RÅ 1994:33
Metallföremål har påträffats i bröd som inhandlats i olika varuhus. Fråga om synnerliga skäl förelegat för undantag från upplysningsplikt om att övervakning med övervakningskameror äger rum. Tillämpning av 3 § lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m.
Av 3 § första stycket lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. framgår att upplysning om en övervakningskamera (varmed förstås TV- kameror m.m. som är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning) skall lämnas genom tydlig skyltning eller på något annat verksamt sätt. Enligt tredje stycket av samma paragraf får emellertid undantag medges från denna upplysningsplikt om det finns synnerliga skäl för det.
OBS! Stormarknad ansökte hos Länsstyrelsen i Älvsborgs län om dels tillstånd att använda en TV-kamera för övervakning av brödavdelningen i en livsmedelsbutik i Borås och dels undantag från upplysningsplikten. Bakgrunden till ansökan var i huvudsak följande. Anmälningar hade gjorts i 53 fall om att främmande föremål hade påträffats i matvaror och i två fall om utpressning, som omfattade sammanlagt 1,8 milj. kr. Sammanlagt 196 brev med hotelser hade mottagits av affärsidkare m.fl. och i några fall hade anställda på grund av hot slutat sina anställningar.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län (1992-02-04) meddelade OBS! Stormarknad tillstånd att använda en övervakningskamera för övervakning av brödavdelningen i en livsmedelsbutik i Borås. Tillståndet förenades med följande villkor. Kameran skulle vara fast monterad på väggen och riktad mot brödavdelningen. Videobandspelaren skulle vara placerad i ett utrymme dit allmänheten inte hade tillträde. Vid uppspelning av banden fick endast polis och en representant för tillståndshavaren närvara. De inspelade banden skulle förvaras på sådant sätt att obehörig uppspelning inte kunde ske. De inspelade bilderna fick bevaras högst två veckor om de inte dessförinnan överlämnats till polismyndigheten. Tillståndet medförde inte rätt att bruka övervakningskamera som inte längre var erforderlig för i tillståndet angivet ändamål. Det ålåg tillståndshavaren att i sådant fall anmäla förhållandet till länsstyrelsen. Länsstyrelsen kunde meddela ytterligare föreskrifter eller återkalla tillståndet om så erfordrades med hänsyn till enskilds personliga integritet. Det ålåg tillståndshavaren att på begäran lämna länsstyrelsen tillträde till kontrollrum och andra delar av övervakningsanläggningen samt lämna de upplysningar i övrigt som länsstyrelsen begärde. Med stöd av 3 § tredje stycket lagen om övervakningskameror m.m. medgav länsstyrelsen undantag från upplysningsplikten.
Kammarrätten i Göteborg
Justitiekanslern överklagade och yrkade att tillståndet att använda övervakningskameran skulle tidsbegränsas till utgången av maj 1992 och att det skulle åligga tillståndshavaren att upplysa allmänheten om övervakningen genom anslag.
OBS! Stormarknad ansåg att överklagandet skulle avslås såvitt gällde yrkandet att tillståndet skulle gälla med upplysningsplikt men hade inget att erinra mot att tillståndet tidsbegränsades. Bolaget ansåg dock att tillståndet borde gälla till och med utgången av år 1992.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Polismyndigheten i Borås yttrade sig och gav därvid uttryck för samma inställning som bolaget. De angav dock att giltighetstiden för tillståndet borde begränsas till och med utgången av oktober månad 1992.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (1992-10-12, Wileke, Nyström, referent, Hansson) yttrade: Justitiekanslern har till stöd för sitt överklagande anfört följande. Förutsättningarna är uppfyllda för att sökanden skall få tillstånd till att använda en TV-kamera för övervakning av brödavdelningen i livsmedelsbutiken, Bergslenagatan 8, Borås, och att spela in bilder som förmedlas genom kameran. Med hänsyn till vad som upplysts om ändamålet med övervakningen bör emellertid tillståndet tidsbegränsas. Bestämmelser om upplysningsskyldighet finns i 3 § första stycket lagen om övervakningskameror m.m. Därav framgår att upplysning om