RÅ 1994 not 352

Not 352. Ansökan av Aleksa M. m.fl. om resning i ärende

ang. uppehållstillstånd m.m. - Makarna Aleksa och

Ljubinka M. kom tillsammans med sina barn Dusica, Vijoleta

och Slavisa till Sverige från Serbien i f.d. Jugoslavien i

mars 1991. Genom beslut den 20 juni 1991 avslog Statens

invandrarverk ansökningar av dem om uppehållstillstånd m.m.

I samma beslut avvisade verket dem enligt 4 kap. 1 § första

stycket 2. utlänningslagen (1989:529) samt förbjöd dem att

före den 1 juli 1993 återvända till Sverige utan tillstånd

av verket. Utlänningsnämnden avslog i beslut den 24 juni

1993 familjens överklaganden. Samtidigt förbjöds de att

utan tillstånd av Invandrarverket återvända till Sverige

under en tid av två år från nämndens beslut.

Invandrarverket avslog den 31 augusti 1993 ansökningar om

uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket

utlänningslagen och lämnade den 20 september 1993 en

begäran om omprövning enligt 7 kap. 10 § samma lag utan

bifall. Genom beslut den 25 och 31 januari 1994 avslogs

ytterligare ansökningar om uppehållstillstånd enligt 2 kap.

5 § tredje stycket nämnda lag. - Sökandena ansökte om

resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet samt om

allmän rättshjälp i resningsmålet. Vidare yrkade de

förordnande om att Utlänningsnämndens beslut inte skulle

gälla till dess ansökningen slutligt prövats eller

Regeringsrätten annorlunda förordnade. De anförde i

huvudsak följande. Verkställighet hade den 8 april 1994

skett till f.d. Jugoslavien beträffande Vijoleta M. Av

intyg den 18 november 1993 av professorerna Momcilo Grubac

och Tibor Varady framgick att de straff Aleksa och

Slavisa M. riskerade vid ett återvändande var av så

allvarlig art att de var asylgrundande. Risken för

oproportionellt hårda straff framgick också av

översättningar av program från Sveriges Radio, P2, den 17

och 18 november 1993. Av en översättning av ett inslag i

Sveriges Radio, P2, den 28 januari 1994 framgick att New

York Times hade rapporterat om att soldater från

Jugoslavien stred på den serbiska sidan i

Bosnien-Herzegovina. Detta framgick också av ett inslag

från TT den 18 mars 1994. Av intyg framgick att Ljubinka M.

alltjämt var inlagd på sjukhus och att sjuk- och

hälsovården hade stora svårigheter i f.d. Jugoslavien på

grund av den internationella bojkotten. Kulturdepartementet

hade den 17 februari 1994 bifallit ansökningar om

uppehållstillstånd av humanitära skäl i ett antal ärenden

som hade vissa likheter med det aktuella. - Regeringsrätten

(1994-05-30, Tottie, Wadell, Bouvin): Skälen för

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Av resningsförfarandets

karaktär av extraordinärt rättsmedel följer att grund för

resning inte kan anses föreligga med mindre det i

resningsmålet antingen framkommer omständigheter som ändrar

bilden i sådan omfattning att en omprövning av ärendet får

anses vara motiverad eller det eljest finns anledning att

anta att den prövande myndigheten vid sin bedömning gått

klart utöver vad som med hänsyn till omständigheterna

framstår som rimligt. Utan en sådan restriktivitet vid

tillämpningen av resningsinstitutet skulle detta komma att

framstå som en överprövning av nära nog ordinär karaktär. -

Sökandena har inte visat att det föreligger sådana

omständigheter som utgör skäl för resning. - Skäl att

bevilja sökandena allmän rättshjälp i resningsmålet

föreligger inte. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningarna om resning och

ansökningarna om allmän rättshjälp. (fd III 1994-04-26,

G. Mattsson)

*REGI

*INST