MÖD 2006:27

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Östersunds tingsrätts, miljödomstolen, dom den 6 april 2005 i mål nr M 1014-05, se bilaga A

KLAGANDE

Härjedalens kommun

Miljö- och byggnämnden

842 80 Sveg

MOTPART

MR

SAKEN

Ansökan om tillstånd till enskild avloppsanläggning

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och fastställer miljö- och byggnämndens i Härjedalens kommun beslut den 2 december 2004, § 275, varigenom MRs ansökan om tillstånd till enskild avloppsanläggning avslagits.

____________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och byggnämnden i Härjedalens kommun har yrkat att Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och avslår MRs ansökan om tillstånd att installera och avleda WC till sluten tank.

MR har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har åberopat de grunder och omständigheter som åberopats vid miljödomstolen samt i huvudsak tillagt följande.

Miljö- och byggnämnden

Slagavallens fritidsområde har sedan 1963, då byggnadsplanen fastställdes av länsstyrelsen, haft en enkel och fjällnära bebyggelse. Vatten har hämtats från gemensamma brunnar och avloppen har varit enkla i motsvarande grad. Någon större efterfrågan har inte funnits på ökad bekvämlighet och större sanitära anordningar. De senaste åren har dock en markant förändring skett vid bygglovs- och avloppsansökningarna. Idag planeras ofta för både dusch, bastu, badtunnor och WC i bygglovsansökningarna. Miljö- och byggnämnden har endast medgivit installation av s.k. BDT-avlopp. Slagavallens fritidshusförening har framfört en oro för vattenkvaliteten och att man inte vill ha vattentoaletter i området. Kommunen eftersträvar en långsiktig lösning för hela Slagavallens fritidsområde. I området finns ca 125 fastigheter som skulle kunna anlägga ett gemensamt avlopp för hela området. Ca fem fastigheter har idag enskilda WC-lösningar. I dessa fall har miljö- och byggnämnden avslagit avloppsansökningarna, men sökandena har fått tillstånd i högre instans. Dessa avlopp är prövade enligt miljöskyddslagen, inte miljöbalken.

Kommunen har en uppbyggd avloppshantering som innefattar hämtning av latrin. Latrinmottagande sker med inlämning av godkända behållare som säljs genom kommunens försorg. Installation av trekammarbrunnar med slamavskiljare skulle innebära en ökad risk för vattentäkterna i området. Markbeskaffenheten i området är pinnmo och hög halt av finpartiklar som begränsar infiltrationsmöjligheten p.g.a. dess hårdhet. Slutna tankar är en tänkbar lösning där avlopp genom infiltration inte kan anordnas. Kommunens renhållningsentreprenör har framhållit att från slutna tankar töms i huvudsak mest spolvatten. Ett så stort område som Slagavallen bör därför ordnas så att föroreningen tas om hand så nära utsläppskällan som möjligt. Härjedalens kommun har idag inte tillåtelse att ta emot externslam i det närbelägna samhället Lofsdalen. Transport skulle därför behöva ske till Sveg, ca 7 mil från Slagavallen. Om Slagavallen skulle tillåtas installera tankar innebär det för hundra stugor att minst 300 m3 avloppsvatten måste fraktas bort. Det kan inte vara rimligt att kommunen skall frakta hundratals liter spolvatten från ett område som består av fritidshus för att öka bekvämligheten någon till några veckor per år. Området saknar detaljplan. Om miljö- och byggnämnden måste tillåta avlopp med sluten tank kan detta tvinga nämnden att ge avslag på sökta bygglov med hänvisning till eventuellt blivande avlopp.

MR

Miljö- och byggnämnden har tidigare som argument mot installation av sluten tank anfört risken för förorening av närbelägna vattentäkter. Vid miljödomstolen informerades dock kommunen om tankar gjutna i ett enda stycke som är nästintill okrossbara och läckagesäkra. Miljö- och byggnämndens tidigare argument är därmed undanröjt. Miljö- och byggnämnden har möjlighet att genom villkor ställa krav på anläggningen vid alla nyetableringar. Nu argumenterar miljö- och byggnämnden istället kring frågan om de icke miljövänliga transporterna. Inte heller dagens latrinhämtning är dock miljövänlig. Många fastigheter använder förpackningstoalett vilket skapar mycket emballage.

