Prop. 1970:13

('med förslag till ny del\xad givningslag m. m.',)

Kiingl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

1

Nr 13

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ny del­

givningslag m. m.; given Stockholms slott den 5 de­ cember 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksda­ gen att antaga härvid fogade förslag till

1) delgivningslag, 2) lag om ändring i rättegångsbalken, 3) lag om ändring i ärvdabalken, 4) lag om ändring i lagen (1925: 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom,

5) lag om ändring i lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egen­ dom,

6) lag om ändring i lagen (1968:349) om hyresnämnder, 7) lag om ändring i lagen (1925: 334) om rätt i vissa fall för nyttjande- rättsliavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,

8) lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred, 9) lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar, 10) lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna,

11) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske, 12) lag om ändring i lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden, 13) lag om ändring i vattenlagen (1918: 523), 14) lag om ändring i lagen (1919: 426) om lottning i allmän flottled, 15) lag om ändring i förordningen (1845: 50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

16) lag om ändring i lagen (1895: 64) om handelsbolag och enkla bolag, 17) lag om ändring i konkurslagen (1921: 225), 18) lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1), 19) lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808), 20) lag om ändring i lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

21) lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångs­ balken,

22) lag om ändring i lagen (1957: 132) med särskilda bestämmelser an­ gående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.,

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 13

2

23) lag om ändring i lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fastig-

hetsböcker för landet,

24) lag om ändring i gruvlagen (1938: 314),

25) lag om ändring i uranlagen (1960: 679),

26) lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,

27) lag om ändring i skogsvårdslagen (1948: 237),

28) lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse,

29) lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,

30) lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård,

31) lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp,

32) lag om ändring i lagen (1936: 56) om socialregister,

33) lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97),

34) lag om ändring i lagen (1961: 262) om försäkringsdomstol,

35) lag om vissa anslag på kommuns anslagstavla,

36) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

37) lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av

pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring,

38) lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vis­

sa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.,

39) lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967: 198).

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

GUSTAF ADOLF

Lennart Gei jer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny delgivningslag och vissa ändringar i delgiv-

ningsbestämmelserna i 33 kap. rättegångsbalken (RB). Förslaget innebär att

delgivningsförfarandet blir gemensamt för rättegång och förvaltningsförfa­

rande.

Delgivningslagen avser inte att reglera när delgivning skall ske. I lagen

ges endast föreskrifter om hur delgivningen skall verkställas i de fall då

det föreskrivs i annan författning att delgivning skall äga rum.

Som huvudregel gäller att delgivning som skall ske i mål eller ärende hos

domstol eller annan myndighet ombesörjs av myndigheten. Delgivningen

skall i första hand ske genom att handlingen sänds med posten i vanligt

brev eller lämnas med bud, varvid i båda fallen delgivningserkännande eller

mottagningsbevis begärs. Denna metod som kallas ordinär delgivning för­

utsätts komma att användas i det övervägande antalet fall.

I andra hand föreslås att myndigheten — dock med begränsning till vissa

särskilt angivna verksamhetsområden — skall få använda en mera kvalifi­

cerad delgivningsmetod som benämns särskild postdelgivning. Den motsva­

rar det förfarande som nu förekommer enligt 33 kap. RB och delgivnings-

kungörelsen och som kallas postdelgivning.

Kan delgivning inte ske på något av de sätt som har beskrivits nu, skall

myndigheten anlita delgivningsformen stämningsmannadelgivning. Den nya

lagstiftningen innebär en nyhet i förhållande till gällande rätt såtillvida att

särskilt förordnade stämningsmän skall anlitas i första hand och polisperso­

nal först i andra hand.

Delgivningslagen innehåller också bestämmelser om s. k. surrogatdelgiv-

ning, varmed menas att handling överbringas till annan än den som ytterst

söks för delgivning.

Vidare regleras hur delgivning skall verkställas när den som söks för

delgivning saknar känt hemvist eller av annan anledning inte kan an­

träffas. Genom delgivningslagen regleras också enhetligt hur delgivning

med obestämda personkretsar skall gå till. För dessa och andra fall då

överbringande av handling inte kan ske anvisar lagen myndigheten ett för­

farande som benämns kungörelsedelgivning. Vid kungörelsedelgivning hålls

den handling som skall delges tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på

annan bestämd plats. Meddelande om detta skall föras in i lämplig tidning.

Om det i något fall anses uppenbart meningslöst att annonsera får medde­

landet i stället anslås i myndighetens lokal. Tidningsannonseringen kan

kompletteras genom att meddelande även anslås på kommuns anslagstavla.

När det gäller att delge personer som håller sig undan anvisar delgivnings­

lagen förutom kungörelsedelgivning även en annan metod s. k. spikning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

3

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

1) Förslag

till

Delgivningslag

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §

Skall i enlighet med föreskrift i lag eller annan författning delgivning ske

i mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet, verkställes delgiv-

ningen enligt denna lag.

Har beträffande delgivning i visst slag av mål eller ärenden i annan för­

fattning meddelats bestämmelser som avviker från denna lag, gäller dock

de bestämmelserna. Även om så ej uttryckligen föreskrives i annan författ­

ning, skall 12—15 §§ icke tillämpas, om myndigheten finner att det på

grund av målets eller ärendets beskaffenhet föreligger särskilda skäl mot

att delgivning sker i den ordning som anges i dessa paragrafer.

2

§

Delgivning ombesörj es av myndigheten.

Begär part, sökande eller annan sakägare att själv få ombesörja delgiv­

ning, kan myndigheten medge detta, om det kan ske utan olägenhet. Myndig­

heten skall i sådant fall förelägga honom att inom viss tid komma in till

myndigheten med bevis om delgivning. Har sådant bevis ej inkommit inom

föreskriven tid, skall myndigheten själv utan dröjsmål ombesörja delgiv-

ningen.

3 §

Myndighet ombesörjer delgivning genom att sända handlingen med posten

eller med bud till den sökte, varvid som bevis att denne mottagit försändelsen

begäres delgivningserkännande eller mottagningsbevis (ordinär delgivning).

Myndighet som Konungen bestämmer får ombesörja att handlingen läm­

nas till den sökte i särskild ordning genom postverkets försorg om det finns

anledning antaga, att delgivningserkännande eller mottagningsbevis ej kom­

mer att lämnas eller ej kommer att erhållas i tid (särskild postdelgivning).

Kan delgivning ej ske enligt första eller andra stycket, skall myndigheten

anlita stämningsman eller annan, vars intyg utgör fullt bevis om delgivning

(stämningsmannadelgivning).

1 fall som avses i 15 och 16 §§ får delgivning ske genom kungörelse (kun-

görelsedelgivning).

4 §

Om befordran av meddelande, som skall delges, genom telegraf, telefon

eller på annat liknande sätt till den på vilken delgivningsuppdraget ankom­

mer meddelas bestämmelser av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

5

5 §

Har den, med vilken delgivning skall ske, känt hemvist utom riket eller

vistas han på ort utom riket, får delgivningen ske enligt lagen på den orten.

6 §

Vid delgivning överbringas handlingen i huvudskrift eller styrkt avskrift

eller styrkt kopia.

Är handling som skall delges av vidlyftig beskaffenhet eller är det av

annan anledning ej lämpligt att handlingen mångfaldigas, får myndigheten

besluta, att handlingen i stället skall hållas tillgänglig hos myndigheten

eller på plats, som myndigheten bestämmer. Meddelande därom och om den

tid, under vilken handlingen hålles tillgänglig, delges den sökte.

Andra stycket gäller ej delgivning av stämningsansökan eller annan hand­

ling, varigenom talan anhängiggöres. I fråga om bilaga till sådan handling

får andra stycket dock tillämpas.

Vem som skall sökas för delgivning

7 §

Skall delgivning ske med enskild person, överbringas handlingen till ho­

nom. Finns ställföreträdare för honom och är denne behörig att företräda

honom i målet eller ärendet överbringas handlingen till ställföreträdaren.

När anledning föreligger till det skall både ställföreträdaren och den före­

trädde sökas för delgivning.

8

§

Skall delgivning ske med staten, överbringas handlingen till den myndig­

het som skall bevaka statens talan i målet eller ärendet eller till länsstyrel­

sen i det län där den myndighet finns hos vilken målet eller ärendet är

anhängigt.

9 §

Skall delgivning ske med annan juridisk person än staten, överbringas

handlingen till någon som har rätt att företräda den juridiska personen

eller, om flera är gemensamt behöriga, till någon av dem. Saknas behörig

ställföreträdare men finns någon som har rätt att sammankalla dem som

skall besluta i den juridiska personens angelägenheter, överbringas hand­

lingen till denne.

Delgivning med dödsbo genom att handlingen överbringas till någon av

dödsbodelägarna får ske endast om denne sitter i boet. Dödsbodelägare som

mottagit handlingen skall utan dröjsmål underrätta övriga delägare om del­

givningen.

Dödsbodelägare som sitter i boet har rätt att taga emot handlingen, även

om boet ej förvaltas av delägarna. Han svarar i sådant fall för att hand­

lingen utan dröjsmål lämnas till någon som har rätt att företräda boet.

10

§

Skall delgivning ske med delägare i samfällighet eller med medlemmar i

sammanslutning och är styrelse eller annan utsedd att förvalta samfällig-

lietens eller sammanslutningens angelägenheter, får handlingen överbringas

till ledamot av styrelsen eller till förvaltaren. Saknas styrelse eller förvalta­

6

re men finns någon som har rätt att sammankalla dem som skall besluta

i samfällighetens eller sammanslutningens angelägenheter, får handlingen

överbringas till denne.

Tillhör gruva flera gemensamt, får delgivning med delägarna ske genom

att handlingen överbringas till gruvföreståndaren.

Har den som enligt denna paragraf mottagit handling ej rätt att föra del­

ägarnas eller medlemmarnas talan, skall han lämna handlingen till någon

som har sådan behörighet eller underrätta dem som avses med delgiv-

ningen.

11

§

Har den med vilken delgivning skall ske ombud i målet eller ärendet,

bör handling, som ombudet är behörigt att mottaga, överbringas till om­

budet. Överbringas handlingen till huvudmannen, bör ombudet underrättas

härom.

Om annat ej följer av fullmakt, är ombud behörigt att mottaga delgivning

av inlagor, beslut och andra handlingar. Detta gäller dock ej handling som

avser föreläggande för huvudmannen att infinna sig personligen eller att

eljest personligen fullgöra något.

Har beträffande fullmakt i visst slag av mål eller ärenden i annan författ­

ning meddelats bestämmelser som avviker från andra stycket, gäller de be­

stämmelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Delgivning genom att handling lämnas till annan än den sökte

12

§

Har enskild person som sökes för delgivning känt hemvist inom riket och

träffas han ej där, får handlingen lämnas till vuxen medlem av det hushåll,

som han tillhör. Träffas ej heller sådan person, får handlingen lämnas till

den söktes hyresvärd, om denne bor i samma hus, eller till annan som i hy­

resvärdens ställe har tillsyn över huset och bor där. Driver den sökte rörelse

med fast kontor och träffas han ej där under vanlig arbetstid, får hand­

lingen lämnas på kontoret till någon som är anställd där.

Har handling lämnats på sätt som anges i första stycket skall meddelande

härom sändas med posten till den sökte under hans vanliga adress.

13 §

Har annan juridisk person än staten kontor, där förvaltningen föres och

där någon som har rätt att taga emot delgivning för den juridiska personen

vanligen har sitt arbete, men träffas han ej på kontoret under vanlig arbets­

tid, får handlingen lämnas på kontoret till någon som är anställd där. Skall

delgivning ske med kommun, får handlingen även eljest lämnas på kontor,

där förvaltningen föres, om någon som äger mottaga delgivning för kommu­

nen ej träffas på kontoret under vanlig arbetstid.

Har handling lämnats på sätt som anges i första stycket skall meddelande

härom sändas med posten till den juridiska personen under dess vanliga

adress.

Har juridisk person kontor som avses i första stycket får delgivning med

företrädare icke ske enligt 12 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

7

14 §

Den till vilken handlingen lämnats enligt 12 eller 13 § skall tillse att hand­

lingen kommer den sökte till handa så snart det kan ske. Han skall erinras

därom, när handlingen lämnas till honom.

Kungörelsedelgivning m. m.

15 §

Saknar den som sökes för delgivning känt hemvist och kan det ej klar­

läggas var han uppehåller sig, sker delgivningen genom kungörelse.

. Har den sökte känt hemvist inom riket men träffas varken han eller någon

som handlingen kan lämnas till enligt 12 § och kan det ej klarläggas var

han uppehåller sig, får kungörelsedelgivning användas, om det finns an­

ledning antaga att den sökte avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

Myndigheten kan i stället besluta, att handlingen skall i slutet kuvert lämnas

i den söktes hemvist eller, om detta ej kan ske, fästas på dörren till hans

bostad.

16 §

Delgivning med en obestämd krets personer sker genom kungörelse. Kun­

görelsedelgivning får också användas, om ett stort antal personer skall del­

ges och det skulle innebära större kostnad och besvär än som är försvarligt

med hänsyn till ändamålet med delgivningen att överbringa handlingen eller

meddelande enligt 6 § andra stycket till envar av dem.

Företrädes delägare eller medlemmar som avses i 10 § ej av känd sty­

relse eller förvaltare och finns ej heller någon sammankallande, får kungö­

relsedelgivning användas, om delägarna eller medlemmarna är fler än tio.

17 §

Kungörelsedelgivning sker genom att handlingen hålles tillgänglig viss tid

hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestämmer, och genom att

meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll införes i

lämplig tidning inom sju dagar från beslut om kungörelsedelgivning. Är in­

förande i tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet i stället anslås

i myndighetens lokal inom samma tid. Detta förfarande får också användas,

om kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt rum och därefter ny delgivning skall

ske i samma mål eller ärende.

Meddelande som avses i första stycket bör även anslås på kommunens an­

slagstavla i den kommun som med hänsyn till ändamålet med delgivningen

finnes lämplig, om det kan antagas att den som sökes för delgivning därige­

nom nås av meddelandet.

I fall som avses i 16 § sändes dessutom meddelande med posten till någon

eller några av de personer som sökes för delgivning under deras vanliga

adresser för att vara tillgängligt för alla dem som avses med delgivningen.

Ingår statlig myndighet eller kommun bland dem som avses med delgivning­

en, skall sådant meddelande alltid sändas till myndigheten eller kommunen.

8

Iiungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Övriga bestämmelser

18 §

Vid delgivning får handling ej lämnas till någon som i samma mål eller

ärende är motpart till den som skall delges handlingen.

19 §

Delgivning har skett genom att den som sökes för delgivning har mottagit

handlingen i huvudskrift eller styrkt avskrift eller styrkt kopia oavsett på

vilket sätt den kommit honom till handa.

Förekommer vid särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgivning

att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen, anses del­

givning ändå ha skett.

Delgivning skall anses ha skett

enligt 6 § andra stycket genom att handlingen är tillgänglig och medde­

landet delgivits,

enligt 12 eller 13 § genom att det blivit fullgjort som föreskrives där,

enligt 15 § andra stycket sista punkten genom att handlingen lämnats i

den söktes hemvist eller fästs på dörren till hans bostad,

enligt 17 § på sjunde dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning under

förutsättning att det blivit fullgjort som föreskrives i paragrafens första

stycke.

20

§

Om föreläggande eller annat beslut meddelas vid förhandling, förhör eller

annat sammanträde, anses delgivning därav ha skett med den som var när­

varande, när beslutet meddelades. Myndigheten skall skyndsamt tillhanda­

hålla utskrift av beslutet, om det begäres.

21

§

Har delgivning ej skett på sätt som sägs i denna lag, kan myndigheten för­

ordna om ny delgivning. Den som i mål eller ärende vill framställa invänd­

ning om att delgivning med honom ej skett på behörigt sätt skall göra detta

så snart det kan ske.

22

§

Bestämmelserna i denna lag om delgivning av handling tillämpas även vid

delgivning av annat än handling.

Lagen gäller i tillämpliga delar när någon på grund av föreskrift i författ­

ning har att, utan samband med mål eller ärende, ombesörja delgivning.

I fall som avses i 15 eller 16 § skall han påkalla biträde hos länsstyrelsen

som föranstaltar om delgivning på hans bekostnad.

23 §

För varje kommun skall finnas en eller flera stämningsmän. Stämnings-

man förordnas av länsstyrelsen. Det åligger länsstyrelsen att föra förteck­

ning över stämningsmän inom länet.

24 §

Intyg av stämningsmän gäller som fullt bevis att delgivning skett på sätt

som anges i intyget. Samma vitsord tillkommer intyg av nämndeman, nota-

9

rius publicus, tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman, utmätningsman och exekutiv tjänsteman som är underställd utmätnings­ man. Detsamma gäller intyg som utfärdas av tjänsteman vid postverket en­ ligt bestämmelser som Konungen meddelar, och intyg som utfärdas enligt särskilda föreskrifter om anslag på kommunens anslagstavla.

Intyg att delgivning skett på utrikes ort skall gälla som fullt bevis att delgivning skett på sätt som anges i intyget, om intygsgivarens behörighet styrkes av tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet. Intyg om delgivning på utrikes ort gäller som fullt bevis även utan sådant bestyrkande som nyss nämnts, om detta följer av överenskommelse med främmande stat.

25 §

Part, sökande eller annan sakägare är ej skyldig att bekosta delgivning som sker genom myndighets försorg.

Skall annan än myndighet ombesörja delgivning, får han anlita stäm- ningsman eller, om delgivningen skall ske på utrikes ort, påkalla biträde därmed i utrikesdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya be­ stämmelsen. I fråga om bestämmelse som avser kallelse, föreläggande eller annan underrättelse äger lagen tillämpning, om det med hänsyn till syftet med bestämmelsen framgår att delgivning bör ske.

Sådant förordnande att tills vidare vara stämningsman som meddelats före lagens ikraftträdande gäller till dess att länsstyrelsen bestämmer annat.

2) Förslag

till

Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas i fråga om rättegångsbalken,

dels att 33 kap. 9—27 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 32 kap. 2 § och 33 kap. 4—8 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

32 KAP.

2

§.

Då kallelse till förhandling eller annat rättens beslut skall delgivas genom parts försorg, förelägge rät­ ten parten viss tid, inom vilken del-

lt Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 13

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

(Nuvarande lydelse)

givning sist skall hava skett och be­

vis därom skall hava inkommit till

rätten.

Avser delgivningen stämning eller

vade-, besvärs- eller revisionsinlaga

och har ej, då rätten företager må­

let, till denna inkommit bevis, att

delgivning skett inom föreskriven

tid och på sätt i 33 kap. stadgas,

samt ej heller motparten inställt sig

eller avgivit svaromål, genmäle eller

förklaring, vare partens talan för­

fallen; underrättelse härom skall in­

tagas i rättens föreläggande. Inkom­

mer i annat fall än nu sagts ej inom

föreskriven tid bevis om delgivning,

äge rätten förordna om ny delgiv­

ning.

(Föreslagen lydelse)

Skall stämning eller vade-, be­

svärs- eller revisionsinlaga delgivas

genom parts försorg och har ej, då

rätten företager målet, till denna in­

kommit bevis, att delgivning skett

inom föreskriven tid och på före­

skrivet sätt, samt ej heller motpar­

ten inställt sig eller avgivit svaro­

mål, genmäle eller förklaring, vare

partens talan förfallen. Underrättel­

se härom skall intagas i rättens fö­

reläggande om delgivningen.

33 KAP.

4 §4

Om delgivning i allmänhet är särskilt stadgat.

5 §.

Tredskodom delgives genom rättens försorg endast

om den innebär att intecknad fordran fastställes till betalning ur fast

egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt,

om den part som yrkat tredskodomen begär det, eller

om part åtnjutit fri rättegång.

6

§.

Vad i 5, 12 och 15 §§ delgivningslagen (1970: 000) är stadgat gälle ej del­

givning av stämning i brottmål.

Stämning i tvistemål må ej delgivas enligt 12 § delgivningslagen med

mindre anledning förekommer att den sökte avvikit eller eljest håller sig un­

dan.

7 §•

Har någon hos nedre justitierevisionen skriftligen anmält ombud, som

äger för honom mottaga stämning eller annan handling, må i den omfatt­

ning anmälan avser delgivning ske med ombudet.

Anmälan må göras endast av den som, då anmälan sker, äger hemvist

inom riket och skall avse viss tid ej överstigande tre år. Såsom ombud må

endast den anmälas, som äger hemvist inom riket. Vid anmälan skall om­

budets postadress uppgivas. Sker ändring däri, skall anmälan därom göras.

Är någon enligt denna paragraf behörig att mottaga delgivning för annan,

äge vad i 5 och 15 §§ delgivningslagen är stadgat icke tillämpning å delgiv­

ning med denne, med mindre delgivning med ombudet enligt 7 eller 12 § del­

givningslagen ej kan ske.

1 Senaste lydelse 1949:247.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

11

8

§•

Har part, som saknar hemvist inom riket, ej hos rätten uppgivit ombud,

som äger att för parten mottaga delgivning i målet, förelägge rätten honom,

då han första gången för talan, att för sig ställa sådant ombud och göra an­

mälan därom hos rätten. Underlåter han det, må delgivning med honom

ske genom att handlingen med posten sändes till honom under hans senaste

kända adress.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

3) Förslag

till

Lag

om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas, att 16 kap. 5 § och 25 kap. 4 § ärvdabalken skall

ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

16 KAP.

5

Undandrager sig arvinge eller tes-

tamentstagare att giva tillkänna hu­

ruvida han vill göra anspråk på arv

eller på rätt enligt testamentet, äger

rätten förelägga honom att göra sin

rätt gällande inom sex månader från

det föreläggandet blev honom till­

ställt i huvudskrift eller besannad

avskrift.

Sådant föreläggande —• •—--------------

Undandrager sig arvinge eller tes-

tamentstagare att giva tillkänna hu­

ruvida han viil göra anspråk på arv

eller på rätt enligt testamentet, äger

rätten förelägga honom att göra sin

rätt gällande inom sex månader från

det föreläggandet delgavs honom.

Delgivning får ej ske enligt 12—-

15 §§ delgivningslagen (1970:000).

-------sin rätt.

25 KAP.

4 §•

Är sådan---------- - —------- rätten tillkänna.

Genom rättens försorg skall kun­

görelsen ofördröj ligen införas i all­

männa tidningarna och tidning

inom orten, så ock avsändas till pas­

torsämbetet i den församling, där

den bortovarande senast haft hem­

vist inom riket, för uppläsande i kyr­

kan så snart ske kan.

Genom rättens försorg skall kun­

görelsen ofördröjligen införas i all­

männa tidningarna och i en eller fle­

ra tidningar inom orten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

4) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast

egendom

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1925:221) om bulvanförhållande i

fråga om fast egendom skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

6

Virke och stråfoder, som enligt

denna lag dömas förbrutna, skola av

åklagaren säljas i den ordning, som

om utmätta lösören stadgas. Begär,

innan frågan om förverkande slutli­

gen prövats, ägaren av virke eller

stråfoder, som tagits i beslag, att för­

säljning därav skall äga rum, eller

finner, på anmälan av åklagare, över-

exekutor, att fara är för virkets eller

stråfodrets förstörelse eller att kost­

naden för dess förvarande skulle bli­

va större än skäligt är, förordne över-

exekutor, att godset skall säljas i den

ordning nyss sagts; och skall i ty fall

godsets ägare, om han är känd och

inom riket boende, eller, där han bor

utom riket men inom riket har känt

ombud, som äger att för honom mot­

taga stämning och avgiva svaromål,

ombudet genom åklagarens försorg

bevisligen underrättas om auktionen

minst åtta dagar innan den hålles.

Anmälan, varom här ovan sägs, skall

vara åtföljd av fullständig, av två

trovärdiga personer styrkt förteck­

ning, utvisande godsets mängd och

beskaffenhet.

Säljes i — —----------------------- mots-

(Föreslagen lydelse)

§•

Virke och stråfoder, som enligt

denna lag dömas förbrutna, skola av

åklagaren säljas i den ordning, som

om utmätta lösören stadgas. Begär,

innan frågan om förverkande slutli­

gen prövats, ägaren av virke eller

stråfoder, som tagits i beslag, att för­

säljning därav skall äga rum, eller

finner, på anmälan av åklagare, över-

exekutor, att fara är för virkets eller

stråfodrets förstörelse eller att kost­

naden för dess förvarande skulle bli­

va större än skäligt är, förordne

överexekutor, att godset skall säljas

i den ordning nyss sagts; och skall i

ty fall godsets ägare, om han är känd

och inom riket boende, eller, där han

bor utom riket men inom riket har

känt ombud, som äger att för honom

mottaga stämning och avgiva sva­

romål, ombudet genom åklagarens

försorg delgivas underrättelse om

auktionen minst åtta dagar innan

den hålles. Anmälan, varom här ovan

sägs, skall vara åtföljd av fullstän­

dig, av två trovärdiga personer styrkt

förteckning, utvisande godsets

mängd och beskaffenhet.

arande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

13

5) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom

Härigenom förordnas, att 2 kap. 38 § och 3 kap. 8 § lagen (1907: 36 s. 1)

om nyttjanderätt till fast egendom skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2 KAP.

38

Uppsägning av arrendeavtal skall

ske skriftligen eller med vittnen, där

ej skriftligt erkännande om uppsäg­

ningen lämnas.

Vad i 11 kap. 11—19 §§ rätte­

gångsbalken stadgas angående stäm­

ning skall äga motsvarande tillämp­

ning i fråga om uppsägning. Är nå­

gon satt att å jordägarens vägnar

uppbära arrende, vare uppsägning,

som hos honom sker, lika gill, som

hade den skett hos jordägaren själv.

Träffas ej den, vilken för uppsäg­

ning sökes, i sitt hemvist, varde upp­

sägningen i rekommenderat brev un­

der hans vanliga adress avlämnad å

posten samt skriftlig underrättelse

om uppsägningen meddelad hans

husfolk, om sådant finnes; skolande

uppsägningen anses hava skett, när

vad sålunda föreskrivits blivit full­

gjort.

Har jordägare------------------------- —■

Stämning, däri — ----------- - — —

P

Uppsägning av arrendeavtal skall

ske skriftligen eller med vittnen, där

ej skriftligt erkännande om uppsäg-

sägningen lämnas. Är någon satt att

å jordägarens vägnar uppbära arren­

de, vare uppsägning, som hos ho­

nom sker, lika gill, som hade den

skett hos jordägaren själv.

Skriftlig uppsägning skall delgi­

vas den som sökes för uppsägning,

dock utan tillämpning av 12—15 §§

delgivningslagen (1970: 000).

Träffas ej den som sökes i sitt

hemvist, varde uppsägningen i re­

kommenderat brev under hans van­

liga adress avlämnad å posten samt

skriftlig underrättelse om uppsäg­

ningen meddelad hans husfolk, om

sådant finnes; skolande uppsägning­

en anses hava skett, när vad sålunda

föreskrivits blivit fullgjort.

— — allmänna tidningarna,

icke iakttagits.

3 KAP.

8 p

Uppsägning skall vara skriftlig, Uppsägning skall vara skriftlig,

om hyresförhållandet varat längre om hyresförhållandet varat längre

1 Senaste lydelse 1939: 364.

2 Senaste lydelse 1968: 346.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

(Nuvarande lydelse)

än nio månader i följd vid den tid­

punkt till vilken uppsägningen sker.

Uppsägningen behöver dock ej vara

skriftlig, om hyresgästen lämnar

skriftligt erkännande om uppsäg­

ningen.

Bestämmelserna i 33 kap. 16

19 §§ rättegångsbalken om delgiv­

ning äger motsvarande tillämpning

i fråga om uppsägning. Uppsägning

får ske hos den som är behörig att

mottaga hyra på hyresvärdens väg­

nar.

Träffas ej den som sökes för upp­

sägning i sitt hemvist, får uppsäg­

ningen sändas i rekommenderat

brev under hans vanliga adress. Ett

exemplar av uppsägningen skall

dessutom lämnas antingen i den sök­

tes bostad till vuxen medlem i det

hushåll som han tillhör eller, om han

driver rörelse med fast kontor, på

kontoret till någon som är anställd

där. Påträffas icke någon som nu

angivits, skall uppsägningen i stället

läggas i den söktes postlåda, om så­

dan finns. Uppsägning har skett när

vad nu angivits blivit fullgjort.

Har hyresvärd------------------------ —

Stämningsansökan med------- -—■ —

(Föreslagen lydelse)

än nio månader i följd vid den tid­

punkt till vilken uppsägningen sker.

Uppsägningen behöver dock ej vara

skriftlig, om hyresgästen lämnar

skriftligt erkännande om uppsäg­

ningen. Uppsägning får ske hos den

som är behörig att mottaga hyra på

hyresvärdens vägnar.

Skriftlig uppsägning skall delgi­

vas den som sökes för uppsägning,

dock utan tillämpning av 12—15 §§

delgivningslagen (1970: 000).

Träffas ej den som sökes i sitt

hemvist, får uppsägningen sändas i

rekommenderat brev under hans

vanliga adress. Ett exemplar av upp­

sägningen skall dessutom lämnas an­

tingen i den söktes bostad till vuxen

medlem i det hushåll som han till­

hör eller, om han driver rörelse med

fast kontor, på kontoret till någon

som är anställd där. Påträffas icke

någon som nu angivits, skall upp­

sägningen i stället läggas i den söktes

postlåda, om sådan finns. Uppsäg­

ning har skett när vad nu angivits

blivit fullgjort.

----------- Post- och Inrikes Tidningar.

------------behörig ordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

15

6) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1968:349) om hyresnämnder

Härigenom förordnas, att 19 § lagen (1968: 349) om hyresnämnder skall

ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Inlaga, kallelse, föreläggande, be­

slut eller annan handling, som en­

ligt bestämmelse i denna lag eller el­

jest skall tillställas part, delges ho­

nom genom hyresnämndens försorg.

Begär part att själv få ombesörja

delgivning, får det dock anförtros

honom, om det kan ske utan olä­

genhet.

Delgivning genom nämndens för­

sorg sker i enlighet med vad som

gäller om delgivning i mål och ären­

den vid domstol. Om beslut är så­

dant som avses i 15 § andra stycket,

skall dock beslutet delges part som

beslutet gått emot, på samma sätt

som stämning i tvistemål.

(Föreslagen lydelse)

19 §.

Skall inlaga, kallelse, föreläggan­

de, beslut eller annan handling en­

ligt bestämmelse i denna lag eller

eljest tillställas part, sker det genom

delgivning.

Om beslut är sådant som avses i

15 § andra stycket, skall beslutet

delges part som beslutet gått emot,

på samma sätt som stämning i tvis­

temål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

7) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1925:334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1925:334) om rätt i vissa fall för

nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område skall

ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

6

Har ansökan----------- — —-----------

I fråga om kungörelse angående

förrättningen, jordägarens och nytt-

janderättshavarens kallande till den­

samma ävensom andra underrättel­

ser om förrättningen skola de i 3

kap. 1 § första, andra och tredje

styckena samt 2 § av lagen om del­

ning av jord å landet meddelade

stadgandena äga motsvarande till-

lämpning, dock med iakttagande att

kungörelsen städse skall införas i

ortstidning och att den skall inne­

hålla, att de, vilkas rätt är beroende

av förrättningen, äga att därvid till-

städeskomma och bevaka sin rätt.

Rörer ansökan mark som ingår i

stadsplan eller byggnadsplan, skall

kallelsen jämväl tillställas byggnads­

nämnden eller sakkunnig enligt

101 § byggnadsstadgan. Rörer ansö­

kan mark, som är samfälld för flera

fastigheter med skilda ägare, och

finnes för samfälligheten känd sty­

relse eller annan, som är satt att den

förvalta, erfordras ej kallelse till de

särskilda delägarna i samfälligheten,

utan må kallelsen översändas till le­

damot av styrelsen eller till förval­

taren; och vare denne, där han ej

äger att själv föra talan för samfäl­

ligheten, delägarna ansvarig för att

kallelsen tillställes någon, som äger

(Föreslagen lydelse)

l1

eller orten.

I fråga om kungörelse angående

förrättningen, jordägarens och nytt-

janderättshavarens kallande till den­

samma ävensom andra underrättel­

ser om förrättningen skola de i 3

kap. 1 § första, andra och tredje

styckena samt 2 § av lagen om del­

ning av jord å landet meddelade

stadgandena äga motsvarande till-

lämpning, dock med iakttagande att

kungörelsen städse skall införas i

ortstidning och att den skall inne­

hålla, att de, vilkas rätt är beroende

av förrättningen, äga att därvid till-

städeskomma och bevaka sin rätt.

Rörer ansökan mark som ingår i

stadsplan eller byggnadsplan, skall

kallelsen jämväl tillställas bygg­

nadsnämnden eller sakkunnig enligt

101 § byggnadsstadgan. Rör er ansö­

kan mark, som är samfälld för flera

fastigheter med skilda ägare,

10 § eller 16 § andra stycket och 17 §

delgivningslagen (1970:000) tilläm­

pas vid kallelse till de särskilda del­

ägarna i samfälligheten, oavsett att

nämnda lag ej är tillämplig i övrigt.

1 Senaste lydelse 1950:212.

17

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

behörighet härtill, eller, om sådan

ej finnes, kommer till delägarnas

kännedom. Finnes ej känd styrelse

eller förvaltare och är marken sam­

fälld för flera än tio fastigheter med

skilda ägare må kallelsen sändas till

en av delägarna att vara för dem alla

tillgänglig; därjämte skall underrät­

telse om förrättningen, såframt fas­

tighet, som står under allmän myn­

dighets vård och inseende, har del i

samfälligheten, tillställas Konungens

Befallningshavande samt, där stad,

köping eller municipalsamhälle är

delägare däri, översändas till den

person eller myndighet, på vilken

det ankommer att sammankalla

dem, som i avseende å talans utfö­

rande hava att för menigheten be­

sluta. Delgives kallelse på sätt, som

sist nämnts, skall uppgift om vil­

ken delägare kallelsen tillställts in­

tagas i kungörelsen om förrättning­

en, och skall kungörelsen anslås i

socken- eller rådstugan eller å an­

nan lämplig plats inom kommunen.

Besväras marken-------------------- —-------- allmänna tidningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

8) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1933:269) om ägofred

Härigenom förordnas, att 25, 31, 44 och 52 §§ lagen (1933: 269) om ägo­

fred skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

25 §.

I fråga ■— ----------------------------------------------------och länsstyrelsen.

Är uppenbart, vilka äro sakägare, Är uppenbart, vilka äro sakägare,

må, utan hinder av att kallelse och må, utan hinder av att kallelse och

kungörelse ej verkställts i den ord- kungörelse ej verkställts i den ord-

18

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ning, som i första stycket avses, för- ning, som i första stycket avses, för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

rättningen företagas, där samtliga

sakägare infinna sig eller av förrätt-

ningsmannen blivit minst fjorton da­

gar förut bevisligen kallade till för­

rättningen.

31

Är sakägare —----------------------------

Äro sakägarna å någon sida flera

än tio, skall i avseende å delgivning

med dem vad i rättegångsbalken

stadgas om delgivning med byalag

äga motsvarande tillämpning.

44

Sakägares rätt att deltaga i hand-

havandet av samfällighetens ange­

lägenheter utövas å sammanträde,

därvid envar av sakägarna äger röst­

rätt efter det andelstal, som är be­

stämmande för hans delaktighet i

kostnaderna för det arbete, som ålig­

ger samfälligheten. Kallelse till sam­

manträde skall, där ej i gällande

stadgar annorlunda bestämts, an­

tingen skriftligen delgivas samtliga

sakägare minst en vecka före sam­

manträdet eller ock minst fjorton

dagar därförut kungöras såväl i kyr­

kan för den eller de församlingar,

där stängslet eller betesmarken är,

som ock i minst en av ortens tidning­

ar. Beträffande sådant sammanträde

skall i övrigt vad i 3 kap. 22 § vatten­

lagen är föreskrivet i tillämpliga de­

lar lända till efterrättelse.

52

Finner någon å sina ägor annans

hemdjur, som dit olovligen inkom­

mit, äge han intaga djuret. Dock vare

han pliktig att om intagningen ge­

nast underrätta djurets ägare eller,

om han är frånvarande, den som är

satt i hans ställe. Är ägaren ej känd,

åligge intagaren att ofördröjligen

låta kungöra intagningen i kyrkan

för den församling, där intagningen

rättningen företagas, där samtliga

sakägare infinna sig till förrättning­

en eller delgivning av kallelse å sak­

ägarna skett minst fjorton dagar

före förrättningen.

§-i

------- - -— —- övriga sakägare.

§•

Sakägares rätt att deltaga i hand-

havandet av samfällighetens angelä­

genheter utövas å sammanträde, där­

vid envar av sakägarna äger rösträtt

efter det andelstal, som är bestäm­

mande för hans delaktighet i kostna­

derna för det arbete, som åligger sam­

fälligheten. Kallelse till sammanträ­

de skall, där ej i gällande stadgar

annorlunda bestämts, antingen del­

givas samtliga sakägare minst en

vecka före sammanträdet eller ock

minst fjorton dagar därförut anslås

på kommunens anslagstavla i den

eller de kommuner, där stängslet el­

ler betesmarken är, och införas i

minst en av ortens tidningar. Beträf­

fande sådant sammanträde skall i

övrigt vad i 3 kap. 22 § vattenlagen

är föreskrivet i tillämpliga delar län­

da till efterrättelse.

§•

Finner någon å sina ägor annans

hem djur, som dit olovligen inkom­

mit, äge han intaga djuret. Dock

vare han pliktig att om intagningen

genast underrätta djurets ägare eller,

om han är frånvarande, den som är

satt i hans ställe. Är ägaren ej känd,

skall intagaren ofördröjligen låta an­

slå kungörelse om intagningen

kommunens anslagstavla i den kom-

1 Senaste lydelse 1946:837.

19

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skett, samt i en å orten spridd tid- mun, där intagningen skett, samt in-ning. föra meddelande om intagningen i en å orten spridd tidning.

Den, som----------- ----------------------------- nyttja djuret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

9) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen ( 1952:166 ) om häradsallmänningar

Härigenom förordnas, att 24 § lagen (1952: 166) om häradsallmänningar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

24 §.

Alhnänningsstyrelse äge------ -------------företräda delägarna.

Angående befogenhet för styrelse­ ledamot att för delägarna mottaga delgivning skall vad i 33 kap. 17 § rättegångsbalken är stadgat äga mot­ svarande tillämpning.

Vill styrelsen------ ------------------------- ■ —------- å stämman.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

10) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen ( 1952:167 ) om allmänningsskogar i Norrland och

Dalarna

Härigenom förordnas, att 23 § lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

23 §.

Allmänningsstyrelse, ekonominämnd------- — företräda delägarna.

Angående befogenhet för styrelseeller nämndledamot att för delägar­ na mottaga delgivning i angelägen-

20

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

heter rörande egendom som styrelsen

eller nämnden förvaltar skall vad i

33 kap. 17 § rättegångsbalken är

stadgat äga motsvarande tillämp­

ning.

Vill styrelsen------------------------------- å stämman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

11) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 31 och 41 §§ lagen (1950: 596) om rätt till fiske

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

31

Kan överenskommelse ej träffas

eller fullgöres ej åtagande i överens­

kommelse, skall fiskeritjänsteman­

nen anmäla förhållandet till länssty­

relsen och därvid angiva vilka före­

skrifter rörande fiskets bedrivande

som enligt hans uppfattning böra

meddelas för avhjälpande av van­

skötseln. Då sådan anmälan skett,

skall länsstyrelsen därom underrätta

sakägare som sägs i 30 § med före­

läggande av viss tid, inom vilken

yttrande i ärendet må avgivas. Un­

derrättelsen skall delgivas sakägare

på sätt om delgivning i rättegång är

stadgat.

Sedan yttrande inkommit eller ti­

den för avgivande av yttrande gått

till ända, må länsstyrelsen fastställa

de föreskrifter rörande fiskets be­

drivande som finnas nödiga för av­

hjälpande av vanskötseln (fiskeri-

plan). Vid planens utformning skall

hänsyn tagas till det särskilda in­

tresse som sakägare kan hava att

själv få bedriva fiske inom visst om-

(Föreslagen lydelse)

§•

Kan överenskommelse ej träffas

eller fullgöres ej åtagande i överens­

kommelse, skall fiskeritjänsteman-

nen anmäla förhållandet till länssty­

relsen och därvid angiva vilka före­

skrifter rörande fiskets bedrivande

som enligt hans uppfattning böra

meddelas för avhjälpande av van­

skötseln. Då sådan anmälan skett,

skall länsstyrelsen därom underrätta

sakägare som sägs i 30 § med före­

läggande av viss tid, inom vilken ytt­

rande i ärendet må avgivas. Under­

rättelsen skall delgivas sakägare.

Sedan yttrande inkommit eller ti­

den för avgivande av yttrande gått

till ända, må länsstyrelsen fastställa

de föreskrifter rörande fiskets bedri­

vande som finnas nödiga för av­

hjälpande av vanskötseln (fiskeri-

plan). Vid planens utformning skall

hänsyn tagas till det särskilda in­

tresse som sakägare kan hava att

själv få bedriva fiske inom visst om-

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

råde, under viss årstid eller efter visst slags fisk. Fiskeriplan skall avse viss tid, högst tio år, och, sedan länsstyrelsens beslut kungjorts i den ordning 41 § stadgar, gälla jäm­ väl mot ny sakägare. Vid faststäl­ lande av fiskeriplan äger länsstyrel­ sen stadga vite för underlåtenhet att följa planen.

Beslut om — —

(Nuvarande lydelse)

råde, under viss årstid eller efter visst slags fisk. Fiskeriplan skall avse viss tid, högst tio år, och, sedan länsstyrelsens beslut delgivits i den ordning 41 § stadgar, gälla jämväl mot ny sakägare. Vid fastställande av fiskeriplan äger länsstyrelsen stadga vite för underlåtenhet att föl­ ja planen.

(Föreslagen lydelse)

------ - därtill äro.

41 §4

Då beslut som länsstyrelse med­ delar enligt denna lag angår så många att avskrift av beslutet ej lämpligen kan tillställas envar av dem, skall beslutet kungöras i kyrkan för den eller de församlingar, där fiskevatt­ net är beläget, samt tillika anslås i länsstyrelsens lokal och på statsver­ kets bekostnad tillkännagivas i länskungörelserna ävensom i en eller flera tidningar inom orten; delgiv­ ning skall anses hava skett den dag då kungörandet i kyrka ägde rum.

Är någon------- —--------------------sådant beslut. Beslut, som------- —------------ -—- omedelbar efterrättelse.

Då beslut som länsstyrelse med­ delar enligt denna lag angår så många att avskrift av beslutet ej lämpligen kan tillställas envar av dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgiv­ ningslagen (1970:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

12) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen ( 1960:130 ) om fiskevårdsområden

Härigenom förordnas, att 18 § lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

18

Förrättningsmannen skall------------Varje delägare med känt hemvist inom riket skall delgivas kallelsen.

I fråga om delgivningen gäller i till­ lämpliga delar vad som föreskrives i rättegångsbalken om delgivning av

1 Senaste lydelse 1955:42. 2 Senaste lydelse 1969: 337.

(Föreslagen lydelse)

§.1 2

----------till detta.

Varje delägare med känt hemvist inom riket skall delgivas kallelsen. Träffas ej delägaren eller någon till vilken kallelsen må överlämnas och kan ej heller upplysning vinnas var

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

annan handling än stämning. Träf­

fas ej delägaren eller någon till vil­

ken kallelsen må överlämnas och kan

ej heller upplysning vinnas var del­

ägaren uppehåller sig, är det såvitt

avser honom tillräckligt att kungö­

relse om sammanträdet sker såsom

angives i 31 §. Delägare med känt

hemvist utom riket skall tillställas

kallelsen med posten. Om delägares

hemvist ej är känt eller det kan an­

tagas att ytterligare delägare finnes

utöver dem som äro kända, skall

kungörelse om sammanträdet ske på

sätt nyss sagts.

Kallelse till — -—

(Nuvarande lydelse)

delägaren uppehåller sig, är det så­

vitt avser honom tillräckligt att kun­

görelse om sammanträdet sker så­

som angives i 31 §. Delägare med

känt hemvist utom riket skall till­

ställas kallelsen med posten. Om del­

ägares hemvist ej är känt eller det

kan antagas att ytterligare delägare

finnes utöver dem som äro kända,

skall kungörelse om sammanträdet

ske på sätt nyss sagts.

(Föreslagen lydelse)

ordning utlysts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

13) Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen (1918:523)

Härigenom förordnas, att 3 kap. 18 § och 10 kap. 38 och 65 §§ vattenlagen

(1918: 523) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 KAP.

18 §.

Styrelsen för------------------ - — företräda deltagarna.

Angående befogenhet för styrelse­

ledamot att mottaga stämning i mål,

som rör företaget, så ock annat

meddelande i fråga om företaget

skall vad i 11 kap. 15 § rättegångs­

balken är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

10 KAP.

38 §.i

Efter samråd------- —------------ortens tidningar.

Är företaget av mindre ornfatt- Är företaget av mindre omfatt­

ning och berör det uppenbarligen ning och berör det uppenbarligen

förutom sökanden allenast viss eller förutom sökanden allenast viss eller

1 Senaste lydelse 1961:543.

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

vissa sakägare, vare kungörelse, som nu sagts, icke erforderlig; dock skall underrättelse om tid och ställe för sammanträdet sist å åttonde dagen förut delgivas sådan sakägare i den för stämning stadgade ordning.

I kungörelse —- —

(Nuvarande lydelse)

vissa sakägare, vare kungörelse, som nu sagts, icke erforderlig; dock skall underrättelse om tid och ställe för sammanträdet sist å åttonde dagen förut delgivas sådan sakägare.

(Föreslagen lydelse)

—- ersättning därför.

65

Förrättningen skall -—-------------------Varder nytt sammanträde av nö­ den, skall besked om tiden och stäl­ let därför meddelas innan samman­ trädet avslutas. Kan till följd av laga hinder tiden för sammanträdet ej ge­ nast utsättas eller sammanträde ej å utsatt tid hållas, skall om tiden och stället för det nya sammanträ­ det utfärdas kungörelse i den ord­ ning, som i 38 § sägs, eller ock sist å åttonde dagen förut i den för stäm­ ning stadgade ordning samtliga sak­ ägare kallas till sammanträdet. Ett exemplar av kungörelsen skall, då enligt 39 § föreskrift meddelats om handlingars tillhandahållande, oför- dröjligen översändas till de härför bestämda ställen.

Finnes under förrättningens fort­ gång saken angå fastighet, som ej på sätt i 38 § är föreskrivet angivits i förut utfärdad kungörelse om för­ rättningen, och har ej ägare och känd nyttjanderättshavare till den fastighet ändock tillstädeskommit, åligge förrättningsmannen att där­ om utfärda kungörelse med tillkän­ nagivande vad ägare till sådan fas­ tighet så ock nyttjanderättshavare, där dennes rätt är i fråga, har att iakttaga för bevakande av talan vid sammanträde ävensom att till sak­ ägare, som nu nämnts, avsända un­ derrättelse på sätt i 8 § stadgas. Kun­ görelsen skall minst fjorton dagar före sammanträdet införas i en eller flera av ortens tidningar. Har enligt 39 § meddelats föreskrift om hand­ lingars tillhandahållande, skall ett

§•*

- och avslutas.

Varder nytt sammanträde av nö­ den, skall besked om tiden och stäl­ let därför meddelas innan samman­ trädet avslutas. Kan till följd av laga hinder tiden för sammanträdet ej genast utsättas eller sammanträde ej å utsatt tid hållas, skall kungö­ relse om tiden och stället för det nya sammanträdet utfärdas i den ord­ ning, som i 38 § sägs, eller ock kal­ lelse till sammanträdet delgivas samtliga sakägare sist å åttonde da­ gen förut. Ett exemplar av kungö­ relsen skall, då enligt 39 § föreskrift meddelats om handlingars tillhanda­ hållande, ofördröj ligen översändas till de härför bestämda ställen.

Finnes under förrättningens fort­ gång saken angå fastighet, som ej på sätt i 38 § är föreskrivet angivits i förut utfärdad kungörelse om för­ rättningen, och har ej ägare och känd nyttjanderättshavare till den fastighet ändock tillstädeskommit, åligge förrättningsmannen att där­ om utfärda kungörelse med tillkän­ nagivande vad ägare till sådan fas­ tighet så ock nyttjanderättshavare, där dennes rätt är i fråga, har att iakttaga för bevakande av talan vid sammanträde ävensom att till sak­ ägare, som nu nämnts, avsända un­ derrättelse på sätt i 8 § stadgas. Kun­ görelsen skall minst fjorton dagar före sammanträdet införas i en eller flera av ortens tidningar. Har enligt 39 § meddelats föreskrift om hand­ lingars tillhandahållande, skall ett

1 Senaste lydelse 1961:543.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

exemplar av kungörelsen ofördröj li­

gen översändas till de härför bestäm­

da ställen. Är uppenbarligen fråga

allenast om viss eller vissa sakäga­

res hörande, vare kungörelse och

underrättelse, som nu sagts, dock

icke erforderliga, såframt sådan sak­

ägare i den för stämning stadgade

ordning kallas till sammanträde sist

å åttonde dagen förut.

Har sammanträde ej på sätt ovan

sagts tillkännagivits, vare dock så­

dant tillkännagivande ej av nöden,

där alla sakägare komma tillstädes

eller de uteblivna i den för stämning

stadgade ordning sist å åttonde da­

gen förut kallats till sammanträdet.

(Nuvarande lydelse)

exemplar av kungörelsen ofördröj li­

gen översändas till de härför bestäm­

da ställen. Är uppenbarligen fråga

allenast om viss eller vissa sakäga­

res hörande, vare kungörelse och

underrättelse, som nu sagts, dock

icke erforderliga, såframt sådan sak­

ägare delgives kallelse till samman­

träde sist å åttonde dagen förut.

Har sammanträde ej på sätt ovan

sagts tillkännagivits, vare dock så­

dant tillkännagivande ej av nöden,

där alla sakägare komma tillstädes

eller de uteblivna delgivits kallelse

till sammanträdet sist å åttonde da­

gen förut.

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

14) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled

Härigenom förordnas, att 46 § lagen (1919:426) om flottning i allmän

flottled skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

46 §.

Angående befogenhet för styrelse­

ledamot att för föreningen mottaga

stämning är stadgat i rättegångsbal­

ken; och skall vad i sådant avseende

gäller äga tillämpning jämväl, då an­

nat meddelande skall delgivas för­

eningen.

Vill styrelsen-------------------------------------—------------ å stämman.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

25

15) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen ( 1845:50 s. 1 ) i avseende på handel om lösören,

som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 4 §§ förordningen (1845: 50 s. 1) i av­ seende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

1

Vill den, som tillhandlar sig lös­ ören och tillåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall fredas från ut­ mätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpet, med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift, och låte se­ dermera från predikstolen i kyrkan uti den församling, dår säljaren bor, å nästa söndag, då gudstjänst där­ städes hålles, om samma avhandling uppläsa kungörelse, upptagande säl­ jarens och köparens namn och yr­ ken, dagen då köpeavhandlingen bli­ vit uppgjord samt köpeskillingens belopp, över vilket uppläsande bevis bör tecknas å handlingen; varefter denna bör, om egendomen finnes i stad med rådhusrätt, inom åtta da­ gar efter kungörandet uppvisas in­ för rådhusrätten för att i dess pro­ tokoll intagas samt, om egendomen finnes å annan ort än nu sagts, ej allenast inom berörda tid för lands­ fiskalen i orten eller, där stadsfogde finnes, för stadsfogden uppvisas och i bestyrkt avskrift honom tillställas, utan ock senast inom en månad ef­ ter kungörandet inför häradsrätten till intagande i dess protokoll före­ tes.

(Föreslagen lydelse)

§-J

Vill den, som tillhandlar sig lös­ ören och tillåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall fredas från ut­ mätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpet med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter i tidning med spridning inom den ort, där säljaren bor, låta införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavhandlingen blivit uppgjord samt köpeskilling­ ens belopp. Avhandlingen jämte be­ vis om att kungörelsen införts i tid­ ning skall dels inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde upp­ visas för kronofogdemyndigheten i den ort där egendomen finnes, och i bestyrkt avskrift tillställas myndig­ heten, dels inom en månad från samma dag företes inför tingsrätten i orten till intagande i dess proto­ koll.

1 Senaste lydelse 1947:470.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

2

Rådhus- och häradsrätter böra ge­

nast hos sig, till allmänhetens kän­

nedom, angående uppvisade och in-

protokollerade köpeavhandlingar, of­

fentligen anslå kungörelser av ena­

handa innehåll, som ovan nämnt är.

(Nuvarande lydelse)

l1 2

Tingsrätt bör genast hos sig, till

allmänhetens kännedom, angående

uppvisade och inprotokollerade kö­

peavhandlingar, offentligen anslå

kungörelser av enahanda innehåll,

som ovan nämnt är.

