RÅ 1994:63

Miljö- och byggnadsnämnden i Haninge kommun beslöt den 16 november 1993, § 1648, följande: Detaljplanen NORRBY 1, Haninge Port, Haninge Gård, upprättad den 22 april 1992, godkännes och överlämnas till kommunfullmäktige för antagande med tillägg att gångbroarna skall ha en fri höjd om minst 4,70 meter.

J.H. B.H. M.H. och M.H. överklagade miljö- och byggnadsnämndens beslut hos kammarrätten samt yrkade verkställighetsförbud.

Kammarrätten i Stockholm (1994-02-15, Belfrage, Sjöberg, Landelius, referent), som avgjorde målet slutligt, beslutade följande: Det överklagade beslutet är inte ett sådant beslut som enligt 13 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10, PBL) får överklagas till kammarrätten i den ordning som föreskrivs för laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900). - Kammarrätten prövar inte överklagandet.

J.H. B.H. M.H. och M.H. överklagade hos Regeringsrätten samt ansökte om rättsprövning alternativt resning i målet.

De yrkade att detaljplanen skulle inhiberas tills deras överklagande hade prövats.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten förordnade samtidigt att yrkandet om inhibition skulle tills vidare lämnas utan bifall.

Regeringsrätten (1994-11-03, Brink, Palm, Wadell, Ragnemalm, Lavin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande.

Då kammarrättens beslut inte har vunnit laga kraft kan ansökningen om resning inte upptas till prövning. Kammarrättens beslut kan inte heller bli föremål för rättsprövning, eftersom förutsättningarna härför enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut inte är uppfyllda. Ansökningarna om resning och rättsprövning skall därför avvisas.

Enligt 13 kap. 1 § första stycket PBL får vissa i paragrafen uppräknade typer av beslut enligt lagen överklagas i den ordning som föreskrivs för laglighetsprövning enligt 10 kap.kommunallagen. Såsom en sådan typ av beslut anges i 13 kap. 1 § första stycket 3 PBL kommunfullmäktiges och kommunala nämnders beslut att inte anta, ändra eller upphäva en detaljplan, områdesbestämmelser eller en fastighetsplan. Andra beslut enligt PBL av kommunfullmäktige och kommunala nämnder än de som anges i 13 kap. 1 § får enligt 13 kap. 2 § överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.

I PBL föreskrivs inte uttryckligen att en byggnadsnämnd - i detta fall en miljö- och byggnadsnämnd - skall godkänna en detaljplan och överlämna den till kommunfullmäktige för antagande. En byggnadsnämnd skall dock enligt 1 kap. 7 § första stycket PBL fullgöra kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet. Nämnden har vidare enligt 11 kap. 1 § första stycket 2 att uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och dess närmaste omgivning samt ta de initiativ som behövs i frågor om planläggning, byggande och fastighetsbildning. Med hänsyn till dessa föreskrifter får ett beslut av det slag som miljö- och byggnadsnämnden meddelat anses vara ett beslut enligt PBL. Härav följer att reglerna i PBL om överklagande är tillämpliga på beslutet.

Miljö- och byggnadsnämndens beslut är inte av den typ som anges i 13 kap. 1 § första stycket 3 PBL och är inte heller av sådan typ som i övrigt anges i paragrafen. Uppräkningen i paragrafen av vilka beslut enligt PBL som överklagas genom kommunalbesvär är avsedd att vara uttömmande (se prop. 1985/86:1 s. 810). Nämndens beslut får därför inte överklagas i den ordning som föreskrivs för laglighetsprövning enligt 10 kap.kommunallagen. Kammarrätten har således haft fog för sitt beslut att avvisa överklagandet.