RÅ 1994:14

L-G.F. överklagade sjukvårdsnämndens beslut och anförde bl.a. följande. Den befattningsbeskrivning som sjukvårdsnämnden hade antagit för områdeschefen

överensstämde till punkt och pricka med vad som i 14 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, angavs gälla för chefsöverläkare. En barnmedicinare blev sålunda chef för den tidigare barnkirurgiska kliniken som funnits från 1912 och fram till den 1 juli 1991. De som hade utnämnts till chefsöverläkare blev inte detta i den mening som angavs i 14 § HSL. Beslutet stred därför mot HSL. - Sjukvårdsnämnden hade överskridit sin befogenhet på så sätt att beslutet innebar att barnkirurgiska kliniken organisatoriskt upphörde den 1 juli 1991. Att nämnden kunde besluta detta utan sakkunnig belysning av konsekvenserna var felaktigt eftersom kliniken, till skillnad från barnmedicinska kliniken, var en regional specialitet för barnkirurgiska regionsfall omfattande patienter från Värmland, Bohuslän, Dalsland, Västergötland, Halland och Småland bl.a. I denna region var barnkirurgiska kliniken vid Östra sjukhuset den enda barnkirurgiska kliniken. Beslutet hade fattats lokalt men fick konsekvenser för regionen i stort, varför det måste upphävas. - Beslutet kränkte hans och hans kollegors enskilda rätt eftersom de nu blev underställda en helt ny klinik som kunde påverka regionens utveckling vad gällde barnkirurgi. De kunde inte längre själva styra detta utan var i händerna på en ny klinik och en ny organisation som bestämde deras ekonomi då det gällde sjukvårdande

verksamhet, utbildning, fördelning av lokaler etc. och de resurser de tidigare helt själva bestämt om. - Beslutet vilade också på orättvis grund eftersom förslaget till beslut, TU 318/91 och TU 317/91, vilselett

lekmannastyrelsen till ett felaktigt beslut. - Beslutet hade distribuerats och nått verksamheten först den 2 juli 1991, mer än ett dygn efter det att den nya organisationen hade trätt i kraft. - Sjukvårdsnämnden ansåg att

kammarrätten skulle avslå överklagandet och anförde bl.a. följande. Det var sjukvårdsnämnden som på goda grunder aktivt hade verkat för en omorganisation av verksamheten vid barnklinikerna. Uppgiften att TU 318/91 och TU 317/91 vilseledde nämnden var därför inte riktigt. - Den

barnkirurgiska kliniken fanns kvar och det överklagade beslutet innebar inte någon förändring i sjukhusets sätt att ta emot regionpatienter. Även om kliniken hade upphört skulle det inte innebära någon kränkning av klagandens rätt i kommunallagens mening. - Sjukvårdsnämnden hade den 18 juni 1991 förordnat en person till chefsöverläkare för barnkirurgi. Genom beslutet hade denne person ålagts det medicinska ledningsansvaret för verksamhetsområdet enligt 14 § HSL. När klaganden sade att områdeschefen rätteligen var chefsöverläkare kunde detta därför inte gälla den

medicinska ledningsfunktionen. Också chefsöverläkarens administrativa ledningsansvar stod i överensstämmelse med 14 § HSL. Chefsöverläkaren hade det samlade

ledningsansvaret för sitt verksamhetsområde. Vid Östra sjukhuset var det lämpligt att under sjukhusdirektören ha en administrativt ansvarig områdeschef för både barnmedicin och barnkirurgi. För en gemensam administrativ ledning talade klinikernas storlek, bättre utnyttjande av samlade resurser m.m. Den av nämnden beslutade

befattningsbeskrivningen för områdeschefen innebar att denne svarade direkt under sjukhusdirektören. Beslutet att förordna områdeschef föll inom ramen för

sjukvårdshuvudmannens frihet att anpassa sin organisation till de lokala förutsättningarna. - Det överklagade

beslutet hade expedierats den 24 juni 1991.

Sjukvårdsnämnden överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa

sjukvårdsnämndens beslut.

Prövningstillstånd meddelades.

Socialstyrelsen avgav yttrande i målet.

Regeringsrätten (1994-03-11, Björne, Tottie, Dahlman, Werner, Swartling) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Genom det överklagade beslutet har

sjukvårdsnämnden i enlighet med tjänsteutlåtande nr 317/91 beslutat att barnmedicinska och barnkirurgiska klinikerna vid Östra sjukhuset i Göteborg från den 1 juli 1991 skall sammanföras till ett ekonomiskt och administrativt

ansvarsområde och att till ansvarig för detta område skall utses en områdeschef. Vidare har nämnden beslutat att godkänna de till tjänsteutlåtandet bifogade

befattningsbeskrivningarna för områdeschef resp.

chefsöverläkare inom barnklinikerna.

I det nämnda tjänsteutlåtandet nr 317/91 anförs bl.a.

följande som bakgrund till förslaget om förändrad

organisation vid barnmedicinska och barnkirurgiska klinikerna vid Östra sjukhuset:

Det synes rimligt att för klinikerna tillsätta två chefsöverläkare - en för barnmedicin och en för barnkirurgi. En av dessa kan dock vara områdeschef med helhetsansvar för administrativ ledning av båda klinikerna utan att detta strider mot HSL § 14 efter den 1 juli 1991. Den av de två chefsöverläkarna som inte är områdeschef har då att inför denna svara för budget och prestationer enligt sjukhusledningens intentioner och krav. Det rent medicinska

ledningsansvaret för respektive enheter åvilar dock båda chefsöverläkarna vad gäller att tillgodose

patienternas behov av god diagnostik, vård och behandling. Vad gäller administrativ ledning har både chefsöverläkarna likaså visst eget ansvar m.m.