Naturligtvis vore det bra om ett reningsverk installerades i Slagavallen men det är ekonomiskt omöjligt för stugägarna att bekosta detta. Den lösning som alla kan enas om fungerar i området är de läckagesäkra tankarna med extremt snålspolande toalett.

Byggnationen av ett fritidshus är ett sätt att tillbringa allt mer fritid i området. Kanske vill man dessutom bo där permanent. Som samhället ser ut idag ställer vi allt högre krav på bekvämlighet. Det bästa vore att möjliggöra mottagande av externt slam i Lofsdalen. Detta skulle även gynna andra närliggande stugområden som redan har bygglov för tank. Att göra gemensam tömning i Slagavallen bör inte vara något problem. Grannen fick så sent som på 90-talet bygglov för sluten tank. En annan granne har trekammarbrunn. Miljö- och byggnämnden har beräknat mängden spolvatten som skulle behöva fraktas. Om fastigheterna installerar extremt snålspolande toaletter och dessutom bara utnyttjar sina stugor några veckor per år kan det inte rimligen var frågan om dessa mängder vatten.

REMISSYTTRANDE I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket tillstyrker överklagandet och gör bedömningen att en separat tank utgör en länk i en utveckling som inte är långsiktigt hållbar i det aktuella sammanhanget. För en miljöanpassad avloppslösning i Slagavallens fritidshusområde erfordras troligen en större samordnad lösning antingen i kommunal regi eller som gemensamhetsanläggning.

En sluten tank som skall tömmas sju mil längre bort i Sveg kan knappast betraktas som en miljöanpassad avloppslösning med de utsläpp av växthusgaser, partiklar etc. som en transport genererar. Såvida de inte kan kombineras med andra liknande tömningar. Att bygga in transporter i en permanent process torde inte vara förenligt med ett hållbart perspektiv om det finns alternativ.

I områden med ett så stort antal fastigheter i behov av avloppslösningar som uppfyller grundläggande krav på smittskydd, recipientskydd och möjlighet till kretslopp torde den enskildes önskemål få underordna sig det allmännas bästa mot ett långsiktigt hållbart miljömål. I detta fall troligen en samordnad gemensam avloppsanläggning av något slag. Kommunen torde ha den bästa lokal- och sakkunskapen för att bäst avgöra detaljerna kring en varaktigt hållbar avloppslösning i aktuellt sammanhang.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Såsom Regeringsrätten uttalat i rättsfallet RÅ 1994 ref. 59 bör vid prövning av en ansökan om installation av vattentoalett - om inte särskilda omständigheter i det enskilda fallet föranleder annat - förhållandena inom det större område, i vilket den aktuella fastigheten naturligt ingår, läggas till grund. Av betydelse är bl.a. vad som framgår av gällande planer för området. Bedömningen får göras med beaktande av vad som kan bli följden på sikt av en generell tillståndsgivning av ifrågavarande slag för fastigheter inom området.

Vad som framkommit i förevarande mål ger inte anledning till antagande att det föreligger någon sådan särskild omständighet som bör föranleda att MRs ansökan inte skall bedömas utifrån de nyss angivna allmänna principerna. Tillståndsprövningen kan således inte såsom miljödomstolen funnit göras enbart med utgångspunkt från omständigheterna i det enskilda fallet, såsom de specifika förhållanden som råder på den fastighet som avses med ansökan och anläggningens tekniska utformning. Även om gällande planer för Slagavallens fritidshusområde inte lägger hinder i vägen för installation av vattentoalett måste enligt Miljööverdomstolen stor betydelse tillmätas den uppfattning kommunen har i dessa frågor. Enligt kommunen skulle avloppsvatten från slutna tankar behöva fraktas sju mil till en behandlingsanläggning i Sveg. En sådan avloppslösning kan såsom Naturvårdsverket påpekat inte anses miljömässigt långsiktigt hållbar.

En miljöanpassad avloppslösning för Slagavallens fritidshusområde torde som Naturvårdsverket uttalat kräva en större samordnad gemensam avloppsanläggning. I avbidan på att en sådan anläggning skall komma till stånd bör fastighetsägarna inom området använda mer miljöanpassade avloppslösningar än vattentoalett med sluten tank.

På grund av vad som nu har anförts skall kommunens talan bifallas och MRs ansökan avslås.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Per-Anders Broqvist, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Rose Thorsén och f.d. hovrättsrådet Arne Kardell, referent. Enhälligt.

