RÅ 1994 not 321
Not 321. Ansökan av Sven M. om rättsprövning av beslut ang.
antagande av detaljplan. - Byggnadsnämnden i Karlstads
kommun beslöt den 22 januari 1993 att anta ett förslag till
detaljplan för Hyttan m.m. inom Haga i Karlstad. - Sven M.
överklagade beslutet. - Länsstyrelsen i Värmlands län
avvisade den 22 februari 1993 överklagandet med följande
motivering: Enligt den fastighetsförteckning som föreligger
i detaljplaneärendet äger Ni inte någon fastighet, som är
belägen inom planområdet eller som gränsar direkt till
detta. - På grund härav och då Ni ej heller i övrigt visat
att Ni är berörd av planförslaget på ett sådant sätt, att
Ni äger rätt att överklaga antagandebeslutet, skall
överklagandet inte tas upp till prövning. - Sven M.
överklagade avvisningsbeslutet men regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet, 1993-04-22) avslog detta
överklagande. - Sven M. ansökte om rättsprövning av
regeringens beslut. Till stöd för sin talan anförde han i
huvudsak att han på grund av bestämmelsen i 13 kap. 5 §
andra stycket andra meningen plan- och bygglagen (1987:10),
PBL, hade haft rätt att överklaga beslutet om antagande av
detaljplan och att regeringens beslut att inte ändra
länsstyrelsens avvisningsbeslut därför stred mot PBL. -
Regeringsrätten (1994-05-19, M. Sjöberg, Voss, Werner, von Bahr, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. För att en enskild person skall ha rätt att överklaga ett beslut om antagande av detaljplan fordras normalt att han är sakägare i den meningen att han äger eller innehar en särskild rätt till en fastighet som berörs av planen eller att han är hyresgäst, bostadsrättshavare eller boende på en sådan fastighet. Sven M. har inte ens påstått att han skulle ha besvärsrätt på någon av dessa grunder. - Genom bestämmelserna i 13 kap. 5 § första stycket PBL begränsas den besvärsrätt som enligt det sagda tillkommer sakägare m.fl. Begränsningen har formen av ett särskilt aktivitetskrav som innebär att planbeslutet får överklagas endast av den som under ärendets handläggning framfört synpunkter som inte blivit tillgodosedda. I andra stycket av paragrafen finns särskilda undantagsbestämmelser. Innebörden av dessa är att kravet på aktivitet bortfaller i vissa situationer, bl.a. när ett beslut överklagas i formellt hänseende. Undantagsbestämmelserna innebär däremot