(Föreslagen lydelse)

Utan hinder därav, att med köpe-

avhandling om lös egendom blivit så

förfaret, som här ovan sagt är, äge

domaren efter omständigheterna

pröva avhandlingens giltighet.

Utan hinder därav, att med köpe-

avhandling om lös egendom blivit

så förfaret, som här ovan sagt är, äge

rätten efter omständigheterna pröva

avhandlingens giltighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Har kungörande i kyrka om

lösöreköp skett före lagens ikraftträdande, gäller äldre bestämmelser be­

träffande det köpet.

16) Förslag

till

Lag

om ändring

i lagen (1895:64) om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom förordnas, att 17 § lagen (1895: 64) om handelsbolag och enkla

bolag3 4 5

skall upphöra att gälla vid utgången av år 1970.

17) Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom förordnas, att 12, 17 och 123 §§ konkurslagen (1921:225)

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)i

(Föreslagen lydelse)

12 §.s

Upptages borgenärs —-------------delgivas gäldenären.

I fråga om delgivning av konkurs- 1 fråga om delgivning av konkurs­

ansökning äge vad om delgivning av ansökning äge vad om delgivning av

stämning i tvistemål är stadgat mot- stämning i tvistemål är stadgat mot-

1 Senaste lydelse 1947: 470.

2 Senaste lydelse 1946: 840.

8 Senaste lydelse av 17 § 1910: 88.

4 Med nuvarande lydelse avses beträffande 12 § den lydelse som har föreslagits i prop. 1969:119.

5 Senaste lydelse 1960:162.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Åt

svarande tillämpning. Delgivning på sätt i 33 kap. 12 § första stycket rät­ tegångsbalken är föreskrivet må ske även då gäldenären vistas å känd ort utom riket och delgivning eljest ej kan med laga verkan ske här i riket samt konkursdomaren med hänsyn till ortens avlägsenhet eller andra omständigheter finner det icke skä­ ligen böra krävas, att delgivningen verkställes utom riket. Delgivning skall verkställas så skyndsamt om­ ständigheterna medgiva.

Sker delgivning på sätt i 33 kap. 12 § rättegångsbalken föreskrives, skall konkursdomaren tillse, att gäl- denärens egendom varder satt under säker vård; kostnaden härför skall gäldas av borgenären.

17

Nu är konkursansökning gjord av borgenär, och dör gäldenären, utan att han den medgivit; har ej målet hänskjutits till rätten, varde döds­ boet förelagt att till konkursdoma­ ren inkomma med förklaring över ansökningen inom fjorton dagar från delfåendet. Medgiva, i fall då döds­ bo ej står under förvaltning av bout­ redningsman, ej samtliga dödsbodel­ ägare ansökningen och skall förty densamma prövas av rätten, varde, där någon dödsbodelägares vistelse­ ort är okänd eller dödsbodelägare uppehåller sig å avlägsen utrikes ort, sådan delägare särskilt kallad på sätt i 33 kap. 12 § första stycket rätte­ gångsbalken sägs. Är målet, då gälde­ nären dör, redan hänskjutet till rät­ ten, varde dödsboet kallat att inför rätten yttra sig över ansökningen, och gälle beträffande frånvarande delägares kallande vad nyss sagts. Söker borgenär, att avliden gäldenärs bo skall avträdas till konkurs, skall i fråga om ansökningens delgivning med dödsboet och delägares kallande till rätten tillämpas vad i första och andra punkterna föreskrivits.

(Nuvarande lydelse)

svarande tillämpning. Delgivning en­ ligt 15 § första stycket delgivnings­ lagen (1970:000) må ske även då gäldenären vistas å känd ort utom ri­ ket och delgivning eljest ej kan med laga verkan ske här i riket samt kon­ kursdomaren med hänsyn till ortens avlägsenhet eller andra omständig­ heter finner det icke skäligen böra krävas, att delgivningen verkställes utom riket. Delgivning skall verkstäl­ las så skyndsamt omständigheterna medgiva.

Sker delgivning enligt 15 § delgiv­ ningslagen, skall konkursdomaren tillse, att gäldenärens egendom var­ der satt under säker vård; kostnaden härför skall gäldas av borgenären.

§.x

Nu är konkursansökning gjord av borgenär, och dör gäldenären, utan att han den medgivit; har ej målet hänskjutits till rätten, varde döds­ boet förelagt att till konkursdomaren inkomma med förklaring över an­ sökningen inom fjorton (lagar från delfåendet. Medgiva, i fall då dödsbo ej står under förvaltning av boutred­ ningsman, ej samtliga dödsbodeläga­ re ansökningen och skall förty den­ samma prövas av rätten, varde, där någon dödsbodelägares vistelseort är okänd eller dödsbodelägare uppehål­ ler sig å avlägsen utrikes ort, sådan delägare särskilt kallad enligt 15 § första stycket delgivningslagen. Är målet, då gäldenären dör, redan hän­ skjutet till rätten, varde dödsboet kallat att inför rätten yttra sig över ansökningen, och gälle beträffande frånvarande delägares kallande vad nyss sagts. Söker borgenär, att avli­ den gäldenärs bo skall avträdas till konkurs, skall i fråga om ansök­ ningens delgivning med dödsboet och delägares kallande till rätten tilläm­ pas vad i första och andra punkterna föreskrivits.

(Föreslagen lydelse)

1 Senaste lydelse 1960:162.

28

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

123 §.i

Borgenär, som-------- -----------------------i konkursen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Borgenär, varom i första stycket

förmäles, vare, där det äskas, pliktig

att fästa sin fordran med sådan ed,

som i 116 § sägs. Å edgången skola

föreskrifterna i 116—119 §§ äga

motsvarande tillämpning; dock skall

beträffande tiden för edgångsyrkan-

des framställande gälla, att det må

väckas intill dess borgenären uppbu­

rit betalning för sin fordran, och må

delgivning av edgångsföreläggande

ej ske på sätt i 33 kap. 12 § rätte­

gångsbalken föreskrives. Edgångsyr-

kandet vare förfallet, där ej under­

rättelse, som i 118 § första stycket

sägs, eller annat bevis, att edgångs­

föreläggande meddelats, kommit rät­

tens ombudsman tillhanda innan

kungörelse om framläggande av slut-

utdelningsförslag utfärdats.

Försummar borgenären —---- ------

Borgenär, varom i första stycket

förmäles, vare, där det äskas, pliktig

att fästa sin fordran med sådan ed,

som i 116 § sägs. Å edgången skola

föreskrifterna i 116—119 §§ äga mot­

svarande tillämpning; dock skall be­

träffande tiden för edgångsyrkandes

framställande gälla, att det må väc­

kas intill dess borgenären uppburit

betalning för sin fordran, och må del­

givning av edgångsföreläggande ej

ske enligt 15 § delgivningslagen. Ed-

gångsyrkandet vare förfallet, där ej

underrättelse, som i 118 § första styc­

ket sägs, eller annat bevis, att ed­

gångsföreläggande meddelats, kom­

mit rättens ombudsman tillhanda

innan kungörelse om framläggande

av slututdelningsförslag utfärdats.

--------- 6 kap. stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

18) Förslag

till ,

Lag

om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

dels att 12 och 215 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 195 a §, av nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

12 §.2

Närmare föreskrifter —----------------------- av Konungen.

När underrättelse eller annan

handling skall tillställas någon ge­

nom överexekutors eller utmätnings­

mans försorg och särskild ordning

därför ej är föreskriven i lag, må det,

om Konungen så bestämmer, ske ge-

1 Senaste lydelse 1946:809.

2 Senaste lydelse 1963:255.

29

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

nom delgivning på sätt i rättegångs­

balken är stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

195

215

Skall besvärstid räknas från er­

hållen del av beslutet, skall genom

den vinnandes försorg beslutet del­

givas vederparten på sätt i rätte­

gångsbalken är om delgivning stad­

gat. Skall delgivning ske enligt 33

kap. 12 § nämnda balk, ankomme

på överexekutor att på begäran för­

ordna därom; och skall vad i sagda

paragraf stadgas om rätten gälla

överexekutor.

a §.

Ansökan enligt 195 § skall jämte

föreläggande för motparten att yttra

sig delgivas denne på sätt som är

föreskrivet för stämning i tvistemål.

Delgivning sker genom överexeku-

tors försorg, om sökanden ej hellre

vill ombesörja delgivningen själv.

Föreläggande som överexekutor i

annat fall meddelar part enligt detta

kapitel sändes med posten.

§-x

Skall besvärstid räknas från erhål­

len del av beslutet, delgives beslutet

motparten genom den vinnandes för­

sorg. Skall delgivning ske enligt 15

17 §§ delgivningslagen (1970:000),

ankomme på överexekutor att på be­

gäran förordna därom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1946:814.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

19) Förslag

till

Lag

om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

Härigenom förordnas, att 24 § lagsökningslagen (1946: 808) skall ha ne­ dan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

24

Om delgivning med gäldenären av ansökningshandlingarna jämte före­ läggande som avses i 22 eller 23 § äge vad i 5 § är stadgat om delgiv­ ning av lag sökning shandling ar mot­ svarande tillämpning. Ej må delgiv­ ning äga rum utom riket och ej hel­ ler på sätt i 33 kap. 12 § rättegångs­ balken sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

(Föreslagen lydelse)

§•

Om delgivning med gäldenären av ansökningshandlingarna jämte före­ läggande som avses i 22 eller 23 § äge vad i 5 § är stadgat motsvaran­ de tillämpning. Ej må delgivning äga rum utom riket och ej heller en­ ligt 15 § delgivningslagen (1970:

000

).

20) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen ( 1964:167 ) med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare

Härigenom förordnas, att 4 § lagen (1964: 167) med särskilda bestäm­ melser om unga lagöverträdare skall ha nedan angivna lydelse.

4 §•

Beslut att ej tala å brott skall på Beslut att ej tala å brott skall på lämpligt sätt delgivas den underåri- lämpligt sätt tillkännagivas för den ge. underårige.

Underrättelse om------- —- — tillställas denna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

31

21) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen ( 1946:804 ) om införande av nya rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 17 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

17 §4

Angår fråga------------------------------------------------------- än böter. År i fall, som avses i första styc­ ket, fråga om förverkande av egen­ dom, som tagits i beslag, och är äga­ ren ej känd eller har han eller an­ nan, mot vilken talan föres, icke känt hemvist inom riket eller kan eljest ej på sätt om stämning i brott­ mål är stadgat delgivning ske här i riket, äge rätten utfärda stämning å honom att å tid och ställe, som an­ givas i stämningen, komma tillstä­ des vid rätten för att svara i målet vid påföljd, att egendomen eljest må förklaras förverkad. Stämningen skall kungöras på sätt i 33 kap. 12 § nya rättegångsbalken sägs; uppgår värdet av beslagtagen egendom up­ penbart ej till etthundra kronor, er­ fordras ej att meddelande införes i tidning. Uteblir svaranden, skall egendomen förklaras förverkad, om ej av omständigheterna framgår, att talan därom är ogrundad.

Hava i

Är i fall, som avses i första styc­ ket, fråga om förverkande av egen­ dom, som tagits i beslag, och är äga­ ren ej känd eller har han eller an­ nan, mot vilken talan föres, icke känt hemvist inom riket eller kan elj est ej på sätt om stämning i brott­ mål är stadgat delgivning ske här i riket, äge rätten utfärda stämning å honom att å tid och ställe, som an­ givas i stämningen, komma tillstä­ des vid rätten för att svara i målet vid påföljd, att egendomen eljest må förklaras förverkad. Stämningen skall utan hinder av 33 kap. 6 § förs­ ta stycket nya rättegångsbalken del­ givas genom kungörelsedelgivning. Uppgår värdet av beslagtagen egen­ dom uppenbart ej till etthundra kro­ nor, får delgivning ske genom att stämningen anslås på rättens kansli. Uteblir svaranden, skall egendomen förklaras förverkad, om ej av om­ ständigheterna framgår, att talan därom är ogrundad. ----------------- de gällande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1964:546.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

22) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen ( 1957:132 ) med särskilda bestämmelser angående

domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.

Härigenom förordnas, att 15 § lagen (1957: 132) med särskilda bestäm­ melser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara in. m. skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 §.

Delgivning med den som fullgör tjänstgöring vid krigsmakten skall ske genom militär myndighets för­ sorg. Intyg av sådan myndighet skall gälla såsom fullt bevis att delgivning blivit så verkställd som intyget inne­ håller. Avser delgivning stämning eller kallelse att eljest infinna sig vid domstol, skall intyget tillika in­ nehålla uppgift, huruvida den kalla­ de på grund av sin tjänstgöring är hindrad att inställa sig. Har delgiv­ ning verkställts annorledes än ge­ nom militär myndighet, vare den gällande; dock må delgivning ej ske på sätt i 33 kap. 8 eller 12 § rätte­ gångsbalken sägs.

Delgivning med den som fullgör tjänstgöring vid krigsmakten skall ske genom militär myndighets för­ sorg. Intyg av sådan myndighet skall gälla såsom fullt bevis att delgivning blivit så verkställd som intyget inne­ håller. Avser delgivning stämning eller kallelse att eljest infinna sig vid domstol, skall intyget tillika in­ nehålla uppgift, huruvida den kalla­ de på grund av sin tjänstgöring är hindrad att inställa sig. Har delgiv­ ning verkställts annorledes än ge­ nom militär myndighet, vare den gällande; dock må delgivning ej ske på sätt i 12 eller 15 § delgivnings­ lagen (1970: 000) sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

33

23) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1932:169) om uppläggande av nya

fastighetsböcker för landet

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1932: 169) om uppläggande av nya

fastighetsböcker för landet skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

6

Där för--------------------------- — — —

Kallelse till sammanträdet skall

avsändas i rekommenderat brev och

innehålla anmaning att vid sam­

manträdet förete tillgängliga hand­

lingar, vilka kunna tjäna till upplys­

ning i saken. Där så prövas erforder­

ligt, må kungörelse om sammanträ­

det införas i ortstidning eller upp­

läsas i församlingens kyrka.

För inställelsen---------------------------

Kostnaden för-------------------------—

(Föreslagen lydelse)

§•

föres protokoll.

Kallelse till sammanträdet skall

avsändas i rekommenderat brev och

innehålla anmaning att vid samman­

trädet förete tillgängliga handlingar,

vilka kunna tjäna till upplysning i

saken. Där så prövas erforderligt,

må kungörelse om sammanträdet in­

föras i ortstidning.

- 27 kap. 1 § rättegångsbalken.

---------------- av statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

24) Förslag

till

Lag

om ändring i gruvlagen (1938:314)

Härigenom förordnas, att 7, 12 och 22 §§, 23 § 3 mom. samt 43 § gruvla­

gen (1938: 314) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

7

Finner bergmästaren att ansök­

ningshandlingarna äro ofullständiga

i något av de avseenden som angivas

i 6 § eller att eljest upplysning er­

fordras rörande omständighet som 1 2

(Föreslagen lydelse)

§•*

Finner bergmästaren att ansök­

ningshandlingarna äro ofullständiga

i något av de avseenden som angivas

i 6 § eller att eljest upplysning er­

fordras rörande omständighet som

1 Senaste lydelse 1952:148.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 13

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

för ansökningens bedömande är av betydelse, eller har sökanden under­ låtit att erlägga ansökningsavgift el­ ler förskott, skall bergmästaren oför­ dröj ligen förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen vid äventyr, om det försummas, att an­ sökningen förfaller i sin helhet eller såvitt angår viss del av det med an­ sökningen avsedda området; berg­ mästaren likväl obetaget att, när det med hänsyn till särskilda omständig­ heter finnes skäligt, meddela nytt föreläggande. Beslutet, däri äventyr som nu sagts skall intagas, skall ge­ nast genom bergmästarens försorg delgivas sökanden eller tillsändas honom i rekommenderat brev.

Hava flera å samma dag inkom­ mit med ansökningar som helt eller delvis avse samma område, skall bergmästaren förelägga envar sökan­ de att, om han vill göra gällande att inmutningsrätten till det gemensam­ ma området enligt vad i 3 § andra stycket är stadgat skall tillhöra ho­ nom ensam, inom viss i föreläggan­ det angiven tid väcka talan därom vid domstol, vid äventyr att han el­ jest förlorat sin talan. Föreläggan­ det skall delgivas sökandena i den ordning, som för delgivning av stäm­ ning i tvistemål är stadgat, eller annorledes bevisligen. Innan nämnda tid gått till ända och, där talan där- inom väckts, tvisten slutligen av­ gjorts, må ärendet icke av bergmäs­ taren företagas till avgörande.

12

Minst fjorton dagar innan något arbete å det inmutade området bör­ jas skall inmutaren härom, i den ordning som för delgivande av stäm­ ning är stadgad eller annorledes be­ visligen, underrätta såväl ägaren av den mark varå han ämnar bedriva arbetet som den vilken med nyttjan­ derätt innehar sådan mark; dock må, där marken äges eller inneha-

för ansökningens bedömande är av betydelse, eller har sökanden under­ låtit att erlägga ansökningsavgift el­ ler förskott, skall bergmästaren oför- dröjligen förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen vid äventyr, om det försummas, att an­ sökningen förfaller i sin helhet eller såvitt angår viss del av det med an­ sökningen avsedda området; berg­ mästaren likväl obetaget att, när det med hänsyn till särskilda omstän­ digheter finnes skäligt, meddela nytt föreläggande. Beslutet, däri äventyr som nu sagts skall intagas, skall ge­ nast genom bergmästarens försorg delgivas sökanden.

Hava flera å samma dag inkom­ mit med ansökningar som helt eller delvis avse samma område, skall bergmästaren förelägga envar sökan­ de att, om han vill göra gällande att inmutningsrätten till det gemensam­ ma området enligt vad i 3 § andra stycket är stadgat skall tillhöra ho­ nom ensam, inom viss i föreläggan­ det angiven tid väcka talan därom vid domstol, vid äventyr att han el­ jest förlorat sin talan. Föreläggan­ det skall delgivas sökandena. Innan nämnda tid gått till ända och, där talan därinom väckts, tvisten slut­ ligen avgjorts, må ärendet icke av bergmästaren företagas till avgöran­ de.

§-xMinst fjorton dagar innan något arbete å det inmutade området bör­ jas skall genom inmutarens försorg underrättelse härom delgivas såväl ägaren av den mark varå han ämnar bedriva arbetet som den vilken med nyttjanderätt innehar sådan mark; dock må, där marken äges eller inne- haves av enskild person som är från­ varande och låter egendomen för-

1 Senaste lydelse 1952:148.

35

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ves av enskild person som är från- valtas av annan, underrättelsen över-

varande och låter egendomen förval- bringas till förvaltaren,

tas av annan, underrättelsen lämnas

förvaltaren.

Det åligger------------------- - —är belägen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

22

Finner bergmästaren ansöknings­

handlingarna ofullständiga eller nå­

gon ytterligare upplysning erforder­

lig eller önskar bergmästaren erhålla

förskott å kostnaderna för utmåls-

förrättningen, äge han förelägga sö­

kanden att inom viss tid inkomma

med erforderlig handling eller upp­

lysning eller fordrat förskott, vid

äventyr, om det försummas, att an­

sökningen icke anses hava inkom­

mit förrän den dag det förelagda bli­

vit fullgjort. Beslutet, däri äventyr

som nu sagts skall intagas, skall ge­

nast genom bergmästarens försorg

delgivas sökanden eller tillsändas ho­

nom i rekommenderat brev.

23

3 mom. Det åligger därjämte berg­

mästaren att i rekommenderat brev

med mottagningsbevis översända

kungörelsen såväl till sökanden som

till de sakägare, vilka jämlikt 21 §

1 mom. 4) och 5) uppgivits i ansök­

ningen eller eljest äro för bergmästa­

ren kända. Kungörelsen skall avsän­

das så tidigt, att densamma kan

komma mottagaren tillhanda minst

trettio dagar före förrättningen. Har

delgivning med viss sakägare på nu

anfört sätt ej kunnat ske, skall berg­

mästaren föranstalta om att kungö­

relsen sist å åttonde dagen före för­

rättningen delgives sakägaren på sätt

som för delgivning av stämning i

tvistemål är stadgat.

Bestyrkt avskrift----------------------- -

Är mark som beröres av utmåls-

läggningen samfälld för flera fastig­

heter med skilda ägare och finnes för

samfällighet en känd styrelse eller an-

Finner bergmästaren ansöknings­

handlingarna ofullständiga eller nå­

gon ytterligare upplysning erforder­

lig eller önskar bergmästaren erhålla

förskott å kostnaderna för utmåls-

förrättningen, äge han förelägga sö­

kanden att inom viss tid inkomma

med erforderlig handling eller upp­

lysning eller fordrat förskott, vid

äventyr, om det försummas, att an­

sökningen icke anses hava inkommit

förrän den dag det förelagda blivit

fullgjort. Beslutet, däri äventyr soin

nu sagts skall intagas, skall genast

genom bergmästarens försorg delgi­

vas sökanden.

§•*

3 mom. Härjämte skall genom

bergmästarens försorg kungörelsen i

god tid före förrättningen delgivas

såväl sökanden som de sakägare, vil­

ka jämlikt 21 § 1 mom. 4) och 5)

uppgivits i ansökningen eller eljest

äro för bergmästaren kända.

finnes tillgänglig.

1 Senaste lydelse 1952:148.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

nan som är satt att den förvalta, er­ fordras ej kallelse till de särskilda delägarna i samfälligheten, utan skall det för jordägaren avsedda exemplaret av kungörelsen samt, där avskrift av ansökningshandlingarna skall tillställas jordens ägare, jäm­ väl nämnda avskrift översändas till ledamot av styrelsen eller till för­ valtaren; och vare denne, där han ej äger att själv föra talan för samfäl­ ligheten, delägarna ansvarig för att handlingarna tillställas någon som äger behörighet härtill eller, om så­ dan ej finnes, kommer till delägar­ nas kännedom. Finnes ej känd sty­ relse eller förvaltare och är marken samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare, må handlingarna sändas till en av delägarna att vara för dem alla tillgängliga. I fall varom sist nämnts skall uppgift om vilken delägare handlingarna tillställts inta­ gas i kungörelsen om förrättningen; och skall kungörelsen anslås i soc­ ken- eller rådstugan eller å annan lämplig plats inom kommunen.

43 §.

Konungens befallningshavande — ■— Häftar marken Sammanträde för fördelningen skall hållas så snart ske kan. Kallel­ se till sammanträdet skall genom Konungens befallningshavandes för­ sorg minst fjorton dagar förut med posten sändas till jordägaren och kända innehavare av fordran som skall utgå ur de nedsatta medlen ävensom innehavare av sådan rät­ tighet för vilken särskild ersättning blivit bestämd; är innehavare av fordran okänd, skall kungörelse om sammanträdet minst fjorton dagar förut införas i allmänna tidningar­ na och tidning inom orten. Är mar­ ken samfälld för flera fastigheter med skilda ägare och finnes för sam­ fälligheten känd styrelse eller annan som är satt att den förvalta, erford­ ras ej kallelse till de särskilda del-

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

— förd talan, mån förminskad. Sammanträde för fördelningen skall hållas så snart ske kan. Kallel­ se till sammanträdet skall genom Konungens befallningshavandes för­ sorg minst fjorton dagar förut med posten sändas till jordägaren och kända innehavare av fordran som skall utgå ur de nedsatta medlen ävensom innehavare av sådan rättig­ het för vilken särskild ersättning bli­ vit bestämd; är innehavare av ford­ ran okänd, skall kungörelse om sam­ manträdet minst fjorton dagar för­ ut införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Är marken samfälld för flera fastigheter med skilda ägare må 10 § eller 16 § andra stycket och 17 § delgivningslagen

(1970: 000) tillämpas vid kallelse till

de särskilda delägarna i samfällighe-

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

ägarna i samfälligheten, utan må

kallelsen översändas till ledamot av

styrelsen eller till förvaltaren; och

vare denne, där han ej äger att själv

föra talan för samfälligheten, del­

ägarna ansvarig för att kallelsen till-

ställes någon som äger behörighet

härtill eller, om sådan ej finnes,

kommer till delägarnas kännedom.

Finnes ej känd styrelse eller förval­

tare och är marken samfälld för fle­

ra än tio fastigheter med skilda äga­

re, må kallelsen sändas till en av del­

ägarna att vara för dem alla tillgäng­

lig. Delgives kallelse på sätt som sist

nämnts, skall kungörelse om sam­

manträdet utfärdas med uppgift om

vilken delägare kallelsen tillställts;

och skall kungörelsen anslås i soc­

ken- eller rådstugan eller å annan

lämplig plats inom kommunen.

Är marken---------------------------------

De med — — — —----------------------

(Nuvarande lydelse)

ten, oavsett att nämnda lag ej är till­

lämplig i övrigt.

(Föreslagen lydelse)

och kungörelse.

av gruvinnehavaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

25) Förslag

till

Lag

om ändring i uranlagen (1960:679)

Härigenom förordnas, att 16 § uranlagen (1960: 679) skall ha nedan an­

givna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

16

Minst fjorton dagar innan något

undersökningsarbete börjas skall in­

nehavare av undersökningstillstånd,

i den ordning som för delgivande av

stämning i tvistemål är stadgad eller

annorledes bevisligen, härom under­

rätta såväl ägaren av den mark varå

han ämnar bedriva arbetet som den

vilken med nyttjanderätt innehar så­

dan mark; dock må, där marken äges

(Föreslagen lydelse)

§•

Minst fjorton dagar innan något

undersökningsarbete börjas skall in­

nehavare av undersökningstillstånd

ombesörja att underrättelse härom

delgives såväl ägaren av den mark

varå han ämnar bedriva arbetet som

den vilken med nyttjanderätt inne­

har sådan mark; dock må, där mar­

ken äges eller innehaves av enskild

person som är frånvarande och låter

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

(Nuvarande lydelse)

eller innehaves av enskild person som är frånvarande och låter egen­ domen förvaltas av annan, underrät­ telsen lämnas förvaltaren.

Det åligger---------------------------------

(Föreslagen lydelse)

egendomen förvaltas av annan, un­ derrättelsen överbringas till förval­ taren.

— därav finnes.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

26) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen ( 1944:705 ) om aktiebolag

Härigenom förordnas, att 95 § lagen (1944: 705) om aktiebolag skall upphöra att gälla vid utgången av år 1970.

27) Förslag

till

Lag

Härigenom förordnas, att 11 § 2 mom., 13 § 1 mom. samt 19, 22 och 41 §§skogsvårdslagen (1948: 237) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

11

2 mom. Skogsvårdsstyrelsens be­ slut i ärende, varom i 6—10 §§ sägs, skall innehålla de föreskrifter eller, i fråga om yttrande enligt 10 §, de anvisningar, som kunna anses på­ kallade, samt angiva den tid, högst tio år, för vilken beslutet skall gälla. Beslutet skall så snart ske kan be­ visligen tillställas sökanden samt, i fall som avses i 9 §, jämväl en var annan, som skogsvårdsstyrelsen ve­ terligen äger rätt till skogsfång å fastigheten.

(Föreslagen lydelse)

§•

2 mom. Skogsvårdsstyrelsens be­ slut i ärende, varom i 6—10 §§ sägs, skall innehålla de föreskrifter eller, i fråga om yttrande enligt 10 §, de anvisningar, som kunna anses på­ kallade, samt angiva den tid, högst tio år, för vilken beslutet skall gälla. Beslutet skall så snart ske kan del­ givas sökanden samt, i fall som av­ ses i 9 §, jämväl en var annan, som skogsvårdsstyrelsen veterligen äger rätt till skogsfång å fastigheten.

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 19/0

13

1 mom. Kan ej------- -

------ - -—

Avverkningsförbud skall utan hin­

der av besvär genast träda i kraft

samt, där fråga icke är om förbud

enligt första stycket sista punkten,

gälla för viss tid, högst fem år, med

rätt för skogsvårdsstyrelsen att, om

så anses påkallat, vid utgången av

denna tid förlänga förbudet för yt­

terligare högst fem år. Om förbudets

innehåll skall ofördröj ligen genom

skogsvårdsstyrelsens försorg fastig­

hetens ägare samt, där avverkning

verkställts eller planlagts av annan,

jämväl denne bevisligen underrät­

tas.

Avverkningsförbud skall — — —

(Nuvarande lydelse)

— annorlunda förordnas.

Avverkningsförbud skall utan hin­

der av besvär genast träda i kraft

samt, där fråga icke är om förbud

enligt första stycket sista punkten,

gälla för viss tid, högst fem år, med

rätt för skogsvårdsstyrelsen att, om

så anses påkallat, vid utgången av

denna tid förlänga förbudet för yt­

terligare högst fem år. Avverknings­

förbud skall ofördröj ligen delgivas

fastighetens ägare samt, där avverk­

ning verkställts eller planlagts av

annan, jämväl denne.

(Föreslagen lydelse)

------- -— ;— av skogsmarken.

19 §.

Finner skogsvårdsstyrelsen — •—

Kan ej överenskommelse träffas,

må skogsvårdsstyrelsen hos skogs­

styrelsen påkalla undersökning av

det område varom fråga är. Skogs­

styrelsen förordnar i anledning här­

av sakkunnig person att med biträ­

de av två ojäviga gode män, vilka

av förrättningsmannen utses bland

dem, som äro ägodelningsnämnde-

män eller gode män vid lantmäteri-

fÖrrättningar eller ledamöter av

nämnd vid häradsrätt, å stället un­

dersöka förhållandet. Om tiden för

förrättningen skola genom förrätt-

ningsmannens försorg skogsvårds-

styi'elsen och fastighetens ägare

ävensom annan, som kan vara an­

svarig för kostnadeima för åtgärder­

na, bevisligen underrättas. Syne-

männen skola till skogsvårdsstyrel­

sen avgiva redogörelse med förslag

till de åtgärder, som må finnas nö­

diga för att exdiålla nöjaktigt skogs-

tillstånd. Stanna synemännen i oli­

ka meningar, skola de särskilda

meningarna meddelas skogsvårds­

styrelsen.

Sedan undersökning-------------------

----------- avfattas skriftligen.

Kan ej överenskommelse träffas,

må skogsvårdsstyrelsen hos skogs­

styrelsen påkalla undersökning av

det område varom fråga är. Skogs­

styrelsen föi’ordnar i anledning här­

av sakkunnig person att med biträ­

de av två ojäviga gode män, vilka

av förrättningsmannen utses bland

dem, som äro nämndemän eller gode

män vid lantmäteriförrättningar, å

stället undersöka förhållandet. Onx

tiden för förrättningen skola genoixx

förrättningsmannens försorg skogs­

vårdsstyrelsen och fastighetens äga­

re ävensom annan, som kan vara

ansvarig för kostnaderna för åtgär­

derna, delgivas underrättelse. Syne­

männen skola till skogsvårdsstyrel­

sen avgiva redogörelse med förslag

till de åtgärder, som må finnas nö­

diga för att erhålla nöjaktigt skogs-

tillstånd. Stanna synemännen i oli­

ka meningar, skola de särskilda

meningarna meddelas skogsvårds­

styrelsen.

— stånd överenskommelse.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

22

Har den tid, inom vilken åtgärd för att erhålla nöjaktigt skogstill- stånd enligt överenskommelse eller dom skulle hava vidtagits, gått till ända, och förekommer anledning antaga, att åtgärden icke fullgjorts, skall skogsvårdsstyrelsen låta un­ dersöka förhållandet genom besikt­ ning å marken. Dylik besiktning verkställes efter skogsvårds styrel­ sens förordnande av länsjägmästa- ren eller annan sakkunnig person jämte två av styrelsen tillkallade sådana gode män som i 19 § andra stycket omförmälas. Till förrätt­ ningen skall markägaren samt, där skogsvårdsstyrelsen avser att gent emot annan göra gällande förplik­ telse att ansvara för kostnaderna för åtgärden, jämväl denne genom styrelsens försorg bevisligen kallas. Redogörelse över förrättningen skall avgivas till skogsvårdsstyrelsen.

Erhålles vederbörandes------- -— — Det ankommer —---- ------------------

(Nuvarande lydelse)

§•

Har den tid, inom vilken åtgärd för att erhålla nöjaktigt skogstill- stånd enligt överenskommelse eller dom skulle hava vidtagits, gått till ända, och förekommer anledning antaga, att åtgärden icke fullgjorts, skall skogsvårdsstyrelsen låta un­ dersöka förhållandet genom besikt­ ning å marken. Dylik besiktning verkställes efter skogsvårdsstyrel- sens förordnande av länsjägmästa- ren eller annan sakkunnig person jämte två av styrelsen tillkallade sådana gode män som i 19 § andra stycket omförmälas. Kallelse till förrättningen skall delgivas mark­ ägaren samt, där skogsvårdsstyrel­ sen avser att gent emot annan göra gällande förpliktelse att ansvara för kostnaderna för åtgärden, jämväl denne. Redogörelse över förrätt­ ningen skall avgivas till skogsvårds­ styrelsen.

--------------— ej besiktning. —------------- befunnits eftersatt.

(Föreslagen lydelse)

41

Virke, som enligt denna lag för­ klarats förverkat, skall av åklagaren försäljas å offentlig auktion, så kun­ gjord som om auktion å utmätt lös egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slut­ ligen prövats, virkets ägare, att för­ säljning skall äga rum, eller finner, på anmälan av åklagare, överexeku- tor, att fara föreligger för virkets förstörelse eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt är, skall överexekutor förordna, att virket skall säljas i den ordning nyss sagts; och skall i så­ dant fall virkets ägare, där han är känd och inom riket boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har känt ombud, som äger att för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet genom åklagarens försorg bevisligen under-

§•

Virke, som enligt denna lag för­ klarats förverkat, skall av åklagaren försäljas å offentlig auktion, så kun­ gjord som om auktion å utmätt lös egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slut­ ligen prövats, virkets ägare, att för­ säljning skall äga rum, eller finner, på anmälan av åklagare, överexeku­ tor, att fara föreligger för virkets förstörelse eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt är, skall överexekutor förordna, att virket skall säljas i den ordning nyss sagts; och skall i så­ dant fall virkets ägare, där han är känd och inom riket boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har känt ombud, som äger att för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet genom åklagarens försorg delgivas under­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

41

rättas om auktionen minst åtta da­

gar innan den hålles. Anmälan av

åklagare, varom här ovan sägs, skall

vara åtföljd av fullständig, av två

trovärdiga personer styrkt förteck­

ning, utvisande virkets mängd och

beskaffenhet.

(Nuvarande lydelse)

rättelse om auktionen minst åtta

dagar innan den hålles. Anmälan av

åklagare, varom här ovan sägs, skall

vara åtföljd av fullständig, av två

trovärdiga personer styrkt förteck­

ning, utvisande virkets mängd och

beskaffenhet.

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

28) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

Härigenom förordnas, att 88 § lagen (1948:433) om försäkringsrörelse

skall upphöra att gälla vid utgången av år 1970.

29) Förslag

%

till

Lag

om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar

Härigenom förordnas, att 36 § lagen (1951: 308) om ekonomiska förening­

ar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

36 §.

Angående behörighet för styrelse­

ledamot, så ock för den som eljest,

ensam eller gemensamt med annan,

bemyndigats teckna föreningens fir­

ma, att mottaga delgivning i rätte­

gång mot föreningen är stadgat i rät­

tegångsbalken; och skall vad i så­

dant avseende gäller äga tillämpning

jämväl då annat meddelande skall

delgivas föreningen.

Vill styrelsen------ -----------------å stämman.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

2f Bihartg till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 13

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

30) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen ( 1954:579 ) om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, att 27, 32 och 66 §§ lagen (1954: 579) om nykter­ hetsvård skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

27

Förhör med ■—• —-------—------------Beträffande kallelse till förhör in­ för länsstyrelsen, hämtning och an­ nan påföljd av utevaro skola be­ stämmelserna i 13 § 2 mom. första och andra styckena äga motsvaran­ de tillämpning; dock skall i fråga om hämtning till förhör gälla dels att handräckning härför må med­ delas, där den uteblivne bevisligen kallats till förhöret så tidigt att han kunnat inställa sig å förelagd dag', dels ock alt person, som skall höras upplysningsvis, ej må hämtas förr­ än det befunnits, att han ej genom viten kunnat förmås till inställelse.

32

Länsstyrelsens slutliga beslut jämte besvär shänvisning, där klagan över beslutet må föras, skall skrift­ ligen mot bevis ofördröj ligen delgi­ vas sökande samt den som beslu­ tet avser. Tillkännagives beslutet vid förhör inför länsstyrelsen i den sist­ nämndes närvaro, må dock skriftlig delgivning med honom underlåtas, och skall han i sådant fall anses ha­ va fått del av beslutet vid förhöret; dock åligger det länsstyrelsen att på begäran genast tillhandahålla ut­ skrift av beslutet.

Har beslut----------- _____--------Där nykterhetsnämnd----------- — - 1

(Föreslagen lydelse)

§•

ärendets bedömande.

Beträffande kallelse till förhör in­ för länsstyrelsen, hämtning och an­ nan påföljd av utevaro skola be­ stämmelserna i 13 § 2 mom. första och andra styckena äga motsvaran­ de tillämpning; dock skall i fråga om hämtning till förhör gälla dels att handräckning härför må med­ delas, där den uteblivne delgivits kallelse till förhöret så tidigt att han kunnat inställa sig å förelagd dag, dels ock att person, som skall höras upplysningsvis, ej må hämtas förrän det befunnits, att han ej ge­ nom viten kunnat förmås till instäl­ lelse.

§-xLänsstyrelsens slutliga beslut jämte besvärshänvisning, där kla­ gan över beslutet må föras, skall ofördröj ligen delgivas sökande samt den som beslutet avser.

tillställas åklagaren. ------------- denna nämnd.

1 Senaste lydelse 1956:225.

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

66

Delgivning av kallelser och andra

meddelanden enligt denna lag skall

ske genom posten, såvida icke veder­

börande myndighet finner den böra

verkställas på annat sätt. Om post-

delgivning ej användes, må biträde

för delgivningen påkallas hos polis­

myndigheten.

I övrigt skall beträffande delgiv­

ning i tillämpliga delar gälla vad

som finnes stadgat i 33 kap. 6, 7, lb,

23 och 25 §§ rättegångsbalken.

§•

Skall kallelser och andra medde­

landen enligt denna lag delgivas får

det ej ske med tillämpning av 12

eller 15 § delgivningslagen (1970:

000

).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

31) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1956: 2) om socialhjälp,

dels att 65 § samma lag skall upphöra att gälla,

dels att 25 och 57 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

25 §.

Kommun, som--------------- betala ersättningen.

Anmaningen skall ------— --------- —-------- — för kravet.

Översändes anmaning i rekom­

menderat brev med mottagningsbe­

vis, skall mottagningsbeviset gälla

som bevis om dagen för delfåendet.

57

Av länsstyrelse meddelat beslut el­

ler utslag i mål eller ärende, som av­

ses i denna lag, skall genom länssty­

relsens försorg skyndsamt delgivas

varje enskild person och kommun,

som beröres därav.

Anmaningen jämte därvid fogade

handlingar skall delgivas den and­

ra kommunen.

§•

Av länsstyrelse meddelat beslut el­

ler utslag i mål eller ärende, som av­

ses i denna lag, skall genom länssty­

relsens försorg skyndsamt delgivas

varje enskild person och kommun,

som beröres därav. Delgivning får ej

ske enligt 12 eller 15 § delgivnings­

lagen (1970: 000).

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Delgivning skall, om ej länsstyrel­ sen finner den böra verkställas på annat sätt, ske genom posten. Om postdelgivning ej användes, må bi­ träde för delgivningen påkallas hos polismyndigheten.

I övrigt skall beträffande delgiv­ ning i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat i 33 kap. 6, 7, It, 23 och 25 §§ rättegångsbalken .

65 §.!

Delgivning ombesörjes kostnads­ fritt av polismyndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

32) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1936: 56) om socialregister

Härigenom förordnas, att 4 § lagen (1936: 56) om socialregister skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §.1 2

Beslutar kommunalt organ, att Beslutar kommunalt organ, att hjälp skall utgå till viss person, skall hjälp skall utgå till viss person, beslutet omedelbart delgivas det re- skall det registerförande organet gisterförande organet. omedelbart underrättas om beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1964:66. 2 Senaste lydelse 1962: 414.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

45

33) Förslag

till

Lag

om ändring i barnavårdslagen (1960: 97)

Härigenom förordnas, att 23, 24 och 95 §§ barnavårdslagen (1960:97)

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

23

När barnavårdsnämnden medde­

lat beslut, mot vilket talan må full­

följas enligt denna lag, skall beslu­

tet skyndsamt skriftligen delgivas

den det rör. Är fråga om barn under

femton år, behöver beslutet, såvitt

barnet angår, endast delgivas för­

äldrarna.

Tillkännagives beslut som avses i

första stycket vid förhör inför

nämnden i närvaro av den som skall

erhålla del av beslutet, må skriftlig

delgivning med honom underlåtas.

Han skall då anses ha fått del av

beslutet vid förhöret. På begäran

skall nämnden dock tillhandahålla

utskrift av beslutet.

(Föreslagen lydelse)

§•

När barnavårdsnämnden medde­

lat beslut, mot vilket talan må full­

följas enligt denna lag, skall beslu­

tet skyndsamt delgivas den det rör.

Är fråga om barn under femton år,

behöver beslutet, såvitt barnet an­

går, endast delgivas föräldrarna.

24 §.

Har barnavårdsnämnden enligt 29

eller 30 § beslutat att någon skall

omhändertagas för samhällsvård el­

ler utredning, skall beslutet oför­

dröj ligen på sätt som stadgas i 23 §

delgivas honom själv, om han fyllt

femton år, och hans föräldrar. Den

som delgives beslutet skall samtidigt

anmodas att skriftligen förklara, hu­

ruvida han samtycker till att det

verkställes.

Lämnas icke —-

Har barnavårdsnämnden enligt 29

eller 30 § beslutat att någon skall

omhändertagas för samhällsvård el­

ler utredning, skall beslutet ofördröj -

ligen delgivas honom själv, om han

fyllt femton år, och hans föräldrar.

Den som delgives beslutet skall sam­

tidigt anmodas att skriftligen förkla­

ra, huruvida han samtycker till att

det verkställes.

— till länsstyrelsen.

95

§.

Delgivning av kallelser, beslut el­

ler andra meddelanden enligt denna

lag skall ske genom posten, såvida

icke vederbörande myndighet finner

den böra verkställas på annat sätt.

Skall kallelser, beslut eller andra

meddelanden enligt denna lag delgi­

vas får det ej ske med tillämpning

av 12 eller 15 § delgivningslagen

(1970:000).

46

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om postdelgivning ej användes, må biträde för delgivningen påkallas hos polismyndigheten.

I övrigt skall beträffande delgiv­ ning i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat i 33 kap. 6, 7, H, 23 och 25 §§ rättegångsbalken .

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

34) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1961: 262) om försäkringsdomstol

Härigenom förordnas, att 11 § lagen (1961:262) om försäkringsdomstol skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11

§•

Beträffande förfarandet i övrigt skola bestämmelserna i 9 kap. 5, 6, 8 och 9 §§, i 12 kap. 1 § första styc­ ket, 2 §, 3 § första stycket, 4 och 5 §§, 6 § andra stycket och 8—24 §§, i 32 kap. 1 §, 3—6 §§ och 8 § samt i 33 kap. 3—12 §§, U—22 §§, 23 § första stycket och 25—27 §§ rätte­ gångsbalken lända till efterrättelse i tillämpliga delar.

För delgivning må domstolen på­ kalla biträde av polismyndighet.

Beträffande förfarandet i övrigt skola bestämmelserna i 9 kap. 5, 6, 8 och 9 §§, i 12 kap. 1 § första styc­ ket, 2 §, 3 § första stycket, 4 och 5 §§, 6 § andra stycket och 8—24 §§, i 32 kap. 1 §, 3—6 §§ och 8 § samt i 33 kap. 3, 7 och 8 §§ rättegångs­ balken lända till efterrättelse i till­ lämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

47

35) Förslag

till

Lag

om vissa anslag på kommuns anslagstavla

Härigenom förordnas som följer.

1

§

Får myndighet eller enskild på grund av lag eller annan författning på­

kalla att handling anslås på kommuns anslagstavla, åligger det kommunen

att verkställa åtgärden.

2

§

Den som påkallar att handling anslås, skall lämna handlingen till kom­

munstyrelsen med upplysning om den tid varunder handlingen skall vara

anslagen. Innefattar denna ett meddelande om att annan handling hålles till­

gänglig, skall meddelandet ange sistnämnda handlings huvudsakliga inne­

håll, den plats där den finns tillgänglig och tiden härför. Påkallar enskild

att sådant meddelande anslås, skall den handling som nämnes i meddelan­

det hållas tillgänglig hos kommunstyrelsen.

3 §

Har enskild påkallat att handling anslås och finner kommunen att åtgär­

den bör företagas i annan kommun, hänskjutes frågan till länsstyrelsen för

avgörande. Detsamma gäller om hinder mot åtgärden finnes föreligga av

annan anledning.

4 §

Sedan handling varit anslagen under föreskriven tid, skall bevis härom

tillställas den som påkallat åtgärden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

36) Förslag

till

Lag

om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas, att 54 och 55 §§, 69 § 4 mom. samt 92 och 142 § taxeringsförordningen (1956: 623) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

54 §.

Finnes beträffande anmaning el­ ler annan i denna förordning av­ sedd handling vara av betydelse att erhålla bevis för att handlingen kommer skattskyldig eller annan till­ handa, må delgivning äga rum i den ordning nedan sägs.

Rätt att använda sådan delgiv­ ning tillkommer taxeringsnämnd, taxeringsintendent, prövningsnämnd och länsstyrelse.

Delgivning skall där så ske kan, verkställas genom posten. Om sådan delgivning skall vad i rättegångsbal­ ken stadgas om delgivning genom posten av annan handling än stäm­ ning äga motsvarande tillämpning. Närmare bestämmelser om delgiv­ ning genom posten av handling från taxeringsmyndighet meddelas av Kungl. Maj:t.

Kan delgivning ej ske genom pos­ ten, må polismyndighet anlitas för delgivningens verkställande.

Finnes beträffande anmaning el­ ler annan i denna förordning avsedd handling vara av betydelse att erhål­ la bevis för att handlingen kommer skattskyldig eller annan tillhanda, skall handlingen delgivas honom, om det ej är känt att han icke kan anträffas.

55 §.

Har i anmaning vite förelagts, skall anmaningen delgivas enligt be­ stämmelserna i 54 §, där ej delgivningen finnes kunna på betryggande sätt ske i annan ordning.

Har i anmaning vite förelagts, skall anmaningen delgivas den som avses med föreläggandet.

69 §.

4 mom. Underrättelse som----------- taxeringsnämndens beslut. Underrättelsen skall tillställas den Underrättelsen skall tillställas den skattskyldige i rekommenderat brev. skattskyldige i rekommenderat brev.

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 ar 19/0

(Nuvarande lydelse)

Återkommer försändelsen såsom obe-

ställbar och förekommer anledning

att den skattskyldige kan anträffas,

bör, där så lämpligen kan ske, under­

rättelsen delgivas honom i den ord­

ning 54 § stadgar.

92

Underrättelse om prövningsnämn-

dens beslut med angivande av skälen

därför skall inom två veckor efter

det nämndens protokoll justerats till­

ställas parterna, taxeringsintenden-

ten dock endast om beslutet gått ho­

nom emot. Underrättelse till skatt­

skyldig skall sändas i rekommende­

rat brev med mottagningsbevis. Åter­

kommer försändelsen som obeställ-

bar och förekommer anledning att

den skattskyldige kan anträffas,

skall underrättelsen delgivas honom i

den ordning 54 § stadgar.

Underrättelse, som -—- — —-----------

(Föreslagen lydelse)

Återkommer försändelsen såsom obe-

ställbar och förekommer anledning

att den skattskyldige kan anträffas,

bör, där så lämpligen kan ske, un­

derrättelsen delgivas honom.

§•

Underrättelse om prövningsnämn-

dens beslut med angivande av skälen

därför skall inom två veckor efter

det nämndens protokoll justerats till­

ställas parterna, taxeringsintenden-

ten dock endast om beslutet gått

honom emot. Underrättelse till skatt­

skyldig skall delgivas denne, om det

ej är känt att han icke kan anträf­

fas.

över beslutet.

142 § i

Anmaning må -— — •—- ——- — allmän fastighetsdeklaration.

Vad i 34 § 4 mom. samt 52 § är

stadgat om anmaning skall i tillämp­

liga delar gälla jämväl beträffande

anmaning som här avses. Bestäm­

melserna i 53—55 §§ skola äga mot­

svarande tillämpning i fråga om ord­

förande i fastighetstaxeringsnämnd

samt beträffande taxeringsintendent,

fastighetsprövningsnämnd, pröv-

ningsnämnd och länsstyrelse.

Vad i 34 § 4 mom. 52, 54 och 55 §§

är stadgat om anmaning skall i till­

lämpliga delar gälla jämväl beträf­

fande anmaning som här avses. Be­

stämmelserna i 53 § skola äga mot­

svarande tillämpning i fråga om ord­

förande i fastighetstaxeringsnämnd

samt beträffande taxeringsintendent,

fastighetsprövningsnämnd, pröv-

ningsnämnd och länsstyrelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1963:683.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

37) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1959: 551) angående beräkning av pensions-

grundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 9 § förordningen (1959:551) angående beräk­ ning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

9

Underrättelse, som--------------------Underrättelse, varom i 8 § tredje eller fjärde stycket sägs, skall över­ sändas i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Återkommer för­ sändelsen såsom obeställbar och fö­ rekommer anledning antaga att ve­ derbörande kan anträffas, slcall un­ derrättelsen delgivas honom i den ordning 5b § taxeringsförordningen stadgar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

(Föreslagen lydelse)

§•

------- statlig inkomstskatt.

Underrättelse, varom i 8 § tredje eller fjärde stycket sägs, skall delgi­ vas vederbörande, om det ej är känt att han icke kan anträffas.

38) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter

enligt lagen om allmän försäkring m. m.

Härigenom förordnas, att 15 § förordningen (1959:552) angående upp­ börd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. skall ha ne­ dan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 §d

Underrättelse som------- —-------------riksförsäkringsverkets beslut. Underrättelse som nyss sagts även- Underrättelse som nyss sagts även­ som sådan anmaning' enligt 7 §, vari som sådan anmaning enligt 7 §, vari vite förelagts, skall översändas i re- vite förelagts, skall delgivas vederbö- 1

1 Senaste lydelse 1961: 261.

51

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

kommenderat brev med mottagnings- rande, om det ej är känt att han icke

bevis. Återkommer försändelsen som kan anträffas.

obeställbar och förekommer anled­

ning antaga att vederbörande kan

anträffas, skall underrättelsen eller

anmaningen delgivas honom i den

ordning 5i § taxeringsförordningen

stadgar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

39) Förslag

till

Lag

om ändring i folkbokföringsförordningen (1967:198)

Härigenom förordnas, att 55 § folkbokföringsförordningen (1967:198)

skall upphöra att gälla rid utgången av år 1970.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 17 oktober 1969.

Nä i1 varande:

Statsministern

Palme , statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Aspling,

Sven-Erig Nilsson, Lundkvist,, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny delgivningslag m.m. och anför.

1. Inledning

Delgivning av handlingar sker inom rättegångsväsendet enligt bestämmel­ ser i 33 kap. rättegångsbalken (RB). I detta kapitel finns föreskrifter om hur man skall förfara i olika situationer, när en handling bevisligen skall bringas till någons kännedom. Inom förvaltningsförfarandet finns däremot inte någon motsvarande allmän reglering av hur delgivning skall ske i olika fall.

Frågan om att åstadkomma en enhetlig reglering beträffande delgivning inom förvaltningen har sedan länge varit föremål för uppmärksamhet. Be- svärssakkunniga, som tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 mars 1949, avgav år 1964 betänkandet Lag om förvaltningsförfarandet (SOU 1964: 27). Den föreslagna lagens 5 kap. upptog bestämmelser om del­ givning som i huvudsak innebär att alla myndigheter skall få tillgång till de delgivningsförfaranden som nu anges i RB.

Sedan besvärssakkunnigas förslag hade remissbehandlats (beträffande remissbehandlingen, se SOU 1968: 27 s. 21), befanns vid ärendets beredning- inom justitiedepartementet att lagstiftningsfrågan om förvaltningsförfaran­ det behövde övervägas ytterligare, och det ansågs lämpligt att dela upp ar­ betet. Dels tillsattes en särskild arbetsgrupp inom justitiedepartementet med uppdrag att på grundval av besvärssakkunnigas förslag och yttrandena över det utarbeta ett mera kortfattat lagförslag om förvaltningsförfarandet, be­ gränsat till de allra viktigaste frågorna angående förvaltningsförfarandet. Arbetsgruppens förslag återfinns i SOU 1968: 27 och övervägs nu inom de­

53

partementet. Dels tillkallades en sakkunnig för utredning av frågan om

rättegångshjälp och närliggande frågor inom förvaltningsförfarandet (di­

rektiv se riksdagsber. 1969: Ju 56). Dels beslöts att inom justitiedepartemen­

tet ytterligare bereda frågan om gemensamma delgivningsbestämmelser för

rättegång och förvaltningsförfarande. Sistnämnda arbete har resulterat i en

departementspromemoria (Stencil Ju 1968: 15) med förslag till delgivnings­

lag och till följdändringar i rättegångsbalken m. m. Promemorians förslag

till delgivningslag och till en därtill anslutande delgivningskungörelse torde

få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1. Eftersom den

föreslagna delgivningslagen avses ersätta huvuddelen av bestämmelserna i

33 kap. RB, torde för jämförelse nuvarande lydelse av detta kapitel få redo­

visas i bilaga 2.