övervakningskamera skall lämnas genom tydlig skyltning eller på annat verksamt sätt. Enligt paragrafens tredje stycke får länsstyrelsen medge undantag från upplysningsplikten om det finns synnerliga skäl för det. Av lagens förarbeten (prop. 1989/90:119 s. 43) framgår att stadgandet avser undantagssituationer där det finns ett starkt behov av att använda en övervakningskamera utan att behöva informera om den. Här avses bl.a. fall där hänsynen till allmän ordning och säkerhet gör sig särskilt starkt gällande, t.ex. vid här i landet anordnade internationella sammankomster, vissa utländska statsbesök och liknande arrangemang. Någon sådan situation är det inte fråga om här. Ett medgivande av undantag från upplysningsplikten i detta ärende synes kunna jämföras med tillstånd att använda sig av dold spaning såsom straffprocessuellt tvångsmedel. Frågan om tillåtligheten härav har behandlats i betänkandet Optisk-elektronisk TV-övervakning (SOU 1987:74). Det förslag till regler om dold kameraövervakning som då lades fram ledde inte till lagstiftning. Departementschefen tog i stället mycket starkt avstånd från förslaget (prop. 1988/89:124 om vissa tvångsmedelsfrågor s. 59). Synnerliga skäl för att medge undantag från upplysningsplikten föreligger därför inte. - Polismyndigheten i Borås har i sitt yttrande till kammarrätten anfört bl.a. följande. Länsstyrelsen har i fyra ärenden meddelat tillstånd för detaljhandelsbutiker att bruka övervakningskamera för övervakning av brödavdelningarna i butikerna. Syftet med att installera övervakningskameror har varit att uppdaga och förebygga brott. Utredning pågår i Borås polisdistrikt angående grov utpressning samt spridande av gift och smitta m.fl. brott. Här kan nämnas att anmälan om att främmande föremål påträffats i matvaror har gjorts i 53 fall, att två fall av utpressning har anmälts som omfattar belopp om sammanlagt 1,8 milj. kr, att sammanlagt 196 brev med hotelser mottagits av affärsidkare m.fl. samt att anställda på grund av framförda hot i några fall slutat sina anställningar. Det är myndighetens bedömning att den uppkomna situationen är av undantagskaraktär och att bl.a. hänsynen till allmän ordning och säkerhet gör sig så starkt gällande i detta fall att synnerliga skäl får anses föreligga att medge undantag från upplysningsplikten. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Som framgått ovan av Justitiekanslerns redogörelse för tillämpliga bestämmelser och dess förarbeten i lagen om övervakningskameror m.m. är frågan i målet om föreliggande situation är sådan att synnerliga skäl enligt lagens 3 § tredje stycke kan anses vara för handen för att medge undantag från upplysningsplikten. - Av det som Polismyndigheten i Borås anfört i sitt yttrande i kammarrätten framgår att den brottslighet som är under utredning är av mycket allvarlig art och att de hotelser som därvid framförts riktar sig mot allmänheten. Huvudsyftet med att sätta upp övervakningskameran får anses vara att avslöja gärningsmannen. Med hänsyn härtill är övervakningssituationen sådan att syftet med övervakningen skulle motverkas om det upplyses om denna. De skäl som talar för att övervakning skall få ske utan upplysning härom uppväger mer än väl det intrång i den personliga integriteten som kan antas ske genom övervakningen. Vid en samlad bedömning av omständigheterna finner kammarrätten således att det föreligger en sådan undantagssituation där synnerliga skäl är för handen för att medge undantag från upplysningsplikten. Det som Justitiekanslern åberopat av det som förevarit i lagstiftningsärendet angående vissa tvångsmedelsfrågor föranleder inte annan bedömning. - Tillståndet för övervakningen bör dock av integritetsskäl tidsbegränsas. Med hänsyn till det som framkommit i målet bör tillståndet dock få gälla till och med utgången av oktober månad 1992. - Kammarrätten ändrar länsstyrelsens beslut endast på så sätt att beslutets giltighetstid begränsas till och med utgången av oktober månad 1992.
Hos Regeringsrätten fullföljde Justitiekanslern sin talan såvitt avsåg frågan om undantag från upplysningsplikten.
