RÅ 1994 not 660
Ansökan av Ingvar S. om rättsprövning av beslut ang. detaljplan
Not 660. Ansökan av Ingvar S. om rättsprövning av beslut ang. detaljplan. - Kommunfullmäktige i Mölndals kommun beslutade den 28 augusti 1991 att anta detaljplan för område öster om Bruns Backe. Sedan bl.a. Ingvar S. överklagat beslutet avslog Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län genom beslut den 6 juli 1992 överklagandena. - Ingvar S. överklagade länsstyrelsens beslut. - Regeringen (Miljö- och Naturresursdepartementet (1993-09-23) avslog överklagandet med följande motivering. Regeringen konstaterar att ett genomförande av planförslaget innebär minskat buller för många fastigheter inom planområdet. För klagandens fastighet väntas den nya vägsträckningen emellertid innebära ökade bullerstörningar. Vid en avvägning finner regeringen att planen innebär sådana fördelar att detaljplanen i sig bör godtas trots att den i några avseenden medför ökade störningar. Därvid förutsätts att lämpliga åtgärder vidtas för att så långt möjligt minska olägenheterna. Av handlingarna i ärendet framgår att olika åtgärder för att minska bullerstörningar på klagandens fastighet diskuterats. Kommunen har därvid redovisat vissa åtgärder som klaganden dock ansett vara otillräckliga. Regeringen finner inte att det är möjligt att på föreliggande underlag nu slutligt avgöra vilka bullerdämpande åtgärder som krävs. Denna fråga bör därför tas upp vidare i samband med planens genomförande. Regeringen erinrar i detta sammanhang om att frågan om vilka försiktighetsmått som behövs kan prövas enligt miljöskyddslagen (1969:387). - Ingvar S. yrkade i ansökan om rättsprövning att Regeringsrätten skulle upphäva regeringens beslut. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Hans enskilda intresse som fastighetsägare hade inte beaktats såsom föreskrivs i 1 kap. 5 § plan- och bygglagen. Detaljplanen hade utformats i strid mot bestämmelsen i 5 kap. 2 § samma lag, som bl.a. föreskriver att vid utformningen av en detaljplan skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse- och fastighetsförhållanden. Planen medförde att bullerstörningarna på hans fastighet ökade till en nivå som allmänt sett inte var acceptabel. Genom detaljplanen hade inte klarlagts hur dessa störningar praktiskt och ekonomiskt skulle kunna nedbringas till en sådan nivå att hans fastighet även framledes skulle komma att vara lämplig för bostadsändamål. - Regeringsrätten (1994-11-30, Björne, Dahlman, Berglöf, Werner, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - I 5 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, stadgas bl.a. att vid utformningen av en detaljplan skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. Bestämmelsen ger de beslutande myndigheterna utrymme för skälighetsbedömning. - I 5 kap. 3-6 §§ PBL anges vilka obligatoriska uppgifter som kommunen skall redovisa i en detaljplan. Till detaljplanens obligatoriska innehåll räknas inte bestämmelser om skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen. - Regeringsrätten finner inte att handlingarna i målet ger vid handen att regeringen skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden. Vad som förekommit i målet visar således inte att regeringens beslut strider mot bestämmelserna i PBL på det sätt sökanden angivit. Det framgår inte heller i övrigt klart av omständigheterna att avgörandet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Vid sådant förhållande skall rättsprövningen inte föranleda att regeringens beslut upphävs. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1994-11-01, Sundberg)