RÅ 1994:59

Faran för att bostäder i ett område kan - på längre sikt - komma att lida brist på vatten av godtagbar beskaffenhet i tillräcklig omfattning vid en ökad exploatering för permanentboende och därmed ökad standard har ansetts utgöra skäl att vägra tillstånd till vattentoalett.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Nacka kommun beslöt den 31 juli 1991 att avslå en ansökan av P-O.G. om tillstånd att anordna vattentoalett på fastigheten Älgö 14:14 i kommunen. Som skäl för beslutet anförde nämnden följande: Fastigheten ligger inom ett område där en vattenbalansberäkning utförd av VIAK AB visar att grundvattenbrist skulle kunna uppstå om samtliga fastigheter i området skulle utnyttjas permanent. Fastigheten är klassad som fritidsfastighet. Befintligt avlopp utgörs av stenkista med resorption samt en mulltoalett. Sommarvatten finns indraget och nyanläggning av egen brunn planeras ske inom kort. - Miljö- och hälsoskyddsnämnden har beslutat att tillstånd ej skall ges till installation av WC i hus som är klassade som fritidshus i de områden där vattenbalansräkning visar att det föreligger risk för grundvattenbrist. Motivet är att förhindra att fritidsfastigheter utnyttjas för åretruntboende med ett ökat grundvattenuttag som följd.

P-O.G. överklagade beslutet.

Länsstyrelsen i Stockholms län (1992-02-03) yttrade: Enligt 7 § hälsoskyddslagen (1982:1080) krävs tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden för att inrätta avloppsanordning om en vattentoalett är ansluten till anordningen. - Vid prövning av tillstånd till vattentoalett bör hänsyn tas till såväl förhållandena på den enskilda fastigheten som till de framtida problem för hela området som kan uppstå om sådana installationer blir mer allmänt förekommande. Med hänsyn härtill kan en enstaka ansökan inte bedömas isolerat utan bör ses som ett led i den pågående utvecklingen och de framtida problem denna kan medföra för hela området. Detta är särskilt viktigt i de områden som i likhet med detta inte är avsedda för permanentbebyggelse. Installation av vattentoalett medför erfarenhetsmässigt ökat utnyttjande av fastigheten och ökad vattenförbrukning. Denna kan i sin tur medföra problem beträffande vattenförsörjningen och förorening av grundvattnet vid ökat utsläpp av bad-, disk-, och tvättvatten (BDT-vatten). - Länsstyrelsen gör följande bedömning i detta ärende. Området där fastigheten är belägen är känt som ett område där risk finns att problem ur grundvattensynpunkt såsom grundvattenbrist kan uppstå om anslutning av WC av det slag sökanden efterfrågar blir alltmer vanligt förekommande. Detta framgår också av de vattenbalansutredningar som utförts för Älgö, IVL 82-11-22 och VIAK 89-04-10. Markförhållandena inom området (med tunt moränlager) är sådana att risk för förorening av gundvattnet ökar vid ökade utsläpp av BDT-vatten. Detta skulle medföra att det inte kan användas som dricks- och hushållsvatten. Såväl risk för grundvattenbrist som förorening av BDT-vatten utgör sanitär olägenhet. - Enligt hälsoskyddslagen åligger det kommunen att genom miljö- och hälsoskyddsnämnden verka för att sanitär olägenhet inte uppkommer. - Med hänsyn till vad som sagts finner länsstyrelsen att miljö- och hälsoskyddsnämnden haft fog för sitt beslut. Överklagandet skall därför avslås. - Länsstyrelsen avslår överklagandet.

I överklagande fullföljde P-O.G. sin talan och anförde bl.a. att han var permanent boende på fastigheten samt att såväl grävd som borrad brunn, BDT-anläggning och torrklosett fanns på fastigheten.

Kammarrätten i Stockholm (1993-03-16. Rundqvist. Avellan-Hultman) yttrade: Till de krav som måste ställas på en bostad, antingen den är avsedd för permanent bruk eller för annat än helt tillfälligt fritidsbruk, hör att den har tillgång till vatten i tillräcklig omfattning och av godtagbar beskaffenhet för förtäring, livsmedelsberedning och hygien. Brister härvidlag måste anses ge upphov till sanitär olägenhet vars uppkomst det åligger miljö- och hälsoskyddsnämnden att hindra. - Av VIAK:s rapport och övrig utredning framgår att balansen mellan uttag och bildning av grundvatten för Älgö är tillfredsställande med nuvarande bebyggelse och VA-standard och att en mindre ökning kan tillåtas utan att den positiva bilden störs alltför mycket. I ett alternativ med permanentboende på samtliga fastigheter och därmed ökad vattenförbrukning skulle dock uttaget komma att bli större än nybildningen. - Enligt kammarrättens mening är sannolikheten för att permanentbosättning inom överskådlig tid skulle ske i den i sistnämnda alternativ antagna omfattningen mycket ringa. Av utredningen framgår inte att tillkomsten av ytterligare några anläggningar av ifrågavarande slag skulle äventyra tillgången till vatten inom området. På grund härav och då utredningen inte heller utvisar att den aktuella anläggningen skulle medföra någon risk för hälsoskadlig störning i de sanitära förhållandena inom området skall P-O.G:s talan bifallas. - Kammarrätten upphäver länsstyrelsens och miljö-och hälsoskyddsnämndens beslut och återförvisar ärendet till nämnden för ny handläggning.

