RÅ 1994 not 273
Kammarrättsdom i mål om föreläggande enligt plan- och bygglagen gick utöver den prövning som ankom på kammarrätten
Not 273. Överklagande av Stefan L. och Byggnadsnämnden i Strömstads kommun. - Sedan Olle D. ansökt om bygglov för att uppföra en sjöbod för fiskets behov på fastigheten Korsnäs 2:2 i Strömstads kommun beslöt byggnadsnämnden i Strömstads kommun den 4 april 1990 att avskriva ärendet från vidare handläggning. Nämnden anmärkte att länsstyrelsen i ett beslut den 6 mars 1990 konstaterat att sjöboden skulle tillgodose fiskets behov och att den därför varken fordrade bygglov eller tillstånd enligt naturvårdslagen. - Sedan Olle D. påbörjat arbetena med byggnaden beslöt byggnadsnämnden den 14 november 1990 att stoppa dem. Nämnden åberopade 3 kap. 1 § och 10 kap.1 och 3 §§plan- och bygglagen. - Olle D. överklagade beslutet och yrkade att det skulle upphävas. Han hänvisade till vad länsstyrelsen sagt och gav in en licens för yrkesfiskare. - Företrädare för länsstyrelsen besökte platsen. - Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (1991-01-10, Lindberg): Enligt 10 kap. 3 § plan- och bygglagen får
byggnadsnämnden förbjuda att ett visst byggnadsarbete
fortsätts om det är uppenbart att arbetet eller åtgärden
strider mot plan- och bygglagen eller mot någon föreskrift
eller något beslut som har meddelats med stöd av lagen.
Nämnden har förutom den sagda bestämmelsen även hänvisat
till 3 kap. 1 § samma lag. Enligt den bestämmelsen skall
byggnader placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt
med hänsyn till landskapsbilden och till natur- och
kulturvärdena på platsen. Byggnader skall dessutom ha en
yttre form och färg som är lämplig för byggnaderna som
sådana och som ger en god helhetsverkan. - Olle D. har
åberopat att han har rätt att uppföra byggnaden utan
tillstånd enligt plan- och bygglagen och naturvårdslagen.
Byggnadsnämnden har emellertid inte grundat sitt beslut på
den frågan utan avgörande för nämndens ställningstagande
har i stället varit att byggnaden inte uppfyller kraven i
3 kap. 1 § på bl.a. anpassning till landskapsbilden. Enligt
3 kap. 9 § andra stycket plan- och bygglagen skall
bestämmelserna i 1-8 §§ samma kapitel - således även den av nämnden åberopade bestämmelsen - tillämpas i skälig
utsträckning. Av lagens förarbeten framgår att med
uttrycket skälig utsträckning avses att något strikt
hävdande av kraven inte har avsetts utan att mindre
avvikelser skall kunna tolereras. Enligt 9 kap. 1 § sagda
lag är det byggherren som har ansvaret för att kraven
uppfylls. - I frågan om bestämmelsen i 3 kap. 1 § har
iakttagits i skälig utsträckning gör länsstyrelsen följande
bedömning. Av handlingarna framgår att tre olika lägen för
sjöboden har diskuterats och att nämnden kunde godta en av
placeringarna. Nämnden har också tillstyrkt att
länsstyrelsen meddelar nödvändiga tillstånd enligt
naturvårdslagen för det läget. Sjöboden har emellertid
förlagts till en annan plats. - Vid besöket på platsen
kunde länsstyrelsen konstatera att byggnaden skulle
uppföras på en brant klippa inom den norra nästan helt
orörda delen av Tjärnö. Strandpartiet inom den aktuella
delen av området är orört med undantag av ett bostadshus
som ligger ca 500 m från byggplatsen. Enligt länsstyrelsens
bedömning skulle en byggnad på platsen innebära ett
påtagligt ingrepp i landskapet och i naturmiljön både med
hänsyn till byggnadens egen inverkan och med hänsyn till de
sprängningar som blir nödvändiga med byggnadens placering.
- Reglerna till skydd för landsskapsbilden i 3 kap. 1 §
plan- och bygglagen har för detta område kompletterats med
ett skydd för samma ändamål med stöd av naturvårdslagen.
Det har sålunda bedömts som särskilt angeläget att i detta
område kunna styra en tillkommande bebyggelse för att
skydda landskapsbilden. Mot bakgrund av områdets känslighet
och ingreppets art anser länsstyrelsen att byggnadsföretaget inte i skälig utsträckning uppfyller de krav i fråga om lämplig lokalisering av byggnaden som måste ställas av hänsyn till landskapsbilden. Länsstyrelsen delar därför byggnadsnämndens bedömning. - Länsstyrelsen avslår besvären. - Olle T. (tidigare D.) yrkade att kammarrätten
med ändring av länsstyrelsens beslut skulle upphäva
byggnadsnämndens beslut att meddela byggstopp vad avsåg
uppförande av en sjöbod samt anförde bl.a. följande.
Eftersom sjöboden skulle uppföras för yrkesfiskets behov
krävdes varken bygglov enligt PBL eller tillstånd enligt
strandskyddsbestämmelserna eller naturvårdsföreskrifterna.
