett krav på att planhandlingarna. dvs. plankartan och planbestämmelserna. utformas så att det tydligt framgår hur planen reglerar miljön. Ytterligare bestämmelser som verkar i samma riktning bör ta upp krav på planbeskriv- ning och illustrationsmaterial.

Flexibel detaljplan får ant-'ärtdt'is restriktivt

Utredningen har föreslagit att de krav på tydlighet. fattbarhet och åskäd— lighet som bör ställas på planerna medför att miljöns utformning skall anges relativt entydigt och klart i detaljplanen. Jag ansluter mig i princip till utredningens förslag. Ett flertal remissinstanser har dock påtalat behovet av att man vid större nyexploateringar kan behålla systemet med en mer schematisk (flexibel) plan som följs av en entreprenadtävling där den närmare miljöutformningen ingår som ett viktigt tävlingsmoment. Jag har förståelse för dessa synpunkter. Tävlingar av detta slag gynnar kreativitet. produktutveckling och priskonkurrens. Jag anser därför att möjligheten till flexibel plan i vissa avseenden bör finnas kvar.

En flexibel detaljplan anger omrädesgränser och användningen för varje område samt en maximal exploateringsrätl. som emellertid skall vara identifierbar för varje enskild fastighet inom området. Planen anger ofta

8 Detaljplan och områdes- bestänzmelxcr 8 .3 .3

Prop. 1985/86: 1 167

högsta tillåtna väningsantal och om det skall vara sammanbyggda eller fristäende hus. En flexibel detaljplan .sotn på detta sätt anger ramar för byggrätten behöver enligt min mening inte vara detaljerad i fräga om utformningen av bebyggelsen för att ett meningsfullt deltagande från all- mänheten ända skall kunna ske. 1 ett flertal fall bör det därför vara möjligt att. utan att kravet pä tydlighet äsidosätts. använda flexibel plan även framdeles. En förutsättning bör därvid 'ara att bebyggelsens avsedda karaktär framgår av planen. ] specialmotiveringen (5 kap. 9.5) skall jag nägot utveckla detta.

Behovet av inflytande för sakägare och andra intressenter är delvis beroende av hur det aktuella omrädet ligger i förhällande till befintlig bebyggelse. Flexibel detaljplan för ett omräde som gränsar till redan be- byggda omräden måste i gränszonen redovisas med sådan tydlighet att grannarna kan bedöma planens konsekvenser. Graden av omgivningspä- verkan avgör hur bred en sådan gränszon bör vara i de enskilda fallen. För tyngre exploatering bör zonen vara något hundratal meter för att garantera att grannar får en rimlig insyn i utformningen. Det gäller också för störande idrotts- och fritidsanläggningar m.m. En flexibel detaljplan med erforderlig tydlighet i gränszonen mot berörda grannar bör ge god trygghet för bygg— herrens projektering.

Med det sagda har jag gjort klart att en flexibel detaljplan inte bör användas i det enda syftet att säkerställa en god planberedskap för mark- användning som saknar aktualitet. Det är enligt min uppfattning också olämpligt att använda flexibel detaljplan i samband med stadsförnyelse. Miljöförändringar berör här så många intressenter att detaljplanen sä tyd- ligt som möjligt bör återspegla och illustrera de aktuella förtätningsprojek- ten. Även för något större. samlade projekt på områden som är helt kringgärdade av äldre bebyggelse torde flexibel detaljplan sällan vara lämplig. Möjligheten att i vissa fall redovisa byggrätten i detaljplan sche- matiskt bör alltså användas restriktivt och endast då förhällandena i det enskilda fallet medger att så sker med hänsyn till sakägarnas och övriga intressenters intressen.

8.4 Avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen

i Min färs/ag: Vid planläggning skall skälig hänsyn tas till befintliga

förhållanden inom och i anslutning till planomrädet. llänsynen skall avse säväl befintlig bebyggelse som rådande äganderätts- och fastig- hetsförhällanden.

S.J.! Gäl/unde rätt Vid sin tillsyn av den kommunala planläggningen har staten hittills kontrollerat att såväl allmänna som enskilda intressen tillbörligen beaktats.

8 Detaljplan och områdes- hr'slr'irnmr'lscr SRJ—8.4.1

Prop. 1985/86: 1 168

Statens kontroll sker i dag under samrädet och slutligen vid fastställelse- prövningcn. Ett inslag i denna är alltsä bevakningen av att planernas bestämmelser inte på ett oacceptabelt sätt inkräktar pä enskilda intressen. Genom den statliga fastställelsen fär alltsä ytterligare en instans möjlighet att göra avvägningar mellan det allmännas behov och den enskildes önske- mäl. när dessa gär i olika riktning.

Det utökade krav som PBL ställer pä kommunerna att självständigt ansvara för planläggningen innefattar givetvis ocksä ett mer slutligt ansvar för av 'ägningen mellan allmänna och enskilda intressen. Det aktualiserar frägan om rättssäkerhetsaspekten vid planläggning.

8.4.2 Bevakningen av enskilda in.'re..t'.ven sker genom besvär

Mitt förslag innebär somjag tidigare nämnt (avsnitt 3.4.3) att den obliga— toriska fastställelseprövningcn slopas. Den prövning som länsstyrelsen i vissa fall självmant skall företa och som i någon män ersätter fastställelsen skall i huvudsak avse enbart frågan om en viss plan frän statens synpunkt kan godtas eller inte. Prövningen ger inte något utrymme för länsstyrelsen att beakta de enskilda intressena annat än när det gäller väsentliga hälso- och säkerhetsaspekter. Detta innebär att de enskilda själva måste bevaka de avvägningar mellan olika intressen som kommunen beslutar om i pla- nerna och att de vid missnöje har att överklaga besluten. Huruvida detta är en godtagbar lösning bör bedömas bl.a. mot bakgrund av de verkningar för enskilda som detaljplanen avses fä.

8.4.3 If)elulj/.7lunen.v rr'irrsverkningar blir [ .s'lorr sel! desamma som studs- planens"

1 stor utsträckning avses detaljplanen fä samtna rättsverkningar som stadsplanen har i dagens system. En del av de föreslagna bestämmelserna i PBL kan dock sägas ge utökade rättsverkningar. Till en början kan konsta— teras att PBL:s tillämpningsomräde utvidgar den fysiska planeringens upp- gifter en del. Detta medför emellertid inga principiellt annorlunda rätts- verkningar än vad stadsplanen redan har. Däremot kan flera ätgärder än f.n. träffas av planbestämmelser. t.ex. idrotts- och fritidsanläggningar. undermarksbyggande och utformningen av mark för allmän plats. Vidare kan detaljplan med bestämmelser om bevarande och undcrhäll av värde— fulla byggnader medföra skyldighet för ägarna att vid underhåll tillämpa en kostnadskrävande teknik eller använda dyra material. För sädana och liknande fall finns dock kompensationsreglcr.

Frän rättssäkerhetssynpunkt är det emellertid detaljplanens föreslagna expropriativa effekter som kräver särskild uppmärksamhet. De fall där en detaljplan äberopas som grund för expropriation enligt expropriationslagen ( l97217l9) behöver inte närmare kommenteras här. eftersom jag inte avser att föreslä nägon ändring av expropriationsgrunderna. Däremot skall de- taljplaner somjag senare redogör för (avsnitt lt).5. l) —- medföra dels rätt

8 Detaljplan och unw'ides- besla'mmelxer 8.4. I —ö'.4.3

Prop. 1985/86: [ !()9

att lösa mark för gator och andra allmänna platser. dels rätt att efter genomförandetiden lösa mark som inte har bebyggts i huvudsaklig över- ensstämmelse med detaljplanen.. Den sist nämnda lösningsrätten saknar en direkt motsvarighet i dagens lagstiftning.

Ett annat nytt inslag som bör beaktas i detta sammanhang är de effekter som följer av det förslag till lag om exploateringssamverkan. som jag senare återkommer till. Detaljplaner som skall genomföras i exploaterings- samverkan fär nämligen expropriativa effekter för fastighetsägare som inte skall delta i samverkansföretaget. Deltagande i samverkan är visserligen frivilligt. men de fastighetsägare inom planområdet som avböjer deltagan- de kan bli utsatta för inlösen från de deltagande fastighetsägarnas sida. lnlösen kan t.ex. avse mark som enligt planen får användas för enskilt bebyggande. men när löseskillingen för marken bestäms skall hänsyn inte tas till den inverkan som planen kan ha haft på markens värde.

Dessa förhållanden ställer naturligtvis krav på att kommunen utformar detaljplanen så att minsta möjliga olägenheter uppkommer för fastighets- ägare som inte skall delta i samverkan. Det ställer också krav påatt dessa fastighetsägare blir uppmärksammade på de konsekvenser planen kan ha för dem. Jag återkommer till detta i specialmotiveringen t6kap. l ä). Av- vägningar av detta slag är emellertid inte något principiellt nytt för kommu- nerna. eftersom dagens detaljplaner också har vissa expropriativa effekter.

'l'iIl bilden hör också att PBL skall innehålla ett flertal bestämmelser som har till syfte att fördjupa kontakterna under planarbetet och medverka till att eventuella olägenheter av planen blir så små som möjligt och till att planförslagets avsedda reglering och effekter i olika avseenden blir tydliga. Jag tänker främst på bestämmelserna om samråd. planhandlingarnas tyd- lighet och att det skall finnas en särskild genomförandebeskrivning som bl.a. bör belysa frågor om marklösen. Som lagrådet har föreslagit (yttran- det s. 520 bör det dessutom i lagen föreskrivas att planen i de delar som den medför inlöseneffektcr skall utformas så att de fördelar som kan vinnas med planen överväger de olägenheter som den äsamkar enskilda.

Redan i första instans. dvs. i den kommunala handläggningen. skall det således precis som i dag ske en nyanserad avvägning mellan allmänna och enskilda intressen. Man kommer naturligtvis aldrig ifrån att kommunen har den besvärliga dubbla rollen av beslutsfattare och intressent. Min uppfatt- ning är ändå att kommunerna numera är kompetenta att pröva frågor av detta slag sa att den enskilde kan få sin sak omsorgsfullt behandlad redan från början. ' '

Frågan bör till sist också ses i belysning av att rättstillämpningen har utvecklats på det sättet att länsstyrelserna enligt dagens system praktiskt taget aldrig självmant går in på sådana avvägningsproblem som det här gäller. Med andra ord krävs det regelmässigt att den sakägare som anser sina intressen kränkta anmärker mot planförslaget. Yrkanden av det slaget kan väckas både under den kommunala behandlingen och i anslutning till

ö' Detaljplan och området— [nasta/nmelse/' 8.4.3

Prop. 1985/86: [ [70

fastställclseprövningen. .lag vill med detta framhälla att det i verkligheten redan nu beror pä den enskildes aktivitet. om hans sak skall prövas av högre instans. även om det naturligtvis formellt är fråga om en s.k. officialprövning. F.ö. är det sä att länsstyrelsen eller regeringen ganska sällan finner anledning att ändra kommunala beslut om planer pä den här grunden. Detta tyder på att kommunerna i regel visar stor förstäelse för synpunkter från sakägarna.

Mot denna bakgrund kan det knappast uppfattas som någon försämring frän rättssäkerhetssynpunkt att nu ta steget fullt ut och även formellt anpassa systemet efter principen om att den enskildes intressen skall bevakas pä talan av den som anser sig negativt berörd av beslutet. Snarare villjag se det så att den enskildes anspråk blir bättre fokuserade. om de pä detta sätt förs fram besvärsvägen Detta blir en tydligare modell än den nuvarande där prövningen av sakägarnas anmärkningar ligger mer eller mindre dold i fastställelseförfarandet. [ dag är det f.ö. inte alltid sä att länsstyrelsens beslut uttryckligen anger vilken vikt som länsstyrelsen i sitt avgörande har lagt vid framställningar frän sakägarhäll.

8.5 Kommunens antagande av detaljplan (_

Mit/ji'irxlug: Detaljplan skall antas av kommunfullmäktige som dock fär uppdra åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta planer som inte är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt.

8.5.1 Utredningens_liörslug och remisskriliken

Utredningen har föreslagit att gällande rätt i stort sett skall behållas när det gäller kompetensfördelningen inom kommunen. Den innebär att det är kommunfullmäktige som beslutar om antagande av detaljplaner men att fullmäktige kan uppdra åt byggnadsnämnden att anta detaljplaner av visst slag eller inom visst område. Därtill har utredningen föreslagit att kom- munstyrelsen får vissa befogenheter som är knutna till det ekonomiska och samordnande ansvar som styrelsen har.

Rcmissinstanserna konstaterar nästan genomgående att utredningens förslag väl kodifierar den praxis som har utvecklats. Det finns emellertid ocksä kritiska remissvar. däribland frän kommunförbundet samt från Falu. Helsingborgs. Malmö och Stockholms kommuner. Dessa instanser av- styrker förslaget och föreslär att kommunen skall ha större frihet att lägga upp den politiska och administrativa organisationen. Frågan gäller om planläggning till sitt huvudsakliga innehåll skall betraktas som politik eller myndighetsutövning.

8 Detaljplan ueh områdes"- ln-'..rfii/nme/xw' SÅÅ—8.5.1

Prop. l985/86:1 l7l

8.5.2 Antagande at" (lt-'taljplan bör kunna delegeras L'llhtll'f till largemuls- alan/alen eller kamman.styrvlsäti

De skilda åsikterna hos remissinstanserna torde ha sin utgångspunkt i att man värderar och bedömer vikten av skilda inslag i planläggningsproces- sen pä olika sätt. Det ena synsättet bygger på att det övergripande politiska och ekonomiska ansvaret skall läggas hos kommunstyrelsen. medan det samlade ansvaret för verkställighetsbeslut sotn rör den fysiska miljön och myndighetsutövningen i anslutning till detta skall anförtros en specialreg- lerad nämnd. nämligen byggnadsnämnden. Det andra synsättet jämställer detaljplaneringcn med annan kommunalpolitisk program- och utrednings- verksamhet och hänför pä sin höjd prövningen av lov och tillsynen till myndighetsverksamhet. Man betonar då de ekonomiska och funktionella fördelar som finns i möjligheterna till en fritt organiserad verksamhet.

Jag har nyss redovisat de effekter detaljplanen fär mot enskilda. Utan tvivel är verkningarna av sådan art att antagandet av detaljplan har starka inslag av myndighetsutövning. Samtliga kommunala nämnder utom bygg- nadsnämnden samt miljö- och hälsoskyddsnämnden kan i någon form sägas ha ett partsintresse eller företräda kommunens sakägar- och ekono- miska intressen. Om man medger en valfri delegation till sådana organ kan tilltron till det beslutande organets opartiskhet lätt sättas i fråga. Det skulle också komma att innebära en mycket olikartad situation kommunerna emellan. vilket skulle försvåra för allmänheten att veta vilket organ som sköter kontakter och service i snarlika ärendetyper. Jag anser det därför uteslutet med en fri delegation på det sätt som vissa remissinstanser efterlyser.

Utan tvekan finns det starka kommunaldemokratiska och organisatoris- ka skäl att överväga när man skall bedöma om remisskritiken bör föranleda någon ändring av dagens system. Jag har för egen del kommit fram till att prövningen av lov och tillsynsverksamheten i samband därmed alltid bör skötas av byggnadsnämnden. Detta äterkommer jag till senare (avsnitt l4.l). ! likhet med utredningen anserjag vidare att befogenheten att anta detaljplan i första hand bör tillkomma fullmäktige. Vid delegation av denna befogenhet bör fullmäktige kunna välja mellan byggnadsnämnden och kommunstyrelsen.

KomntttnStyrv/Sän har redan i dag stort ansvar iplant'irt'mlwt

När det gäller möjligheten att delegera beslutanderätten till kommun- styrelsen vill jag erinra om att styrelsen i flera avseenden får ett betydande inllytande pä planläggningen. Styrelsens ansvar för översiktsplaneringen innebär redan det en betydande uppgift vad gäller initiativ till och inrikt- ning av detaljplanelz'iggningen. Genom beslut om program för detaljplaner kan styrelsen päverka deras utformning. Det ekonomiska ansvaret ger också stort inflytande pä vilka åtaganden som kommunen skall vara be- redd att ta pä sig inom planområdet. Vidare har styrelsen alltid en samord-

X Detaljplan ot'lt områdes- busrt't'tnmc'lscr 8.5 .2

Prop. 1985/86: 1 I?”

nande funktion i planprocessen. l'lanärenden som beslutas av kommunfull- mäktige bereds ocksä av styrelsen. Med detta vill jag belysa att kommun- styrelsen redan i dagens system har sä stor delaktighet i detaljplanelägg- ningen att jag ser det som helt följdriktigt att också uppgiften att anta detaljplaner kan handhas av styrelsen.

Man kan inte bortse ifrån att kommunstyrelsen häde formellt och — åtminstone i de mindre kommunerna rcellt fär en dubbelroll med det förslag som jag nu lägger fram. Som jag nämnde har emellertid kommun— styrelsen redan i dag ett avgörande inflytande pä detaljplaneläggningen. Det förekommer i en del kommuner att man organisatoriskt och praktiskt lagt ansvaret för denna planläggning pä styrelsen, och Iäter byggnads- nämnden fatta de beslut som byggnadslagen kräver. Erfarenheterna av kommunstyrelsens engagemang på olika sätt i planverksamheten talar enligt min mening för att kommunstyrelsen är väl skickad att handha antagandet av detaljplaner.

När det gäller byggnadsnämndens kompetens att anta detaljplan behö- ver jag inte utveckla skälen närmare. Jag vill endast understryka detalj- planens nära samband med prövningen av lov. Därtill anserjag att utred- ningens förslag att hos byggnadsnämnden samla ett ansvar för bebyggelse- miljön kan ha stora praktiska fördelar. Ett sådant samlat ansvar kan vara en bra utgångspunkt för att nå goda helhetslösningar. Det ankommer emellertid inte på regeringen att ta upp frågor som rör fördelningen av de frivilliga uppgifterna inom kommunen på olika nämnder. En bestämmelse behövs däremot som ger kommunfullmäktige rätt att delegera antagandet av detaljplaner till byggnadsnämnden eller kommunstyrelsen.

Jag återkommer i specialmotiveringen (5 kap. 29 så) till frägan hur delega- tionen till byggnadsnämnden eller kommunstyrelsen rent praktiskt kan ordnas.

Lokalt organ kan utses till byggnadsnämnd

Av lagen ( 1979: 408) om lokala organ i kommunerna följer att fullmäktige vid beslut att inrätta ett sådant organ bl.a. kan uppdra åt detta att vara byggnadsnämnd inom sitt område. Flera kommuner har engagerat sig i en försöksverksamhet med lokala organ. ! regeringskansliet pägär arbete med att utöka och permanenta den hittills bedrivna försöksverksamheten. Be- handlingen av den lokala miljön i olika delar av kommunen tillhör de frågor som enligt min mening väl lämpar sig för de lokala organen att handha. De— taljplanering rymmer en mängd samräd och kontakter och förutsätter en omfattande medverkan från sakägare. övriga intressenter och allmänhet. En fördjupad demokrati förutsätter att förtroendemänncn deltar i kontak- terna med allmänheten. Det är ocksä en stor fördel om det beslutande organet är väl insatt i förutsättningar och förhållanden inom det omräde som detaljplanen avser. Prövningen av lov ger ofta den kontakt med aktuella bebyggelsefrägor som är nödvändig för detaljplaneläggningen.

8 [Jalal/plan :M'll (att."ädcw— ln'xtr'imtnu/st'r 8.5.2

Prop. 1985/86: 1 17?»

Någon särskild bestämmelse i PBL behövs inte för att ett lokalt organ skall kunna utses till byggnadsnämndinom sitt omräde.

Mitt förslag innebär alltsä en betydligt större organisationsfrihet än dagens ordning medger. Vidare innebär mitt förslag att mänga av dagens bestämmelser som rör den inomkommunala behandlingen av olika ärenden upphör.

8.6. Förutsättningar för att ändra eller upphäva en detaljplan

,'llitfji'irxlugz Under genomförandetiden fär en detaljplan mot de berör— da fastighetsägarnas vilja ändras eller upphävas endast om det är nöd- vändigt pä grund av nya förhällanden av stor allmän vikt. som inte kunnat förutses vid planläggningen. Ändras planen. fär fastighetsägarna rätt till ersättning för förlorad byggrätt.

(ienomförandetiden skall förlängas om fastighetsägare har försökt genomföra planen men hindrats att göra detta av omständigheter som kommunen räder över.

Efter genomförandetidens slut gäller planen till den ändras eller upp— hävs. Ändring eller upphävande far ske utan att rättigheter som upp- kommit genom planen beaktas och ger inte fastighetsägarna nägon rätt till ersättning för förlorad byggrätt.

Jag har nyss föreslagit att detaljplaner skall ha bestämmelser om en genomförandetid på fem till femton år. Detta medför bl.a. att det rättsliga läget förändras när genomförandetiden löpt ut. [ PBL mäste det därför finnas klara bestämmelser om vad som skall gälla före resp. efter genom- förandetidens utgäng.