______________________________

BILAGA A

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

PARTER

Klagande

MR

Motpart

Härjedalens kommun, Miljö- och byggnämnden, 842 80 SVEG

SAKEN

Ansökan om tillstånd till enskild avloppsanläggning inom fastigheten X X 1:179

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Jämtlands län beslut 2005-01-20, dnr 505-216-05, bilaga 1

DOMSLUT

Med upphävande av Länsstyrelsens i Jämtlands län beslut den 20 januari 2005, dnr 505-216-05, och Miljö- och byggnämndens i Härjedalens kommun beslut den 2 december 2004, § 275, lämnar miljödomstolen MR tillstånd att på fastigheten X X 1:179 inrätta en avloppsanläggning med avledande av avlopp till sluten tank. Miljö- och byggnämnden i Härjedalens kommun har att bestämma de eventuella villkor som skall gälla för anläggningen.

YRKANDE M M

MR har yrkat att miljödomstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, lämnar sökt tillstånd.

Miljö- och byggnämnden har bestritt ändring.

MR har till stöd för sitt överklagande anfört bl.a. följande. Den anläggning för vilken tillstånd söks består av en stålfibertank med en volym om ca 2,6 m3. Enligt tillverkaren kan tanken omöjligen ge läckage. Dessutom är den till skillnad från en vanlig plasttank så tung att den inte kan rubbas ur sitt läge. Denna tank, i kombination med en speciellt utvecklad snålspolande toalett, ger optimal miljösäkerhet och minimal vattenåtgång.

Miljö- och byggnämnden har anfört bl.a. följande. Den aktuella fastigheten är belägen i Slagavallen. Områdets vattentäkter har under flera år visat på bakteriehalter som kan härröra från mänsklig påverkan. För att undvika diffusa utsläpp från varje fastighet och påverkan på grundvattnet bör ett gemensamt avlopp inom området anläggas. Slutna tankar som är en lösning där avloppsvatten inte kan infiltreras för med sig andra problem som risk för läckage och sabotage. Kommunens renhållning har problem med transporter av avloppsvattnet och reningsverket i Lofsdalen saknar tillstånd att ta emot externslam. Att tillåta ytterligare tankar från ett nytt område ser nämnden inte som möjligt med hänsyn till föreliggande miljötillstånd. I Slagavallen förekommer idag hämtning av latrintunnor samt möjlighet att själv kompostera sin latrin. Detta är den bästa lösningen för miljön och ger minimala bakterieutsläpp i området.

DOMSKÄL

Utsläpp av avloppsvatten är enligt 9 kap 1 § 1 p miljöbalken miljöfarlig verksamhet. För att få anlägga en sådan enskild avloppsanläggning som det är fråga om i målet krävs tillstånd enligt 13 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Tillstånd förutsätter att avloppsvattnet tas om hand på sådant sätt att olägenheter för människors hälsa och miljön inte uppkommer enligt vad som föreskrivs i 9 kap 7 § miljöbalken. Tillståndsprövningen skall göras med utgångspunkt från omständigheterna i det enskilda fallet, såsom de specifika förhållanden som råder på den fastighet som omfattas av ansökan och anläggningens tekniska utformning. Miljödomstolen gör mot bakgrund av vad som upplysts om den sökta anläggningen bedömningen att den väl uppfyller kraven i 9 kap 7 § miljöbalken. Av 16 kap 4 § miljöbalken följer dock att tillstånd inte får meddelas i strid med gällande detaljplan. MRs fastighet omfattas av en av Länsstyrelsen i Jämtlands län den 26 november 1963 fastställd byggnadsplan, som enligt 17 kap 4 § plan- och bygglagen gäller som detaljplan. Visserligen anges i den icke rättsligt bindande planbeskrivningen att ”avloppsanläggningar inom planområdet avses ej få anordnas” men i planbestämmelserna stadgas, såvitt nu är av intresse, emellertid inte annat än att byggnad, vars användande kan antas orsaka behov av avloppsanordning, inte får uppföras. Något hinder enligt 16 kap 4 § miljöbalken att bifalla ansökan föreligger således inte. Inte heller i något annat avseende är ansökan oförenlig med miljöbalkens bestämmelser. Begärt tillstånd bör därför lämnas. Med hänsyn till instansordningen får det ankomma på miljö- och byggnämnden att besluta om eventuella villkor för tillståndet.

