RÅ 1994 not 97

Not 97. Överklagande av Janina B. ang. dispens från kravet på individuell försäkring för revisorer. - Med anledning av en dispensansökan från Janina B., som var godkänd revisor, yrkade Kommerskollegiet (1992-12-04): Ni har i skrivelse den 28 oktober 1992 till Kommerskollegium ansökt om dispens från kravet på individuell försäkring för kvalificerade revisorer. Som skäl för dispens har Ni angett att Ni är pensionär och att Er verksamhet därför har en ringa omfattning - under 1991 redovisade Ni en omsättning på endast 215 000 kr. Som framgår av 2 § revisorsförordningen (1973:221) är emellertid en förutsättning för att revisorer överhuvudtaget ska få behålla sin auktorisation resp. godkännande att revisorn såsom yrke utövar revisionsverksamhet. En heltidstjänst anses normalt omfatta 1 600 timmar per år. För att yrkesverksamhetskravet skall anses uppfyllt kräver kollegiet att revisorn åtminstone

arbetar halvtid, dvs. avsätter minst 800 timmar per år åt

revisonsverksamheten. Godkännandet resp. auktorisationen

kan behållas även om revisorn under en övergångsperiod

trappar ned sin verksamhet. För att kravet på

yrkesverksamhet då skall anses uppfyllt krävs att revisorn

ägnar minst 400 timmar per år åt revisionsverksamheten. Har

verksamheten haft en mindre omfattning anses revisorn inte

längre vara yrkesverksam och någon möjlighet att behålla

godkännandet eller auktorisationen finns därför inte. - I

11 och 17 §§revisorsförordningen (1973:221) föreskrivs att

för auktoriserade och godkända revisorer skall ställas

säkerhet i form av försäkring för den ersättningsskyldighet

som revisorn kan komma att ådraga sig i sin

revisionsverksamhet. Av 26 § Kommerskollegiets

revisorsföreskrifter (KFS 1986:8) framgår vidare att

försäkringen skall bestå av dels en individuell försäkring,

dels en försäkring för varje företag (enskild rörelse eller

bolag) i vilken sådan revisor bedriver sin rörelse. Varje

försäkring skall gälla med ett försäkringsbelopp om lägst

100 basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. - Av

ovanstående framgår att en kvalificerad revisor måste

bedriva yrkesverksamhet för att kunna behålla

auktorisationen eller godkännandet. Detta innebär att det

skyddsintresse som ligger till grund för kravet på

ansvarsförsäkring - ett skydd för de klienter som kan

orsakas skada genom revisorns yrkesutövning - alltid

föreligger avseende en kvalificerad revisor. Mot denna

bakgrund finner kollegiet inte skäl att medge Er undantag

från kravet på individuell försäkring. Detsamma gäller

kravet på byråförsäkring. Era nuvarande försäkringar i

Trygg-Hansa SPP gäller till den 1 december 1992. Om

försäkringarna inte förnyas efter detta datum kan kollegiet

komma att upphäva Ert godkännande. - I besvär vidhöll

Janina B. sin ansökan om dispens. - Kammarrätten i Stockholm (1993-02-26, Lindgren,Tenne, Gäverth): ej ändring. - I Regeringsrätten yrkade Janina B. att Regeringsrätten med stöd av 11 § andra stycket förordningen (1973:221) om auktorisation och godkännande av revisorer skulle bestämma att särskilda skäl förelåg att efterge kravet på säkerhet. - Till stöd för sin talan anförde hon bl.a. följande. Det väsentliga i hennes överklagande av Kommerskollegiets beslut av den 4 december 1992 var att kollegiets beslut av den 28 maj 1990 om ändring av revisorsföreskrifterna stred mot 11, 17 och 21 §§ förordningen om auktorisation och godkännande av revisorer. Enligt dessa bestämmelser skulle auktoriserade och godkända revisorer samt revisionsbolag ställa säkerhet i form av försäkring för ersättningsskyldighet som revisor kunde