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av ju-

stitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, rikspolisstyrelsen

(RPS), lagberedningen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, postverket, exe­

kutionsväsendets organisationsnämnd (EON), statskontoret, kammarrätten,

lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, patent- och registreringsverket, statens

hyresråd, statens utlänningskommission, länsstyrelserna i Stockholms län, Sö­

dermanlands län, Jönköpings län, Kristianstads län, Göteborgs och Bohus län,

Älvsborgs län, Värmlands län, Västmanlands län, Gävleborgs län, Västernorr-

lands län, Jämtlands län och Västerbottens län, domkapitlet och stiftsnämn-

den i Uppsala stift, kommunalrättskommittén, expropriationsutredningen,

gruvrättsutredningen, informationsutredningen, delgivningscentralen i Stock­

holm, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Föreningen

Sveriges kommunala förvaltningsjurister, Föreningen Sveriges polismästare,

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges advokatsamfund och

Svenska kommunförbundet. En del av remisserna har begränsats till sådana

delar av förslagen som har särskild betydelse för den berörda remissinstan­

sens verksamhetsområde.

Lantmäteristyrelsen har bifogat yttranden från överlantmätarna i Got­

lands län, Hallands län, Örebro län och Västernorrlands län. överlantmä­

taren i sistnämnda län har beträffande en rad detaljfrågor hänvisat till

yttrande av lantmäteriets specialenhet nr 2 i länet, vilket yttrande har bifo­

gats. Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttranden från kronofogde­

myndigheten i Stockholm och lokala skattemyndigheten i Stockholms fög­

deri. Länsstyrelserna i Kristianstads län och Värmlands län har bifogat ytt­

randen från länspolischeferna i länen. Länspolischefen i Värmlands län har

bifogat yttrande från polismyndigheten i Karlstad.

Beredningen inom justitiedepartementet av förslaget till förvaltningslag

är ännu inte avslutad. Med hänsyn till delgivningsreglernas betydelse i andra

lagstiftningssammanhang anser jag det påkallat att redan nu för sig ta upp

frågan om ny delgivningslag och följdändringar i rättegångsbalken m. m.

Beträffande ändringar i andra författningar än sådana som tillhör justitie­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

54

departementets verksamhetsområde har jag i varje särskilt fall samrått med vederbörande statsråd.

Jag vill tillägga, att jag i det följande tar upp även ett delförslag, ingåen­ de i informationsutredningens betänkande Kungörelseannonsering (SOU 1969: 7). Jag återkommer senare till detta förslag och remissbehandlingen därav.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

2. Gällande ordning

2.1. RB:s delgivningsbestämmelser i huvuddrag

Delgivningsförfarandet för rättegångsväsendets del är utförligt reglerat i RB. Bestämmelserna finns i 33 kap. 4—27 §§. Eftersom nuvarande lydelse av detta kapitel återfinns i bilaga 2 till statsrådsprotokollet i detta ärende, inskränker jag mig till en kort översikt över kapitlets bestämmelser om del­ givning.

Delgivning skall ske genom rättens försorg men part som begär det kan få ombesörja delgivningen själv (4 §). Delgivning skall ske i första hand genom posten (5 §). Delgivningen sker genom att handlingen överlämnas till den som söks för delgivning. Ritningar och liknande bilagor av vid­ lyftig beskaffenhet kan dock i stället för att överlämnas få hållas tillgäng­ liga i rättens kansli (6 §). Om den sökte inte träffas, finns det möjligheter att lämna handlingen till annan i den söktes hemvist eller på hans kontor, s. k. surrogatdelgivning (8 och 9 §§). Den som handlingen har lämnats till svarar för att handlingen kommer den sökte till handa (10 §). I vissa fall kan delgivning ske genom att handlingen anslås i rättens kansli och meddelande därom förs in i tidningar (12 §). Om handling som skolat delges, har kom­ mit vederbörande till handa på annat sätt än som har beskrivits nu, har detta samma verkan som om delgivning har ägt rum (14 §). Delgivning kan i vissa fall ske även i muntlig form (15 §). Beträffande byalag, härad och tingslag sker delgivning genom ett kungörelseförfarande i förening med anslag i rättens kansli (16 § första stycket och 19 § andra stycket). Vidare finns bestämmelser om delgivning med juridiska personer (17—19 §§), om delgivning med ombud (20—22 §§), om skyldighet för domstol att be­ sluta om ny delgivning (23 §), om stämningsmän (24 §) och om bevisvär­ det av vissa delgivningsintyg (25 §). Kostnaden för delgivning genom rät­ tens försorg skall normalt vila på staten (26 §). Om det i lag eller annan författning finns avvikande bestämmelser om delgivning, skall de bestäm­ melserna gälla i stället (27 §).

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

55

2.2. Delgivningskungörelsen

Närmare bestämmelser om delgivningsförfarandet inom rättegångsväsen­

det finns i delgivningskungörelsen (1947: 641), som gäller för allmän dom­

stol, domstol i vattenmål, ägodelningsrätt, expropriationsdomstol och arbets­

domstolen. Enligt delgivningskungörelsen sker domstolsdelgivning i första

hand på det sättet att handlingen sänds till den som skall delges genom

tjänstebrev eller bud med begäran om skriftligt erkännande av mottagandet

(4 §). Kungl. Maj :t har den 30 juni 1965 föreskrivit, att delgivningserkän­

nande får lämnas för postbefordran utan att avsändaren förser försändel­

sen med frimärken eller betalar postavgiften kontant. Postavgifter för så­

dana försändelser betalas av allmänna medel enligt förordningen (1945:

329) angående utgörande av postavgifter för tjänsteförsändelser m. in.

Om det finns särskild anledning att anta att skriftligt erkännande inte

kommer att lämnas, bör delgivningen ske genom postverket (postdelgiv-

ning) eller, om detta förfarande inte kan tillämpas, genom stämningsman

eller annan, vars intyg kan anses utgöra fullt bevis om delgivningen, s. k.

stämningsmannadelgivning (5 §). För stämningsmannadelgivning bör före­

trädesvis anlitas polismyndighet eller särskilt förordnad stämningsman,

som bor i närheten av den som söks för delgivning. Delgivning med den som

är intagen i fångvårdsanstalt, allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare

eller ungdomsvårdsskola bör ske genom tjänsteman vid anstalten (7 §).

2.3. Delgivningsbestämmelser för taxeringsförfarandet

Bestämmelser om förfarandet vid delgivning inom taxeringsväsendet

finns i taxeringsförordningen (1956: 623). Delgivning skall här i första hand

ske genom posten, varvid bestämmelserna i RB om delgivning av annan

handling än stämning skall äga motsvarande tillämpning (54 § tredje styc­

ket). Om postdelgivning inte är möjlig, skall polismyndighet anlitas (54 §

fjärde stycket).

Närmare föreskrifter om delgivningsförfarandet på nu berört område

finns i kungörelsen (1957: 514) med föreskrifter om delgivning genom pos­

ten av handling från taxeringsmyndighet. Kungörelsen gäller för taxerings­

nämnd, fastighetstaxeringsnämnd, taxeringsintendent, prövningsnämnd, fas-

tighetsprövningsnämnd, sjömansskattenämnden och länsstyrelse.

2.4. Delgivningscirkuläret m. m.

För andra myndigheter än de förut behandlade gäller bestämmelserna i

Kungl. Maj :ts cirkulär (1943: 772) till statliga och kommunala myndigheter

om postverkets anlitande för delgivning av myndighets beslut in. m. Enligt

detta skall delgivning, om det är möjligt, ske genom att handlingen sänds

med posten, varvid försändelsen kan rekommenderas och mottagningsbevis

kan begäras. Sker översändandet under rekommendation, kan myndigheten

56

bestämma att försändelsen får kvitteras ut endast av adressaten personligen. Om delgivning inte kan ske på detta sätt, får myndigheten anlita stäm- ningsman eller polismyndighet för delgivningen. Särskilda blanketter till delgivningsbevis används inte utan delgivningsbeviset tecknas på avskrift eller kopia av den handling som skall delges.

För vissa myndighetsområden finns i skilda författningar delgivningsbe- stämmelser av varierande utformning. Jag återkommer till dessa i det föl­ jande.

2.5. Bestämmelser om delgivning på annat sätt än genom handlingens överlämnande I vissa fall kan delgivning inte ske genom att handlingen överlämnas. Så kan vara förhållandet om. den som söks för delgivning saknar känt hemvist eller av annan anledning inte går att anträffa. För sådana situationer före­ skrivs för rättegångsväsendets del i 33 kap. 12 § RB att handlingen skall an­ slås i rättens kansli och att meddelande härom skall införas i Post- och In­ rikes Tidningar och eventuellt också i annan tidning, s. k. kungörelsedelgivning. Om den som söks har känt hemvist men ändå är oanträffbar, kan i vissa fall delgivning ske genom att handlingen fästs på dörren till veder- börandes bostad (s. k. spikning). Den oftast föreskrivna, formen för delgivning på annat sätt än genom handlingens överlämnande är delgivning genom kungörande i kyrka. I KBr den 5 januari 1808 ges vissa bestämmelser om delgivning av länsstyrelsernas eller kollegiernas avgöranden i sådana ekonomi- och politimål som rör an­ tingen hela menigheter eller så många särskilda personer att en bestyrkt avskrift av samma beslut inte kan tillställas varje person utan större be­ svär och kostnad. Sådana avgöranden skall kungöras genom uppläsande från vederbörande predikstolar. Samma förfarande skall tillämpas beträffande kommunikationsresolutioner i nämnda fall. Kyrkokungörande i förening med annan form av bekantgörande före­ skrivs i RB i fråga om byalag, härad och tingslag (33 kap. 16 § första stycket och 19 § andra stycket RB ) samt i ett avsevärt antal specialförfattningar. Kungörandet har emellertid under senare tid endast sällan skett genom uppläsande i kyrka. Genom lagen (1942: 117) med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka möjliggjordes det förfarandet att kungörelsens rubrik eller kort uppgift om dess innehåll samt anvisning om var kungörelsen finns fick anslås på lämplig plats i eller vid kyrkan. Kyrkoknngörandet blev där­ igenom i verkligheten ett kungörande genom anslag. Ytterligare ett steg bort från anknytningen till kyrkan har i fråga om världsliga kungörelser, be­ slut och meddelanden tagits genom lagen (1968: 687) om ändring i lagen (1942: 117) med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka. I denna lag, som träder i kraft den dag Kungl. Maj :t förordnar, föreskrivs nämligen att om det i lag eller författning är föreskrivet att kungörelse skall läsas upp

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

57

i kyrka, anslag i stället skall ske på sätt och plats som Kungl. Maj :t före­

skriver. I fråga om kungörelser som rör kyrkliga angelägenheter har an­

knytningen till kyrkan ansetts böra behållas. Beträffande sådana kungörel­

ser skall Kungl. Maj :t liksom nu ha rätt att förordna att kungörelsen skall

läsas upp i kyrkan förutom att den anslås.

Vid sidan om kyrkokungörande förekommer andra former av kungörande

med ungefär samma funktion. Sålunda anslås ofta förslag till tjänster och

beslut om tjänstetillsättningar enligt regler i verkens instruktioner på myn­

dighetens egen anslagstavla, se t. ex. 10 och 12 §§ statstjänstemannastadgan

(1965:601). Postunderrättelser och meddelanden om insändande av post­

sparbanksböcker för ränteanteckning skall anslås på anslagstavla i postan­

stalts lokal. Kommunala beslut får kommunens medlemmar och andra som

berörs därav reda på genom ett särskilt anslagsförfarande kombinerat med

tillgänglighållande. Se bl. a. 24 § fjärde stycket kommunallagen (1953: 753).

Kallelse till sammanträde eller förrättning i ärende som berör mark som är

samfälld för fler än tio fastigheter med skilda ägare får i de fall då det inte

finns någon känd styrelse eller förvaltare för samfälligheten sändas till en

av delägarna för att vara tillgänglig för dem alla. Uppgift om vilken delägare

som har fått kallelsen tas i sådant fall in i kungörelsen om förrättningen och

kungörelsen anslås i »socken- eller rådstugan» eller på annan plats i kom­

munen. Bestämmelser med denna innebörd finns bl. a. i 57 § lagen (1917:

189) om expropriation, 23 § 3 mom. gruvlagen (1938:314) och 25 § lagen

(1939: 608) om enskilda vägar. En bestämmelse om kungörande av speciellt

slag finns i 13 § 2 mom. skogsvårdslagen (1948: 237). Om ett interimistiskt

awerkningsförbud skall delges men den som söks inte kan anträffas, får

delgivning ske genom att förbudet anslås på avverkningsplatsen och läses

upp för avverkningsmanskapet. Enligt 3 § lagen (1886: 46) angående sten-

kolsfyndigheter m. m. skall ansökan om koncession att bearbeta stenkolsfyn-

dighet bl. a. anslås på lämpligt ställe i orten.

Delgivning genom att handling lämnas till den som söks för delgivning

eller genom kungörande i kyrka skall ibland kompletteras genom ett allmän­

görande, t. ex. i en kungörelsesamling eller genom annons i pressen. Ett

sådant allmängörande ersätter inte delgivning utan har till syfte att ge eu

mera allmän spridning åt det meddelade. Bland kungörelsesamlingarna

märks särskilt länskungörelserna. Tillkännagivande som har tagits in i

länskungörelse skall under vissa förutsättningar kungöras i kyrka men kan

om det är av synnerlig vikt att tillkännagivandet vinner spridning bland all­

mänheten och annat kungörelsesätt inte är föreskrivet anslås i länet. Polis­

chefen upprättar en plan för var sådana anslag skall ske och planen fast­

ställs av länsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

58

Kungl Maj:ts proposition nr 13 år 1970

3. Tidigare reformsträvanden

Inom förvaltningsförfarandet finns — förutom generella bestämmelser i 1808 års kungl. brev om delgivning med menigheter, 1942 års lag om kyrko- kungörande och 1943 års delgivningscirkulär — bestämmelser av synner­ ligen växlande innehåll om delgivning i särskilda slag av ärenden. Upp­ märksamheten har sedan länge varit inriktad på spörsmålet att åstadkom­ ma en såvitt möjligt enhetlig reglering beträffande delgivning inom förvalt­ ningen. Bl. a. kan hänvisas till den utredning som har verkställts av profes­ sorn Nils Herlitz angående reglering av förfarandet hos förvaltningsmyn­ digheter i ärenden rörande enskild rätt och därmed sammanhängande frå­ gor (SOU 1946: 69 s. 127 och 136).

En fråga som har tilldragit sig särskild uppmärksamhet och som berör både rättegångsväsendet och förvaltningsförfarandet är frågan om delgiv­ ning genom kungörande i kyrka. Denna delgivningsform har länge ansetts otidsenlig och förslag har tid efter annan väckts om att ersätta den med mera moderna former av bekantgörande. En redogörelse för reformsträ­ vandena på detta område lämnas i avsnitt 4.3.

Besvärssakkunniga föreslog enhetliga regler om delgivning i förvaltnings­ ärenden. Vid utformningen av dessa bestämmelser utgick de sakkunniga från RB:s regler. De ställdes därvid inför valet att ta upp delgivningsbe- stämmelser med samma lydelse som motsvarande stadganden i RB eller att ge bestämmelserna formen av en hänvisning till RB. Främst för att lagtexten skulle bli överskådlig och lättläst föredrog de sakkunniga att med ett fåtal undantag inte hänvisa till RB utan tog i stället in fullständiga regler i lag­ förslaget. Reglerna redigerades emellertid i viss utsträckning annorlunda än i RB.

De sakkunnigas förslag innebar i stora drag att alla myndigheter skall få tillgång till de delgivningsförfaranden som nu finns angivna i RB. Delgiv­ ning skulle i första hand ske genom posten antingen i brev, som kan re­ kommenderas, eller också genom postdelgivning i särskild ordning. I sista hand skulle stämningsman anlitas. RB:s regler om surrogatdelgivning skulle få tillämpas inom förvaltningsförfarandet. Även vissa andra nyheter före­ slogs, varvid kan nämnas att frågan om delgivning med stora och obestämda personkretsar förordades få en enhetlig lösning.

Remissyttrandena över besvärssakkunnigas förslag till delgivningsregler för förvaltningsförfarandet var i huvudsak positiva. De anförda synpunkter­ na finns redovisade i den departementspromemoria som ligger till grund för det nu aktuella lagstiftningsärendet. I vissa delar kommer jag att beröra dem också i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

59

4. De principiella ställningstagandena i departementspromemorian och

huvuddragen av promemorieförslagen

4.1. Allmänna synpunkter

I departementspromemorian konstateras inledningsvis, att 33 kap. RB

ger detaljerade föreskrifter om hur man skall förfara i olika situationer, när

en handling bevisligen skall bringas till någons kännedom. Inom förvalt-

ningsförfarandet finns däremot inte någon motsvarande allmän reglering av

hur delgivning skall ske i olika fall. Även där uppstår dock frågor huruvida

delgivning får ske med ställföreträdare eller ombud, hur delgivning med

juridiska personer skall gå till, hur man skall förfara när en person inte

kan anträffas eller vägrar mottaga handlingen och under vilka förutsätt­

ningar den individuella delgivningen i övrigt kan ersättas med surrogatfor­

mer. Det finns visserligen för vissa förvaltningsrättsliga områden regler,

likartade med dem inom rättegångsväsendet, men sådana i’egler förekom­

mer förhållandevis sparsamt och är delvis ofullständiga. Behov av enhetliga

delgivningsbestämmelser föreligger obestridligen även inom förvaltnings-

förfarandet.

I promemorian framhålls vidare, att det från rättssäkerhetssynpunkt är

av betydelse att delgivningsformerna såvitt möjligt blir desamma på olika

områden av rättslivet. I stort sett föreligger inte några sakliga skäl att i detta

avseende göra skillnad mellan förfarandena vid domstolar och förvaltnings­

myndigheter. Vidare blir det enklare för dem som skall ombesörja delgiv-

ningarna om delgivningsförfarandet följer samma regler oavsett om domstol

eller förvaltningsmyndighet påkallar delgivningen. Genom en enhetlig lag­

stiftning om delgivning kan större enhetlighet i delgivningsförfarandet på

olika rättsområden åstadkommas, och åtskilliga specialbestämmelser i skilda

författningar torde kunna utgå helt. Ytterligare framhålls att vissa sakligt

sett opåkallade skiljaktigheter mellan regleringarna i olika författningar bör

elimineras.

Mot bakgrunden av det anförda förordas i promemorian, att det införs en

central reglering av delgivningsförfarandena, gemensam för domstolarna

och övriga myndigheter.

I promemorian framhålls att man för genomförandet av en lagstiftning

som avser gemensamma delgivningsbestämmelser för rättegång och för­

valtning först och främst måste slå fast vad som menas med delgivning.

Innebörden av de olika bestämmelser som föreskriver eller förutsätter del­

givning synes vara att någon skall få kännedom om innehållet i en handling.

Används ordet delge eller böjningsformer därav synes kravet vara att kän­

nedom om handlingens innehåll skall meddelas genom att handlingen eller

avskrift eller kopia därav lämnas till den sökte eller någon som är behörig

60

att ta emot handlingen för denne eller att handlingen publiceras på sätt som har angetts särskilt, t. ex. genom kungörelse. I vissa fall sägs att någon skall underrättas. Detta torde innebära att delgivning kan ske, varvid bestämmel­ serna om surrogatdelgivning dock inte alltid är tillämpliga. Även andra möj­ ligheter än delgivning står emellertid öppna och underrättelse torde bl. a. kunna lämnas muntligen. Slutligen finns det också bestämmelser att med­ delande skall sändas till vissa personer, ofta i rekommenderade brev. I dessa fall gäller i regel inte något formellt krav att meddelandet också når adressa­ ten.

Enligt RB avses i princip med delgivning att en handling bevisligen läm­ nas till någon som är behörig att ta emot den. I en lag som reglerar delgiv- ningsförfarandet bör delgivningsbegreppet ha samma innebörd som i RB. Man kan då lämpligen låta delgivningslagen bli tillämplig, när en handling skall bevisligen överbringas till någon. Däremot skulle lagen inte behöva tillämpas om bevislig delgivning inte har föreskrivits eller förutsatts.

De författningar som reglerar olika förvaltningsförfaranden innehåller nu i många fall särskilda bestämmelser om överbringande av handlingar. Det förekommer sålunda bestämmelser som föreskriver endast att en handling skall sändas till någon men också bestämmelser som innebär att överbring­ andet skall ske i särskild, närmare beskriven ordning. Åtskilliga varianter i sistnämnt hänseende förekommer.

Om en central delgivningslag skall införas, bör den vara tillämplig i de fall då speciallagstiftningen innebär att bevislig delgivning skall ske men saknar särskilda bestämmelser om förfarandet vid delgivning. Om special­ lagstiftningen innehåller en särskild reglering av hur överbringande av handlingar skall gå till, skall denna reglering gälla även i fortsättningen och delgivningslagen sålunda inte tillämpas. Innehåller speciallagstiftningen be­ stämmelser som på någon särskild punkt avviker från delgivningslagen, bör denna lag vara tillämplig i övrigt.

Delgivningslagen bör sålunda få en sådan konstruktion att delgivning skall ske på sätt som föreskrivs i lagen utan att föreskrift därom eller hän­ visning behövs i den författning som reglerar förfarandet på ett visst om­ råde. Å andra sidan kommer det att innebära ett slags hänvisning till del­ givningslagen när annan författning innehåller uttrycklig föreskrift att del­ givning skall ske. Det är i klarhetens intresse önskvärt att författningarna anger i vilka fall ett tillkännagivande skall göras genom delgivning och när det kan ske på ett mindre fonnbundet sätt.

Det sist sagda gäller särskilt författningarna på förvaltningsförfarandets olika områden. I vissa sådana författningar är det sålunda ibland oklart om ett tillkännagivande skall ske genom delgivning eller på annat sätt. Oklar­ het blir också följden av att ordet delgivning används i skiftande betydelse i olika författningar. Sålunda har ordet i 7 och 22 §§ gruvlagen samt 14 § 1 mom. kommunallagen en annan mening än i RB. Vidare är det i en del

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

61

förvaltningsrättsliga författningar oklart i vad män ordet delgivning inne­

bär att det får ske delgivning enligt 33 kap. 8—10 §§ RB (surrogatdel-

givning, varmed menas att handling överbringas till annan än den som

ytterst söks för delgivning). Fastän den föreslagna delgivningslagen inte

behandlar frågan när delgivning skall ske, blir det därför nödvändigt att gå

igenom de viktigaste författningarna för att få dem att stämma överens med

delgivningslagens terminologi och systematik.

Delgivningslagen bör enligt promemorian bli tillämplig på delgivning hos

domstolar och andra myndigheter. Lagen skall sålunda i princip ersätta

RB:s delgivningsbestämmelser och de delgivningsföreskrifter som finns i

olika förvaltningsrättsliga specialförfattningar. Ibland knyts självständiga

beslutsfunktioner till ämbeten eller tjänster, vilka i organisatoriskt hän­

seende hör till viss myndighet. Som exempel kan nämnas kammaradvokat-

fiskalsämbetet hos kammarkollegiet, inskrivnings- och konkursdomare hos

underrätterna och taxeringsintendenter hos länsstyrelserna. Även i dessa

fall torde delgivningslagen få tillämpas. Delgivningslagen bör även få till-

lämpas av bergmästaren.

Delgivningslagen får salunda ett något mera vidsträckt användningsområ­

de än RB och den föreslagna förvaltningslagen sammantagna. Förvaltnings­

lagen avses nämligen skola tillämpas hos förvaltningsmyndigheterna alltså

främst hos länsstyrelser och centrala myndigheter med underordnade stat­

liga och kommunala organ, men inte hos förvaltningsdomstolarna och -—-

frånsett ett fåtal bestämmelser —- inte heller hos Kungl. Maj :t i statsrådet.

Bestämmelser om delgivning finns emellertid också utanför rättegångs- och

förvaltningsförfarandet. Här blir delgivningslagen i princip inte tillämplig.

1 mån av behov torde lagen dock genom föreskrift i annan författning kunna

göras tillämplig utanför sitt egentliga tillämpningsområde. Fn sådan hänvis­

ning som nu finns t. ex. i fråga om uppsägning av arrende- eller hyresavtal i

2 kap. 38 § och 3 kap. 36 § lagen (1907: 36) om nyttjanderätt till fast egen­

dom kan sålunda ersättas med hänvisning till vissa bestämmelser i delgiv­

ningslagen.

4.2. De skilda dclgivningsförfarandena och reglerna för valet dem emellan

Promemorieförslaget anknyter tämligen nära till den ordning som nu gäller

för rättegångsväsendet i fråga om de delgivningsmetoder som skall stå till

förfogande. Vissa nyheter föreslås dock, främst i syfte att de enklaste och

billigaste förfarandena skall komma till användning i första hand.

Nu gällande bestämmelser beträffande förekommande delgivningsförfaran-

den för rättegångsväsendets del har redan nämnts (33 kap. 5 § RB och vissa

bestämmelser i delgivningskungörelsen som har refererats under 2.2.). I

praktiken gestaltar sig förfarandena i stora drag på följande sätt. För del­

givning inom riket anlitas posten, om inte rätten finner att den bör ske på

annat sätt. Delgivning genom posten sker på så sätt att handlingen sänds

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

62

till den som söks i vanligt tjänstebrev tillsammans med en blankett för er­ kännande av delgivningen. Denna blankett skall mottagaren skriva under och skicka tillbaka till domstolen, varvid han inte behöver betala porto. Om delgivning inte går att genomföra på detta sätt, får postverket anlitas för att utföra delgivningen i särskild ordning. Även i detta fall skickas handlingen i tjänstebrev. På baksidan av kuvertet klistras en blankett för delgivnings­ erkännande fast. Försändelsen avlämnas sedan genom en brevbärare som ser till att mottagaren skriver under delgivningsblanketten. Vägrar motta­ garen att ta emot handlingen intygar brevbäraren på blanketten, att han har överlämnat försändelsen men att mottagaren vägrat att underteckna delgiv- ningserkännandet. Blanketten skils därefter från kuvertet och sänds tillbaka till domstolen genom postverkets försorg. Om domstolsdelgivningen inte går att genomföra med postens hjälp, för delgivningen ske genom stämnings- man. Handlingen skickas då i ett kuvert tillsammans med blankett för del- givningsbevis till stämningsmannen som söker upp adressaten, lämnar över handlingen och återsänder delgivningsbeviset.

Det nu sagda gäller således domstolarnas delgivningar. Inom förvaltning­ en förekommer olikartade delgivningsbestämmelser. De oftast förekomman­ de metoderna är rekommenderat brev — med eller utan mottagningsbevis -— samt stämningsmannadelgivning genom polismans försorg. I betydande omfattning saknas dock författningsbestämmelser om vilka delgivningsför- f ar anden som skall användas.

I departementspromemorian förordas att både domstols och annan myn­ dighets delgivning i första hand skall ske genom att handlingen sänds med posten i vanligt brev eller lämnas med bud, varvid i båda fallen delgivnings­ erkännande eller mottagningsbevis begärs. Denna delgivningsform, som be­ nämns ordinär delgivning, bör enligt promemorian stå öppen för alla myn­ digheter, vare sig de är tjänstebrevsberättigade eller inte. Särskilda före­ skrifter bör meddelas om att delgivningserkännande skall få skickas till­ baka till myndigheten portofritt. Det kan inte råda något tvivel om att ordinär delgivning är den billigaste delgivningsformen. Denna delgivnings­ form väcker vidare ringa uppmärksamhet och torde därför vara fördelaktig också för adressaten. Man måste dock räkna med fall då adressaten inte är villig att medverka till att delgivningen blir genomförd genom att skicka tillbaka delgivningserkännande eller bege sig till postanstalt för att kvittera ut en rekommenderad försändelse med mottagningsbevis. Situationer finns då behovet av medverkan från den söktes sida kan göra att ordinär delgiv­ ning framstår som en osäker metod. Som exempel nämns dels att preskrip­ tion är nära förstående, dels att en förhandling skall äga rum med kort var­ sel.

Om ordinär delgivning i sådana situationer som nu har angetts bedöms som osäker eller utsiktslös eller om delgivningen har misslyckats därför att adressaten inte har erkänt delgivningen, anvisar promemorian andia del-

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

63

givningsformer, antingen särskild postdelgivning eller stämningsmannadel-

givning. Med särskild postdelgivning förstås att posttjänsteman ombesörjer

en delgivningsförrättning i särskild ordning. För stämningsmannadelgiv-

ning anlitas stämningsman eller annan, vars intyg enligt särskilda bestäm­

melser utgör fullt bevis om delgivning. Vid valet mellan dessa två delgiv-

ningsformer bör beaktas att särskild postdelgivning är avsevärt billigare

än stämningsmannadelgivning. Delgivning genom posten väcker också

mindre uppmärksamhet. I promemorian förordas därför att särskild postdel­

givning används framför stämningsmannadelgivning. Sistnämnda delgiv-

ningsform bör få användas om delgivningen varken går att genomföra som

ordinär delgivning eller särskild postdelgivning.

Beträffande valet mellan olika möjligheter till stämningsmannadelgivning

anläggs i promemorian följande synpunkter.

En viktig tanke när det har gällt att reformera bestämmelserna om delgiv­

ning har varit att polisen i största möjliga utsträckning skall avlastas från

delgivningsuppgifter. Det är nödvändigt att polispersonal inte i onödan an­

vänds för andra uppgifter än de rent polisiära. Polispersonal bör inte ryckas

från sina normala arbetsuppgifter för att fullgöra delgivningsuppdrag. De

anförda skälen motiverar, att delgivningsbestämmelserna ges sådant inne­

håll att det framgår att de mer kvalificerade formerna inte får användas

förrän enklare former har prövats och misslyckats eller redan från början

efter noggrann prövning har bedömts utsiktslösa. När det gäller den mest

kvalificerade formen, stämningsmannadelgivning, bör det ställas upp sär­

skilda villkor för att polismyndighet skall få anlitas. I enlighet härmed har

i den föreslagna delgivningsltungörelsen uppställts som villkor att delgiv-

ningsärendet är synnerligen brådskande eller att polismyndighetens biträde

är påkallat av annan särskild anledning.

Till uppsättningen av delgivningsförfarandena bör räknas också kun-

görelsedelgivning och s. k. spikning (33 kap. 12 § andra stycket andra punk­

ten RB). Promemorians förslag beträffande den förstnämnda delgivnings-

formen behandlas dock särskilt i närmast följande avsnitt och beträffande

den sistnämnda i specialmotiveringen.

Nära samband med frågan om delgivningsmetoderna har självfallet frågan

i Vad mån handling får delges genom att den lämnas till annan än den sökte,

s. k. surrogatdelgivning. Nuvarande regler härom för domstolarnas del finns

i 33 kap. 8—10 §§ RB och innebär i korthet följande.

Om den som söks för delgivningen har känt hemvist här i landet men inte

träffas där, får handlingen lämnas till annan medlem av det hushåll han

tillhör. Träffas inte heller någon sådan person, får handlingen lämnas till

den söktes hyresvärd, förutsatt att han bor i huset, eller — under samma

förutsättning — till portvakt eller annan som har tillsyn över huset. Driver

den sökte rörelse med fast kontor, får handlingen också lämnas till biträde

på kontoret, om den sökte själv inte träffas där. Om handlingen lämnats en­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

64

ligt de nu återgivna reglerna, som finns i 8 §, skall också ett meddelande om vad som har skett sändas med posten till den sökte under hans vanliga adress. I 9 § ges bestämmelser om delgivning med bolag, förening eller an­ nat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning. Om det i dessa fall finns ett kontor där förvaltningen förs och någon som är behörig att ta emot delgivning för bolaget etc. vanligen har sitt arbete men denne inte träffas där under vanlig arbetstid, får handlingen i stället lämnas till biträde på kontoret. Även i detta fall skall ett meddelande om överlämnandet sändas med posten. Reglerna i 9 § gäller också i det fallet att kommun eller annan sådan menighet har kontor för förvaltningen. Delgivning enligt 8 § får inte äga rum i fall då bolag, kommuner m. fl. har kontor som avses i 9 §.

I promemorian konstateras att det för den enskilda parten i en rättegång eller ett administrativt förfarande är en rättssäkerhetsgaranti att han får del av handlingar och annan utredning som ligger till grund för avgöran­ det. Emellertid kan kravet på delgivning inte ställas så högt att ett mål eller ärende aldrig kan avgöras utan att parten personligen har delgetts allt material som avgörandet skall grundas på. Detta gäller framför allt om parten har avvikit eller håller sig undan på annat sätt i avsikt att hindra ett avgörande. I andra fall kan det med hög grad av sannolikhet antas att den som söks för delgivning får del av handlingen även om den lämnas till någon i hans bostad eller på hans kontor.

I RB finns, som har framgått, utförliga bestämmelser som gör det möjligt att delge på annat sätt än genom att lämna handlingen till den sökte per­ sonligen. Det anses föreligga ett behov av klara bestämmelser om surrogat- delgivning även för förvaltningsförfarandets del. Eftersom RB:s regler i den delen i allt väsentligt har fungerat tillfredsställande, förordas att i del­ givningslagen tas in bestämmelser av i sak samma innebörd.

I departementspromemorian diskuteras vidare huruvida några bestäm­ melser skall tas in i delgivningslagen som inskränker tillämpningen av vissa av de delgivningsmetoder som anges i lagen. Därvid kommer man fram till att en allmän delgivningslag som görs tillämplig på hela förvaltningsområdet bör innehålla endast sådana inskränkningar som är tillämpliga i både dom- stolsprocessen och förvaltningsförfarandet. De särskilda undantag beträf­ fande surrogatdelgivning och kungörelsedelgivning som finns i fråga om stämning anses sålunda böra stå kvar i RB. I promemorian framhålls att sådana bestämmelser också kan behövas i den lagstiftning som reglerar för­ valtningsförfarandet. Inskränkande bestämmelser förekommer redan nu i bl. a. lagen (1954:579) om nykterhetsvård, lagen (1956:2) om socialhjälp och barnavårdslagen (1960:97). Överväganden i vad mån det i övrigt är nödvändigt att inskränka tillämpningen av de allmänna delgivningsbe- stämmelserna på samma sätt som har skett i RB anses emellertid inte böra göras i detta skede utan först när författningarna ses över i annat samman­ hang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

65

4.3. Kungörelse- eller anslagsdelgivning

I departementspromemorian finns en redogörelse för tidigare reform­

strävanden med avseende på bestämmelserna om delgivning genom olika

former av kungörande. Det framhålls att frågan om delgivning genom kun­

görande i kyrka länge har varit föremål för uppmärksamhet. I fråga om de

reformkrav som vid olika tidpunkter har framställts på detta område kan

hänvisas till prop. 1968: 151 s. 8—10. Beträffande frågans behandling un­

der senare tid kan här nämnas följande.

Besvärssakunniga föreslog i 5 kap. 7 § lagen om förvaltningsförfarandet

bestämmelser om delgivning genom anslag på postanstalts anslagstavla som

ersättning för bestämmelserna om delgivning genom kungörande i kyrka.

Om det kunde antas att den sökte skulle få kännedom om delgivningen ge­

nom annons i tidning, skulle anslaget kompletteras med en sådan annons.

Kände man namn och adress på någon eller några av dem som söktes, skulle

de underrättas i vanligt brev, om det kunde ske utan större kostnad eller be­

svär. Enligt huvudregeln skulle delgivningshandlingen anslås. Om denna var

av vidlyftig beskaffenhet eller om det av andra skäl inte var lämpligt att den

anslogs, skulle handlingen hållas tillgänglig hos myndigheten. Ett meddelan­

de om den tid under vilken handlingen hölls tillgänglig och om handlingens

innehåll skulle då anslås och föras in i tidning samt sändas med posten.

Under remissbehandlingen av besvärssakkunnigas förslag gjordes inga

invändningar mot förslaget att ersätta kungörande i kyrka med annan

form för delgivning genom anslag.

En del av remissinstanserna, som inte ville motsätta sig delgivning genom

anslag pa postanstalts anslagstavla, framhöll dock att det var nödvändigt att

anslaget kompletterades med andra former för publicering, i första hand an­

nonsering i tidning. I flera yttranden berördes frågan på vilken anslagstavla

anslag lämpligen borde ske. Därvid förordade flertalet remissinstanser kom­

munens officiella anslagstavla. Vissa uttalanden gjordes också till förmån

för anslag på myndighetens egen anslagstavla. Bl. a. anförde lagberedningen

att det var naturligt att handlingen anslogs hos myndigheten, om denna dis­

ponerade fast lokal. Anslaget hos myndigheten borde enligt beredningen

vara det konstitutiva och anslag på postanstalt och kungörande i tidning

skulle användas som komplettering.

I departementspromemorians motivering konstateras inledningsvis, att

BB:s bestämmelser om kungörelsedelgivning har ansetts behöva ses över

och likaså bestämmelserna om delgivning med delägare i samfällighet. Dess­

utom måste enligt promemorian en delgivningslag som skall gälla för både

rättegång och förvaltning innehålla bestämmelser om delgivning med obe­

stämda kretsar av personer. När det har gällt att finna en lämplig delgiv-

ningsform för de situationer som avses här bör valet stå mellan delgivning

genom anslag och delgivning genom annonsering i pressen. I promemorian

3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 13

66

stannar man för anslagsdelgivning och föreslår, att uppsättandet av anslag skall bli det konstitutiva elementet i delgivningen. Som ett av skälen för denna ståndpunkt anges att delgivning så ofta bildar utgångspunkt för be­ räkning av fatalietider. Som en annan orsak varför annonsering inte har valts som konstitutivt element anges i promemorian att annonseringen stäl­ ler sig dyrbar. För att göra förfarandet mera effektivt föreslås emellertid att meddelande skall föras in i lämplig tidning, om man kan räkna med att den sökte därigenom får reda på var den handling som skall delges finns. Vid delgivning med obestämda personkretsar föreslås vidare att kända personer som ingår i sådana kretsar skall tillställas meddelanden om anslagsdelgiv- ningen.

När det har gällt att bestämma vilken anslagstavla som bör användas för anslagsdelgivning, väljs i promemorian den lösningen att anslag skall ske på kommunens officiella anslagstavla. Detta fordrar särskilda bestämmelser om användandet av denna anslagstavla för andra än kommunala ändamål. Sådana bestämmelser föreslås också i en särskild lag om användande av kommunens anslagstavla för anslag enligt delgivningslagen.

4.4. Övriga frågor

När det gäller hur delgivning i övrigt skall ske, vem som skall sökas för delgivning, när delgivning skall anses ha skett och övriga bestämmelser i delgivningslagen intas i promemorian den ståndpunkten att RB:s delgiv- ningsbestämmelser med endast smärre förändringar kan föras över till delgivningslagen. Bestämmelserna om delgivning med delägare i sam­ fällighet föreslås dock bli moderniserade. Olika regler föreslås för de fall där delägarna företräds av styrelse eller särskilt utsedd förvaltare och när så inte är fallet. Finns styrelse eller förvaltare, skall delgivning ske med styrelseledamot eller med förvaltaren. Finns ingen företrädare för delägarna, föreslås anslagsdelgivning kunna användas om delägarna är flera än tio. Är de färre, får delgivning ske med varje delägare. En nyhet är att under­ rätterna föreslås bli befriade från bestyret att förordna stämningsmän. Detta hänger samman med att delgivningslagen är avsedd att tillämpas av alla myndigheter och således inte bara av — i huvudsak — domstolarna. I pro­ memorian föreslås att stämningsmän skall förordnas av länsstyrelserna.

Genom den föreslagna delgivningslagen ersätts 32 kap. 2 § första stycket och de flesta bestämmelserna i 33 kap. RB. I fråga om nuvarande 33 kap. 7 § RB enligt vilken bestämmelse delgivning inte får ske där gudstjänst pågår eller sammankomst för gemensam andaktsövning äger rum på annat sätt uttalas i promemorian att det ligger i sakens natur att delgivningsåtgärder inte bör företas i sådant sammanhang och att särskild bestämmelse av den­ na innebörd därför inte behövs.

Vissa delgivningsbestämmelser i 33 kap. RB är utformade med speciell tanke på rättegångsväsendet. De har därför ansetts böra stå kvar i RB. Den­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

67

na uppläggning innebär sålunda att allmänna delgivningsbestämmelser tas

in i en delgivningslag och vissa för rättegångsväsendet speciella delgivnings­

bestämmelser får stå kvar i RB.

Som förut har nämnts förutsätter promemorieförslaget att bestämmelser

om när delgivning skall ske finns i RB och specialförfattningar. Den före­

slagna delgivningslagen reglerar bara sättet för delgivning. F. n. finns emel­

lertid i specialförfattningar bestämmelser som föreskriver både när delgiv­

ning skall ske och hur den skall verkställas. I departementspromemorian har

efter genomgång av de olika författningarna föreslagits ändringar i delgiv-

ningsbestämmelserna för att anpassa dem till delgivningslagen.

Vid genomgången av specialförfattningarna har vissa huvudtyper av del-

givningsföreskrifter kunnat urskiljas. De vanligaste bär formen av mera

allmänna hänvisningar till RB:s delgivningsregler. Dessa hänvisningar är

dels av sådant slag att den föreslagna delgivningslagen kan få bli tillämplig

utan inskränkning, dels av sådant slag att vissa bestämmelser måste undan-

tas. Det förekommer också fall där hänvisning sker direkt till vissa bestäm­

melser i 33 kap. RB. Som exempel på sådan hänvisning nämns i promemo­

rian 66 § nykterhetsvårdslagen. Här föreskrivs att delgivning skall ske ge­

nom posten och att biträde för delgivning får påkallas hos polismyndig­

heten om postdelgivning inte används. I övrigt hänvisas beträffande delgiv­

ning till 33 kap. 6, 7, 14, 23 och 25 §§ RB. Med den som har känt hemvist el­

ler känd vistelseort utomlands får delgivning i dessa fall sålunda inte ske en­

ligt lagen på den orten. Inte heller får surrogatdelgivning och kungörelse-

delgivning användas. I departementspromemorian uttalas att dessa delgiv-

ningsformer inte heller i fortsättningen bör få tillämpas med hänsyn till den

ömtåliga och strängt personliga natur som de ärenden som här avses har.

Andra typer av delgivningsföreskrifter som i departementspromemorian

har ansetts böra ändras till överensstämmelse med den föreslagna delgiv­

ningslagen är sådana som innebär att handling skall översändas i rekom­

menderat brev med mottagningsbevis eller att underrättelse eller kallelse

skall ske bevisligen.

Föreskrivs att en handling skall tillställas någon, anses detta i promemo­

rian i princip innebära att delgivning skall ske med adressaten personligen.

1 promemorian behandlas vidare vissa bestämmelser i jorddelningslagen

och vissa andra författningar rörande fastighetsförhållanden som hand­

lar om kollektivdelgivning med delägare i samfälld mark. Dessa bestämmel­

ser har befunnits överensstämma med delgivningslagens bestämmelser om

delgivning i dessa situationer och därför kunna upphävas.

Ytterligare anmärks i departementspromemorian att det vid genomgången

av författningarna har påträffats bestämmelser som inte kan hänföras till

någon av de typer delgivningsföreskrifter som har beskrivits förut. Det finns

sålunda bestämmelser om att delgivning skall ske skriftligen eller att del­

68

givning skall ske bevisligen. Det finns också bestämmelser där ordet del­ givning används i annan bemärkelse än ordet avses få i delgivningslagen. Vidare förekommer bestämmelser där delgivning innefattar flera möjliga förfaranden än de som nämns i delgivningslagen. Även i de fall som nu har angetts har överensstämmelse med delgivningslagen eftersträvats.

De ändringar som behövs till följd av lagen om ändring i 1942 års lag med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka behandlas också i promemorian. Föreskrifter om kungörande i kyrka finns i ett stort antal författningar. Dessa föreskrifter har ansetts böra ersättas med föreskrift om kungörande genom anslag, så långt detta är möjligt.

1 departementspromemorian framhålls slutligen att en reform av delgiv- ningsbestämmelserna får verkningar i ekonomiskt avseende. Förfrågningar har gjorts hos ett par länsstyrelser om hur många av de delgivningsuppdrag som under ett visst år har lämnats till stämningsmän eller polismyndighet (delgivningscentral), som i stället skulle ha kunnat lämnas till postverket. Därvid har framkommit att drygt en tredjedel av delgivningarna bör ha kunnat ske på billigare sätt genom postverket. I promemorian stryks under att man vid utarbetandet av den nya delgivningslagstiftningen har strävat efter att begränsa belastningen på polisen. Kostnadssynpunkten har också varit avgörade vid valet mellan anslagsdelgivning och delgivning genom an­ nonsering. Dock kan enligt promemorian även de föreslagna bestämmelserna om anslagsdelgivning medföra viss fördyring. Det torde nämligen bli nödvän­ digt att meddela föreskrifter om att särskilda personer (anslagsförrättare) skall verkställa anslagen och svara för skötseln av tavlorna. Den belastning som de nya uppgifterna kan komma att innebära för kommunerna måste dock enligt promemorian antas bli ringa. 5

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

5. Remissinstansernas allmänna uttalanden

5.1. Allmänna synpunkter

Den allmänna inställningen till förslagen i departementspro­ memorian är klart positiv. Ingen remissinstans avstyrker att förslagen läggs till grund för lagstiftning. I de flesta yttrandena görs uttalanden av allmänt tillstyrkande innebörd. Som exempel kan anföras följande. finner för­ slaget ändamålsenligt och ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Inte heller JK finner anledning till erinran mot att förslaget upphöjs till lag i huvudsakligen befintligt skick. Riksförsäkringsverket framhåller, att det inom socialförsäkringen föreligger ett behov av klara och enhetliga delgiv­ ningsregler. Enligt verkets mening kommer detta behov att fyllas av den föreslagna delgivningslagen och delgivningskungörelsen. Verket har ingen

69

erinran mot de bestämmelser som ingår i dessa författningsförslag. Enligt

överlantmätaren i Gotlands län innebär förslagen en förtjänstfull avvägning

mellan rättssäkerhetens krav och nödvändigheten av att få till stånd så

enkla förfaranden som är möjligt i varje särskild situation. Lantmäteristy-

relsen anser, att förslagen i huvudsak har sådant innehåll att de tillgodoser

kravet på rättssäkerhet och kravet på ett tillräckligt enkelt förfarande. Po­

sitiva uttalanden av liknande innebörd görs av advokatsamfundet, skogs­

styrelsen, statens hyresråd, länsstyrelserna i Jönköpings län, Kristianstads

län, Västerbottens län och Älvsborys län samt Taxeringsnämndsordförande-

nas riksförbund.

Förslaget om gemensamma delgivningsbestämmelser

för rättegångsväsendet och förvaltningsförfarandet hälsas med tillfredsstäl­

lelse av så gott som alla remissinstanser. Ingen remissinstans har negativ

inställning i detta hänseende. anför, att det torde vara förenat med be­

tydande praktiska fördelar att göra delgivningsreglerna inom förvaltnings­

förfarandet i möjligaste mån likartade med dem inom rättegångsväsendet.

Svea hovrätt anser, att generella och lättfattliga bestämmelser om delgiv­

ning är önskvärda och har ingen erinran mot att sådana bestämmelser sam­

las i en särskild delgivningslag. Statskontoret framhåller, att förslaget med

förutsatt tillämpning inom såväl rättegångsväsendet som förvaltningsför­

farandet tillgodoser önskemålet om en enhetlig reglering av delgivnings-

verksamheten. Liknande synpunkter anförs av socialstyrelsen, poststyrel­

sen och kammarrätten. Föreningen Sveriges polismästare finner det lo­

giskt och rationellt att bestämmelserna om delgivning förs samman i en

lag som är gemensam för domstolar och andra myndigheter. EON delar den

uppfattning som uttalas i promemorian att det från rättssäkerhetssynpunkt

är av betydelse att delgivningsformerna blir desamma på olika områden av

rättslivet och att det i stort sett inte föreligger några sakliga skäl att göra

skillnad på domstolar och andra myndigheter. EON finner den föreslagna

delgivningslagen väl ägnad att tillgodose dessa synpunkter. Länsstyrelsen i

Göteborgs och Dohus län framhåller, att förslaget innebär att för de förval­

tande myndigheterna all tvekan försvinner om 33 kap. RB skall tillämpas el­

ler inte. Redan från denna synpunkt måste enligt länsstyrelsen förslaget häl­

sas med tillfredsställelse. Överlantmätaren i Örebro län uttalar, att en för

domstolsväsendet och förvaltningen gemensam delgivningslag torde innebära

väsentliga lagtekniska förenklingar och medföra betydande lättnader i lag­

tillämpningen. Enhetliga regler för delgivningsförfarandet på skilda rätts­

områden underlättar arbetet för den som skall svara för delgivningen och

medför över huvud taget ökad rättssäkerhet. RPS stryker under att det för

dem som skall verkställa delgivningar är angeläget att så enhetliga regler

som möjligt gäller för delgivningsförfarandet. Liknande uttalanden görs av

statskontoret och länspolischefen i Kristianstads län.

Några myndigheter är något mera återhållsamma i sina uttalanden i denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

70

del, dock utan att avstyrka gemensamma delgivningsbestämmelser. Förening­ en Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anser sålunda, att det ur dom- stolssynpunkt närmast innebär en nackdel att de centrala delgivningsbe- stämmelserna bryts ut från RB medan vissa för delgivning i rättegång spe­ ciella regler kvarstår där. Allmänt sett är det dock enligt föreningen så pass stora praktiska fördelar med en för alla myndigheter gemensam delgivnings­ lag att föreningen anser sig böra tillstyrka förslaget i detta avseende. Över­ lantmätaren i Hallands län anser, att det innebär en fördel för förvaltningen om det ges enhetliga regler för delgivningsförfarandet så att detta i princip blir en fristående procedur som i normalfallet är oberoende av vilken myn­ dighet som handlägger ärendet. En förutsättning är dock att enhetligheten inte medför ökad tyngd i de särskilda förfaranden som hittills har visat sig fungera tillfredsställande. Länsstyrelsen i Södermanlands län delar uppfatt­ ningen att det är lämpligt med en gemensam delgivningslag men befarar att de föreslagna bestämmelserna för vissa verksamhetsgrenar, som t. ex. i fråga om överexekutors handräckningsärenden hos länsstyrelsen, kan komma att vålla de administrativa myndigheterna ett inte oväsentligt merarbete. Liknande farhågor för ökad arbetsbelastning hos länsstyrelserna uttalas av länsstyrelsen i Stockholms län.

Under remissbehandlingen har någon väsentlig anmärkning inte riktats mot den föreslagna delgivningslagens konstruktion och principer. Socialstyrelsen vitsordar, att det är angeläget att det slås fast vad som förstås med delgivning och att begreppet ges samma innebörd i all lagtext. Även poststyrelsen anser det vara fördelaktigt att man söker åstadkomma en enhetlig innebörd i författningarna av begreppet delgiv­ ning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner, att det är praktiskt att delgivningsbeslämmelserna så långt sig göra låter samlas i en lag och en kungörelse samt att en enhetlig terminologi genomförs i de många till delgivningsväsendet spridda författningarna. Länsstyrelsen i Jönköpings län har intet att invända mot de principer som ligger till grund för för­ slaget utan anser att det är väl genomtänkt och att det bör kunna godtas i huvudsak. Positiva uttalanden av liknande art görs av länsstyrelsen i Väs­ terbottens län, lantmäteristyrelsen, överlantmätarna i Gotlands län och

Hallands län samt domkapitlet i Uppsala stift.

JK finner, att den anpassning av reglerna i 33 kap. RB som påkallas av att delgivningslagen görs tillämplig även på förvaltningsmyndigheterna synes väl avvägd och att de särskilda bestämmelser som förvaltningens krav föranleder inte ger anledning till någon erinran. Svea hovrätt anser, att den föreslagna fördelningen mellan delgivningslagen och specialförfatt­ ningarna synes väl avvägd. Kammarrätten uttalar sig i samma riktning.

I anslutning till den föreslagna delgivningslagens uppbyggnad ifrågasät­ ter länsstyrelsen i Västernorrlands län, om inte lagen blir mera lättillgäng­ lig för allmänheten om det i en inledande paragraf helt allmänt talas

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

71

om vad delgivning är och att reglerna i lagen beskriver tillvägagångs­

sättet när en handling bevisligen skall bringas till någons kännedom. I

samma syfte skulle enligt länsstyrelsen reglerna om på vad sätt delgivning

verkställs genom parts försorg kunna sammanfattas i en paragraf.

