RÅ 1994 not 300

Not 300. Överklagande av Radmilo J. ang. ersättning för

kostnader i skattemål. - Vid 1988 års taxering frångick

taxeringsnämnden Radmilo J:s deklaration genom att

skönsmässigt höja hans inkomst av taxirörelse. Radmilo J.

överklagade beslutet. Skattemyndigheten hemställde om

avslag på besvären och ansökte om eftertaxering med yrkande

att Radmilo J. skulle påföras ytterligare inkomst av

taxirörelse. Skattemyndigheten ansökte vidare om

eftertaxering av Radmilo J. för taxeringsåret 1989. Genom

två domar den 7 februari 1991 avslog Länsrätten i

Stockholms län besvären samt påförde Radmilo J. dels

eftertaxeringar för åren 1988 och 1989 för inkomst av

rörelse, dels skattetillägg. Radmilo J. överklagade domarna

samt begärde ersättning enligt lagen (1989:479) om

ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.

(ersättningslagen) med 49 314 kr. Av kostnaderna avsåg

11 138 kr ersättning till särskild revisor för arbete i

kammarrätten och resterande del ersättning för ombudets

arbete i länsrätten och kammarrätten. Skattemyndigheten

medgav bifall till besvären och tillstyrkte att

kostnadsersättning utbetalades med 45 000 kr. Kammarrätten

i Stockholm biföll genom dom den 23 juni 1992 besvären och

undanröjde påförda eftertaxeringar och skattetillägg.

Såvitt gällde kostnadsersättning ansåg sig kammarrätten

kunna pröva endast frågan om ersättning för kostnader i

kammarrätten och tillerkände Radmilo J. ersättning för

sådana kostnader med 21 138 kr. Radmilo J. fullföljde sitt

yrkande om ersättning för kostnader i länsrätten samt

yrkade dessutom ersättning för ytterligare kostnader.

Regeringsrätten

Regeringsrätten beslutade den 12 oktober 1993 att inte

meddela prövningstillstånd såvitt avsåg den från

kammarrätten fullföljda talan. - Radmilo J. ansökte om

resning på den grunden att kammarrättens rättstillämpning

uppenbart stred mot ersättningslagen. - Regeringsrätten (1994-05-11, Voss, Werner, Swartling): Skälen för

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Till stöd för sitt påstående om lagstridig rättstillämpning har Radmilo J. anfört i huvudsak att frågan om kostnadsersättning enligt

förarbetena till ersättningslagen skall prövas först sedan

målet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut. Till

detta kan anmärkas att ett förslag med en sådan innebörd

visserligen lades fram av Skatteförenklingskommitten (B

1982:03) men inte följdes av lagstiftaren. I stället

infördes bl.a. de bestämmelser i 8 § ersättningslagen som

föreskriver att frågor om ersättning för kostnader i mål

hos förvaltningsdomstol skall prövas av domstolen och att

en framställning om ersättning skall ha kommit in innan

målet avgörs. - Något skäl för resning har inte visats

föreligga. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten

avslår ansökningen. (fd I 1994-04-26, Bäckvall)

*REGI

*INST