Skiljaktig

Kammarrättsrådet Lindbäck, referent, var skiljaktig och anförde: Jag delar länsstyrelsens bedömning och anser att det överklagade beslutet inte skall ändras.

Regeringsrätten

Miljö- och hälsoskyddsnämnden överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens dom.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1994-06-16. Wahlgren, Brink, Dahlman, Berqlöf, B. Sjöberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Till de krav som måste ställas på en bostad, antingen den är avsedd för permanent bruk eller för annat än helt tillfälligt fritidsbruk, hör att den har tillgång till vatten för förtäring, livsmedelsberedning och hygien i tillräcklig omfattning och av godtagbar beskaffenhet. Brister härvidlag måste anses hänförliga till sanitär olägenhet, vars uppkomst det åligger miljö- och hälsoskyddsnämnden att hindra (se RÅ 1988 ref. 7).

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Nacka kommun har anfört bl.a. följande. Enligt Nackas översiktsplan 1991 är avsikten att bevara Älgös nuvarande karaktär av område för fritidsboende. Av verkställd utredning rörande vattentillgången på ön framgår att balansen mellan uttag och bildning av grundvatten för Älgö är tillfredsställande med nuvarande bebyggelse och VA-standard och att en mindre ökning kan ske utan att den positiva bilden störs alltför mycket. I ett alternativ med permanentboende på samtliga fastigheter skulle dock uttaget komma att vara större än nybildningen. Till saken hör också att det inte rör sig om ett enda gemensamt grundvattenmagasin utan flera vars omfattning och utbredning inte är kartlagda. Det är sålunda redan idag brist på grundvatten av tillfredsställande kvalitet inom vissa områden på ön. Älgö är ett mycket attraktivt område. Utvecklingen inom det bostadspolitiska området bedöms komma att leda till ett ökat permanentboende på ön. Till kommunens byggnadsnämnd inkommer ett stort antal förfrågningar om förutsättningar för bygglov och ansökningar om bygglov. Under 1992 var antalet ansökningar 30. Det föreligger således ett betydande och sannolikt växande intresse av att bygga ut fritidsbebyggelsen på Älgö. En fortlöpande permanentning av fritidsbebyggelsen äger rum utan att detta kan påverkas av kommunen. Den restriktiva hållning som nämnden intagit i frågan om tillstånd som kan leda till ökad vattenförbrukning grundar sig på risken för förorening av grundvattnet och risken för vattenbrist. Vid en höjd VA-standard finns en påtaglig risk att sanitär olägenhet uppkommer.

Vad Miljö- och hälsoskyddsnämnden uppgivit om förhållandena inom området som helhet och risken på sikt för sanitära olägenheter vid en generellt ökad vattenförbrukning inom området vinner stöd av utredningen i målet.

Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till installation av vattentoalett bör - om inte särskilda omständigheter i det enskilda fallet föranleder annat - förhållandena inom det större område, i vilket den aktuella fastigheten naturligt ingår, läggas till grund. Av betydelse är bl.a. vad som framgår av gällande planer för området. Bedömningen får göras med beaktande av vad som kan bli följden på sikt av en generell tillståndsgivning av ifrågavarande slag för fastigheter inom området.

Vad som framkommit i målet ger inte anledning till antagande att det föreligger någon sådan särskild omständighet med avseende på den nu aktuella fastigheten som bör föranleda att ansökningen om tillstånd till installerande av vattentoalett inte skall bedömas utifrån de i det föregående angivna allmänna principerna. Det är nu inte heller fråga om att ansluta en vattentoalett till en redan beviljad och utförd avloppsanläggning för BDT-avlopp.

Med hänsyn till det anförda finner Regeringsrätten att de på längre sikt föreliggande riskerna för att bostäder inom det aktuella området kan komma att lida brist på vatten av godtagbar beskaffenhet vid en ökad exploatering för permanentboende, i förening med att det får bedömas som sannolikt att en generellt höjd VA-standard leder till en snabb utveckling i denna riktning, gör det befogat att avslå P-O.G:s ansökan om tillstånd att få installera vattentoalett.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Med ändring av kammarrättens dom fastställer Regeringsrätten det slut som länsstyrelsens beslut innehåller.

Föredraget 1994-05-31, föredragande Perttu, målnummer 2196-1993

Anm. Samma dag föredrogs två andra mål, mål nr 2197-1993 och 2198-1993, där förhållandena var likartade och utgången densamma.