En något kritisk inställning har länsstyrelsen i Jönköpings län som ifrå­

gasätter, om inte ytterligare överväganden beträffande vissa delar av spe­

ciallagstiftningen bör ske för att eliminera risken för misstolkningar.

Länsstyrelsen anser sålunda t. ex. att de nuvarande anslagsföreskrifterna i

bl. a. 209 § utsökningslagen, 150 § byggnadslagen och 44 § förordningen

angående yrkesmässig automobiltrafik bör behållas i sak i avvaktan på

en större revision på respektive områden. Dessa bestämmelser bör därför

enligt länsstyrelsen uttryckligen undantas från förfarandet enligt 17 § del­

givningslagen. Länsstyrelsen i Västmanlands län gör ett liknande uttalande.

Några remissinstanser gör uttalanden om lagens tillämpningsområde.

Riksförsäkringsverket framhåller sålunda, att de allmänna försäkringskas­

sorna, för vilka verket är tillsynsmyndighet, inte kan anses utgöra myn­

dighet i förevarande sammanhang. Den föreslagna delgivningslagen och

delgivningskungörelsen blir således inte utan vidare tillämpliga för försäk­

ringskassorna. Riksförsäkringsverket anser det önskvärt, att delgivnings­

lagen och delgivningskungörelsen genom stadgande i särskild författning

sätts i kraft för kassorna. Patent- och registreringsverket anför, att delgiv­

ningslagens bestämmelser i och för sig skulle bli tillämpliga på vissa av

patentverkets försändelser beträffande vilka uttryckliga delgivningsföre-

skrifter saknas i de författningar som ämbetsverket har att tillämpa. En

sådan tillämpning på patentverkets område skulle innebära en betydande

belastning för patentverkets kontorsorganisation. Eftersom en omläggning

enligt förslaget skulle medföra en allvarlig komplikation för patentverket,

avstyrks att de föreslagna delgivningsstadgandena görs tillämpliga för ver­

ket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

5.2. De skilda delgivningsförfarandena och reglerna för valet dem emellan

Departementspromemorians förslag beträffande de olika delgivning s-

fö rf arande n as utformning och tillämpningsområden

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Flera remissinstanser uttalar särskild tillfredsställelse över att delgiv-

ningsformen särskild postdelgivning föreslås få ett vidare användningsom­

råde. Bl. a. understryks detta för utsökningsväsendets del av EON och

kronofogdemyndigheten i Stockholm. Lantmäteristyrelsen anser, att for­

men särskild postdelgivning är av stort intresse i fastighetsbildningssam-

manhang. Denna form torde enligt styrelsen vara effektivare och snabbare

än ordinär delgivning samtidigt som merkostnaden synes vara förhållan­

devis obetydlig. På grund härav och då metoden synes ha fått en ganska

72

omfattande användning vid tillämpning av nuvarande delgivningsregler anser styrelsen, att möjligheten bör stå öppen för myndigheterna att använ­ da särskild postdelgivning i den utsträckning det är rationellt med hänsyn till bl.a. kostnaderna. Styrelsen ifrågasätter, om inte departementsprome­ morians förslag innebär att möjligheterna att använda särskild postdel­ givning är för begränsade. Man kan ha anledning att överväga en kombine­ rad metod, t. ex. så att särskild postdelgivning automatiskt träder i funktion i fall då liggetiden för försändelse med mottagningsbevis löpt ut utan att för­ sändelsen har avhämtats.

Departementspromemorians förslag om ordningsföljden vari de olika formerna för delgivning skall användas, har i allt väsentligt vun­ nit remissmyndigheternas gillande. Poststyrelsen uttalar i detta samman­ hang följande.

Förslaget till delgivningslag innebär bl. a. att ett större antal myndig­ heter än för närvarande skall få möjlighet att använda sig av den delgiv- ningsform som i lagförslaget kallas särskild postdelgivning. Samtidigt sy­ nes man dock kunna vänta sig att den delgivningsform som kallas ordinär delgivning skall komma till användning i en del fall där man nu använder de mera kvalificerade formerna för delgivning. Det vill därför synas som om den ökade användningen av den särskilda postdelgivningen inte skulle behöva bli så stor. Det går dock inte att med någon större grad av säker­ het bedöma hur stor denna ökning kan bli. Under alla förhållanden bör dock en måttlig ökning i användningen av den särskilda postdelgivningen inte bereda Postverket några problem. Det är emellertid nödvändigt att se till att ökningen hålls inom rimliga gränser. Den särskilda postdelgiv­ ningen är från Postverkets synpunkt ett så pass speciellt uppdrag att en avsevärt ökad användning kan komma att medföra driftsmässiga problem och ökade styckekostnader för uppdraget. Redan mot bakgrund härav fram­ står det som angeläget att starkt poängtera att den särskilda postdelgiv­ ningen inte onödigtvis kommer till användning när enklare delgivnings­ form är möjlig. Den strävan som kommer till uttryck i promemorian att så mycket som möjligt föra över delgivningen till den enkla formen att sända handlingen i vanligt brev tillsammans med en blankett till delgiv­ ningserkännande hälsar Poststyrelsen med stor tillfredsställelse. Styrelsen är av den uppfattningen att de kvalificerade formerna för delgivning — den nuvarande postdelgivningen och stämningsmannadelgivningen — för närvarande i inte så liten utsträckning används i onödan, när delgivning i enklare form mycket väl skulle kunna användas i stället. Promemo­ rians syftemål i detta avseende har dock främst varit att avlasta stäm- ningsmännen och polismyndigheterna. Men det är också en angelägenhet av hög rang att undvika onödigt användande av den särskilda postdelgiv­ ningen. Åtgärder med dessa syften blir så mycket mera angelägna nu när alla myndigheter kommer att omfattas av delgivningsbestämmelserna och flera myndigheter än tidigare får rätt att använda särskild postdelgivning. Enligt Poststyrelsens mening måste man ännu mera än vad som skett i promemorian och förslagen till lag och kungörelse poängtera fördelarna med och önskvärdheten av att delgivning alltid sker på enklast möjliga sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

73

Efter redogörelse för de kostnader som olika slag av försändelser medför

(jfr under 5.4.) konstaterar poststyrelsen, att det ligger i öppen dag att del­

givning med vanligt brev är den från kostnadssynpunkt fördelaktigaste del-

givningsmetoden. Vanligt brev når i regel snabbt och direkt adressaten i hans

bostad eller på hans kontor. Jämfört med den särskilda postdelgivningen har

det vanliga brevet den fördelen att det enkelt kan eftersändas om adressaten

har ändrat vistelseort. Delgivning med en ordinarie postförsändelse är för öv­

rigt över huvud taget smidigare och mindre uppseendeväckande än sär­

skild postdelgivning. Poststyrelsen framhåller, att delgivning med vanligt

brev har stora fördelar även i förhållande till delgivning genom rekom­

menderat brev med mottagningsbevis. Poststyrelsen anser, att sistnämnda

delgivningsform bör användas bara när det anses befogat av särskilda skäl.

Poststyrelsen berör vidare hur portofriheten för delgivningserkännande

skall ordnas och kommer därvid fram till att det lämpligaste systemet är

det som nu används för delgivningserkännande till domstolar in. fl. Detta

system, som förutsätter tillstånd av Kungl. Maj :t, anser poststyrelsen vara

att föredra såväl ur myndighetens som postverkets synpunkt. Poststyrelsen

föreslår därför, att systemet med frankeringsfrihet för delgivningserkän­

nande får tillämpas av alla myndigheter, såväl statliga som kommunala.

Detta skulle innebära, att statsverket tar på sig portokostnaderna för dessa

försändelser även för de kommunala myndigheterna.

De förslag i departementspromemorian som syftar till att minska

polismyndighets medverkan vid delgivning har vunnit de

flesta remissinstansernas gillande. framhåller sålunda som en särskild

fördel, att bestämmelsen att stämningsmannadelgivning bara skall tillgri­

pas om ordinär delgivning med posten eller särskild postdelgivning inte

kan äga rum blir gällande även inom förvaltningsförfarandet. Han anser,

att detta torde medföra åtskillig arbetsbesparing för polisen. RPS, stats­

kontoret, länsstyrelsen i Stockholms län och länspolischefen i Värmlands

län understryker vikten av att polisens medverkan i delgivningsarbetet be­

gränsas i så stor utsträckning som möjligt. RPS tillägger, att det dock kan

finnas en viss fara för att polismyndigheten kommer att anlitas i samma

utsträckning som tidigare, eftersom begreppen »synnerligen brådskande»

och »annan särskild anledning» kan tolkas på sådant sätt att polisen blir

belastad i större utsträckning än som har avsetts. RPS anser, att polis­

myndigheten bör anlitas endast om det på grund av ärendets synnerliga

brådska eller eljest är uteslutet att bruka annat delgivningssätt eller att an­

lita stämningsmän. Även Föreningen Sveriges polismästare hälsar med till­

fredsställelse, att den nya delgivningskungörelsen ålägger myndigheterna

större restriktivitet när det gäller att använda polismyndigheterna för

stämningsmannadelgivning. Föreningen ifrågasätter, om inte detta bör

komma till tydligare uttryck i lagtexten. Liknande farhågor för att myn­

digheterna inte följer rekommendationen att inte använda polismyndighe-

3| Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 13

74

terna i onödan för delgivning hyser länspolischefen i Kristianstads län. Han ifrågasätter, om inte polisen bör avlastas helt från arbete med delgiv- ningarna. Bestyret med dessa kan tas över av kronofogdemyndigheterna, åtminstone när det inte är fråga om brottmål. Länspolischefen anser att delgivningscentraler sådana som de i Stockholm, Göteborg och Malmö bör inrättas i större omfattning.

Tre remissinstanser anser, att man inte bör gå så långt som har föresla­ gits i promemorian när det gäller att avlasta polispersonal från delgiv- ningsuppgifter. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare in­ stämmer i att ett visst utrymme bör finnas för en ökad användning av sär­ skilt förordnade stämningsmän. Föreningen anser dock, att det i ett bety­ dande antal fall kommer att innebära olägenheter för domstolsarbetet att delgivningsuppdragen flyttas över från polisen till särskilt förordnade del- givningsmän. Bl. a. pekas på de praktiska svårigheter som kan uppkomma vid delgivning med personer som är bosatta utanför myndighetens verk­ samhetsområde. Den föreslagna bestämmelsen i 7 § delgivningskungörelsen och anslutande motivuttalanden ger en alltför snäv begränsning av möjlig­ heterna till polismannadelgivning. Det bör göras fullt klart, att domstolar­ na får välja det delgivningssätt som är mest ändamålsenligt för deras verk­ samhet. En tänkbar utväg att tillgodose syftet med förslaget i denna del är att organisatoriskt inordna stämningsmännen i polisorganisationen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att det beträffande vissa typer av ärenden inte är lämpligt att privatpersoner anlitas för stämningsmannadel- givning. Länsstyrelsen avser att även i fortsättningen anlita polisen i dessa fall. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Västmanlands län.

Departementspromerorians förslag såvitt avser surrogatdelgiv- ning har — frånsett vissa anmärkningar mot lagtextens utformning — lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Delgivningscentralen i Stockholm ifrågasätter dock, om inte möjligheterna till surrogatdelgivning bör utökas. Vidgade möjligheter i detta avseende efterlyses också av läns­ styrelsen i Gävleborgs län.

Delgivningscentralen i Stockholm väcker också fråga, om lagstiftnings­ åtgärder som går ut på att ge stämningsmän möjligheter att begära hand­ räckning hos överexekutor för att få tillträde till lägenhet för delgivning med person som vägrar öppna dörren.

Från ett par håll tas upp frågan, om inte vissa begränsningar bör gälla för användningen av surrogatdelgivning.

Socialstyrelsen ifrågasätter sålunda, om inte förbud mot surrogatdelgiv­ ning redan nu bör övervägas beträffande delgivning i fall som avses i 8 kap. föräldrabalken, lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och smittskydd slagen (1968:231). Länsstyrelsen i Stockholms län ställer sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

75

tveksam till ett uttalande i promemorian, nämligen att frågan i vad mån

ytterligare inskränkning i tillämpningen av de olika delgivningsformerna

inom förvaltningsförfarandet behövs bör övervägas först när författningar­

na som reglerar detta förfarande ses över i annat sammanhang. Länssty­

relsen anför som exempel på fall där problem kan uppstå 33 § 4 mom.

vägtrafikförordningen (1951: 648) som handlar om återkallelse av körkort.

1 dessa fall tillämpar länsstyrelsen f. n. 33 kap. RB analogivis. De övervä­

ganden som ligger bakom förbudet mot surrogatdelgivning i fall som avses

i 33 kap. 13 § har därvid ansetts böra leda till att surrogatdelgivning inte

heller får användas i förevarande fall. Detta bör gälla även delgivning av

slutliga beslut enligt nykterhetsvårdslagen m. fl. och besked om återkal­

lelse av pass. Delgivningslagen medför enligt länsstyrelsen en annan situa­

tion. Varken i delgivningslagen eller i flertalet specialförfattningar finns

undantag. Av delgivningslagen framgår inte, att förvaltningsmyndighet utan

ledning av författningsbestämmelser i fortsättningen skall pröva vilka del-

givningsformer i lagen som lämpligen bör användas. Om inte de olika spe­

cialförfattningarna på förvaltningssidan redan i nu förevarande samman­

hang kan kompletteras med erforderliga delgivningsföreskrifter, torde i

vart fall lämpligen i delgivningskungörelsen förvaltningsmyndighet böra

uttryckligen åläggas att pröva om undantag skall göras från de allmänna

delgivningsreglerna.

Departementspromemorians uttalande, att en allmän delgivningslag bör

innehålla endast sådana inskränkningar i tillämpningsom­

rådet för de olika delgivningsformerna som gäller både för domstols-

processen och förvaltningsförfarandet, har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av samtliga remissinstanser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

5.3. Kungörelse- eller anslagsdelgivning

Departementspromemorians förslag om anslagsdelgivning har blivit före­

mål för stort intresse hos remissinstanserna. Olika meningar uttalas dels

i frågan huruvida anslag bör ges företräde framför annonsering i pressen

som konstitutivt element i delgivningsformen, dels beträffande valet av an­

slagstavla som bör användas. Departementspromemorians förslag i dessa

hänseenden har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det övervägande

antalet av de remissinstanser som har uttalat sig. Viss kritik riktas dock mot

promemorians förslag till närmare utformning av delgivningsmetoden.

Vad angår frågan huruvida anslag eller annonsering bör väl­

jas som konstitutivt element anför Föreningen Sveriges häradshövdingar och

stadsdomare, att ett anslagsförfarande under nuvarande förhållanden inte lär

kunna undvaras för de delgivningssituationer som det är fråga om här. Av de

alternativ till lösning som har framkommit är enligt föreningen det som

har föreslagits i departementspromemorian det lämpligaste. Bland övriga

76

remissinstanser som uttalar sig för anslag som konstitutivt element är Svea hovrätt, kammarrätten, länsstyrelserna i Stockholms län, Örebro län, Gäv­ leborgs län och Jämtlands län, lantmäteristyrelsen, överlantmätarna i Västernorrlands län och i Gotlands län samt Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings jurister.

Informationsutredningen, länsstyrelsen i Västernorrlands län och För­ eningen Sveriges polismästare uttalar sig mot departementspromemorians förslag och förordar, att annonsering görs till konstitutivt element vid del­ givning av det slag som avses här. Som skäl för denna ståndpunkt anför in­ formationsutredningen i första hand den bristande effektiviteten hos an- slagsförfarandet. Informationsutredningen anser sig vidare inte kunna vits­ orda vad som sägs i departementspromemorian om att delgivning genom an­ nonsering från samhällsekonomisk synpunkt är mer kostnadskrävande än delgivning genom anslag. Inte heller den omständigheten att delgivning ofta bildar utgångspunkt för beräkning av fatalietider finner informationsutred­ ningen vara ett skäl för att föredra anslag på anslagstavla framför annonse­ ring i pressen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser också, att tidnings- annonsering bör vara det konstitutiva elementet i delgivningen. Utgångs­ punkt för beräkning av fatalietider blir då dagen för meddelandets införande i tidning. Liknande synpunkter anförs av Föreningen Sveriges polismästare.

Föreningen uttalar, att metoden med anslagsdelgivning för ett modernt tän­ kesätt måste förefalla som en relikt från en svunnen tid där massmedia inte alls hade den betydelse och utbredning de har nu. Föreningen ifrågasätter därför, om man inte bör låta den urgamla metoden med anslagsdelgivning upphöra helt och ersätta den med annonsering.

De flesta remissinstanserna har i princip inte något att erinra mot för­ slaget att kommunens officiella anslagstavla skall använ­ das för anslag enligt delgivningslagen. Poststyrelsen noterar sålunda med till­ fredsställelse, att tanken på delgivning genom anslag på postanstalterna nu har övergetts. Anslag på kommunens anslagstavla synes vara en riktigare lösning.

Några remissinstanser erinrar om att det särskilt i stora kommuner kan bli nödvändigt att sätta upp anslaget på andra kommunala anslagstavlor än kommunens officiella anslagstavla. Uttalanden av denna innebörd görs av lantmäteristyrelsen och överlantmätaren i Gotlands län. Kommunalrättskommittén påpekar, att det efter kommunindelningsreformen återstår en­ dast 282 kommuner, av vilka en del får mycket stora områden. Överlant­ mätaren i Västernorrlands län tillstyrker förslaget om anslagsdelgivning men ifrågasätter om inte anslagen bör skötas av en fristående organisation. Han framhåller, att effektiviteten av anslagsdelgivningen är beroende av var anslagstavlan placeras. Annan placering än den kommunens officiella an­ slagstavla har nu bör övervägas. Möjligheten att anordna mer än en anslags­ tavla bör utnyttjas i folkrika och vidsträckta kommuner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

77

Svenska Kommunförbundet säger sig inte ha något att erinra mot prome-

morieförslaget men förordar att slutligt ställningstagande inte sker förrän

informationsutredningens förslag föreligger.

Några remissinstanser uttalar den åsikten att annan anslagstavla än kom­

munens officiella bör användas. Svea hovrätt har den uppfattningen att an­

slag hos myndighet skall vara huvudregel och att anslag på annan plats skall

användas bara när utsikterna att nå den sökte ökar därigenom. Hovrätten

framhåller dock, att detta övervägande inte utesluter att det i speciallagstift­

ningen kan vara lämpligt att föreskriva anslag på kommunens anslagstavla.

I de situationer där kungörelsedelgivning används nu anser hovrätten att det

inte finns större möjligheter att nå den sökte genom anslag på kommunens

anslagstavla än genom anslag hos myndigheten. När det är fråga om del­

givning med delägare i samfällighet eller med obestämda personkretsar, bör

däremot lokalt anslag ha visst värde. Även här är emellertid sannolikheten

liten för att ett anslag i kommunal- eller stadshus — vid sidan av annonse­

ring och brevmeddelanden — får självständig betydelse för delgivningens

effektivitet. Kammarrätten delar Svea hovrätts åsikt att anslag hellre bör

ske hos myndigheten i de fall, då kungörelsedelgivning används nu. Över­

lantmätaren i Örebro län anser, att anslaget bör ske på postanstalts anslags­

tavla. Föreningen Sveriges polismästare, vilken som förut har nämnts i prin­

cip är mot delgivning genom anslag och i stället är förespråkare för att del­

givning i de fall som avses här sker genom annonsering, framför som ett

alternativ att anslaget sker på myndighetens anslagstavla. Härigenom kan

man komma ifrån den kostnad som skötseln av kommunens anslagstavla

medför.

Förslaget att jämte anslag skall kunna förekomma kompletterande

annonsering i pressen berörs särskilt av några remissinstanser. Över­

lantmätaren i Västernorrlands län framhåller, att annonsering utan tvekan

är en effektiv meddelelseform som bör tillämpas i all den utsträckning som

det bedöms försvarligt med hänsyn till kostnaderna men också till sakens be­

tydelse objektivt sett för den person som man vill nå med delgivningen. RPS

anför, att annonsering i pressen särskilt i stora kommuner, där anslagstavlan

inte uppmärksammas fortlöpande, torde vara ett nödvändigt komplement till

anslaget på kommunens anslagstavla. Kammarrätten anser, att myndigheterna

bör ha större möjligheter än som anges i departementspromemorian att an­

vända annonsering i pressen som komplement till anslaget. Kostnaderna för

annonsering torde enligt kammarrätten kunna nedbringas genom att annon­

seringen samordnas. Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att föreskriften

om komplettering av anslaget genom tidningsannonsering bör utformas som

en fakultativ bestämmelse med servicesyfte. Bedömningen i fråga om tid-

ningskungörandet är nämligen vansklig, och en vidsträckt tillämpning av så­

dant kungörande torde komma att förorsaka betydande kostnader.

Komplettering på annat sätt än genom annons i tidning ifrågasätts av två

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

78

remissinstanser. Sålunda vill poststyrelsen väcka frågan om att använda gruppkorsband, medan länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att frågan om att använda radions regionalprogram bör övervägas.

Även i fråga om den möjlighet som promemorieförslaget ger att vid del­ givning med obestämda personkretsar skicka meddelanden till kända personer som ingår i sådana kretsar har olika åsikter uttalats under remissbehandlingen. Från flera håll uttalas sålunda önskemål om att den möjlighet som nu finns i vissa fall att vid kollektivdelgivning skicka medde­ lande till endast en delägare för övriga delägares räkning skall finnas med i delgivningslagen. Uttalanden av sådan innebörd har gjorts av företrädare för lantmäteriväsendet och av Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare.

5.4. Övriga frågor

Av de bestämmelser i förslaget till delgivningslag som har berörts un­ der 4.4. har främst bestämmelserna om delgivning med delägare i samfällig­ het och om förordnande av stämningsmän föranlett uttalanden från remiss­ myndigheternas sida. Viss kritik har dock riktats mot utformningen av be­ stämmelserna om delgivning med ombud.

Vad först angår bestämmelserna om delgivning med delägare i samfällighet ifrågasätter kammarrätten, om inte de restriktiva be­ stämmelser om kollektivdelgivning som finns i 33 kap. 16 § RB i stället bör användas i en något uppmjukad form. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anser, att det är tveksamt om de föreslagna bestämmelserna är i alla avseenden praktiskt lämpliga. Den av rättssäkerhetsskäl föreslagna föreskriften om meddelande till varje delägare vid anslagsdelgivning, vilket dock skall kunna underlåtas i vissa fall, anser föreningen inte heller vara in- vändningsfri ur principiell synpunkt. Föreningen anför vidare.

De interna organisatoriska förhållandena inom byar och liknande samfäl- ligheter torde vara mycket skiftande. Där anordningen med byaålderman förekommer, är dennes formella behörighet av varierande omfattning och stundom ej fullt klar. I praxis lär väl i förrättningssammanhang och vid domstol byaåldermannen i allmänhet anses behörig företräda byn, åtmins­ tone i viss omfattning. På många håll torde emellertid varken byaålderman eller annan motsvarande funktionär finnas utsedd för samfälligheten.

Föreningen förordar, att samfällighet i delgivningshänseende behandlas som kollektiv på ett mera genomfört sätt än som har skett i departements­ promemorian. Vidare anser föreningen, att frågan om byaåldermannens behörighet bör klarläggas samt ifrågasätter om inte behörighet att ta emot delgivning bör ges även åt den som har rätt att sammankalla delägarna i gemensamma angelägenheter. Beträffande föreskriften om meddelande till varje känd delägare vid anslagsdelgivning ifrågasätter föreningen om inte denna bör bytas ut mot föreskrift om meddelande till någon eller några

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

79

i orten bosatta delägare. En utredning om ägarförhållandena i samfällig­

het kommer otvivelaktigt ofta att vålla besvär som inte är sakligt motiverat,

anför föreningen.

Som har nämnts tidigare anser företrädare för lantmäteriväsendet, att

möjlighet bör finnas att som sker nu i vissa fall sända meddelande till en

delägare i samfällighet för att hållas tillgängligt för dem alla. Lantmäteri-

styrelsen menar sålunda, att en sådan möjlighet bör finnas, när det skulle

innebära betydande kostnad och besvär att sända meddelande till alla

delägarna. Styrelsen framhåller, att det skulle innebära betydande olägen­

heter utan motsvarande vinst i rättssäkerhetshänseende att nu skärpa

kraven när det gäller innehavare av obetydliga andelar. Överlantmätarna

i Hallands län och Västernorrlands län anser, att man vid bedömningen av

om meddelande skall sändas eller inte bör ta hänsyn även till det värde

som står på spel för vederbörande.

Svea hovrätt uttalar, att meddelanden till kända delägare i samfällighet

bör sändas i den utsträckning som föreskrivs för anslagsdelgivning i alla

de fall där delgivning sker med annan än den sökte eller någon som har

rätt att föra hans talan. I annat fall kan resultatet av delgivning med sty­

relseledamot eller förvaltare bli sämre än om anslagsdelgivning har skett,

påpekar hovrätten.

Departementspromemorians förslag att i fortsättningen stämning s-

män skall för ordnas av länsstyrelserna har godtagits

så gott som genomgående. Förslaget avstyrks av endast två remissinstanser,

nämligen länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och delgivningscentralen

i Stockholm. Båda dessa myndigheter förordar, att nuvarande ordning i

huvudsak behålls. RPS förutsätter, att stämningsmän förordnas till så­

dant antal att även brådskande delgivningar kan verkställas genom deras

försorg. Detta är nödvändigt för att belastningen på polisen skall kunna

begränsas i erforderlig omfattning.

Förslaget till bestämmelse om delgivning med ombud har kri­

tiserats av Styrelsen för Sveriges advokatsamfund som finner det angeläget

att bestämmelsen utformas så att det framgår att — då part har anlitat

ombud — delgivningen regelmässigt skall ske med ombudet.

Den i departementspromemorian föreslagna fördelningen av delgivnings-

bestämmelserna mellan delgivningslagen och RB har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Svea hovrätt ut­

talar, att med hänsyn till den detaljrikedom som i övrigt präglar RB det

bör erinras i 33 kap. RB om att särskilda bestämmelser gäller om delgiv­

ning i allmänhet. Kapitlet skulle därvid behålla sin nuvarande rubrik.

Mot den metod som har valts i departementspromemorian när det gäller

följdändringar till delgivningslagen har några invänd­

ningar inte rests under remissbehandlingen. Inte heller har några er­

inringar gjorts mot den indelning i olika typer av delgivningsföreskrifter

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

80

som departementspromemorian innehåller. finner sålunda de föreslagna ändringarna i stort sett ändamålsenliga. Ändringarna är dock enligt RÅ:s mening inte i alla hänseenden invändningsfria och en ytterligare översyn synes önskvärd 'sid den fortsatta behandlingen av förslaget.

Uttalanden av mera allmänt innehåll har gjorts om följdändringarna i de delgivningsföreskrifter som f. n. har formen av hänvisning till RB:s del­ givningsregler eller som innebär att underrättelse eller kallelse skall ske bevisligen. Allmänna omdömen har också lämnats om följdändringarna till lagen om ändring i 1942 års lag med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka. Mera ingående uttalanden har gjorts om ändringarna i bestäm­ melserna om kollektivdelgivning. Beträffande vissa följdändringar har an­ märkts att de inte bör göras i detta sammanhang, eftersom det pågår över­ syn av den aktuella författningen i dess helhet. De följdändringar som be­ rör utsökningslagstiftningen har i huvudsak tillstyrkts.

Vad först angår ändringarna i de delgivningsföreskrifter som har for­ men av hänvisning till RB:s delgivningsbestämmelser anför RÅ, att det beträffande flera specialförfattningar, där det f. n. föreskrivs att delgiv­ ning skall ske »på sätt om stämning är stadgat» eller »på sätt som för stäm­ ning i tvistemål är stadgat» men enligt förslaget i departementsprome­ morian endast »delgivning» skall ske synes råda tvekan huruvida inte i stället den för delgivning av stämning i tvistemål stadgade ordningen bör gälla.

Uttalandet i departementspromemorian att surrogatdelgivning och kun- görelsedelgivning samt delgivning enligt lagen på utrikes ort inte bör få tillämpas vid delgivning i ärenden enligt nykterhetsvårdslagen m. fl. la­ gar med den som avses med viss åtgärd har inte föranlett gensaga från remissinstanserna. uttrycker emellertid önskemål om viss omarbetning av de särskilda delgivningsbestämmelserna i berörda författningar för att möjliggöra undantag från de mera stränga delgivningsf öreskrift erna när det gäller att kalla andra personer än den mot vilken åtgärden riktar sig för att höras upplysningsvis.

De följdändringar som avser att delgivningslagen blir tillämplig i stäl­ let för bestämmelser om bevislig kallelse eller underrättelse innebär en­ ligt lantmäteristijrelsen inte några större sakliga ändringar, eftersom del­ givning i huvudsak är detsamma som bevislig underrättelse.

Följdändringarna till lagen om ändring i 1942 års lag med vissa bestäm­ melser om kungörande i kyrka har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det övervägande antalet remissmyndigheter. Svea hovrätt och överlant­ mätaren i Västernorrlands län vänder sig dock mot uttrycket att tillkän­ nagivanden »med tillämpning av 17 § första stycket delgivningslagen» skall anslås på kommuns anslagstavla. Det citerade uttrycket bör enligt dessa remissinstanser lämpligen utgå och ersättas med en generell hänvis­ ning för de fall där anslag på kommunens anslagstavla föreskrivs.

Kungl. May.ts proposition nr 13 år 1970

81

Departementspromemorians förslag till ändringar i specialförfattningars

bestämmelser om kollektiv delgivning med delägare i sa m-

fälld mark har föranlett följande uttalande från lantmäteristyr elsen.

Bland de nuvarande bestämmelserna om kallelse till lantmäteriförrätt-

ningar in. m. finns bestämmelser rörande förenklat förfarande när del­

ägare i samfälld mark skall kallas (ex. 7 kap. 1 § och 21 kap. 10 § jorddel­

ningslagen, 6 § ensittarlagen, 25 § lagen om enskilda vägar). Innehållet i

dessa motsvaras i huvudsak av bestämmelser i 10, 16 och 17 §§ delgivnings­

lagen. Enligt motiven avses dessa bestämmelser ersätta de nu gällande

bestämmelserna. Vid utformningen av ändringarna i 7 kap. 1 § jorddel­

ningslagen etc. har emellertid hänvisning till delgivningslagen inte inta­

gits. En sådan hänvisning torde väl vara nödvändig om man vill göra del­

givningslagen tillämplig för de fall som här avses. Den omständigheten att

ordet »delgives» nu förekommer på ett ställe i 7 kap. 1 § jorddelnings­

lagen etc. synes inte innebära att det kallelseförfarande som regleras i para­

grafen utgör delgivning i den mening varom nu är fråga. Emellertid

anser lantmäteristyrelsen att man bör undvika att nu genomföra här åsyf­

tade ändringar i 7 kap. 1 § jorddelningslagen och de övriga ovan angivna

paragraferna. Ändringarna skulle visserligen bli ganska obetydliga i sak,

men det torde underlätta tillämpningen om man avstår från att införa del­

givningslagen i detta avseende under den korta tid som nuvarande fastig-

hetsbildningslagstiftning kan beräknas komma att gälla. I fråga om lagen

om enskilda vägar kan frågan om ändring tas upp senare i annat samman­

hang. I fråga om motsvarande bestämmelser i 6 § sammanföringslagen

har en hänvisning till delgivningslagen införts i det föreliggande ändrings­

förslaget, men eftersom likformighet i kallelseförfarandet är önskvärd bör

gällande bestämmelser kvarstå också här. Detsamma gäller bestämmelserna

om annons i tidning. Liknande synpunkt kan anläggas på bestämmelsen i 3 §

bysamfällighetslagen om kallelse i fall då delägarna är flera än tio. By-

samfällighetslagen torde inom några år komma att ersättas av en ny lag.

Även Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare påpekar, alt

delgivning inle är avsedd i 7 kap. 1 § jorddelningslagen varför de supple­

rande reglerna i 10 § och 16 § andra stycket delgivningslagen inte utan

vidare blir tillämpliga.

Överlantmätaren i Gotlands län anser, att ändringarna i 7 kap. 1 § jord­

delningslagen in. fl. lagar kommer att medföra viss oklarhet för förrätt-

ningsmannen, när han skall kalla en samfällighet med många delägare

och utan styrelse. Överlantmätaren anför vidare.

F. n. sker kallelse när flera än tio delägare finns dels kollektivt genom

anslag (kungörelse) dels genom personlig kallelse till en av delägarna. Om

kallelse nu i stället skall ske enligt 16 § delgivningslagen måste förrättnings-

mannen dels kollektivt kalla med anslag, dels enligt 17 § andra stycket

delgivningslagen utsända »meddelande» om den anslagna kallelsen — vil­

ket meddelande i praktiken lika lätt utformas som en kopia av kallelsen —

»till varje känd person ... om det kan ske utan betydande kostnad eller

besvär». Om man tar det ej så ovanliga fallet att förrättningsmannen skall

företa ägoutbyte vid vägomläggning och har att kalla en samfällighet med

30—40 delägare (motsvarande gäller vid sammanföringsförrättning m. fl.).

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

82

så kan han f.n. i fråga om personliga kallelser inskränka sig till att ta reda på och personligen kalla en delägare. I fortsättningen skulle förrättnings- mannen behöva överväga innebörden av uttrycket »varje känd person» och vad som är »betydande kostnad och besvär». Onekligen bör lagtekniskt sett person vara känd, om han finnes upptagen i t. ex. fastighetsbok eller taxe­ ringsmyndigheternas fastighetslängd. Större besvär eller betydande kost­ nader kan det knappast vara att utsända maskinellt mångfaldigade kal­ lelser till de personer, som utretts vara delägare. Besväret och kostnaderna ligger vanligen i att utreda vilka som är delägare. Möjligen skulle vissa förrättningsmän våga läsa lagen så, att känd person endast är sådan, som angivits i ansökan eller i övriga till ärendet hörande handlingar. I sådant fall torde resultatet merendels bli, att intet personligt meddelande alls ut­ går till någon delägare i samfällighet med fler än tio delägare. Ett sådant resultat måste bedömas som sämre än vad nuvarande lag ger.

Överlantmätaren är tveksam inför angivna ändringar av sättet att kalla samfällighetsdelägare och framhåller att det nuvarande systemet måste an­ ses ha fungerat väl, varför överlantmätaren är närmast böjd för att av­ styrka om inte ett lämpligt klarläggande departementschefsuttalande görs. Detta bör enligt överlantmätarens mening innehålla, att minst en samfäl­ lighetsdelägare alltid bör kallas och att i övrigt myndigheten har att i det aktuella fallet avväga huruvida kostnader och besvär att utreda vilka som är delägare och att sända meddelanden motiverar att skicka person­ liga meddelanden.

Överlantmätarna i Hallands län och Västernorrlands län uttalar sig på liknande sätt.

Frågan om de ekonomiska verkningarna av den före­ slagna reformen har också föranlett uttalanden under remissbe­ handlingen av promemorian. P o st stp r elsen lämnar i sitt remissyttrande en redogörelse för de möjligheter som finns till ordinär delgivning med post­ försändelse och anger därvid vilka postavgifter som utgår. Poststyrelsen anför.

Det normala vid ordinär delgivning bör vara att handlingen sänds i van­ ligt brev. Portot för ett brev som väger högst 20 g är 55 öre. Om brevet väger mera än 20 g men högst 100 g är portot 1 kr. Till detta kommer por­ tot för återsändande av delgivningserkännandet, 45 öre. Den sammanlagda portokostnaden blir 1 kr resp. 1 kr 45 öre, när denna form av ordinär del­ givning används. Om det på grund av innehållets värde anses behövligt kan brevet rekommenderas eller, om innehållet är särskilt värdefullt, assu- reras. Såväl rek. som ass. lämnas ut endast mot kvitto av adressaten eller befullmäktigat ombud för denne. Avgiften för rekommendation är 2 kr. Assuransavgiften utgörs av en fast avgift på 2 kr för brev och 2 kr 20 öre för paket med tillägg av 10 öre per 1 000 kr eller del av 1 000 kr av assuransbeloppet. Assurans för 1 000 kr kostar alltså 2 kr 10 öre resp. 2 kr 30 öre i tillägg utöver portot. Är innehållet så skrymmande att det inte kan sändas i brev kan det i stället sändas i paket, vanligt eller assu- rerat. Postavgiften för ett vanligt paket om högst 1 kg är 3 kr 50 öre och för ett paket av samma vikt som är assurerat för 1 000 kr 5 kr 80 öre.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

83

Om det av någon särskild anledning anses behövligt kan avsändaren be­

gära mottagningsbevis beträffande rek., ass. och vanligt paket. Adressaten

eller hans befullmäktigade ombud får då på mottagningsbeviset teckna er­

kännande om att han kvitterat ut försändelsen. Avgiften för mottagnings­

bevis är 70 öre. Den lägsta sammanlagda avgift som utgår för en rekom­

menderad försändelse med mottagningsbevis är sålunda 3 kr 25 öre.

Statskontoret stryker under att en strikt tillämpning av den i departe­

mentspromemorian angivna ordningen vid val av delgivningsmöjligheter

vid stämningsmannadelgivning förutom en önskvärd begränsning av po­

lisens belastning med delgivningsbestyr är ägnad även att medföra inte

oväsentliga kostnadsbesparingar.

Kammarrätten framhåller som har nämnts förut att fördelarna med

annonsering i tidning av rättssäkerhetsskäl kan vara så betydande att

myndigheterna bör ha större möjligheter att använda sig därav än som sy­

nes vara avsett i departementspromemorian. Enligt kammarrätten skulle

besparingar kunna göras vid användande av det i och för sig kostnadskrä­

vande kungörelseförfarandet genom annons i tidning, nämligen om kun­

görelser från samma myndighet samordnades och fick en enklare utform­

ning än vad som för närvarande synes vara fallet. Som förut har nämnts

befarar länsstyrelsen i Stockholms län, att de nya reglerna för delgivning

kommer att medföra ökad arbetsbelastning för länsstyrelsen. Fråga kan

enligt länsstyrelsen uppkomma om viss personalförstärkning på prövnings-

nämndens kansli och på överexekutorssektionen. Vidare påpekar länsstyrel­

sen den väsentliga ökning av expensanslagen som blir nödvändig, om tid-

ningsannonsering införs i föreslagen utsträckning. Länsstyrelsen vill dock

framhålla, att väntade ökade kostnader för tidningsannonsering i viss ut­

sträckning kommer att minska på grund av att den för närvarande obliga­

toriska annonseringen i Post- och Inrikes Tidningar enligt förslaget inte

vidare skall förekomma som ett led i en allmän delgivningsmetod. Även

länsstyrelsen i Södermanlands län befarar, att de föreslagna bestämmelser­

na kommer att medföra ett inte oväsentligt merarbete för de administrativa

myndigheterna. Föreningen Sveriges polismästare föreslår att anslagsdelgiv-

ning sker på myndighetens egen anslagstavla, varigenom man kommer ifrån

de inte obetydliga kostnader som skötseln av de kommunala anslagstavlor­

na, uppsättande av nya sådana m. fl. åtgärder torde komma att medföra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

6. Informationsutredningens förslag och remissyttranden över det

6.1. Utredningsförslaget

Informationsutredningen1 (direktiv se riksdagsber. 1968: Ju 61) avgav den 20 mars 1969 betänkandet Kungörelseannonsering (SOU 1969: 7). Be­ träffande remissbehandlingen av betänkandet hänvisas till 6.3.

Informationsutredningens förslag redovisas här i sådana delar där för­ slagen har intresse för utformningen av delgivningsreglerna.

Som framgår under 5.3. gav utredningen redan i sitt remissyttrande över departementspromemorian uttryck för uppfattningen att bestämmelserna om delgivning genom kungörande borde utformas på annat sätt än enligt departementspromemorians förslag. Utredningen har sedan utvecklat sina synpunkter närmare i sitt betänkande.

Utredningen anger därvid till en början ändamålen med den verksamhet som utredningen benämner kungörelseannonsering. Ändamålen är av två slag, nämligen dels ersättning för personlig delgivning i vissa situationer och dels s. k. allmängörande, varmed avses spridning av ett konkret be­ slut eller besked som bör vara eller i en framtid kan bli av intresse för en större eller mindre grupp medborgare. Ofta eller kanske oftast föreligger sammanblandning av de båda ändamålen.

Utredningen anför, att det självfallet inte finns någon effektivare form för delgivning av domstols eller myndighets beslut med den eller dem som direkt berörs av beslutet än den personliga delgivningen. Det finns emeller­ tid situationer där något som kan rubriceras som personlig delgivning är helt omöjligt eller där möjlighet visserligen föreligger men där kostnaderna för personlig delgivning inte står i god relation till objektets värde. Här får kungörelsedelgivning utgöra ett mer eller mindre gott surrogat för person­ lig delgivning. Utredningen nämner som exempel på situationer där person­ lig delgivning är omöjlig kallelse på okända arv- eller testamentstagare eller okända borgenärer. Situationer där personlig delgivning är möjlig men oeko­ nomisk kan exemplifieras med delgivning med byalag som har fler än tio delägare och dödande av inteckning i mark som är samfälld för fler än tio fastigheter. Intressekretsen när det gäller allmängörande genom kungörelse­ annonsering kan svänga mellan en enda person och dem som för visst ända­ mål kan komma i kontakt med honom, å ena sidan, och mycket stora med- borgargrupper å den andra. Exempel på först avsedda situationer är omyn­ digförklaring och på sist avsedda kungörande om tid och plats för allmänna val och om tid och plats för sammanträden med olika kommunala korpo­ rationer. Framför allt på det ekonomiska området förekommer emellertid

1 Landshövdingen Per Eckerberg', ordförande, direktören Erik Braunerhielm, kansliråden Bengt Dennis och Åke Fors, pressombudsmannen Manfred Nilsson, riksdagsmannen Olle Svensson och förste forskningssekreteraren Ursula Wallberg.

85

situationer då kungörelseannonseringen innehåller inslag av både delgiv­

ning och allmängörande. Exempel på detta finns i bolags- och förenings-

lagstiftningen, konkurslagstiftningen och patentlagstiftningen.

Den utformning som författningsbestämmelserna om kungörelseannon­

sering har erhållit kan enligt informationsutredningens uppfattning disku­

teras. Enligt utredningen förefaller det som om det emellanåt varit minst

lika angeläget för författningsskrivaren att få en formell utgångspunkt för

beräkning av besvärstid o. dyl. som att tillkännagivandet verkligen skall nå

den som behöver ha kännedom om det för att kunna bevaka sin rätt.

Utredningen framhåller, att kungörelseannonseringen är av stor bety­

delse från rättssäkerhetssynpunkt. För att fylla sitt ändamål måste den där­

för vara effektiv i den meningen att den sker på ett sådant sätt att de med­

delanden den innehåller så långt det är möjligt verkligen når de personer

som behöver få del av dessa meddelanden. Samtidigt måste de kostnader

som föranleds av kungörelseannonseringen vara rimliga.

Informationsutredningen föreslår en systematisering av föreskrifterna om

media för kungörelseannonsering. Förslaget går ut på att minska antalet

särskilda media som är föreskrivna i författning och därmed obligatoriska.

För varje kungörelsesituation bör ett eller flera sådana obligatoriska me­

dia vara bestämda. Utan författningsföreskrift bör domstol eller annan

myndighet dessutom ha rätt och i vissa situationer även skyldighet att an­

vända vissa andra media som komplement till de obligatoriska. Sådana me­

dia benämner utredningen stödjande media.

Informationsutredningen förordar i likhet med departementspromemo­

rian att kungörande i kyrka inte längre skall förekomma som medium för

kungörelseannonsering. Vidare innebär utredningsförslaget att ett annat

medium, nämligen länskungörelserna skall uteslutas helt. Som redan har

framgått intar informationsutredningen den ståndpunkten att annonsering

i pressen bör ges företräde framför anslag som generellt obligatoriskt me­

dium för kungörelsedelgivning. Utredningen anför följande synpunkter på

frågan.

Båda de angivna formerna av kungörelsedelgivning förutsätter aktivitet.

Denna innefattar vid delgivning genom anslag uppsättning av anslaget, nog­

grann notering av dagen härför och nedtagning när ifrågakommade fatalie-

tid gått till ända. Dessa åtgärder verkställs vid anslag på rättens/myndig­

hetens tavla av den tjänsteman som handlägger målet (ärendet) och vid an­

slag på kommuntavla av nämnda tjänsteman och den kommunala s. k. an-

slagsförrättaren i visst samspel. Kungörelsedelgivning genom annonsering

i pressen förutsätter också ett samspel, nämligen mellan den handläggande

tjänstemannen och vederbörligt pressorgan. Det sammanhållande ansvaret

för att kungörelsedelgivningen sker i laga ordning och för fastställandet av

utgångspunkten för beräkning av besvärs- och andra fatalietider tillkommer

i båda fallen den handläggande tjänstemannen. Utgångspunkten är i ena

fallet dagen för anslaget, i det andra dagen för annonseringen. Möjligen be­

reder annonseringsformen emellanåt något mera bestyr för tjänstemannen

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

86

men skillnaden är i varje fall obetydlig. Ur säkerhetssynpunkt finner ut­ redningen de båda kungörelseformerna fullt likvärdiga. Besvärs- och andra fatalietider är alltså enligt utredningens mening inget skäl för att bibehålla anslag på rättens, myndighetens eller kommuns anslagstavla såsom mera generellt obligatoriskt medium.

Om domstolen eller annan myndighet för särskilt fall exempelvis med hänsyn till angelägenheten av att tillkännagivandet är aktuellt under längre tid, finner att anslag på myndighetens tavla bör ske skall enligt utredningen detta medium användas som stödjande medium. Endast i ärenden om tjänstetillsättning och för att bekantgöra expeditionstider, domstolssamman­ träden och andra s. k. inre förvaltningsärenden finns det skäl att behålla myndighets anslagstavla som obligatoriskt medium.

Inte heller beträffande kommunernas anslagstavlor föreslår informations- utredningen någon utökad användning som obligatoriskt medium. Dessa anslagstavlor bör endast utgöra sådant medium för vissa kungörelser enligt vallagarna, kommunallagen, lagen om församlingsstyrelse och landstings­ lagen. Om myndighet för visst fall skulle finna särskilt angeläget att få an­ vända kommuntavla för kungörelseannonsering bör detta kunna ske om vederbörande kommun medger det. Kommunens anslagstavla är i så fall att anse som stödjande medium.

Utredningen föreslår följande system när det gäller media för kungörelse- annonsering.

I. Obligatoriska media A. med generell användning: 1) Post- och Inrikes Tidningar för s. k. nationella och — jämte medium A.2) — blandade målgrupper,

2) ortstidningar för s. k. lokala och — jämte medium A.l) — blandade målgrupper.

B. för speciella situationer: 1) specialpublikationer för s. k. exklusiva målgrupper, exempelvis vid pa­ tentärenden,

2) domstols/myndighets anslagstavla för kungörande av tjänst och andra inre förvaltningsärenden,

3) kommuns anslagstavla för vissa kungörelser enligt vallagarna, kom­ munallagen, lagen om församlingsstyrelse och landstingslagen,

4) Radio/TV för exceptionella situationer, exempelvis försvarsberedskap, 5) vissa centrala och regionala register, exempelvis äktenskapsregistret.

II. Stödjande media i andra fall än under I B. nämnda: 1) domstols/myndighets anslagstavla, 2) kommuns anslagstavla, 3) Radio/TV, 4) »annat lämpligt sätt».

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

87

Beträffande Post- och Inrikes Tidningar anser informationsntredningen,

att tidningen bör omgestaltas för att kunna tjäna kungörelseannonseringens

ändamål bättre.

Särskild uppmäi\ksamhet ägnar utredningen åt annonseringen i ortstid­

ning. Detta medium anser utredningen vara det ojämförligt mest effektiva

när det gäller att tillgodose det konkreta syftet med kungörelseannonsering­

en på regional och lokal nivå. Utredningen kommer fram till att kungörelse­

annonseringen i dessa fall för effektivitetens skull bör utsträckas att avse

de ortstidningar vilkas spridning täcker en klar majoritet av medborgarna

i orten eller området inte bara totalt utan även inom skilda samhällsgrup­

per. Även vid ett rationellt tidningsval medför förslaget dock obestridligen

ökade kostnader. Emellertid bör kostnadshänsyn enligt utredningen i prin­

cip inte hindra en kungörelseannonsering i ortstidningar av den omfattning

utredningen har funnit angelägen från effektivitetssynpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

6.2. Justitiedepartementets promemoria till remissbehandlingen av utred -

ningsbetänkandet

Till remissen av betänkandet fogades en promemoria som hade upprättats

inom justitiedepartementets processrättsenhet och som i det följande kallas

remisspromemorian. I denna anfördes att under den fortsatta behandlingen

av det i departementspromemorian framlagda förslaget till delgivningslag

tagits under övervägande att utforma bestämmelserna om anslagsdelgivning

på annat sätt än som hade föreslagits i departementspromemorian, över­

vägandena gick ut på att det skulle bli obligatoriskt att meddelandet anslogs

i myndighetens lokal och att konstitutiva verkningar i första hand skulle

anknytas till att anslag hade skett på detta sätt. För att göra anslagsdelgiv-

ningen så effektiv som möjligt kunde det därjämte göras obligatoriskt att

meddelandet fördes in i lämplig tidning. Anslag på kommuns anslagstavla

borde också kunna förekomma men endast som stödjande medium i vissa

situationer då anslag av lokal natur var av värde.

Remissinstanserna ombads att yttra sig även över den nu berörda lös­

ningen samtidigt med att yttrande avgavs över utredningsförslaget.

6.3. Remissyttranden

Yttrande över informationsutredningens betänkande och den förut nämn­

da remisspromemorian har avgetts av Svea hovrätt, hovrätten för Nedre

Norrland, RPS, lagberedningen, försvarets civilförvaltning, civilförsvarssty-

relsen, riksförsäkringsverket, statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk,

sj öf art sstyrelsen, statens planverk, statskontoret, riksrevisionsverket, skol­

överstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statens naturvårdsverk, kommerskolle­

gium, patent- och registreringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens kon­

88

sumentråd, länsstyrelserna i Stockholms län, Uppsala län, Jönköpings län, Blekinge län, Kristianstads län, Malmöhus län, Hallands län, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län, Gävleborgs län, Jämtlands län, Västernorrlands län och Västerbottens län, domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala stift, expropriationsutredningen, gruvrättsutredningen, aktiebolagsutredningen, sjölagskommittén, vattenlagsutredningen, utredningen om författningspubli- cering, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Svenska landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Svenska bankföreningen, Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen och Sveriges Akademikers Central­ organisation.

Svea hovrätt har vid sitt yttrande fogat yttranden från borgmästarna vid Stockholms rådhusrätt och rådhusrätten i Västerås samt från häradshöv­ dingarna i Sollentuna och Färentuna, Lindes och Nora samt Nedansiljans domsagor. Hovrätten för Nedre Norrland har bifogat yttranden från rådhus­ rätten i Sundsvall, Ångermanlands mellersta domsagas häradsrätt och hä­ radshövdingarna i Norra Hälsinglands domsaga och Jämtlands östra dom­ saga.

Yttranden har vidare överlämnats av lantmäteristyrelsen från överlant­ mätarna i Malmöhus, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län, av kom­ merskollegium från Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göte­ borg och Skånes handelskammare samt bergmästarämbetena i södra, östra, västra och norra distrikten, av länsstyrelsen i Stockholms län från krono­ fogdemyndigheten i Stockholm och av länsstyrelsen i Malmöhus län från landstingets förvaltningsutskott och stadsfullmäktige i Trelleborg.

Den utformning av bestämmelserna om anslagsdelgivning som har skisse­ rats i remisspromemorian har vunnit anslutning av de flesta av de remiss­ instanser som har uttalat sig i den aktuella frågan.

De remissinstanser som tämligen oreserverat har anslutit sig till den i remisspromemorian berörda lösningen är Svea hovrätt, hovrätten för Nedre

Norrland, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, rådhusrätten i Sundsvall, Ångermanlands mellersta dom­ sagas häradsrätt, häradshövdingarna i Sollentuna och Färentuna domsaga, i Nedansiljans domsaga, i Norra Hälsinglands domsaga och i Jämtlands östra domsaga, länsstyrelserna i Jönköpings län, Älvsborgs län, Gävleborgs län och Västernorrlands län, överlantmätaren i Värmlands län, domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala stift, expropriationsutredningen och vattenlagsut­ redningen. De som i princip godtar samma förslag, ehuru med reservation i någon detaljfråga är lagberedningen, borgmästarna i Stockholm och Väs­ terås, häradshövdingen i Lindes och Nora domsaga, sjöfartsverket, länssty­ relserna i Malmöhus län och Västerbottens län och Svenska landstingsför­ bundet. Av de remissinstanser som nämnts sist har två yppat tvekan om förslaget att meddelande i tidning skall vara obligatoriskt. Vidare har några

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

89

remissinstanser ifrågasatt värdet av att kommuns anslagstavla i vissa situa­

tioner skall användas som stödjande medium.

