RÅ 1994 not 3
Överklagande av allmänna ombudet i körkortsfrågor ang. interimistiskt körkortsingripande
Not 3. Överklagande av allmänna ombudet i körkortsfrågor ang. interimistiskt körkortsingripande. - Allmänna ombudet ansökte om interimistiskt körkortsingripande mot Aarno D. på grund av misstanke om hastighetsöverträdelse den 13 juli 1993 (81 km i stället för tillåtna 50 km). - Länsrätten i Stockholm län (1993-07-20, ordf. Gidlund) fann att det på sannolika skäl kunde antas att Aarno D:s körkort skulle komma att återkallas när länsrätten avgjorde målet slutligt samt beslöt att återkalla körkortet tills vidare, varvid giltighetstiden för beslutet bestämdes till två månader räknat från den dag då Aarno D. delgavs polismyndighetens beslut att omhänderta körkortet. - I kammarrätten yrkade Aarno D. att återkallelsen skulle ersättas med varning. - Allmänna ombudet förklarade att han inte motsatte sig en nedsättning av "spärrtiden". - Kammarrätten i Stockholm (1993-08-19, Hallberg, Schering, Gustafson): Överträdelsen ägde rum på en led med mycket låg trafikintensitet. Aarno D. har innehaft körkort sedan 1958. Han har under de senaste femton åren kört ca 5 000 mil per år och såvitt känt aldrig tidigare gjort sig skyldig till någon hastighetsöverträdelse. Med beaktande av dessa och övriga omständigheter i målet finner kammarrätten att varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. - Kammarrätten bifaller besvären och meddelar med undanröjande av länsrättens beslut Aarno D. varning. - I Regeringsrätten yrkade allmänna ombudet att målet skulle återförvisas till kammarrätten för förnyad prövning. Till stöd för sin talan anförde ombudet bl.a. att varning inte kunde meddelas vid interimistiskt beslut. - Aarno D. anförde bl.a. att det inte borde läggas honom till last att ett formellt fel hade begåtts i den rättsliga hanteringen. - Regeringsrätten (1994-01-11, Voss, Dahlman, Berglöf, Swartling, Lindstam): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Varning kan enligt 22 § körkortslagen (1977:477) meddelas som ett alternativ till återkallelse av körkort eller körkortstillstånd i sådana fall som avses i 16 § 2-6 körkortslagen, dvs. i vissa återkallelsesituationer, om varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Varningen innebär bl.a. att körkortsinnehavaren erinras om de krav som ställs på honom från trafiksäkerhetssynpunkt. - Av 19 § körkortslagen framgår att ett körkort skall återkallas tills vidare i avvaktan på slutligt avgörande av återkallelsefrågan om det på sannolika skäl kan antas att körkortet kommer att slutligt återkallas på någon av de grunder som anges i 16 § 1-7. Med hänsyn till ändamålet med en varning och då en sådan inte i något avseende begränsar körkortsinnehavarens rätt att framföra motorfordon finns det inte något behov av att interimistiskt meddela varning. Några bestämmelser härom finns inte heller i körkortslagen, vilken således inte kan anses ge utrymme för att meddela varning interimistiskt. - Kammarrätten har i förevarande fall funnit att varning kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Detta ställningstagande måste anses innebära att det enligt kammarrättens uppfattning inte funnits sannolika skäl för antagande att körkortet skulle komma att slutligt återkallas och att det följaktligen inte heller funnits förutsättningar för en interimistisk återkallelse. Med denna bedömning och eftersom varning enligt det nyss sagda inte kan meddelas interimistiskt borde kammarrätten ha begränsat sig till att undanröja länsrättens beslut om återkallelse. - På grund av det anförda skall kammarrättens beslut att meddela varning undanröjas. I det läget uppkommer frågan om det finns skäl att också, som allmänna ombudet yrkat, återförvisa målet till kammarrätten för ny prövning. Av handlingarna framgår att Aarno D., på grund av polismyndighetens beslut om omhändertagande av körkortet och länsrättens beslut om interimistisk återkallelse, redan varit fråntagen sitt körkort under drygt en månad samt att allmänna ombudet i kammarrätten förklarat att han inte vill motsätta sig en nedsättning av den av länsrätten bestämda "spärrtiden". Mot denna bakgrund är något ytterligare ingripande av interimistisk natur inte påkallat och det saknas därför anledning att visa målet åter till kammarrätten. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten undanröjer kammarrättens beslut att meddela varning samt beslutar att den påstådda hastighetsöverträdelsen inte skall föranleda ytterligare interimistiskt körkortsingripande. (fd I 1993-12-15, Gylling Lindkvist)