RÅ 1994:41

Fråga om särskilda skäl förelegat för meddelande av varning i stället för återkallelse av körkort vid hastighetsöverträdelse. (I-III)

I

Allmänna ombudet i körkortsfrågor ansökte med stöd av 16 §

4 körkortslagen (1977:477) om körkortsingripande mot H.L. och åberopade som grund härför att H.L. enligt godkänt ordningsföreläggande fört motordrivet fordon med en hastighet av 50 km/tim där högsta tillåtna hastighet varit 30 km/tim.

Länsrätten i Norrbottens län (1993-09-02, ordförande Lundgren) yttrade: Enligt 16 § 4 körkortslagen skall ett körkort återkallas om körkortshavaren bland annat överskridit högsta tillåtna hastighet. - Enligt 22 § körkortslagen i dess lydelse efter den 1 juli 1993 kan körkortshavaren meddelas varning i sådana fall som avses i 16 § 2-6 körkortslagen om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. - I propositionen 1992/93:189 s. 4 f. anger departementschefen följande. "Avsikten med ändringen är att betona vikten av att domstolarna verkligen beaktar omständigheterna i de enskilda fallen när de skall handlägga mål om körkortsingripande vid hastighetsöverträdelser. Det är däremot inte någon avsikt med lagändringen att få till stånd någon ändring av den i praxis fastlagda huvudprincipen att den som har kört mer än 30 km/tim (eller i vissa fall 20 km/tim) för fort har åsidosatt gällande regler på ett sådant sätt att återkallelse skall komma ifråga." Som exempel nämner departementschefen att "det inte alltid bör betraktas som en grov hastighetsöverträdelse som med nödvändighet skall medföra körkortsåterkallelse om en person kör mer än 30 km/tim för fort på en motorväg där 110 km/tim är högsta tillåtna hastighet när sikten är god och trafikintensiteten är mycket låg". - Rättstillämpningen anses i hög grad bunden till förarbeten men bundenheten bygger då på att förekommande uttalanden i förarbetena utgör en utfyllnad till lagtexten. För domstolarna är det däremot främmande med en tillämpning som endast bygger på en reglering uttryckt i förarbetena. Den särskilda regleringen rörande avsevärda hastighetsöverskridanden har upphört att gälla med den nya lagstiftningen. Detta innebär att den praxis som gällde innan den 1 juli 1986 nu återigen är aktuell. I t.ex. RÅ 1987 ref. 70 IV återkallade Regeringsrätten körkortet i två månader för en körkortshavare som kört 52 km/tim på en 30-sträcka. I RÅ 1988 ref. 109 meddelades varning när körkortshavaren kört 46 km/tim på en 30-sträcka. Båda dessa rättsfall avser tiden efter den 1 juli 1986 och är därför inte tillämpliga i detta mål. - Av beslutet om omhändertagande av körkortet framgår att ringa trafik rådde vid hastighetsöverträdelsen. Av H.L:s uppgifter framgår följande, ingen trafik, god sikt, dagsljus, ingen vägkorsning, endast en cykelväg parallellt med vägen på höger sida. Av handlingarna framgår således inte att någon konkret trafikfara förelegat vid hastighetsöverträdelsen. H.L. har såvitt är känt inte tidigare gjort sig skyldig till någon trafikförseelse. - Meningen med lagändringen av den 1 juli 1993 är att omständigheterna i det enskilda fallet skall beaktas vid prövningen av körkortsingripande vid allvarliga hastighetsöverträdelser och att dagens ordning med obligatorisk återkallelse nyanseras. - Hastighetsöverträdelsen ifråga är väsentlig. Av handlingarna framgår inte att någon konkret trafikfara förelegat. Av polisrapporten framgår att trafikintensiteten var låg. Även om hastigheten har stor betydelse för uppkomsten av en olycka genom att högre hastighet lämnar kortare tid för upptäckt av en olycksrisk liksom för åtgärd att undvika en eventuell olycka kan inte anses att hastighetsöverträdelsen ifråga är av så grov natur att den bör föranleda körkortsåterkallelse oberoende av trafikfaran. Om hastighetsöverträdelsen varit 19 km/tim ifrågasätts inte att varning varit en tillräcklig åtgärd i körkortshänseende. Det får anses stötande för rättstillämpningen att utan beaktande av omständigheterna låta en kilometer avgöra frågan om sådan trafikfara förelegat som måste föranleda återkallelse. - Länsrätten finner med hänsyn härtill att varning får anses ur trafiksäkerhetssynpunkt vara en tillräckligt ingripande åtgärd. - Länsrätten meddelar H.L. varning enligt 16 § 4 och 22 § första stycketkörkortslagen. – H.L:s körkort skall omedelbart återlämnas till honom.