De remissinstanser som har förordat det förslag till lösning av frågan om

kungörelseannonsering som betänkandet innehåller framför departments-

förslaget är statskontoret, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala

län och Jämtlands län, överlantmätarna i Malmöhus län, Jämtlands län

och Norrbottens län, arbetsmarknadsstyrelsen, stadsfullmäktige i Trelle­

borg, Svenska bankföreningen och Svenska Tidningsutgivareföreningen.

Av uttalanden från i princip tillstyrkande myndigheter kan återges föl­

jande. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anser inte, att

»anslåendet på rättens dörr» är en tom formalitet. Föreningen menar, att

stor vikt bör läggas vid att säker utgångspunkt finns för fatalietiders beräk­

ning. Att införande i förstärkande syfte görs i tidning synes lämpligt, sär­

skilt med hänsyn till den nya underrättsorganisationens stora domkretsar. I

yttrande över promemorian Ju 1968: 15 har föreningen biträtt förslaget om

anslag på kommuns anslagstavla. Föreningen anser väl fortfarande att så­

dant anslående, särskilt ifråga om små och medelstora kommuner, väl fyller

den avsedda funktionen. Med hänsyn till de skäl informationsutredningen

anfört mot användandet av kommuns anslagstavla, kan föreningen emel­

lertid ansluta sig till förslaget om denna som enbart stödjande medium. Lik­

nande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Älvsborgs län. Även om man kan

anta att delgivning genom anslag endast undantagsvis når adressaten finner

länsstyrelsen dock att rättssäkerheten kräver ett dylikt förfarande. Annon­

sen skulle då kunna göras mycket kortfattad och ges karaktären av ett med­

delande om att beslut om kungörelsedelgivning har anslagits på myndighe­

tens anslagstavla. Länsstyrelsen upplyser vidare att kungörelsedelgivning

endast förekommer i ett fåtal ärenden per år.

Häradshövdingen i Sollentuna och Färentuna domsaga anför som främsta

skäl mot informationsutredningens förslag att konstitutiva verkningar knyts

till annonsering i tidning svårigheten att rätta fel i förekommande fält. Yt­

terligare ett skäl mot att med konstitutiva verkningar göra ortstidning till

enda obligatorium för lokala målgrupper är också att tvekan kan uppstå i

det enskilda fallet vilka tidningar det är som har en sådan spridning att en

riktig annonsering kan sägas ha ägt rum.

Att problem kan uppstå om konstitutiva verkningar knyts till att kun­

görandet har skett i tidning har även framhållits av länsstyrelsen i Malmö­

hus län. Denna anför att om kungörandet sker i flera tidningar det inte är

säkert att kungörelsen kommer in på samma dag i alla. Det måste då finnas

bestämmelser om vilken tidpunkt som skall vara avgörande. Även andra

komplikationer kan enligt länsstyrelsen uppstå av ett sådant förfarande. Så

kan t. ex. kungörelsen bli liggande på tidningsofficinen en längre tid innan

den införes. Det synes i stället vara att föredra att ha en för alla tillfällen

fast tidpunkt att falla tillbaka på. Anslagsdatum synes därför böra vara av­

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

90

görande. Det måste emellertid tillses, att kungörandet sker utan tidsutdräkt.

Häradshövdingen i Nedansiljans domsaga framhåller, att domstolens kansli regelbundet besöks av en grupp personer åt vilka allmänheten i stor utsträckning anförtror sig i juridiska och ekonomiska angelägenheter. Helt verkningslöst torde förfarandet därför inte vara, menar häradshövdingen, och tillägger att besväret med anslag på domstolens anslagstavla är mycket ringa. Liknande synpunkter anförs av häradshövdingen i Lindes och Nora domsaga.

Borgmästaren i Stockholm delar synpunkterna i promemorian i vad gäller anslag i myndighets lokal, konstitutiv verkan av sådant anslag samt anslag på kommuns anslagstavla som stödjande medium. Han ställer sig dock tvek­ sam inför tanken att det skulle bli obligatoriskt att föra in meddelandet i lämplig tidning. I såväl domstols- som förvaltningsärenden måste nämligen av särskilda skäl förekomma anslagsdelgivningar som, oavsett vilket förfa­ rande som tillämpas, är en juridisk fiktion. Det ter sig meningslöst att i så­ dana fall införa meddelande i tidning. Det är tvärtom mera angeläget att man inte belastar ett så relativt effektivt medium som en tidning med onödiga kungörelser. Sådan annonsering minskar ju effekten av övrig kungörelsean­ nonsering. Det synes därför lämpligt med en bestämmelse som ger domstolen eller myndigheten möjlighet att underlåta att föra in meddelandet i tidning, om det är uppenbart att den som söks inte kommer att nås av meddelandet.

Ett liknande uttalande görs av s jöfartsverket.

Borgmästaren i Västerås, som ansluter sig till remisspromemorians förslag om anslag som generellt obligatoriskt medium, anser att större vikt bör läg­ gas vid annonsering i ortspress än vad som synes vara tänkt i det förslag som övervägs inom departementet. Annonsering bör sålunda ske om det inte kan antas att den saknar betydelse.

Häradshövdingen i Lindes och Nora domsaga samt länsstgrelserna i Mal­ möhus län och Västerbottens län som i övrigt inte har något att erinra mot remisspromemorians förslag menar, att anslag på kommuns anslagstavla som stödjande medium inte har någon större effekt.

Även lagberedningen och Svenska landstingsförbundet betonar, att kom­ munala anslagstavlor inte bör användas för andra kungörelser än sådana man verkligen har anledning att vänta sig där. Enligt lagberedningen före­ faller det inte lämpligt att delgivningsbeslut e. d. i rättegång anslås på kom­ munal anslagstavla, om inte beslutet till äventyrs rör kommun eller kom­ munmedlemmarna (såsom i vattenmål o. d.).

Patent- och registreringsverket och aktiebolag sutredning en uttalar sig för att myndighets anslagstavla skall användas som obligatoriskt medium i stör­ re omfattning än enligt informationsutredningens förslag.

Gruvrättsutredningen har i vissa avseenden förordat den i promemorian berörda lösningen och i andra anslutit sig till informationsutredningens för­ slag. Gruvrättsutredningen anser, att det med hänsyn till syftet med delgiv-

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

91

ningen föreligger en artskillnad som torde böra påverka kungörelsebestäm­

melsernas utformning. Till en första kategori kan föras fall enligt 33 kap.

12 § rättegångsbalken. Om den med vilken delgivning önskas inte är an­

träffbar med nutida informationskanaler, torde detta ofta tyda på att veder­

börande håller sig undan eller saknar intresse att mottaga delgivningen. I

vart fall torde omständigheterna i regel vara sådana att ett kungörande

främst tjänar formella syften och att ett omständligt och kostsamt kun­

görelseförfarande därför framstår som meningslöst. Det obligatoriska för­

farandet bör då vara så enkelt och billigt som möjligt och kan lämpligen

inskränkas till anslag hos myndighet. En annan kategori utgörs av fall då

delgivning skall ske med en obestämd krets av personer. Här är tydligen av

vikt att få till stånd en så effektiv information som rimligen kan åstadkom­

mas. I dessa fall torde delgivning genom anslag inte kunna anses uppfylla

berättigade krav på effektivitet. Däremot synes det av informationsutred-

ningen föreslagna systemet beträffande media för kungörelseannonsering

vara väl ägnat att ligga till grund för bestämmelser om delgivning i dessa

situationer. Detsamma gäller de fall då delgivningsförfarandet innehåller ett

inslag av s. k. allmängörande. I fråga om valet mellan anslag i vederbörande

myndighets lokal och anslag på kommunens anslagstavla anser gruvrätts-

utredningen att ett förfarande som utgår från användning av myndighetens

anslagstavla är att förorda.

Av de uttalanden som har gjorts av remissinstanser som förordar infor-

mationsutredningens linje kan nämnas följande.

Statskontoret anför följande synpunkter:

Enligt statskontorets uppfattning är det en juridisk bedömningsfråga om

de konstitutiva verkningarna skall knytas an till anslag i myndighetens lo­

kal eller tidningsannonsering. Med hänsyn till det antal ärenden som be­

kantgörs t. ex. vid länsstyrelserna förefaller det dock opraktiskt att det skall

vara obligatoriskt att anslå meddelanden härom i myndighetens lokal. Mot

bakgrund av vad statskontoret tidigare anfört beträffande kungörelseannon­

seringens former, nämligen att dessa bör bestämmas med hänsyn till ären­

denas vikt och natur, förefaller informationsutredningens förslag vara det

lämpligaste. Utredningens förslag ger större valmöjligheter när det gäller

formerna för kungörelseannonsering, varför ämbetsverket vill förorda det

alternativet.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsen finns det inte skäl att behålla anslag på

anslagstavla som generellt obligatoriskt medium. Länsstyrelsen i Jämtlands

län anför som främsta skäl för sin ståndpunkt den bristande effektiviteten

hos anslagsformen.

Stadsfullmäktige i Trelleborg hyser den uppfattningen att det inte kan

innebära olägenhet att som utgångspunkt för beräkning av besvärs- och fa-

talietider använda dagen för annonsering i ortstidning.

Lantmäteristyrelsen finner informationsutredningens förslag om kungö­

relseannonsering ägnade att förbättra effektiviteten i sådan delgivning som

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

92

skall ske i kollektiv form eller som skall ersätta personlig delgivning när sådan inte skall ske. Förslaget innebär därför fördelar ur rättssäkerhets­ synpunkt. Kostnadsmässigt kan det föreslagna kungörelseförfarandet bli betungande för sakägarna vid vissa lantmäteriförrättningar. Några olägen­ heter ur andra synpunkter synes inte uppkomma. Styrelsen tillstyrker därför förslagen. Dock ifrågasätts förenklat kungörelseförfarande i de fall kostna­ derna för ett kungörande enligt utredningsförslaget skulle stå i orimligt för­ hållande till förrättningsobjektets värde. Tanken att ge kungörelsen genom anslag i myndighetens lokal väsentlig betydelse vid kungörelsedelgivning av­ styrks.

Även överlantmätaren i Norrbottens lån hyser den uppfattningen att an­ nonsering i ortstidning bör vara obligatorisk och att till tidpunkten för an­ nonseringen bör knytas konstitutiva verkningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

7. Departementschefen

7.1. Allmänna synpunkter

För rättegångsväsendets del är delgivningsförfarandet enhetligt reglerat genom 33 kap. RB. Erfarenheterna av gällande ordning är i allt väsent­ ligt goda. För förvaltningsförfarandet saknas däremot allmängiltiga regler om hur man skall förfara i olika situationer, när en handling bevisligen skall bringas till någons kännedom. Även på det området uppstår dock ofta skilda delgivningsproblem, exempelvis frågor huruvida delgivning får ske med ställföreträdare eller ombud, hur delgivning med juridiska per­ soner skall gå till, hur man skall förfara när en person inte kan anträffas eller vägrar att ta emot handlingen och under vilka förutsättningar den in­ dividuella delgivningen i övrigt kan ersättas med surrogatformer. Det är bara på en del förvaltningsrättsliga områden det finns regler som behand­ lar sådana frågor. Dessa regler är ibland mindre utförliga.

Behovet av enhetliga regler för delgivning inom förvaltningsförfarandet har klart vitsordats i föreliggande lagstiftningsärende. I departementspro­ memorian har nu föreslagits att enhetliga bestämmelser införs och att des­ sa blir gemensamma för domstolar och förvaltningsmyndigheter.

Förslaget till nya delgivningsbestämmelser, liksom tanken att göra dem gemensamma för domstolar och förvaltningsmyndigheter, har mottagits väl vid remissbehandlingen. Det allmänna omdömet är att förslaget är ända­ målsenligt och väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Det har ock­ så framhållits att förslaget tillgodoser kraven på rättssäkerhet och enkel­ het. En ordning med gemensamma föreskrifter för domstols- och övriga myndighetsområden har i allmänhet ansetts vara förenad med betydande praktiska fördelar, särskilt för dem som skall verkställa delgivningar. En­

93

dast från ett par hall har uttalats farhågor att de föreslagna delgivnings-

bestämmelserna kan komma att vålla en del administrativa myndigheter

visst merarbete.

Jag delar den i promemorian och under remissbehandlingen uttryckta

uppfattningen, att det är önskvärt med enhetliga delgivningsbestämmelser

för förvaltningsförfarandet. Jag tror också, att det är en riktig lösning att,

som har föreslagits, införa gemensamma bestämmelser för domstolar och

Övriga myndigheter. Sålunda kan knappast anföras några sakliga skäl att

göra skillnad mellan delgivningsförfarandena vid domstolar och vid för­

valtningsmyndigheter. Tvärtom torde kunna hävdas att, som har fram­

hållits i promemorian och flera remissyttranden, det är värdefullt från

rättssäkerhetssynpunkt att delgivningsformerna blir desamma på alla om­

råden av rättslivet. Jag kan också ansluta mig till den från flera håll fram­

förda synpunkten, att det är av praktiskt värde för dem som skall verk­

ställa delgivningar att så enhetliga regler som möjligt gäller för delgiv-

ningsförfarandet. I enlighet med det anförda ansluter jag mig till förslaget

att gemensamma delgivningsbestämmelser införs för domstolar och andra

myndigheter.

Sakligt sett anknyter promemorians förslag tämligen nära till den ord­

ning som nu gäller för domstolarna enligt 33 kap. RB, men vissa nyhe­

ter föreslås också. I systematiskt avseende förordas att de grundläggande

bestämmelserna förs samman i en särskild delgivningslag. Jag skall i det

följande behandla förslagets enskildheter närmare. Redan nu vill jag dock

allmänt konstatera, att de sakliga och lagtekniska lösningaima i promemo-

rieförslaget i alla väsentliga delar har tillstyrkts under remissbehandlingen,

och även enligt min mening framstår de som ändamålsenligt utformade.

Som kommer att framgå av det följande har jag uppfattningen att prome-

morieförslaget med vissa, ganska begränsade jämkningar bör genomföras.

Den grundläggande regleringen bör sålunda ske i en särskild lag, i enlighet

med förslaget kallad delgivningslagen. De allmänna delgivningsbestämmel-

serna för rättegångsväsendets del kan alltså utmönstras ur 33 kap. RB,

och detta kapitel kan därvid såvitt angår delgivning begränsas till sådana

regler som skall vara specifika för domstolarna.

Promeinorieförslaget bygger på att delgivningslagen i princip bara skall

ge svaret på hur delgivning skall ske, medan annan lagstiftning som regle­

rar de särskilda rättsområdena eller verksamhetsfälten skall ge besked om

när delgivning är behövlig. Denna teknik, som allmänt har godtagits under

remissbehandlingen, anser också jag vara lämplig. Inom denna ram blir

det möjligt att tillgodose vissa nyss nämnda remissynpunkter som går ut

på att merarbete skulle åsamkas vissa förvaltningsmyndigheter, om de

måste tillämpa de nya delgivningsbestämmelserna i stället för sådana mer

formlösa förfaranden, som nu används i vissa slag av ärenden. I den mån

synpunkter av nu angiven innebörd framstår som befogade, kan i den sär­

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

skilda lagstiftning som gäller berörda ärenden ges erforderliga undantags­ bestämmelser. Jag vill i detta sammanhang kraftigt betona, att intresset av enhetlighet i regleringen av delgivningsförfarandet inte får tillgodoses på be­ kostnad av effektiviteten och rationaliseringssträvandena i det allmännas verksamhet. I föreliggande lagstiftningsärende finns dock inte förutsätt­ ningar att på skilda författningsområden ompröva om nu gällande krav på hevislig delgivning av vissa handlingar är motiverat. Riktmärket vid ut­ formningen av följdändringar till delgivningslagen får därför bli att nu­ varande krav på hevislig delgivning resp. nu gällande frihet från delgiv- ningstvång skall bestå, och följdändringarna bör därför nu inriktas endast på att det skall åstadkommas överensstämmelse med delgivningslagens ter­ minologi och systematik. Huruvida det på skilda författningsområden bör ifrågakomma uppmjukningar i nu förekommande krav på delgivning — eller eventuellt skärpningar — får prövas när vederbörande författning överses i annat sammanhang.

Av grundläggande betydelse för en lagstiftning om delgivning är själv­ fallet att det står klart vad som åsyftas med begreppet delgivning. F. n. förekommer att uttrycket delgivning används med olika innebörd i olika författningar. I RB och därtill anknytande författningar brukas termen för att ange att en handling skall överbringas på sådant sätt att avsändaren får kännedom om eller — på grund av legala presumtioner — äger utgå från att handlingen verkligen når adressaten. I förvaltningsrättslig lagstiftning förekommer ett flertal olika uttryckssätt för att beteckna att bevislig del­ givning krävs. Det förekommer där också att ordet delgivning används i fall då det uppenbarligen inte krävs bevis om att handlingen når adressaten. I skilda sammanhang har uttalats önskemål om att man skall försöka åstadkomma en enhetlig innebörd av begreppet delgivning. Enligt departe­ mentspromemorian bör detta ske genom att man lägger RB:s nyss beskriv­ na delgivningsbegrepp till grund för den nya lagstiftningen. Med utgångs­ punkt från att delgivningsbegreppet sålunda avses få en bestämd innebörd har i promemorian förutsatts, att i de skilda specialförfattningarna inte skall behöva anges mer än att viss handling skall delges, varav då framgår att avsikten är att delgivningslagens bestämmelser skali tillämpas.

I flera remissyttranden har på nytt betonats det angelägna i att det slås fast vad som menas med delgivning och att begreppet ges samma innebörd i all lagtext. Departementspromemorians förslag i det avseendet har i allt väsentligt vunnit remissinstansernas gillande. Detsamma gäller förslaget till utformning av speciaiförfattningar, som skall anvisa att delgivningslagens förfaranden skall användas.

För egen del ansluter jag mig till ställningstagandet i departementspro­ memorian i nu berörda avseenden. Jag anser sålunda, att delgivningslagen bör bli tillämplig bara i de fall då det krävs att en handling bevisligen kom­ mer adressaten till handa eller att ett i lagen reglerat surrogat härför före­

95

ligger. En uttrycklig bestämning av delgivningsbegreppet — något som har

efterlysts av en remissinstans — anser jag dock inte behövlig.

Enligt promemorieförslaget skall lagen bli tillämplig bara på sådan del­

givning som blir aktuell i mål och ärenden hos myndighet. Jag anser det

dock fördelaktigt att lagen i tillämpliga delar får gälla även när enskild

utan samband med mål eller ärende har att ombesörja delgivning. Jag åter­

kommer härtill i specialmotiveringen till delgivningslagen (under 23 §).

Lagstiftningen bör vidare i enlighet med förslaget få en sådan utform­

ning att det framgår att delgivning skall ske på sätt som föreskrivs i del­

givningslagen utan att det i den författning som reglerar förfarandet på

ett visst område skall behöva göras uttrycklig hänvisning till delgivnings­

lagen. Det blir tillräckligt att berörd författning innehåller föreskrift om

att en handling skall delges.

Om å andra sidan det enligt speciallagstiftningen inte föreligger något

uttryckligt eller — vilket kan vara förhållandet — underförstått krav på

delgivning, skall delgivningslagen inte tillämpas. Patent- och registrerings­

verket har uttryckt farhågor att merarbete skulle uppstå för verket om la­

gens bestämmelser skulle bli tillämpliga beträffande vissa försändelser, för

vilka nu formligt delgivningsförfarande inte används. Med anledning där­

av vill jag framhålla, att delgivningslagen i sig själv inte föranleder att del-

givningskrav uppställs på områden där sådant nu inte gäller. Medger spe­

cialförfattningarna att mer formlöst förfarande för överbringande av hand­

lingar används, kommer den ordningen alltså att bestå. Skulle det bli ak­

tuellt att i en allmän förvaltningslag uppställa krav på delgivning för vissa

slag av expeditioner (t. ex. slutliga beslut), kan frågan komma i ett annat

läge. Frågan om undantag från ett sådant delgivningskrav bör komma i

fråga för viss myndighet, får emellertid övervägas i det lagstiftningsären­

det.

Delgivningslagen föreslås i promemorian också få en bestämmelse att om

det beträffande delgivning i visst slag av mål eller ärende meddelats be­

stämmelser som avviker från lagen, dessa bestämmelser i stället skall gäl­

la. Denna ordning, som har godtagits under remissbehandlingen, finner

också jag vara praktisk. En allmän delgivningslag kan inte tillgodose alla

de skiftande behov som kan föreligga på olika verksamhetsfält. I viss ut­

sträckning kan — som kommer att framgå av specialmotiveringen — redan

nu befintliga särregler behållas på områden där de har befunnits praktiska.

Kvarstår sådana regler, innebär detta alltså att delgivningslagens regler i

motsvarande ämne sätts ur spel.

Av det sist anförda framgår, att det inte är behövligt att — som läns­

styrelsen i Jönköpings län har ifrågasatt — införa särskilda undantagsbe­

stämmelser för att vissa speciella regleringar om kungörelse skall bestå

orubbade. I och med att dessa avvikande regleringar förutsätts kvarstå,

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

96

kommer delgivningslagens bestämmelser om kungörelsedelgivning inte att

bli tillämpliga på berörda områden.

Riksförsäkringsverket har framfört önskemål om att de nya delgivnings-

bestämmelserna görs tillämpliga på de allmänna försäkringskassorna, trots

att dessa inte är att anse som myndigheter i förevarande sammanhang.

Med anledning därav vill jag nämna, att föreskrifter av sådan innebörd kan

meddelas med stöd av 20 kap. 16 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Innan sådana föreskrifter kommer i fråga, behöver dock övervägas för vil­

ka av försäkringskassornas försändelser delgivningskrav behöver gälla.

Sådana överväganden torde få ske i annat sammanhang.

7.2. De skilda delgivningsförfarandena och reglerna för valet dem emellan

För domstolsväsendets del finns nu detaljerade föreskrifter om hur del­

givning genom överbringande av handling skall ske. Enligt RB och delgiv-

ningskungörelsen gäller i korta drag följande. Delgivning inom riket skall

ske genom posten, om inte rätten finner att den bör ske på annat sätt. I

första hand bör domstolsdelgivningen ske genom att handlingen i tjäns­

tebrev eller med bud sänds till den som söks. Det bifogas en blankett för er­

kännande av mottagandet, som den sökte har att återsända utan att därvid

betala porto. Om det finns särskild anledning att anta att delgivningserkän­

nande av angiven art inte kommer att lämnas, får postverket anlitas för att

utföra delgivningen i särskild ordning, som har beskrivits i det föregående.

Om domstolsdelgivningen inte går att genomföra med postens hjälp, får

stämningsmannadelgivning tillgripas. För sådan skall enligt nuvarande be­

stämmelser företrädesvis användas polismyndighet eller särskilt förordnad

stämningsman, som bor eller tjänstgör i närheten av den plats där delgiv­

ningen väntas ske.

Inom förvaltningsförfarandet gäller, som förut har redovisats, skiftande

bestämmelser på olika områden. Delvis saknas närmare bestämmelser om

förfarandet. I praktiken sker delgivning ofta på det sättet att handlingen

sänds i rekommenderat brev med begäran om mottagningsbevis. I mycket

stor utsträckning anlitas dock polismyndigheten för att verkställa delgiv­

ning i förvaltningsärenden. Vidare bör nämnas att — ehuru detta inte är

bevislig delgivning i den bemärkelse som avses i nu förevarande samman­

hang — i åtskilliga författningar har föreskrivits att meddelanden skall

skickas i rekommenderat brev, varvid ej har uppställts krav på mottag­

ningsbevis.

En annan brist i den förvaltningsrättsliga lagstiftningens delgivningsregler

är att det, frånsett vissa författningsområden, inte finns närmare före­

skrifter om s. k. surrogatdelgivning, dvs. om möjlighet att i och för delgiv­

ning lämna handling till annan än den sökte, varvid den andre har att vida­

rebefordra handlingen till den som skall delges. Därför råder ovisshet om i

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

97

vilken utsträckning surrogatdelgivning får ske inom förvaltningsförfarandet.

Avsaknaden av bestämmelser härom har i rättstillämpningen lett till att

surrogatdelgivning i regel inte har ansetts tillåten.

I departementspromemorian föreslås, att både domstolar och förvaltnings-

myndigheter skall få tillgång till de metoder för delgivning som nu står

öppna för domstolarna enligt RB och delgivningskungörelsen. Beträffande

formerna för handlings överbringande föreslås inte några nyheter, men

däremot förordas skärpta bestämmelser för att få ökad användning av enk­

lare och billigare iörfaranden och en däremot svarande minskning av de mer

kvalificerade och kostnadskrävande metoderna.

Delgivning skall enligt förslaget i första hand ske genom att handlingen

sänds med posten i vanligt brev eller lämnas med bud, varvid i båda fallen

delgivningserkännande eller mottagningsbevis begärs. I promemorian fram­

hålls att man inte kan räkna med att denna delgivningsmetod, som benämns

ordinär delgivning, kan ge resultat i alla situationer. Den förutsätts dock

komma att användas i det övervägande antalet fall.

I andra hand skall myndigheterna — dock med begränsning till vissa

särskilt angivna verksamhetsområden — enligt förslaget få använda en mer

kvalificerad delgivningsmetod som benämns särskild postdelgivning. Den

metoden motsvarar det förfarande som nu förekommer enligt RB och del­

givningskungörelsen och som innebär att delgivningsförsändelse tillställs

postverket som sedan genom sin personal verkställer en delgivningsförrätt-

ning, i regel samordnad med gängse brevutbäring.

Den tredje formen, stämningsmannadelgivning, får enligt förslaget i

promemorian tas i anspråk endast om delgivning enligt de två nyss berörda

metoderna inte kan ske. Ytterligare har inom stämningsmannadelgivningens

område skett en differentiering som siktar till att andra stämningsmän än

polismän skall anlitas i första hand och att sålunda polispersonal inte skall

få tas i anspråk för delgivningsuppdrag annat än när det verkligen behövs.

Reglerna i sistnämnt avseende föreslås bli införda i den föreslagna nya del­

givningskungörelsen. Villkoret för att polispersonal skall få anlitas är enligt

förslaget att delgivningsärendet är synnerligen brådskande eller att av annan

särskild anledning polismyndighets biträde är påkallat.

Departementspromemorians förslag beträffande de nu berörda formerna

för delgivning har genomgående bemötts positivt av remissinstanserna. I hu­

vudsak är det bara de föreslagna förutsättningarna för att polisen skall få

användas vid stämningsmannadelgivning som från några håll har önskats

ändrade. Därvid har förordats ändringar både i skärpande och i uppmjukan­

de riktning. Jag återkommer härtill i det följande.

För egen del vill jag anföra följande synpunkter i fråga om de nu behand­

lade förslagen beträffande formerna för delgivning. Det kan inte råda något

tvivel om att ordinär delgivning genom posten är den billigaste delgivnings-

formen. Detta gäller vare sig handlingen sänds i vanligt brev eller i rekom-

4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 13

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

98

menderad försändelse. Försändelsen behandlas hos postverket på samma sätt som andra försändelser av motsvarande slag. Genom sådan delgivning kan adressaten vidare nås snabbt och direkt i sin bostad eller — i vissa fall — på arbetsplatsen. En annan fördel med denna delgivningsform är, som har framhållits av poststyrelsen, att försändelsen kan eftersändas om adres­ saten har ändrat vistelseort. Delgivningsmetoden väcker också ringa upp­ märksamhet och är därför fördelaktig även för adressaten. Jag ansluter mig därför till departementspromemorians förslag att delgivning i första hand skall ske i denna form. Den bör få tillämpas av alla myndigheter vare sig de är tjänstebrevsberättigade eller inte och oavsett på vilken ort adressaten be­ finner sig. Jag räknar med att delgivning i nu berörd form kan ge resultat i ett stort antal av sådana fall där positivt resultat inte kan uppnås med den mer kvalificerade postdelgivningen enligt nuvarande bestämmelser. Vid sist­ nämnda förfarande är nämligen försändelserna i regel adresserade till den söktes bostad. Brevbäringsturerna äger rum på sådan tid att adressaten ofta befinner sig på sin arbetsplats eller på annan plats utom bostaden. Resulta­ tet blir därför ofta att försändelsen går tillbaka till myndigheten med be­ sked att adressaten inte har kunnat anträffas, varefter myndigheten förord­ nar om stämningsmannadelgivning genom polismyndighet.

Ordinär delgivning genom postförsändelse medför dock att adressaten måste medverka genom att sända tillbaka ett delgivningserkännande eller genom att bege sig till en postanstalt för att kvittera ut den rekommendera­ de försändelsen. För att delgivningsmetoden skall ge så bra resultat som möjligt bör adressaten besväras i minsta möjliga utsträckning. I detta syfte avser jag att föreslå, att Kungl. Maj :t meddelar bestämmelser som går ut på att delgivningserkännande alltid får skickas tillbaka portofritt för avsän­ daren.

Som har framgått inbegrips i ordinär delgivning genom postförsändelse både det förfarandet att till den sökte sänds brev, innehållande blankett för skriftligt erkännande av mottagandet, och förfarandet med rekommenderad försändelse med mottagningsbevis. Till den ordinära delgivningen bör i en­ lighet med promemorieförslaget och i likhet med gällande rätt hänföras också delgivning som sker genom att handling lämnas genom bud under be­ gäran om delgivningserkännande. Det ligger dock i sakens natur att sist­ nämnda form inte kommer i fråga särskilt ofta. Användningsområdet torde liksom hittills främst avse fall då den som skall delges råkar uppehålla sig i myndighetens lokaler eller har fast kontor i myndighetens närhet.

Uppenbarligen har man dessutom att räkna med fall där man inte kan förvänta att adressaten skall vara villig att medverka till att ordinär delgiv­ ning genomförs genom att skicka tillbaka ett delgivningserkännande eller genom att uppsöka en postanstalt för att kvittera ut en rekommenderad för­ sändelse. Detta gäller framför allt, om adressaten kan vinna tid genom att fördröja delgivningen eller om han helt enkelt inte bryr sig om det pågående

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

99

ärendet. Ordinär delgivning är inte heller lämplig i mycket brådskande del-

givningsfall, t. ex. när preskription är nära förestående eller när förhandling

eller törhör skall äga rum med kort varsel. Om ordinär delgivning sålunda

bedöms som utsiktslös eller om delgivningen har misslyckats därför att

adressaten inte vill medverka genom att skicka tillbaka delgivningserkän­

nande eller kvittera mottagningsbevis, måste det finnas möjlighet att anlita

andra delgivningsförfaranden. Enligt departementspromemorian skall i så­

dana fall kunna ifrågakomma särskild postdelgivning, eller — i sista hand

■— stämningsmannadelgivning.

Vad först beträffar särskild postdelgivning har från flera håll uttryckts

tillfredsställelse över att den föreslås få utbredd användning. Även jag

finner det lämpligt att denna delgivningsform tillgrips när ordinär delgiv­

ning påräknas ej leda till resultat. Som poststyrelsen har framhållit torde

den ökade användning av särskild postdelgivning som blir följden av att den

får tillämpas både av domstolar och av vissa andra myndigheter inte behöva

medföra olägenheter, eftersom ordinär delgivning bör kunna användas i ett

stort antal av de fall där man nu använder de mera kvalificerade delgiv-

ningsformerna. Jag vill i detta sammanhang understryka vikten av att myn­

digheterna inte onödigtvis använder de kvalificerade delgivningsformerna

när ordinär delgivning är möjlig.

Emellertid kan man, som har framhållits i departementspromemorian och

även av poststyrelsen, inte gå så långt att man tillåter alla myndigheter att

använda den särskilda postdelgivningen. Svårigheter uppkommer, om myn­

digheter som saknar tjänstebrevsrätt skulle få använda sig av den, eftersom

det åtminstone f. n. inte finns möjlighet att fastställa postavgiften så att

avgiften kan betalas när försändelsen lämnas till postbefordran. Behovet av

denna delgivningsform måste också växla avsevärt hos olika myndigheter.

Jag anser därför, att det genom bestämmelser av Kungl. Maj :t bör bestäm­

mas vilka myndigheter som skall få använda den särskilda postdelgivningen.

Jag vill nämna, att den avgränsning i det avseendet som har föreslagits i de­

partementspromemorian (jfr den förteckning som har fogats till det i bila­

ga 1 ingående förslaget till delgivningskungörelse) har godtagits av flertalet

remissinstanser.

Om ordinär delgivning har misslyckats eller bedöms vara utsiktslös och

särskild postdelgivning inte kan äga rum, återstår ingen annan delgivnings­

form än stämningsmannadelgivning. Enligt promemorian bör bestämmelser­

na om denna delgivningsform utformas på ett sådant sätt att polismyndig­

heternas befattning med delgivningsärendena begränsas så mycket som möj­

ligt. Under remissbehandlingen har denna principiella ståndpunkt allmänt

godtagits, och invändningar har förekommit endast från ett par håll såvitt

angår detaljutformningen av bestämmelserna i ämnet.

För min del betraktar jag det som en praktiskt och samhällsekonomiskt

viktig fråga i vad mån polisen skall få tas i anspråk för delgivningsgöro-

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

100

mål. Polisen anlitas nu i betydande utsträckning för att verkställa delgiv- ningar. Uttryckligt stöd för detta finns både i delgivningskungörelsen och i ett stort antal specialförfattningar. Skyldighet för polismyndighet att läm­ na handräckning för bl. a. delgivning föreskrivs på flera ställen i den för- valtningsrättsliga lagstiftningen. Olägenheten av att polispersonal rycks från sina normala arbetsuppgifter för att fullgöra brådskande delgivnings- uppdrag blir emellertid alltmer påfallande med hänsyn till dagens omfat­ tande brottslighet. I departementspromemorian framhålls att det är nöd­ vändigt att polispersonal inte i onödan används för andra uppgifter än de rent polisiära. Vikten av att polispersonalen utnyttjas effektivt har på se­ nare tid betonats kraftigt i olika sammanhang. Senast har i prop. 1969: 114, som gäller vissa ändringar i förundersökningsförfarandet, understru- kits att det för rättssäkerheten i samhället är nödvändigt att rättsväsendets resurser används på sådant sätt, att den allvarligare brottsligheten kan be­ mästras. Jag vill också erinra om att rikspolisstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj :t den 20 februari 1969 har framhållit det angelägna i att polispersonal används endast för uppgifter som har samband med polisverksamheten och att personalens befattning med andra göromål såvitt möjligt begränsas.

Departementspromemorians förslag innebär, att ytterligare förutsättning­ ar skapas för att komma till rätta med problemen på detta område. Det förekommer nu på sina håll att polismyndigheterna slentrianmässigt an­ litas lör delgivning i situationer då delgivningen utan tvivel kan ske på betydligt enklare sätt. En sådan onödig belastning på polismyndigheterna måste undvikas. Jag vill därför, i likhet med flertalet remissinstanser, an­ sluta mig till promemorians uppfattning att polismyndigheterna i största möjliga utsträckning bör befrias från delgivningsuppdrag. Detta tillgodoses enligt min mening väl genom att man, som har föreslagits i promemorian, bygger upp delgivningsbestämmelserna på sådant sätt att de mera kvalifi­ cerade delgivningsformerna i princip inte får användas förrän man först har prövat de enklare formerna. En ytterligare begränsning bör i enlighet med promemorieförslaget vara att, när stämningsmannadelgivning bedöms nödvändig, särskilt förordnad stämningsman och inte polis bör användas i första hand. Särskilda villkor bör sålunda uppställas för att polis skall få anlitas. De i promemorians förslag till delgivningskungörelse uppställda villkoren synes vara sådana att de fall där det inte går att undvika att polis­ myndigheten kopplas in på delgivningsförfarandet inte behöver bli många med en riktig tillämpning av bestämmelserna. Det synes därför knappast befogat att, som har ifrågasatts av bl. a. rikspolisstyrelsen, göra begräns­ ningarna när det gäller polisens medverkan i delgivningsförfarandet ännu snävare än enligt promemorieförslaget. Eftersom emellertid de bestämmel­ ser som behövs i nu berörda ämne kan meddelas av Kungl. Maj :t, såsom också har förutsatts i promemorian, har jag inte anledning att nu gå in ytterligare på hur föreskrifterna bör utformas i detalj.

Kungl. Ma j:ts proposition nr 13 år 1970

101

Genom alt, på sätt jag senare kommer att beröra, avsikten är att ett större

antal stämningsmän skall förordnas bör även svårare och mera brådskan­

de delgivningar klaras med hjälp av stämningsmän. Därmed bör man

komma från de problem som Föreningen Sveriges häradshövdingar och

stadsdomare har påtalat i sitt remissyttrande. Med anledning av vad två

länsstyrelser har uttalat om att privatpersoner som förordnats till stäm-

ningsman inte lämpligen bör sköta delgivningar i ärenden av mera öm­

tålig natur, vill jag påpeka att också de särskilt förordnade stämnings-

männen givetvis handlar under ämbetsansvar och får förutsättas fullgöra

små delgivningsuppdrag med omdöme och takt. Att ett ärende är av öm­

tålig natur far därför endast i sällsynta undantagsfall tas till intäkt för att

delgivning genom polis ges företräde framför delgivning genom särskilt

förordnad stämningsmän.

Beträffande personer som är intagna i fångvårdsanstalt, allmän vård­

anstalt för alkoholmissbrukare eller ungdomsvårdsskola bör stämnings-

mannadelgivning ske genom tjänsteman vid anstalten. I enlighet med öns­

kemål som bär framställts under remissbehandlingen avser jag att föreslå,

att man även beträffande personer som vistas på sjukvårdsinrättningar

skall anlita tjänstemän vid inrättningen för att verkställa delgivningen.

I dessa fall kommer sålunda inte stämningsmannaförordnande att behövas.

Det bör anmärkas att, utöver nu behandlade delgivningsmetoder, kom­

mer i fråga anslags- eller kungörelsedelgivning. Dithörande frågor behand-

lar jag i närmast följande avsnitt. Vidare bör nämnas sådan form av del­

givning som benämns »spikning» och som innebär att handling i slutet

kuvert fästs på den söktes husdörr (jfr 33 kap. 12 § andra stycket RB).

Härtill återkommer jag i specialmotiveringen. Det finns emellertid anled­

ning att i anslutning härtill beröra den av delgivningscentralen i Stockholm

väckta frågan om att stämningsmän skulle ges möjlighet att begära hand­

räckning hos överexekutor för att få tillträde till lägenhet för delgivning

med person som vägrar öppna dörren. Enligt min mening måste en sådan

ordning medföra betänkligheter med hänsyn till intresset av att skydda

privatlivets helgd. Övertygande skäl har inte anförts för att intresset av att

delgivning kommer till stånd i ena eller andra fallet skulle väga så tungt

att ett ingrepp av ifrågavarande art framstår som motiverat. Jag framläg­

ger därför inte något förslag i denna del.

En annan fråga som bör tas upp i detta sammanhang är i vad mån det

bör krävas att delgivning sker personligen med den som är enskild part

i en rättegång eller ett administrativt förfarande. För denne är det en viktig

rättssäkerhetsgaranti att han far del av handlingar och annan utredning

som skall ligga till grund för avgörandet. Emellertid kan kravet på delgiv­

ning i regel inte ställas sa högt att ett mål eller ärende aldrig kan avgöras

utan att parten personligen har delgetts allt material som avgörandet skall

grundas på. Visst utrymme måste ges för förfaranden som medger att

Kung i Maj:ts proposition nr 13 år 1970

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

handling avlämnas utan personlig kontakt med den som skall nås men ändå på sådant sätt att det kan presumeras att denne slutligen erhåller meddelandet (s. k. surrogatdelgivning). Sådant förfarande behövs framför allt, om parten har avvikit eller håller sig undan på annat sätt i avsikt att hindra ett avgörande. Ytterligare förekommer fall då det med hög grad av sannolikhet kan antas att den som söks för delgivning får del av hand­ lingen, även om den lämnas till någon i hans bostad eller — beträffande rörelseidkare m. fl. — på hans kontor. I RB finns utförliga bestämmelser som gör det möjligt att delge på annat sätt än genom att lämna handlingen till den sökte personligen. Behovet av sådana bestämmelser är uppenbarli­ gen inte mindre när det gäller en mångfald områden inom förvaltningen.

I departementspromemorian har RB:s bestämmelser om surrogatdelgiv­ ning fått tjäna som förebild, när det har gällt att utforma motsvarande be­ stämmelser i delgivningslagen. Hänsyn har dessutom tagits till vissa del- givningssituationer, som är mera vanliga inom förvaltningsförfarandet. Som exempel på sådana situationer nämns det fallet att man vill nå en obe­ stämd krets av personer för delgivning. Liksom i 33 kap. RB har delgiv- ningsbestämmelserna i delgivningslagen fått subsidiär karaktär, vilket innebär att de skall gälla endast i den mån avvikande bestämmelser om delgivning inte har meddelats i annan lag eller författning. Tanken är så­ lunda att i specialförfattningar vid behov skall anges när på grund av ifrågavarande måls eller ärendes beskaffenhet surrogatdelgivning skall vara utesluten.

Under remissbehandlingen har departementspromemorians nu redovisade principer för regleringen av surrogatdelgivningen godtagits. Även jag kan i stort biträda förslaget i den delen.

Emellertid finns det anledning att särskilt uppmärksamma frågan om vilka delgivningssituationer som är sådana att krav på personlig delgivning bör uppställas och sålunda surrogatdelgivning inte bör tillåtas. Ehuru jag ännu inte berört frågan om anslags- eller kungörelsedelgivning, vill jag nämna att för sådan delgivningsforms del uppkommer ett helt parallellt problem. De här anförda synpunkterna äger därför tillämpning även på sådan delgivning.

I 33 kap. 13 § RB föreskrivs att surrogatdelgivning och kungörelsedelgiv­ ning inte får användas vid delgivning av stämning i brottmål. Vid delgiv­ ning av stämning i tvistemål får de tillämpas endast om det finns anled­ ning att anta att den sökte har avvikit eller håller sig undan på annat sätt. Inskränkningar av liknande karaktär finns i nykterhetsvårdslagens, social­ hjälpslagens och barnavårdslagens delgivningsbestämmelser. I åtskilliga författningar, som jag får anledning att behandla i specialmotiveringen, föreskrivs begränsningar på det sättet att det anges att det vid delgivning av vissa handlingar skall iakttas vad som är föreskrivet om delgivning av stämning i tvistemål.

103

I departementspromemorian uttalas att en allmän delgivningslag som

skall vara tillämplig på hela förvaltningsområdet bör innehålla endast så­

dana inskränkningar som gäller i både domstolsprocessen och förvaltnings-

förfarandet. De inskränkande bestämmelser som finns i RB och de övriga

lagar som nämndes nyss avses stå kvar i dessa lagar. Ytterligare uttalas, att

begränsning av liknande art kan behövas också i annan lagstiftning i för-

valtningsrättsliga ämnen. Det bör enligt promemorian åstadkommas genom

att, när olika förvaltningsrättsliga författningar i framtiden ses över, man

får överväga i vad mån tillämpningen av de allmänna delghmingsbestäm-

melserna behöver inskränkas på samma sätt som har skett i RB beträffan­

de surrogat- och kungörelsedelgivning i vissa fall.

Det helt övervägande antalet remissinstanser har godtagit promemorians

tankegångar även i dessa delar. Emellertid är det två instanser — social­

styrelsen och länsstyrelsen i Stockholms län — som ställer sig tveksamma

till tanken att frågan om begränsningar i vissa delgivningsformers använd­

ning skulle övervägas först senare. Det nämns i yttrandena flera exempel

på författningar där begränsningar beträffande surrogatdelgivning anses

behövliga redan nu (jfr slutet av avsnitt 5.2.).

Enligt min mening är socialstyrelsens och länsstyrelsens betänkligheter

välgrundade. Om delgivningslagen med föreslaget innehåll i nu aktuell del

genomförs, kommer möjlighet till surrogatdelgivning att formellt stå öppen

på åtskilliga områden av förvaltningen där regler om sådan delgivning nu

inte finns och delgivningsformen därför inte anses tillämplig. I flertalet fall

lär detta inte vara någon nackdel utan tvärtom en fördel, men man måste

också räkna med att det — utanför de författningsområden där uttryckligt

krav på personlig delgivning nu gäller och enligt förslaget också skall bestå

i framtiden — förekommer ärendetyper där personlig delgivning måste

anses påkallad. En del exempel återfinns som nämnts i de nyss angivna

yttrandena. En kartläggning för att få en fullständig överblick över sådana

ärenden skulle bli mycket tidskrävande, eftersom det inte är fråga endast

om genomgång av ett stort författningsmaterial utan även om att mate­

riellt bedöma mångskiftande ärendetyper med sikte på vilka delgivnings­

regler vederbörande typ kräver. Jag vill nämna, att mycket arbete har krävts

redan för den genomgång som i detta lagstiftningsärende har gjorts för att

— rent formellt — anpassa speciallagstiftningens delgivningsregler till del­

givningslagens terminologi och systematik. Enligt min mening bör inte de

redan hårt belastade lagstiftningsresurserna tas i anspråk för en ny arbets­

uppgift av förut antydd art. Man bör därför följa promemorians linje att

omprövning av speciallagstiftningens delgivningsregler får anstå tills de

skilda författningarna överses i annat sammanhang. För att det i ett över­

gångsskede inte skall bli ett för stort tillämpningsområde för surrogatdel­

givning, synes det lämpligt att, som har framkastats av länsstyrelsen i

Stockholms län, ge myndigheterna en viss befogenhet att pröva om ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

104

ärendes beskaffenhet är sådan att annat än personlig delgivning inte bör komma i fråga. Beträffande utformningen av en bestämmelse i ämnet åter­ kommer jag i specialmotiveringen till 1 § delgivningslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

7.3. Kungörelse- eller anslagsdelgivning

Om den som avses med delgivning saknar känt hemvist eller om det av annan anledning inte går att få reda på var han finns, kan handlingen inte överbringas till honom personligen eller till någon som kan beräknas lämna den vidare till honom. Om delgivningen avser stora eller obestämda personkretsar kan visserligen ett överbringande åstadkommas men detta är både kostnadskrävande och arbetsamt.

Beträffande den förstnämnda situationen finns det i 33 kap. 12 § RB för rättegångsväsendets del bestämmelser om hur man skall förfara. Bestäm­ melserna innebär, att handlingen skall anslås i rättens kansli och att med­ delande härom skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och eventuellt också i annan tidning. Förfarandet benämns kungörelsedelgivning. I RB finns även vissa bestämmelser om delgivning med stora eller obestämda personkretsar. Sålunda gäller i fråga om byalag, härad och tingslag att del­ givning skall ske genom kyrkokungörande i förening med anslag i rättens kansli (33 kap. 16 § första stycket och 19 § andra stycket RB). I 33 kap. 16 § andra och tredje styckena RB finns vidare bestämmelser om delgivning med delägare i gruva som ägs av flera gemensamt och med delägare i ge- mensamhetsfiske.

För förvaltningsförfarandet saknas enhetliga bestämmelser om delgivning i nu angivna situationer. När det gäller delgivning med bortovarande, före­ kommer i vissa fall en analogisk tillämpning av 33 kap. 12 § RB. I övrigt kan, när vederbörande författning inte anvisar kungörande i en eller annan form, delgivning inte komma till stånd.

Skall inom förvaltningsförfarandet delgivning äga rum med en stor eller obestämd personkrets, sker detta vanligen genom kungörande i kyrka. Reg­ ler härom finns i KBr den 5 januari 1808 om delgivning av länsstyrelsernas och kollegiernas avgöranden och kommunikationsresolutioner i sådana eko­ nomi- eller politimål som rör antingen hela menigheter eller ett mycket stort antal personer. Vid sidan av kyrkokungörandet förekommer andra former av kungörelser med ungefär samma funktion. Som medium för dessa kungörelser kan i huvudsak ifrågakomma myndighets anslagstavla, postanstalts anslagstavla eller kommuns anslagstavla.

Frågan om reformering av bestämmelserna om delgivning genom olika former av kungörande har diskuterats länge. Reformsträvandena har i första hand gällt kungörelsedelgivning inom förvaltningsområdet. På sena­ re tid har dock även RB:s regler i detta hänseende blivit föremål för kri­ tiska omdömen. Efter remissbehandlingen av besvärssakkunnigas förslag

105

— som gick ut på att bestämmelserna om delgivning genom kungörande

i kyrka skulle ersättas av delgivning genom anslag på postanstalts anslags­

tavla — togs frågan upp till ny behandling i justitiedepartementet. Besvärs-

sakkunnigas tanke att kungörande i kyrka skulle ersättas av någon form av

delgivning genom anslag godtogs tämligen allmänt av remissinstanserna,

men olika meningar uttalades när det gällde valet av anslagstavla. Utta­

landen gjordes sålunda till förmån för både kommunens officiella anslags­

tavla och myndighetens egen anslagstavla. Användande av postanstalts an­

slagstavla avstyrktes från många håll.

I departementspromemorian diskuteras två alternativ för utformning av

bestämmelser om delgivning i de situationer som avses här. Det ena går ut

på att delgivning skall ske genom anslag och det andra innebär att delgiv-

ningen skall ske genom annonsering i pressen. Anslagsalternativet får där­

vid förord. Som skäl för denna ståndpunkt åberopas att delgivning så ofta

bildar utgångspunkt för beräkning av besvärs- och andra fataiietider. Dess­

utom skulle enligt promemorian det dra alltför stora kostnader, om del­

givning i ifrågavarande fall genomgående skulle ske genom annonsering i

tidning. I departementspromemorian föreslås därför att anslagsdelgivning

skall ske genom att handlingen hålls tillgänglig viss tid hos myndigheten

eller på plats, som myndigheten bestämmer, och att meddelande härom

och om handlingens huvudsakliga innehåll anslås. Förslaget innebär, att

uppsättandet av anslag blir det konstitutiva elementet i delgivningen. För

att göra förfarandet mera effektivt föreslås att anslaget skall kompletteras

genom att meddelande av samma innehåll som anslaget tas in i lämplig tid­

ning. Denna föreskrift är dock inte obligatorisk. Tidningsmeddelande skall

sålunda ske endast om man har anledning att räkna med att den sökte

därigenom får reda på var handlingen finns. Även viss annan komplettering

föreslås för speciella situationer. I fråga om valet av anslagstavla innebär

promemorieförslaget den skillnaden mot besvärssakkunnigas förslag att det

förordas att kommunens officiella anslagstavla skall användas.

Departementspromemorians förslag att konstitutiva verkningar bör kny­

tas till anslag och inte till annons i tidning har flertalet remissinstanser god­

tagit. Däremot har departementspromemorians val av anslagstavla mött kri­

tik från en del håll. Med hänsyn till att kommunernas storlek i många fall

kommer att ökas väsentligt efter genomförandet av kommunindelningsre-

formen ifrågasätts sålunda om förfarandet är tillräckligt effektivt. Även

kostnadshänsyn anses tala mot att anslag sker på kommuns anslagstavla.

Anslaget bör i stället enligt ifrågavarande remissinstanser ske på myndig­

hetens egen anslagstavla. Anslag på kommuns anslagstavla anses dock kun­

na användas som komplettering, när det gäller ärenden av mera lokal natur.

Några remissinstanser, däribland informationsutredningen, förordar att

annonsering görs till konstitutivt element vid delgivning av det slag som

avses här. Både i sitt remissyttrande och i sitt sedermera avgivna betänkan-

4f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 13

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

106

de om kungörelseannonsering framhåller informationsutredningen vikten av att meddelanden i största möjliga utsträckning når dem som avses med delgivning. Anslag på anslagstavla är enligt utredningen ingen effektiv form för att nå detta syfte. Informationsutredningens förslag går ut på att en­ dast tidningsannonsering skall komma i fråga som generellt obligatoriskt medium för delgivning med personer som av en eller annan anledning inte kan nås med personlig delgivning. I ärenden av riksomfattande karaktär bör annonsen införas i Post- och Inrikes Tidningar och i ärenden av lokal natur bör ortstidningar användas. Enligt utredningen kan den omständigheten att delgivning ofta bildar utgångspunkt för beräkning av besvärs- och andra fatalietider inte anses utgöra fullgott skäl för att man inte skall kunna an­ vända sig av den mera effektiva form av bekantgörande som annonsering utgör. Inte heller finner informationsutredningen att den kostnadsökning som dess förslag kommer att medföra utgör skäl för att inta en annan ståndpunkt.

Innehållet i vissa remissyttranden över departementspromemorian föran­ ledde nya överväganden inom justitiedepartementet om utformningen av bestämmelserna om anslagsdelgivning. Dessa överväganden redovisades i en remisspromemoria som sändes ut för yttrande tillsammans med informa­ tionsutredningens betänkande. Remisspromemorian gick ut på att det skulle bli obligatoriskt att meddelandet anslås i myndighetens lokal och att konsti­ tutiva verkningar i första hand skulle anknytas till att anslag har skett på detta sätt. För att göra anslagsdelgivningen så effektiv som möjligt skulle det enligt remisspromemorian även kunna göras obligatoriskt att meddelan­ det införs i lämplig tidning. Anslag på kommuns anslagstavla föreslogs kun­ na förekomma men endast som stödjande medium i vissa situationer, då anslag av lokal natur är av värde.

