RÅ 1994 not 48
Ansökan av Lars Magnus C. om rättsprövning av beslut om tillstånd till expropriation
Not 48. Ansökan av Lars Magnus C. om rättsprövning av beslut om tillstånd till expropriation. - Regeringen (Kommunikationsdepartementet 1993-09-02) meddelade med stöd av 2 kap. 2 § och 3 kap. 4 § Banverket
expropriationstillstånd för utbyggnad av Västkustbanan till dubbelspår mellan Kungsbacka och Fjärås, Hallands län. - Lars Magnus C. yrkade i ansökan om rättsprövning att
Regeringsrätten skulle upphäva regeringens beslut såvitt det avsåg expropriationstillstånd för ianspråktagande av fastigheten Kungsbacka Hammargård 1:1. Som grund för yrkandet anfördes i huvudsak följande. Lars Magnus C. hade inte beretts tillfälle att yttra sig över vissa ingivna handlingar från Banverket och Kungsbacka kommun. Yttrande hade inte inhämtats från Statens naturvårdsverk trots att han begärt detta. Riktigheten i Banverkets uppgifter om merkostnaden för en östligare sträckning av järnvägen
föreföll inte ha prövats. Banverket hade inte ens gjort något försök att komma till en frivillig uppgörelse om sträckningen och marköverlåtelse. Ett lämpligare alternativ borde ha valts. Någon prövning enligt 2 kap. 12 §
expropriationslagen (1972:719) förefaller inte ha ägt rum. - Regeringsrätten (1994-02-03, M, Sjöberg, Brink, Berglöf, von Bahr, Lindstam): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten pröva om
avgörandet i ett ärende strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som
faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i
förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Lars Magnus C. har till stöd för sin talan huvudsakligen åberopat olika formella brister i ärendets beredning, vilka skulle ha lett till att olika konsekvenser för fastigheten i form av buller- och vibrationsstörningar och andra olägenheter inte utretts eller beaktats. - Vad först gäller den ur 2 kap. 12 § expropriationslagen härledda principen att frivillig uppgörelse först bör sökas är detta krav inte undantagslöst. I förarbetena till expropriationslagen uttalas för övrigt att, när fråga är om företag för att dra fram en kommunikationsled som berör ett stort antal fastighetsägare och mindre markområden, det har från
rättvisesynpunkt och från praktisk synpunkt ansetts vara lämpligast att domstol får pröva samtliga överlåtelser utan att frivilliga uppgörelser först måste sökas (prop.
1972:109 s. 218). Utbyggnaden av Västkustbanan är ett företag av sådan karaktär. Med hänsyn härtill och då Lars Magnus C., såvitt handlingarna i tillståndsärendet hos regeringen utvisar, har beretts tillfälle att ta del av utredningen i erforderlig utsträckning, har han inte visat att något fel i förfarandet föreligger i nämnda
hänseenden. - Enligt 2 kap. 12 § första stycket
expropriationslagen skall expropriationstillstånd inte meddelas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den. Enligt Regeringsrättens mening ger handlingarna i målet inte vid handen att regeringen felbedömt fakta eller överskridit gränserna för den handlingsfrihet som
nyssnämnda bestämmelser i expropriationslagen medger. - På grund av det anförda finner Regeringsrätten inte att regeringens beslut strider mot någon rättsregel på det sätt som Lars Magnus C. angivit. Det framgår inte heller i övrigt klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut står fast. (fd I 1994-01-12, Sandbäck)