Kammarrätten i Sundsvall

Allmänna ombudet överklagade domen och yrkade att körkortet skulle återkallas med en spärrtid på två månader. Till stöd för sin talan anförde ombudet bl.a. att trafikförhållandena vid körningen och H.L:s behov av körkort inte utgjorde några särskilda skäl att meddela denne varning med hänsyn till den avsevärda hastighetsöverträdelse som han gjort sig skyldig till.

Domskäl

Kammarrätten i Sundsvall (1993-11-03, Orrhede, Lindström, Östberg, referent) yttrade: Enligt 16 § 4 körkortslagen skall ett körkort återkallas om körkortshavaren vid förandet av ett motordrivet fordon bl.a. har överskridit högsta tillåtna hastighet och överträdelsen inte kan anses som ringa. Denna lydelse av bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 1986 och innebar en skärpning i förhållande till vad som gällde dessförinnan. I samband med den nya lydelsen av 16 § 4 körkortslagen ändrades även 22 § samma lag på så sätt att vid avsevärda hastighetsöverträdelser fick varning meddelas endast om synnerliga skäl förelåg. Enligt 22 § i dess lydelse fr.o.m. den 1 juli 1993 skall varning meddelas i stället för att körkortet återkallas, om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

Av förarbetena till ändringen av 22 § körkortslagen (prop. 1992/93:189, bet. TU37) framgår att avsikten med ändringen är att betona vikten av att omständigheterna i de enskilda fallen beaktas i mål om körkortsingripande vid hastighetsöverträdelse. Det är däremot inte någon avsikt med lagändringen att få till stånd någon ändring av den i praxis fastlagda huvudprincipen att den som har kört mer än 30 km/tim (eller i vissa fall 20 km/tim) för fort har åsidosatt gällande regler på ett sådant sätt att återkallelse skall komma i fråga. Vidare erinras om att hastigheten har stor betydelse för uppkomsten av en olycka och att hög hastighet innebär ökade risker inte bara för föraren av fordonet utan även för medtrafikanterna. I detta perspektiv kan även hastighetsöverskridanden med mindre än 30 km/tim som begås inom tätbebyggda områden med begränsad sikt, utanför skolor m.m. betecknas som så grova att en återkallelse av körkortet bör ske. Å andra sidan bör det inte alltid betraktas som en grov hastighetsöverträdelse som med nödvändighet skall medföra körkortsåterkallelse om en person kör mer än 30 km/tim för fort på en motorväg där 110 km/tim är högsta tillåtna hastighet när sikten är god och trafikintensiteten är mycket låg.

Avsikten med lagändringen är således att betona vikten av att det görs en individuell bedömning i varje särskilt fall. Huvudregeln är dock att körkortsåterkallelse skall ske vid en sådan hastighetsöverträdelse som det är fråga om i detta mål. För att varning skall kunna meddelas krävs att särskilda skäl föreligger. Vid denna bedömning skall beaktas omständigheterna kring trafikförseelsen och körkortshavarens personliga förhållanden.

H.L. har den 26 augusti 1993 fört personbil på Ostvägen i Umeå med en hastighet av 50 km/tim trots att högsta tillåtna hastighet där varit 30 km/tim. Hastighetsbegränsningen var föranledd av att det fanns en skola i närheten. Av polisens utredning framgår att hastighetsöverträdelsen skedde kl. 9.59 och att det var ringa trafik vid tillfället. H.L. har, såvitt nu är att beakta, inte tidigare gjort sig skyldig till någon anmärkning i körkortshänseende. Han har haft körkort sedan år 1963. Han har vidare stort behov av körkort i sitt arbete som AU-konsult inom Sparbanken där hans verksamhetsområde utgörs av de fyra nordligaste länen. Han uppger en årlig körsträcka på 5 000 mil.

