RÅ 1994:68
Domstols förordnande om vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och om omedelbar verkställighet av förordnandet har inte ansetts innefatta sådant föreläggande att fullgöra något personligen som avses i 11 § andra stycket delgivningslagen (1970:428). Rättidsprövning har till följd härav ansetts kunna ske med utgångspunkt i delgivning med ombudet.
I 11 § andra stycket delgivningslagen (1970:428) stadgas följande: Om annat ej följer av fullmakt, är ombud behörigt att mottaga delgivning av inlagor, beslut och andra handlingar. Detta gäller dock ej handling som avser föreläggande för huvudmannen att infinna sig personligen eller att eljest personligen fullgöra något.
Länsrätten i Stockholms län
Länsrätten i Stockholms län förordnade, på ansökan av länsstyrelsen i länet, att M.J. skulle beredas vård med stöd av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. M.J. överklagade domen till Kammarrätten i Stockholm.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (1993-10-01, ordförande Åberg) yttrade: Länsrätten har i dom den 30 augusti 1993 förordnat att M.J. skall beredas vård med stöd av 4 § första stycket punkt 1 LVM. - Enligt lag och meddelad besvärshänvisning skulle besvärshandlingen inkommit till länsrätten inom tre veckor från den dag klaganden fick del av domen. – M.J. fick del av domen den 17 september 1993 enligt ett av henne undertecknat delgivningskvitto. Hennes befullmäktigade ombud advokaten K.H. fick del av domen den 1 september 1993 enligt skriftligt delgivningskvitto. - Länsrätten gör följande bedömning. - När delgivning av överklagat beslut skett med såväl part som med behörigt ombud skall besvärstiden räknas med utgångspunkt från den dag då delgivning först ägde rum. Besvärstiden skall därför räknas från den 1 september 1993 då advokaten K.H. fick del av domen. Besvären har kommit in till länsrätten först den 30 september 1993 och således efter besvärstidens utgång. Besvären kan därför inte tas upp till prövning. - Länsrätten avvisar besvären.
I besvär till kammarrätten yrkade M.J. att besvären skulle prövas och anförde, att ombudet inte varit behörigt att mottaga delgivning, eftersom länsrättens dom innefattade föreläggande för henne att omedelbart infinna sig personligen på LVM-hem för fullgörande av tvångsvård.
Kammarrätten i Stockholm (1993-10-20, Sjöberg, Håkansson, referent, Landelius) yttrade: Kammarrätten, som finner länsrättens dom angående beredande av vård enligt LVM inte innefatta sådant föreläggande att fullgöra något personligen som avses i 11 § andra stycket delgivningslagen, delar den av länsrätten i överklagade beslutet i övrigt gjorda bedömningen. - Kammarrätten bifaller inte överklagandet.
I besvär till Regeringsrätten yrkade M.J. att kammarrättens beslut skulle undanröjas och att överklagandet av länsrättens dom skulle tas upp till prövning.
Regeringsrätten (1994-11-18, Wahlgren, Tottie, Bouvin, Lindstam, Rundqvist) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Länsrätten har i domen den 30 augusti 1993, såvitt nu är i fråga, förordnat dels att M.J. skall beredas vård med stöd av 4 § första stycket punkt 1 lagen om vård av missbrukare i vissa fall, dels att beslutet om vård skall gälla omedelbart. Som kammarrätten funnit innefattar domen inte sådant föreläggande att fullgöra något personligen som avses i 11 § andra stycket delgivningslagen. M.J:s överklagande skall därför inte bifallas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.