RÅ 1994 not 194
Not 194. Ansökan av Habiba M. om resning i ärende om
uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade
den 13 september 1993 och den 29 november 1993 att avslå
Habiba M:s ansökningar från utlandet om uppehålls- och
arbetstillstånd. Hon hade hos Invandrarverket uppgivit
bl.a. att hon ansökte om uppehållstillstånd på grund av
anknytning till sin i Sverige bosatte make. Invandrarverket
motiverade avslagsbesluten med att motstridiga uppgifter
lämnats i de utredningar verket haft till förfogande. -
Habiba M. yrkade att Regeringsrätten skulle bevilja resning
i det av Invandrarverket avgjorda ärendet. - Till stöd för
ansökningen anförde hon bl.a. följande. Hon hade till
Invandrarverket lämnat in giftermålsbevis från Somalia och
utdrag ur den svenska folkbokföringen, där det framgår att
hon var gift med Mohamed A. Trots detta har uppehållstillstånd vägrats vilket stred mot gällande regler
för familjeåterförening. Samtliga svenska myndigheter utom
Invandrarverket ansåg att Mohamed A. var gift med henne.
Att verket ansett att Mohamed A. var ogift berodde på
missförstånd vid översättning från somaliska till svenska
språket under polisutredningen. Habiba M. kunde inte visa
att hon var gift på något annat sätt än genom att lämna in
giftermålsbevis. Invandrarverket hade avvisat beviset trots
att verket inte hade utrett om handlingen var förfalskad. I
varje fall borde reglerna om s.k. uppskjuten invandringsprövning ha tillämpats, vilket innebar att
Habiba M. borde ha fått tidsbegränsat uppehållstillstånd. -
Invandrarverket anförde i yttrande över resningsansökningen
i huvudsak följande. Makarna M:s relation var enligt
Invandrarverket inte sådan att ärendet avsåg familjeåterförening eftersom de inte tidigare hade
sammanlevt med varandra i ett gemensamt hushåll under
längre tid. Reglerna om uppskjuten invandringsprövning
tillämpades därför i ärendet. Det var inte ovanligt att det
i somaliska ärenden förekom försök att kringgå gällande
invandringsbestämmelser genom att låta släktingar (oftast
syskon eller syskonbarn) utge sig för att vara make eller
maka till den som redan var bosatt i Sverige. Förhållandena
i Somalia var också sådana att det inte gick att få fram
någon tillfredsställande dokumentation om familjeförhållanden m.m. Därtill kom att en mängd falska handlingar florerade i dessa sammanhang. De förklaringar som gavs i omprövningsärendet hos Invandrarverket och i resningsansökningen om de tidigare lämnade olika uppgifterna syntes mest vara tillrättalägganden och saknade i detta sammanhang värde. Sammanfattningsvis kunde sägas att Invandrarverkets erfarenhet av somaliska anknytningsärenden medförde att stor försiktighet måste iakttagas och att det måste ankomma på sökanden att visa att relationen var allvarligt menad. På grund av de motstridiga uppgifter som parterna redovisat hade Invandrarverket för närvarande bedömt att förhållandet inte var seriöst och därmed avslagit ansökan. - Regeringsrätten (1994-03-25, Björne, Dahlman, Werner, Swartling, Ragnemalm): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I målet har inte framkommit några nya omständigheter som motiverar resning. Inte heller har visats att Invandrarverkets avgöranden är behäftade med brister av den art att resning bör beviljas. Skäl för resning har således inte visats föreligga. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning. (fd III 1994-03-10, Gylling Lindkvist)