RÅ 1994 not 76
Not 76. Ansökan av Olof L. om resning i ärende ang.
pensionsgrundande inkomst. - För Olof L. hade inte
fastställts någon pensionsgrundande inkomst för inkomståren 1960-1968. - Sedan Olof L. i januari 1992, med hänvisning till att han under åren 1960-1968 seglade som sjöbefäl på svenska fartyg, att han betalade skatt i Sverige och att redarna betalade arbetsgivaravgift för honom, ansökt om resning i ärende angående beräkning av pensionsgrundande inkomst, avslog Regeringsrätten ansökningen i beslut den 18 januari 1993. - I sin nya ansökan om resning anförde Olof L. följande. I Regeringsrättens beslut den 18 januari 1993 anfördes som skäl för avslag på resningsansökan att de ifrågavarande övergångsbestämmelserna "med hänsyn till sin utformning inte kan medföra att det skapas en pensionsrätt" för den aktuella tiden. Avgörandet grundade sig
uppenbarligen på ett yttrande från Riksförsäkringsverket om hur bestämmelserna i ifråga skulle förstås. Av yttrandet framgick att verket i första hand stödde sin åsikt på ett uttalande i Nordiska pensionsutskottets betänkande, innebärande att de nya reglerna inte skulle komma att medföra att inkomst som intjänats före ikraftträdandet och därvid inte hade medfört pensionsrätt, skulle bli
pensionsgrundande. Det var riktigt att ett uttalande av ovan angiven innebörd görs i betänkandet i fråga.
Emellertid hade verket förbisett att
övergångsbestämmelserna i den slutliga konventionstexten i sak avvek från förslaget i betänkandet. I betänkandet
föreslogs att de nya reglerna "inte (skall) påverka
beräkningen av pension för tid före ikraftträdandet". Men i den slutliga konventionstexten uttalades tvärtom principen att "De nya bestämmelserna äger tillämpning även i fråga om beräkning av pension på grund av pensionsrätt, som
intjänats före ikraftträdandet". Uppenbarligen hade man på den i frågavarande punkten vid de slutliga förhandlingarna om konventionens innehåll avsett att göra en förändring i det förslag som beredningen stannat för. Hur den slutliga texten av övergångsbestämmelserna skulle förstås var
däremot inte helt klart. Riksförsäkringsverkets yttrande ger vid handen att verket skulle anse att uttrycket "pensionsrätt som intjänats före ikraftträdandet" innebure en hänvisning till interna svenska, finska etc. regler som gällde före konventionens ikraftträdande. Emellertid
uttalades i konventionen ingen sådan princip och från svensk sida hade heller inte gjorts förbehåll om en sådan tolkning av konventionen. Vid detta förhållande borde uttrycket "pensionsrätt" såvitt möjligt ges en innebörd som stod i samklang med konventionens materiella innehåll. En definition av uttrycket gavs även de facto i konventionens artikel 5, vars 2 stycke var av särskilt intresse i förevarande sammanhang. Här utsades att pensionsrätt under de angivna omständigheterna (vilka är tillämpliga i
Olof L:s fall) förelåg "under förutsättning att inkomsten beskattas i sysselsättningslandet". Det var ostridigt att han betalat skatt till Sverige för den sjöinkomst han haft under den period som var i fråga. Pensionsrätt sådan den definieras i konventionens artikel 5 hade således enligt hans mening införts med retroaktiv verkan genom
ifrågavarande övergångsbestämmelser. För denna tolkning talade, förutom avfattningen av konventionstexten, den omständigheten att det vid ikraftträdandet av konventionen fanns ett rätt stort antal nordiska sjömän som var
anställda på fartyg hörande till ett annat nordiskt land än det de själva var bosatta i. Sannolikt bedömde man det som från materiell synpunkt otillfredsställande att anta övergångsbestämmelserna i den form Nordiska
pensionsutskottet föreslagit, eftersom detta skulle ha inneburit ett konserverande av bl.a. det orättvisa
förhållandet att sagda sjömän hade kommit att bli utan pension för en del av den tid de betalat skatt till anställningslandet. - Riksförsäkringsverket bestred bifall till ansökningen. - Regeringsrätten (1994-02-10, Wahlgren, Wadell, B. Sjöberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Vad Olof L. nu anfört föranleder inte annan bedömning än den som kommit till uttryck i Regeringsrättens beslut den 18 januari 1993. Regeringsrättens avgörande.