8.6.1 Under gt'nmn/i't'randt'lidenfår en detaljplan mulm! [ tua/(uttagsjitll (inr/rus eller upp/läras lmufirst/gl)uisiiyurms bestridande

Som jag tidigare nämnde mäste fastighetsägarna och andra som deltar i planens genomförande kunna arbeta under förvissning om att det kommu- nala beslutet att anta planen ligger fast under hela genomförandetiden. Det torde emellertid inte helt kunna undvikas att det i undantagsfall uppkom- mer situationer. som gör det nödvändigt att ändra eller upphäva planen redan under denna tid. Om de berörda markägarna motsätter sig detta. bör ändringen eller upphävandet fä beslutas endast om det har uppstått nya förhållanden av stor allmän betydelse som inte kunde förutses vid plan- läggningen oeh som inte med rimliga insatser frän det allmännas sida kan bemästras på annat sätt än genom ändring eller upphävande av planen. En bestämmelse med denna innebörd bör alltsä finnas i PBL. Jag kommer senare (avsnitt l8.2.ll att föreslå bestämmelser som ger fastighetsägarna rätt till ersättning eller inlösen i dessa fall.

Hänvisningar till S8-6

8 I.)('Illfi]7[(lllt>t'/1 (Wirth/('s'- bestämnte/ser 8.5.2—8.o.l

Prop. 1985/86: 1 174

8.6.3 Planen gäller ("iren efter genom/Firandetiden men han då ändras ('I/cr upphävas utan ersättning tillfärrighctsägart'n

Enligt utredning.?lifirslaget skall detaljplanen fortsätta att gälla även efter genomförandetidens utgäng. En ansökan om att få genomföra de ätgärder som omfattas av planen skall inte kunna vägras såvida inte planen först upphävs eller ändras. Finner byggnadsnämnden att planen inte bör genom- föras. skall enligt utredningens förslag ansökningen kunna vilandeförklaras under högst två är i avvaktan på att kommunen överväger om planen skall ändras eller upphävas. Till skillnad från vad som gäller i dag när stadsplan upphävs. skall efter genomförandetidens utgång ingen avvägning göras mot den enskildes intresse av att planen skall fortsätta att gälla. Enligt förslaget är förutsättningen för att ändra eller upphäva planen uppfylld. om kommunen kan påvisa att det föreligger ett godtagbart allmänt intresse av att markanvändningen blir en annan än den som planen medger. Beslut att ändra eller upphäva en plan efter genomförandetiden medför enligt försla- get ingen ersättningsskyldighet för kommunen gentemot fastighetsägarna.

En hel del renzissinstmzser har haft invändningar mot förslaget. Somliga anser det nödvändigt att stärka fastighetsägarnas ställning efter genomfö- randetiden. Andra menar att utredningens förslag är för svagt för att principen med genomförandetid skall fungera som något verkningsfullt påtryckningsmedel för plangenomförandet. I realiteten tvingas ju kom— munen att upphäva eller ändra planen för att bryta fastighetsägarens rätt att få bygga enligt denna. Samhället måste därför ges en starkare ställning efter genomförandetiden. Andra remissinstanser menar att detaljplanen automatiskt bör upphöra att gälla vartefter den tas i anspråk och genom- förs eller senast när genomförandetiden har gått ut.

Till en början vill jag göra klart att jag ställer mig bakom utredningens förslag. En detaljplan kan reglera mycket mer än exploateringsrättcn. Den utgör ocksä resultatet av ett omfattande samråd. Jag anser det därför självklart att nedlagt arbete skall få så stor nytta som möjligt både för kommunen och för fastighetsägarna. Principen att planen fortsätter att gälla tills den ändras eller upphävs anser jag därför bör införas i PBL.

De farhågor som uttalats av en del remissinstanser att erforderliga plan— ändringar skulle ta en stor del av planeringsresurserna i anspråk anser jag överdrivna. Detaljplanerna torde vanligen komma att avse aktuella projekt eller en ganska säker flerärig produktion av t.ex. bostäder. Det finns därför anledning att tro att de allra flesta detaljplanerna verkligen kommer att genomföras.

8.6.3 Efter gt'nonzjifirum'lcria'ens utgängfår planen ändras eller upphävas utan att rättigheter som uppkommit genom planen beaktas

När det gäller förutsättningarna för kommunen att kunna ändra en plan efter genomförandetidens utgång. innebär utredningens förslag ett krav pä att det kan visas att marken från allmän synpunkt lämpligen bör användas

8 Detaljplan och omräde-'s- henvtämma/scr 8.6.2—8.6.3

Prop. 1985/86: 1 175

eller bebyggas på ett annat sätt än planen anger t9kap. 31%). innebörden av förslaget torde vara att det skall finnas behov av en annan användning av marken än den som gällande detaljplan anger. för att kommunen skall kunna ändra eller upphäva planen. Detta nya ändamål maste sannolikt vara relativt aktuellt i tiden för att det skall kunna preciseras i ett förslag till ändrad detaljplan. En sådan ordning skulle emellertid kunna leda till att detaljplaner i praktiken inte skulle kunna upphävas utan endast ersättas med ny plan.

Pii den här punkten anserjag att samhällets rädighet över markanvänd— ningen måste fä ett tydligare genomslag. Det ligger i hela principen med tidsbegränsad byggrätt. Jag kan tänka mig mänga situationer där kom- munen antar en detaljplan för något aktuellt projekt som emellertid av olika skäl inte kommer till utförande. Några andra riktlinjer för markens lämpliga användning än den som faktiskt pågar finns inte. I sådana fall måste kommunen — som en bekräftelse på att projektet saknar all aktuali- tet kunna upphäva planen utan att anta någon ny detaljplan.

Mänga remissinstanser har anfört synpunkter pä problem som skulle uppstå om kommunen upphäver en delvis genomförd detaljplan. Enligt min mening mäste kommunen i en sådan situation givetvis överväga om planen i de icke genomförda delarna bör finnas kvar och kanske ändras i vissa avseenden för att den skall vara lämpligt utformad. Kommunen bör emellertid vara oförhindrad att — om detta bedöms vara den lämpligaste lösningen upphäva planen utan att den ersätts med nägon ny. Detalj- planen representerar här inga ekonomiska värden för fastighetsägarna. En annan sak är att detaljplanekravet sannolikt gäller och att alltså grannarnas intresse av att förhållandena i området är reglerade måste beaktas när kommunen tar ställning till om planen skall upphävas eller ändras.

Jag anser således att det i PBL skall tas in bestämmelser om att detalj- plan efter genomförandetidens utgång fär upphävas utan att rättigheter som uppkommit genom planen beaktas. Vid min redovisning av genomfö- randefrägorna (avsnitt 10.5. 11 kommerjag att föreslå en annan bestämmel- se med anknytning till genomförandetiden som innebär att kommunen får rätt att efter genomförandetidens utgäng lösa den mark som inte är be- byggd i huvudsaklig överensstämmelse med planen. Med dessa bestäm- melser rätten att upphäva planen eller lösa marken för att genomföra planen anser jag att kommunens befogenheter är tillräckliga för att principen med genomförandetid skall få avsedd verkan. Därmed anserjag att remisskritiken på den punkten är tillgodosedd.

Av vad jag tidigare anförde följer att kommunen inte skall behöva fatta något nytt beslut om planen. om den fortfarande är aktuell efter genomfö- randetidens utgång. Planen anger i sådana fall den reglering av bebyggel- sen i omrädet som kommunen avser att tillämpa när någon söker lov. Planen bör då fungera för fastighetsägarna som ett principiellt tillstånd utan tidsbegränsning. Sakägare. som är berörda av en åtgärd som kräver

8 Detaljplan at'h winrar/('.t— haxtfitnnu'lscr 8.6.3

Prop. 1985/86: 1 176

lov. behöver inte lämnas tillfälle till yttrande innan lovet behandlas i byggnadsnämnden. eftersom de grannerättsliga aspekterna är beaktade i planen.

8.6.4 (it'nmn/i'irana't'tidt'n .vka/l_I'i'irliingas omfastie/tetsägaren_li'irxiikt gu- num/i'ira planen under garanti/firande/iden men har hindrats" av amxtiin— digheter som kommunen råder över

Jag föreslär att kommunen vid behov skall kunna förlänga genomföran- detiden. I likhet med utredningen anserjag att det bör kunna ske med högst fem år i sänder. För detaljplaner som reglerar långsamma förändringar kan ett sådant förfarande bli regel, särskilt om kommunen inte utnyttjar den maximala genomförandetiden när planen antas.

Vid ställningstagande till en av fastighetsägaren aktualiserad förlängning av genomförandetiden bör kommunen beakta samtliga förhållanden som har betydelse för frågan. En första förutsättning är naturligtvis att planen alltjämt uppfyller kommunens övergripande mål för planeringen. Den bör heller inte strida mot program eller planer för annan verksamhet i kom— munen. t. ex. bostadsförsörjningsprogrammet. Den skall också på ett lämpligt sätt reglera de förhållanden som det är viktigt att samhället har inflytande över inom planområdet. Mot allmänna intressen av detta slag skall kommunen väga fastighetsägarens intresse av att få förlängd tid på sig under vilken han kan räkna med att få genomföra planen.

Enligt utra/ningsfi'irslaget skall kommunen vara skyldig att förlänga genomft'irz-tndetiden. om fastighetsägaren kan visa att han har avsett att genomföra planen men att han hindrats att göra detta av någon beaktans- värd omständighet. över vilken han inte har kunnat räda (9 kap. 17ä). Utredningens motiveringar (5.345 f) anger att t.ex. kreditsvärigheter eller byggnadstekniska problem inte skall föranleda skyldighet att förlänga ti- den. För rätt till f("ftrlängning krävs att det finns brister i kommunens genomförandeätgärder eller administrativa och rättsliga hinder. t. ex. vid fastighetsbildningen.

De remissinxumser som uttalat sig om förslaget har funnit de angivna motiven svårtolkade och oklara. Med de starka effekter som är knutna till förslaget om genomförandetid anser flera instanser att bestämmelserna bör vara entydiga i detta avseende.

En förutsättning för att fastighetsägaren skall ha rätt att få genomföran- detiden förlängd bör enligt min mening vara att han har försökt genomföra planen under genomförandetiden. men att han har blivit hindrad att göra detta på grund av omständigheter över vilka kommunen räder. Under genomförandetiden mäste fastighetsägaren alltså ha varit aktiv genom att ansöka om lov. Skyldighet för kommunen att förlänga genomförandetiden bör föreligga endast om lov har vägrats av skäl som har sin grund i att kommunen inte har fullgjort vad som ankommer på kommunen för att planen skall kunna genomföras. ] sådana fall bör kommunen vara skyldig att förlänga genomförandetiden i skälig omfattning så att fastighetsägaren

8 Detaljplan ut'h omrädet"- bt'stiimma/scr 863—864

Prop. 1985/86: 1 l x.! *xl

fär en förnyad möjlighet att genomföra planen. En bestämmelse av denna innebörd bör alltsa tas in i PBL.

8.7. Förfarandet

Mitt Mrs/ag: Samma förfarande som stadgas för dagens stadsplaner skall i huvudsak ocksä tillämpas för detaljplaner. Planarbetet bör grun- das pä ett program. Samrådet och utställningen blir viktiga moment. Detaljplaner av begränsad betydelse och utan intresse för allmänheten kan ofta upprättas genom ett enklare förfarande.

8.7.I Dagens ordning bör i print'ip t'jt'etjå'irax till PBL

Vid utformningen av de rutiner som bör gälla för detaljplanens upprät- tande är det främst tvä aspekter som skall vägas mot varandra. Den ena har sin utgångspunkt i rättssäkerhetsaspekten och innebär krav på att förtroendevalda. sakägare. andra intressenter och myndigheter skall ga— ranteras ett reellt inflytande på själva planutformningen. Den andra utgörs av kraven att göra planläggningsarbetet effektivt. dvs. att handläggningen kan ske sä enkelt och snabbt som möjligt. Kort sagt bör strävan vara att i PBL tillgodose rättssäkerhetsaspekterna på ett sä effektivt sätt som möj— ligt. I den strävan ligger att inte lagreglera mer av förfarandet än som är nödvändigt.

Huvuddelen av bestämmelserna om förfarandet avhandlarjag i special- motiveringen. Redan nu vill jag emellertid anmäla att jag kommer att föreslå att bestämmelserna i allt väsentligt skall följa gällande bestämmel- ser för stadsplan. Som en följd av förslaget att kommunfullmäktige skall anta detaljplaner blir förvaltningslagens bestämmelser inte tillämpliga i planprocessen. l PBL mäste därför finnas bestämmelser av motsvarande slag. De bör enligt min mening så nära som möjligt ansluta till förvaltnings- lagen. Vissa avvikelser blir dock nödvändiga att göra. om planprocessen inte skall bli onödigt krånglig och tidsödande. t.ex. i sådana fall då ett planärende berör ett stort antal intressenter.

Några av utredningens förslag till förfaranden har väckt särskilt intresse hos remissinstanserna, varförjag redan nu vill beröra dem.

8.7.2. Utgångspttnkterna för en detaljplan hör sammanställas i ett pm- gram

Enligt utredningsförslaget skall planförutsättningarna kunna samman- ställas i ett program som i princip genomgår samma procedur som själva planen med samråd. utställning och antagande. [ fall då detta sker kan enligt förslaget den efterföljande planens utställningstid förkortas frän normalt åtta till fyra veckor. Remissynpunkterna är i denna del blandade.

8 Detaljplan m "fl områdes— bestämmelser 8.6,3—8.7.2

Prop. 1985/86zt ns

Vid min redovisning av plansystemets uppbyggnad har jag angett att översiktsplanen huvudsakligen skall behandla förutsättningar. intressean— spräk. mål och riktlinjer. vissa restriktioner samt arbetsprogram för fort- satt. mer detaljerad planläggning. Enligt min mening bör översiktsplanen många gånger vara tillräcklig som program för de efterföljande detaljpla- nerna.

I de fall översiktsplanen inte helt uppfyller kravet på aktualitet eller kritiseras i länsstyrelsens gransl—zningsyttrande eller i övrigt ger föga väg— ledning för fortsatt planläggning. anser även jag att det kan vara lämpligt att detaljplanearbetet inleds med att ett program upprättas. Detta kan ange principiella riktlinjer för utformningen eller bevarandet av miljön inom planområdet och den standard i stort som planområdets miljö avses fä. Planen blir sedan det fysiska uttrycket för dessa ställningstaganden. Det är angeläget att arbetet med program anpassas efter planens betydelse. så att det alltid blir meningsfullt. Jag anser det därför inte lämpligt att föreslå att program obligatoriskt skall upprättas. Däremot delar jag utredningens uppfattning att arbetet med program är en värdefull del av planarbetet. Många remissinstanser har samma inställning. Programmet har sin största betydelse som sammanfattning av de utgångspunkter som gäller för planar- betet och som bör redovisas vid samrädet. I PBL bör därför en bestämmel— se tas in med innebörd att planarbetet bör grundas på ett program.

Hänvisningar till S8-7-2

  • Prop. 1985/86:1: Avsnitt 85

8.7.3. Samråd och utställning är viktiga moment

Jag har tidigare (avsnitt 7.4) framhållit samrådet som ett att de viktigaste momenten i planarbetet. Såmma principer som jag då redovisade bör också gälla detaljplaner. Vid detaljplaneläggningen är emellertid sakägarna och de övriga intressenter som har besvärsrätt ofta de viktigaste samråds- parterna. vilket bör beaktas när det gäller metoder och tider för samrädets genomförande.

lnnan ett förslag till detaljplan antas. anserjag att det på samma sätt som nu bör ställas ut för offentlig granskning under en viss tid. Utredningen har föreslagit en kraftigt förlängd utställningstid — normalt åtta veckor — i syfte att stärka medborgarinflytandet. Om ett program har varit utställt. skall. sotn jag nyss nämnde. utställningen pågå i fyra veckor. dvs. en vecka längre än vad som nu gäller.

Jag har förståelse för de syften som ligger bakom utredningens förslag. ! likhet med många remissinstanser anser jag emellertid att utställningen kommer i ett så sent skede av planproceduren att det kan vara svårt att då i någon nämnvärd utsträckning beakta synpunkter. Jag förutsätter att sam- rådet i stället bedrivs så effektivt att kommunen känner till alla viktiga invändningar redan när man beslutar sig för att ställa ut planförslaget. Utställningen bör i ett sädattt planarbete närmast ses som en slutlig kon- troll av vilka samrådssynpunkter som har kunnat tillgodoses och ge berör— da intressenter en möjlighet att äter överväga om det kvarstår väsentliga

Hänvisningar till S8-7-3

8 Detaljplan ot'h omrädet- bestämmelser RJJ—8.7.3

Prop. l985/86: ] 179

anmärkningar mot förslaget innan det antas. Utställningen fyller med and- ra ord samma syften som en kommunicering enligt förvaltningslagen ( l97l : 290).

Det finns skäl att särskilt uppmärksamma länsstyrelsens roll under tit— ställningstiden. Länsstyrelsen kan med sin breda sakkunskap ha syn- punkter pä planförslagets utformning under samrädet. Jag föreställer mig att kommunerna. liksom fallet är i dag. i hög grad kommer att tillgodogöra sig dessa synpunkter i planarbetet. Länsstyrelsens samrädsyttrande bör emellertid komma till allmänhetens kännedom genom att det i oavkortat skick tas in i den samrådsredogörelse som jag föreslår skall bifogas plan— förslaget vid utställningen. Givetvis har länsstyrelsen under utställningsti- den möjlighet att åter framföra kvarstående anmärkningar. men de bör då i huvudsak utgå från de grunder på vilka staten självmant katt pröva planen och somjag tar upp senare (avsnitt l6.2).

Utöver vad jag anförde i lagrådsremissen (s. BO) finns det skäl att här något beröra även länsstyrelsens roll som besvärsprövande myndighet (se avsnitt 17.6). I denna sin egenskap kan länsstyrelsen kotnma att ställas inför avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen i sädana bebyg- gelsemiljöfrågor. som länsstyrelsen under samrädet redan har uttalat sin uppfattning om. För att detta system skall fungera måste man utgå ifrån att länsstyrelsen som besvärsinstans inte ser sig bunden av vad man i sam— rådsyttrandet har tagit tipp i rådgivande syfte. Detta får naturligtvis inte leda till att länsstyrelsen vid samrådet håller tillbaka sin breda sakkunskap av rädsla för att samrådsyttrandet kan uppfattas som bindande vid en blivande bcsvärsprövning där enskilda intressen aktualiseras.

Jag anser att utställningstiden även enligt PBL bör vara minst tre veck- or. Under scmestertid och om det gäller särskilt viktiga planer bör utställ- ningstiden vara längre. om förhållandena medger det. Platsen för utställ- ningen bör också väljas så att berörda har lätt att ta del av handlingarna. När det gäller underrättelser till sakägare och andra berörda intressenter. behandling av inkomna synpunkter och den kommunala behandlingsord- ningen föreslår jag att dagens ordning i allt väsentligt skall bibehållas i PBL.

Jag kan emellertid ansluta mig till den remisskritik som går ut på att dagens ordning i vissa fall bör förenklas. Ett sådant fall är när ett stort antal personer skall underrättas om utställning av ett planförslag. Om det i sådant fall skulle innebära större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättelsen att sända den till var och en av intressenterna anser jag att en kungörelse i ortstidning är tillräcklig. l lagrådsremissen (s. 130) föreslog jag att bestämmelserna om kungörelse- delgivning i delgivningslagen (1970:428) skall kunna tillämpas i nyss nämnda fall. Pä förslag av lagrådet (yttrandet s.63 ff) har jag nu alltså stannat för en lösning som innebär ett ännu enklare förfarande.

Ett annat fall är förfarandet när det gäller samräd och utställning av

8 Detaljplan oeh områdes- hc.ttiimmelser

8. 7 ..?

Prop. 1985/86: ] löt)

planer med begränsad betydelse och tttan intresse för allmänheten. Utred— ningen har föreslagit att ändring av en plan i sådant fall skall ske genom ett enkelt förfarande. Jag föreslär att ett enkelt planförfarande skall kunna användas inte bara vid ändring av detaljplan utan också vid upprättande av nya sädana planer av begränsad allmän betydelse. De avvikelser som bör finnas i förhållande till vad som gäller i dag. äterkommerjag till i special— motiveringen.

8.7.4 Fr'itj/arant'lt't m't'r platt .r/(al/ tt/>/.t/n'it'a.s här regleras

Upphävande av detaljplaner är sällsynt i praxis. Utredningen har inte heller närmare gått in på den frägan. Med det plansystem jag förordar blir upphävande sannolikt en vanligare företeelse än i dag. Förfarandet behö- ver därför regleras och bör göras sä enkelt som det är möjligt med hänsyn till sakägarnas intressen. Jag äterkommer till detta i specialmotiveringen (5 kap. 32 s).

8.8 ()mrådcshestämmelser

8.8.1 Behovet av rt'itts't't'l'kandc be.t'tr't'ntrnt'ls'cr knutna till fit'ersikts'plant'n

,'l-Iittförs/ag: För begränsade områden och i vissa bestämda avseenden kan översiktsplanens syfte elle.r riksintresse enligt NRL säkerställas pä ett bindande sätt i form av områdesbestämmclser. Bestämmelserna får inte avse områden med detaljplan.

Några utgångspunkter

Enligt gällande rätt kan generalplan tilläggas rättsverkningar genom att den fastställs. Fastställd generalplan kan innehålla regler om markens användning för olika ändamål eller om cxploateringsgradcn eller andra byggnadsreglerande bestämmelser. Av förarbetena till byggnadslagcn framgår att generalplan kan göras ganska detaljerad. varvid gränsen mot stadsplanens regleringsmöjligheter är flytande. Till fastställd generalplan knyts inlösen- och ersättningsregler.

