RÅ 1994 not 278

Not 278. Överklagande av Sören R. ang. avvisande av talan i ärende om fastställande av skyddsområde med skyddsföreskrifter för ytvattentäkten i en sjö samt ansökan

om resning i målet. - Nyköpings kommun inlämnade den 15 juni 1990 en ansökan om skyddsområde med skyddsföreskrifter för sjön Lockvattnet, Björnlunda, till Länsstyrelsen i Södermanlands län. Till ansökan fogades bl.a. karta med förslag till skyddsområde och förteckning över "ägarna samt kända nyttjanderättsinnehavare av de fastigheter, vilka helt eller delvis ingår i det här ovan föreslagna skyddsområdet". I förteckningen ingick inte Sören R:s fastighet, Lådra 1:30, vilken var belägen inom skyddsområdets gränser. Länsstyrelsen lät genom annonsorder den 17 juli 1990 införa en kungörelse i tidningarna Södermanlands Nyheter, Folket och Sörmlandsbygden enligt 19 kap. 4 § vattenlagen (1983:291) samt sände samma dag en remiss och handlingar i ärendet till bl.a. dem som på en till remissen fogad sändlista betecknades som "markägarna". Länsstyrelsen beslutade den 14 januari 1991 att med stöd av 19 kap. 2 § vattenlagen fastställa skyddsområde med skyddsföreskrifter för ytvattentäkten i sjön Lockvattnet.

Kungörelse om beslutet infördes i ortstidningarna den

24 januari 1991. Länsstyrelsen avvisade därefter i beslut

den 1 september 1992 Sören R:s överklagande av beslutet den

14 januari 1991 med motiveringen att överklagandet kommit

in för sent. Kammarrätten ändrade i beslutet den 29 oktober

1992 inte länsstyrelsens beslut om avvisning. - Sören R.

överklagade kammarrättens beslut och yrkade bifall till sin

talan att länsstyrelsens beslut om skyddsområde skulle

undanröjas och ärendet tas upp av länsstyrelsen till ny

behandling. Han ansökte också om resning. Till stöd för sin

talan anförde han bl.a. följande. De beslutade

skyddsföreskrifterna utgjorde ett avsevärt intrång i hans

verksamhet på fastigheten Lådra 1:30 och medförde att

pågående markanvändning avsevärt försvårades. I den

utredning om fastigheter som berördes av fastställandet av

skyddsområde, vilken ingavs av kommunen till länsstyrelsen

tillsammans med ansökningen, fanns inte hans fastighet med.

Han hade aldrig blivit informerad om ärendet av kommunen.

Han delgavs heller aldrig den kungörelse som föregick

länsstyrelsens beslut. Han var således helt ovetande om

skyddsområdet och betogs därigenom möjligheten att framföra

synpunkter på områdets utsträckning och skyddsföreskrifter.

Vidare hade han betagits rätten att med stöd av 19 kap. 8 §

vattenlagen göra anspråk på ersättning eller inlösen med

anledning av åtgärden. Med hänsyn till den stora inverkan

som föreskrifterna hade på hans fastighet och den

verksamhet han bedrev på denna var det antagligt att

utgången av ärendet i länsstyrelsen hade blivit en annan om

kommunen och länsstyrelsen hade haft vetskap om att han

skulle komma att påverkas av beslutet. - Länsstyrelsen i

Södermanlands län avstyrkte bifall till Sören R:s talan

angående skyddsområdet men tillstyrkte bifall till

resningsansökningen med motiveringen att Sören R. i

realiteten haft liten möjlighet att få vetskap om

länsstyrelsens beslut och att beslutet fått betydande

konsekvenser för honom. - Regeringsrätten (1994-05-04, M. Sjöberg, Bouvin, Berglöf, von Bahr, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upptar Sören R:s yrkanden såsom innefattande även en ansökan om resning i det av länsstyrelsen den 14 januari 1991 avgjorda ärendet. - Regeringsrätten finner att prövningstillstånd bör vägras. - Vad därefter gäller ansökningen om resning beaktar Regeringsrätten följande. - Av 19 kap. 2 § vattenlagen följer att länsstyrelsen under vissa förutsättningar får besluta om vattenskyddsområde. Enligt 19 kap. 4 § första stycket samma lag skall länsstyrelsen, innan den fattar beslut enligt 2 §, utfärda en kungörelse med föreläggande för sakägarna att, om de vill framställa erinringar mot åtgärden, göra detta inom viss tid från kungörandet. Kungörelsen, som skall innehålla uppgift om förslag till vattenskyddsområde och skyddsföreskrifter, skall införas i ortstidning. En utskrift av kungörelsen skall vidare sändas till kända sakägare. Det är ostridigt att någon kungörelse inte sänts till Sören R. -

Regeringsrätten finner, med hänsyn till länsstyrelsens

yttrande i resningsfrågan och till övriga omständigheter i

målet, att resning bör beviljas i det av länsstyrelsen den

14 januari 1991 avgjorda ärendet. Länsstyrelsens beslut om

skyddsområde bör bestå intill dess annat beslutas. -