RÅ 1994 not 150

Not 150. Ansökan av Vekoslav P. m.fl. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Makarna Vekoslav och

Anica P. och deras barn Jadranka och Ljubisa samt mannens

brorsdotter Angelina P. kom till Sverige den 1 juli 1992.

De kom från provinsen Kosovo i f.d. Jugoslavien men var av

serbiskt ursprung. Statens invandrarverk avslog genom

beslut den 6 april 1993 ansökningar av sökandena om

uppehållstillstånd m.m. samt avvisade dem enligt 4 kap. 1 §

första stycket 2. utlänningslagen (1989:529) med förbud att

utan verkets tillstånd återvända till Sverige före viss

tidpunkt. Genom beslut den 27 oktober 1993 avslog

Utlänningsnämnden överklaganden av sökandena och förbjöd

dem att utan tillstånd av Invandrarverket återvända till

Sverige under en tid av två år från nämndens beslut.

Invandrarverket avslog den 25 november och den 10 december

1993 samt den 28 januari 1994 ansökningar om

uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket

utlänningslagen. - I ansökningen yrkade sökandena att

resning skulle beviljas i ärendet samt att Regeringsrätten

skulle förordna om inhibition. De anförde i huvudsak

följande. Inför Invandrarverkets första beslut hade varken

verket eller familjens ombud på ett adekvat sätt beaktat

att Anica P. åberopat humanitära skäl beträffande sonen

Ljubisas sjukdom. Enligt sökandenas mening hade

Utlänningsnämnden i sitt beslut accepterat Vekoslav P. som

desertör, men nämnden hade inte beaktat att detta förringade Ljubisa P:s möjligheter till vård. Nämnden hade fattat sitt beslut på orealistisk grund vad gällde möjligheterna för Ljubisa att få vård, om familjen skickades tillbaka. Svenska myndigheter hade ingen egen adekvat information som kunde styrka deras ställningstagande i frågan om vårdmöjligheterna i Kosovo-området. I en uppmärksammad dom i England hade

situationen angående rättssäkerheten i Sverige för

asylsökande från Kosovo-området befunnits prekär. -

Regeringsrätten (1994-03-10, Tottie, Werner, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av resningsförfarandets karaktär av extraordinärt rättsmedel

följer att grund för resning inte kan anses föreligga med

mindre det i resningsmålet antingen framkommer omständigheter som ändrar bilden i sådan omfattning att en omprövning av ärendet får anses vara motiverad eller det eljest finns anledning att anta att den prövande myndigheten vid sin bedömning gått klart utöver vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som rimligt. Utan en sådan restriktivitet vid tillämpningen av resningsinstitutet skulle detta komma att framstå som en överprövning av nära nog ordinär karaktär. - Sökandena har inte visat att det föreligger omständigheter som utgör skäl för resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningarna. (fd III 1994-02-24, G. Mattsson)

*REGI

*INST