Utredningen har föreslagit markförordnande som ett särskilt planinstru- ment när kommunen med bindande verkan vill styra markanvändningen utanför detaljplan. Förslaget om markförordnande har i huvudsak mötts positivt av remissinstanserna. Man kan dock konstatera att remissinstan- serna har uppfattat möjligheterna att använda marklörordnandet på olika sätt. Några instanser planverket. länsstyrelsen i Gävleborgs län och ett par kommuner —- anser att flera av de bestämmelser som kan utfärdas genom ett markförordnande i stället bör utgöra direkta effekter av mark- översiktens riktlinjer. Frän annat håll kritiseras att inte den reglering som

8 Detaljplan ut'/I områdes— hestfitn/ncls:'t' RJJ—SÄ,]

Prop. 1985/86: 1 181

markförordnandet ger möjlighet till ocksä kan användas för omräden med detaljplan. Vissa remissinstanser" "påpekar att markförordnan'det som det är utformat av utredningen kan få en mycket vidsträckt användning. och nägra befarar att det kan leda till att de omfattande byggnadsförhudcn uppstått" i rty form. Kritik har ocksä riktats mot att förfarandet är betungan- de.

Som jag uppfattat det grundar sig utredningens förslag till markförord— nande dels pä att marköversikten har en ringa genomslagskraft vid till— ständsprövningen. dels pä ambitionen att ge kommunerna ett instrument med vilket mark för friluftslivets behov kan säkerställas. Som jag har anfört tidigare (aVsnitt 5.4.3) föreslär jag den lösningen när det gäller kommunernas engagemang i naturva'trdsfrägor att kommunen skall få möj— lighet att besluta om bl.a. naturreservat med stöd av naturvårdslagen. Kvar står då behovet av att enligt utredningsförslaget med bindande ver— kan mot enskilda kunna införa bestämmelser i vissa avseenden om mar- kens användning och om bebyggelsen med stöd av bestämmelserna i 2 och 3 kap.

Jag ställer mig helt bakom tttredningens förslag att en sådan reglerings- form behövs. men vill ge den en något annorlunda inriktning än vad utredningen föreslagit.

Genom den uppbyggnad av lagens prövningssystem som jag förordar bör översiktsplanens riktlinjer och PBL:s bestämmelser i många fall vara tillräckliga för att de allmänna intressena skall kunna hävdas tillräckligt starkt vid tillständsprövningen. Detta bör enligt min mening minska på omfattningen av de situationer när rättsverkande bestämmelser skall behö- va tillgripas för att säkerställa en från allmän synpunkt lämplig utveckling av markens användning eller bebyggelsemiljön. Kvar stär emellertid att det finns behov av att i vissa situationer kunna ge översiktsplanens rikt- linjer bindande verkan genom bestämmelser som tillståndsmyndigheterna och enskilda har att följa. Jag föreslår därför. som jag tidigare har nämnt. att översiktsplanens intentioner för begränsade omräden skall kunna sä- kerställas genom omrädesbestämmelser.

Det kan också nägon gäng uppstä fall där länsstyrelsen anser att över- siktsplanens riktlinjer skulle äventyra ett riksintresse enligt NRL. om de fullföljdes av kommunen. Staten bör därför som en sista utväg kunna förelägga kommunen att genom områdesbestämmclser säkerställa ett hotat riksintresse av detta slag. Jag återkommer senare till detta (avsnitt 16.4).

Genom valet av namn harjag velat markera att bestämmelserna endast får komma till användning för begränsade omräden i en kommun. Huvud- syftet med bestämmelserna ar att de skall komplettera översiktsplanen. Beslut om områdesbestämmelser bör också kunna ersätta utredningens förslag om s.k. underställningsavskärande effekt (s. 307ff). om kommunen anser sig behöva sädan trygghet för efterföljande beslut.

8 Detaljplan och (utträdes- hasn'tmine/ser 8.8.1

Prop. 1985/86: 1 182

R.H.] ()mråtlt's'besIt't'mmelxcrnt!.s' inne/tall

r'l'litllliiirxlag: ()mrädesbestäm melser kan utgöra bindande bestämmelser—l om användningen av mark- och vattenomräden samt om bebyggelsemil- jön. (

Nägon byggrätt för enskilda eller lösenrätt till mark för kommunen uppstar inte genom omrädesbestämmelser.

(.)mrädesbestämmelserna skall som jag nyss har nämnt till sitt innehåll nära anknyta till översiktsplanen. Med hjälp av bestämmelserna bör sälun- da riktlinjerna i översiktsplanen kunna förtydligas eller preciseras. (")m— rädesbestämmelserna lämpar sig emellertid väl även för vissa andra tipp- gifter av mer administrativ karaktär. Jag skall i det följande kort beskriva i vilka situationer som omrädesbestämmelser enligt min mening bör kunna användas.

Skyldig/wlan all söka lm-

Som jag nämnde förut (avsnitt 3.6.1) föreslår jag att PBL skall ge kommunerna möjligheter att i viss utsträckning begränsa eller vidga den krets av åtgärder som skall kräva lov. främst bygglov. Översiktsplanen kan ge anledning att överväga behovet av samhällets kontroll av olika ätgärder. l en hel del fall är kanske de allmänna intressena sä ringa och förhällandena i övrigt så enkla att den generellt giltiga bygglovsplikten kan minskas. För andra omräden. t.ex. där kulturhistoriska eller miljömässiga intressen finns eller där väsentliga säkerhets- och skyddsintressen föreligger. kan en utökad skyldighet att söka lov vara befogad. Med tanke på de påföljder som kan inträda om skyldigheten att söka lov äsidosätts. bör i vart fall beslut om vidgning av den krets. åtgärder som skall kräva lov ske i sådana former att de kommer till fastighetsägarnas m.fl. kännedom. Starka skäl talar enligt min mening för att även beslut om begränsningar i fråga om skyldigheten att söka lov sker i samma former. Jag anser det vara en lämplig lösning att beslut av dessa slag meddelas i form av omrädesbestäml- melser.

(i'rmza'dragen [användningen av Ina/'Å'- ellt-'I" t'alteno/nrätlen

Översiktsplancns riktlinjer i fråga om grunddragen i användningen av mark- eller vattenomräden kan ibland behöva säkerställas. Jag tänker t. ex. på sädana situationer där oenighet räder mellan staten och kommunen och då kommunen vill driva frägan till ett avgörande. Det kan gälla omräden där kommunens önskemål om exploatering inverkar på omräden av speci- ell betydelse för hushällningen med naturresurser.

Kommunen kan också ha ett intresse av att få fastlagt omräden för bostadsproduktion eller annat tätortsändamäl eller för störande verksam-

8 Detaljplan ut.-lr områdes- hastammvlwr 8.8.2

Prop. 1985/86: 1 183

heter. t.ex. soptipp. llygplats. smäbätsbamn. vägar och ledningssträk. ] dessa fall gäller det vanligen att fa ett bindande avgörande i förhållande till enskilda om användningen av mark eller vatten. Utställningen av över— siktsplanen kan leda till reaktioner hos allmänhet eller intressenter som motiverar att ett bindande beslut behövs. Därmed inträder också en be- svärsrätt för de. enskilda sotn berörs. Jag förutsätter givetvis att det då gäller ett omräde vars användning är av betydelse för kommunens utveck- ling. Det bör ocksä räda en betydande säkerhet i att marken verkligen behöver tas i anspråk för ändami'ilet.

[ lagrädsremissen förordadejag inte någon speciell avgränsning av vilka typer av mark- och vattenanvändning som skall kunna regleras genom omrädesbestämmelser. Jag fann det tillräckligt att omri'tdesbestämmel- serna normalt skall tillgodose syftet med översiktsplanen dvs. en av- gränsning som anknyter till de kommunala angelägenheterna såsom de är angivna i PBL.

Lagrådet har föreslagit att dessa angelägenheter preciseras i lagtexten. Jag har ingen erinran mot detta och föreslår att i PBL tas in en bestämmel— se som anger att med omrädesbestämmelser fär regleras grundddragen för användningen av mark- och vattenområden för bebyggelse. fritidsanlägg- ningar. kommunikationsleder och andrajämförliga ändamål. Somjag förut har framhällit (avsnitt 5.4.3) bör områdesbestämmelser inte kunna använ- das för att reglera användningen av mark som friluftsområde.

Därtill skall bestämmelserna kunna säkerställa användningen av omrä- den som är av riksintresse på motsvarande sätt som är möjligt med dagens generalplancr.

Frititlxb(bye_gelsc

Ett problem som påtalats i många sammanhang och som behandlats av fritidsboendekommittén (Ds Bo l98lz3) är omvandlingen av fritidsbebyg— gelse till helärsbostäder. Jag anser att det är främmande att i PBL ta in regler om hur bostäder får användas. Det reformbehov som enligt min mening finns anledning att överväga är knutet till kommunens svårigheter att fä rädighet över den lämpliga samhällsutveeklingen i vissa områden. På den här punkten menarjag att PBL bör erbjuda vissa möjligheter.

] sädana områden där en från samhällets synpunkt lämplig omvandling pägär. förutsätterjag att kommunen genom detaljplan reglerar den avsedda förändringen. Det finns emellertid rätt stora omräden med fritidsbebyggel- se i mer eller mindre samlad form som alla har det gemensamt att de fungerar utmärkt för fritidsändamäl. men där det av olika skäl är förknip- pat med problem om de genom olika åtgärder ändras till helärsbruk. Det huvudsakliga skälet är att kommunen fär svårigheter att klara erforderlig samhällsservice. Ett annat skäl är att områdenas planstandard vad gäller vägnät. teknisk försörjning och mark för gemensamma ändamål är så läg därför att områdena inte är avsedda för varaktigt bruk. Det är också många

Hänvisningar till US53

8 Detaljplan ()(/r anträdet-- bestälntnt'lscr 8 Å..”

Prop. 1985/86: 1 nu

gänget" angeläget att den resurs som välbelägna. enkla fritidshusomraden utgör behålls för nuvarande ändamål.

Omvandlingen sker i allmänhet genom tekniska förbättringar, tillbygg- nader etc. För att reglera sädana frågor kan kommunen alltid använda detaljplan. Det vore emellertid ändamålsenligt att kunna reglera denna bebyggelse på enklare sätt. eftersom bebyggelsen redan finns och någon ändring i markens användning inte är aktuell. Jag har tidigare framhällit att PBL bör bygga bl.a. på den principen att den enskilde skall ha principiell rätt att få lov till kompletteringsätgärder — t.ex. tillbyggnader — utanför detaljplan. Men det ärjust tillbyggnaderna som i den här beskrivna situa- tionen framstår som olämpliga. Jag anser därför att byggnads— och bruks- arean för fritidshus och storleken på tomter för sådana hus bör kunna regleras genom områdesbestämmelser.

Vad jag nu har anfört innebär en viss begränsning i förhållande till mitt förslag i lagrådsremissen ts.9l). Där avsåg regleringsmöjligheten bygg- nadsarean och storleken på tomter i hela områden avsedda för fritidsända- mål. Den begränsning som jag har funnit påkallad vid mina ytterligare överväganden i frågan är att inom s. k. blandade omräden enbart de bygg- nader som utgör fritidshus bör kunna träffas av regleringen. Däremot finns det ingen anledning att utanför detaljplan låta kommunerna införa bygg- nadsreglerande bestämmelser och bestämmelser om tomtstorlek beträffan— de fastigheter för permantboende. Det avgörande momentet bör vara vil- ket ändamål som har angetts i lovet för varje byggnad. Kan inte detta klarläggas får i andra hand byggnadens standard och det faktiska använd- ningssättet beaktas vid bedömningen av om det är ett fritidshus eller inte.

lnnebörden av detta är att kommunen på planmässiga grunder till en början måste avgöra inom vilka områden som denna reglering behövs. Därefter mäste kommunen undersöka vilka byggnader inom området som är att anse som fritidshus och ange dem i beslutet. Prövning av lov kan sedan göras med stöd av områdesbestämmelserna som i detta fall träffar även s. k. kompletteringsätgärder.

Placering. utformning och utförande av byggnader sam! bevarande

Översiktsplanen kan innehålla riktlinjer som berör bebyggelsens place- ring. utformning eller utförande i något speciellt hänseende. Det kan gälla t.ex. utformningen av nya byggnader med hänsyn till kraven på hushäll- ning med naturresurser. Det är inte heller ovanligt med s. k. glesbygdspro- gram där man på olika sätt vill stimulera landsbygden och bl.a. genom viss ny bebyggelse skapa bättre förhållanden. Villkoren för sådana nyetable- ringar kan behöva regleras så att en lämplig bebyggelsestruktur åstad- kommes och sa att inte störningar sker på t. ex. jordbruksdrift.

Det kan också röra sig om att reglera utförandet av byggnader i ett visst område där speciella förutsättningar räder. För omräden utan detaljplan där byggnaderna skall bli föremål för reparation. ombyggnad och tillbygg-

8 [kval/plan ut'/t (»nrådt-nr- btnm")nzntc/.wr 8.8.2

Prop. l985/86: 1 [85

nad villjag särskilt peka pä att möjligheter bör finnas att ange ombyggnads- standarden. Jag äterkommer till det senare (avsnitt ll.2. l ).

lnom skydds- och säkerhetsomräden av olika slag är det många gånger inte nödvändigt att reglera markens användning men däremot tillkomst. placering och utförande av bebyggelse. anläggningar m.m. Genom om— rädesbestämmelser anser jag att en sädan reglering bör vara möjlig. På samma sätt bör det vara möjligt att föreskriva visst tekniskt utförande av bebyggelse med hänsyn till störningar från omgivningen. t.ex. buller. brandfara eller skredrisker.

Bevarandeomräden kan avse dels större bebyggelseomräden. dels mind- re byggnadsgrupper eller enstaka byggnader i kulturlandskapet. Kommu- nens tillsyn kan behöva vidgas genom utökad bygglovsplikt och kanske införande av krav pä rivningslov. ] sådana områden kan både förnyelseåt— gärder och underhällsätgärder fä stor inverkan på det miljömässiga och kulturhistoriska värdet. Jag förslär alltså att i PBL skall tas in bestämmel- ser som ger möjlighet att reglera ombyggnadskraven samt placering. ut— formning och utförande av byggnader och andra anläggningar genom om- rådesbestämmelser. Även bevarande och underhåll av särskilt värdefulla byggnader eller bebyggelsemiljöer bör kunna regleras. Sådana skyddsbe- stitmmelser som automatiskt medför ett rivningslörbud bör emellertid kun- na föranleda rätt till ersättning till fastighetsägare. vilket jag avser att utveckla senare (avsnitt 18.2.2).

Mark för allmän plats den offentliga miljön

Framför allt i bevarandeomräden utgör vägar. platsbildningar och ge- mensamma trafik- och friytor väsentliga inslag i miljön. Somjag tidigare framhällit bör det i 3kap. finnas bestämmelser om den offentliga miljön. Genom områdesbestämmelser bör det vara möjligt att även reglera an- vändningen och utformningen av mark för allmänna platSer. Detta är också ett exempel på att översiktsplanen kan ange en övergripande avsikt om bevarandeambitioner som sedan ges rättsverkan i områdesbestämmel-

serna.

Exp/putt'ringssamverkan

Inledningsvis nämnde jag att jag senare denna dag avser att ta upp lagstiftningen om exploatcringssamvcrkan. Syftet med en sädan lagstift- ning är att göra det möjligt för enskilda fastighetsägare att i samverkan genomföra kommunala planintentioncr. Jag kommer närmare in på exploa- teringssamverkan närjag i det följande behandlar plangenomförandefri'i— gorna (avsnitt 10).

En väsentligt inslag i systemet med exploateringssamverkan är att kom— munen skall ha ett avgörande inflytande dels pä frägan om en viss exploa— tering skall fa genomföras i sådan samverkan. dels på avgränsningen av det område inom vilket samverkan skall äga rum (samverkansomrät'let) eller

Hänvisningar till US54

8 Detaljplan (n'/t ()!)Il'tldt'x- bestämmelser 8.8 .2

Prop. 1985/86: [ IXö

m.a.o. vilka fastigheter som skall kunna inga i samverkansföretaget. Av- gränsningcn LW sumverkansomrädet skall bestämmas utifrån planmässiga principer. dvs. efter vad som är lämpligt att planlägga i ett sammanhang. På de skäl som jag närmare utvecklar i det följande (avsnitt l().3) bör kommunens beslut att avgränsa samverkanson'trftdet meddelas i form av antingen omrädesbestämmelser eller bestämmelser i en detaljplan.

På grund av det nu anförda bör det i PBL föreskrivas att genom om- rådesbestämmelser kan beslutas att exploateringssamverkan får ske inom ett visst omräde.

8.83 ()mråtlcslws—tl'imma/scr antas av kr)/mn[Intill/mäktige. sont/"(ir dcle— .L'l'l'll denna lJintguan'l till byggt)uzlsniin'tttdt'tt eller kommunstyrelsen

___—___—

.lflittji'jrslagz Omrädesbestämmclser skall antas av kommunfullmäktige som dock fär uppdra åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att ' anta planer som inte är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt.

Av samma skäl somjag anförde beträffande översiktsplan bör områdes- bestämmelser i princip antas av kommunfullmäktige. ] översiktsplanen finns emellertid alltid fullmäktiges mål angivna. Omrädeshestämmelserna kan därför ofta ses som ett sätt att i vissa avseenden förverkliga kommu- nens principbeslut i översiktsplanen. Därför anser jag att det i PBl. bör finnas möjligheter för fullmäktige att besluta att omrädesbestämmelser som inte är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt skall antas av byggnadsnämnden eller kommunstyrelsen. Jag har i anslutning till förslagen beträffande detaljplan närmare utvecklat skälen till valet avjust dessa nämnder (avsnitt 8.5.2).

Förfarandereglerna anserjag i allt väsentligt bör vara desamma som bör gälla för detaljplan. Jag återkommer till detta i specialmotiveringen.

Omrädasbestämmelser ()(-Iz detaljplan kan inte gälla .s'amtidigtjifir sannna markområde

I stort sett erbjuder områdesbestämmelserna och detaljplanen likartade regleringsmöjligheter. Någon fix gräns bör inte heller bestämmas i detta avseende. Enligt min mening bör det nämligen finnas en valfrith mellan dessa två regleringsformer. Kraven på en detaljplan är större i flera av— seenden. Men sädant som regleras i omrädesbestämmelser bör alltid också kunna regleras i detaljplan. Dessa planformer bör alltsä utesluta varandra. I PBL bör därför tas in en bestämmelse som innebär att omrädesbestäm- melser inte får avse områden med detaljplan. [ områden som har områdes- bestämmelser. bör dessa upphöra att gälla när detaljplan antas.

l korthet kan de viktigaste skillnaderna beskrivas så att omrädesbestäm- melser

X Dt'tuliplan (It'll mnrtidvs- lukt"tz'ittttnt'lst'r 8.8.2-8.8.3

Prop. 1985/86: [ 187

'.'. inte behöver ange markens användning för olika ändamål 8 I.")vtaljplan (;(-h " inte kan ge byggrätt mnrätles— inte ger kommunen någon rätt att lösa mark Zzg'tgtntnelsw " kan inskränka rätten till kompletteringsätgärder endast för fritidshus och kulturhistoriskt eller miljömässigt intressanta byggnader. Jag äterkommer till dessa frågor i specialmotiveringen.

l'rop. 1985/86: 1 1248

9. Regionplanering

Sammanfattning

-.'_- Regionplanering skall vara en kommunal angelägenhet som i regel kan väntas komma till stånd i tillräcklig omfattning i fria former titan med- verkan av staten (s. 189)

= PBL skall erbjuda ett lagfäst system för regionplanering som ett alterna- tiv till plansamverkan mella-n kommuner i andra former (s. 190) Regionplaneorgan skall inte: utses. om de berörda kommunerna inera allmänt motsätter sig det. Utträde ur den gemenskap som tillkommit för rcgionplaneändamäl skall förutsätta regeringsbeslut (s. 191) Regeringens beslut om regionplanering skall ha den innebörden att ett rcgionplaneorgan utses att under viss tid eller tills vidare ha hand om regionplaneringen inom ett geografiskt bestämt omräde. regionen (s. l92) Regeringen skall antingen kunna utse ett befintligt kommunalförbund till rcgionplaneorgan eller förordna att de berörda kommunerna skall bilda ett särskilt regionplaneförbtmd (s. 192) Det skall ankomma på regeringen att i stora drag bestämma regionpla— neorganets uppgifter (5. 195) Regionplaneorganet skall ha möjlighet men inte skyldighet att från tid till

annan sammanfatta sina arbetsresultat i en formell regionplan (s. 197) - Regionplanen skall antas av regionplaneorganets fullmäktige men beslu- tet skall kunna prövas av regeringen. Planen skall gälla under en tid av högst sex är. Den skall tjäna till ledning för beslut om översiktsplaner. detaljplaner och områdesbestämmelser (s. 197).

9.1 Behov av mellankommunal plansamverkan

Byggnadslagens regler om regionplanering tillkom i ett läge dii det fram— för allt på grund av den splittrade kommunstrukturen föreläg ett stort behov av ett instrument för att lösa mellankommunala samarbetsproblem när det gällde markanvändning och lokalisering av gemensamma anlägg- ningar m.m. Kommunindelningsreformen har i större delen av landet starkt minskat detta behov. Trots detta kan det dock alltjämt ofta förekom» ma att åtgärder i en kommun päverkar markanvändning och bebyggelsefrä- gor i andra kommuner pä ett sådant sätt att samverkan framstår som en förutsättning för att undvika felinvesteringar och underlätta en frän regio- nal synpunkt gynnsam utveckling av samhällsbyggandet och lex-'nadsft'ir- hällandena. Det kan gälla utbyggnadsvolym och utbyggnadstakt. fördel- ning av utbyggnaden pä kommtmer och tätorter. val av och gruppering av utbyggnadsorter och bestämmande av bebyggelsespärrar för omräden som bör sparas. Man behöver också göra regionala prioriteringar mellan olika

9 Ragilinplant'rittg 9—9.I

Prop. 1985/86: ] 189

markanvändningsbehov. lokalisera regionala anläggningar och besluta om reservat för vägutbyggnad. kommunikationssystem och ledningar.