I likhet med länsrätten finner kammarrätten att det föreligger grund för återkallelse av körkortet enligt 16 § 4 körkortslagen. Varken omständigheterna kring hastighetsöverträdelsen eller H.L:s behov av körkort och personliga förhållanden i övrigt medför att varning kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Körkortet skall därför återkallas. Spärrtiden bör, med hänsyn till hans behov av körkort i arbetet, bestämmas till två månader. Från spärrtiden skall avräknas den tid under vilken H.L. varit fråntagen rätten att föra körkortspliktigt fordon på grund av polismyndighetens beslut om omhändertagande av körkortet, dvs. sju dagar.

Kammarrätten återkallar, med ändring av länsrättens dom, H.L:s körkort med stöd av 16 § 4 körkortslagen. Spärrtiden bestäms till två månader räknat från den dag H.L. får del av denna dom eller överlämnar körkortet till polismyndighet. Från spärrtiden skall avräknas sju dagar.

H.L. överklagade och yrkade att länsrättens dom skulle fastställas.

Prövningstillstånd meddelades.

Allmänna ombudet anförde bl.a. att H.L. både under år 1989 och 1992 gjort sig skyldig till hastighetsöverträdelse.

Regeringsrätten (1994-03-02, M. Sjöberg, Brink, Bouvin, von Bahr, Lindstam) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 16 § 4 körkortslagen skall ett körkort återkallas om körkortshavaren vid förandet av ett motordrivet fordon har överskridit högsta tillåtna hastighet och överträdelsen inte kan anses som ringa. Av 22 § samma lag framgår emellertid att körkortsinnehavaren skall meddelas varning - i stället för återkallelse - i fall som avses i bl.a. 16 § 4, om varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

H.L. har på förmiddagen den 26 augusti 1993 framfört bil med en hastighet av 50 km/tim på en vägsträcka, där högsta tillåtna hastighet var 30 km/tim. Överträdelsen kan inte anses som ringa. Såsom kammarrätten funnit föreligger därmed grund för återkallelse av körkort enligt 16 § 4 körkortslagen.

Vid prövning enligt 22 § körkortslagen om varning av särskilda skäl kan vara en tillräcklig åtgärd bör å ena sidan beaktas bl.a. att H.L. inte kört mer än 20 km/tim för fort, att trafikförhållandena, som framgår av kammarrättens dom, varit gynnsamma vid det aktuella tillfället och att H.L. har stort behov av körkort i sitt arbete. Hänsyn måste å andra sidan tas till att H.L. tidigare gjort sig skyldig till två hastighetsöverträdelser.

Regeringsrätten finner vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet att körkortsingripandet kan begränsas till varning. H.L:s talan skall därför bifallas.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten ändrar kammarrättens dom och fastställer det slut som länsrättens dom innehåller.

II

Allmänna ombudet ansökte med stöd av 16 § 4 körkortslagen (1977:477) om körkortsingripande mot A.I. Han åberopade ett godkänt ordningsföreläggande enligt vilket A.I. fört personbil med 127 km/tim där högsta tillåtna hastighet varit 90 km/tim.

A.I. medgav varning men motsatte sig återkallelse.