Områdeschefen har det totala ansvaret för

resursanvändningen inom barnklinikerna.

Av befattningsbeskrivningen för områdeschefen framgår bl.a. att denne aktivt skall styra områdets verksamhet mot fastställda medicinska, ekonomiska och administrativa mål samt att han är direkt underställd sjukhusdirektören och under denne resultatansvarig för sitt verksamhetsområde. Som resultatansvarig chef har områdeschefen bl.a. att i samband med budgetberedningen och vid behov under löpande verksamhetsår göra medicinska och administrativa

prioriteringar inom de ekonomiska ramarna och på ett optimalt sätt förvalta de resurser som ställts till

områdets förfogande i form av personal, pengar,

sängplatser, utrustning och lokaler. Vidare anges att områdeschefen disponerar vårdplatser och personal inom sitt verksamhetsområde.

Chefsöverläkaren, som enligt befattningsbeskrivningen är underställd områdeschefen, har likartade uppgifter och har dessutom att utse patientansvarig läkare.

Fråga uppkommer i målet om sjukvårdsnämndens beslut att inrätta en befattning som områdeschef över chefsöverläkarna och att godkänna befattningsbeskrivning för områdeschef resp. chefsöverläkare strider mot bestämmelsen i 14 § HSL. Paragrafen hade vid tiden för beslutet följande lydelse (se SFS 1990:601):

Vid en enhet för diagnostik eller vård och behandling skall det, om det behövs med hänsyn till

patientsäkerheten, finnas en särskild läkare med specialistkompetens som svarar för den samlade ledningen av verksamheten. En sådan läkare benämns chefsöverläkare. Vid ledningens utövande skall denne, i frågor som avser annat än diagnostik eller vård och behandling av enskilda patienter eller utseende av patientansvariga läkare, följa de föreskrifter som landstingskommunen kan meddela.

Chefsöverläkaren får uppdra åt sådana

befattningshavare vid enheten, som har tillräcklig kompetens och erfarenhet, att fullgöra enskilda ledningsuppgifter.

I prop. 1989/90:81 om ledningsansvaret inom den offentliga hälso- och sjukvården, m.m. anför föredragande statsrådet att det är en uppgift för sjukvårdshuvudmannen att

organisera hälso- och sjukvårdsverksamheten inom

landstingsområdet och att det förhållandet att

chefsöverläkarens ledningsansvar skall avse också de

administrativa funktionerna vid enheten självklart inte innebär att det framdeles skulle saknas behov av andra administrativa chefer inom hälso- och sjukvården. Detta innebär att t.ex. en sjukhusdirektör i princip har

direktivrätt gentemot chefsöverläkaren och att

chefsöverläkaren även i övrigt är skyldig att följa de

föreskrifter om verksamheten som sjukvårdshuvudmannen kan meddela. En sådan ordning torde enligt föredragande

statsrådet inte innebära några problem vad gäller

administrativa frågor och frågor av allmän medicinsk natur. När det däremot gäller medicinska frågor som direkt berör patienternas säkerhet i vården är det nödvändigt att

chefsöverläkaren självständigt fattar besluten (prop. s. 29 f.) Även socialutskottet (1989/90 SoU 24, s. 16 f.) understryker att sjukvårdshuvudmännen i princip måste ha frihet att organisera verksamheten på det sätt som de själva finner mest rationellt med hänsyn bl.a. till lokala förutsättningar och behov samt till utvecklingen på

området. Socialutskottet framhåller dock att hänsyn till patienternas säkerhet i vården och till att ansvaret för felaktiga åtgärder i vården måste kunna klarläggas,

motiverar inskränkningar i sjukvårdshuvudmännens frihet.

Regeringsrätten finner att vissa av de uppgifter, som enligt befattningsbeskrivningen tillagts områdeschefen, bl.a. att styra områdets verksamhet mot fastställda

medicinska mål, göra medicinska prioriteringar och

disponera vårdplatser och personal, rent språkligt kan tolkas så vidsträckt att uppgifterna inkräktar på den

chefsöverläkaren enligt 14 § HSL anförtrodda vården och behandlingen av enskilda patienter. Vad som i det tidigare återgivna tjänsteutlåtandet anförs om bakgrunden till

organisationsförändringen och om att det medicinska

ledningsansvaret fortfarande skall åvila chefsöverläkaren talar emellertid emot en så vidsträckt tolkning. I enlighet härmed bör de angivna delarna av befattningsbeskrivningen anses syfta endast på den administrativa ledning som områdeschefen skall utöva och ej på diagnostik eller vård och behandling av enskilda patienter. Nämnda delar av

befattningsbeskrivningen får sålunda anses ha funktionen att ange sektorer inom vilka områdeschefen genom direktiv kan reglera de administrativa förutsättningarna för den samlade ledning som enligt 14 § HSL ankommer på

chefsöverläkaren.

På grund av det anförda finner Regeringsrätten att

sjukvårdsnämndens överklagade beslut inte strider mot 14 § HSL. Sjukvårdsnämndens överklagande skall därför bifallas.