Sädana behov av samverkan kan tippkoiiima på olika häll men föreligger i särskilt hög grad i storstadsoniräden och andra tätbebyggda omräden som omfattar flera kommuner. Där lever en stor del av invånarna sitt dagliga liv i flera kommuner. Man bor i en kommun. arbetar i en annan och använder sin fritid i en tredje. Bebyggelsen är inte lokaliserad med hänsyn till kommungränser och betjänas av stora sammanhängande system av kom- munikationsleder och ledningar för olika ändamål. Särskilt i sådana omrä- den kan det vara nödvändigt att längsiktigt planera för olika verksamheter på en regional nivä. Det kan gälla anordningar för kollektivtrafik. samarbe- te pä undervisnings- och värdomrädet. ordnandet av vattenförst'irjning och avlopp samt hanteringen av avfall. Som andra exempel på regionala frågor kan nämnas lokalisering och dimensionering av stormarknader. transport- terminaler och anläggningar för energiproduktion.

9.2. Former för samverkan

9.3.1. Frivilligafiir/ner

Mitt l/i'irxlag: Regionplanering skall vara en kommunal angelägenhet som i regel kan väntas komma till stånd i tillräcklig omfattning i fria former utan medverkan av staten.

Enligt utredningen tyder hittillsvarande erfarenheter pä a'tt samarbete om mellankommunala planeringsfrågor i allmänhet kan ske pä ett infor- mellt sätt eller i form av kommunalförbund.

Rcmissinstanserna delar allmänt denna uppfattning.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att PBL bör utgä från att regionplanering är en kommunal angelägenhet som i normal- fallet kan väntas komma till ständ i tillräcklig omfattning pä kommunalt initiativ utan att staten behöver medverka. Arbetet bör ktinna ske formlöst eller i kommunalförbund.

Vid en jämförelse med förhi'illandena före byggnadslagens tillkomst fin- ner man att behovet av regionplanering och andra mellankommunala pla- neringskontäkter minskat betydligt. Den förändrade kommunstrukturen har gjort att samverkan över kommungränserna inte behövs lika ofta som tidigare för att undvika att ätgärder i en kommun strider mot ätgärder som planeras i grannkommunerna.

Det har vidare byggts tipp en omfattande statlig apparat för övergripande utredningar och samordning av frågor om markens användning i omräden med regionala problem. Statliga myndigheter hari stor omfattning. särskilt i samband med länsplanering och fysisk riksplanering. kunnat tillgodose

9 R:'gi'unplancring 9. I —9.2./

Prop. 1985/86: 1 191)

kommunernas behov av under?-ag för deras lokala planering. Staten har också därvid kunnat bevaka att kommunerna beaktar viktiga nationella intressen inom olika områden.

Som utredningen har funnit. vilket också bestyrks av remissinstanserna. har kommunerna hittills kunnat lösa mänga mellankommunala problem utan att tillgripa byggnadslagens regler om regionplanering. som på kom— munalt håll brukar uppfattas som präglade av alltför stort statligt inflytan- de.

Jag delar utredningens åsikt. som stöds av en enig remissopinion. att mellankommunal samverkan i fråga om fysisk planläggning normalt bör skötas av kommunerna själva utan lagreglering och utan annan medverkan av staten än den samordning som länsstyrelserna skall verka för.

0.2.2 Behov (ll' en lag/fist regionplanering

Aflil/jörr/ug: PBL skall erbjuda ett lagfäst system för regionplanering

som ett alternativ till plansamverkan mellan kommuner i andra former.

Utredningen har föreslagit att PBL skall erbjuda ett system för region— planering i lagreglerade former som ett alternativ till andra sätt att lösa samarbetsfrågorna.

Bland remissinstanserna har framförts skilda uppfattningar i frågan. Flertalet av dem som har yttrat sig delar utredningens åsikt att samarbete i fria former kommer att vara det: normala men att det kan vara lämpligt att PBL innehåller regler om ett lagfäst men frivilligt system för regionplane- ring att tillgripa då kommunerna själva önskar det och då det behövs föratt ge stadga åt deras samverkan i översiktliga planfrågor, särskilt i storstads- regioner. Andra avstyrker förslaget såsom överflödigt och menar att sam- ordning av markanvändningen inte kräver statligt ingripande utöver det ansvar som tilläggs länsstyrelserna.

Som jag nyss framhöll bör staten inte engagera sig i det mellankommu- nala plansamarbetet i normala fall. då kommunerna kan komma överens om samverkansformer och riktlinjer för att lösa gemensamma problem. Trots detta anserjag. i likhet med utredningen och ett stort antal remissin- stanser. att det kan vara värdefullt att PBL innehåller regler som kan garantera att samverkan kommer till stånd även i konfliktsituationer och då det föreligger kommunal enighet om att arbeta i fasta former med möjlighet att sammanställa resultaten i en plan som ger stadga åt mellan— kommunala plankontakter på längre sikt.

De områden där detta främst kan bli aktuellt är sådana där frågor av regional karaktär är ofta förekommande och utgör ett viktigt inslag i planeringsförutsättningarna. Regionplanering under enhetlig ledning och medborgerlig insyn bör i dessa fall kunna bli ett naturligt och värdefullt inslag i det kommunala planarbetet. Jag tänker då särskilt på storstadsom-

9 Regionp/uncring 9.3.1—9.2.2

Prop. 1985/86: I 19]

räden och andra tätbebyggda områden. En lagreglering av verksamheten kan ge större fasthet att arbetet och bättre möjligheter att avgränsa verk- samhetsomrädet pä ett rationellt sätt med mindre risker för att uppkom- mande meningsmotsättningar leder till att samarbetet upphör.

Lagreglerade former kan också fylla en uppgift i sädana fall dä de berörda kommunerna är överens om att söka det stöd för sin samverkan som ett statligt förordnande kan ge.

Jag föreslår således att PBL skall innehålla bestämmelser om region— planering som ett alternativ till andra metoder för kommunal samverkan i planfrågor.

9.3.3 Initiativet och ('n kommuns rät! un utträda

.l-Ii/lllifirxlag: Regionplaneorgan skall inte utses. om de berörda kommu- nerna mera allmänt motsätter sig det. Utträde ur den gemenskap som tillkommit för regionplaneändamål skall förutsätta regeringsbeslut.

l utredningsförslaget är frägan om initiativet och rätten att utträda inte särskilt behandlad. Utredningen föreslär endast att regeringen skall lämna berörda parter tillfälle att yttra sig och se till att ingen överlappning sker mellan olika regionplaneomräden samt att inte heller nägra kommuner som bör vara med lämnas utanför.

Bland remissinstanserna råder delade meningar i saken. Medan vissa inte motsätter sig ett statligt initiativ över vilket yttranden inhämtas. anser andra att initiativet bör komma från kommunalt håll. Några går längre och menar att kommunerna ensamma skall ha befogenhet att väcka frågan om regionplanering för att de inte skall riskera att bli tvingade in i en plane- ringsgemenskap som de inte önskar. ] yttranden från bl.a. kommunförbun- det har man ingen erinran mot att staten tar initiativet men kräver att ett förordnande om regionplanering bygger pä en överenskommelse mellan staten och berörda kommuner.

För egen del finner jag det angeläget att ett regeringsbeslut om region- planering kan bygga på att berörda kommuner mera allmänt har visat ett aktivt intresse för att inga i 'en sådan plangemenskap. Ett initiativ bör enligt min mening kunna tas säväl från statligt som från kommunalt håll. menjag finner det angeläget att ett förslag om statligt förordnande omfattas av ett brett intresse från de kommuner som kommer i fråga som medlemmar. Skulle det vid remissbehandling av en framställning i saken visa sig att det föreligger ett utbrett motstånd mot ett statligt förordnande om regionplane- ring bör beslut härom inte kunna meddelas.

Jag delar inte den uppfattningen som förts fram från vissa remissinstan- ser att det måste föreligga en formlig överenskommelse mellan staten och berörda kommuner. Inte heller bör det krävas ett formellt godkännande frän samtliga berörda komtnuner. En kommun bör inte tillerkännas veto—

9 Region/tfnnering 9.2.3—9 7 ?

Prop. 1985/86: ] l92

rätt och därmed kunna förhindra att regionplanearbetet ges en lämplig geografisk omfattning. Det kan t.ex. inträffa att just den fronderande kommunens deltagande är en förutsättning för att man i fall av motsätt- ningar skall kunna komma fram till lösningar som ser till hela regionens bästa.

Av detta följer även att en kommun som omfattas av ett beslut om regionplanering bör vara skyldig att stanna inom gemenskapen till dess regionplaneomrädets omfattning ändras genom ett regeringsbeslut. Det- samma bör gälla i fråga om utvidgning av gemenskapen. Det får ankomtna på kommuner som vill utträda eller inträda att göra framställning i saken till regeringen.

Jag föreslär således att kommunernas uppfattning skall tillmätas stor betydelse. men att regeringen måste ges möjlighet att förordna om en kommuns deltagande även mot dess vilja för att verksamhetsomrädet skall kunna bestämmas pä ett rationellt sätt. Alla ändringar av omradets omfatt- ning mäste därför kräva regeringsbeslut.

9.3 lnnebörden av beslut om regionplanering

Mirtjk'irslug: Regeringens beslut om regionplanering skall ha den inne- börden att ett rcgionplaneorgan utses att under viss tid eller tills vidare ha hand om regionplaneringen inom ett geografiskt bestämt omräde.

regionen.

Till skillnad från dagens ordning har utredningsförslaget utformats så att regeringens beslut om regionplanering skall innebära att ett regionplaneor— gan utses och inte att regionplan skall finnas för visst område. F.nligt utredningen är det nämligen inte alltid nödvändigt att arbetet utmynnar i en formell plan.

Sä gott som samtliga remissinstanser som har en positiv inställning till en lagreglerad regionplanering tillstyrker utredningens förslag.

Även jag anslute.r mig till utredningens förslag som jag i denna del finner välmotiverat. Som jag utvecklar längre fram är det väsentligare att en samordning sker av utrednings- och planeringsarbetet i regionen än att en formell regionplan upprättas.

9.4. Huvudmannaskapet

Miltji'irxlag: Regeringen skall antingen kunna utse ett befintligt kom- munalförbund till rcgionplaneorgan eller förordna att de berörda kom- munerna skall bilda ett särskilt regionplaneförbund. l i.

Hänvisningar till S9-4

9 Rt'gitutplmlcring 933—951

Prop. 1985/86: ] l93

Utredningen anser att det inte. finns behov av ett organ av den typ som byggnadslagcn anvisar och som utredningen karakteriserar som statskont— munalt. Utredningen föreslär i stället en möjlighet att välja mellan ett kommunalförbtmd och landstingskommuncn som huvudman för region- planering. Utredningen menar att landstingskommunen är att föredra men att båda möjligheterna bör finnas med hänsyn till att förhällandena är olikartade i skilda regioner. För de fall dä varken landstingskommunen eller ett befintligt kommunalförbund. bildat enligt lagen (!()57z281) om kommunalförbund, bedöms vara lämpligt som rcgionplaneorgan föreslås regeringen fä befogenhet att förordna att ett särskilt regionplaneförbund skall bildas. för vilket kommunalförbundslagen skall tillämpas.

Remisskritiken avser på denna punkt sä gott som uteslutande frägan om en landstingskommun är lämplig att vara huvudman för regionplanering. En del instanser har ingen erinran mot en sädan anordning om inte förhäl- landena talar för annat. t. ex. regionens uppdelning pä flera landstingsom— räden. Mänga menar dock att landstingskommunen av principiella skäl inte bör komma i fråga för ett sådant tlppdrag. Skälet är främst att landstings— kommunen därmed skulle kunna framstå som överordnad primärkommu- nerna. nägot som inte kan accepteras. Nägra anser att landstinget saknar administrativ och teknisk kapacitet för en sädan uppgift.

Jag finner kritiken berättigad och föreslär att som alternativ skall ställas upp antingen ett befintligt kommunalförbund som bildats för regionplane- uppgifter eller ett särskilt för ändamålet bildat regionplaneft'irbund. vars medlemmar utses genom ett regeringsbeslut och som beträffande organistt- tion och arbetssätt skall följa bestämmelserna i lagen (l957128ll om kom- munalförbund med de avvikelser som följer av PBL.

Utredningens förslag att uppställa landstingskommunen som ett huvud- alternativ vid valet av rcgionplaneorgan har sannolikt sin grund i erfaren- heterna frän Stockholms län. där hela länet utgör ett regionplaneomräde och landstingskommunen med stöd av en särskild lag. lagen (1968z598) angäende handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Stock— holms län. fungerar som huvudman.

Denna anordning har emellertid sin bakgrund i de speciella förhällan- dena i detta län. Efter en längre period av samverkan mellan kommunerna i Stockholmsomrädet i olika former både vad gäller fysisk planering och vissa verkställighetsuppgifter fick landstingskommunen i Stockholms län huvudmannaansvaret för båda dessa slag av uppgifter i samband med att Stockholms kommun ingick i landstingskommunen.Dessa törhällanden har inte nägon direkt motsvarighet i nägot annat län. Med hänsyn härtill och det starka motstånd som av principiella skäl riktats mot landstings- kommunen som huvudman för regionplanering i allmänhet linnerjag det mindre lämpligt att på denna punkt följa utredningsförslaget. PBL bör alltså inte uppta landstingskommunen som ett generellt alternativ som huvudman för regionplanering.

7 Riltxdulut'n IORSMY). I .mml. N" I

() R('_t'ionplunering 9.4

Prop. 1985/86: 1 194

Vad gäller Stockholms län tycks det däremot inte finnas nägon allmän önskan om förändring av nuvarande förhällanden rörande regionplanering— en i länet. bortsett från viss kritik mot samarbetet i regionala frägor mellan länsstyrelsen och landstinget. Såväl landstinget som länsstyrelsen. Stock— holms kommun och andra kommuner i länet tillstyrker att landstinget i detta län kvarstär som huvudman för regionala frägor.

Jag kommer därför att senare föreslå att den särskilda lagen om region- planeringen i Stockholms län upphävs och ersätts med en ny lag. som utformas sä att en anpassning sker till PBL:s regelsystem.

Utredningens andra alternativ i fråga om huvudmannaskapet för region- planering är ett kommunalförbund. Utredningen syftar tydligen på sådana kommunalförbund som bildats speciellt för regionala utrednings— och pla- neringsuppgifter i Göteborgsområdet och i Skåne.

Jag delar uppfattningen att sådana förbund efter egen framställning bör kunna förordnas att vara rcgionplaneorgan inom sina verksamhetsomrä- den. Ett förordnande av regeringen om att utse ett sådant redan existeran- de kommunalförbund att vara rcgionplaneorgan kan vara lämpligt ur flera synpunkter. Statliga myndigheter. främst länsstyrelsen. fär härigenom en officiellt sanktionerad motpart Vid samräd och överläggningar om planfrå- gor som angär hela regionen. och sammanhållningen mellan kommunerna bör bli starkare i och med att förbundet ges en auktoritativ ställning som talesman för alla medlemmarna i förbundet. Möjlighet öppnas också att från tid till annan sammanställa planeringsresultaten i en plan av lagstad— gad typ som kan tjäna till information och vägledning.

Utredningen har som en tredje möjlighet ställt upp ett särskilt bildat regionplaneförbund. liknande det slag av förbund som regleras i byggnads- lagen. Utredningens förslag till organisation skiljer sig frän byggnadslagens modell genom att de moment som är avsedda att garantera ett visst statligt inflytande är borttagna. Ordförande och ersättare för denne skall alltsä inte utses av regeringen. och länsstyrelsen skall inte vid oenighet mellan kom- munerna om förbundsordningen besluta om dess innehåll. lnga bestäm- melser ges heller om förskott och bidrag till kostnaderna och om kostnads- fördelningen. Beslutets innehåll skall enligt utredningsförslagct begränsas till att regeringen förordnar att vissa angivna kommuner skall bilda ett regionplaneförbund som skall ansvara för regionplaneringen inom kommu- nernas sammanlagda omräde. Förbundet skall sedan bildas och fungera enligt bestämmelserna i lagen tl957:28l) om kommunalförbund med de avvikelser som föreskrivs i PBL.

Jag finner detta förslag lämpligt. då det uppfyller krav från kommunalt häll om minskat statligt inflytande på ett sådant förbunds organisation och arbetssätt. Det kan möjligen ifrågasättas om inte nuvarande bestämmelser i byggnadslagcn om befogenhet för länsstyrelsen att vid fall av oenighet besluta om innehållet i förbundsordningen eller ändring i denna mäste få en motsvarighet i PBL. Jag förutsätter dock att. om regeringen väl angett

9 Regionplunering 9.4

Prop. 1985/86: ] l95

förbundets lämpliga omfattning. det skall gä att uppnä enighet bland de berörda kommunerna om förbund.soidningen. Skulle motsättningarna vara sä djupa att enighet inte kan uppnås föreligger sannolikt ett sådant fall då förbundet inte skulle kunna fungera effektivt och därför inte bör komma till stånd.

Beträffande detaljer om bestämmandet av ansvarsområde och andra avvikelser från lagen om kommunalförbund hänvisar jag till specialmoti- veringen.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att en särskild utredning. kom— munalförbundsutredningen. har avgett ett betänkande (Ds C 1983:15) Kommunalförbund med vissa förslag som syftar till att anpassa kommunal— förbundslagen till den modernisering som nyligen skett av hela kommunal- lagstiftningen. Betänkandet innehåller vissa synpunkter på bildandet av regionplatteförlfruttd men utredningen lägger inte fram några förslag härom utan hänvisar till arbetet på en ny plan- och bygglag. Frågan om en ny lag om kommunalförbund har därefter behandlats av stat—kommunberedning- en i betänkandet (Ds C 1985: 4) Enklare former för interkontmunalt samar- bete. F.n. förbereds i regeringskansliet en proposition med förslag till ny lag om kommunalförbund.

Mitt förslag kan sammanfattas sålunda: Landstingskommunen bör i princip inte komma i fråga som rcgionplaneorgan. För regionplaneringen i Stockholms län bör dock nuvarande ordning kunna behållas. Befintliga kommunalförbund bör på egen begäran kunna ges uppdraget att fungera som rcgionplaneorgan. då deras arbete och ställning därmed kan crhälla större tyngd och möjlighet öppnas att upprätta en regionplan av lagreglerad typ. I övriga fall då ett rcgionplaneorgan behöver utses bör regeringen kunna förordna att ett för ändamålet lämpligt avgränsat förbund skall bildas som. frånsett själva det grundläggande förordnandet. skall fungera som ett kommunalt organ enligt lagen om kommunalförbund.

9.5. Regionplaneorganets arbetsuppgifter

0.5.1 Allmänt om (msi'al-suntrådet

Miujörslag: Det skall ankomma på regeringen att i stora drag bestäm- ma regionplaneorganets uppgifter.

Utredningen föreslår att regeringen skall bestämma regionplaneorganets ansvarsområde. Utredningen motiverar detta med att tillkomsten av ett rcgionplaneorgan innebär en överflyttning av viss planeringskompetens från kommunerna till regionplaneorganet. och att därför en gränsdragning är nödvändig för att förebygga kompetenskontliktcr.

Utredningen har vidare för att tillmötesgå önskemål från kommunalt håll föreslagit att rcgionplaneorganet endast skall ha till uppgift att bevaka

9 chionplanc'ring 9.4—9.5./

Prop. [985/86: [ tvn

regionala frägor och fortlt'ipar..de ge underlag för den kommunala och statliga planeringen.

Av remissinstanserna finner landstingsförbundet och de ktmtmunalför- hund som f.n. bedriver regionplanering samt ett flertal andra instanser att förslaget om regionplaneorgancts arbetsuppgifter är väl avvägt och säker— ställer en anpassning till behoven i de olika fallen. Stockholms läns lands- ting finner det viktigt att ansvt-trsomrädet inte anges för snavt. Kommun— förbundet är kritiskt pä denna punkt och hävdar att regeringen inte bör fä besluta om vad som skall utredas. Vissa kommuner menar att regionplane- ringen maste strikt begränsas till att belysa regionala frägor. så att den inte inkräktar pa det kommunala planmonopolet.

För egen del anserjag att utredningens förslag till avgränsning av arbets- uppgifterna lätt en lämplig avfattning och att regeringen bör ha befogenhet att i stora drag bestämma regionplaneorganets uppgifter. Jag ansluter mig alltsä till utredningen i denna del.

Som utredningen har framhällit är det angeläget att regionplaneorganets arbetsuppgifter begränsas till klart regionala frägor och inriktas pä att i sädana fragor skaffa fram underlag för medlemskommunernas och de statliga myndigheternas planering inom regionen. Det skall med andra ord vara fråga om spörsmäl som bör behandlas ur ett vidare perspektiv än den enskilda kommunens eller där olika kommuners önskemäl katt behöva sammanjämkas. Har initiativet till att inrätta en regional organisation för- anletts av konkreta problem sotn det är mycket angeläget att lösa. kan det bl.a. av kostnadsskäl vara befogat att i sädana fall begränsa regionplaneor- ganets kompetens till just dessa arbetsuppgifter.

l—iarhi'tgorna för att regeringen därvid skulle kunna på ett olämpligt sätt inskränka kommunernas eget planeringsansvar är enligt min mening obefo— gade. Är situationen i ett omräde sädan att det för ett välordnat samhälls- byggande fordras samfällda Iösningar i de berörda kommunernas gemen- samma intresse. kan det inte betecknas som en obehörig begränsning av den primärkommunala kompetensen att regeringen i sitt förordnande av rcgionplaneorgan bemyndigar detta att bevaka de för området gemensam- ma planfrt'tgorna. Graden av konkretion vid bestämmandet av ansvarstmt- rädet mäste bedömas frän fall till fall.