Länsrätten i Norrbottens län (1993-07-30, ordförande Häggman) yttrade: A.I. har vid förandet av motordrivet fordon överskridit högsta tillåtna hastighet. Överträdelsen kan inte anses som ringa. Grund för återkallelse av körkortet föreligger därför enligt 16 § punkten 4 körkortslagen. - Enligt 22 § samma lag i dess lydelse från och med den 1 juli 1993 skall, i stället för att körkortet återkallas, körkortshavaren meddelas varning i sådana fall som avses i 16 § punkterna 2-6, om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Lagtexten i 22 § körkortslagen är således nu densamma som den som gällde före den 1 juli 1986. - Departementschefen anför i prop. 1992/93:189 att avsikten med ändringen är att betona vikten av att domstolarna verkligen beaktar omständigheterna i de enskilda fallen när de skall handlägga mål om körkortsingripande vid hastighetsöverträdelser. Det är däremot inte någon avsikt med lagändringen att få till stånd någon ändring av den i praxis fastlagda huvudprincipen att den som har kört mer än 30 km/tim (eller i vissa fall 20 km/tim) för fort har åsidosatt gällande regler på ett sådant sätt att återkallelse skall komma i fråga. – A.I. har den 20 juli 1993 kl. 20.36 överskridit gällande hastighet med 37 km/tim på väg E4 i Ånäset mellan Skellefteå och Umeå. Av polisrapporten framgår att det rådde dagsljus vid tillfället samt att det var gles trafik och torr vägbana. A.I. arbetar som resande servicemontör, vilket innebär att han har ett körkortsbehov för sitt arbete, som är lika trängande som det för t.ex. handelsresanden och yrkeschaufförer. Enligt föreliggande körkortsprint har A.I. haft körkort för personbil sedan 1979. Av handlingarna i målet framgår inte att han har gjort sig skyldig till tidigare trafikförseelse. Enligt egen uppgift kör A.I. bil i tjänsten mellan 4 000-5 000 mil per år. Handlingarna i målet ger därför länsrätten inte anledning anta annat än att A.I. är en normalt skötsam och omdömesgill förare av motordrivet fordon. - Nu aktuell hastighetsöverträdelse är av sådan art att körkortsåterkallelse normalt skall komma ifråga. Vad som ovan anförts om omständigheterna vid körtillfället och om A.I:s person samt om hans behov av körkort utgör enligt länsrättens mening särskilda skäl för att anse körkortsvarning vara en tillräcklig åtgärd. A.I. skall därför meddelas varning i stället för att hans körkort återkallas. - Länsrätten meddelar Anders I. varning. – A.I:s körkort skall omedelbart återlämnas.

Kammarrätten i Sundsvall

Allmänna ombudet överklagade domen och yrkade att A.I:s körkort skulle återkallas. Till stöd för sin talan anförde ombudet bl.a. att trafikförhållandena vid körningen och A.I:s behov av körkort inte utgjorde några särskilda skäl att meddela denne varning med hänsyn till den avsevärda hastighetsöverträdelse som han gjort sig skyldig till. - Allmänna ombudet fann dock att spärrtiden med hänsyn till A.I:s behov av körkort kunde få bestämmas till en månad.

Domskäl

Kammarrätten i Sundsvall (1993-11-03, Orrhede, Lindström, Johansson, referent) yttrade: Enligt - - (= de tre första styckena i kammarrättens dom i mål I.) - - personliga förhållanden.

A.I. har den 20 juli 1993 fört personbil på E4 vid Ånäset, Robertsfors kommun, med en hastighet av 127 km/tim trots att högsta tillåtna hastighet där varit 90 km/tim. Av polisens utredning framgår att hastighetsöverträdelsen skedde kl. 20.36, att det var dagsljus och gles trafik vid tillfället samt att vägbanan var torr. A.I. har, såvitt framgår av utredningen, inte tidigare gjort sig skyldig till någon anmärkning i körkortshänseende. Han har haft körkort sedan år 1979. Han har vidare behov av körkort i sitt arbete för att ta sig till olika arbetsplatser för reparationer och serviceutryckningar. Han uppger en årlig körsträcka i tjänsten på 4 000-5 000 mil.

I likhet med länsrätten finner kammarrätten att det föreligger grund för återkallelse av körkortet enligt 16 § 4 körkortslagen. Varken omständigheterna kring hastighetsöverträdelsen eller A.I:s behov av körkort och personliga förhållanden i övrigt medför att varning kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Körkortet skall därför återkallas. Spärrtiden bör, med hänsyn till hans behov av körkort i arbetet, bestämmas till två månader. Från spärrtiden skall avräknas den tid under vilken A.I. varit fråntagen rätten att föra körkortspliktigt fordon på grund av polismyndighetens beslut om omhändertagande av körkortet, dvs. tio dagar.

Kammarrätten återkallar, med ändring av länsrättens dom, A.I:s körkort med stöd av 16 § 4 körkortslagen. Spärrtiden bestäms till två månader räknat från den dag A.I. får del av denna dom eller överlämnar körkortet till polismyndighet. Från spärrtiden skall avräknas tio dagar.

A.I. överklagade och yrkade att länsrättens dom skulle fastställas.