Miljödomstolen anmärker slutligen att tillstånd till denna anläggning inte i sig utgör anledning att generellt bevilja andra anläggningar i området tillstånd. Vid en tillståndsprövning skall istället, som ovan angetts, göras en individuell bedömning i det enskilda fallet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2

Överklagandeskrift ställd till Svea Hovrätt, Miljööverdomstolen, senast 2005-04-27. Prövningstillstånd krävs.

På miljödomstolens vägnar

Göran Simonsson

I avgörandet har deltagit rådmannen Göran Simonsson och miljörådet Ove Eriksson (skiljaktig mening, se domsbilaga 1). Föredragande har varit beredningsjuristen Henrik Malmberg.

___________________________

Skiljaktig mening. Mål nr M 1014-05

Undertecknad delar inte ordförandens mening att verksamheten, installerande av sluten tank på fastigheten X X 1:179, bör vara tillåtlig.

Skälen är bl a följande:

Jag anser att ett bifall till överklagandet strider mot 1 kap. 1 § 4p. miljöbalken, den sk ”portalparagrafen”, genom att mark, vatten och fysisk miljö i övrigt inte används så att en från samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas. Anledningen är dels att kommunen har uppgett att det finns förutsättningar och tillåtlighet att ta emot 400 m3 externslam till avloppsreningsverket och att denna mängd redan är utnyttjad, och dels vad kommunen uppgivit om att en gemensam avloppsanläggning för hela området bör anläggas, alternativt att avloppsvatten från egna slamavskiljare avleds till en gemensam infiltrationsanläggning. I enlighet därmed skulle ytterligare tillstånd som medför transport av externslam utöver 400 m3 till avloppsreningsverket, ge sådana effekter att den verksamhet som åsyftas i överklagandet, inte uppfyller punkten 4 i portalparagrafen.

Av Regeringsrättens praxis när det gäller miljöskyddslagen framgår att vid prövning av ansökan om tillstånd till installation av vattentoalett bör förhållandet inom det större område i vilket den aktuella fastigheten ingår, läggas till grund. Av betydelse är vidare vad som framgår av gällande planer för området. Bedömningen får göras med beaktande av vad som kan bli följden på sikt av en generell tillståndsgivning av ifrågavarande slag för fastigheter inom området. Regeringsrätten säger vidare: ”Med hänsyn till det anförda finner Regeringsrätten att de på längre sikt föreliggande riskerna för att bostäder inom det aktuella området kan komma att lida brist på vatten av godtagbar beskaffenhet vid en ökad exploatering för permanentboende, i förening med att det får bedömas som sannolikt att en generellt höjd VA- standard leder till en snabb utveckling i denna riktning, gör det befogat att avslå MRs ansökan om tillstånd att installera vattentoalett.” (RÅ 1994 ref 59 samt RÅ 1997 not 73).

I av Länsstyrelsen i Jämtlands län 1963-11-26 fastställd och gällande detaljplan avseende Slagavallen står i § 7: ”Inom byggnadsplaneområdet får ej uppföras byggnad, vars användande kan antagas orsaka behov av avloppsanordning.” Under rubriken ”Beskrivning” står: ”Avloppsanläggningar inom planområdet avses ej få anordnas.”

Även om själva avloppsanordningen i sig uttryckligen inte är förbjuden enligt detaljplanen, bör enligt min mening bestämmelsen tolkas så att stor restriktivitet måste råda med all tillståndsgivning avseende avloppsanläggningar inom området. Ett tillstånd till den ansökta verksamheten kan således eventuellt även strida mot 16 kap. 4 § MB.

Jag menar också att Regeringsrättens avgöranden ovan visar, att ett framtida tillstånd där utvecklingen gått i viss riktning, måste tas i beaktande vid bedömningen av om en nu aktuell verksamhet skall vara tillåtlig. Vidare finner jag inte att miljöbalkens införande ändrar detta förhållande.

Vid en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen finner jag att det allmänna intresset att inte ge tillstånd till avloppsanläggningen överväger. Tillstånd bör således nekas sökanden,

varför överklagandet av Länsstyrelsens beslut bör avslås och kommunens beslut därmed fastställas.

Ove Eriksson

Miljöråd