Vad gäller förhällandet mellan regionplaneorganet och länsstyrelsen medför helt naturligt inrättandet av ett sådant organ att länsstyrelsen kan avlastas vissa utrednings- och planuppgifter. Detta kan möjligen ses som en inskränkning av länsstyrelsens uppgift att samordna markanvändnings- och bebyggelsefrt'tgor i länets kommuner. För min del ftnnerjag det riktiga- re att se pä inrättandet av ett rcgionplaneorgan som en önskvärd komplet— tering av planeringsresurserna i länet. vilket bör underlätta för kommuner- na oeh länsstyrelsen att fä fram erforderligt bedömningsunderlag i kompli- cerade planeringslägen. Det bör vara möjligt för länsstyrelsen och region- planeorganet att komma överens om en lämplig arbetsfördelning.

Hänvisningar till S9-5

  • Prop. 1985/86:1: Avsnitt 235

9 Reginupluucl'iltg 9.5.1

Prop. 1985/86: ] [97

9.5.2 R('_L'i()llpflll7

r—u '..

.fl-li'ttjörslag: Regionplaneorganet skall ha möjlighet men inte skyldighet att frän tid till annan sammanfatta sitta arbetsresttltat i en formell

regionplan.

Utredningen föreslär att regionplaneorganet skall kunna inom sitt an- svarsomri'ide anta en regionplan för hela regionen eller en del av den. Även om det i första hand gäller för regionplaneorganet att biträda kommuner. länsstyrelser och sektormyndigheter med regionala synpunkter på markan- vändning m.m.. kan det enligt utredningen vara lämpligt att dessa syn— punkter kan sammanställas till en formell regionplan. Utredningen anser att en sädan plan inte behöver vara heltäckande utan att den skall kunna begränsas till aktuella regionala problem och frägor.

Av remissinstanserna har endast ett fätal tagit upp frågan om PBl. bör innehålla regler om en formell regionplan. De som yttrat sig i saken anser liksom utredningen att det fortlöpande utredningsarbetet bör komma i första hand men att det bör finnas möjlighet att upprätta en formell plan.

Jag delar utredningens uppfattning att det kan finnas skäl att avstämma läget beträffande regionala frågor från tid till annan genom att sammanstäl- la en formell plan. som kan bli föremäl för samråd och offentlig debatt. Upprättandet av en sådan plan skall alltså vara frivilligt. Jag finner det värdefullt att det finns möjlighet att upprätta en formell plan för att därmed främja en öppen debatt om angelägna regionala frågor och ge anledning för de berörda kommunerna att ta ställning i sädana spörsmål. För planarbetet i de enskilda kommunerna katt det vara till nytta att ha tillgång till en antagen regionplan som underlag. För de statliga sektormyndigheterna och länsstyrelserna bör en sammanställning av ställningsta'ganden inom ramen för ett plandokument ge bättre överblick och därmed underlätta överlägg- ningar med kommunerna i översiktliga planfrägor.

.lag ansluter mig alltsä i denna fraga till utredningens förslag att region— planeorganet skall efter eget val kttnna upprätta en formell regionplan.

Upprättandet av en sädan plan skall vara frivilligt. I fråga om förfarandet när planen skall antas bör bestämmelserna om antagande av översikts- planer kunna i huvudsak tillämpas även pä regionplaner. Jag äterkommer till detta i specialmotiveringen (7 kap. 4—7äs').

5.3 Regi:mplunwts giltig/tet (N'/l rer/um 9.

F

I Mittförslag: Regionplanen skall antas av regionplaneorganets fullmäk- tige men beslutet skall kunna prövas av regeringen. Planen skall gälla

] under en tid av högst sex är. Den skall tjäna till ledning för beslut om | översiktsplaner. detaljplaner och omrädesbestämmelser. |_

9 Rvgionplunering OJJ—9.5.3

Prop. 1985/86: 1 198

Utredningen har föreslagit att en regionplan skall bli gällande genom att den antas av regionplaneorganets fullmäktige men att det skall finnas en möjlighet för regeringen att efter särskilt beslut pröva planen. Planen skall gälla under en tid av högst set-. är. Den skall dock kunna ändras eller upphävas före utgången av den bestämda tiden. Planen skall tjäna till ledning för fysiska planer och andra markanvändningsheslut.

Endast nägra fä remissinstanser tar upp dessa frågor. Ett par instanser framhåller att länsstyrelsen bör kunna underställa en regionplan regering- ens prövning för att stärka planens auktoritet.

Jag ansluter mig till utredningsförslaget om att en regionplan skall antas av organets fullmäktige för viss tid. Erfarenheten av hittills antagna och fastställda regionplaner visar att det är lämpligt att de har en tidsbegränsad giltighet. Sex är. dvs. två kommunala mandatperioder. ftnnerjag vara en väl avvägd tidrymd. Skulle planen efter utgången av denna tid befinnas alltjämt vara aktuell. bör den kunna bli föremål för nytt antagande. Jag anser det överflödigt att det särskilt föreskrivs att planen kan ändras eller upphävas före den bestämda tiden.

I fråga om regionplanens verkningar anser jag att den bör tjäna till ledning för beslut om översiktsplaner. detaljplaner och omrädesbestäm- melser.

Vad slutligen gäller frågan om regeringsprövning anser jag att det bör vara tillräckligt att t. ex. länsstyrelsen och andra statliga myndigheter samt berörda kommuner kan hemställa hos regeringen om prövning av planen. Jag återkommer till den frägan i specialmotiveringen ( l2 kap. 5 S').

9 R('_g'iunplum'ring 9.5 .3

Prop. 1985/86: 1 - l99

10. Plangenomförande

Hänvisningar till S10

Sammanfattning

l syfte att belysa genomförandefrägorna ställs krav på att en genomfö- randebeskrivning skall fogas till detaljplaner (s. 202") Kommunen fär besluta att viss exploatering skall fä genomföras i de enskilda fastighetsägarnas regi genom exploateringssamverkan (s. 206) Bestämmelser om gemensamhetsanläggningar och förändringar i fas— tighetsindclningen kan meddelas i en fastighetsplan. som kan sägas utgöra en utbyggnad och modernisering av dagens tomtindelning ts. 209) - För att underlätta genomförandet av detaljplaner föreslås regler om

avstående av mark som i huvudsak stämmer överens med vad som gäller

f.n. ts. 216)

Kommunen skall färdigställa gator och andra allmänna platser efter hand som bebyggelsen färdigställs i enlighet med detaljplanen. l förhäl- lande till vad som gäller f.n. förenklas bestämmelserna om upplåtande av gator och andra allmänna platser (5. 220) De gatukostnadsregler som gäller f.n. ändras i vissa hänseenden. Kom- munfttllmäktige får möjlighet att delegera beslut i vissa gatukostnads- ärenden, och bestämmelser om samråd införs i fråga om förslag till uttag av gatukostnader. Vidare utökas möjligheterna att få jämkning av gatu- kostnadsersättningen i vissa fall och slutligen görs räntelagens regler om dröjsmåls- och avkastningsränta tillämpliga på kommttnens fordringar på gatukostnadsersättning (s. 22l ).

10.1 Allmänna utgångspunkter

Med plangenomförande menas i dag vanligen de åtgärder som vidtas efter fastställelse av en detaljplan för att förverkliga de syften som kommer till uttryck i planen. Det kan gälla t.ex. byggande av gator. vatten och avlopp m.m. samt fastighetsrättsliga ätgärder såsom fastighetsbildning. inrättande av gemensamhetsanläggningar m.m. Utredningen har redogjort för de viktigaste genomförandemedlen i dessa avseenden ts. 365—37l ).

Jag vill redan nu framhälla attjag delar utredningens och flertalet remiss- instansers uppfattning att plangenomförandet i PBL bör ses i ett vidare sammanhang än som tidigare har varit vanligt. Jag tänker i första hand på de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för planens genomförande. men också de fastighetsrättsliga genomförandefragorna behöver ges en ökad uppmärksamhet. Planeringen i tiden för olika ätgärders genomföran- de och samordningen mellan olika ätgärder är exempel på andra viktiga delar i ett effektivt plangenomförande. Likaså är det viktigt att stttdera de at'lministrativa förutsättningarna för genomförandet. Särskilt genomföran- de av förnyelseiitgärder utgör ofta en komplicerad process med en växelvis

[(I Piu/rymnin- _fi'irumlt' I () — I (I. I

Prop. l985/86: ! 200

användning av olika administrativa och finansiella instrument. Inslaget av förhandlingar med fastighetsägare och andra intressenter är vanligtvis betydande.

Det nu anförda medför att man mäste lägga stor vikt vid samspelet mellan planläggningen. projekteringen och genomförandet. Det är nödvän- digt att man redan vid planläggningen skaffar sig kännedom om vilka genomförandemedel sotn bör användas i det enskilda fallet och att dessa redovisas. Därvid har samrädet med kommunala organ. statliga myndighe- ter. fastighetsägare och brukare stor betydelse. Frän säväl allmän som enskild synpunkt är det angeläget att planen och grunddragen av genomfö- randet kan bedömas som en helhet när planen ställs ut och antas. ! likhet med utredningen föreslär jag därför att en särskild genomförandebeskriv- ning skall upprättas i anslutning till detaljplaner. Däremot anser jag — i likhet med mänga remissinstanser — att en genomförandebeskrivning inte alltid fyller nägon reell funktion beträffande översiktsplanen. Därför bör genomförandebeskrivningar till översiktsplaner inte vara obligatoriska.

Som jag tidigare har påpekat kommer en stor del av det framtida byggan- det att ske i befintlig bebyggelsemiljö. främst i form av sanering. förnyelse och förtätning av bebyggelsen. Detta ställer större krav på effektivare genomförandemedel än 'ad som är fallet vid nyexploatering. Det kan gälla t.ex. förbättrade möjligheter att få till stånd gemensamhetsanläggningar och förändringar i fastighetsindclningen. I detta syfte har utredningen föreslagit en ny planform fastighetsplanen - som kan sägas utgöra en utbyggnad och modernisering av dagens tomtindelning. I likhet med mänga remissinstanser ansluter jag mig i stort till tttredningsförslaget i denna del.

Kommunens möjligheter att lösa mark hör ocksä till plangenomförandet. ] likhet med utredningen anserjag att nu gällande inlösenmt'ijlighetcr inom stadsplan bör i huvudsak oförändrade föras över till PBL.

Redan den föreslagna utformningen av plansystemet innebär i sig nya genomförandemöjligheter. Genom förslaget om genomförandetid i detalj- planer torde som regel genomft'jrandet komma att påskyndas av ätgärder antingen frän fastighetsägarna eller från kommunen. Som jag tidigare har förordat (avsnitt 8.3. I) bör det vara tnöjligt att bestämma olika genomför- andetider för olika delar av ett planområde. Därmed kan utbyggnaden ges en viss styrning. Detta är viktigt inte minst vid en successiv utbyggnad och vid förändringar av befintliga bebyggelsemiljöer.

Bäde planläggningen och genomförandet förutsätter ett lagarbete med tyngdpunkt inom skilda sakkunskaper. Dessutom kan planer fä väsentligt olika ekonomiska konsekvenser beroende på hur de genomförs. Även om det bör stä varje kommun fritt att bestämma vilket kommunalt organ som skall ha ansvaret för genomförandcfrägorna. blir det i mänga kommuner sannolikt kommunstyrelsen som med sitt övergripande. samordnande och ekonomiska ansvar får ett avgörande inflytande pä bedömningen av hur genomförandefrägorna bör beaktas i ett tidigt skede av planarbetet. Det är

I() Plangt'nom- jär-unde l(). l

Prop. 1985/86: 1 ' 20l

i många kommuner vanligt att genomförandefrägorna handläggs av särskil- IO P/ll'wl'HOM- da fastighetsnämnder. Denna möjlighet kommer att finnas kvar även i fl.)-""'"!” fortsättningen.eftersom varje kommun själv får bestämma var ansvaret för II).] genomförandet bör ligga.

lnnanjag gär in på en närmare beskrivning av de föreslagna genomföran— demedlen vill jag erinra om att nya regler om gatttkostnader trädde i kraft den ljanttari [982 (prop. l980i'Xl: löS). Även detta kan ses som en förstärk- ning av dagens genomförandemedel. PBL-utredningen utgick från att för- slagen frän [969 ärs vägutredning (SOU l977: lZ) och gatukostnadsutred- ningen (SOU l977:65) skttlle leda till en särskild lag om den kommunala väghållningen. Därför tog PBL- utredningen inte in nägra regler om gatu- byggande och gatukostnader i sitt förslag. De nya gatukostnadsreglerna har emellertid inte kommit till uttryck i någon särskild lag utan togs i stället in bland byggnadslagens regler om gatubyggande. I det till lagrådet remit- terade lagförslaget inarbetades de nu gällande bestämmelserna i byggnads- lagen och byggnadsstadgan om ersättning för gatukostnader utan någon ändring i sak.

Sedan kritik från skilda häll riktats mot gatukostnadsreglerna och deras tillämpning utförde en arbetsgrupp inom bostadsdepartementet en kart- läggning av tillämpningen av bestämmelserna.

Arbetsgruppenl redovisade ijuni l984 resultatet av sitt arbete i rappor- ten (Ds Bo |984: 9) Gatukostnader.

Arbetsgruppen konstaterar bl .a. att gällande gatukostnadsregler varit i kraft under endast kort tid och att många av de problem som framförts sannolikt kommer att lösas i den praktiska tillämpningen. I en del fall har arbetsgruppen dock funnit anledning att peka på möjligheter till ändringar i regelsystem m.m. som kan medverka till en bättre och smidigare tillämp- ning av gatukostnadsreglerna.

Med anledning av arbetsgruppens rapport utarbetades inom bostadsde- partementet en promemoria med förslag till ändringar i gatukostnadsbe- stämmelserna i förslaget till ny plan- och bygglag. Promemorian innehöll även ett förslag till statlig finansiering av gatukostnader för smähusfastig- heter.

Promemorian har remissbehandlats. Yttrande har avgetts av riksrevi- sionsverket. statskontoret. bostadsstyrelsen. statens planverk. statens lantmäteriverk. Svenska kommunförbundet. Sveriges bostadsrättsföre- ningars centralorganisation. Sveriges Fastighetsägareförbttnd. Sveriges Villaägareförbund. Hyresgästernas Riksförbund och Riksförbundet vi i småhus.

Jag vill nu ta upp vissa av förslagen till ändring av gatukostnadsbestäm- melserna i PBL—förslaget (avsnitt l0.6). De förslag som rör de processuella

' Dåvarande departementsrädet Rune Olsson. ordförande. samt sektionschefen Jan Söderström. Svenska kommunförbundet. förbundsjuristen Bo Wolwan. Sveriges Fastighetsägareförbund. kanslichefen Göran Olsson. Sveriges Villaägareförbund. och utredningssekreteraren Pär Svanberg. Hyresgästernas Riksförbund.

Prop. 1985/86: 1 202

reglerna i gatukostnadsärenden äterkommerjag till senare (avsnitt 18.5.2). Förslaget om statlig finansiering av vissa gatukostnader. som jag tog upp i WS$ ärs bttdgctproposition. har godtagits av riksdagen (BoU NM./8513. rskr 230). Dessa förslag bör enligt min mening lösa flertalet av de problem som varit förenade med tillämpningen av gällande gatukostnadsregler. Jag kommer emellertid att noga följa utvecklingen på detta omräde och. i den män det visar sig päkallat. överväga gatukostnadsregleringen pä nytt.

Jag vill erinra om att arbetsgruppens rapport som också innehåller redogörelser för gällande rätt — fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8. Lagförslaget i den remitterade promemorian fogas till protokollet som bilaga 0. En sammanställning av remissyttrandena i de delar som har betydelse för mina förslag finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr R l930/79).

Som jag inledningsvis nämnde återkallade regeringen genom beslut den Zl oktober 1982 det förslag till lag om exploateringssamverkan m.m. som den förra regeringen hade lagt fram för riksdagen i prop. l98l/82: 22l. Jag har övervägt lagförslagen i den återkallade propositionen och kommit fram till att de börjusteras på vissa punkter. Jag kommer senare denna dag att föreslå att ett reviderat förslag till lag om exploateringssamverkan m.m. skall föreläggas riksdagen. Särskilda bestämmelser om samordningen mel- lan en sädan lag och PBL bör införas. vilket jag också återkommer till (avsnitt lt).3).

10.2 Genomförande-beskrivning .

.tlirtförslag: I syfte att belysa genomförandefrägorna ställs krav pä att en genomförandebeskrivning skall fogas till detaljplaner.

För att ge stadga ät arbetet med att belysa genomförandefrägorna före- slärjag. somjag nyss nämnde. att en särskild handling. en genomförande- beskrivning. skall redovisas tillsammans med övriga planhandlingar vid utställning och beslut om detaljplaner. I likhet med utredningen anserjag således att genomförandebeskrivningen skall vara obligatorisk säväl vid förstagängsplanläggning som vid ändring av planer. Några remissinstanser har motsatt sig utredningsförslagct på denna punkt. De anser att genomfö- randebeskrivningen i stället bör ingå i planbeskrivningen på samma sätt som i dag. Jag är medveten om att många planbeskrivningar i dag behand— lar genomförandefrågorna på ett sätt som väl fyller de krav som jag anser att man bör ställa på en genomförandebeskrivning. I dessa fall innebär alltsä inte mitt förslag någon annan förändring än att denna beskrivning lyfts ut och redovisas i en särskild handling. Men just genom kravet att dessa frägor skall behandlas i en särskild handling åstadkommer man en belysning av frågorna också i sädana fall där de i dag inte brukar beaktas i

I!) Plungwmm- _lörmrtlt' I(). I — It!.Z

Prop. 1985/86: 1 203

tillräcklig utsträckning. Även behovet av beskrivning av genomförande- skedet blir generellt större med mitt förslag än vad som gäller i dag. Därför anser jag. i likhet med mänga remissinstanser. att kravet på en särskild genomförandebeskrivning fyller en viktig funktion.

Förutsättningarna för att ställa krav på genomförandebeskrivning till översiktsplanen och till omrädesbestämmelser är enligt min mening annor— lttnda. Översiktsplanerna är nämligen som regel inte avsedda att genomfö— ras pä samma sätt som detaljplanerna. De har en strategisk karaktär och skall bl. a. ge kommunerna handlingsberedskap. Här skulle beskrivningen förmodligen mänga gånger bli ett relativt innehållslöst dokument som enbart skulle tynga planarbetet.

I vissa fall kan det dock vara lämpligt och även nödvändigt att belysa vissa genomförandefrägor, t.ex. om man i översiktsplanen vill göra en områdesstudie för en stadsdel som skall exploateras eller förnyas. I sådana fall är det lämpligt att beskriva genomförandefrägorna i planbeskrivningcn. Jag föreslår därför inte något obligatoriskt krav på en genomförandebe- skrivning till översiktsplanen.

Lagrädet (yttrandet s. 68) har — utan att lägga fram nägot eget förslag väckt frågan om inte genomförandebeskrivning bör vara obligatorisk vid upprättandet av omrädesbestämmelser. Jag medger att det även för om— rädesbestämmelsernas del i vissa fall kan vara lämpligt och även nödvän- digt att ta upp genomförandefrägorna. t.ex. när man genom områdesbe- stämmelser vill åstadkomma en bindande reglering av byggnaders utform- ning m.m. Jag är emellertid inte beredd att föreslå något krav på genomfö- randebeskrivning till omrädesbestämmelser. Ingenting hindrar naturligtvis att en genomförandebeskrivning ändå fogas till översiktsplanen eller om- rädesbestämmelserna om det finns ett behov av det.

[0.2.1 Innehållet i genont/Firandebexkrit'ningen

En plan är normalt resultatet av ett nära samarbete mellan en rad representanter för olika intressen inom och utom kommunförvaltningen med inriktning t.ex. på skolfrågor. gator. allmänna vägar. parker, ledning- ar. grundförhällanden. markförvärv. fastighetsbildning och gestaltning. Den särskilda genomförandebeskrivningen bör enligt min mening göra det lättare att få till stånd en samverkan i både berednings- och genomföran- deskedet mellan alla dem som berörs.

Beredningen av genomförandefrågor omfattar utredning och samordning av organisatoriska. tekniska och rättsliga frägor. I beredningen bör be- handlas alla frågor som har betydelse för genomförandet av exploaterings- eller bevarandeprocessen och för verkställighet av planeringsbesluten. Inte minst viktigt i detta sammanhang är att de organisatoriska förutsätt- ningarna för genomförandet belyses. Det kan t.ex. många gånger vara lämpligt att tillsätta referensgrupper för olika genomförandefrägor. Sam- mansättning och arbetsuppgifter för sådana grtlpper kan dä vara lämpligt

[() [”la/igenom- _ li'il'tuidt" I().2—Il).2.l

Prop. 1985/86: 1 204

att belysa i genomft'irandebeskrivningen. Även '.tnsv'ar-sl”ör._lelningen mellan kommunen centralt och olika organ beträffande genomft'irandefrägor kan behöva belysas.

