RÅ 1994 not 396
Not 396. Ansökan av Yakup S. om resning i ärende om
uppehållstillstånd m.m. - Statens Invandrarverk avslog i
beslut den 28 december 1990 en ansökan av Yakup S. om
uppehållstillstånd m.m. I samma beslut avvisade verket
Yakup S. enligt 4 kap. 1 § första stycket 2.
utlänningslagen (1989:529) och förbjöd honom att utan
tillstånd av Invandrarverket återvända till Sverige före
viss tidpunkt. I beslut den 1 juni 1992 avslog
Utlänningsnämnden Yakup S:s överklagande. Som skäl anförde
nämnden bl.a. följande. Om en utlänning ansökt om asyl i
Sverige och den 1 januari 1992 vistats i landet minst arton
månader efter det att ansökningen gjorts men inte slutligt
prövats, får uppehållstillstånd beviljas, om inte särskilda
skäl talar däremot (jfr förordningen 1991:1999 om
uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden och
regeringens förordningsmotiv 1991:8). - Yakup S. ansökte om
asyl den 5 december 1989. I ärendet var upplyst att
Yakup S. var registrerad som avviken från Invandrarverkets
förläggning sedan den 2 maj 1991. Han hade efter denna
tidpunkt inte heller haft kontakt med sitt offentliga
biträde. - Vid sådant förhållande var det ovisst om han
alltjämt vistades i Sverige. Nämnden fann med hänsyn till
det anförda att vistelsetiden inte kunde läggas till grund
för bedömningen av hans rätt till uppehållstillstånd. Inte
heller i övrigt fanns det skäl att låta honom stanna här. -
Yakup S. ansökte om resning beträffande Utlänningsnämndens
beslut. Till stöd för ansökan anförde han bl.a. följande.
Han ansökte om asyl den 5 december 1989 och hade sedan dess
vistats i Sverige. Skälet till att han avvek från
Invandrarverkets förläggning var rädsla för att hämtats av
polis. Han hade inget klart minne av när han personligen
senast hade kontakt med advokat Håkan Falk. Hans släktingar
och flickvän hade telefonkontakt med advokaten både före
och efter Utlänningsnämndens beslut den 1 juni 1992. Han
hade inte vid något tillfälle sedan ankomsten till Sverige
rest utanför Sveriges gränser. Han levde sedan två år
tillbaka tillsammans med en svensk flickvän under hemlig
adress. Han gick sedan cirka ett år tillbaka i terapi hos
en psykolog; ett bifogat intyg från denne visade att
behandlingen inleddes i januari 1993 och att den senaste
kontakten ägde rum i december samma år. Han hade inte
förrän han i februari 1994 besökte sitt nuvarande ombud
förstått innebörden av förordningen 1991:1999. - Den enda
anledningen till att han hållit sig undan de svenska
myndigheterna var fruktan för att skickas tillbaka till
hemlandet. - Yakup S. åberopade också ett intyg, vari en
syster och en svåger intygar att han vistats i Sverige
sedan han kom hit den 28 november 1989. - Utlänningsnämnden
hävdade i infordrat yttrande, att nämnden företagit den
utredning som varit möjlig med hänsyn till förhållandena,
men anförde avslutningsvis följande. Om det vid prövningen
av Jakup S:s överklagande hade varit känt för
Utlänningsnämnden att S. då befann sig i Sverige och att
han vid den tidpunkten också uppfyllde de vandelskrav som
krävdes för att inte tillämpa särskilda skäl mot att
bevilja uppehållstillstånd hade utgången av S:s ärende
förmodligen blivit en annan. - Regeringsrätten (1994-06-13, Björne, Wadell, Ragnemalm): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Med hänsyn till den nya utredning som framkommit finner Regeringsrätten att resning bör beviljas och att ärendet bör visas åter till Utlänningsnämnden för ny behandling. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten beviljar resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet och visar detta åter till nämnden för ny handläggning. I avbidan på denna prövning får vidare verkställighet av den beslutade avvisningen av Yakup S. inte företas. (fd III 1994-05-25, Clementz)