Allmänna ombudet överklagade och yrkade för sin del att spärrtiden skulle nedsättas till en månad.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1994-03-02, M. Sjöberg, Brink, Bouvin, von Bahr, Lindstam) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I samband med att 16 § 4 körkortslagen den 1 juli 1986 fick en ny lydelse i skärpande riktning ändrades 22 § samma lag på så sätt att vid avsevärda hastighetsöverträdelser varning fick meddelas endast om synnerliga skäl förelåg. Enligt 22 § i dess lydelse fr.o.m. den 1 juli 1993 skall varning meddelas i stället för att körkortet återkallas, om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Avsikten med den sistnämnda lagändringen är att det skall göras en individuell bedömning i varje särskilt fall.

A.I. har överskridit hastighetsgränsen 90 km/tim med 37 km/tim. I likhet med underinstanserna finner Regeringsrätten att grund föreligger för återkallelse enligt 16 § 4 körkortslagen.

Som allmän princip bör enligt Regeringsrätten gälla att ju större hastighetsöverskridandet är desto starkare måste de särskilda skäl vara som skall föreligga för att varning skall kunna meddelas i stället för att körkortet återkallas.

Med hänsyn till den allvarliga förseelse A.I. gjort sig skyldig till kan varken de i målet föreliggande omständigheterna kring hastighetsöverträdelsen eller A.I:s behov av körkort medföra att varning är en tillräcklig åtgärd. Körkortet skall därför återkallas. Spärrtiden bör dock, främst med hänsyn till A.I:s behov av körkort i arbetet, bestämmas till en månad, med avräkning av tiden på sätt kammarrätten bestämt.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten ändrar kammarrättens dom endast på det sätt att spärrtiden bestäms till en månad minskad med tio dagar.

III

Allmänna ombudet ansökte med stöd av 16 § 4 körkortslagen (1977:477) om körkortsingripande mot A.L. Han åberopade ett godkänt ordningsföreläggande enligt vilket A.L. fört motordrivet fordon med en hastighet av 122 km/tim trots att högsta tillåtna hastighet varit 90 km/tim.

A.L. medgav varning men motsatte sig återkallelse av körkortet.

Länsrätten i Norrbottens län (1993-08-13, ordförande Lundgren) yttrade: Enligt 16 § 4 körkortslagen skall ett körkort återkallas om körkortshavaren bland annat överskridit högsta tillåtna hastighet. - Enligt 22 § körkortslagen i dess lydelse efter den 1 juli 1993 kan körkortshavaren meddelas varning i sådana fall som avses i 16 § 2-6 körkortslagen om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. - I propositionen 1992/93:189 s. 4 f. anger departementschefen följande. "Avsikten med ändringen är att betona vikten av att domstolarna verkligen beaktar omständigheterna i de enskilda fallen när de skall handlägga mål om körkortsingripande vid hastighetsöverträdelser. Det är däremot inte någon avsikt med lagändringen att få till stånd någon ändring av den i praxis fastlagda huvudprincipen att den som har kört mer än 30 km/tim för fort har åsidosatt gällande regler på ett sådant sätt att återkallelse skall komma ifråga." Som exempel nämner departementschefen att "det inte alltid bör betraktas som en grov hastighetsöverträdelse som med nödvändighet skall medföra körkortsåterkallelse om en person kör mer än 30 km/tim för fort på en motorväg där 110 km/tim är högsta tillåtna hastighet när sikten är god och trafikintensiteten är mycket låg". - Rättstillämpningen anses i hög grad bunden till förarbeten men bundenheten bygger då på att förekommande uttalanden i förarbetena utgör en utfyllnad till lagtexten. För domstolarna är det däremot främmande med en tillämpning som endast bygger på en reglering uttryckt i förarbetena. Den särskilda regleringen rörande avsevärda hastighetsöverskridanden har upphört att gälla med den nya lagstiftningen. Detta innebär att den praxis som gällde innan den 1 juli 1986 nu återigen är aktuell. - I t.ex. RÅ 1982 2:47 meddelade Regeringsrätten en körkortshavare som kört 130 km/tim på en 90-sträcka varning. - Av beslutet om omhändertagande av körkortet framgår att ringa trafik rådde vid hastighetsöverträdelsen. A.L. har själv anfört i sin kommentar till hastighetsöverträdelsen följande, ringa trafik, god sikt, dagsljus, torr vägbana, rak väg med goda siktförhållanden vid sidan av vägen. Av handlingarna framgår således inte att någon konkret trafikfara förelegat vid hastighetsöverträdelsen. A.L. har såvitt är känt inte tidigare gjort sig skyldig till någon trafikförseelse. - Meningen med lagändringen av den 1 juli 1993 är att omständigheterna i det enskilda fallet skall beaktas vid prövningen av körkortsingripande vid allvarliga hastighetsöverträdelser och att dagens ordning med obligatorisk återkallelse vid hastighetsöverträdelser överstigande 30 km/tim nyanseras. - Hastighetsöverträdelsen ifråga är väsentlig. Av handlingarna framgår inte att någon konkret trafikfara förelegat. Det får anses ostridigt att på platsen för hastighetsöverträdelsen råder god sikt och rak väg. Det var dagsljus och vägbanan var torr. Av polisrapporten framgår att trafikintensiteten var låg. Även om hastigheten har stor betydelse för uppkomsten av en olycka genom att högre hastighet lämnar kortare tid för upptäckt av en olycksrisk liksom för åtgärd att undvika en eventuell olycka kan inte anses att hastighetsöverträdelsen ifråga är av så grov natur att den bör föranleda körkortsåterkallelse oberoende av trafikfaran. - Länsrätten finner med hänsyn härtill att varning får anses ur trafiksäkerhetssynpunkt vara en tillräckligt ingripande åtgärd. - Länsrätten meddelar A.L. varning enligt 16 § 4 och 22 § första stycketkörkortslagen. – A.L:s körkort skall omedelbart återlämnas till honom.