De synpunkter som kommer fram vid beredningen av genomförandet skall päverka planläggningen sä att det slutliga planförslaget kommer fram efter en växelverkan mellan planutformnings- och genomförandesyn- punkter. l genomft'irandebeskrivningen dokumenteras resultatet av detta arbete.

Vid översiktsplanering av begränsade omräden kommer de genomföran- defrägor som behandlas i planbeskrivningen normalt att innefatta det som vid informell översiktlig planering f. n. benämns åtgärdsprogram och som brukar redovisa vilka riktlinjer som bör gälla för genomförandet av [_ ex. fortsatt detaljplanering. för prövning av lov. för fastighetsrättsliga ätgärder m.m. Det kan också bli aktuellt att belysa t. ex. möjligheterna att genomfö- ra olika ätgärder för att säkerställa en befintlig miljö. möjligheterna till kompletterande bebyggelse inom olika samhällen liksom frågor som rör kartförst'irining och fastighetsbildning. Överväganden kan vidare behöva redovisas angående val av byggherrar. rekommendationer om upplåtelse- former samt programförutsättningar för olika upphandlingsformer. Det kan många gånger också vara lämpligt att belysa hur annan fastighetsrätts— lig lagstiftning avses tillämpas.

I likhet med vad som gäller f.n. (16.5 BS) bör enligt min mening ett planförslag åtföljas av ekonomiska utredningar. Sådana utredningar bör framdeles ingå i genomförandebeskrivningen. Det torde vara en allmänt accepterad uppfattning att ekonomiska utredningar krävs och att de i vissa fall behöver göras i flera omgängar. t. ex. när man tar ställning till lokalise— ringen av bebyggelse eller anläggningar. när man skall besluta om service eller planstandard och när man skall välja mellan olika planalternativ samt vid genomförandet.

Genom ekonomiska utredningar belyses vad marken och de tekniska anläggningarna kostar. hur de skall finanisieras etc. I detta sammanhang bör lämpligen redovisas beräknade galukostnader och hur de kommer att belasta fastighetsägarna. Av stor betydelse för genomförandet är det att klarlägga möjligheterna till statlig belåning. Även en belysning av de fram- tida driftkostnaderna kan vara av stort värde.

Vid detaljplaneläggning blir det vanligtvis också en viktig uppgift att bedöma genomförandetit'lens längd. Denna bedömning bör göras i genom- förandebeskrivningen. varefter resultatet av bedömningen tas in i en plan- bestämmelse. ] genomförandebeskrivningen vid detaljplaneläggning kan vidare förutom planekonomin —- behöva belysas t.ex. frågor om mark- förvärv. behov av tekniska undersökningar. finansieringsmöjligheter. pro- jekteringar. fastighetsbildning. huvudmannaskap för olika genomföran- deätgärder. tids— och etappindelningar. exploateringsavtal och vård av skyddsvärda miljöer. När det gäller markförvärv vill jag peka på en speci—

Il) Plungwmm— jämnt/(' [0.2 . I

Prop. 1985/86: I 205

ell fraga som rör fastighetsägarens skyldighet att i vissa fall överläta eller uppläta mark titan ersättning. Sä'tlan skyldighet föreligger f.n. enligt 70 resp. ll3s byggnadslagen. Jag kommer senare (avsnitt 10.5.1) att föreslä motsvarande bestämmelseri PBL. Enligt min mening är det väsentligt att sädana skyldigheter penetreras i detaljplanen. Eftersom det närmast är en fräga om plangenomförande. bör överväganden om skyldighet att överläta eller upplåta mark redovisas i genomförandcbeskrivningen,

Jag kommer senare (avsnitt [().-1.3) att föreslå att fastighetsplanen i vissa fall upphävs automatiskt till följd av att en detaljplan ändras. Säd-ana effekter för fastighetsplanen bör tydligt redovisas i detaljplanens genom— förandebeskrivning.

En genomförandebeskrivning bör inte göras mer omfattande än som krävs för att klara ut den aktuella situationen. Attjag nu har räknat upp en rad tekniska. ekonomiska och fastighetsrättsliga frägcställningar fär givet- vis inte uppfattas sä att alla dessa faktorer alltid skall behandlas. Som jag nyss framhöll är genomförandefrägorna ofta av sädant slag att detaljerade ställningstaganden mäste anstä till ett senare skede än det då planen upprättas. l sädana fall kan beskrivningen redovisa enbart principerna för genomförandet. [ fråga om ekonomiska kalkyler blir det då fråga om schablonartade uppskattningar.

[0.2.2 (imnuri/"ört!lidt'lwslu'ivninyr'nx va'/(ningar

Av vad jag nu har anfört framgär att genomft'irandebeskrivningen är avsedd att utgöra en del av bakgrundsmaterialet för planbesluten och att den således inte skall ha någon självständig rättsverkan. Någon möjlighet till överprövning av beskrivningen behövs alltså inte. I den mån den berör det fastighetsrättsliga genomförandet anserjag i likhet med utredningen att beskrivningen bör vara vägledande för fastighetsbildningsmyndighetens prövning vid förrättningar enligt fastighetsbildningslagen. anläggningsla- gen och ledningsrättslagen. Beskrivningen ger således uttryck för hur kommunen anser att en viss genomförandefräga bör lösas. Denna inställ- ning är inte bindande för förrättningen. utan fastighetsbildningsmyndighe- ten är skyldig att pröva den aktuella ätgärden enligt reglerna i resp. lag med beaktande av de synpunkter som framförs.

Detta är en förändring i förhällande till dagens bestämmelser i anlägg— ningslagen och ledningsrättslagen. Om en anläggning eller en ledning är förutsatt i en plan. skall förrättningsmyndigheten normalt inte pröva om fördelarna överväger kostnader och olägenheter (bätttadsprövning). För anläggningar gäller motsvarande för prövningen av frägan om en anlägg— ning är av väsentlig betydelse för en fastighet (väscntlighetsprövning). Jag kommer i stället att föreslå att bätnads- och väsentlighetsvillkorcn samt tästighetsindelningen skall kunna prövas i fastighetsplanen. om det anses angeläget med en prövning av byggnadsnämnden i sädana frägor. En sädan

IU I'lmtet'nom- jfiramle /(.).2.I — IU.2.2

Prop. 1985/86: 1 206

lösning har ocksä utredningen föreslagit. Jag äterkommer senare (avsnitt 10.4) till dessa frågor.

Även beträffande kommunens handläggning av frågor om allmänna vat- ten- och avloppsanläggningar. fjärrvärmcanläggningar. vägar m.m. bör genomförandebeskrivningen endast vara vägledande. Det kan t.ex. vara fråga om vilka vägar eller ledningar som skall ha allmänt eller enskilt. underhäll eller vilka taxebestämmelser som skall tillämpas för ett visst område. Den formella prövningen skall säledes ske enligt resp. speciallag.

Ett viktigt moment vid behandlingen av genomförandefrägorna är. som jag förut har framhällit. samrädet mellan kommunala organ. statliga myn- digheter. fastighetsägare och brukare. l fastighetsrättsliga frågor är samrä- det med fastighetsbildningsmyndigheten särskilt viktigt.

10.3 Exploateringssamverkan

i'l'littförslug: Kommunen får besluta att viss exploatering skall få ge- nomföras i de enskilda fastighetsägarnas regi genom exploateringssam— verkan.

Som jag tidigare nämnt kommerjag senare denna dag att föreslå att ett reviderat förslag till lag om exploateringssamverkan m.m. skall föreläggas riksdagen .

I korthet innebär förslaget följande. Bestämmelserna om exploaterings- samverkan kan i första hand ses som medel att genomföra kommunala planintentioner. Förslaget gör det möjligt för flera fastighetsägare inom ett område att tillsammans vidta åtgärder för att ställa i ordning mark för ny bebyggelse eller förtätning eller andra förbättringar i redan bebyggda om— räden. Förslaget innebär också att den ökning av markvärdet som en ny eller ändrad detaljplan kan medföra kan fördelas mellan fastigheterna i förhållande till deras ursprungliga ägoinnehav inom området.

Vid min presentation av förslaget kommer jag att ta upp kopplingen mellan PBL och lagen om expioateringssamverkan. Jag kommer då att föreslå att exploateringssamverkan får ske endast om kommunen i detalj— plan eller omrädesbestämmelser tillåter sådan samverkan inom området och bestämmer de närmare villkoren för samverkan. l kravet på detaljplan eller omrädesbestämmelser ligger den avgörande skillnaden gentemot för— slaget i den återkallade propositionen. nämligen att samverkan blir beroen- de av ett kommunalt initiativ genom ett planbeslut. Detta stämmer bättre överens med utredningsförslaget och visar tydligare att exploateringssam- verkan i första hand är ett medel att genomföra kommunala planinten- tioner.

Hänvisningar till PS7

10 Plangenam— förande [0.2.2— 10.3

Prop. 1985/86: 1 207

I!).3.I ("ir/imilitanta/nie vill/tur ,

De grundläggande villkoren för att exploateringssamverkan skall fä komma till ständ har utredningen tagit in i förslaget till PBL. Bestämmel- serna aterfinns i ll kap.. som avhandlar vissa frägor om plangenomförande || 1 kap. 22 s*).

Enligt utredningsförslaget är exploateringssamverkan avsedd att använ- das inom sädana omräden där det är angeläget att området bebyggs i ett sammanhang med hänsyn till den framtida utvecklingen av samlad bebyg- gelse eller för att ett planmässigt byggande skall främjas inotn ett omräde med samlad bebyggelse eller av någon annan jämförlig orsak. Dessutom förutsätts att omrädet är uppdelat mellan flera fastigheter på ett sådant sätt att ätgärder för områdets ändamålsenliga bebyggande härigenom försvä- ras. Förslaget. som är utformat i nära anslutning till expropriationsgrun- derna i Zkap. ls expropriationslagen. innebär således att området skall avgränsas pä planmässiga grunder.

Förslaget innebär vidare att det är kommunerna som i ett särskilt beslut — ett markförordnande — anger de närmare villkoren för exploaterings- samverkan. såsom syftet med den avsedda exploateringen och avgränsnin- gen av samverkansområdet.

Mitt förslag bygger på samma grundläggande tankar som utredningsför- slaget. nämligen att exploateringssamverkan skall användas. om det med hänsyn till bebyggelseutvecklingen är angeläget att i ett sammanhang ställa i ordning mark för bebyggelse och utföra anordningar för bebyggelsen.

Som jag tidigare har nämnt är det närmast omrädesbestämmelsernai nu föreliggande förslag som liknar ntarkförordnandet i utredningsförslaget. Genom omrädesbestämmelserna får man en möjlighet att på planmässiga grunder avgränsa ett samverkansomräde. Om samverkansområdet omfat- tar omräden som inte kommer att direkt beröras av bebyggelseexploate- ring ges också möjligheter att i omrädesbestämmelser ge riktlinjer för den framtida markanvändningen inom sädana områden. Det bör således i förs- ta hand vara i form av omrädesbestämmelser sotn kommunen medger exploateringssamverkan.

] vissa situationer torde det emellertid vara lämpligt att genomföra redan befintliga detaljplaner genom exploateringssamverkan. I sådana fall blir — vilket framgår av förslaget till lag om exploateringssamverkan genom- förandemedlen inte lika effektiva. eftersom möjligheterna att lösa in mark samt möjligheterna till värdeutjämning väsentligt minskar. Trots detta kan det mänga gånger vara angeläget att ett flertal fastighetsägare genom exploateringssamverkan kan uppträda samfällt för att genomföra en plan.

Som jag tidigare (avsnitt 8.8.l) har nämnt bör det inte vara möjligt att läta omrädesbestämmelser omfatta områden med detaljplan. För att undvi— ka en ordning som skulle innebära att man först måste upphäva detalj- planen för att sedan besluta om exploateringssamverkan och därefter pä

[() P/ungt'nmn— jär/mdr 10.3. I

Prop. 1985/86: 1 208

nytt anta detaljplanen. föreslär jag att en möjlighet öppnas att även i detaljplanens form besluta om cxploateringssamverkan.

[0.3.3 Avgränsning ut' SUN?l'('I'Å'NII.W)I)II'å(/l'l l)). m.

Avgränsningen av det omräde inom vilket samverkan skall ske. är en viktig fräga när omrädesbestämmelserna eller detaljplanen beslutas. Gränsdragningen har direkt betydelse för vilka fastigheter som får möjlig- het att delta i exploateringen och som därmed kan fä del av företagets avkastning. Eftersom exploateringssamverkan i första hand bör ses som ett medel att genomföra kommunala planintentioner. bör gränserna för samverkansomrädet som jag nyss anförde bestämmas utifrån planmässiga principer. dvs. efter vad som är lämpligt att planlägga i ett sammanhang. Därvid bör också enskildas intressen tillbörligen beaktas. När samverkan skall avse ett område som skall detaljplaneläggas. vilket torde bli det vanligaste. är det nödvändigt att arbetet med planen har fortskridit sä längt att kommunen har en klar uppfattning i frägan om den planmässiga av- gränsningen av samverkansomrädet. Formellt bör det slutgiltiga beslutet om gränserna för samverkansomrädet meddelas av fastighetsbildnings- myndigheten i förrättningen. men kommunens ställningstagande bör vara bindande för fastighetsbildningsmyndighetens beslut i denna del. Kom— munen kan i sin prövning bl.a. väga in de kommunalekonomiska konse- kvenserna av en exploatering och därmed sammanhängande utbyggnad av kommunal service.

Som jag tidigare framhällit skall exploatcringssamverkan kunna utnytt- jas bl.a. för att underlätta genomförandet av befintliga detaljplaner där markägandet är splittrat. Samverkansomrädet bör därför även kunna om— fatta ett redan tidigare detaljplanelagt område. Det bör också kunna omfat- ta en del av ett sådant område. t. ex. ett kvarter. eller i övrigt en begränsad del av ett område med en gällande plan som av någon anledning inte har blivit genomförd.

Det torde ibland vara olämpligt att anta en detaljplan för hela det omräde som bör omfattas av exploateringssamverkan. Vid främst fritidsbebyggel- se torde sekundära grönområden. dvs. omräden som inte fordrar gemen- sam skötsel men ändä utgör en förutsättning för den tillkommande bebyg- gelsen. kunna lämnas utanför detaljplanen. Detta innebär att värdeutfallet av en detaljplan i vissa situationer kommer att fördelas mellan samtliga fastighetsägare inom ett samverkansomräde. trots att detaljplanen inte omfattar alla fastigheterna.

Som ocksä framhölls i den återkallade propositionen (Håll/82:22!) är det väsentligt att enskild exploateringssamverkan står i överensstämmelse med kommunens syn på exploateringens genomförande. Vid det ställ— ningstagande som kommunen gör i fråga om lämpligheten av att överlämna exploateringen till fastighetsägarna skall hänsyn tas till behovet av att bebyggelseätgärder och med bebyggelsen sammanhängande anordningar

IO Plungt'nrmi- förande

[0.3.1 [0.3.2

Prop. 1985/86: 1 ' 209

utförs eller förbättras i ett sammanhang. Åtgärderna bör ocksä vara sädana att de med hänsyn till bl. a. omfattning. teknisk komplexitet och sakägar— nas kompetens är lämpliga för fastighetssamverkan. Det kan ocksä finnas skäl för kommunen att särskilt bedöma fastighetst'igarnas förutsättningar att genomföra den begärda exploateringen.

10.4. Fastighetsplan

Min_lör.tlu_i.>: Bestämmelser om gemensamhetsanläggningar och föränd— ringar i fastighetsindelningen kan meddelas i en fastighetsplan. som kan sägas utgöra en utbyggnad och modernisering av dagens tomtindelning.

I'().4.I Behovet at'fastighetsplan

Tillkomsten av fastighetsbildningslagen är 1972 medförde att tomtindel- ningens fastighetsbildande verkan upphörde. Fastighetsbildning sker nu- mera alltid genom förrättning enligt fastighetsbildningslagen inom ramen för ett eller flera fastighetsbildningsinstitut. I samband med att den lagen infördes ändrades byggnadslagstiftningen så att tomtindelning numera kan användas för att vid ett successivt plangenomförande garantera ett bättre markutnyttjande genom möjligheten att lägga ut servitutsomräden och samfällighetstomter för kommande fastighetssamverkan. Vidare effektivi- serades fastighetsbildningslagstiftningen i plangenomförande syfte. Detta har fått till följd att tomtindelning numera kommer till användning endast i begränsad omfattning när det gäller detaljplanering för nyexploatering av områden i en ägares hand. Tomtindelning grundar rätt till inlösen enligt 47s byggnadslagcn och 8kap. 45 fastighetsbildningslagen. lnlösen enligt byggnadslagcn innebär i princip att kommunen har rätt att lösa tomtdelar som ett är efter tomtindelningen tillhör olika ägare. Inlösen enligt fastig- hetsbildningslagen innebär i princip att ägare till en sådan tomtdel fär lösa återstoden av tomten.

Enligt utredningen finns det behov av ett institut som motsvarar dagens tomtindelning och som ger möjligheter att i ett planpolitiskt sammanhang få en helhetsbild av hur fastighetsindelningen skall utformas. t.ex. inom ett kvarter. Vidare ansåg utredningen att det också behövs någon form av beslut som kan påskynda genomförandet genom att medge vissa tvångsåt- gärder när det gäller fastighetsindelningen. Även frågor om fastighetssam- verkan kan det vara lämpligt att pröva i planpolitiska beslut. Det kan gälla gemensamhetsanläggningar för befintlig bebyggelse. t.ex. vid gårdssane- ringar. En annan typ av anläggningar som kan behöva regleras är parke- ringsanläggningar för flera fastigheter.

Utredningen har föreslagit att de nu nämnda frägorna skall kunna be- handlas i en fastighetsplan som kan användas säväl inom som tttom en detaljplan. Jag ansluter mig till utredningens bedömningar angående beho—

Hänvisningar till S10-4

10 PIangenmn- jö'runu'z' lU.3.2—1().4.I

Prop. 1985/86: ] 210

vet av en särskild platt som behandlar genomförandefrägor inom detalj- planelagda omräden. Däremot anser jag att det inte finns nägot behov av en sådan plan i områden utan detaljplatt. I det följande skall jag närmare tttvcckla min ståndpunkt. Jag ansluter mig också till förslaget att planett bör benämnas fastighetsplan. Detta medför att uttrycket fastigltetsplan i 4kap. 25; fastighctsbildningslagen mäste ersättas med en annan benäm- ning för de utredningar som där åsyftas. Jag äterkommer i annat samman- hang med förslag till ändringar i fastighetsbildningslagen.

De nu angivna användningsomrädena för fastighetsplanen innebär att den mänga gänger kommer att upprättas vid en senare tidpunkt än detalj- planen. Även av rent praktiska skäl är det därför en fördel att dessa frågor kan behandlas i en separat handling.

Som jag nyss anförde delar jag inte utredningens uppfattning att fastig- hetsplanen skulle fylla en viktig funktion utanför områden med detaljplan. Jag anser nämligen att den fastighetsrättsliga lagstiftningen vid sidan av PBL är fttllt tillräcklig i de allra flesta fall. Övetföring av mark kan ske — i viss utsträckning även tvångsvis — genom fastighetsreglering enligt fas- tighetsbildningslagen. Gemensamhetsanläggningar kan komma till stånd utanför detaljplan efter prövning enligt bestämmelserna i anläggningsla- gen. Jag kommer senare att föreslå förändringar i anläggningslagen som kommer att innebära att förutsättningarna att inrätta gemensamhetsanlägg- ningar även utanför detaljplan kommer att förbättras.

Den nuvarande fastighetsrättsliga lagstiftningen. fastighetsbildningsla- gen. anläggningslagen och ledningsrättslagen. är utformad så att plange- nomförandet skall kunna gå smidigt. Byggnadsnämnderna har en vid— sträckt rätt att ta initiativ till fastighetsbildningsförrättningar och till för- rättningar för att inrätta gernensamhetsanläggningar. Även i övrigt har byggnadsnämnderna ett stort inflytande i förrättningarna. l genomförande- beskrivningen kommer bl.a. de rättsliga genomförandefrågorna att bli beaktade och redovisade på ett sådant sätt att det normalt skall vara möjligt att genomföra planen fastighetsrättsligt direkt genom att ansöka om nödvändiga förrättningar. Det samräd med fastighetsbildningsmyndighe- ten och med berörda fastighetsägare. som enligt vadjag nyss anförde skall ske vid beredningen av genomförandefrägorna. torde i de allra flesta fallen visa om det kan antas uppstä några sädana särskilda problem att genomfö- ra ändringar i fastighetsindelningen eller att inrätta gemensamhetsanlägg- ningar att en fastighetsplan behöver upprättas. Fastighetsplanen kan säle- des sägas vara ett medel att ge vissa delar av genomförandebeskrivningen rättsverkan. Detaljplanen i sig själv har således ingen bindande verkan beträffande fastighetsindclningen inom ett kvarter eller beträffande gemen- samhetsanläggningar.

!() Plangt'nmn- förande I 0.4.1

Prop. 1985/86: 1 - Ztl

[0.4.2 Rättsver/um

Som jag nyss föreslog skall det vara inöjligt att med fastighetsplanen läsa den framtida fastighetsindelningen. Vidare bör fastighetsplanen grunda inlösenrätt för kommunen och enskilda på samma sätt som dagens tomtin- delning. Jag äterkommer till detta senare ("avsnitt ltl.5.l. Fastighetsplanen bör också få återverkningar på bygglovsprövningen genom att bygglov inte får ges till åtgärder på en fastighet som inte stämmer överens med fastig- hetsplanen. Jag äterkommer till detta i specialmotiveringen (8 kap. Hå). ] det följande skall jag uppehålla mig vid fastighetsplanens rättsverkan be- träffande gemensamhetsanläggningar.