Regeringsrätten (1994-04-14, Bouvin, Berglöf, von Bahr) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 3 § tredje stycket lagen om övervakningskameror m.m. får länsstyrelsen medge undantag från den i första stycket samma paragraf angivna huvudregeln om upplysningsplikt beträffande övervakningskameror, om det finns synnerliga skäl för ett sådant undantag. Det anges i lagens förarbeten (prop. 1989/90:119 s. 43) att det härvid skall vara fråga om undantagssituationer där det finns ett starkt behov av att använda en övervakningskamera utan att behöva informera om den. Därmed avses bl.a. fall där hänsynen till allmän ordning och säkerhet gör sig särskilt gällande, varvid som exempel anges övervakning av här i landet anordnade internationella sammankomster, vissa utländska statsbesök och liknande arrangemang.
Användning av personövervakning med lagring av bildupptagning på videoband eller på annat liknande sätt möjliggör i efterhand en identifiering av personer som uppehållit sig vid butikens bröddisk. Den restriktivitet som gäller i fråga om undantag från skyldigheten att genom skyltning eller på annat verksamt sätt upplysa om den uppsatta övervakningskameran är dikterad av hänsynen till den enskildes integritet. Det kan mot bakgrund härav i allmänhet inte anses rimligt att tillåta dold övervakning med kamera eller andra tvångsmedel uteslutande i brottsspaningssyfte. I förevarande fall är emellertid de genomförda sabotagen och de uttalade hotelserna m.m. av ett sådant allvarligt slag att det med hänsyn till den allmänna ordningen och säkerheten får anses föreligga sådana synnerliga skäl som utgör grund för att undantag från upplysningsplikten skall medges.
Tiden för det i målet berörda undantaget har numera gått till ända. Justitiekanslerns talan föranleder därför inte något vidare yttrande i målet från Regeringsrättens sida. Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avskriver målet.
Regeringsrådet M. Sjöberg var skiljaktig i fråga om motiveringen och anförde: Syftet med lagen om övervakningskameror m.m. är att skydda den enskilde mot obehörig övervakning. Den grundsyn som präglar lagen är också att stor restriktivitet skall iakttas när det gäller att lämna tillstånd att använda övervakningskamera. Givna tillstånd skall kringgärdas med strikta villkor. Ett sådant villkor är det som gäller i fråga om upplysningsplikt. (Se SOU 1987:74 Optisk-elektronisk övervakning samt prop. 1989/90:119 om övervakningskameror m.m.). Den nu gällande lagstiftningen om övervakningskameror föregicks av en ingående och omfattande diskussion kring frågan om dold kameraövervakning skulle få användas som ett straffprocessuellt tvångsmedel. Som Justitiekanslern framhållit i detta mål tog statsmakterna bestämt avstånd från att tillåta sådant tvångsmedel. Detta skedde visserligen inte direkt i förarbetena till den här aktuella lagen men har uppenbarligen ändå verkat bestämmande på innehållet och utformningen av densamma. (Se DsJu 1981:22 Hemlig avlyssning m.m. samt prop. 1988/89:124 om vissa tvångsmedelsfrågor). Detta förhållande bör leda till den slutsatsen att den ifrågavarande undantagsregeln - även om dess ordalydelse, sedd isolerad, i och för sig inte kan anses hindra en sådan tillämpning - inte får tillämpas så att därigenom, på omvägar, ges tillgång till dold kameraövervakning i rent brottsutredande syfte. I förevarande mål kan emellertid inte förhållandena anses vara sådana att den dolda övervakningen endast varit avsedd att utgöra ett led i en pågående brottsutredning. Fastmer finns anledning anta att ett väsentligt syfte med den dolda övervakningen varit att förhindra fortsatta sabotage och att skydda en stor och obestämd grupp av människor mot skador som mycket väl skulle ha kunnat bli synnerligen omfattande och utomordentligt allvarliga. Att anordna dold övervakning under sådana särskilda omständigheter och i sådant syfte synes väl falla inom ramen för undantagsregelns tillämpningsområde. Detta bör gälla även om den dolda övervakningen tillika skulle kunna främja en pågående brottsutredning. Under hänvisning till det ovan anförda finner jag att förutsättningar enligt 3 § tredje stycket lagen om övervakningskameror m.m. förelegat för medgivande av undantag från den i första stycket samma paragraf stadgade upplysningsplikten. Eftersom tiden för det i målet begärda undantaget numera gått till ända bör emellertid Justitiekanslerns talan inte föranleda något vidare yttrande i målet från Regeringsrättens sida.
Föredraget 1994-03-08, föredragande Karlsson, målnummer 5379-1992.