Det förslag till utformning av bestämmelserna om anslagsdelgivning som jag har redovisat sist har vunnit anslutning hos de flesta remissinstanserna. I flera remissyttranden har betonats att det från rättssäkerhetssynpunkt är ett ofrånkomligt krav att det finns en säker utgångspunkt för beräkning av besvärs- och andra fatalietider. Informationsutredningens förslag att konsti­ tutiva verkningar skall knytas till annonsering i tidning anses enligt dessa remissinstansers mening inte lämpligt. Bl. a. har framhållits att problem kan uppstå när kungörandet skall ske i flera tidningar. Om det därvid in­ träffar att kungörelsen kommer in på olika dagar i olika tidningar, uppkom­ mer problem när det gäller att fastställa utgångspunkten för en fatalietid. Med ett anslagsförfarande skulle dessa svårigheter inte uppkomma. Flera re­ missinstanser lägger också vikt vid kostnadssynpunkten och framhåller att ett system med tidningsannonsering ställer sig dyrare. De remissinstanser som har ställt sig avvisande till remisspromemorians förslag och förordat den lösning som föreslås av informationsutredningen har betonat annonse­ ringens fördelar i effektivitetshänseende.

För egen del vill jag anföra följande synpunkter på frågan om vilken me­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

tod som skall väljas för den delgivningsform som avses här. De nya be­

stämmelserna bör utformas mot bakgrunden av de typfall som avses med

nuvarande bestämmelser om kungörelsedelgivning. Man har sålunda att räk­

na med dels det fallet att den som söks för delgivning inte har känt hem­

vist och det inte heller i övrigt kan klarläggas var han finns, dels det fallet

att han visserligen har hemvist men det visar sig att delgivning inte kan ske

där och man har anledning att anta att den sökte håller sig undan, dels det

fallet att delgivning skall ske med en obestämd krets personer eller med en

så stor krets att det inte kan krävas personliga meddelanden till var och en.

Den första frågan måste självfallet bli vilket förfarande — anslag eller

tidningsannonsering — som ger den största sannolikheten för att den som

söks för delgivning får kännedom om meddelandet. Någon tvekan kan inte

råda om att tidningsannonsering, allmänt sett, måste ges försteg från den

synpunkten. Även om annonsering sålunda antas vara mest ägnad att ge re­

sultat, kan man dock fastslå att utsikterna att verkligen nå ett resultat lika

fullt är synnerligen små i många fall. I all synnerhet gäller det fall av den

första kategorien som nyss nämndes. Frågan är då om det förhållandet skall

få leda till att man nöjer sig med ett i princip mindre effektivt förfarande,

t. ex. anslag i myndighetens lokal. Detta skulle i så fall innebära, att man

accepterar att delgivningsåtgärden får karaktären av en ren formalitet eller

symbolisk åtgärd. Även om verkligheten många gånger är sådan att det inte

tjänar något till att göra mer än en symbolisk åtgärd, är det inte tillfreds­

ställande att bygga upp systemet med utgångspunkt härifrån. Rättssäker­

hetssynpunkter talar för att det effektivaste — eller minst ineffektiva —

förfarandet tillgrips så länge det finns någon möjlighet att den sökte nås på

det sättet. Ett skäl för denna ståndpunkt är också att det i vissa fall kan vara

svårt att förutsäga om utsikterna att nå den sökte i praktiken verkligen är

obefintliga. Det hittills anförda talar för att tidningsannonsering bör väljas

som huvudmetod för att ge spridning åt meddelande som skall delges i nu

avsedda fall. Praktiska och ekonomiska hänsyn talar dock för att en sådan

regel inte bör gälla helt undantagslöst. Är det uppenbarligen meningslöst att

införa annons i tidning, bör anslag i myndighetens lokal kunna komma i

fråga.

De invändningar som har riktats mot att ha tidningsannonsering som hu­

vudmetod för delgivning i nu avsedda fall har som nämnts framför allt gällt

att det blir vissa olägenheter när det gäller att fastslå utgångspunkt för be­

svärs- och andra fatalietider som skall räknas från delgivningsdagen. De

synpunkter som har anförts i det avseendet anser jag vara i och för sig

beaktansvärda. Emellertid bör det uppmärksammas att det med tidnings­

annonsering inte är nödvändigt att, som informationsutredningen har tänkt

sig, låta dagen för annonsens införande i tidning bli avgörande när det gäller

att fastslå utgångspunkten för fatalietidernas beräkning. Man kan i stället

använda samma teknik som förekommer i departementspromemorian såvitt

angår anslagsdelgivning, nämligen att ha en schablonmässig regel om att

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

107

108

delgivning skall anses ha skett viss angiven tid efter det att publicerings- förfarande initieras. Enligt promemorians förslag skulle delgivning anses ha skett på sjunde dagen efter det att handlingen har blivit tillgänglig och meddelande härom anslagits på anslagstavla. På motsvarande sätt kan man vid tidningsannonsering ha en schablonregel som anger att delgivning anses ha skett på sjunde dagen efter det att kungörelsedelgivning beslutades. En sådan regel behöver kompletteras med en föreskrift om att annonsering skall ske inom sju dagar från beslutet om kungörelsedelgivning. Bestäm­ melser av nu angiven innebörd för med sig samma fördelar som departe­ mentspromemorians förslag innebär och som många remissinstanser uppen­ barligen har funnit utslagsgivande. Sålunda får man en utgångspunkt för fatalietidernas beräkning som är lätt att fastställa och som låter sig fast­ ställas redan när delgivningsåtgärderna påbörjas. Vidare kan därigenom slutdagen för ifrågavarande frist från början beräknas och anges i det an­ nonserade meddelandet, och det blir därmed ett tydligare besked om vad de berörda har att iaktta. Arbetstekniskt blir det också en fördel att få arbets­ momenten i delgivningsgöromålen koncentrerade till det tillfälle då delgiv- ningsförfarandet sätts igång. Den här beskrivna uppläggningen förutsätter att i akt, på dagboksblad eller i diarium görs anteckning om när kungörelse­ delgivning beslutas.

Om bestämmelserna om kungörelsedelgivning genom tidningsannonsering utformas på nu angivet sätt, anser jag att remisskritiken mot användande av detta medium i allt väsentligt förlorar sin grund.

Ytterligare har under remissbehandlingen framhållits att tidningsannon- seringen medför större kostnader än anslagsdelgivning. Jag skall behandla kostnadsfrågan närmare i nästa avsnitt. Redan nu kan förutskickas att den kostnadsökning som uppkommer i nu behandlat avseende enligt min mening inte blir av sådan storlek att förslaget om kungörelsedelgivning genom tidningsannonsering av den anledningen bör falla. Jag vill också erinra om att det förslag i remisspromemorian, som fick den största anslutningen under remissbehandlingen, innebar att tidningsannonsering skulle vara ett obligatoriskt komplement till den som huvudform föreslagna anslagsdelgiv- ningen. Jämfört med det förslaget innebär den nu behandlade ordningen inte någon merkostnad. Emellertid är det självfallet angeläget att man inte drar på sig andra eller större kostnader än som motiveras av ändamålet med delgivningsförfarandet. Som nämnts bör annonsering inte komma i fråga om den är uppenbarligen meningslös, dvs. när det kan tas för visst att den som söks för delgivning inte kommer att nås av meddelandet i tid­ ning (t. ex. när det är känt att han har lämnat landet för lång tid sedan). En ytterligare begränsning bör — i överensstämmelse med vad som nu gäl­ ler enligt 33 kap. 12 § första stycket sista punkten RB — vara att när bortovarande söks för delgivning det skall räcka att kungörelsedelgivning sker en gång i vederbörande mål eller ärende. Vid ytterligare behov av del­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

givning i samma mål eller ärende bör anslag på myndighetens anslagstavla

räcka.

I enlighet med det anförda förordar jag att i delgivningslagen införs

bestämmelser om kungörelsedelgivning av följande innebörd. Vid sådan

delgivning skall handlingen hållas tillgänglig viss tid hos myndigheten

eller på plats som myndigheten bestämmer. Meddelande härom införs i

lämplig tidning inom sju dagar från det beslut om kungörelsedelgivning

fattades. Är införande i tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelan­

det i stället anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Sistnämnda för­

farande får också användas när i fråga om bortovarande kungörelsedelgiv­

ning har skett och därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ären­

de. Delgivning skall anses ha skett på sjunde dagen efter beslutet om kun­

görelsedelgivning. Frågan om val av tidning berörs i specialmotiveringen.

Det bör tilläggas att delgivningslagen bör innehålla en bestämmelse som

motsvarar nuvarande 33 kap. 23 § första stycket RB, vari föreskrivs bl. a.

att om delgivning inte har skett enligt kapitlets föreskrifter rätten kan för­

ordna om ny delgivning. En sådan föreskrift föranleder bl. a. att om genom

förbiseende eller av annan anledning annonsen har influtit för sent i tid­

ningen, förfarandet får göras om. Det kan tilläggas att det normalt måste

förväntas att en tid på sju dagar skall vara fullt tillräcklig för att få in

annonsen i tidningen.

En annan fråga är i vad mån det bör finnas komplement till huvudme­

toden för kungörelsedelgivning. En allmän mening synes vara att det för

vissa delgivningssituationer är lämpligt att — utöver huvudmetoden —

använda också anslag på kommuns anslagstavla. Detta är också min upp­

fattning. I mål och ärenden som rör ett flertal intressenter i viss bygd får

en sådan delgivningsform påräknas bli av praktiskt värde.

När det gäller förutsättningarna för att kungörelsedelgivning skall få

användas, innebär promemorieförslaget att man väsentligen anknyter till

vad som nu enligt RB gäller för rättegångsväsendets del. I likhet med re

missinstanserna anser jag detta vara en riktig linje. Flertalet av detaljerna

återkommer jag till i specialmotiveringen, där jag också behandlar den

närliggande frågan om s. k. spikning som nu regleras i 33 kap. 12 § andra

stycket andra punkten RB.

En särskild fråga när det gäller den närmare utformningen av delgiv­

ningslagens bestämmelser om kungörelsedelgivning vill jag dock beröra re­

dan nu. I åtskilliga författningar, särskilt sådana som angår fastighetsför-

hållanden, finns nu bestämmelser om kollektivdelgivning med ägare till

samfälld mark som tillhör flera fastigheter. Därvid gäller att när de sär­

skilda delägarna i samfälligheten skall kallas till förrättning eller samman­

träde, kallelsen får skickas till en av delägarna för övriga delägares räk­

ning. I kungörelse om förrättningen eller sammanträdet skall anges vem

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

109

no

som på detta sätt har fått kallelsen. Kungörelsen skall i sådant fall anslås i socken- eller rådstuga eller på annan lämplig plats i kommunen. Departe­ mentspromemorians förslag till central reglering av hithörande situationer som innebär att meddelande i dessa fall skall sändas till varje känd person som söks för delgivning under hans vanliga adress, om det kan ske utan be­ tydande kostnad eller besvär, har ansetts medföra oklarhet vid tillämpning­ en. Under remissbehandlingen av förslaget i den delen uttalades från flera håll önskemål om att för de fall då anslagsdelgivning skall ske med obe­ stämda personkretsar eller med ett stort antal personer, ges möjlighet att skicka meddelande till någon eller några av de personer som ingår i kret­ sen för att vara tillgängligt för de övriga. Jag kan instämma i att den ut­ formning som föreskriften om sändande av meddelande har fått i departe­ mentspromemorian kan leda till svårigheter i tillämpningen. Med beaktan­ de av de synpunkter som har framförts under remissbehandlingen föreslår jag därför, att föreskriften om meddelande får sådan utformning att med­ delande skall sändas till någon eller några av de personer som söks för del­ givning att vara tillgängligt för alla dem som avses med delgivningen. Vi­ dare bör föreskrivas att statlig myndighet och kommun alltid skall erhålla sådant meddelande. Självfallet är det ingenting som hindrar att meddelan­ de skickas även till andra juridiska personer. Sålunda kan det vara lämp­ ligt att på detta sätt underrätta bolag som ingår bland delägarna i en sam­ fällighet om kungörelsedelgivning. Delgivningen kan exempelvis avse en för­ rättning som äger rum långt från den ort, där bolaget har sitt säte. Någon särskild föreskrift härom anser jag inte nödvändig. I

I åtskilliga specialförfattningar finns bestämmelser om att förrättning, sammanträde eller annat dylikt skall bekantgöras på visst sätt. Bestäm­ melsernas utformning varierar, men vanligast är att det föreskrivs kungö­ rande i kyrka och införande i tidning inom orten. De föreskrivna åtgärder­ na har ett delgivningssyfte även om de i regel inte formellt har utfor­ mats såsom föreskrifter om delgivning i egentlig mening. Det skulle kunna övervägas att för berörda fall föreskriva delgivning i vederbörande special- författning, vilket i så fall skulle leda till att delgivningslagens regler, bl. a. om kungörelsedelgivning, blir tillämpliga. Emellertid torde det, såsom också promemorians ståndpunkt är, inte vara av behovet påkallat att in­ föra ett formellt delgivningskrav i berörda situationer. Det får anses till­ räckligt att, med anslutning till gällande ordning, ha ett allmängörande i vissa former och lämna därhän exempelvis om och i så fall vid vilken tid­ punkt delgivning skall anses ha skett. De skäl som har fått fälla utslaget när det har gällt kungörelsedelgivningens utformning gör sig emellertid gällande även när det gäller de aktuella bestämmelserna om allmängöran­ de av förrättning o. dyl. Det primära sättet att sprida kännedom om visst

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

in

förhållande bör därför även i de sammanhangen vara annons i tidning.

Kungörande i kyrka bör däremot i stort sett utrensas som publicerings-

metod, något som förutsattes redan i prop. 1968: 151.

1 departementspromemorian redovisas ett stort antal författningar med

bestämmelser av nyss berörd art. Som jag kommer att beröra närmare i

följande avsnitt tar jag nu inte upp fråga om ändring i alla de redovisade

författningarna. Undantag görs framför allt i fråga om författningar som

inom en tämligen snar framtid skall ersättas av ny lagstiftning eller i varje

fall bli föremål för ingripande översyn. Ytterligare är att framhålla att

det måste påräknas att det finns författningar med föreskrift om kyrko-

kungörande, vilka författningar inte har uppmärksammats i förevarande

lagstiftningsärende.

1 enlighet med det nu sagda kommer föreskrifter om kyrkoltungörande

att tills vidare finnas kvar här och var i lagstiftningen. Jag vill erinra

om att den förut nämnda lagen (1968: 687) om ändring i lagen (1942: 117)

med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka innebär, att om det i lag

eller förlattning är föreskrivet att kungörelse skall läsas upp i kyrka

anslag i stället skall ske på sätt och plats som Kungl. Maj :t föreskriver.

Den anslagsform som därvid i första hand förutsätts komma i fråga är

kommuns anslagstavla. Detta innebär, att i de författningar där bestäm­

melser om kyrkokungörande kvarstår förfarandet i praktiken i stället

kommer att bli att anslag sker, enligt hittillsvarande planer på kommuns

anslagstavla.

Av det sagda följer att kommuns anslagstavla behöver tas i anspråk för

vissa delgivningskungörelser och för vissa andra meddelanden som skall

offentliggöras i delgivningssyfte. lanspråktagandet får visserligen avsevärt

mindre omfattning än som förutsattes i departementspromemorian, vari

anslag på kommuns anslagstavla föreslogs bli det primära sättet för kun-

görelsedelgivningen. Emellertid torde det ändå föreligga ett behov av att —

som föreslogs i promemorian — uttryckliga bestämmelser övervägs om så­

dan tavlas användning för vissa delgivningsändamål.

De grundläggande bestämmelserna om kommunens anslagstavla finns

i 14 § kommunallagen och 15 § kommunallagen (1957: 50) för Stockholm.

Av dessa bestämmelser som handlar om kungörelse om fullmäktigsam-

manträden framgår att varje kommun måste anordna en kommunens an­

slagstavla. Fullmäktiges ordförande ansvarar för att lagbestämda medde­

landen om fullmäktiges sammanträden, protokolljustering m. m. anslås på

kommunens anslagstavla. I motiven till bestämmelserna sägs dock att kom­

munens anslagstavla kan användas även för icke-kommunala tillkänna­

givanden, dock endast efter fullmäktiges bestämmande.

Även om den nya användningen av anslagstavlan enligt vad som nyss har

sagts blir av mindre omfattning torde den nödvändiggöra särskilda bestäm­

melser om anslagstavlans användande för andra än kommunala ändamål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

112

Jag anser att kommunernas skyldighet att upplåta kommunens officiella anslagstavla för anslag enligt delgivningslagen och annan författning bör slås fast i en särskild lag.

Lagens innehåll torde inte behöva bli särskilt omfattande. Till att börja med behöver slås fast att kommunen är skyldig att verkställa anslag som med stöd av lag eller annan författning påkallas av myndighet eller enskild. Vidare behövs förskrifter om vad den som enligt författning får påkalla sådant anslag har att iaktta. Därvid bör gälla att framställning skall ske hos kommunstyrelsen. Samtidigt bör till styrelsen lämnas eller sändas den handling som skall anslås och uppgift om den tid varunder anslag skall ske. Denna handling kan i och för sig utgöras av själva den urkund som skall bekantgöras, t. ex. eu kallelse till förrättning. Är det förhållandet, behövs inga särskilda bestämmelser, eftersom det bara blir fråga om att sätta upp den handlingen. Det kan emellertid också vara lämpligt att i stäl­ let för att anslå den handling vars innehåll skall bekantgöras, anslå ett mera kortfattat meddelande om denna. Det bör därför finnas föreskrifter om hur detta meddelande skall vara utformat. Sådana föreskrifter finns visserligen i den föreslagna delgivningslagen, men eftersom man har att räkna också med andra anslagsfall bör i förevarande lag ges generella be­ stämmelser om sådant meddelandes form. Det är därvid naturligt att be­ stämmelserna utformas så att de korresponderar mot delgivningslagen. Så­ lunda bör föreskrivas att när anslaget skall avse ett meddelande om att annan handling finns tillgänglig för någon att ta del av, meddelandet skall innehålla uppgift om sistnämnda handlings huvudsakliga innehåll, om den plats där den hålls tillgänglig och om den tid varunder detta sker.

Det bör i detta sammanhang uppmärksammas att i vissa fall enskild kommer att ha att påkalla anslag, t. ex. styrelse för vissa samfälligheter när sammanträde utlyses. I sådana fall synes inte lämpligt att den enskilde fritt får bestämma var man skall förvara den handling som nämns i med­ delandet. Det synes lämpligast alt föreskriva att handlingen i sådant fall genomgående skall hållas tillgänglig hos kommunstyrelsen.

När det är myndighet som påkallar anslag, bör det ankomma på denna att bestämma i vilken kommun anslaget skall ske. Har enskild påkallat an­ slaget, bör det dock ske en kontroll att valet av kommun inte blir godtyck­ ligt eller olämpligt på annat sätt. Kontrollen kan lämpligen anordnas så att om kommunen finner att anslaget bör ske i annan kommun, frågan får hän- skjutas till länsstyrelsen för avgörande. Sådant hänskj utande bör också vara möjligt om hinder av annan anledning finnes föreligga för anslag som påkallas av enskild, t. ex. om det meddelande som begärs anslaget är otyd­ ligt eller ofullständigt. Beslut om hänskj utande och andra verkställighetsåt- gärder ankommer på styrelsen eller annan nämnd som kommunen föreskri­ ver. Det kan förutsättas att delegation sker från nämnden till ledamot eller suppleant eller till tjänsteman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

113

Jag vill betona, alt det inte kommer att bli några betungande åtgärder för

kommunerna i förevarande hänseende. Med hänsyn särskilt till den upp­

läggning av delgivningslagens kungörelsedelgivningsbestämmelser som för­

ordas här, blir anslagen på kommuns anslagstavla inte särskilt talrika. De

ifrågakommer huvudsakligen när stödjande medium anses önskvärt vid

tillämpning av delgivningslagen och när i speciallagstiftningen föreskrivs

kungörande i kyrka. I sistnämnt avseende vill jag erinra om att ett stort

antal föreskrifter om kyrkokungörande nu föreslås skola utgå. Vidare kom­

mer under nära förestående eller pågående lagstiftningsarbete ytterligare

föreskrifter av nämnd innebörd att utgå (t. ex. ur fastighetsbildnings- och

inskrivningslagstiftning).

7.4. Övriga frågor

Utöver reglering av de frågor jag redan har behandlat innebär departe­

mentspromemorians förslag till delgivningslag att flertalet av delgivnings-

bestämmelserna i 33 kap. RB får motsvarigheter i delgivningslagen. För­

valtningsmyndigheterna avses sålunda inte bara få tillgång till de förfaran­

den för delgivning som nu står öppna för domstolarna utan även i övrigt

få närmare regler om vad som skall gälla i delgivningssammanhang.

Promemorians förslag till delgivningslag i de delar som jag inte har be­

rört i de föregående avsnitten har i huvudsak godtagits av remissinstanser­

na. Även jag har funnit att de föreslagna bestämmelserna i flertalet avseen­

den är lämpliga. I vissa, huvudsakligen detalj betonade frågor förordar jag

dock vissa jämkningar enligt vad som kommer att framgå av specialmoti­

veringen till delgivningslagen. Flera av jämkningarna har skett för att till­

godose remissynpunkter.

En delgivningsbestämmelse i 33 kap. RB som i promemorian inte före­

slås få någon motsvarighet i den nya lagstiftningen är föreskriften i kapit­

lets 7 § att delgivning inte får ske där gudstjänst pågår eller sammankomst

för gemensam andaktsövning eljest äger rum. I motiven anförs att det är

självklart att de som sköter delgivningsgöromål har att iaktta detta och att

särskild föreskrift därför inte behövs. I likhet med remissinstanserna an­

sluter jag mig till denna uppfattning.

Beträffande promemorians förslag till följdändringar i andra författ­

ningar kan anföras följande.

Förslaget om vissa för domstolväsendet speciella delgivningsbestämmel-

ser, vilka avses få ha kvar sin placering i 33 kap. RB, har i huvudsak god­

tagits av remissinstanserna. Jag anser också att förslaget i allt väsentligt

bör följas i det avseendet. Till ett par detaljfrågor återkommer jag i special­

motiveringen.

Vid utarbetandet av följdändringar i övrigt har i promemorian dels ge-

nomgåtts skilda författningar för att kartlägga vilka föreskrifter som finns

om sättet att verkställa delgivning, dels undersökts i vad mån ändringar i

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

114

dessa föreskrifter bör ske för att göra delgivningslagen tillämplig. Sakligt opåkallade avvikelser har därvid föreslagits skola utgå. I en del fall innebär författningarnas delgivningsbestämmelser att vissa delgivningsförfaranden inte skall få användas. Dessa bestämmelser har i promemorian översetts, varvid har eftersträvats att erforderliga undantag från delgivningslagens be­ stämmelser i möjligaste mån utformas på samma sätt i de olika författning­ arna. Det har också befunnits att vissa författningar innehåller föreskrif­ ter om behörighet att mottaga delgivningar, vilka föreskrifter blir obehöv­ liga genom att delgivningslagen föreslås få bestämmelser i det ämnet. Även i övrigt har specialförfattningar översetts för att åstadkomma överensstäm­ melse med delgivningslagens terminologi.

I likhet med remissinstanserna har jag funnit att promemorians lös­ ningar av nu berörda frågor i regel kan godtas. Vissa jämkningar bör dock ske på sätt närmare kommer att framgå vid redovisning av de olika förslagen.

En avvikelse från promemorieförslagen av mera allmän räckvidd bör dock behandlas redan nu. Enligt promemorian skulle ändringar för att få överens­ stämmelse med delgivningslagens system och terminologi ske även i författ­ ningar, vars återstående giltighetstid kan bedömas bli tämligen kort eller vilka i allt fall får påräknas bli föremål för översyn inom den närmaste framtiden. Sålunda föreslogs ändringar i ett sammanlagt ganska stort antal bestämmelser i lagen (1926: 326) om delning av jord å landet, lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad, förordningen (1875:42 s. 1) angående lagfart å fång till fast egendom, förordningen (1875: 42 s. 12) angående in­ teckning i fast egendom, lagen (1917: 189) om expropriation, lagen (1921: 299) om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter, lagen (1939: 608) om enskilda vägar samt i vissa ytter­ ligare författningar som ansluter till vissa av de nu nämnda. Med hänsyn till pågående lagstiftningsarbete på dessa författningsområden har jag dock fun­ nit det mest tilltalande att inte nu göra ändringar i författningarnas bestäm­ melser om delgivning eller kungörande. Även om ny lagstiftning på berörda områden träder i kraft senare än en ny delgivningslag, synes några större olägenheter inte kunna uppkomma om äldre bestämmelser om delgivning eller kungörelse blir gällande under en övergångstid. Jag framlägger därför inte nu något förslag till ändrade delgivning^- eller kungörelsebestämmelser på berörda författningsområden. Även ett par andra av promemorians för­ slag till följdändringar har fått utgå, eftersom där avsedda jämkningar är obetydliga och utan egentlig saklig betydelse.

I detta avsnitt vill jag slutligen något beröra de ekonomiska verkningarna av den föreslagna delgivningslagen. En kostnadsminskning, jämfört med nu­ läget, måste kunna förväntas genom den uppläggning som delgivningsbe- stämmelserna föreslås få i den nya delgivningslagen. Dessa innebär nämli­ gen, att delgivning i första hand skall ske genom att handlingen sänds med

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

115

posten med begäran om delgivningserkännande och att de mera kvalificerade

delgivningsformerna inte får användas förrän ordinär delgivning har miss­

lyckats eller efter noggrann prövning bedöms utsiktslös. Beträffande de obe­

tydliga kostnaderna för de enklare delgivningsformerna vill jag hänvisa till

poststyrelsens yttrande över departementspromemorian. Jag vill vidare

erinra om den begränsning av polismyndigheternas medverkan i delgiv-

ningsförfarandet som föreslås. Att detta från samhällsekonomisk synpunkt

innebär en vinst framstår som självklart.

En viss kostnadsökning, jämfört med nuläget föranleds av de nya be­

stämmelserna om kungörelsedelgivning. När det gäller att bedöma storleken

av denna kostnadsökning, kan viss ledning erhållas från de uppgifter om

kostnader för en utökad kungörelseannonsering som redovisas i informa-

tionsutredningens betänkande (s. 46—47) och som avser framtida kungö­

relseannonsering över huvud taget och sålunda även annan publicerings­

verksamhet än sådan som hänger samman med delgivning. Utredningen räk­

nar med att utredningens förslag leder till en ökning av kostnaderna för an­

nonsering i ortspressen med 50 procent. I kronor räknat emotses en årlig

kostnadsökning med omkring 100 000 kr. för staten och omkring 400 000 kr.

för kommuner, enskilda m. fl. Utredningen framhåller att kostnadsökningen

i viss mån motverkas av att andra kostnadskrävande media såsom länskun-

görelserna föreslås slopade. Som redan har antytts måste vid bedömningen

av dessa siffror beaktas att den annonsering som blir nödvändig med anled­

ning av de av mig nu framlagda förslagen utgör endast en begränsad del av

den annonsering som informationsutredningen behandlar. Erfarenheter­

na av tillämpningen av nu gällande bestämmelser om kungörelsedelgiv­

ning ger också anledning att förmoda att annonseringen i delgivningssyfte

inte kommer att bli särskilt omfattande. 8

8. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats för­

slag till

1) delgivningslag,

2) lag om ändring i rättegångsbalken,

3) lag om ändring i ärvdabalken,

4) lag om ändring i lagen (1925: 221) om bulvanförhållande i fråga om

fast egendom,

5) lag om ändring i lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egen­

dom,

6) lag om ändring i lagen (1968: 349) om hyresnämnder,

7) lag om ändring i lagen (1925: 334) om rätt i vissa fall för nyttjande-

rättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,

8) lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred,

116

9) lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar, 10) lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna,

11) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske, 12) lag om ändring i lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden, 13) lag om ändring i vattenlagen (1918: 523), 14) lag om ändring i lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled, 15) lag om ändring i förordningen (1845: 50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

16) lag om ändring i lagen (1895: 64) om handelsbolag och enkla bolag, 17) lag om ändring i konkurslagen (1921: 225), 18) lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1), 19) lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808), 20) lag om ändring i lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

21) lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångs­ balken,

22) lag om ändring i lagen (1957: 132) med särskilda bestämmelser an­ gående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.,

23) lag om ändring i lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fastig- hetsböcker för landet,

24) lag om ändring i gruvlagen (1938: 314), 25) lag om ändring i uranlagen (1960: 679), 26) lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag, 27) lag om ändring i skogsvårdslagen (1948: 237), 28) lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse, 29) lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar, 30) lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård, 31) lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp, 32) lag om ändring i lagen (1936: 56) om socialregister, 33) lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97), 34) lag om ändring i lagen (1961: 262) om försäkringsdomstol, 35) lag om vissa anslag på kommuns anslagstavla, 36) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623), 37) lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring,

38) lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vis­ sa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.,

39) lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967: 198). Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bi­ laga 3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Kurigl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

117

9. Lagförslagen

9.1. Förslaget til! delgivningslag

Mot departementspromemorians förslag till indelning av delgivningslagen

i olika avsnitt har ingen erinran gjorts under remissbehandlingen. Lagen

har i likhet med förslaget i promemorian indelats i sex avsnitt som har

fått rubrikerna allmänna bestämmelser, vem som skall sökas för delgiv­

ning, delgivning genom att handlingen lämnas till annan än den sökte,

kungörelsedelgivning m. in., när delgivning skall anses ha skett i vissa fall

och övriga bestämmelser. Även indelningen i paragrafer överensstämmer

med den i departementspromemorian. I fråga om de särskilda paragraferna

har remissbehandlingen lett till att en del ändringar har gjorts. Dessa är i

huvudsak av formell natur. En del sakliga ändringar har också företagits.

Allmänna bestämmelser

1 §

1 paragrafen anges delgivningslagens tillämpningsområde.

Gällande bestämmelser. Bestämmelserna om delgivning i 33 kap. RB gäller

för de allmänna domstolarna, domstol i vattenmål, ägodelningsrätt, expro-

priationsdomstol, arbetsdomstolen och åklagare. Enligt taxeringsförord-

ningen gäller liknande bestämmelser i taxeringsprocessen. 1 33 kap. 27 § RB

sägs emellertid att om avvikande bestämmelser har getts i lag eller författ­

ning de avvikande bestämmelserna skall tillämpas. Sådana avvikande be­

stämmelser finns bl. a. i 96 § lagen om aktiebolag, 46 § lagen om sparbanker,

36 § lagen om ekonomiska föreningar, 94 § växellagen (1932: 130), 72 §

checklagen (1932: 131) och i vissa paragrafer i patentlagen (1967:837).

Departementschefen. Delgivningslagen skall bli tillämplig på delgivning i

mål eller ärende hos domstol och annan myndighet. Detta framgår av para­

grafens första stycke. I fortsättningen av lagen talas endast om myndighet,

varvid åsyftas även domstol.

Ibland knyts självständiga beslutsfunktioner till tjänster vilka i organi­

satoriskt hänseende hör till viss myndighet. Som exempel kan nämnas kam-

maradvokatfiskalsämbetet hos kammarkollegiet, inskrivnings- och konkurs-

domare hos de allmänna underrätterna och taxeringsintendenter hos läns­

styrelserna. Även i dessa fall blir delgivningslagen tillämplig. Lagen bör

också få tillämpas av bergmästare.

Bestämmelser om delgivning finns också utanför rättegångs- och förvalt-

ningsförfarandet. Att delgivningslagen skall vara tillämplig också i sådana

fall följer av 23 § andra stycket.

118

I delgivningslagen ges allmänna föreskrifter om de olika tekniska åtgär­ der som får användas, när delgivning skall ske. En förutsättning för att del­ givningslagen skall bli tillämplig är att det föreskrivs i annan författning att delgivning skall ske. Står det bara att en handling skall sändas med pos­ ten, skall delgivningslagen alltså inte tillämpas. I samband med arbetet med delgivningslagen bär en genomgång gjorts av de viktigaste författningarna för att få dem att stämma överens med delgivningslagens terminologi och teknik. I annan författning bör sålunda klart anges om ett tillkännagivande skall ske genom delgivning eller om det kan ske på ett mindre formbundet sätt.

Delgivningslagen är avsedd att få väsentligen samma karaktär som lagen (1954: 355) om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut, vil­ ken kan bli tillämplig i alla typer av mål eller ärenden. I ett flertal författ­ ningar finns emellertid speciella delgivningsföreskrifter för vissa slag av mål eller ärenden. Sådana avvikande bestämmelser finns i vissa författning­ ar på vilka exempel nämndes inledningsvis under denna paragraf i avsnittet »Gällande bestämmelser». Min avsikt är inte att sådana delgivningsföreskrif­ ter skall upphävas genom delgivningslagen. Denna lag skall tillämpas en­ dast i den mån delgivningsförfarandet inte är reglerat i annan ordning. Emellertid kan det i samband med att specialförfattningarna ses över av andra skäl övervägas, om inte vissa särskilda delgivningsregler kan upphä­ vas så att de ersätts av de allmänna bestämmelserna i delgivningslagen. I paragrafens andra stycke har tagits in en bestämmelse som innebär att del­ givningsföreskrifter som har meddelats beträffande visst slag av mål eller ärende och som avviker från delgivningslagen skall gälla framför denna lag.

De avvikande bestämmelserna i andra författningar kan ha den innebör­ den att delgivning måste ske med den sökte personligen och att följaktligen surrogatdelgivning eller anslagsdelgivning inte får användas. Nu gällande bestämmelser av sådan innebörd har vid arbetet med följdändringarna inte omprövats i sak utan endast formellt anpassats till delgivningslagens be­ stämmelser. Som jag framhöll i den allmänna motiveringen (under 7.2.) har man emellertid att beakta, att det kan förekomma mål och ärenden av sådan natur att — även om detta inte uttryckligen anges i vederbörande författ­ ning — surrogatdelgivning eller kungörelsedelgivning inte lämpligen bör komma i fråga. Exempel på författningsområden där mål och ärenden av den typen förekommer har nämnts i det föregående. I enlighet med de syn­ punkter som jag anförde i den allmänna motiveringen bör med tanke på så­ dana mål och ärenden införas en bestämmelse som ålägger myndigheterna att göra en lämplighetsprövning huruvida surrogat- eller kungörelsedelgiv­ ning bör komma i fråga. Min tanke är inte att en sådan bestämmelse skall behöva finnas på lång sikt. Vid den översyn av förvaltningsrättsliga special- författningar som sker successivt bör bedömas om personlig delgivning skall krävas beträffande vissa handlingar eller i vissa situationer, och i så fall bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

119

uttrycklig bestämmelse härom skrivas in i författningen. Med hänsyn här­

till skulle kunna övervägas att den aktuella föreskriften i delgivningslagen

skulle kunna tas upp bland övergångsbestämmelserna. Emellertid har man

att räkna med att det blir ett ganska långt övergångsskede innan alla berör­

da författningar har hunnit ses över. Det är också mindre tilltalande att eu

bestämmelse som blir principiellt och praktiskt betydelsefull tas upp som

övergångsbestämmelse med därav följande risk att den kan bli förbisedd av

de tillämpande myndigheterna. Av dessa skäl har jag stannat för att bestäm­

melsen bör tas in i själva lagen. Jag har ansett det lämpligast att den får sin

plats i 1 § andra stycket, eftersom den naturligt anknyter till regeln i detta

styckes första punkt som ju handlar om de fall där uttryckliga föreskrifter

om avvikelser från delgivningslagen finns. Den nu diskuterade regeln tar

sikte på fall där uttrycklig föreskrift om avvikelse inte finns men där spe­

cialförfattningen får anses förutsätta att personlig delgivning skall ske. Mot

bakgrunden av det anförda har jag funnit att bestämmelsen bör ges lydel­

sen att, även om så ej uttryckligen föreskrivs i annan författning, 12—15 §§

delgivningslagen inte skall tillämpas, om myndigheten finner att det på

grund av målets eller ärendets beskaffenhet föreligger särskilda skäl mot

delgivning i den ordning som anges i nämnda paragrafer.

Vid tillämpningen av den behandlade regeln om viss lämplighetsprövning

om surrogat- eller kungörelsedelgivning bör kunna användas, torde myndig­

heterna i viss utsträckning kunna få ledning av förarbetena till aktuell spe­

cialförfattning. I övrigt får det bli en allmän bedömning vad målets eller

ärendets beskaffenhet kräver. Därvid kan RB:s bestämmelser (nuvarande 33

kap. 13 §) och även de specialförfattningar där uttryckliga föreskrifter om

personlig delgivning nu finns ge viss vägledning. Anledning att anse person­

lig delgivning erforderlig torde framför allt föreligga när det kan bli fråga

om åtgärd av särskilt ingripande betydelse för den enskilde, såsom frihets­

berövande eller annan inskränkning i den personliga handlingsfriheten, ut­

dömande av vite eller annat åläggande av ekonomisk förpliktelse och åter­

kallelse av tillstånd eller i övrigt förlust av rättighet av ej oväsentlig bety­

delse. I analogi med vad som gäller för rättegångsmålen torde personlig del­

givning i främsta rummet kunna bli behövlig, när den enskilde skall under­

rättas om att mål eller ärende av antydd art har väckts mot honom. Vid

senare meddelanden torde däremot krav på personlig delgivning oftast kun­

na undvaras. I likhet med vad som gäller beträffande stämning i tvistemål

får anses berättigat att vara liberalare med surrogatdelgivning om anledning

förekommer att den sökte har avvikit eller eljest håller sig undan. I sam­

manhanget bör framhållas att man inte har anledning att underskatta effek­

tiviteten i surrogatdelgivningen. Det är att märka att överbringandet av

handlingen till hushållsmedlem eller annan (jfr 12 §) följs av ett särskilt

meddelande som sänds med posten under den söktes vanliga adress. Hittills­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

120

varande erfarenheter av detta förfarande ger vid handen att det är mycket sällan som den sökte själv inte nås av delgivningshandlingarna.

Jag vill betona, att de bedömningar som enligt det sagda ankommer på myndigheterna inte torde bli av särskilt krävande art. Tämligen snart lär en fast praxis växa fram hos berörda myndigheter. I och med det torde det — att döma av erfarenheterna vid domstolarna — regelmässigt bli en ren rutinsak att göra ifrågavarande bedömning som i praktiken sker genom att man väljer blankett för delgivningsförrättningen, dvs. oftast om man skall använda blankett som ger utrymme för surrogatdelgivning eller inte. När riktlinj erna väl finns, är detta ett bestyr som i allmänhet kan klaras av ansvarig handläggare inom biträdespersonalen.

Slutligen bör understrykas att det nu behandlade problemet praktiskt sett får begränsade proportioner med tanke på att ordinär delgivning (vanlig postförsändelse med begäran om delgivningserkännande eller mottagnings­ bevis) avses komma till användning i första hand.

2

§

I paragrafen anges att delgivning ombesörjs av myndigheten men under vissa villkor kan ankomma på part. Bestämmelsens motsvarighet i RB finns i 33 kap. 4 §.

Gällande bestämmelser. Domstolsdelgivning sker enligt 33 kap. 4 § RB ge­ nom rättens försorg. Om part begär det, kan delgivningen anförtros åt ho­ nom, om det kan ske utan olägenhet. Har åklagare utfärdat stämning, skall delgivningen ske genom hans försorg. Åklagare har också rätt att ombesörja delgivning av kallelser och förelägganden som han själv har utfärdat. För­ undersökning i brottmål kan ledas av åklagare eller polismyndighet enligt 23 kap. 3 § RB. Delgivning av kallelse eller beslut under förundersökning ombesörjs av den som har utfärdat kallelsen eller meddelat beslutet. Delgiv­ ning i förvaltningsförfarandet sköts i regel av myndigheten. UL innehåller inga delgivningsbestämmelser för processen inför överexekutor, men över- exekutor torde i allmänhet ålägga sökanden att ombesörja delgivning med förklaranden. I fråga om ansökan om att få ta strömfall i anspråk enligt 1 kap. 14 § VL skall delgivning enligt samma stadgande ske genom sökan­ dens försorg. I vissa andra fall har part en obetingad rätt att, om han begär det, få ombesörja delgivningen själv (t. ex. 5 § lagen om utmätningsed, 94 § växellagen, 72 § checklagen och 5 § lagsökningslagen).

Enligt 32 kap. 2 § RB skall rätten vid partsdelgivning förelägga parten viss tid inom vilken delgivning skall ha skett och delgivningsbevis ha kom­ mit in till rätten. Kommer inte beviset in inom förelagd tid, skall rätten i re­ gel förordna om ny delgivning. Avser delgivningen stämning eller vade-, besvärs- eller revisionsinlaga och har delgivningsbevis inte kommit in när

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

121

rätten företar målet, är partens talan förfallen, om motparten inte har in­

ställt sig eller avgivit svaromål, genmäle eller förklaring.

Besvärssakkunniga. Som huvudregel föreslog de sakkunniga, att delgiv­

ning skulle ske genom myndighetens försorg men att part under vissa för­

utsättningar efter begäran skulle kunna anförtros att ombesörja delgiv-

ningen själv.

Remissyttranden. Besvärssakkunnigas förslag att delgivning enligt huvud­

regeln skall ske genom myndighetens försorg lämnades utan erinran. Från

några håll framfördes önskemål att myndigheten skulle få möjlighet att

ålägga en part att ombesörja delgivning även om han inte har begärt detta.

Vidare framhölls att myndigheten borde ha rätt att förklara partens talan

förfallen, om parten inte fullgör delgivningsuppdraget.

Promemorian. Förslaget i promemorian överensstämmer med det förelig­

gande förslaget. Av motiven framgår att det inte ansetts lämpligt med be­

stämmelse om att part skulle kunna åläggas att sköta delgivning även

om han inte själv har begärt det. Det framhålls att en sådan bestämmelse

skulle kunna medföra att huvudregeln om delgivning genom myndighetens

försorg sattes ur spel.

Departementschefen. Bestämmelserna i RB synes ha fungerat fullt till­

fredsställande. I stor utsträckning vilar skyldigheten att ombesörja delgiv­

ning även i förvaltningsförfarande! på myndigheten. Departementsprome­

morians förslag att delgivning enligt huvudregeln skall ombesörjas av myn­

digheten har inte väckt gensaga från remissinstansernas sida. Jag ansluter

mig till promemorians förslag i detta hänseende. Som huvudregel har där­

för upptagits den bestämmelsen att delgivning ombesörjs av myndigheten.

Av bestämmelsen torde utan vidare följa att åklagare eller polismyndighet

på samma sätt som nu skall ombesörja vissa delgivningar av handlingar

som de själva har utfärdat. Nuvarande bestämmelser i 33 kap. 4 § andra

och tredje styckena behövs alltså inte längre.

En part kan ha ett berättigat intresse av att själv få sköta delgivningen.

Bl. a. kan förhållandena vara sådana att parten har bättre möjligheter att

ge anvisningar om var den sökte kan anträffas. Om parten begär det, bör

myndigheten därför ha möjlighet att uppdra åt parten att ombesörja del­

givningen. Enligt RB drabbas part som inte fullgör uppdraget av påföljd

endast i vissa särskilda delgivningsfall (32 kap. 2 § andra stycket första

punkten). Domstolen skall i övrigt själv se till att delgivning sker. I prome­

morian har föreslagits att sist angivna ordning skall gälla även i förvalt-

ningsförfarandet.

Under remissbehandlingen har länsstyrelsen i Gävleborgs län anfört, att

myndigheten bör kunna föreskriva att partens talan förfaller, om han inte

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

122

har kommit in med bevis om delgivning eller begärt anstånd eller sänt in handlingarna till myndigheten med begäran att myndigheten skall ta över delgivningsbestyret inom den tid som har föreskrivits. Härigenom skall man enligt länsstyrelsen kunna undvika att både myndigheten och parten försöker delge efter den förelagda tiden. Jag har dock inte funnit anledning att frångå promemorieförslaget i denna del. Det kan därvid anmärkas att den nyssnämnda bestämmelsen i 32 kap. 2 § RB har fått liten praktisk be­ tydelse.

De bestämmelser i lagen om utmätningsed, växellagen, checklagen och lagsökningslagen som ger parten obetingad rätt att delge själv om han be­ gär det anser jag böra gälla även i fortsättningen. Att dessa bestämmelser tar över regeln att delgivning ombesörjs av myndigheten framgår av 1 § andra stycket delgivningslagen.

Kammarrätten har i anslutning till den nu behandlade 2 § upplyst, att dess utslag i flertalet fall delges genom vederbörande länsstyrelses försorg. Denna ordning grundar sig på en sedan länge utbildad praxis och har visst stöd dels i kungörelsen (1916: 338) angående sättet för skriftväxling mellan domstolar, civila, militära och ecklesiastika myndigheter samt ämbets- och tjänstemän i tjänsten rörande ärenden, dels i 43 § Kungl. Majrts stadga (1959: 545) för kammarrätten. Kammarrätten önskar, att denna ordning för delgivning av domstolens utslag behålls. Detta kan enligt kammarrätten åstadkommas bäst genom en bestämmelse av generell räckvidd, som even­ tuellt kan tas upp i en lag rörande förfarandet vid domstolen.

Enligt kungörelsen angående sättet för skriftväxling mellan domstolarna m. fl. rörande ärenden får länsstyrelse eller annan ämbetsmyndighet anlitas som mellanhand, när frågan rör person, vars hemvist inte är med säkerhet känd, eller område, som inte kan bestämmas utan medverkan av länssty­ relse eller sådan myndighet. Så får också ske om saken är av beskaffenhet att vara av betydelse för länsstyrelsens eller annan anlitad ämbetsmyndig- hets verksamhet, eller dess särskilda kontroll eller yttrande är nödvändigt med hänsyn till sakens vikt. I Kungl. Maj:ts cirkulär (1933: 614) om till- lämpningen av föreskrifterna i 1916 års kungörelse erinras om angelägen­ heten av att föreskrifterna i kungörelsen noggrant iakttas, så att inte läns­ styrelse eller annan ämbetsmyndighet anlitas som mellanhand vid delgiv­ ning i andra fall än när sådant är påkallat med hänsyn till bestämmelserna i kungörelsen. I 43 § i stadgan för kammarrätten uttalas att, där så finnes lämpligt, till part eller annan riktat föreläggande eller meddelande får del­ ges genom vederbörande länsstyrelse eller genom myndighet, som har med­ delat det beslut som prövningen i målet gäller.

Som framgår av redogörelsen för de bestämmelser som har åberopats av kammarrätten har domstolen endast för vissa fall stöd för att anlita läns­ styrelserna för delgivning. Införs den nya delgivningslagen, synes inte längre finnas anledning att ha kvar omgången att kammarrätten använder sig av

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

123

länsstyrelserna för delgivningsbestyren. Kammarrätten får själv tillgång till

alla delgivningsmetoder som föreskrivs i lagen, och det naturliga och prak­

tiska måste vara att kammarrätten, i likhet med övriga domstolar och andra

myndigheter, ombesörjer de egna delgivningsåtgärderna. Eftersom det förut­

sätts att delgivningsformen ordinär delgivning skall få den största använd­

ningen, vore det f. ö. direkt opraktiskt med en ordning som innebär att en

myndighets delgivningsbestyr övervältrades på annan myndighet. På grund

av det anförda anser jag inte motiverat med någon lagstiftningsåtgärd av

den art som kammarrätten har satt i fråga.

Statens utlänningskommission anser, att delgivningsbestämmelserna bör

utformas så att kommissionen får möjlighet att delge genom den lokala

polismyndigheten även i fortsättningen. Till detta vill jag säga, att jag inte

avser att föreslå någon ändring i utlänningslagstiftningens bestämmelser

om överbringande av handlingar. Jag vill dock erinra om vad som har an­

förts i den allmänna motiveringen om det angelägna i att polispersonal inte

i onödan belastas med delgivningsuppgifter.

Slutligen vill jag nämna, att jag under 15 § kommer att beröra vad som

bör iakttas om det, sedan parten har fått delgivningsuppdrag, visar sig att

kungörelsedelgivning behövs.

3

§

I paragrafen meddelas huvudreglerna om de olika delgivningsmetoderna

och om valet mellan dem. I viss mån finns motsvarighet till dessa bestäm­

melser i 33 kap. 5 § RB och 4—8 §§ delgivningskungörelsen.

Gällande bestämmelser. Beträffande nuvarande ordning hänvisas till redo­

görelserna i avsnitt 2 och 4.2.

Promemorian. Promemorieförslaget överensstämmer i stort med det före­

liggande förslaget. I det sistnämnda har gjorts vissa tillägg som berörs i

det följande. — Regleringen i frågan vilka myndigheter som skall få an­

vända särskild postdelgivning bör enligt promemorian ske genom delgiv­

ningskungörelsen. Beträffande den närmare innebörden av förslaget i den

delen får jag hänvisa till Bilaga 1.

Departementschefen. Jag har i den allmänna motiveringen redovisat de

principiella överväganden som ligger till grund för den föreslagna regle­

ringen i denna del. Jag kan därför nu inskränka mig till vissa huvudsak­

ligen tekniska frågor.

Som har framhållits i den allmänna motiveringen är det från alla syn­

punkter mest lämpligt, att delgivning om möjligt sker genom vanligt brev

med begäran om delgivningserkännande eller genom rekommenderat brev

med mottagningsbevis. Formuleringen av 3 § framhäver, att delgivning i

första hand skall ske på något av dessa två sätt. Eftersom dessa delgivnings-

124

former är avsedda att användas i normalfallen och tillämpas i första hand, kallas sådant delgivningssätt ordinär delgivning. Det bör erinras om att ett gott resultat av delgivningsmetoden ordinär delgivning förutsätter att för­ sändelserna sänds ut i god tid.

Till ordinär delgivning hänförs också att handling lämnas med bud under begäran om delgivningserkännande. Något större användningsområde för denna delgivningsform är, liksom hittills, inte att påräkna. Metoden torde främst komma i fråga vid delgivning med annan myndighet som finns i när­ heten eller när den sökte råkar befinna sig i den delgivande myndighetens lokaler, varvid handlingen kan förmedlas till honom genom någon tjänste­ man vid myndigheten. Trots att metoden sålunda inte används så ofta, bör den betecknas som ordinär delgivning, eftersom den har i huvudsak samma karakteristika som de förut nämnda formerna för ordinär delgivning.

Om ordinär delgivning inte kan genomföras eller på förhand kan anses utsiktslös, innebär förslaget att myndigheten skall anlita postverket som ombesörjer att handlingen lämnas till den sökte i särskild ordning. Detta förfarande kallas nu postdelgivning och i förslaget särskild postdelgivning. Jag vill framhålla vikten av att myndighetens bedömning att en ordinär del­ givning är utsiktslös verkligen föregås av en noggrann prövning.

Av praktiska skäl kan inte alla myndigheter f. n. få tillgång till delgiv­ ningsmetoden särskild postdelgivning. Vilka som skall få använda meto­ den bör, som föreslås i promemorian, regleras genom bestämmelser av Kungl. Maj :t. Jag vill i detta sammanhang tillägga att, liksom f. n. är för­ hållandet, postverket av organisatoriska skäl inte kan tillhandagå med sär­ skild postdelgivning på alla adressorter.

Om särskild postdelgivning inte är möjlig eller om försök med särskild postdelgivning har misslyckats eller om sådan delgivning av något skäl inte bör försökas, återstår att delge genom stämningsman eller annan vars intyg är fullt bevis om att delgivning har skett. Denna delgivningsmetod kallas stämningsmannadelgivning. Frågan om vilka intyg som skall anses vara fullt bevis om delgivning behandlas närmare under 25 §.

I förhållande till förslaget i departementspromemorian har 3 § komplet­ terats såtillvida att även delgivningsformen kungörelsedelgivning presente­ ras i denna paragraf. Det förefaller nämligen lämpligt att i det avsnitt som innehåller allmänna bestämmelser ge en samlad presentation av samtliga delgivningsformer. Närmare bestämmelser om delgivningsförfarandet bör liksom nu meddelas av Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

4 §

Paragrafen gäller befordran av meddelande genom telegraf m. m.

Departementschefen. För rättegångsväsendets del gäller enligt 33 kap. 6 § första stycket sista punkten RB, att meddelande som skall delges kan be­

125

fordras genom telefon eller telegram till den som skall verkställa delgiv-

ningen. Närmare bestämmelser om förfarandet får meddelas av Kungl.

Maj:t, och sådana har getts i delgivningskungörelsen. Motsvarande regler

som dem i RB har ansetts böra ingå även i delgivningslagen. Därmed klar­

görs att det även inom förvaltningsförfarandet är möjligt att genom telegraf

eller telefon underrätta den som skall verkställa delgivningen om innehållet

i meddelandet. Med de tekniska framsteg som görs på det teletekniska om­

rådet bör man även räkna med andra liknande sätt för att underrätta del-

givningsmannen om meddelandets innehåll. Jag tänker närmast på telex

som redan nu används i stor utsträckning inom polisväsendet. Närmare be­

stämmelser om tillvägagångssättet vid användningen av berörda metoder

bör liksom nu meddelas av Kungl. Maj :t.

