RÅ 1994 not 298

Not 298. Ansökan av Mohammad A. S. om resning i ärende ang.

uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade

den 5 mars 1991 att avslå en ansökan av Mohammad A. S. om

uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa honom enligt 4 kap

1 § första stycket 2. utlänningslagen (1989:529). I beslut

den 4 mars 1992 avslog Utlänningsnämnden Mohammad A. S:s

överklagande. I sitt beslut anförde Utlänningsnämnden att

Mohammad A. S:s identitet var oklar och att särskilda skäl

förelåg att inte bevilja honom uppehållstillstånd enligt

förordningen (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa

utlänningsärenden. Statens invandrarverk avslog i beslut

den 21 maj 1992 en förnyad ansökan om uppehållstillstånd

enligt 2 kap. 5 § utlänningslagen. Regeringsrätten avslog i

beslut den 24 juli 1992 en resningsansökan av

Mohammad A. S. Regeringsrätten anförde därvid att det av

den utredning som förelåg när Utlänningsnämnden fattade

sitt beslut framgick att Mohammad A. S. varit medveten om

att hans identitet inte varit styrkt och att skäl inte

funnits för nämnden att föranstalta om ytterligare

utredning i detta hänseende. Den omständigheten att

identiteten sedermera kunde ha klarlagts utgjorde enligt

Regeringsrättens mening inte skäl för resning. Statens

invandrarverk avslog den 29 september 1992 en förnyad

ansökan om uppehållstillstånd. Regeringsrätten avslog den

16 juni 1993 en förnyad ansökan om resning. - I

Regeringsrätten yrkade Mohammad A. S. ånyo att resning

skulle beviljas i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet

samt att vidare verkställighetsåtgärder skulle inhiberas

och allmän rättshjälp beviljas. - Till stöd för sin talan

anförde han i huvudsak följande. Han hade uppvisat ett

giltigt hemlandspass för handläggaren i Gimo vilken

omgående översänt handlingen till sökandens offentliga

biträde Yrjö Vanninen. Yrjö Vanninen hade sedan försummat

att inge passhandlingen till Utlänningsnämnden. -

Regeringsrätten (1994-05-11, Voss, Werner, Swartling):