Kammarrätten i Sundsvall

Allmänna ombudet överklagade domen och yrkade att A.L:s körkort skulle återkallas med en spärrtid på två månader. Till stöd för sin talan anförde ombudet bl.a. att trafikförhållandena vid körningen och A.L:s behov av körkort inte utgjorde några särskilda skäl att meddela denne varning med hänsyn till den avsevärda hastighetsöverträdelse som han gjort sig skyldig till.

Domskäl

Kammarrätten i Sundsvall (1993-11-03, Orrhede, Lindström, Johansson, referent) yttrade: Enligt - - (= de tre första styckena i kammarrättens dom i mål I.) - - personliga förhållanden.

A.L. har den 10 augusti 1993 fört personbil på riksväg 94 ca 10 km öster om Älvsbyn, med en hastighet av 122 km/tim trots att högsta tillåtna hastighet där varit 90 km/tim. Av polisens utredning framgår att hastighetsöverträdelsen skedde kl. 10.45, att det var dagsljus och ringa trafik vid tillfället, att körbanan var åtta meter bred och att det var mycket god sikt och goda siktfält vid sidan av vägbanan. A.L. har, såvitt framgår av utredningen, inte tidigare gjort sig skyldig till någon anmärkning i körkortshänseende. Han har haft körkort sedan år 1985. Han har behov av körkort i sitt arbete som testförare. Han uppger en årlig körsträcka i tjänsten på 12 000 mil.

Kammarrätten finner att grund föreligger för att återkalla körkortet enligt 16 § 4 körkortslagen. Beträffande frågan om varning skall meddelas eller om körkortet skall återkallas gör kammarrätten följande bedömning. A.L. har överskridit gällande hastighetsbegränsning, 90 km/tim, med 32 km/tim. Hastighetsöverträdelsen inträffade under dagtid på en väg där trafiken var ringa, vägbanan torr och där sikten var mycket god vid sidan av vägbanan. A.L. har arbetat som testförare sedan år 1989 och kör i tjänsten 12 000 mil per år. Han har inte några tidigare anmärkningar i körkortshänseende. Han får mot bakgrund härav anses som en mycket omdömesgill och van bilförare. Han har vidare mycket stort behov av körkort i sitt arbete. Sammantaget finner kammarrätten att omständigheterna är sådana att varning kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Överklagandet skall därför inte bifallas. - Kammarrätten lämnar överklagandet utan bifall.

Hos Regeringsrätten fullföljde allmänna ombudet sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1994-03-02, M. Sjöberg, Brink, Bouvin, von Bahr, Lindstam) instämde i kammarrättens bedömning och fastställde det slut kammarrättens dom innehöll.

Föredraget 1994-02-08, föredragande Widström, målnummer 5920--5922-1993