RÅ 1994 not 612
Ersättning enligt lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt (för sen framställning?)
Not 612. Överklagande av Marianne D. ang. ersättning för kostnader i skattemål. - Kammarrätten meddelade den 10 januari 1992 domar i mål angående Marianne D:s inkomsttaxeringar 1982-1984, eftertaxering för 1984 för inkomst samt förmögenhetstaxering 1985, varvid kammarrätten delvis biföll hennes talan. - I skrivelse, som kom in till kammarrätten den 24 januari 1992, ansökte Marianne D. om ersättning med 22 376 kr för sina ombudskostnader i målen. Kammarrätten i Stockholm (1992-03-11): Enligt 8 § lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. skall en framställning om ersättning för kostnader i mål hos förvaltningsdomstol ha kommit in till domstolen innan målet avgörs. Marianne D:s framställning kom inte in i rätt tid. - Kammarrätten prövar inte framställningen. - I överklagandet yrkade Marianne D. att hennes framställning om ersättning för ombudskostnader skulle tas upp till prövning och bifallas. Hon anförde bl.a. att hon aldrig fått någon möjlighet att i rätt tid komma in med en ansökan om ersättning, eftersom kammarrätten avgjorde målen om hennes taxeringar utan att medge muntlig förhandling och inte på förhand informerade henne om detta. - Riksskatteverket ansåg att kammarrättens beslut borde undanröjas och målet återförvisas till kammarrätten för ny handläggning. Riksskatteverket anförde därvid bl.a. följande. Enligt verkets mening borde kammarrätten ha prövat om ursäktligt misstag enligt 9 § lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. förelåg innan avvisning skett. Av kammarrättens beslut framgick inte om så har skett. Kammarrätten borde ha berett Marianne D. tillfälle att i målet om ersättning ange de omständigheter hon önskade åberopa i ursäktlighetsfrågan och först därefter ha avgjort om framställningen skulle tas upp till prövning i sak eller avvisas. - Regeringsrätten (1994-11-07, Björne, Dahlman, Berglöf, Werner, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 8 § ersättningslagen skall en framställning om ersättning för kostnader i mål hos förvaltningsdomstol ha kommit in innan målet avgörs. Av 9 § samma lag framgår att domstolen får pröva en senare inkommen framställning endast under förutsättning att förseningen berott på något ursäktligt misstag. - Marianne D:s framställning om ersättning för kostnader har kommit in till kammarrätten först efter det att kammarrätten avgjort de skattemål till vilka ersättningsanspråken hänförde sig. Framställningen har därmed - som kammarrätten konstaterat - kommit in för sent. Med hänsyn till bestämmelserna i 9 § i nyssnämnda lag måste emellertid även tas ställning till om detta förhållande berott på något ursäktligt misstag. Regeringsrätten finner inte skäl att återförvisa målet till kammarrätten för denna prövning. - Av utredningen framgår i huvudsak följande. Länsrätten i Stockholms län meddelade den 20 december 1988 domar i mål angående Marianne D:s inkomsttaxeringar 1982-1985, förmögenhetstaxering 1985 samt eftertaxering för 1984 för inkomst. Huvudfrågan i målen gällde huruvida hon skulle beskattas för utdelning, realisationsvinster och förmögenhet avseende depåförvaltade aktier. Marianne D. gjorde därvid gällande att hennes förutvarande make olovligen gjort affärer med hennes aktier i hennes namn och att hon inte erhållit några inkomster från aktieinnehavet. Länsrättens domar innebar att Marianne D. beskattades för inkomster och förmögenhet avseende aktierna. Inkomsterna avsåg utdelning om sammanlagt ca 25 000 kr och realisationsvinster om sammanlagt ca 544 000 kr. Marianne D. överklagade länsrättens domar och hemställde om muntlig förhandling, vid vilken hon önskade närvara tillsammans med sitt ombud. I ytterligare två skrivelser vidhöll hon sin begäran om muntlig förhandling. Skattemyndigheten - som avstyrkte bifall till överklagandet - ansåg till en början att muntlig förhandling var obehövlig men förklarade sig i ett senare yttrande inte motsätta sig Marianne D:s anhållan om muntlig förhandling. I beslut den 5 juli 1991 fann kammarrätten därefter "med hänsyn till sakfrågans beskaffenhet och till vad som hittills framkommit i målen" muntlig förhandling "för närvarande" vara obehövlig och beredde Marianne D. tillfälle att inom viss tid dels ge in en kopia av en angiven handling, dels ange de ytterligare omständigheter som kunde åberopas dels ock slutföra sin talan i målen. I beslutet angavs vidare att om Marianne D. inte hörde av sig målen ändå kunde komma att avgöras. Med anledning av kammarrättens beslut gav Marianne D. in en ny skrivelse där hon vidhöll sin begäran om muntlig förhandling samt anförde bl.a. att enligt hennes mening ett flertal frågor i målen fortfarande inte föreföll vara utredda. Till skrivelsen bifogade hon ytterligare omfattande skriftlig bevisning. Marianne D:s skrivelse med bilagor överlämnades till skattemyndigheten med tillfälle till yttrande. Skattemyndigheten svarade därvid "Haft del. Tidigare yrkande vidhålles". Någon ytterligare kommunikation med Marianne D. skedde inte. Kammarrätten avgjorde målen den 10 januari 1992. Utgången i kammarrätten innebar att Marianne D. till övervägande del fick bifall till sin talan, huvudsakligen genom att en av länsrätten beslutad eftertaxering om drygt 400 000 kr avseende realisationsvinster undanröjdes. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Marianne D. har i Regeringsrätten uppgett att skälet till att hennes framställning om ersättning gavs in för sent var att kammarrätten avgjorde målen utan att medge muntlig förhandling och utan att på förhand ha informerat henne om detta. Formuleringarna i kammarrättens beslut den 5 juli 1991 att kammarrätten med hänsyn bl.a. till "vad som hittills framkommit i målen" fann muntlig förhandling "för närvarande" vara obehövlig kan ha gett Marianne D. anledning att räkna med att hon - om hon ingav ytterligare utredningsmaterial i målen och därvid på nytt påkallade muntlig förhandling - skulle få ett ytterligare besked från kammarrätten innan denna avgjorde målen. Med beaktande härav i förening med övriga omständigheter, bl.a. det förhållandet att Marianne D. själv förde sin talan i kammarrätten, finner Regeringsrätten att förseningen får anses ha berott på ett ursäktligt misstag. Marianne D:s framställning om ersättning för ombudskostnader skall därför tas upp till prövning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens beslut och visar målet åter till kammarrätten för prövning av Marianne D:s framställning om ersättning. (fd II 1994-10-05, Holmström)