5

§

I denna paragraf behandlas delgivning utomlands.

Departemenschefen. Promemorians förslag i denna del innebär, att 33 kap.

It § första stycket RB i sak oförändrad förs över till delgivningslagen. Nå­

gon erinran mot förslaget har inte gjorts under remissbehandlingen. Även

jag har fnnnit, att en bestämmelse av föreslaget innehåll bör finnas i en

allmän delgivningslag. Det förtjänar att påpekas att bestämmelsen inte in­

nebär att delgivning utomlands måste ske enligt där gällande rätt. Den ut­

säger endast, att delgivning som har skett enligt vederbörande utländska

lagstiftning skall godtas även om det tillämpade förfarandet inte hade fått

tillämpas vid delgivning i Sverige. F. n. gäller enligt 33 kap. 13 § RB undan­

tag på den punkten såvitt angår delgivning av stämning i brottmål. Samma

undantag avses kvarstå enligt den föreslagna bestämmelsen i 33 kap. 6 § RB.

6

§

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur handling skall överbringas

vid delgivning. RB:s bestämmelser i samma ämne finns i 33 kap. 6 §.

Gällande bestämmelser. Delgivning i rättegång sker enligt 33 kap. 6 §

första stycket RB genom att handlingen i huvudskrift eller bestyrkt avskrift

lämnas till den som söks för delgivning, om annat inte följer av andra be­

stämmelser. Om karta, ritning eller annan bilaga av vidlyftig beskaffenhet

har fogats vid handling som skall delges, får bilagan hållas tillgänglig på

x-ättens kansli i stället för att lämnas till den sökte. Underrättelse härom skall

då fogas vid den handling som delges. Enligt 33 kap. 2 § RB är part skyldig

att tillhandahålla avskrifter av handling som skall delges. Gör han inte det,

får rätten göra avskrifter av handlingen på partens bekostnad.

Även inom förvaltningsförfarandet förekommer det att delgivning sker

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

126

genom att handlingen hålls tillgänglig och att underrättelse härom sänds till den som skall delges. Detta delgivningssätt används företrädesvis, när vid­ lyftiga handlingar skall delges. Som exempel kan nämnas 17 § byggnads­ stadgan om utställande av plan till granskning, 23 § 3 mom. gruvlagen om tillgänglighållande av ansökningshandlingar i ärende om utmål, 152 § taxe- ringsförordningen om tiligänglighållande av fastighetstaxeringslängd och 40 § lagen om val till riksdagen om framläggande av röstlängd för gransk­ ning.

Besvärssakkunniga. Enligt 5 kap. 2 § första stycket i den föreslagna lagen om förvaltningsförfarandet skulle som huvudregel gälla att handling delges genom att överbringas i huvudskrift eller bestyrkt avskrift till den med vil­ ken delgivning skall ske. I 5 § finns särskilda bestämmelser om delgivning av handling som är vidlyftig eller inte lämpligen kan mångfaldigas. Delgivning av sådan handling föreslås kunna ske genom att handlingen viss tid hålls tillgänglig hos myndigheten och meddelande därom och om handlingens innehåll lämnas till den med vilken delgivning skall ske eller som är behörig att ta emot handlingen för denne, innan denna tid börjar löpa. De sakkun­ niga anförde, att huvudregeln bör vara att handling delges genom att lämnas till den med vilken delgivning skall ske. Det inträffar emellertid i förvalt­ ningsförfarandet att handling som skall delges är mycket vidlyftig. I patent-, väg- och planärenden kan det t. ex. bli fråga om att delge omfattande rit­ ningar och beskrivningar. Det möter ej sällan betydande svårigheter att delge genom att överbringa handlingarna till den sökte. Det bör därför alltjämt finnas möjlighet att delge genom att hålla handlingarna tillgängliga. Prak­ tiska svårigheter att delge genom att lämna över handlingen kan uppkomma också i de fall när det endast finns en huvudskrift som bör få ligga kvar hos myndigheten och som inte lämpligen kan mångfaldigas, t. ex. när en större akt skall delges. I regel torde visserligen de flesta handlingar kunna mångfal­ digas genom ljuskopiering eller på annat liknande sätt utan alltför stora kostnader och svårigheter men det kan inträffa fall då handlingar inte kan mångfaldigas utan betydande kostnader och besvär. En handling torde i allmänhet böra hållas tillgänglig hos den myndighet som handlägger ären­ det. Om den som söks för delgivning bor långt från myndigheten, kan det komma i fråga att hålla handlingen tillgänglig hos myndighet på eller i när­ heten av den ort där den sökte uppehåller sig, t. ex. hos åklagarmyndighet, kronofogdemyndighet, lokal skattemyndighet, distriktslantmätare, drätsel­ kammare, kommunalnämnd eller på pastorsexpedition. Den tid under vilken handlingen skall hållas tillgänglig bör bestämmas så att den sökte får skä­ ligt rådrum för att ta del av handlingen.

Remissyttranden. Den av besvärssakkunniga föreslagna huvudbestämmel­ sen godtogs allmänt men från flera håll framfördes önskemål att delgivning

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

127

genom att handlingen hålls tillgänglig skulle få ett vidsträcktare använd­

ningsområde. Regeringsrättens ledamöter framhåller sålunda, att sådan del­

givning sker i betydande utsträckning inom förvaltningen. Anledningen här­

till antas vara att avskrifter av handling som skall delges ofta inte finns till

hands och att det skulle innebära en avsevärd belastning för myndigheterna

att i sådana fall behöva ombesörja avskrifter eller fotokopior. Tillräckliga

skäl att hindra en fortsatt tillämpning av denna praxis föreligger inte. För­

utsättningarna för denna delgivningsform bör därför mjukas upp så att den

kan användas -— utöver i de fall som har föreslagits — när myndigheten

eljest finner det vara lämpligt. Det förutsätts härvid att befogenheten inte

används, när det inte skulle föranleda någon extra kostnad att sända över

handlingen och inte heller när parten har ett berättigat intresse av att kunna

ha en handling tillgänglig hos sig under längre tid för ett bemötande eller

annat yttrande. Också Svea hovrätt ifrågasätter, om inte denna delgivnings­

form bör ges en vidare användning än vad de sakkunniga har föreslagit. Hov­

rätten föreslår för sin del, att den vidgas till att omfatta också fall när det

skulle medföra större kostnad eller besvär att mångfaldiga handlingen eller

när denna delgivningsform eljest framstår som lämplig. Som exempel nämns

ett slutligt beslut som angår flera sakägare men i vilket endast något avsnitt

har betydelse för var och en eller som innehåller uträkningar, tabeller eller

uppställningar som saknar intresse för flertalet sakägare.

Även universitetskanslersämbetet och förvaltningsdomstolskommittén för­

ordar en liberalisering av förutsättningarna för att använda denna delgiv­

ningsform med tanke på nödvändigheten av att parter och myndigheter inte

betungas över hövan. Kommittén pekar på fall när det är fråga om en av

mera formella skäl betingad delgivning. Riksförsäkringsverket uttalar, att

för socialförsäkringarnas del en handling bör kunna hållas tillgänglig inte

bara hos en myndighet utan även hos en allmän försäkringskassa. Konsisto­

rierna vid tekniska högskolan i Stockholm och vid karolinska institutet fin­

ner det vara angeläget, att handlingar i t. ex. tjänstetillsättningsärenden och

stipendieärenden skall kunna delges genom att hållas tillgängliga, även om

handlingen inte är av vidlyftig beskaffenhet.

Promemorian. Promemorieförslaget överensstämmer med det föreliggande

förslaget, frånsett vissa smärre redaktionella skiljaktigheter.

Departementschefen. Under remissbehandlingen har inte framställts nå­

gon erinran av saklig innebörd mot promemorieförslaget i denna del. Endast

vissa påpekanden av formell natur har gjorts och dessa har kunnat tillgodo­

ses genom redaktionella jämkningar.

För förvaltningsförfarandet finns f. n. ingen motsvarighet till RB:s be­

stämmelser i 33 kap. 2 § att part är skyldig att tillhandahålla avskrifter av

handling som skall delges. Detta har lett till att delgivning ibland sker på

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

128

det sättet att den sökte får ta del av handlingen i samband med delgivningen och därefter omedelbart lämna tillbaka den. Detta förfarande är inte alltid tillfredsställande. Även om det inte finns någon skyldighet för part att till­ handahålla de avskrifter som behövs för delgivning, torde parten ofta vara villig härtill. Med de nuvarande enkla metoderna att kopiera handlingar torde det vidare för åtskilliga myndigheter vara möjligt att framställa kopior som behövs för delgivning. Huvudregeln bör därför vara att delgiv­ ning sker genom att handlingen överbringas i huvudskrift eller i bestyrkt avskrift eller kopia. Paragrafens första stycke har utformats i enlighet här­ med.

Uttrycket »överbringas» används här och i senare paragrafer i stället för »överlämnas» (jfr 33:6 RB) för att markera att i delgivningsförfarandet även kan ingå annat tillvägagångssätt än egentligt överlämnande, t. ex. vid ordinär delgivning, varvid försändelsen kan läggas i den söktes brevlåda. Denna terminologi, som har använts både av besvärssakkunniga och i de­ partementspromemorian, har accepterats vid båda remissbehandlingarna.

Särskilt inom förvaltningsförfarandet händer det att ett mycket omfattan­ de utredningsmaterial skall delges med klagande eller annan. Det kan då möta svårigheter att framställa avskrifter eller kopior av hela utrednings­ materialet. Det bör därför finnas möjlighet att delge genom att den sökte får tillfälle att gå igenom materialet och därefter återställa det. Ett sådant tillvägagångssätt lämpar sig också när handlingarna utgörs av kartor och ritningar. Dessa slag av handlingar är ofta i sådant format att de inte kan kopieras i de apparater som står till myndigheternas förfogande. Ibland är de dessutom framställda i flera färger vilket ytterligare försvårar kopie­ ringen. Med tanke på fall av nu angiven art har i paragrafens andra stycke tagits in bestämmelser om delgivning genom att handling hålls tillgänglig. Förutsättningen för detta förfarande har angivits vara att handlingen är av vidlyftig beskaffenhet eller att det av annan anledning inte är lämpligt att handlingen mångfaldigas. Vad som föreskrivs om handling bör själv­ fallet gälla också sådan handling som utgör bilaga till annan handling. Detta torde inte behöva anges särskilt.

Det kan vara en olägenhet för parten att söka upp den plats där hand­ lingen hålls tillgänglig. Det är därför viktigt att handlingen tillhandahålls på en plats där parten kan ta del av den utan alltför stora kostnader eller besvär. Vanligen är det lämpligast att handlingen hålls tillgänglig hos den myndighet som föranstaltar om delgivningen. Om den som söks för del­ givning bor långt från myndigheten, kan det komma i fråga att hålla hand­ lingen tillgänglig hos myndighet på eller i närheten av den ort där den sökte uppehåller sig, t. ex. hos åklagarmyndighet, kronofogdemyndighet, lokal skattemyndighet, distriktslantmätare, kommunstyrelse eller pastors­ expedition. Man torde även kunna tänka sig att handlingen hålls tillgänglig på annan plats än hos myndighet. Det föreskrivs därför, att handlingen skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

129

hållas tillgänglig hos myndighet eller på plats som myndigheten bestämmer.

Den tid under vilken handlingen skall hållas tillgänglig bör bestämmas så

att den sökte får skäligt rådrum att ta del av handlingen.

För att den sökte skall få reda på att han söks för delgivning av hand­

ling som på detta sätt hålls tillgänglig krävs att han underrättas därom.

Underrättelsen bör delges honom på vanligt sätt.

Från rättssäkerhetssynpunkt är det givetvis av stor vikt att parten får till­

gång till alla handlingar som har betydelse för avgörandet på sådant sätt att

han i lugn och ro kan ta del av innehållet i dem. Principen bör därför vara

att materialet ställs till partens förfogande genom att överbringas till honom.

Delgivning genom att handlingen hålls tillgänglig bör tillgripas bara när

starka praktiska skäl talar härför.

När det gäller handling, varigenom talan i mål eller ärende anhängiggörs,

torde partens intresse av att få handlingen i allmänhet vara så stort att den

bör överbringas till honom. I paragrafens tredje stycke har därför tagits in

en föreskrift som innebär att möjligheten att delge genom att handlingen

hålls tillgänglig inte föreligger när det gäller delgivning av stämningsansö­

kan eller annan handling varigenom talan anhängiggörs. Undantaget har

inte ansetts böra inbegripa bilaga till sådan handling (jfr 33 kap. 6 § andra

stycket RB).

Slutligen vill jag också förutskicka att undantag från huvudregeln att

handlingen skall överbringas ges också i 17 §.

Vem som skall sökas för delgivning

Under förevarande rubrik har i 7—11 §§ sammanförts bestämmelser om

vem som skall sökas för delgivning i olika fall. Att under vissa förutsätt­

ningar handlingen får lämnas till annan än den sökte behandlas i 12 och

13 §§■

Jag vill i detta sammanhang nämna, att förslaget anknyter till RB:s ter­

minologi när det gäller distinktionen mellan »den med vilken delgivning

skall ske» och »den som sökes för delgivning». Det förstnämnda uttrycket

åsyftar det rättssubjekt mot vilken processhandlingen formellt sett är rik­

tad. Detta kan vara exempelvis en juridisk person eller enskild utan rätts-

handlingsförmåga. Det andra uttrycket åsyftar den som i praktiken avses

mottaga delgivningen. Oftast blir det naturligtvis samma rättssubjekt, men

det kan också, som paragraferna under denna rubrik visar, vara fråga om

någon som äger företräda rättssubjektet.

7

§

Paragrafen innehåller regler om förfarandet vid delgivning med enskild

person. Den motsvarar delar av 33 kap. 6 § första stycket första punkten RB. 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

5 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 13

130

Gällande bestämmelser. Om delgivning skall ske med enskild person, skall handlingen enligt nyssnämnda bestämmelse i RB i första hand lämnas till honom. Är enskild person part och råder han inte över tvisteföremålet eller rör tvisten rättshandling som han inte själv får ingå, förs enligt 11 kap. 1 § RB hans talan av ställföreträdare, t. ex. konkursförvaltare eller förmyndare. I dessa fall sker delgivning med ställföreträdaren. Enligt åtskilliga bestäm­ melser har omyndig rätt att föra talan själv, t. ex. enligt 20 kap. 14 § och 21 kap. 1 § RB, 20 kap. 4 § föräldrabalken och 19 § barnavårdslagen.

Promemorian. Förslaget i promemorian innebär, att om delgivning skall ske med enskild person, handlingen skall överbringas till honom eller, om han ej själv får föra talan, till hans ställföreträdare.

Departementschefen. Den avdelning av lagförslaget som upptar bestäm­ melser om vem som skall sökas för delgivning har ansetts böra inledas med en bestämmelse om delgivning med enskild person. Att huvudregeln måste vara att delgivning i sådant fall skall ske genom att handlingen överbringas till vederbörande själv, torde utan vidare vara klart. Ehuru detta är själv­ fallet, bör det för fullständighetens skull och med tanke på paragrafens fortsättning få anges i en första punkt.

Enligt promemorieförslaget skall vidare gälla att, om delgivning avser enskild person och denne ej själv får föra talan, handlingen skall över­ bringas till hans ställföreträdare. Under remissbehandlingen har den före­ slagna bestämmelsen härom inte mött någon invändning. Enligt min me­ ning kan dock vissa anmärkningar riktas mot den. Framför allt är det en brist att bestämmelsen enbart tar sikte på det fallet att den företrädde har eller kan få ställning som part i målet eller ärendet. Den beaktar sålunda inte situationen då en part saknar processhabilitet — t. ex. därför att han är underårig och saken inte gäller sådan fråga som underårig disponerar över — men ändå själv bör sökas för delgivning, därför att saken gäller något som han personligen måste fullgöra i målet eller ärendet, t. ex. att inställa sig för förhör under sanningsförsäkran eller — i ett förvaltnings­ ärende avseende exempelvis körkortsåterkallelse — för att lämna upplys­ ningar. Inte heller har hänsyn tagits till att personlig delgivning ofta be­ höver ske med en underårig som inte har partsställning, nämligen för att denne skall fullgöra något i målet eller ärendet, såsom att inställa sig för förhör. En ytterligare situation som inte beaktats är den då både en omyn­ dig och dennes förmyndare är behöriga att föra talan (jfr bl. a. 21 kap. 1 § RB).

Vid utformningen av en regel om vem som skall sökas när den, med vil­ ken delgivning skall ske. på grund av omyndighet eller av annan anledning har ställföreträdare, är det enligt min mening lämpligast att skilja mellan tre huvudfall. För enkelhetens skull utgår jag från att fråga är om en omyn-

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

131

dig, men resonemanget kan tillämpas också på andra fall när ställföreträda­

re finns.

Det första fallet avser att den omyndige personligen äger föra talan eller

själv — som part eller i annan egenskap — skall fullgöra något i målet

eller ärendet. I detta fall bör han själv sökas för delgivning. Fallet inbegrips

i paragrafens förut behandlade första punkt och har därför inte nämnts

särskilt där. Alt fallet är hänförligt till första punkten framgår f. ö. indirekt

av paragrafens fortsättning.

Det andra fallet avser läget när ställföreträdaren är behörig att företa

ifrågakommen processhandling. När han ensam har behörighet att föra ta­

lan för den omyndige eller har behörighet att — oavsett eventuell partsställ-

ning — vidta viss åtgärd i målet eller ärendet (t. ex. att ställa ett den omyn­

diges föremål till förfogande för syn eller att utlämna handling efter edi-

tionsföreläggande), bör han sökas för delgivning. Detta fall har reglerats

i en andra punkt av paragrafen. Jag har funnit det lämpligast att i lagtex­

ten beskriva detta fall genom att ange att ställföreträdare finns och att

denne är behörig att företräda huvudmannen i målet eller ärendet.

Som en tredje kategori fall bör slutligen beaktas följande. Läget kan vara

sådant att det ligger i både den omyndiges och ställföreträdarens intresse

att sökas för delgivning. Detta gäller framför allt när båda har behörighet

att föra talan (t. ex. enligt 21 kap. 1 § RB). Ytterligare är att beakta att

situationen visserligen kan vara sådan att den omyndige personligen har

att fullgöra något i målet eller ärendet och alltså första punkten i princip

är tillämplig, men att det av praktiska skäl är motiverat att koppla in även

ställföreträdaren vid delgivningen. Exempel på en sådan situation är när

ställföreträdarens medverkan behövs för att ett barn skall kunna iaktta in­

ställelse. I vissa sådana fall kan det på grund av barnets ringa ålder vara

meningslöst att det söks för delgivning. Med tanke på de olika fall som nu

har berörts har i en tredje punkt av paragrafen föreskrivits att när anled­

ning därtill förekommer både ställföreträdaren och den företrädde skall

sökas för delgivning. Det bör vid tillämpningen av denna föreskrift inte

komma i fråga att ställföreträdaren söks i den företräddes ställe när fråga

är om sådana fall som angavs i den först behandlade gruppen.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att vissa bestämmelser om delgivning

med ombud har tagits upp i 11 §.

8

§

Paragrafen innehåller bestämmelser om delgivning med staten. Den mot­

svarar 33 kap. 19 § RB.

Gällande bestämmelser. Delgivning med kronan skall enligt 33 kap. 19 §

RB ske genom att handlingen lämnas till länsstyrelsen i det län där dom­

stolen finns eller, om kronans talan skall bevakas av annan myndighet, till

132

denna. Bestämmelsen gäller inte vid delgivning med riksdagen och dess verk, t. ex. vid delgivning med riksbanken (jfr NJA I 1959 s. 385).

Besvärssakkunniga. Enligt 5 kap. 2 § andra stycket i förslaget till lag om förvaltningsförfarandet skulle behörighet att ta emot handling vid delgiv­ ning med staten tillkomma myndighet, som har att bevaka statens talan i ärendet, och länsstyrelsen i det län där den myndighet hos vilken ärendet är anhängigt finns.

Promemorian. Förslaget i promemorian överensstämmer med det nu före­ liggande förslaget.

Departementschefen. Jag anser inte, att det föreligger något praktiskt be­ hov av att i delgivningshänseende göra skillnad mellan sådana statliga verk som lyder under Kungl. Maj :t och verk som hör under riksdagen. Bestäm­ melsen har därför fått en sådan utformning att den avser delgivning med staten. Härigenom får den anses bli tillämplig även vid delgivning med riksdagen och dess verk. Delgivning med staten sker på så sätt att hand­ lingen Överbringas till den myndighet som skall bevaka statens talan i må­ let eller ärendet eller till länsstyrelsen i det län, där den myndighet finns hos vilken målet eller ärendet är anhängigt.

9 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om delgivning med annan juridisk person än staten. Samma ämne regleras i RB i 33 kap. 17—19 §§.

Gällande bestämmelser. Delgivning med kommun eller annan sådan me­ nighet sker enligt 33 kap. 18 § RB genom att handlingen lämnas till någon som har rätt att sammankalla dem som har att besluta om talans utförande, i allmänhet fullmäktiges ordförande. Landstingskommun kan alltid delges genom länsstyrelsen i länet. I 30 § andra stycket kommunallagen föreskrivs att kommunens styrelse har att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och ärenden där detta inte på grund av lag eller fullmäktiges beslut ankommer på annan. Motsvarande bestämmelser finns i övriga kom­ munallagar. Delgivning med kommun kan sålunda i regel med laga verkan ske med dess styrelses ordförande.

I 33 kap. 17 § RB anges vem som har rätt att ta emot delgivning för döds­ bo eller konkursbo eller för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning. Delgivning skall ske med någon som äger före­ träda boet, samfundet eller inrättningen. Om flera är behöriga därtill gemen­ samt, kan delgivning ske med någon av dem. Behörig delgivning med dödsbo kan dock ske endast med dödsbodelägare som sitter i boet. Dödsbodelägare som har tagit emot delgivning är skyldig att genast underrätta de övriga

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

133

dödsbodelägarna. Delägare som sitter i boet har rätt att ta emot delgivning,

även om boet inte förvaltas av delägarna. I sådant fall ansvarar han för att

handlingen utan dröjsmål lämnas till någon som har rätt att företräda boet.

Saknar samfund behörig företrädare, kan delgivning ske med någon som

äger sammankalla samfundets beslutande organ.

Med härad eller tingslag sker delgivning enligt 33 kap. 19 § andra stycket

RB på så sätt att handlingen läses upp i kyrkorna i de församlingar som

hör till häradet eller tingslaget och anslås i rättens kansli.

Besvärssakkunniga. I 5 kap. 2 § förslaget till lag om förvaltningsförfaran­

de! togs upp en bestämmelse som innebar att delgivning i de fall som avses

här i första hand skulle ske med den juridiska personens ställföreträdare.

Om menighet eller samfund saknade behörig ställföreträdare, skulle enligt

törslaget delgivning kunna ske med den som har rätt att sammankalla den

juridiska personens beslutande organ.

Promemorian. Förslaget i promemorian överensstämmer i sak med det nu

föreliggande förslaget. Av motiven till förslaget framgår att viss remisskritik

mot besvärsakkunnigas förslag ansetts böra tillgodoses. Kritiken gick ut på

att om flera var behöriga att företräda juridisk person det borde vara till­

räckligt att någon av dem söktes för delgivning. Vidare önskades en regel

om att delgivning med dödsbo skulle kunna ske även med dödsbodelägare

som sitter i boet.

Departementschefen. I denna paragraf ges delgivningsföreskrifter som

är gemensamma för alla juridiska personer utom staten. Paragrafen är så­

lunda tillämplig på dödsbon, konkursbon, bolag, föreningar, stiftelser, kom­

muner, landstingskommuner, församlingar, kyrkliga samfälligheter och and­

ra menigheter. Som exempel på menigheter kan nämnas häradsallmänning-

ar, allmänningsskogar, fiskevårdsområden, samfälligheter enligt vattenlagen

och lagen om enskilda vägar samt vissa samfälligheter enligt lagen (1966:

700) om vissa gemensamhetsanläggningar (22 § andra stycket).

En delgivningslag bör inte innehålla några bestämmelser om vem som är

behörig ställföreträdare för olika juridiska personer. Sådana regler hör

hemma i lagstiftningen om dessa juridiska personer. Det torde vara uppen­

bart att ställföreträdare för juridisk person skall ha rätt att ta emot delgiv­

ning för den juridiska personen. Om en juridisk person skall företrädas av

flera personer gemensamt, är det emellertid opraktiskt om delgivning måste

ske med alla dess ställföreträdare för att få rättsverkan. Enligt 33 kap. 17 §

RB gäller f. n. den principen att det räcker om delgivning har skett med en

av flera gemensamt behöriga ställföreträdare. Denna delgivningsregel har

fungerat tillfredsställande för domstolarnas del, och det finns ingen anled­

ning att ha en annan bestämmelse i förvaltningsför farand et. Principen torde

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

134

kunna tillämpas beträffande samtliga de juridiska personer som avses i före­ varande paragraf. Saknas behörig ställföreträdare, bör delgivning kunna ske med den som har rätt att sammankalla dem som har beslutanderätten. Om delgivning inte kan ske enligt dessa bestämmelser, återstår i princip inte något annat än att delge handlingen med samtliga delägare. Att lättnader i vissa sådana fall kan föreskrivas kommer jag att behandla senare (16 §).

De nu berörda bestämmelserna avser som förut har nämnts även döds­ bon. Beträffande dessa juridiska personer innehåller 33 kap. 17 § RB vissa ytterligare delgivningsföreskrifter. Delgivning med en av flera gemensamt behöriga dödsbodelägare får sålunda ske endast om denne sitter i boet. Döds­ bodelägare som sitter i boet är behörig att ta emot delgivning även om boet inte förvaltas av dödsbodelägare. Han skall dock svara för att handlingen utan dröjsmål överlämnas till någon som har rätt att företräda boet.

Mot departementspromemorians förslag till bestämmelser om delgivning med dödsbo, vilka bestämmelser har utformats med 33 kap. 17 § som före­ bild, anmärkte kammarrätten, att delgivning inte borde få ske med annan än boutredningsman om sådan är förordnad. Med anledning härav vill jag framhålla, att bestämmelserna i RB om delgivning med dödsbon synes ha fungerat tillfredsställande och någon anmärkning har inte riktats mot att handling som skall delges dödsbo får lämnas till den som sitter i boet även om annan person har förordnats till boutredningsman. Särskilt när fråga är om fastighetsförhållanden torde det inte så sällan förekomma att det inte är bekant för den myndighet som skall ombesörja delgivningen att ett döds­ bo har avträtts till förvaltning av boutredningsman. Däremot bör myndig­ heten i regel utan svårighet kunna få kännedom om vem som sitter i boet. Ofta bor denne på den fastighet som det är fråga om. Jag har därför anslutit mig till promemorians förslag i fråga om delgivning med dödsbo. Viss for­ mell jämkning har dock företagits vid utformningen av bestämmelsen.

10

§

Paragrafen innehåller bestämmelser om delgivning med delägare i sam- fälligheter och medlemmar i sammanslutningar som inte är att anse som juridiska personer. Med samfällighet åsyftas här närmast det fastighetsrätts- liga begreppet (jfr prop. 1966: 128 s. 230 och 354 samt prop. 1969: 128 s. B 80). Eftersom också medlemmar i vissa associationer åsyftas, har dess­ utom använts uttrycket sammanslutning. Ytterligare har tagits med eu be­ stämmelse om gruva, som tillhör flera gemensamt. Paragrafen ersätter 33 kap. 16 § RB, men har ett vidare tillämpningsområde.

Gällande bestämmelser. I 33 kap. 16 § RB finns vissa bestämmelser om ett enklare förfarande vid delgivning med byalag, när delägarna är fler än tio, och om delgivning med delägare i gruva och i gemensamhetsfiske. Delgiv­ ning med delägare i sådant byalag som har nämnts får ske genom att styrkt

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

135

avskrift av handlingen lämnas till någon av delägarna att vara tillgänglig

för alla delägarna och att handlingen därefter läses upp i församlingens

kyrka och anslås i rättens kansli tillsammans med uppgift om vem av del­

ägarna som har fått avskriften. Delgivning med delägare i gruva får i mål

som avser gruvan ske genom att handlingen lämnas till gruvföreståndaren.

Denne svarar för att handlingen utan dröjsmål föredras på stämma eller

lämnas till varje delägare i styrkt avskrift. För delgivning med delägare

i gemensamhetsfiske finns motsvarande bestämmelser, om syssloman har

utsetts.

I andra lagar och författningar finns speciella bestämmelser om delgiv­

ning med sammanslutningar som inte är juridiska personer. I 57 § expro­

priationslagen sägs, att om expropriation sker från samfällighet och denna

har känd styrelse eller annan som är satt att förvalta den, kallelse till sam­

manträde för fördelning av expropriationsersättning inte behöver sändas

till varje delägare. Den kan i stället sändas till ledamot av styrelsen eller till

förvaltare. Om denne inte själv äger föra talan, skall han se till att delägar­

na blir underrättade. Finns det inte känd styrelse eller förvaltare, sänds kal­

lelsen till en av delägarna. Uppgift härom tas in i kungörelsen, som anslås

på lämplig plats i kommunen. Liknande bestämmelser gäller bl. a. enligt 23 §

3 mom. gruvlagen vid kungörande av utmålsförrättning och enligt 43 § sam­

ma lag vid kallelse till sammanträde för fördelning av lösen eller annan er­

sättning som har betalats enligt utmålsförrättning samt enligt 25 § lagen

om enskilda vägar vid kallelse till sammanträde för förrättning enligt nämn­

da lag.

Promemorian. Förslaget i promemorian avviker från det nu föreliggande

i det avseendet att det inte innehåller någon bestämmelse som ger behörig­

het åt person med sammankallande funktion att ta emot delgivning.

Remissyttranden. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare

ifrågasätter, om inte behörighet att ta emot delgivning bör ges även åt den

som har rätt att sammankalla delägarna i en samfällighet eller medlem­

marna i en sammanslutning. Föreningen avser här närmast byaåldermän

och liknande personer. Sådana personer har i förrättningssammanhang och

vid domstol ansetts behöriga att företräda byalag, åtminstone i viss omfatt­

ning.

Departementschefen. Delgivning med obestämda personkretsar eller med

ett mycket stort antal personer bör enligt vad jag har föreslagit i 16 § kunna

ske genom delgivningsformen kungörelsedelgivning. Denna delgivningsform

kommer även att bli tillämplig i vissa fall vid delgivning med delägare i sam­

fällighet och medlemmar i sammanslutning (jfr 16 § andra stycket). Emel­

lertid synes mig de bestämmelser som nu finns i 33 kap. 16 § RB och inne­

136

bär att handlingen kan lämnas till gruvföreståndare, styrelseledamot eller förvaltare vara mera praktiska att tillämpa och framför allt ge ett säkrare delgivningsresultat än någon form av kungörelse- eller anslagsdelgivning. En sådan ordning synes därför böra gälla i alla de fall då delgivning skall avse delägare i samfälligheter eller medlemmar i sammanslutningar. Kretsen av personer som är behöriga att ta emot handlingen bör dock på de skäl som har anförts av Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare ut­ ökas så att även person med sammankallande funktion tas med. Bestäm­ melsen har i detta avseende utformats efter förebild av motsvarande be­ stämmelse i 9 §.

Att bestämmelserna i 10 § åsyftar endast mål eller ärende som gäller samfälligheten, sammanslutningen resp. gruvan torde få anses självklart utan att detta särskilt anges i lagtexten. Det bör understrykas, att föreva­ rande paragraf åsyftar delgivning som skall ske med delägarna resp. med­ lemmarna. Utgör samfälligheten eller sammanslutningen juridisk person och denna som sådan avses med delgivningen, tillämpas 9 §. Emellertid kan förekomma mål och ärenden där delägarna eller medlemmarna skall delges trots att fråga är om juridisk person, t. ex. vid inbördes tvister mel­ lan delägarna eller medlemmarna. I sådana fall gäller 10 §. Denna gäller dessutom när fråga är om samfällighet eller sammanslutning som inte är juridisk person. Att förutom 10 § även 16 § kan vara tillämplig framgår av vad jag nyss har sagt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

11

§

Paragrafen innehåller bestämmelser om när handling får överbringas till ombud för den med vilken delgivningen skall ske. Den motsvarar i huvud­ sak 33 kap. 21 § RB (jfr även 12 kap. 14 § första stycket 2. RB).

Gällande bestämmelser. Enligt 12 kap. 14 § första stycket 2. RB äger om­ bud ta emot delgivning av inlagor och andra handlingar, dock inte före­ läggande för parten att infinna sig personligen. I 33 kap. 21 § RB sägs vi­ dare att delgivning bör ske med ombud, om parten har uppgivit ombud och delgivningen avser handling som ombudet är behörigt att ta emot. Även inom förvaltningen godtas delgivning med ombud. Uttryckliga bestämmel­ ser härom saknas dock.

Tidigare ändringsförslag. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund begärde i skrivelse till Kungl. Maj :t (jfr TSA 1958 s. 297), att Kungl. Maj :t skulle överväga huruvida det inte borde sörjas för att advokater som företräder en­ skilda sökande, klagande eller förklarande i mål och ärenden som hand­ läggs i statsdepartementen och de administrativa myndigheterna underrät­ tas om beslut, utslag, förelägganden eller andra meddelanden som expedieras direkt till parten. Besvärssakkunniga föreslog i lagen om förvaltningsför-

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

137

farandet dels i 3 kap. 10 § bestämmelser om när ombud skulle ha rätt att ta

emot delgivning för parten, dels i 5 kap. 2 § en föreskrift om att delgivning

bör ske med ombudet.

Promemorian. Förslaget i promemorian överensstämmer med det nu före­

liggande förslaget. Beträffande första styckets andra punkt som innebär en

nyhet i förhållande till gällande rätt anfördes i motiven följande. I RB finns

ingen uttrycklig föreskrift om att ombud skall få meddelande om att delgiv­

ning skett med parten. Domstolarna torde emellertid i regel sända ombudet

en kopia av det föreläggande som har lämnats till parten personligen. Också

inom förvaltningsförfarandet torde ett sådant tillvägagångssätt vara det na­

turliga även om någon uttrycklig föreskiäft inte finns i lag. Det har emel­

lertid ansetts lämpligt att i lagtexten erinra om att ombudet bör under­

rättas när delgivning sker med huvudmannen. Underrättelse kan ofta ske

på det sättet att en kopia av föreläggande eller annan handling sänds till

ombudet med posten (jfr NJA I 1963: 294).

Remissyttranden. Styrelsen för Sveriges advokatsamfuitd framhåller, att

de administrativa myndigheternas praxis är otillfredsställande i det att be­

slut, utslag, förelägganden och andra meddelanden expedieras till part även

i sådana fall då parten anlitat advokat som ombud och anmält detta hos

myndigheten. Det måsle enligt samfundet anses betänkligt att det även fram­

deles blir möjligt för såväl domstolar som administrativa myndigheter att

tillämpa skiftande delgivningspraxis genom att det stadgas i 11 § delgiv­

ningslagen att delgivning »bör» ske med ombudet. Styrelsen finner det ange­

läget, att bestämmelsen utformas så att det framgår att — då part har anlitat

ombud — delgivningen regelmässigt skall ske med ombudet. I vart fall är

det befogat med en skärpning från »bör» till »skall», när ombudet är advo­

kat. Det kan ej sällan ha psykologisk betydelse att huvudmannen får del av

inlagor, beslut och andra handlingar genom sin advokat och inte direkt.

Vidare anser styrelsen, att det bör föreskrivas som obligatoriskt alt ombudet

underrättas om handlingen av någon anledning har överbringats till huvud­

mannen.

Departementschefen. I 11 § anges som huvudregel att handling bör över­

bringas till ombudet när ombudet är behörigt att mottaga den. En bestäm­

melse av detta innehåll torde bäst överensstämma med vad parterna önskar

när de anlitar ombud i ett mål eller ärende. Styrelsen för Sveriges advokat­

samfund har föreslagit, att handlingen obligatoriskt skall överbringas till

ombudet, i varje fall då ombudet är advokat. Enligt min mening finns det

dock anledning att tro att en fakultativ regel kommer att vara tillräcklig och

regelmässigt efterföljas av myndigheterna, om inte särskild anledning mo­

tiverar annat. Som exempel kan nämnas att myndigheten av någon anled-

5f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. AV 13

138

ning har fått reda på att det råder misstroendeförhållande mellan ombudet och hans huvudman. Huvudmannen kan t. ex. ha anmält att han har för avsikt att vända sig till annan advokat sedan målet har anhängiggjorts. Ett annat skäl mot en obligatorisk regel är att den inte skulle fylla någon for­ mell funktion. Även om den åsidosattes, skulle nämligen enligt 20 § laga delgivning ändå föreligga i och med att huvudmannen har blivit delgiven. På grund av det anförda har jag inte funnit tillräcklig anledning att frångå promemorieförslaget.

I RB finns ingen uttrycklig föreskrift om att ombud skall få meddelande om att delgivning har skett med parten. Domstolarna torde emellertid i regel sända ombudet en kopia av föreläggande som har lämnats till parten person­ ligen. Också inom förvaltningsförfarandet torde ett sådant tillvägagångs­ sätt vara det naturliga, även om någon uttrycklig föreskrift inte finns i lag. Jag anser, att det är lämpligt att i lagtexten tas in en föreskrift om underrät­ telse till ombudet när handlingen av någon anledning har överbringats till huvudmannen. Underrättelsen kan lämpligen ske på det sättet att en kopia av föreläggande eller annan handling samtidigt sänds med posten till om­ budet. Enligt min uppfattning är det även i nu behandlat avseende tillräck­ ligt med en fakultativ regel. Det finns nämligen situationer där det vore di­ rekt opraktiskt om myndigheten undantagslöst skulle behöva underrätta ombud om att delgivning har skett med huvudmannen. Som exempel kan nämnas, att huvudmannen vid en lantmäteriförrättning, där han men inte ombudet är närvarande, får ta del av exempelvis kartor. Det vore en onödig omgång om förrättningsmannen skulle behöva skicka särskild underrättelse härom till ombudet.

Som nämndes förut saknas för förvaltningsförfarandets del allmänna reg­ ler om ombuds behörighet. Några sådana regler har inte heller tagits upp i det förut omnämnda förslaget till förvaltningslag. Jag har ansett det lämp­ ligt att i delgivningslagen närmare ange ombuds behörighet att ta emot delgivningar. Vissa inskränkningar bör gälla i fråga om denna behörig­ het. Inskränkningarna bör i första hand avse det fallet att parten skall infinna sig personligen inför myndigheten. Delgivning av sådant föreläg­ gande bör ske med parten och inte med ombudet. Vidare föreslås att del­ givning skall ske med parten när ett beslut avser något annat som parten skall fullgöra personligen. Sådana beslut torde vara sällsynta inom det om­ råde som är föremål för domstolarnas verksamhet men har betydligt större frekvens inom förvaltningen i övrigt. En bestämmelse att parten skall delges alla förpliktande beslut har övervägts men ansetts föra för långt. Genom att anlita ett ombud får parten anses ha gått med på att delgivning i princip får ske med ombudet. Bestämmelsen om ombuds behörighet att ta emot delgiv­ ningar har tagits in i andra stycket av 11 §. Här har även erinrats om alt vad som föreskrivs bara gäller om annat inte följer av fullmakten eller av särskilda bestämmelser (jfr 12 kap. 14 § andra stycket RB).

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

139

Part som saknar hemvist i riket kan enligt 33 kap. 22 § RB föreläggas att

ställa ombud för sig. Någon motsvarighet till denna bestämmelse har inte

tagits upp i förslaget till delgivningslag. Bestämmelsen bör emellertid stå

kvar oförändrad i RB. Om det finns behov av motsvarande bestämmelse inom

andra områden, kan övervägas att föra in en sådan bestämmelse i den

lagstiftning som reglerar dessa förvaltningsområden. En bestämmelse av

nu nämnt slag finns redan i 2 kap. 12 § i patentlagen.

Delgivning genom att handling lämnas till annan än den sökte

12 och 13 §§

Paragraferna handlar om s. k. surrogatdelgivning. De motsvarar 33 kap. 8

och 9 §§ RB.

Gällande bestämmelser. Om den som söks för delgivning bar känt hemvist

i riket men inte träffas där, får handlingen enligt 33 kap. 8 § RB lämnas till

vuxen medlem i det hushåll som han tillhör. Träffas inte heller någon sådan

hushållsmedlem, får handlingen lämnas till hyresvärd, portvakt eller någon

annan som har tillsyn över huset. Förutsättningen härför är dock att denne

bor i huset. Om den som söks för delgivning driver rörelse med fast kontor

men inte träffas på kontoret under vanlig arbetstid, får handlingen lämnas

till biträde som är anställt på kontoret. Underrättelse om vem som har fått

handlingen skall sedan sändas med posten till den sökte under hans vanliga

adress.

Enligt 33 kap. 9 § RB gäller särskilda bestämmelser för delgivning med

juridisk person i vissa fall. Om bolag, förening eller annat samfund, stiftelse

eller annan sådan inrättning, med vilken delgivning skall ske, har kontor

där förvaltningen förs och någon som äger ta emot delgivning för samfundet

eller inrättningen vanligen har sitt arbete, skall handlingen i första hand

lämnas till den som äger ta emot delgivningen. Träffas inte någon sådan per­

son under vanlig arbetstid, får handlingen i stället lämnas på kontoret till

biträde som är anställt där. Detsamma gäller om delgivning skall ske med

kommun eller annan sådan menighet som har kontor där förvaltningen förs.

Om någon som äger företräda menigheten inte träffas på kontoret under

vanlig arbetstid, får handlingen lämnas till biträde som är anställt på kon­

toret. I detta fall krävs dock inte såsom beträffande samfund och inrätt­

ningar att ställföreträdaren vanligen har sitt arbete på kontoret. Meddelande

om alt handlingen har lämnats på detta sätt skall sändas till den juridiska

personen under dess vanliga adress.

Enligt 33 kap. 9 § tredje stycket får delgivning inte ske enligt 8 § med

ställföreträdare för juridisk person som har kontor som nämns i 9 §. Enligt

33 kap. 13 § RB får bestämmelserna i 8 § inte tillämpas vid delgivning av

stämning i brottmål. Delgivning enligt 8 § får inte heller ske av stämning i

140

tvistemål, om inte anledning förekommer att den sökte har avvikit eller hål­ ler sig undan på annat sätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

Besvärssakkunniga. I 5 kap. 4 § den föreslagna lagen om förvaltningsför- farandet anges, att bestämmelserna i 33 kap. 8 och 9 §§ RB skall vara till­ lämpliga vid delgivning i förvaltningsförfarandet.

Promemorian. Förslagen i promemorian överensstämmer i sak med de nu föreliggande förslagen. Vissa redaktionella ändringar har dock gjorts i de remitterade förslagen.

Remissyttranden. Under remissbehandlingen av departementspromemorian har länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalat, att möjligheterna till surrogat- delgivning bör vidgas. Länsstyrelsen föreslår, att delgivning med person som har fast arbetsplats skall kunna ske även på så sätt att handlingen lämnas på samma arbetsplats till annan person, lämpligen i arbetsledande ställning. Delgivningscentralen i Stockholm har föreslagit, att myndighe­ ten skall kunna besluta att handlingen i de fall som avses här även skall få lämnas i slutet kuvert i den söktes hemvist eller om detta inte kan ske fästas på dörren till hans bostad. Möjligheterna att använda s. k. spikning bör alltså enligt delgivningscentralen ökas. Den ökade möjligheten att använda spikning skulle främst få betydelse i fråga om betalningsföre­ läggande.

Departementschefen. Förfarandet med delgivning genom att handlingen lämnas i den söktes bostad eller på hans kontor har tillämpats i rättegång i stor utsträckning. I enstaka fall, när kallelse till rätten har delgivits på detta sätt, har den med vilken delgivning har skett uppgivit, att han inte har fått kallelsen och inte heller har nåtts av meddelandet om vem som har fått kallelsen. I stort sett har dock förfarandet fungerat väl i rättegång, och det finns ingen anledning att anta annat än att det skall vara lika användbart och effektivt i förvaltningsförfarandet.

Med anledning av de remissuttalanden som har redovisats nyss vill jag anföra följande. Med hänsyn till den uppläggning som delgivningslagen föreslås få torde enligt min mening behovet av att öka möjligheterna till surrogatdelgivning vara litet. Jag räknar nämligen med att ordinär del­ givning kommer att ge resultat i ett betydande antal fall där stämnings- mannadelgivning nu används. Därtill kommer att det beträffande båda förslagen från remisshåll starkt kan ifrågasättas, om de i tillräcklig grad tillgodoser den enskilda individens intressen av att ärenden som berör ho­ nom inte i onödan kommer till utomståendes kännedom. Jag anser därför, att paragrafen i sakligt hänseende bör utformas så som har föreslagits i

departementspromemorian. Vissa redaktionella ändringar i lagtexten har

dock vidtagits.

Hänsynen till rättssäkerheten fordrar emellertid alltjämt vissa inskränk­

ningar i förfarandets användningsområde. De undantag som behövs för

delgivning av stämning behandlas i specialmotiveringen till 33 kap. 6 § RB.

Även inom förvaltningsförfarande! finns det situationer, när surrogatdel-

givning av det slag som avses här inte bör få användas. Nu gällande för­

bud mot surrogatdelgivning i t. ex. 66 § nykterhetsvårdslagen, 57 § social­

hjälpslagen och 95 § barnavårdslagen avses sålunda förbli gällande. Att

surrogatdelgivning även i vissa ytterligare fall inte bör komma i fråga har

jag närmare utvecklat i avsnitt 7.2. och i specialmotiveringen till 1 § andra

stycket andra punkten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

141

14 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad den skall iaktta som har

fått handlingen vid surrogatdelgivning. Den motsvarar 33 kap. 10 § andra

stycket RB.

Gällande bestämmelser. Om handlingen har lämnats i den söktes bostad

eller på kontoret enligt bestämmelserna i 33 kap. 8 eller 9 § RB, åligger

det enligt 10 § andra stycket samma kapitel den som har tagit emot hand­

lingen att se till att adressaten eller behörig företrädare för denne så snart

som möjligt får handlingen. Den som mottar handlingen skall erinras om

denna skyldighet.

Promemorian. Förslaget i promemorian överensstämmer med det förelig­

gande förslaget.

Remissyttranden. Svea hovrätt anser, att de skäl som föranleder att erin­

ran enligt paragrafens andra punkt skall lämnas talar för att motsvarande

erinran lämnas också dödsbodelägare som sitter i boet eller styrelseledamot

eller förvaltare om deras skyldighet enligt 9 § tredje stycket och 10 § tredje

stycket.

Departementschefen. Bestämmelserna i denna paragraf har i sak oföränd­

rade förts över från RB. Jag har inte funnit tillräcklig anledning att an­

sluta mig till Svea hovrätts nyssnämnda förslag. I de fall som hovrätten

nämner torde nämligen framgå utan vidare att skyldighet att överlämna

handlingen föreligger. Dessa personer representerar på ett helt annat sätt

den eller dem som delgivningen avser, och skyldigheten att vidarebefordra

den mottagna handlingen får anses följa av det rättsförhållande vari mot­

tagaren står till adressaten.

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

Kungörelsedelgivning in. in.

15 §

Paragrafen reglerar de situationer där kungörelsedelgivning och s. k. spik-

ning skall få användas. Nuvarande bestämmelser i samma ämne finns i

33 kap. 12 § RB.

Gällande bestämmelser. Om den som söks för delgivning inte har känt

hemvist inom eller utom riket och man inte heller kan få upplysning om

var han uppehåller sig, får rätten enligt 33 kap. 12 § första stycket RB

besluta om s. k. kungörelsedelgivning. Handlingen anslås då i rättens

kansli. Meddelande därom förs in i Post- och Inrikes Tidningar. Om det

kan antas att den sökte därigenom får kännedom om meddelandet, förs

det också in i annan tidning. Om delgivning med part har skett på detta

sätt, behöver meddelande inte föras in i tidning vid ny delgivning med

parten i samma mål.

Bestämmelserna om kungörelsedelgivning är också tillämpliga, om den

sökte har känt hemvist i Sverige men inte träffas i hemvistet. Förutsätt­

ningarna för att man skall få använda sig av kungörelsedelgivning i detta

fall är enligt 33 kap. 12 § andra stycket RB att man inte finner någon i

den söktes bostad eller på hans kontor som man kan lämna handlingen till

och att man inte heller kan få upplysning om var den sökte uppehåller

sig. I stället för kungörelsedelgivning kan man i detta fall lämna hand­

lingen i ett slutet kuvert i den söktes hemvist eller fästa kuvertet med

handlingen på hans husdörr (s. k. spikning).

Enligt 33 kap. 13 § RB får dessa förfaranden inte användas för delgiv­

ning av stämning i brottmål. Delgivning av stämning i tvistemål med den

som har känt hemvist i riket får ske på något av dessa sätt endast om det

finns anledning att anta att den sökte har avvikit eller håller sig undan

på annat sätt.

Besvärssakkunniga. I 5 kap. 6 § förslaget till lag om förvaltningsförfaran-

det angavs att anslagsdelgivning skulle få användas dels när den sökte sak­

nade känt hemvist eller känd uppehållsort inom eller utom riket och dels

när han hade känt hemvist eller känd uppehållsort inom riket men inte

träffades där. I sistnämnda fall krävdes dock att det finns anledning att

anta att han har avvikit eller håller sig undan på annat sätt. Bestämmelsen

borde enligt de sakkunniga gälla delgivning inte bara av beslut utan även

av inlagor, utredningsmaterial in. m.

Promemorian. Förslaget i promemorian skiljer sig från föreliggande de-

partementsförslag genom att där förutsattes anslagsdelgivning på sätt har

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

143

redovisats i den allmänna motiveringen (7.3.)- I sammanhanget bör också er­

inras om att promemorieförslaget saknar motsvarighet till 1 § andra styc­

ket andra punkten i departementsförslaget och att det alltså förutsätts vi­

dare tillämpning av delgivning genom anslag än vad som nu föreslås för

kungörelsedelgivning.

Departementschefen. Den bestämmelse som nu föreslås har utformats i

nära anslutning till 33 kap. 12 § RB. En olikhet föreligger dock så till vida

att kravet på publicering i Post- och Inrikes Tidningar har slopats. Frågan

om val av tidning behöver inte regleras i lag. Utan närmare förtydligande

torde framgå att bestämmelsens första stycke inte får tillämpas, om den

sökte har känt hemvist eller känd uppehållsort utom riket. I detta fall kan

delgivning ske enligt 5 §.

Det får anses ligga i sakens natur att det är myndigheten som skall be­

sluta om delgivning genom kungörelse även i det fall då part ursprungligen

med stöd av 2 § har fått att ombesörja delgivningen. Förfarandet torde i

sådant läge böra vara att, om det visar sig att kungörelsedelgivning behövs,

myndigheten återkallar medgivandet för parten att sköta delgivningen.

Kungörelsedelgivning av stämning i tvistemål får nu inte ske med den

som har känt hemvist i Sverige annat än om det finns anledning att anta

att den sökte har avvikit eller håller sig undan på annat sätt. Denna in­

skränkning föreslås enligt andra stycket skola gälla generellt. Kungörelsedel­

givning enligt andra stycket bör inte komma i fråga annat än i de undan­

tagsfall när annat delgivningsförfarande inte står till buds. Beslut om

delgivning enligt andra stycket måste grundas på utredning som verk­

ligen ger myndigheten anledning att anta att den sökte har avvikit eller hål­

ler sig undan på annat sätt. Härigenom tillgodoses bäst det krav på rätts­

säkerhet som bör gälla för delgivningsförfarandet.

Om de i andra stycket angivna förutsättningarna för kungörelsedelgivning

är uppfyllda, bör — liksom f. n. — som alternativ kunna komma i fråga

att handlingen i slutet kuvert lämnas i den söktes hemvist eller fästs

på dörren till hans bostad. Utrymmet för sådant förfarande blir sålunda

enligt förslaget något snävare än enligt gällande rätt, eftersom det genom­

gående krävs att anledning förekommer att den sökte avvikit eller på annat

sätt håller sig undan. Sådant krav gäller nu endast när fråga är om delgiv­

ning av stämning i tvistemål (33 kap. 13 § andra punkten, jfr med 12 § andra

stycket RB). På de skäl som angavs under 12 och 13 §§ anser jag att det

skulle vara alltför riskabelt att ge efter på dessa krav och öka möjligheterna

att använda spikning.

Liksom nu måste vissa inskränkningar gälla i bestämmelsernas använd­

ningsområde. Frågan vilka undantag som behövs för delgivning av stämning

i brottmål behandlas i specialmotiveringen till 33 kap. 6 § RB. Även för

förvaltningsförfarandets del förekommer situationer när kungörelsedelgiv-

144

ning inte bör få förekomma. Bl. a. vill jag därvid hänvisa till förslagen till ändringar i 66 § nykterhetsvårdslagen, 57 § socialhjälpslagen och 95 § barna­ vårdslagen (avsnitt 9.30, 31 och 33). Jag vill också erinra om de begräns­ ningar som följer av 1 § andra stycket andra punkten delgivningslagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

16 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om delgivning med en obestämd krets personer eller med ett stort antal personer. I paragrafen regleras också hur delgivning med delägare i samfällighet o. d. skall ske i fall då det inte finns någon person som är behörig att ta emot handlingen för de övrigas räkning. Paragrafen motsvarar närmast 33 kap. 16 § och 19 § andra stycket RB.

