RÅ 1994:100

X överklagade och yrkade att ansvarsnämndens beslut skulle undanröjas.

Kammarrätten i Stockholm (1993-05-19, Montgomery, Widebäck, referent, Hellner) tilldelade på anförda skäl med ändring av ansvarsnämndens beslut X en erinran.

I överklagande, som kom in till Regeringsrätten den 14 juni 1993, yrkade X att målet skulle tas upp till prövning och att den erinran som Kammarrätten i Stockholm tilldelat honom skulle undanröjas.

X:s hustru, som i skrivelse den 19 oktober 1993 upplyste att hennes make avlidit den 17 oktober 1993, yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja varje påföljd gentemot X.

Prövningstillstånd meddelades.

Socialstyrelsen, som bestred bifall till överklagandet, anförde i avgivet yttrande dessutom bl.a. att Socialstyrelsen förordade en analog tillämpning av 21 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken såvitt avsåg talerätten för anhöriga.

Regeringsrätten (1994-12-22, Palm, Wadell, Berglöf, Werner, von Bahr) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. En disciplinpåföljd enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. utgör en sådan sanktion som enligt allmänna principer inte skall kvarstå om klaganden avlider innan ett överklagande blivit prövat. Den icke lagakraftvunna påföljden skall i detta läge undanröjas i samband med att ärendet avskrivs. Vad X:s hustru anfört i Regeringsrätten kan inte uppfattas så att hon under dessa omständigheter begär en ytterligare prövning av kammarrättens dom.