Han önskade i första hand förlägga sjöboden vid "läge 1"
och hade föreslagit byggnadsnämnden detta läge samt
därefter i god tro förberett genomförandet av projektet
genom att planera för sprängningar på platsen. Olle T. hade
vidare anfört att det av byggnadsnämnden tillstyrkta
"läge 3" inte hade någon aktualitet för honom eftersom han
förhindrades att använda tillfartsvägen till den plats där
sjöboden i detta fall skulle uppföras. - Byggnadsnämnden
ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet. -
Kammarrätten höll muntlig förhandling och syn på platsen. -
Olle T. förklarade vid kammarrättens muntliga förhandling
- för det fall att han inte skulle medges rätt att uppföra
sjöboden på den plats som han ursprungligen avsett - att
han var villig att acceptera att sjöboden placerades så att
en inom "läge 1" belägen bergsklyfta i största möjliga
utsträckning utnyttjades. - Kammarrätten i Göteborg
(1991-12-30, Dyhre, Holmstedt, Fredrickson):
Byggnadsnämndens beslut får anses innebära förbud mot fortsatta byggnadsarbeten vad gäller uppförande av en sjöbod vid "läge 1". Kammarrätten har vid sådant förhållande inte att pröva om hinder möter mot att uppföra en sjöbod vid något av de andra lägen som omnämnts i målet. - Frågan i målet är om det är uppenbart att det av Olle T. tillämnade byggnadsföretaget strider mot PBL och om byggnadsnämnden således med stöd av 10 kap. 3 § samma lag ägt meddela det överklagade beslutet. Det avgörande är därvid om den sjöbod, som Olle T. avser att uppföra, och placeringen av denna i skälig utsträckning uppfyller kraven i 3 kap. 1 § PBL. - Inom den såsom "läge 1" betecknade platsen finns, såsom framgår av länsstyrelsens beslut, en brant klippa. Kammarrätten delar länsstyrelsens bedömning att det skulle innebära ett oacceptabelt ingrepp i landskapet och naturmiljön - inte minst med hänsyn till de sprängningar som skulle bli nödvändiga - att placera en sjöbod med måtten tio gånger fjorton meter uppe på klippan. - Vad därefter gäller den av Olle T. vid kammarrättens muntliga förhandling föreslagna alternativa placeringen av sjöboden innebär denna att sjöboden skulle förläggas till en intill den branta klippan belägen bergsklyfta, vilken mynnar i en liten havsvik. Efter viss utfyllnad av viken och med sjöbodens kortsida placerad mot vattnet skulle sprängning bli erforderlig i endast mycket begränsad omfattning. - Enligt kammarrättens mening skulle en placering av sjöboden med mesta möjliga utnyttjande av bergsklyftan och havsviken inom "läge 1" i skälig utsträckning uppfylla de krav som med hänsyn till landskapsbilden måste ställas beträffande lokaliseringen av en byggnad av den storlek, varom är fråga i målet. Kammarrätten finner därför att det inte föreligger skäl att låta förbudet mot fortsatta byggnadsarbeten omfatta en placering av sjöboden i enlighet med vad nu angivits. -
Kammarrätten ändrar länsstyrelsens beslut endast på så sätt
att kammarrätten förordnar att byggnadsnämndens beslut om
förbud mot fortsatta arbeten med att uppföra en sjöbod inte
skall gälla om sjöboden - med de av Olle T. angivna måtten
tio gånger fjorton meter - förläggs till den såsom "läge 1"
betecknade platsen och där placeras med kortsidan mot
vattnet och på sådant sätt att befintlig bergsklyfta och
havsvik utnyttjas i största möjliga utsträckning. -
Stefan L. och Byggnadsnämnden i Strömstads kommun yrkade
att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och
fastställa länsstyrelsens och byggnadsnämndens beslut. -
Olle T. motsatte sig ändring av kammarrättens dom och
yrkade att besvären av Stefan L. skulle avvisas. -
Regeringsrätten (1994-05-02, Brink, Tottie, Dahlman,
Werner, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Kammarrättens avgörande innebär en inskränkning i det av
byggnadsnämnden meddelade förbudet att fortsätta
byggnadsarbetena. Avgörandet får anses angå Stefan L.,
såsom ägare till fastighet som gränsar direkt till den
fastighet som byggnadsarbetena avser. Regeringsrätten tar
därför upp Stefan L:s talan till prövning. -
Byggnadsnämnden i Strömstads kommun beslöt med stöd av
10 kap. 3 § och 3 kap. 1 §plan- och bygglagen (1987:10),
PBL, att stoppa de arbeten Olle T. påbörjat för att uppföra
en sjöbod inom den honom tillhöriga fastigheten Korsnäs 2:2
i Tjärnö församling, Strömstads kommun. Länsstyrelsen
avslog därefter de besvär Olle T. anfört över
byggnadsnämndens beslut. Olle T. fullföljde då sin talan
till kammarrätten. - Vad kammarrätten haft att pröva i
målet var enbart frågan om byggnadsnämnden haft fog för
sitt beslut att förbjuda Olle T. att fortsätta det av honom
påbörjade arbetet med uppförande av en sjöbod på viss del
av fastigheten Korsnäs 2:2. Kammarrätten har inte ägt att i
anslutning till denna prövning uppta frågan om möjlighet
föreligger att uppföra sjöboden på annan plats inom
fastigheten. Kammarrättens dom skall därför upphävas i vad
den går utöver den prövning som enligt det anförda ankommit
på kammarrätten. - Kammarrätten har i likhet med
underinstanserna funnit att det påbörjade byggnadsföretaget
- som det var planerat att fullföljas - uppenbart stred mot PBL. Regeringsrätten finner inte skäl till annan bedömning. Grund för att med stöd av 10 kap. 3 § PBL förbjuda
fortsatta byggnadsarbeten för uppförande av sjöboden på den
ifrågavarande platsen föreligger därmed. Byggnadsnämndens
beslut den 14 november 1990 skall därför fortfarande gälla.
- Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom i vad denna innefattar en prövning av möjligheten att uppföra sjöboden på annan plats än den som
byggnadsnämndens förbud avser. - Regeringsrätten fastställer det slut vartill länsstyrelsen kommit, till följd varav byggnadsnämndens beslut den 14 november 1990 gäller. (fd III 1994-03-22, Sundberg)