komma att ådraga sig i sin revisionsverksamhet. Med sitt

beslut av den 28 maj 1990 hade Kommerskollegiet därutöver

infört även enskild rörelse i vilken revisor drev sin

verksamhet att omfattas av kravet på samma försäkringsplikt. Vid sin prövning av målet måste kammarrätten ha förbisett att i grunden för hennes ansökan om dispens från försäkringsplikt låg att Kommerskollegiet har överskridit sin befogenhet enligt förordningen SFS 1973:221 och i allmänhet agerat i strid med rättspraxis. - Kommerskollegiet upplyste i ett yttrande att kollegiet genom beslut i tillsynsärende den 8 mars 1993, Dnr REV U 90/93, upphävt Janina B:s godkännande som revisor, då hon inte efterkommit kollegiets föreläggande att inkomma med bevis om obligatoriska ansvarsförsäkringar.

Kommerskollegiet uppgav vidare att Janina B. inte hade

överklagat beslutet den 8 mars 1993, vilket beslut därmed

hade vunnit laga kraft. - I en skrivelse som kom in till

Regeringsrätten den 22 oktober 1993 yrkade Janina B.

upphävande av Kommerskollegiets beslut den 8 mars 1993. - Regeringsrätten (1994-02-17, Björne, Tottie, Dahlman,

Werner, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Janina B. har inte överklagat Kommerskollegiets beslut den

8 mars 1993, Dnr REV U 90/93, till kammarrätten. Hennes

först i Regeringsrätten framställda yrkande om upphävande

av beslutet kan därför inte upptas till prövning av

Regeringsrätten. - Vad därefter angår Janina B:s

överklagande av kammarrättens dom antecknar Regeringsrätten

följande. - Av bestämmelserna i 11 § första stycket

förordningen - vilka äger tillämpning såväl för enskild

revisor som för revisionsbolag (21 §) - följer att säkerhet

skall ställas i form av försäkring eller på annat sätt för

den ersättningsskyldighet som revisorn respektive

revisionsbolaget kan komma att ådraga sig i sin

revisionsverksamhet. Några närmare föreskrifter angående

omfattningen eller beskaffenheten av en säkerhet i form av

försäkring ges inte i förordningen. - Sådana föreskrifter

har emellertid med stöd av 27 § i förordningen meddelats i

Kommerskollegiets revisorsföreskrifter (KFS 1986:8). I 26 §

föreskrifterna i den lydelse paragrafen fått genom KFS

1990:19 stadgas, att auktoriserad eller godkänd revisor

skall ha en individuell försäkring för den ersättningsskyldighet revisorn personligen kan ådra sig i

revisionsverksamheten och att därutöver varje företag

(enskild rörelse eller bolag), i vilket sådan revisor

driver sin verksamhet, skall ha en försäkring för

ersättningsskyldighet som företaget eller i företaget

verksam revisor kan ådra sig. Både den individuella

försäkringen och företagets försäkring skall utgöras av

ansvarsförsäkring mot förmögenhetsskada och förmögenhetsbrottsskada enligt villkor som godkänts av

Kommerskollegiet. - Av Kommerskollegiets yttrande framgår

att kravet på dubbla försäkringar tillkommit för att i

revisionsverksamhet bedriven som enskild rörelse skall

finnas samma mått av säkerheter som när verksamheten

bedrivs i bolagsform. Kravet på försäkring såväl för

revisorn som för rörelsen - vilka försäkringar genom att de

kompletterar varandra försäkringsmässigt företer väsentliga

skillnader sinsemellan - har tillkommit för att bereda

klienterna samma skydd oavsett i vilken form revisorn valt

att bedriva sin verksamhet. - På grund av det anförda

finner Regeringsrätten att Kommerskollegiet inte

överskridit sin befogenhet när kollegiet i sina

föreskrifter till förordningen ställt krav på säkerhet i

form av försäkring för såväl revisorn som hans enskilda

rörelse. Janina B. har därför varit skyldig att följa

kollegiets föreskrifter härom. - Regeringsrätten finner i

likhet med kammarrätten att särskilda skäl att efterge

kravet på säkerhet inte föreligger. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens dom. - Regeringsrätten avvisar Janina B:s talan i övrigt. (fd III 1994-01-25, Karlsson)

*REGI

*INST