När en gemensamhetsanläggning i dag är förutsatt i en fastställd general- plan. stadsplan. tomtindelning eller byggnadsplan. skall anläggningen nor— malt kunna inrättas utan hinder av anläggningslagcns s.k. väsentlighets- villkor (5 55) och bätnadsvillkor (6 :$). Väsentlighetsvillkoret innebär att en gemensamhetsanläggning får inrättas endast för sådana fastigheter för vilka den är av väsentlig betydelse. Enligt bätnadsvillkoret fär anläggning- en inrättas endast om fördelarna överväger de kostnader och olägenheter som anläggningen medför. Båda dessa villkor förutsätts således i princip ha prövats i planärendet. Detta gäller däremot inte för det s. k. opinions- villkoret i 755 första stycket anläggningslagen som innebäratt det föreligger ett hinder mot att inrätta en gemensamhetsanläggning. om fastighetsägare och hyresgäster mera allmänt motsätter sig åtgärden. Enligt paragrafens andra stycke gäller dock inte opinionsvillkoret. om behovet av anläggning- en är synnerligen angeläget.

Det är i dag relativt vanligt att gemensamhetsanläggningar mer eller mindre uttryckligt förutsätts i detaljplaner. Är det fråga om anläggningar som ganska självklart kommer att uppfylla väsentlighets- och bätnadsvill- koren. fastställs planerna ofta titan några särskilda kommentarer angående gemensamhetsanläggningen. Är det däremot fråga om mycket komplicera- de eller från bätnadssynpunkt svårbedömda anläggningar. har i vissa fall länsstyrelsen i beslutet om fastställelse påpekat att något ställningstagande inte har gjorts till frågan om planförslaget uppfyller väsentlighetsvillkoret och/eller bätnadsvillkoret. Det ankommer då på fastighetsbildningsmyn- digheten att själv göra denna prövning.

Detta får till följd att fastighetsbildningsmyndigheten inte behöver göra någon väsentlighets- eller båtnadsprövning för de okomplicerade anlägg- ningarna. Däremot mäste en sådan prövning mänga gånger göras i de svårbedömda fallen. En sädan ordning kan knappast anses vara ändamäls- enlig. En annan fråga som kan vålla problem är vilken verkan en planfast- ställelse skall ha för gemensamhetsanläggningar som har redovisats endast summariskt i planhandlingarna. Bristande redovisning av gemensamhets- anläggningar och deras konsekvenser leder ocksä till svårigheter för berör- da fastighetsägare att bedöma vilka verkningar planfastställelsen får för dem. Problemen har uppmärksammats i vissa regeringsbeslut där regering-

10 Plangenum- förande [0.4.2

PrOp. 1985/86: ]

IJ (J

en har påpekat tlet olämpliga i att fastställelsemyndigheten inte har tagit ställning till föreslagna gemensamhetsanläggningar.

Frågor om fastighetssamverkan skall. som jag tidigare anft'örde. behand— las i genmnförandebeskrivningen. Därigenom klargörs frägorna bättre än i dag. vilket bör medföra att tillämpningsproblem av det slag som jag nyss nämnde i de flesta fall kommer at'-: undanröjas. ] vissa fall kan emellertid en gemensamhetsanläggning vara sä betydelsefull för att planomrädet skall kunna fungera att man pä ett tidigt stadium med bindande verkan vill försäkra sig om att anläggningen kan komma till stånd. Här villjag ansluta mig till utredningens förslag att man i fastighetsplanen med bindande verkan skall kunna bestämma vilka anläggningar som skall vara gemen— samhetsanläggningar. vilket utrymme som skall tas i anspråk för dessa samt vilka fastigheter som skall delta i anläggningen.

För att en gemensamhetsanläggning med denna verkan skall få tas in i en fastighetsplan bör väsentlighets- och bi'ttnadsvillkoren i anläggningslagen vara uppfyllda. Vid den efterföljande förrättningen enligt anläggningslagen bör det då inte få komma i fråga att villkoren prövas pä nytt. i vart fall inte så länge den bedömning som har gjorts i fastighetsplz'tnen kan anses aktn- ell. Jag föreslår därför att dessa villkor undantas från den prövning sotn skall ske vid förrättningen enligt anläggningslagen. om anläggningen har prövats i en fastighetsplan och förrättningen påkallas före utgängen av detaljplanens genomförandetid. Detta medför behov av ändringari anlägg- ningslagen. Jag återkommer i annat sammanhang till detta.

För sädana gemensamhetsanläggningar som i och för sig är lämpliga men inte helt nödvändiga för att intentionerna i detaljplanen skall kunna uppfyl- las. behöver inte någon fastighetsplan upprättas. I dessa fall är det tillräck— ligt att man i detaljplanens genomförandebeskrivning anger vilken eller vilka gemensamhctsanläggningar som kan behövas inom planområdet. Man har också möjlighet att meddela planbestämmelser som t. ex. anger hur gemensamhetsanläggningen skall utformas om den kommer till stånd. (_)m anläggningen senare inrättas får den inte strida mot detaljplanen.

l ledningsrättslagen finns ett s. k. bätnadsvillkor (bä) som mycket nära överensstämmer med det som finns i anläggningslagen. Av samma skäl som nyss angetts beträffande anlz'iggningslagen. bör också bätnadsvillkoret i ledningsrättslagen kunna prövas redan i en fastighetsplan. Jag kommer att i annat sammanhang föreslå att även ledningsrättslagen ändras så att detta villkor undantas från den prövning som skall ske vid förrättning enligt den lagen.

Wisenrlighet.vvillkorel

Enligt gällande rätt anses väsentlighetsvillkoret prövat i planärendet. varför den efterkommande prövningen enligt anläggningslagen inte skall omfatta detta villkor Ufr prop. 1973: 160 s. l52). Någon särskild bestäm- melse om att väsentlighetsvillkoret skall prövas i planärendet finns emel—

/() Plurtgwmm- _li'irundt' II).—1.3

Prop. 1985/86: 1 213

lertid inte. Utredningen föreslog inte heller nägon sädan bestämmelse. 1!) Plungwwm- Enligt min mening vinner man emellertid i klarhet om en uttrycklig bestäm— föra/1110

.. . . ) , ; melse harom tas in 1 PBL. ” "I"

Bålnmlsvillkoret

Utredningen har föreslagit att det bätnadsvillkor som skall gälla för gemensamhetsanläggningar som tas in i en fastighetsplan bör — jämfört med motsvarande villkor i anläggningslagen — ge ett större utrymme för att väga in miljömässiga och sociala fördelar som uppkommer för de berörda fastigheterna och för dem som brttkar dessa fastigheter. oavsett om dessa fördelar motsvaras av nägon värdehöjning eller inte.

Av förarbetena till anläggningslagen framgår att dagens bestämmelser om bätnadsvillkoret medger att även sociala fördelar beaktas (jfr prop. 1973: 160. s. 150). Det har emellertid ofta framhållits att de sociala förde- larna av en gemensamhetsanläggning väger alltför lätt i förhällande till de rent ekonomiska bedömningarna. Detta kan enligt min mening välla pro- blem vid det slag av anläggningar som kommer att bli allt vanligare i framtiden. Jag tänker då närmast pä gemensamhetsanläggningar som be- hövs vid förnyelse av bebyggelseomräden. t.ex. i samband med gårdssan- eringar. Jag ansluter mig därför till utredningsförslaget i denna del. Det bätnadsvillkor som skall gälla vid prövningen av fastighetsplanen bör således utformas sä att man får större möjligheter än i dag att väga in sociala fördelar vid bätnadsprövningen. [ likhet med flera remissinstanser anser jag emellertid att bätnadsprövningen bör ge samma resultat oavsett om prövningen sker i en fastighetsplan eller i en förrättning enligt anlägg- ningslagen. Jag kommer därför att i annat sammanhang föreslå att båtnads- villkoret i anläggningslagen utformas i enlighet härmed. Som jag nyss föreslog skall detta villkor prövas när en fastighetsplan enligt PBL antas.

Opinionsvil/koret

Enligt gällande bestämmelser behöver som jag nyss nämnt — någon prövning av väsentlighets- och bätnadsvillkoret inte göras vid förrättning— en enligt anläggningslagen. om anläggningen är förutsatt i en fastställd plan. Anledningen till detta är i första hand att man redan när planen fastställs skall kunna få en garanti för att den också gär att genomföra med de gemensamhetsanläggningar som har förutsatts i planen. Däremot är inte opinionsvillkoret undantaget vid den kommande prövningen enligt anlägg- ningslagen. Som jag tidigare nämnde gäller dock — enligt 7ä andra stycket anläggningslagen — inte detta villkor. om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget. Departementschefen framhöll (prop. 1973: 160. s. 194) att denna undantagsregel särskilt kan bli aktuell att tillämpa när anläggningen är förutsatt i plan. Även jag anslttter mig till det synsättet. Någon bestämmelse om att opinionsvillkoret skall prövas behövs därför inte i PBL. Analogt med vad jag har föreslagit beträffande batnads- och

Prop. 1985/86: 1 214

väsentlighetsvillkoren bör dock undantagsrcgeln i 7 .ö andra stycket anlägg- ningslagen tillämpas i första hand under detaljplanens genomförandetid.

II).-J..? Föra/sältningurför att anta en jkuti'g/wtsp/nn

Fastighetsplanen är ett medel att genomföra detaljplaner. 1—1n fastighets- plan bör därför inte få strida mot detaljplanen. ] praktiken är det dock inte möjligt att alltid upprätthålla så stränga krav. Byggnadsnämnden bör kun- na anta en fastighetsplan som innebär vissa avvikelser från detaljplanen. t. ex. när man kommer fram till att en omrädesgräns behöver flyttas. Som förutsättning för detta bör gälla att det är fråga om en mindre avvikelse som är förenlig med detaljplanens syfte. l detta ligger ett krav att avvikel- sen inte päverkar planutformnirigen. ] annat fall måste detaljplanen ändras. Många gånger torde en sådan ändring kunna genomföras i form av ett enkelt planförfarande som jag tidigare har berört (avsnitt 8.7.3).

Ett beslut av byggnadsnämnden att anta en fastighetsplan med en avvi- kelse frän detaljplanen inom ramen för detaljplanens syfte bör få till följd att detaljplanen automatiskt anses ändrad så att den stämmer överens med fastighetsplanen. Därigenom anpassas detaljplanen på ett smidigt sätt till den fastighetsindclning som kommer att genomföras. Jag ansluter mig således — i likhet med de remissinstanser som har yttrat sig i frägan till utredningsförslaget i denna del.

Om detaljplanen ändras så att fastighetsplanen inte längre står i överens— stämmelse med detaljplanen. bör fastighetsplanen upphöra att gälla i de delar den strider mot detaljplanen. Denna verkan bör framgå av detalj- planen och redovisas särskilt i detaljplanens genomförandebeskrivning.

Fastighetsplanen behöver inte vara helt bunden till mark för enskilt bebyggande. även om detta torde bli det normala. Vid behov skall fastig- hetsplanen kunna omfatta t.ex. sädana gemensamma anläggningar på tnark för allmän plats. som kommunen enligt detaljplanen inte skall vara huvudman för.

För tomtindelning gäller i dag vissa villkor i 28—30 få byggnadslagcn och 33.5 byggnadsstadgan. l huvudsak innebär dessa villkor att ett byggnads- kvarter skall indelas i tomter pä ett ändamålsenligt sätt. I första hand bör indelningen göras i ett sammanhang för hela kvarteret. I likhet med utred- ningen anser jag att regler av i huvudsak motsvarande innebörd bör gälla även när en fastighetsplan upprättas.

Enligt dagens regler har fastighetsägare rätt att under vissa förutsätt- ningar fä en tomtindelning till stånd av mark som inte har varit föremål för sådan indelning (30% byggnadslagcn). Utredningen har föreslagit en mot- svarande rätt för fastighetsägaren att få en fastighetsplan upprättad. om han begär detta under detaljplanens genomförandetid. Jag ansluter mig till förslaget men anser att det bör modifieras så att en fastighetsplan i dessa fall skall upprättas. om det inte är uppenbart onödigt. Nägon begränsning till planens genomförandetid bör inte heller gälla.

10 Plant,-'emmz- jörandc [().—1.2— [0.4.3

Prop. 1985/86: 1 2 l 5

Under detaljplanens genomförandetid bör fastighetsägarna kunna räkna med att fastighetsplanen inte ändras. Det bör däiför och av samma skäl somjag anfört beträffande ändring av detaljplaner — endast i undantagsfall vara möjligt att ändra en fastighetsplan innan genomförandetiden för de- taljplanen har gått ut. I första hand bör detta kunna ske om alla berörda sakägare godkänner ändringen. (')in synnerliga skäl föreligger. bör bygg— nadsnämnden kunna besluta om ändring av fastighetsplanen även om inte alla sakägare godkänner det. Eftersom ändringen inte får göras så att fastighetsplanen kommer att strida mot detaljplanen. kan det knappast uppkomma någon nämnvärd skada för ft'istighetsägaren. Det är därför inte nödvändigt med några ersättningsregler i dessa situationer.

Sedan genomft'irandetiden för detaljplanen har gått ut. bör det — av samma skäl som jag anfört beträffande ändring av detaljplaner — finnas större möjligheter att ändra fastighetsplanen även mot berörda sakägares vilja. Som förutsättning för detta bör endast krävas att det är påkallat från allmän synpunkt. Härutöver bör samma regler gälla som för upprättande av en ny fastighetsplan. Detta innebär en uppmjukning i förhållande till de restriktiva bestämmelser som i dag gäller för ändring av tomtindelningar. Härigenom förbättras möjligheterna att vid ändring av olämpliga fastig- hetsplaner nä bättre helhetslösningar inom kvarteren.

I ().4 .4 Vissa _f'öijfarundtjf'ragor

I vissa fall kommer fastighetsplanen att upprättas samtidigt med detalj- planen som ett resultat av beredningen av genomförandet. I sådana fall bör fastighetsplanen behandlas tillsammans med detaljplanen och i samma ordning som denna. Om kommunfullmäktige skall besluta om detaljplanen. skall således fullmäktige i en sådan situation besluta också om fastighets- planen. Upprättas en fastighetsplan utan samband med detaljplanen. bör den ställas ut och antas av byggnadsnämnden. Många gånger torde fastig- hetsplanen sakna intresse för allmänheten. I sådana fall bör utställning kunna undvaras och samråden förenklas på motsvarande sätt som jag har föreslagit för s.k. enkelt planförfarande (avsnitt 8.7.3).

Det kan ibland inträffa att fastighetsbildningsmyndighetcn vid en för- rättning finner att en fastighetsplan behövs för att underlätta en förrättning som avser genomförande av en åtgärd som kommunen har förutsatt i en detaljplan. [ sädana fall är det enligt min mening en stor fördel om även fastighetsbildningsmyndigheten kan ta initiativ till att upprätta en fastig- hetsplan. Många gånger är det nämligen nödvändigt för fastighetsbild- ningsmyndigheten att i en särskild plan studera hur fastighetsfrågorna lämpligen bör lösas. Om myndighetens arbete kan utnyttjas som ett led i arbetet att upprätta en slutlig fastighetsplan kan man enligt min mening få ett rationellt förfarande. Enligt utredningen är detta så betydelsefullt att fastighetsbildningsmyndighetens initiativmöjlighet bör markeras genom en särskild lagregel.

10 Plangt'imm- förande 1043—1044

Prop. 1985/86: ] 2l6

Utredningens förslag har emellertid utsatts för mycket stark kritik från kommunalt häll. Man har uppfattat förslaget som en överföring av en del av den kommunala planeringskompetensen till fastighetsbildningsmyn- digheten.

Enligt min mening är dessa farhägor väsentligt överdrivna. Emellertid anserjag i motsats till utredningen att denna initiativrätt inte behöver lagregleras.

10.5 Avstående av mark m.m.

ll'Iitr/E'irslug: För att underlätta genomförandet av detaljplaner föreslås regler om avstående av mark som i huvudsak stämmer överens med vad som gäller f. n.

Jag kommer nu att behandla frågor om sådant avstående av mark som direkt tar sikte på plangenomförandet. Det gäller främst regler om skyldig- het för fastighetsägare att inom detaljplaneområdcn avstå mark och upplå- ta rättigheter till kommunen. i första hand för gator eller andra allmänna platser men även för andra ändamål. Regler om rätt för fastighetsägare atti vissa fall begära inlösen behandlarjag senare (avsnitt 18).

[0.5.1 Kommunens rätt att ta ianspråk mark

En fastställd generalplan eller stadsplan innebär enligt gällande bestäm- melser att kommunen har rätt att lösa bl.a. mark som är avsedd för annat än enskilt bebyggande. Denna rätt är av stor betydelse för möjligheterna att genomföra planerna. Därför föreslår jag — i likhet med utredningen att samma möjligheter bör finnas i PBL. Även flertalet remissinstanser har tillstyrkt utredningsförslaget i denna del. Jag återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen.

I 70 och II?» åå byggnadslagcn finns bestämmelser om fastighetsägares skyldighet att efter förordnande av regeringen eller länsstyrelsen utan ersättning överlåta eller upplåta mark som erfordras för bl. a. gator inom . stadsplan resp. vägar inom byggnadsplan. Förutsättningarna för ett sådant förordnande är att marken är i en ägares hand och att det anses skäligt med hänsyn till den nytta ägaren kan förväntas få av planens genomförande och övriga omständigheter.

[ PBL finns enbart en typ av detaljplan. Sannolikt kommer kommunen. i den mån den är huvudman för gator och andra allmänna platser. vanligen att vara ägare till mark som inte är avsedd för enskilt bebyggande. Om kommunen inte skall vara huvudman. kommer väghållningen vanligtvis att skötas av fastighetsägarna själva. genom exempelvis en anläggningssam- fällighet. Bestämmelserna i 70 och [Råå byggnadslagen fyller en viktig funktion i dag, antingen genom att de utnyttjas för att besluta om förord-

l() Plangvnmn- förande [().—1.4— [0.5.1

Prop. 1985/86: ] 2l7

nande eller genom att de utgör underlag för exploateringsavtal som träffas mellan kommun och exploatör.

En motsvarighet till 70 och Il3äs' byggnadslagcn bedömer jag som nödvändig och bör därför införas i PBL. Detta är dock inte problemfritt. F. n. är det regeringen som på ansökan av kommunen vid planens faststäl- lande beslutar om förordnande enligt 70å byggnadslagcn. Beträffande förordnande enligt llJä byggnadslagen är det länsstyrelsen som vid pla- nens fastställande besltttar om förordnande.

När detaljplanerna i fortsättningen skall bli gällande efter kommunernas antagandebeslut titan att länsstyrelsen behöver fastställa dem. kan platt- beslut och beslut om förordnande inte samordnas på samma sätt som i dag. Det kan enligt min mening inte komma i fråga att kommunen själv skulle få befogenhet att besluta om förordnande som innebär att fastighetsägare skall överläta eller upplåta mark utan ersättning. [ lagrådsremissen före- slogjag därför att länsstyrelsen. efter ansökan av kommunen. skulle beslu- ta om förordnande att avstä mark och att länsstyrelsens beslut skulle meddelas efter det att kommunen antagit detaljplanen. En annan ordning skulle nämligen innebära dels att den slutliga planutformningen inte är känd vid tidpunkten för förordnandet. dels att oklarheter skulle uppkomma beträffande förordnandets verkan om planen antogs med en annan utform- ning än som förutsattes när förordnandet beslutades.

Jag föreslog vidare i lagrådsremissen att bygglov enligt detaljplanen inte fär lämnas till ätgärder som innebär väsentlig ändring av markens använd- ning förrän ett beslut om förordnande av viss angiven utformning senare vinner laga kraft. Denna ordning liknar den jag tidigare har föreslagit beträffande t. ex. vissa för detaljplanen nödvändiga gemensamhetsanlägg- ningar.

Lagrådet (yttrandet s. 73 f) har invändningar mot mitt förslag i denna del och anför:

När kommunen ansöker om förordnande mäste den givetvis presentera ett planförslag. som kan läggas till grund för förordnandet. lnget hindrar att kommunen redovisar alternativa förslag i ansökningen. Länsstyrelsens förordnande kan självfallet avfattas så att det gäller endast under förutsätt- ning att planen utformas på ett visst sätt. Den i remissen föreslagna ordningen kan medföra att en markägare först sedan en plan antagits och beslutet därom vunnit laga kraft ställs inför kommunens anspråk att behö- va avstä mark. Visserligen rekommenderas i specialmotiveringen som ett lämpligt förfarande att förslag till förordnande upprättas samtidigt med planen och redovisas i genomft'irandebeskrivningen. Nägon lagregel om ett sädant fölfarandc har emellertid inte föreslagits. Fastighetsägaren vet vis- serligen att han behöver avstä mark men inte i vilken omfattning kom— munen kommer att kräva det av honom. Ett visst skydd ger honom bestämmelsen att han ej är skyldig att avstä mark med mindre det är skäligt med hänsyn till den nytta han kan förväntas få av planen och till övriga omständigheter. Detta i och för sig ganska bräckliga skydd kan urholkas

I!) [Vaage/mm- ..lfirmttlu

10.5, I

Prop. 1985/86: ! le

genom att kommunen med stöd av 5 kap. 9.54 vägrar bygglov till i och för sig planenliga åtgärder till dess att det föreligger ett förordnande att avstä mark. Detta kan medföra att markägaren ser sig tvingad att underkasta sig ett förordnande även i fall då han inte fär nägon nytta av planen.

En frän rättssäkerhetssynpunkt bättre ordning än den föreslagna är att låta anstä med planbeslutet till dess frågan om avstående av mark har avgjorts. Frän principiella synpunkter kan det hävdas att den domstols- prövning som är förutsatt kttnna ske i ärende om förordnande att avstä mark bör föregå den administrativa prövningen av planen. Olägenheten är att en sädan ordning kan medföra tidsutdräkt i planärendets avgörande. Men av de problem som följer av att nuvarande samordning inte kan bibehållas synes den nämnda olägenheten mindre än den försvagning av rättssäkerheten som departementsförslaget medför. Under hänvisning till det anförda föreslär lagrädet att länsstyrelsens förordnande skall avse mark som enligtförslag till detaljplan behöver tas i anspråk för de ändamål varom paragrafen handlar. Dessutom bör föreskrivas att med antagandet av planen skall anstå till dess att frågan om skyldighet att avstä mark blivit avgjord. Med den sälunda föreslagna ordningen fyller bestämmelsen i 5 kap. 9s4 ingen funktion.

Som lagrädet påpekar kan lagrådets förslag medföra tidsutdräkt genom att man i planärendet alltid måste vänta på att förordnandet vinner laga kraft. Tidpunkten för ansökan om förordnande torde emellertid kunna avpassas så att denna tidsutdräkt inte innebär nägra väsentliga nackdelar. Jag kan därför ansluta mig till lagrådets förslag.

Det är givetvis viktigt att alla berörda när planen ställs ut känner till vilken mark som omfattas av_ansökan om förordnande. Detta bör därför framgå av planens genomförandebeskrivning.

Enligt dagens bestämmelser är fastighetsägaren i de nu avsedda fallen skyldig att titan ersättning avstä mark eller upplåta mark i den män det med hänsyn till den nytta ägaren kan förväntas få av planens genomförande och övriga omständigheter prövas skäligt. Värdet av marken spelar självfallet en avgörande roll vid denna avvägning. Däremot blir det aldrig aktuellt att beakta byggnader. stängsel, växande skog m.m. som hör till fastigheten. Enligt 7l & andra stycket byggnadslagen är kommunen nämligen skyldig att betala ersättning för sädant. [ HN föreskrivs för byggnadsplanernas del att fastighetsägaren enbart är skyldig att upplåta obebyggd mark. Dessa bestämmelser har kommit till för att storleken av det omräde som skall omfattas av förordnz'tndet inte skall påverkas av om det finns byggnader eller andra anläggningar på marken.

Enligt min mening fyller inte bestämmelserna om ersättning för byggna- der nägon praktisk funktion. När fastighetsägarens skyldighet att avstå mark skall vägas mot den nytta han får av planen. mäste t. ex. värdet av bebyggd mark rimligen beräknas med beaktande av att det finns en rätt att bygga på marken en byggrätt. Jag anser det vara en bättre och mer praktisk lösning att markens värde inklusive byggnader. växande skog

[() [*[zurut'nmn- _fi'irt'mclt' [0.5.1

Prop. 1985/86: [ 219

m.m. vägs mot den nytta fastighetsägaren har av planen. Därför föreslår jag inte någon motsvarighet till "H :$ andra stycket byggnadslagcn.

I vissa fall har kommunen enligt gällande bestämmelser ocksä möjlighet att lösa mark för enskilt bebyggande i en stadsplan. Bestämmelserna i 47? byggnadslagcn ger sålunda kommunen rätt att lösa tomtdelar. om fastig- hetsindclningen inte har bringats i överensstämmelse med tomtindelningen på grund av ansökan som gjorts senast ett är efter tomtindelningens fast- ställande. Denna möjlighet utnyttjas mycket sällan i dag. Trots detta är den enligt min mening ett mycket viktigt pätryckningsmedel för att få en plan genomförd.

Utredningen har föreslagit att denna möjlighet för kommunen att lösa tomtdelar skall inträda först efter genomförandetidens slut. Flera remissin- stanser har emellertid kritiserat utredningsförslaget. Länsstyrelsen i Gäv- leborgs län pekar på att det t.ex. vid trafiksaneringar kan vara angeläget för kommunen att den i en fastighetsplan bestämda indelningen av kvarter genomförs så snart som möjligt. Enligt min mening passar utredningsför- slaget väl med det föreslagna systemet med genomförandetid. Det är först efter denna tid som kommunen bör ha möjlighet att använda inlösen som ytterligare medel för att få planen genomförd. Jag ansluter mig därför till utredningsförslaget i denna del. Det ligger i linje med den princip jag tidigare har redovisat. nämligen att fastighetsägaren under genomförande- tiden skall kunna utgå från att han får genomföra planen.

Enligt min mening bör emellertid rätten att lösa mark för enskilt bebyg- gande gä längre. Jag anser att kommunen under en viss tid efter genomför- andetidens utgång bör ha rätt att lösa all mark som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med detaljplanen. Lösenrätt bör dock inte föreligga så länge det finns ett bygglov som kan tas i anspråk.

[ detta avseende kan man alltså betrakta detaljplanen som ett slags expropriationstillständ som får utnyttjas först efter genomfiiirandetidens slut och endast beträffande kvartersmark som inte bebyggts. Ytterligare en förutsättning bör enligt min mening gälla. nämligen att det skall vara fråga om mark inom sådana planområden där kommunen är huvudman för gator och andra allmänna platser. I dessa fall bör kommunen liksom i dag vara skyldig att se till att t. ex. gator byggs ut så att inte markägarna hindras att - bygga enligt planen under genomförandetiden. Det förutsätter att kom- munen bygger ut hela eller stora delar av gatusystemet. Samtidigt kan detta till större eller mindre del bli onyttigt. om inte planen i sin helhet genomförs. Därför är det enligt min mening skäligt att kommunen fär lösa sådan mark för enskilt bebyggande där planen inte har blivit genomförd på det sättjag nyss anförde.

Med tanke på att giltighetstiden för bygglov bör vara densamma som i dag. dvs. två år. anser jag att det bör föreskrivas att talan om inlösen skall väckas inom tre år efter genomförandetidens utgång.

!() letgwwm- förande

[0.5.1

Prop. 1985/86: ] 220

_ ._ . ,_ ,_ . .. ) , _ HLR..” I—nst/ghelst/garva rull ull m 1 (mxpmÅ nmrk ”' ] ["Håll/""”

. . . . . , . lärande l Skap. 4s fastighetsbtldningslagen ges möjligheter för fastighetsägare ,'() 52—106 I

att tvångsvis förvärva mark för att man skall vinna överensstämmelse mellan fastighetsindclning och tomtindelning pä kvartersmark i en stads- plan. Dessa möjligheter bör finnas kvar. Bestämmelserna mäste emellertid ändras. eftersom dagens tomtindelning somjag tidigare har föreslagit skall ersättas av fastighetsplan. Jag återkommer till detta närjag tar upp frågan om ändringar i fastighetsbildningslagen.

[ 54 och l [2 st byggnadslagcn finns bestämmelser om rätt för fastighets- ägare att i vissa fall utnyttja obebyggd mark som är avsedd för vägända— mäl. Reglerna har betydelse framför allt innan kommunen har ställt i ordning gatorna inom en stadsplan eller innan en anläggningssamfällighet har bildats för vägar inom en byggnadsplan. Jag föreslår en motsvarighet till dessa bestämmelser i PBL.

ltl.5.3 Mede/för ut! (iver/'r'it'u r'tm'k m.m.

De medel som dagens lagstiftning erbjuder för att till kommunen över- föra mark eller rättigheter som kommunen får ta i anspråk utgörs av fastighetsbildning enligt fastighetsbildningslagen och inlösen enligt bygg- nadslagcn. Inlösen innebär att kommunen väcker talan mot fastighetsäga— ren och att fastighetsdomstoler. avgör saken.

När det gäller mark för allmän plats tillämpas oftast fastighetsreglering. Emellertid är fastighetsbildningslagen behäftad med vissa brister som gör att lagen inte är tillräckligt effektiv i plangenomförandesammanhang. Fas— tighetsbildningsutredningen (Ju 1979: | I) har e '.ellertid i ett delbetänkande (SOU 1983138) föreslagit åtgärder som bör Vidtas för att rätta till dessa brister. l avvaktan på ställningstaganden till utredningens förslag bör dock dagens ordning behållas.

10.6. Gator och vägar

10.6.) (_.z'pplr'llunclt' (It' gulor ()('lt unc/ru allmänna platser

platser efter hand som bebyggelsen färdigställs' i enlighet med detalj- planen. I förhållande till vad som gällerf. n. förenklas bestämmelserna

) ;l-1ifr_'./'0'rslau. Kommunen skall färdigställa gator och andra allmänna I om upplåtande. av gator och andra allmänna platser.

Som jag inledningsvis påpekade är det nödvändigt att bestämmelser om upplåtande av gata och gatukostnader nu tas in i PBL. Huvudmannaskapet för gator. vägar och annan mark för allmänna platser är i dag beroende av om marken är belägen inom område med stadsplan eller byggnadsplan. [ det förra fallet är kommunen huvudman och i det senare är det enskilt

Prop. 1985/86: 1 22!

hut-'udmannaskap. Reglerna om upplåtande av gata och gatukostnadcr i byggnat'lslagen och byggnadsstadgan gäller endast inom områden med stadsplan. Eftersom det bör vara möjligt att även i PBL:s system ha olika huvudmannaskap i dessa hänseenden. förefaller den bästa lösningen vara att de nuvarande reglerna förs över till PBL och blir tillämpliga. såvida inte kommunen i detaljplanen har angett att kommunen inte skall vara huvud- man för gator och andra allmänna platser.

Emellertid anserjag '.itt bestämmelserna i byggnadslagen om upplåtande av gata är alltför detaljerade. Med de möjligheter att styra en etappvis utbyggnad av detaljplaner som systemet med genomförandetidcr erbjuder. anserjag att kommunen har tillräckliga möjligheter att förhindra '.itt orim- liga krav på upplåtelse av gator kan ställas. Jag föreslår därför mera allmänt formulerade bestämmelser i detta avseende.

F.n. är kommunen i princip skyldig att till allmänt begagnande upplåta gator och andra allmänna platser efter hand som bebyggelsen färdigställs inom ett omräde med stadsplan. Gatan skall då vara slutligt iordningställd till en standard som motsvarar ortens sed. Gatukostnt'idsreglerna är emel- lertid utformade så att skyldighet att betala gatukostnadcr uppkommer sä snai't gatan kati användas för avsett ändamål. För '.itt dessa bestämmelser bättre skall stämma överens föreslår jag att kommunen — efter hand som bebyggelsen färdigställs skall vara skyldig att ställa i ordning gator och andra allmänna platser endast till en sådan standard att de kan användas för avsett ändamål. Skyldigheten att slutligt ställa i ordning allmänna platser i enlighet med detaljplanen och ortens sed bör vara fullgjord före genomförandetidens slut. Jag återkommer till dessa frågor i specialmoti- veringen.

[0.6.2 Gulu/nmtnudslnntIt'llnnn'lser

Mitt _fi'r'rxluy: De gatukostnadsregler som gäller f.n. ändras i vissa hänseenden. Kommunfullmäktige får möjlighet att delegera beslut i vissa gattikostnz-idsärenden. och bestämmelser om samräd införs i fråga om förslag till uttag till gatukostnadcr. Vidare utökas möjligheterna att få jämkning av gatiikostnadsersättningen i vissa fall och slutligen görs räntelagens regler om dröjsmåls- och avkastningsränta tillämpliga på

_|

kommunens fordringar på gatiikostnadsersättning.

I rapporten (Ds Bo l984:9) Gatukostnader föreslogs som jag tidigare nämnde vissa ändringar i nuvarande regelsystem för att få en bättre och smidigare tillämpning av gatukostnadsreglerna. Med anledning av denna rapport utarbetades en promemoria med förslag till ändringar i gatukost- nadsbcstämmelserna i det till lagrådet remitterade PBL-förslaget. Jag skall

i det följande behandla en del av förslagen i promemorian. Vissa proces- suella frägor tar jag tipp senare (avsnitt 18.5).

I!) Plungww/n- _fl'll'tllltlt' [()./). I [0.6.2

Prop. 1985/86: 1 "7

Bes[ut.vordningwr

Enligt gällande rätt bcsltttar kommunfullmäktige om avgränsningen av det område inom vilket fördelning av gatukostnaderna skall ske. om kost- nader som skall fördelas samt om grunderna för fördelningen. På samma sätt beslutar fullmäktige om motsvarande frågor dä kostnaderna för en gata skall tas ut av fastighetsägarna utmed gatan. Fullmäktige saknar möjlighet ' att delegera beslutanderätten i dessa fall till annat organ inom kommunen.

Före 1982 års ändringar av gatukostnadsreglerna hade kommunfullmäk— tige rätt att för kommunen i dess helhet eller för en viss del av kommunen meddela bestämmelser om skyldighet för fastighetsägare att bidra till kost- naden för iordningställande av gata (gatubyggnadskostnad). Eftersom be- slutet kunde ha formen av en kommunomfattande ”taxa" för gatubygg- nadskostnader. var det naturligt att beslutanderätten tillkom kommunfull- mäktige i likhet med vad som gäller för andra kommunala avgiftstaxor. Enligt nu gällande regler kan motsvarande beslut endast gälla enskilda områden eller gator. och det är inte längre lika självklart att beslutanderät- ten skall förbehållas fullmäktige. Särskilt i de större kommunerna kan det vara omständligt att endast fullmäktige får fatta beslut i gatukostnadsären— den.

Gatukostnaderna hänger intimt samman med hur detaljplanen utformas. Avgränsningen av det område inom vilket fördelning av gatukostnaderna skall ske. exploateringsgraden samt standarden på gator och parker. som har stor betydelse för gatukostnadernas storlek. styrs i stor utsträckning av planen. Omvänt har möjligheterna att genom uttag från fastighetsägarna finansiera gator och andra allmänna platser stor betydelse när det gäller att bedöma de ekonomiska förutsättningarna för ett plangenomförande. Mot denna bakgrund är det givetvis önskvärt att plan- och gatukostnadsfrå- gorna samordnas i så stor utsträckning som möjligt och att det kommunala organ som skall anta detaljplanen också har befogenhet att besluta i gatu- kostnadsfrågan.

Med hänsyn till samordningen med planfrågorna talar enligt min mening övervägande skäl för att kommunen i enlighet med vad som föreslås i promemorian— ges möjlighet att delegera beslut om gatukostnadcr på samma sätt som föreslagits beträffande antagande av detaljplan. Rcmissin- stanserna har också i allmänhet godtagit förslaget i denna del. Många gånger torde det emellertid finnas behov av att ta upp gatukostnadsfrågor utan samband med en ny eller ändrad detaljplan. Det kan med tanke på sådana fall vara onödigt att begränsa delegationsrätten till kommunstyrelse och byggnadsnämnd. Vilken kommunal nämnd som i sådana fall är mest lämpad för dessa frägor bör bestämmas av kommunen. På grund härav föreslår jag att kommunen anges som behörig att besluta om gatukost- nader. Detta innebär att delegation får ske till kommunstyrelsen eller annan kommunal nämnd i enlighet med bestämmelserna i komtnunallagen. Eftersom en gatukOstnadsutredning kan rymma principfrågor, t. ex. beträf-

[O Plangcnom— förande [0.6.2

Prop. 1985/86: 1 333

fande kostnadstäckning och fördelning. som genom den kommunala lik— ställighetsprincipen kan bli besti'immande för tillämpningen i andra områ- den av kommunen. fär — som följer av kommunallagen — delegation endast ske i ärenden som inte är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt.

Samråd

När förslag till detaljplan upprättas skall kommunen enligt vad jag tidi- gare har föreslagit samråda med bl.a. sakägare. sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget (5 kap. 20.5). Nägot sädant obligatoriskt samrädsförfarande finns i dag inte beträffande gatukostnadsutredningar.

[ likhet med arbetsgruppen anserjag att det är rimligt att berörda parter tillförsäkras tidig information och päverkansmöjligheter beträffande kom- mande uttag av gatukostnadcr. Förslag till uttag av gatukostnader bör därför alltid föregås av samråd. Samrädsförfarandet bör enligt min mening utformas på samma sätt som jag har föreslagit för detaljplanernas del. Genom en sådan ordning ges t.ex. fastighetsägarna. övriga boende i områ- det. sammanslutningar av fastighetsägare och hyresgästorganisationer möjlighet att delta i en bred debatt på ett tidigt stadium. dä det finns faktiska möjligheter till påverkan. och kommunerna tillförsäkras bästa möjliga beslutsunderlag. Rcmissinstanserna godtar i allmänhet promemo- ricl'örslaget. som i huvudsak stämmer överens med vad jag nu har föresla- git.

Jag pekade nyss på det samband som råder mellan detaljplaner och uttag av gatukostnader och framhöll då vikten av att plan- och gatukostnads- ärendena samordnas i så stor utsträckning som möjligt. När uttag av gatukostnadcr föranleds av en ny detaljplan. kan det därför vara lämpligt att samrådsfötfarandena i plan- och gatukostnadsfrägan samordnas. l des- sa fall kan givetvis en gemensam samrådsredogörelse upprättas. Även utställningen av resp. förslag kan i dessa fall lämpligen ske samtidigt.

Ersättningsgilla kostnuz'ler

Utgångspunkten i gällande gatukostnadsregler är att det endast är kost— naderna för sådana ätgärder som är avsedda att tillgodose ett visst omrädes behov som skall betalas av ägarna till fastigheterna inom området (se 56.5 första stycket byggnadslagcn jfr prop. 1980/81: loi s. 26 ff). Om anlägg- ningarna ges en standard som är högre ätt vad som kan anses normalt för den omgivande bebyggelsen. kan man inte kräva att ägarna till denna bebyggclSC skall svara för hela kostnaden. Som arbetsgruppen uttalat är det därför viktigt att gator. parker m.m. anpassas efter omrädets behOv och att en jämkning av gatukostnaderna sker i de fall anläggningarna utformas för en vidare användning inom kommunen. t.ex. genomfarts- leder. större parker. gägator och ccntrumanläggningar. Detta skall givetvis

[0 Phi/igentmi- _[i'il'undt' [0.6.3

Prop. 1985/86: 1 224

beaktas redan när kommunen bestämmer kostnadsunderlaget för fördel- ningen. Vid en omrz'idesvis fördelning av gatukostnaderna mäste fastig- hetsägarna bevaka att kostnadsunderlaget inte inrymmer kostnader för ätgärder som inte behövs för omrädet.

Om en fastighetsägare skulle debiteras gatukostnader som är oskäligt höga eller kostnader för ätgärder" som har en omfattning eller ett utförande som betydligt överstiger vad som kan anses normalt med hänsyn till den användning som är tilläten för hans fastighet. har han enligt 58.5 byggttads- lagen rätt att få ersättningsbeloppetjämkat.

Som arbetsgruppen uttalat är det med gällande gatukostnadsregler fullt lagenligt och i många fall befogat att fördela gatukostnaderna mellan be- fintlig och tillkommande bebyggelse inom ett omräde utifrån den nytta som tillförs de skilda fastigheterna. Härvid bör även beaktas i vilken utsträck— ning de befintliga fastigheterna betalat ersättning för de äldre gatorna. ! vissa fall kan det vara befogat att helt befria den befintliga bebyggelsen frän gatukostnadsuttag. [ andra fall kan nyanläggning och upprustning tillföra den befintliga bebyggelsen sädana nyttigheter att ägare till be- byggda fastigheter bör bidra till kostnaderna.

Eftersom förhällandena varierar starkt mellan olika omräden. är det inte möjligt att i lagtext exakt ange vilka anläggningar som får linansieras genom uttag av gatukostnadsersättning eller vilken standard i övrigt som kan accepteras. Det är inte heller möjligt att i lagtext lägga fast några generella principer när det gäller l—Lostnadsfördelningen mellan befintlig och tillkommande bebyggelse inom ett fördelningsomräde. Dessa frägor mäste rimligen avgöras utifrån de lokala förhällamdena. Jag anser således inte att det finns skäl till lagändringar i dessa ltänseendcn. vilket föreslagits av några remissinstanser.

Som arbetsgruppen päpekat kan det emellertid ifrågasättas om inte ordalagen i jämkningsregeln ger intryck av att kommunerna kan debitera fastighetsägarna kostnader för anläggningar som givits en alltför hög stan- dard. ] förtydligande syfte bör därför jämkningsregeln ändras. När det gäller utformningen av regeln ansluter jag mig till det förslag som tlera remissinstanser har fort fram och som innebär att jämkning skall ske. om en fastighetsägare debiteras kostnader för åtgärder som har en omfattning eller ett utförande sotn överstiger vad som kan anses normalt med hänsyn till den användning som är tillåten för hans fastighet.

B('l(l[ll[Ilj'.t't'[[[[(()['

Bctalningsvillkorcn regleras i dag i att andra stycket byggnadslagcn. Av denna bestämmelse framgär bl.a. att fastighetsägarna har rätt att under vissa omständigheter få betala gatukostnadsersättningarna genom avbetal- ningar. dock med minst en tiondel årligen. samt att de i sädana fall skall betala skälig ränta på obetalt belopp från den dag dä kravet på ersättning framställdes. ()m betalningsvillkoren ändå blir alltför betungande för fas-

[() Plungcnmn— förande [0.6.2

Prop. 1985/86: ] 225

tighetsägaren. skall enligt samma bestämmelse villkoren jämkas. Enligt motiven (prop. l980/8l: I65 s.45) kan jämkningen innebära allt ifrän viss förlängning av amorteringstiden till anständ med betalning