Gällande bestämmelser. Om delägarna i byalag är fler än tio, får delgivning med byalaget ske genom att handlingen lämnas till en av delägarna och un­ derrättelse därom läses upp i församlingens kyrka och anslås i rättens kansli. Delgivning med delägare i gruva kan i mål om gruvan ske genom att handlingen lämnas till gruvföreståndaren. 1 mål om gemensamhetsfiske kan delgivning ske genom att handlingen lämnas till sysslomannen, om så­ dan har utsetts. Dessa bestämmelser finns i 33 kap. 16 § RB. Delgivning med härad eller tingslag sker enligt 33 kap. 19 § andra stycket RB genom att handlingen läses upp i kyrkorna i de församlingar som hör till häradet eller tingslaget och anslås i rättens kansli.

I förvaltningsförfarandet måste delgivningen ofta rikta sig till stora och därvid i regel obestämda personkretsar. Bestämmelser om kungörelseför- farande finns i ett stort antal författningar. En generell reglering av för­ farandet vid delgivning i ekonomi- och politimål som rör antingen hela me­ nigheter eller så många särskilda personer att eu bestyrkt avskrift av beslu­ tet inte kan tillställas varje person utan större besvär eller kostnad finns i det förut (avsnitt 2) nämnda kungl. brevet den 5 januari 1808. I fråga om olika former av kungörande hänvisas till avsnitt 2.

Besvärssakkunniga. I 5 kap. 6 § första stycket förslaget till lag om förvalt­ ningsförfarandet angavs att ett anslagsförfarande skulle få användas, när delgivning skulle ske med en obestämd krets av personer eller med så många att handlingen eller underrättelse om var handlingen fanns tillgänglig inte kunde lämnas till envar av dem utan större kostnad eller besvär.

Promemorian. Förslaget i promemorian avviker något från departements- förslaget när det gäller förutsättningarna för kungörelsedelgivning med ett stort antal personer. Promemorieförslaget i den delen går ut på att del­ givning i berörda fall får tillgripas när det skulle medföra betydande kost­ nad eller besvär att lämna handlingen till envar av de sökta. En ytterligare

skillnad är att i promemorian förutsätts anslagsdelgivning i stället för kun­

görelsedelgivning.

Remissyttranden. Under remissbehandlingen har nödvändigheten av be­

stämmelsen som sådan inte satts i fråga. Den konstruktion som bestämmel­

sen hade fått i promemorian väckte dock kritik från några håll, främst be­

träffande förutsättningarna för anslagsdelgivning vid delgivning med ett

stort antal personer. Lantmäteristijrelsen och två överlantmätare framhåller

sålunda, att man vid bedömningen av om det lönar sig att använda anslags­

delgivning skall ta hänsyn även till sakens betydelse objektivt sett. Man bör

sålunda inte bara ta hänsyn till besväret och kostnaden utan också till vär­

det i varje enskilt fall.

Departementschefen. Det torde inte råda något tvivel om att det finns be­

hov av ett särskilt förfarande, när delgivning skall ske med en obestämd

krets personer. Detsamma gäller när personkretsen är bestämd men myc­

ket vid, t. ex. avser en stor mängd delägare i mark som är samfälld för flera

fastigheter med olika ägare eller alla medlemmar i en kommun. I 10 § före­

slås som jag förut har nämnt vissa bestämmelser som innebär att delgiv­

ning skall få ske med delägare eller medlemmar i samfällighet m. in. genom

att handlingen lämnas till styrelseledamot eller förvaltare, om någon sådan

är utsedd för samfälligheten. Saknas sådan person men finns någon som har

rätt att sammankalla dem som skall besluta i samfällighetens eller sam­

manslutningens angelägenheter, får handlingen överbringas till denne. Del­

givning med kommun eller liknande juridisk person skall enligt 9 § på sam­

ma sätt kunna ske genom att handlingen lämnas till någon som har rätt att

sammankalla den juridiska personens beslutande organ. Delgivning torde

oftast kunna ske enligt de bestämmelser i delgivningslagen som nu har

nämnts. Kungörelsedelgivning blir då aktuell endast i de undantagsfall när

någon annan delgivningsform inte står öppen. Jag anser dock att det bör

finnas en allmän reservbestämmelse för dessa fall. En sådan har tagits in i

16 § första stycket.

De anmärkningar som från lantmäterihåll har riktats mot promemorie-

förslagets utformning i fråga om förutsättningar för kungörelsedelgivning

med ett stort antal personer anser jag ha fog för sig. Sålunda bör kungörelse­

delgivning i sådant fall kunna användas, även om överbringande av hand­

lingen till envar av de berörda inte skulle medföra kostnad eller besvär som,

absolut sett, kan anses betydande. Det bör vara tillräckligt att kostnaden eller

besväret skulle bli större än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet

med delgivningen. Särskilt gäller detta om delgivningen avser delägare i en

samfällighet och endast en obetydlig del av samfälligheten berörs av det

ärende som det är fråga om. Bestämmelsen har utformats i enlighet med

det nu sagda.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

145

146

För delgivning med delägare eller medlemmar som avses i 10 § har i andra stycket fastslagits att det skall vara tillåtet med kungörelsedelgivning om an­ talet delägare resp. medlemmar överstiger tio. Detta är i överensstämmelse med den nuvarande bestämmelsen om delgivning med byalag i 33 kap. 16 § RB. Därigenom undviker man varje tvekan om när delgivning med del­ ägare i samfällighet eller medlemmar i sammanslutning kan ske genom kungörelse. Andra stycket blir tillämpligt även i vissa fall, där nuvarande be­ stämmelse i speciallagstiftning hänvisar till bestämmelserna i RB om del­ givning med byalag. Sådana hänvisningar kan därför utgå.

17 §

Departementschefen. Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet vid kungörelsedelgivning. 1 detta hänseende hänvisas till vad som har anförts i den allmänna motiveringen (under 7.3.). Jag vill endast i fråga om annon­ seringen tillägga följande. Frågan om publicering av statliga kungörelser ut­ reds f. n. Till dess denna utredning är avslutad och dess förslag har prövats bör myndigheterna obundna av närmare föreskrifter kunna välja den eller de tidningar som i det särskilda fallet är mest lämplig. Syftet med annonse­ ringen är att den som söks för delgivning skall få kännedom härom. Valet av tidning bör därför träffas så att den sökte om möjligt nås av meddelan­ det. Annonseringen bör i regel ske i tidning som har spridning i den ort där den sökte kan tänkas uppehålla sig. Närmare anvisningar om valet av tidning kan i ett senare skede meddelas av Kungl. Maj :t.

När delgivning skall anses ha skett i vissa falt

18 §

Paragrafen innehåller en reglering av när delgivning skall anses ha skett i vissa fall, i vilka detta förhållande inte omedelbart framgår av bestämmel­ serna om hur delgivningen sker.

Gällande bestämmelser. Om karta, ritning eller annan bilaga av vidlyftig beskaffenhet hålls tillgänglig hos myndigheten enligt 33 kap. 6 § RB, torde utan stöd av uttrycklig lagbestämmelse, delgivning anses ha skett, när hu­ vudhandlingen och underrättelsen om var bilagan hålls tillgänglig har läm­ nats till den sökte. Enligt 33 kap. 6 § RB skall delgivning anses ha skett, även om den sökte vägrar att ta emot handlingen.

Delgivning med fysisk person genom att handlingen lämnas till någon där han har sitt hemvist eller på hans kontor och delgivning med juridisk person genom att handlingen lämnas på kontoret till någon som är anställd där anses enligt 33 kap. 10 § RB ha skett, när handlingen har lämnats på detta sätt och meddelande därom har sänts till den sökte med posten.

Kungörelsedelgivning anses enligt 33 kap. 12 § RB ha skett, när hand­

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

147

lingen har anslagits och meddelande därom har förts in i tidningarna. Sker

delgivning genom att handlingen i sintet kuvert lämnas i den söktes hemvist

eller fästs på hans husdörr, anses delgivning ha skett, när kuvertet har läm­

nats eller fästs på dörren.

När delgivning enligt specialförfatlningar skall ske genom anslag, anses

delgivningen i regel ha skett, när anslaget har satts npp. Detta sägs ibland

uttryckligen i författningen, t. ex. i 18 § andra stycket allmänna verksstad-

gan (1965: 600). Besvärstiden räknas i dessa fall från anslagsdagen. Det fö­

rekommer också att anslaget skall innehålla endast ett meddelande om att

beslut kommer att ges en viss dag. Så är fallet i t. ex. 209 § UL, 65 § lagen

(1943: 431) om allmänna vägar och 150 § byggnadslagen (1947: 385). I des­

sa fall räknas besvärstiden från den dag då utslaget har meddelats. Enligt

kommunallagen, landstingslagen och lagen om församlingsstyrelse räknas

besvärstiden från den dag då tillkännagivandet om protokolljusteringen har

anslagits och protokollet hålls tillgängligt.

Besvärssakkunniga. Om handling som är vidlyftig eller inte lämpligen kan

mångfaldigas hålls tillgänglig, skall enligt 5 kap. 5 § förslaget till lag om

förvaltningsförfarandet delgivning anses ha skett, när den tid har gått ut

under vilken handlingen hålls tillgänglig. Delgivning genom anslag på post-

anstalts anslagstavla skall enligt 5 kap. 7 § anses ha skett på anslagsdagen,

om själva handlingen anslås. Hålls handlingen tillgänglig och anslås ett med­

delande därom, skall delgivning anses ha skett, när den tid går ut under vil­

ken handlingen hålls tillgänglig. Genom en hänvisning i 5 kap. 4 § skall

RB:s bestämmelser om delgivning genom att handlingen lämnas i den söktes

hemvist eller på kontoret gälla även i förvaltningsförfarandet. Enligt 5 kap.

2 § anses delgivning ha verkställts, även när den till vilken handlingen

skall överbringas vägrar att ta emot den.

I fråga om tidpunkten när delgivning genom tillgänglighållande skall an­

ses ha skett har de sakkunniga uttalat, att man har att välja mellan den dag

meddelandet om att handlingen hålls tillgänglig delgavs, den första dagen

för lillgänglighållandet och sista dagen för tillgänglighållandet. De två första

dagarna kan enligt de sakkunnigas mening inte komma i fråga, därför att

tidsfristen skulle bli för kort för den som inte omedelbart tar del av hand­

lingen. Eftersom det med visst fog kan göras gällande att delgivningen inte

har fullbordats förrän den tid under vilken handlingen hålls tillgänglig har

gått till ända, ter det sig enligt besvärssakkunniga mest naturligt att anse,

att delgivning har skett den sista dagen när handlingen hålls tillgänglig.

En delgivning bör inte kunna omintetgöras genom att den med vilken del­

givning skall ske vägrar att ta emot handlingen. Den omständigheten att ett

rekommenderat brev inte har lösts ut kan emellertid inte utan vidare tolkas

som en vägran att ta emot handlingen. Anledningen kan visserligen vara att

den sökte tredskas men hans underlåtenhet kan också bero på att han är

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

148

bortrest. Först om det utreds att den sökte vägrat att lösa ut försändelsen, kan delgivning anses ha skett.

Remissyttranden. Vid remissbehandlingen av besvärssakkunnigas förslag riktade patent- och registreringsverket invändningar mot förslaget att del­ givning skall anses ha skett vid utgången av den tid under vilken handlingen hålls tillgänglig. Detta beräkningssätt skulle kullkasta hela systemet för s. k. tekniska förelägganden i patentärenden, för vilka tiden vanligen uppgår till sex månader. Luf tf arts stg r ds en ifrågasatte om inte anslagsdagen bör an­ ses som delgivningsdag även när själva handlingen inte anslås utan bara ett meddelande om var och när handlingen hålls tillgänglig.

Promemorian. Förslaget i promemorian överensstämmer i huvudsak med det föreliggande förslaget. Beträffande den tidpunkt då delgivning enligt 17 § skall anses ha ägt rum erinras i promemorian om besvärssakkunnigas förslag och yttrandena över detta. Härefter anförs bl. a. följande. I de fall när delgiv- ningen bildar utgångspunkt för beräkning av fatalietider torde det utan tvi­ vel innebära en viss risk för rättsförlust, om man anser delgivningen fullbor­ dad redan i och med att handlingen hålls tillgänglig och meddelande därom anslagits. Det kan ju myckel väl hända att den som skall delges får se ansla­ get så sent att han inte hinner vidta erforderliga åtgärder innan fristen har gått till ända. Det synes därför vara lämpligt att ge den som skall delges något längre tid på sig. Är det däremot fråga om delgivning av kallelser och liknande meddelanden, kan man inte anföra lika starka skäl mot att anse delgivningen fullbordad så snart handlingen är tillgänglig. En sådan utväg som besvärssakkunniga föreslagit kan i dessa fall medföra vissa nackdelar ur praktisk synpunkt, t. ex. när det är fråga om att sätta ut sammanträden.

I promemorian föreslås i stället efter förebild från 22 § i den finska lagen om delgivning i förvaltningsärenden ett tredje alternativ, nämligen att del­ givningen skall anses ha skett på sjunde dagen efter den dag då handlingen blev tillgänglig och meddelandet härom anslagits. Med en sådan lösning spe­ lar det enligt promemorian inte så stor roll, om den som ämnar överklaga ett beslut som har delgivits genom anslag inte genast får se anslaget. Vidare torde det vara lättare att planera utsättandet av sammanträden, om kallelser och liknande meddelanden anses delgivna russ kortare tid efter det att hand­ lingen blev tillgänglig.

Med anledning av patentverkets remissyttrande påpekas att bestämmel­ serna i delgivningslagen enligt 1 § andra stycket inte skall tillämpas, om det finns avvikande bestämmelser i annan författning. Det saknas anledning att i detta sammanhang ändra de bestämmelser om s. k. tekniska förelägganden i patentärenden som nu finns.

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

149

Departementschefen. I 18 § ges en samlad reglering av när delgivning skall

anses ha skett i vissa fall. I likhet med vad som nu gäller skall delgivning

genom att handlingen lämnas i den söktes hemvist eller på kontoret anses

ha skelt, när handlingen har lämnats och underrättelse därom har sänts

med posten till den sökte. Lämnas handlingen i slutet kuvert i den söktes

hemvist eller fästs kuvertet på den söktes husdörr, skall också liksom nu

delgivning anses ha skett i och med detta.

Bestämmelsen i 6 § andra stycket förslaget till delgivningslag skall tilläm­

pas i de fall, när handlingens beskaffenhet gör att ett överbringande inte går

att genomföra. Den som söks för delgivning delges i detta fall en underrät­

telse om att handlingen hålls tillgänglig i stället för att överbringas. Enligt

förevarande paragraf skall delgivning anses ha skett, när handlingen är till­

gänglig och den sökte har fått underrättelsen.

Promemorians förslag om när delgivning skall anses ha skett i fall som

avses i 12 eller 13 § och i 15 § andra stycket sista punkten har godtagits

under remissbehandlingen, och även jag har anslutit mig till det.

När det är fråga om kungörelsedelgivning på sätt som anges i 17 g beror

det på olika omständigheter att handlingen måste hållas tillgänglig i stället

för att överbringas. Sålunda är det ibland oklart var den sökte finns. När del­

givning skall ske med en obestämd personkrets, är det naturligen så, att man

inte har fullständig kännedom om vilka som skall delges. Under sådana för­

hållanden och med hänsyn till delgivningsmetodens karaktär är det rimligt

att en viss tid får förflyta från delgivningens inledande till dess att delgiv-

ningen fingeras ha lett till resultat. I promemorian föreslås — efter förebild

från den finska lagen om delgivning i förvaltningsärenden -- att delgivning-

en skall anses ha skett på sjunde dagen efter den dag då handlingen blev

tillgänglig och meddelandet härom har anslagits.

Förslaget om när delgivning i nu ifrågavarande fall skall anses ha skett

har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. Som framgår av den

allmänna motiveringen har jag funnit att den principiella lösningen i prome-

morieförslaget är lämplig, oavsett att annonsering i tidning är den huvudsak­

liga delgivningsmetoden. Med hänsyn till den ändrade utformning som be­

stämmelsen har fått i departementsförslaget har som utgångspunkt för sju-

dagarsfristen angivits den dag då beslutet om kungörelsedelgivning fattades.

Den som söks för delgivning bör inte kunna förhindra att delgivning sker

genom att vägra att ta emot handlingen. Förekommer sådan vägran, skall

delgivning ändå anses ha skett. Den som verkställer delgivningen bör om

möjligt lämna handlingen kvar så att den kan tas om hand av den sökte.

Bestämmelsen härom är inte tillämplig när handlingen enligt 12 eller 13 §

delgivningslagen lämnas till annan än den sökte. Vägrar sådan person att ta

emot handlingen, kan sålunda delgivning inte anses ha skett. Uppenbarligen

krävs det utredning om att den som söks för delgivning har vägrat att ta

emot handlingen. Utredningen torde i praktiken inte kunna ske på annat

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

sätt än genom sådant intyg som avses i 25 §. Bestämmelsen kan därför inte tillämpas vid ordinär delgivning utan endast vid särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgivning.

Övriga bestämmelser

19 §

I paragrafen föreskrivs att handling som skall delges inte får lämnas till motpart till den som söks för delgivningen.

Gällande bestämmelser. En viss motsvarighet till den föreslagna föreskrif­ ten finns i 33 kap. 10 § tredje stycket RB. Vad som sägs där syftar dock bara på situationen vid surrogatdelgivning enligt 33 kap. 8 och 9 §§. I bl. a.

96 § lagen om aktiebolag, 46 § lagen om sparbanker och 36 § lagen om eko­ nomiska föreningar finns bestämmelser om delgivning av stämning, när styrelsen vill föra talan mot bolaget, sparbanken eller föreningen. Delgiv­ ning anses enligt dessa bestämmelser ha skett, när stämningen har före­ dragits inför det beslutande organet dvs. bolagsstämman, sammanträdet med huvudmännen eller föreningsstämman. För andra juridiska personer, t. ex. handelsbolag, dödsbon och stiftelser, saknas motsvarande bestäm­ melser.

Promemorian. Förslaget i promemorian överensstämmer i sak med det föreliggande förslaget.

Departementschefen. Rättegångsbalkens bestämmelse om att handling som skall delges någon inte kan lämnas till motpart gäller formellt bara situa­ tionen vid surrogatdelgivning, även om analogisk tillämpning på vissa andra fall är naturlig. På några håll i speciallagstiftningen finns regler som vilar på samma princip, nämligen när talan mot vissa juridiska per­ soner har väckts av vederbörande styrelse. Regleringen i detta avseende är dock långt ifrån fullständig.

När en ställföreträdare vill föra talan mot en juridisk person, måste till­ ses att delgivning sker med annan som äger företräda den juridiska per­ sonen. Detsamma bör gälla vid delgivning i mål mellan ställföreträdare för fysisk person och denne. Jag har därför ansett det motiverat med en allmän bestämmelse att handlingen inte får lämnas till någon som i samma mål eller ärende är motpart till den med vilken delgivning skall ske. En sådan bestämmelse får betydelse även i sådana i 10 § avsedda fall då tvist föreligger mellan olika delägare eller olika medlemmar.

Det bör anmärkas att det kan föreligga stridiga intressen mellan t. ex. olika delägare i en samfällighet utan att dessa formellt är motparter (jfr 4 kap. 22 § förslaget till fastighetsbildningslag). Det skulle kunna över­ vägas att uttryckligen föreskriva att — främst i fall som avses i 10 § eller

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

151

16 § första stycket första punkten — handlingen inte får överlämnas till

eller hållas tillgänglig hos någon, vars intressen strider mot den slutliga

adressatens. En sådan föreskrift synes dock inte nödvändig. Att förhållan­

den av nyssnämnd art om möjligt bör beaktas får anses följa av grunderna

för 19 §.

20

§

Bestämmelsen i denna paragraf innebär att, om handling som skulle ha

delgivits någon har kommit denne till handa på annat sätt än som beskrivits

förut i lagen, delgivning likväl skall anses ha skett.

Gällande bestämmelser. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 33 kap.

14 § RB. Det är delvis oklart i vad mån principen i detta lagrum gäller

inom förvaltningsförfarandet. I några författningar finns bestämmelser

som uttryckligen säger att 33 kap. 14 § RB skall gälla, t. ex. 66 § nykter-

hetsvårdslagen, 57 § lagen om socialhjälp och 95 § barnavårdslagen. Även

om det saknas en uttrycklig bestämmelse därom, torde nämnda princip an­

ses gälla när delgivning under handläggningen sker av inlagor, meddelan­

den, förelägganden etc. Däremot är det mera tveksamt i vad mån principen

kan tillämpas på expedition som innehåller slutligt beslut, om det inte

finns en uttrycklig föreskrift därom.

Promemorian. Förslaget i promemorian innehåller i första stycket samma

regel som 33 kap. 14 § RB. I andra stycket görs undantag beträffande ex­

pedition som innehåller slutligt beslut eller annat beslut som kan överkla­

gas särskilt. Undantaget har ansetts motiverat av den betydelse delgiv-

ningen har för besvärstidens beräkning. Härom anförs i promemorian bl. a.

följande. Bestämmelsen i 20 § första stycket motsvarar i sak 33 kap. 14 §

RB och 5 kap. 10 § förslaget till lag om förvaltningsförfarandet. I 17 § för­

slaget till förvaltningslag föreslås att beslut skall bringas till parts känne­

dom genom delgivning av en expedition, om det inte är obehövligt. Denna

bestämmelse skall gälla både slutligt beslut och beslut under förfarandet.

I motiven till 17 § i nämnda förslag sägs att det givetvis finns beslut som

det inte tjänar något förnuftigt ändamål att delge. Som exempel på fall

där undantaget från huvudregeln om delgivning kan bli tillämpligt nämns

muntligt beslut som meddelas i form av tillsägelse. Part behöver i sådant

fall expedition endast om han vill klaga.

I anslutning till vad som nu sagts har i andra stycket promemorieför-

slaget angivits att bestämmelsen i första stycket inte gäller för delgivning

av expedition som innehåller slutligt beslut eller annat beslut som kan

överklagas särskilt. Den omständigheten att klaganden har löst ut expedi­

tionen hos myndigheten kommer att sakna betydelse för beräkningen av

besvärstiden. Detsamma blir förhållandet, om klaganden har fått ett ex­

152

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1370

emplar av expeditionen i samband med att den bär massdistribnerats. In­ tet torde emellertid hindra att förfarandet när part löser en expedition ord­ nas så, att parten samtidigt får erkänna att han har delgivits. I sådant fall börjar besvärstiden givetvis att löpa, när han får handlingen.

Departementschefen. Som har föreslagits i promemorian bör en bestäm­ melse av samma innebörd som 33 kap. 14 § RB finnas i delgivningslagen och, i den mån särskilda föreskrifter inte anvisar annan grundsats, bli gällande även på förvaltningens område.

Promemorians förslag att undantag skall gälla i fråga om expeditioner med slutligt beslut eller annat beslut som kan överklagas särskilt har under remissbehandlingen avstyrkts av RÅ. Denne har anfört att, om någon gör gällande att handling inte har kommit honom till handa förrän vid viss tid­ punkt, denna uppgift får godtas, om inte tillförlitlig bevisning om annat föreligger. Enligt RÅ kan det knappast möta hinder från rättssäkerhetssyn­ punkt att låta den föreslagna huvudregeln gälla även slutliga beslut och andra beslut som kan överklagas särskilt.

RÅ:s uppfattning i den nu berörda frågan synes ha goda skäl för sig. Vis­ serligen är det för besvärstidens beräkning av värde att delgivning av slut­ liga beslut och beslut, som kan överklagas särskilt, sker i enlighet med del­ givningslagens huvudbestämmelser. Ett sådant förfarande bör också efter­ strävas i praxis. Det vore emellertid opraktiskt att ovillkorligen kräva, att delgivning av berörda beslut måste ha skett enligt tillämpliga bestämmelser i lagen i övrigt och alt således delgivning i någon annan ordning inte skxdle få till verkan att besvärstid börjar löpa. Det kan ju vara obestridligt att den sökte faktiskt fått del av beslutet, ehuru detta skett på sätt som, kanske i någon detalj, avviker från lagens föreskrifter. Som exempel kan tas att vid surrogatdelgivning enligt 12 § handlingen råkar lämnas till någon som noga taget inte hör till den där angivna kretsen av behöriga mottagare, t. ex. till någon som vistas i den söktes lägenhet utan att tillhöra hans hushåll eller till någon som bor i en grannlägenhet. Den sökte får i varje fall sig tillsänt med­ delande enligt 12 § andra stycket om hur handlingen har avlämnats. Om det i fall av nu berörd art är vitsordat eller på annat sätt klarlagt att den sökte faktiskt har fått del av beslutet, är det inte rimligt att anse delgivningen utan verkan såvitt angår besvärstidens början. Jag har med hänsyn till det anförda funnit, att det i promemorian föreslagna undantaget bör utgå. Jag vill avslutningsvis stryka under att paragrafens tillämpning förutsätter att det är styrkt, att handlingen har kommit den sökte till handa.

21

§

I paragrafen har tagits in en bestämmelse som ger myndighet möjlighet att underlåta formlig delgivning av föreläggande eller annat beslut som meddelas vid förhandling, förhör eller annat sammanträde. Sådant beslut an­

153

ses enligt bestämmelsen ha delgivits den som var närvarande när beslutet

meddelades. Myndigheten är dock skyldig att genast tillhandahålla utskrift

av beslutet, om det begärs.

Gällande bestämmelser. En motsvarighet till bestämmelsen i den föreslagna

21 § finns i 33 kap. 15 § RB. I 32 § nykterhetsvårdslagen och 23 § barna­

vårdslagen finns bestämmelser enligt vilka beslut, som har meddelats vid

förhör i närvaro av den som beslutet avser, anses delgivet i och med det

muntliga meddelandet. Bestämmelserna i RB avser i praktiken endast beslut

under rättegång medan bestämmelserna i nykterhetsvårdslagen och barna­

vårdslagen avser slutliga beslut som kan överklagas särskilt. Det gemensam­

ma för dessa beslut enligt RB, nykterhetsvårdslagen och barnavårdslagen är

att besluten avkunnas vid en förhandling, till vilken parterna har kallats,

och i parternas närvaro. Beslutens innehåll och parternas närvaro anteck­

nas i protokoll.

Promemorian. Bestämmelsen i promemorian ansluter sig närmast till be­

stämmelsen i RB. Beträffande slutliga beslut i förvaltningsförfarandet an­

förs att delgivning ofta är utgångspunkt för beräkning av besvärstiden och

att denna utgångspunkt måste kunna fixeras. Detta kan enligt promemo­

rian i regel inte ske på annat sätt än genom att beslutet, skriftligen avfattat,

överbringas till parten. Om annat inte sägs i specialförfattningarna, som

t. ex. i nykterhetsvårdslagen och barnavårdslagen, bör därför enligt prome­

morian delgivning av beslutet inte anses ha skett, förrän expedition som

upptar beslutet har överbringats till parten.

Departementschefen. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag, att

en bestämmelse av föreslagen innebörd bör ingå i delgivningslagen. En tvek­

sam fråga är dock om tillräckligt vägande skäl har anförts för att slutliga

beslut skall undantas från tillämpningen av bestämmelsen. RÅ har i sitt

yttrande anfört, att det inte torde medföra fara från rättssäkerhetssynpunkt

om huvudregeln får omfatta även slutliga beslut, i varje fall om besvärs-

hänvisning ges vid beslutets uppläsande. Även jag har denna uppfattning.

Jag vill dessutom framhålla, att det inte behöver föreligga någon svårig­

het att fixera utgångspunkten för besvärstiden om ett slutligt beslut av­

kunnas. En sådan åtgärd bör nämligen regelmässigt antecknas i proto­

koll eller på annat ställe i akten. Avgörande betydelse kan vidare inte fästas

vid risken att en part inte fattar innebörden av ett muntligen avkunnat be­

slut. Erfarenheterna från de allmänna domstolarna talar för att några nämn­

värda farhågor i det avseendet inte behöver föreligga. En garanti för att

parten skall kunna tillgodogöra sig beslutets innebörd ligger dessutom i hans

rätt att få utskrift av beslutet, om han begär det. Jag har på grund av det

anförda stannat för att undantag beträffande slutliga beslut inte bör göras

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

154

i detta sammanhang. Detta för med sig att de förut angivna föreskrifterna om muntlig delgivning i 32 § nykterhetsvårdslagen och 23 § barnavårds­ lagen kan utgå som överflödiga. Härtill återkommer jag i avsnitten 9.30 och 9.33.

Enligt promemorieförslaget skall myndigheten, om det begärs, tillhanda­ hålla utskrift av beslutet genast. I och för sig är det önskvärt med omgående leverans av en utskrift, men otvivelaktigt kan det förekomma situationer när detta är praktiskt omöjligt, exempelvis vid en förrättning i det fria. Jag har därför föreslagit att utskriften skall tillhandahållas skyndsamt. Däri bör anses ligga att myndigheten har att, så snart praktiska förutsättningar finns, åstadkomma att utskrift står till förfogande. Väntetiden, när sådan ovillkorligen behövs, bör inte få uppgå till mer än en eller ett par dagar.

Den största praktiska betydelsen torde paragrafen få i fråga om föreläg­ ganden och andra beslut som meddelas under förfarandet. Som exempel kan nämnas föreläggande för sakägare att infinna sig vid ett fortsatt förrättnings- sammanträde. Det är främst i fråga om sådana och liknande beslut som det torde innebära någon mera betydande lättnad för myndigheten att inte be­ höva avfatta besluten skriftligen och delge dem.

Som förutsättning för att delgivning av expedition skall kunna underlå­ tas i nu berörda fall, bör självfallet gälla att vederbörande är närvarande när beslutet meddelas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

22

§

Departementschefen. Om delgivning inte har skett på det sätt som lagen föreskriver, får myndigheten enligt denna paragraf förordna om ny delgiv­ ning. Vidare innehåller paragrafen en bestämmelse om att den som vill fram­ ställa invändning om att delgivning med honom inte skett på behörigt sätt skall göra detta så snart det kan ske.

Bestämmelserna i denna paragraf har oförändrade i sak överförts från 33 kap. 23 § första stycket RB.

23 §

Enligt denna paragrafs första stycke skall bestämmelserna om delgivning av handling tillämpas även vid delgivning av annat än handling. I andra stycket regleras sådana fall då enligt föreskrifter i andra författningar del­ givning skall ske utan samband med mål eller ärende. Andra stycket saknar motsvarighet i promemorieförslaget.

Departementschefen. Den föreslagna bestämmelsen i första stycket går tillbaka på 5 kap. 12 § i besvärssakkunnigas förslag till lag om förvaltnings- förfarandet. De sakkunniga framhöll, att det i förvaltningsförfarandet inte sällan förekommer att annat än handling, t. ex. varuprover, skall delges. Ibland behöver man också låta part få del av modeller. Delgivningen bör

155

normalt ske genom att föremålet lämnas till den sökte, men ibland är det

lämpligt att delge föremålet genom att det hålls tillgängligt. Även anslags-

delgivning kan komma i fråga.

Den av besvärssakkunniga föreslagna bestämmelsen har tagits upp också

i promemorieförslaget. Därvid påpekades att det även i rättegång kan be­

hövas att annat än handling delges.

Remissutfallet över de båda förslagen har varit genomgående positivt.

Även jag har funnit, att en bestämmelse av föreslagen innebörd bör finnas

i delgivningslagen.

Bakgrunden till andra stycket är att det i annan lagstiftning (t. ex. 2 kap.

38 § och 3 kap. 8 § nyttjanderättslagen) förekommer bestämmelser att i

vissa fall bevislig' delgivning skall ske, trots att något mål eller ärende inte

föreligger. Delgivningslagens huvudsakliga tillämpningsområde är enligt 1 §

första stycket i förslaget bestämt att gälla delgivningar i mål och ärenden.

Även när det gäller andra delgivningar är det emellertid praktiskt att det

finns vissa allmänna bestämmelser att rätta sig efter. Det har därför i andra

stycket föreskrivits, att i de nu berörda fallen delgivningslagen gäller i till­

lämpliga delar. Vissa bestämmelser kan enligt sakens natur inte bli tillämp­

liga i dessa fall, såsom 3 § andra stycket, 6 § andra stycket och 21 §. Inte

heller kan bestämmelser om kungörelsedelgivning m. m. i 15—17 §§ bli ome­

delbart tillämpliga när en enskild skall ombesörja delgivning. Emellertid kan

det uppkomma situationer där det, trots att enskild i princip har att ombe­

sörja delgivningen, finns behov att använda någon delgivningsform som av­

ses i sistnämnda paragrafer, t. ex. när arrendators uppsägning skall ske

under förhållanden som avses i 16 § andra stycket. Nu berörda former av

delgivning är dock sådana att myndighets medverkan inte kan undvaras.

Det behövs sålunda en prövning att laga förutsättningar för ifrågavarande

delgivningsform föreligger. Vidare behöver från opartiskt håll bestämmas

var tidningsannonsering skall ske. Med tanke på det nu anförda har jag fun­

nit lämpligt att i paragrafens andra stycke ange att om i fall, som avses i det

stycket, 15—17 §§ behöver tillämpas, den enskilde har att påkalla biträde

hos länsstyrelsen. Utan att detta behöver uttryckligen utsägas i paragrafen,

har självfallet länsstyrelsen då att fullgöra vad som ankommer på hand­

läggande myndighet enligt 15—17 §§. Att kostnaderna för annonsering skall

betalas av den enskilde som utan samband med mål eller ärende påkallar

länsstyrelsens biträde enligt denna paragraf, följer motsatsvis av 26 §.

24 §

Paragrafen innehåller organisatoriska bestämmelser angående särskilt

förordnade stämningsmän. För varje kommun skall finnas en eller flera så­

dana, förordnade av länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall också föra förteck­

ning över stämningsmän inom länet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

156

Gällande bestämmelser. Enligt 33 kap. 24 § RB skall underrätten förordna stämningsinän och anslå en förteckning över dessa på rättens dörr. Förord­ nandet meddelas för viss tid eller tills vidare och får återkallas, om det finns skäl till detta. Bestämmelser finns också om årlig prövning av förordnande­ nas bestånd och om skyldighet för stämningsman att avlägga ed.

Promemorian. De skäl som hittills har talat för att låta underrätterna ha hand om bestyret med att utse stämningsmän får inte samma betydelse om den nya delgivningslagen genomförs. Eftersom lagen skall gälla både för rättegång och förvaltningsförfarande, ligger det enligt promemorian närmast till hands att anförtro denna uppgift åt länsstyrelserna i stället.

Stämningsmän förordnas f. n. för viss tid eller tills vidare. Det anses lämpligt att föreskriva, att så skall ske även i fortsättningen. Däremot torde sådan årlig prövning av förordnandenas bestånd som föreskrivs i 33 kap. 24 § RB innebära en onödigt omständlig procedur och kunna undvaras. Någon föreskrift om sådan prövning föreslås därför inte. Stämningsman kan emel­ lertid på grund av sjukdom eller av annan anledning bli förhindrad att full* göra sina åligganden. Det kan också tänkas att han visar sig olämplig för uppdraget. Liksom nu är fallet bör det därför finnas möjlighet att återkalla förordnandet.

För att myndigheterna och även allmänheten skall få kännedom om vilka som har förordnats till stämningsmän bör meddelande härom tas in i läns- kungörelserna. Även entledigande av stämningsman bör tillkännages i dessa kungörelser. Länsstyrelserna bör vidare åläggas att upprätta förteckning över stämningsmännen i länet och föra in förteckningen i länskungörelserna en gång om året, t. ex. i januari. De myndigheter som kan komma att be­ höva anlita stämningsmän för delgivningsärenden bör ha tillgång till sådana förteckningar. Länsstyrelserna bör så snart det av någon anledning blir aktuellt att utse stämningsman ta kontakt med vederbörande kommun för att få förslag på lämplig person.

Stämningsman fullgör sitt uppdrag under ämbetsansvar. Krav på att han skall avlägga ed torde inte längre behöva upprätthållas. Det synes inte heller finnas anledning att i delgivningslagen införa bestämmelser om jäv mot stämningsman. Jävsbestämmelserna i kommande förslag till förvaltningslag kan förutses lösa uppkommande jävsfrågor.

Departementschefen. Som har framhållits i den allmänna motiveringen innebär paragrafen en nyhet i förhållande till gällande rätt i det att bestyret med att förordna stämningsmän flyttas över från underrätterna till läns­ styrelserna. För att få en ur geografisk synpunkt lämplig spridning av stäm­ ningsmännen bör föreskrivas att det i varje kommun skall finnas en eller flera stämningsmän. I och för sig bör det inte vara någonting som hindrar att samma person förordnas till stämningsman för flera kom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

157

muner. Detta torde särskilt komma i fråga när en kommunsammanslag­

ning är förestående. Det är angeläget, att stämningsmän förordnas till sådant

antal att de hinner med även brådskande delgivningsuppdrag. Gällande be­

stämmelser om ersättning för stämningsmannauppdrag torde inte behöva

revideras på grund av den föreslagna nya lagstiftningen.

Under remissbehandlingen av promemorian har från något håll uttryckts

önskemål om att stämningsmannaeden skall behållas. Jag finner dock inte

anledning att i detta hänseende frångå promemorieförslaget.

Däremot anser jag inte att det behövs en uttrycklig föreskrift om att

stämningsmannaförordnandet skall gälla viss tid eller tills vidare. Man be­

höver då inte heller föreskriva att förordnandet kan återkallas om det före­

ligger skäl till detta. Frågan om publiceringen av förteckningar över stäm­

ningsmän torde inte, som har förutsatts i promemorian, behöva regleras i

lagen. Bestämmelser i ämnet kan meddelas av Kungl. Maj :t. I samman­

hanget kan erinras om att fråga väckts om att avskaffa länskungörelserna

(jfr SOU 1969: 7).

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

25 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att vissa intyg om delgivning

skall gälla som fullt bevis att delgivning har skett på sätt som anges i

intyget.

Gällande bestämmelser. Som norm för bevisprövningen vid vissa delgiv-

ningar finns i 33 kap. 25 § RB bestämmelser om att en del intyg om delgiv­

ning skall godtas som fullt bevis att delgivning har skett på sätt som anges

i intyget. Sådant vitsord tillkommer intyg av stämningsmän, nämndeman,

notarius publicus, svensk konsul, vid svenskt konsulat anställd tjänsteman,

åklagare, polisman, utmätningsman eller exekutiv tjänsteman som är under­

ställd utmätningsman. Detsamma gäller beträffande intyg av posttjänste­

man enligt bestämmelser som Kungl. Maj :t meddelar och beträffande advo­

kats skriftliga erkännande av delgivning med honom själv. Har delgivning

skett utomlands, gäller där utfärdat intyg om delgivning som fullt bevis, om

intygsgivarens behörighet har styrkts av svensk eller i Sverige anställd dip­

lomatisk eller konsulär tjänsteman.

Promemorian. I promemorian uttalas att bestämmelser om att vissa intyg-

skall utgöra fullt bevis om delgivning bör finnas också för förvaltningsförfa-

randet och inte bara för rättegång.

Flertalet bestämmelser i 33 kap. 25 § RB har förts över till delgivnings­

lagen utan sakliga ändringar. Särskild bestämmelse om advokats erkännan­

de av delgivning har dock ansetts överflödig och därför inte tagits med i

promemorieförslaget. Med hänsyn till det vid tionde Haag-konferensen ut­

arbetade förslaget till en ny konvention om delgivning i utlandet av i-ätte-

158

gångshandlingar och andra handlingar i ärenden av civil eller kommersiell natur föreslås i promemorian att Kungl. Maj:t skall få rätt att föreskriva i vilka fall fullt bevisvärde skall tillerkännas utländska delgivningsintyg.

Departementschefen. I rättegång gäller principen om fri bevisprövning. Även om åtskilliga intyg och andra uppgifter genom sådan prövning kan godtas som bevis att delgivning har skett, är det uppenbarligen praktiskt att ha schablonmässiga bestämmelser om att vissa intyg utan särskild pröv­ ning skall kunna godtas som fullt bevis om delgivning. Nuvarande bestäm­ melser för rättegångsväsendets del har visat sig ändamålsenliga och har därför ansetts böra i stort sett oförändrade flyttas över till delgivningslagen. En avvikelse är alt, eftersom delgivning genom vanligt brev med delgivnings­ erkännande är avsett att vara en normal form för delgivning, har bestäm­ melsen om att advokats skriftliga erkännande skall gälla som fullt bevis ansetts böra utgå. En bestämmelse av sådant innehåll skulle nämligen kun­ na föranleda tvekan om bevisvärdet av liknande delgivningserkännande från annan person.

För att tillgodose önskemål som under remissbehandlingen har uttalats från flera håll har jag bland de personer vars intyg utgör fullt bevis om del­ givning även tagit med styresmän och kuratorer vid sjukvårdsinrättningar. En ytterligare komplettering av nu gällande bestämmelser är att det anges att fullt bevisvärde tillerkänns intyg som utfärdas enligt särskilda bestäm­ melser om anslag på kommuns anslagstavla. Jag vill i det sammanhanget erinra om vad jag anförde i slutet av avsnitt 7.3. Vidare föreskrivs, att fullt bevisvärde skall tillkomma vissa utländska delgivningsintyg oberoende av om intygsgivarens behörighet styrks på sätt som gäller nu och enligt den föreslagna huvudregeln. Denna regel är föranledd av bl. a. innehållet i kon­ ventionen den 15 november 1965 i Haag om delgivning i utlandet av hand­ lingar i mål och ärenden av civil och kommersiell natur, vilken konvention för Sveriges del har trätt i kraft den 1 oktober 1969. (Se SFS 1969: 495). Det i konventionen avsedda förfarandet förutsätter inte att bevis om delgivnings- förrättarens behörighet skall behöva förekomma.

26 §

Enligt denna paragraf är part inte skyldig att ersätta kostnad för delgiv­ ning genom myndighetens försorg. Vidare innehåller paragrafen att om an­ nan än myndighet skall ombesörja delgivning han får anlita stämningsman eller, om delgivningen skall ske utrikes, påkalla biträde därmed i utrikes­ departementet.

Gällande bestämmelser. Enligt 33 kap. 26 § RB är part inte skyldig att be­ tala kostnaden för delgivning genom rättens försorg, om annat inte är stad­ gat. Bestämmelser om att part skall bekosta delgivning som sker genom rät­

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

159

tens försorg finns i bl. a. 11 kap. 97 § vattenlagen, 10 § lagen (1946: 816)

om bevisupptagning åt utländsk domstol och 7 § lagen (1946: 818) om be­

visupptagning åt vissa internationella organ. Enligt 33 kap. 11 § andra styc­

ket RB äger part påkalla biträde i utrikesdepartementet, när part skall om­

besörja delgivning utomlands.

Promemorian. Förslaget i promemorian överensstämmer med det nu före­

liggande förslaget, frånsett den avvikelsen att befogenheten att anlita stäm-

ningsman resp. utrikesdepartementet var begränsad till part.

Departementschefen. För att undvika att det blir någon tvekan om att part

inte skall bekosta delgivning som i mål eller ärende sker genom myndighe­

tens försorg sägs med RB:s bestämmelse i 33 kap. 26 § som förebild att part

inte är skyldig att ersätta kostnad för delgivning genom myndighetens för­

sorg. Bestämmelsen omfattar även det fallet att myndigheten ombesörjer del­

givning utomlands. Indirekt torde framgå att part får bekosta delgivning

som han ombesörjer själv, varför det inte behövs någon särskild bestämmel­

se härom. RB:s nuvarande erinran om att det kan finnas avvikande bestäm­

melser i specialförfattningar synes vara överflödig med hänsyn till den all­

männa bestämmelsen i 1 § andra stycket i förslaget till delgivningslag.

Liksom nu bör part ha rätt att anlita stämningsman för delgivningar inom

riket och få biträde i utrikesdepartementet med delgivningar utomlands.

Samma rätt bör tillkomma enskild som, utan samband med mål eller ärende,

har att ombesörja delgivning (jfr 23 § andra stycket).

Övergångsbestämmelser

Departementschefen. Delgivningslagen föreslås träda i kraft den 1 januari

1971.

Det kan inte antas med säkerhet att alla lagar och författningar som hän­

visar till rättegångsbalkens bestämmelser om delgivning kan ändras i sam­

band med att delgivningslagen träder i kraft. En hänvisning till RB:s be­

stämmelser om delgivning bör därför i stället avse delgivningslagens bestäm­

melser. En övergångsbestämmelse av detta innehåll föreslås.

Vidare föreslås en föreskrift om att sådant förordnande att tills vidare

vara stämningsman som meddelats före lagens ikraftträdande gäller till dess

länsstyrelsen bestämmer annat. Att tidsbestämt förordnande skall gälla en­

ligt sitt innehåll får anses vara klart utan att bestämmelse därom ges.

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

9.2. Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

32 KAP.

2

§

Delgivningslagen innehåller i 2 § bestämmelser som motsvarar de bestäm­ melser som no finns i 32 kap. 2 § RB om att parten skall föreläggas viss tid för delgivningen, när han skall ombesörja denna själv, och att rätten skall överta delgivningsbestyret, om rätten inte får delgivningsbeviset inom före­ lagd tid. Däremot finns ingen motsvarighet i delgivningslagen till bestäm­ melsen att partens talan skall vara förfallen, om han inte fullgör del- givningsuppdrag som avser delgivning av stämning, vade-, besvärs- eller revisionsinlaga. Någon anledning att upphäva denna bestämmelse i RB anser jag inte finnas, och jag föreslår därför att den står kvar i 32 kap. 2 § RB med erforderlig redaktionell ändring.

33 KAP.

4 §

Enligt Svea hovrätt bör RB i tydlighetens intresse innehålla en hänvisning till de allmänna bestämmelserna om delgivning som föreslås i delgivnings­ lagen. Jag har ansett mig böra godta detta förslag. En sådan hänvisning har därför fått inleda delgivningsbestämmelserna i 33 kap. RB. 5

5 §

Delgivning sker enligt huvudregeln i 2 § delgivningslagen genom myndig­ hets försorg. Av nämnda paragraf följer också att part under vissa förut­ sättningar kan få sköta delgivningen själv. De bestämmelser av detta inne­ håll som nu finns i 33 kap. 4 § första stycket RB blir därför överflödiga. Som nämndes i motiven till 2 § delgivningslagen behövs inte heller motsva­ righeter till bestämmelserna i 33 kap. 4 § andra och tredje styckena, efter­ som innehållet i dessa bestämmelser täcks av delgivningslagen.

För delgivning av tredskodomar gäller nu följande. Om tredskodomen innebär att intecknad fordran har fastställts till betalning ur fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt, sker delgivning enligt RB:s allmänna regler, dvs. i första hand genom rättens försorg, men delgivningen kan efter rättens prövning i stället anförtros part. Om däremot tredskodomen inte innebär sådant fastställande av intecknad fordran till betalning, ankommer delgiv­ ningen inte på rätten annat än om parten begär det. Bestämmelse av detta innehåll finns i 33 kap. 4 § första stycket RB.

Enligt promemorieförslaget skall i förevarande paragraf anges att tredsko-

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

161

dom delges genom rättens försorg endast i tre fall. Det första av dessa avser

tredskodom som innebär fastställande av intecknad fordran till betalning.

1 och för sig kan hävdas att de allmänna reglerna i delgivningslagen utan

vidare bör gälla också sådan tredskodom. I tydlighetens intresse är det dock

till fördel att av RB klart framgår vad som gäller i fråga om delgivning av

tredskodomar i olika fall. Jag har därför ansett det lämpligt att i paragrafen

uttryckligen anges att tredskodomar av nämnd art skall delges genom rät­

tens försorg.

Det andra fallet avser att beträffande tredskodomar i övrigt vinnande

parts begäran skall utgöra förutsättning för att rätten skall ombesörja del-

givningen.

Svea hovrätt har ifrågasatt om det är lämpligt med den nuvarande och

föreslagna ordningen som innebär att tredskodom i allmänhet delges genom

den vinnandes försorg. Hovrätten anför bl. a. att vinnande part, som känner

till att domstolen på begäran ombesörjer och bekostar delgivning av tredsko­

domar och lagsökningsutslag, ofta brukar utnyttja denna möjlighet att

slippa kostnader och besvär. Från allmän synpunkt synes det hovrätten

vara av värde att domstolen ser till att tvisten kommer till ett lagakraft-

vunnet avgörande. I vart fall underlättas domstolens möjligheter att avgöra

om återvinning sökts i rätt tid.

Nu gällande undantag beträffande delgivning av tredskodom — som inte

fanns med i processlagberedningens förslag till rättegångsbalk (SOU 1938:44)

— sattes in i 33 kap. 4 § RB efter förslag av lagrådet. Lagrådet uttalade föl­

jande om processlagberedningens förslag att huvudregeln om delgivning ge­

nom rättens försorg skulle gälla även beträffande delgivning av meddelad

tredskodom.

Emellertid är det ej sällan överflödigt att tredskodom delgives den mot

vilken domen givits. Rätten bör därför ej självmant vidtaga några åtgärder

för verkställande av sådan delgivning utan avvakta att framställning därom

göres från den vinnande partens sida. Och för sådana fall då delgivning er­

fordras synes det icke heller vara av behovet påkallat att part, som önskar

själv ombesörja åtgärden, skall inhämta tillstånd därtill hos rätten.

Enligt min mening finns det inte någon anledning att nu gå ifrån de syn­

punkter som lagrådet uttalade. Jag har därför anslutit mig till departe­

mentspromemorians förslag att särskilda förutsättningar skall gälla för att

2 § första stycket delgivningslagen skall bli tillämpligt beträffande delgiv­

ning av tredskodom i allmänhet.

Genom paragrafen regleras även ett tredje fall. I det förslag till lag om

rättegångshjälp som har lagts fram i betänkandet Rättegångshjälp (SOU

1965: 13) föreslås att 33 kap. 4 § RB ändras så, att det klart framgår att rät­

ten skall ombesörja delgivning av tredskodom, om part har åtnjutit rätte­

gångshjälp. Det har gjorts gällande att redan med nuvarande bestämmelser

det åligger rätten att se till att återvinningsfristen efter tredskodomen börjar

6 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 13

162

löpa och att därför ombesörja delgivning av tredskodomen (se JO:s ämbets- ber. 1967 s. 137). Jag anser att en sådan skyldighet lämpligen bör åvila rät­ ten och jag har därför fogat in en bestämmelse härom i förevarande para­ graf.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

6

§

Som har nämnts förut är inte alla delgivningsbestämmelser i RB tillämp­ liga vid delgivning av stämning. Enligt 33 kap. 13 § RB får stämning i brott­ mål inte delges genom att lämnas till medlem av den söktes hushåll, till hyresvärd etc. eller på den söktes kontor. Om stämning i brottmål delges utomlands, skall de svenska bestämmelserna om delgivning av sådan stäm­ ning ha iakttagits för att delgivningen skall anses ha skett på rätt sätt. Stäm­ ning i brottmål får inte heller delges genom kungörelse eller genom att läm­ nas i den söktes hemvist eller fästas på hans husdörr.

För delgivning av stämning i tvistemål gäller att handlingen inte får läm­ nas till någon i den söktes hemvist eller på hans kontor, om det inte finns anledning att anta att han har avvikit eller håller sig undan på annat sätt. Har den sökte känt hemvist i riket, får stämning i tvistemål delges genom kungörelse eller genom att fästas på hans husdörr endast under den förut­ sättning som nyss har nämnts.

De inskränkningar som nu finns för delgivning av stämning bör enligt promemorian alltjämt gälla. Detta är också min mening. Delvis följer mot­ svarande inskränkningar redan av förslaget till delgivningslag. Enligt 15 § skall sålunda delgivning med den som har känt hemvist i riket över huvud taget inte få ske genom kungörelse eller genom fästande på husdörr, med mindre det finns anledning att anta att han har avvikit eller håller sig undan på annat sätt. Övriga nu gällande inskränkningar skall enligt förslaget i förevarande paragraf finnas även i fortsättningen.

I promemorian föreslogs dessutom att en ytterligare begränsning skulle gälla. När det är fråga om delgivning av stämning i tvistemål med den som har känt hemvist i riket borde enligt promemorian med hänsyn till rättssä­ kerheten stämningen inte få delges genom kungörelse i de fall som regleras i 16 § delgivningslagen. Under remissbehandlingen har bl. a. Svea hovrätt ut­ talat, att det är tveksamt om ett sådant förbud är lämpligt. Förbudet torde nämligen enligt hovrätten kunna leda till att ett käromål över huvud taget inte kan prövas. Även Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdoma- re har reagerat mot att bestämmelsen i 16 § inte skall få användas på stäm­ ning i tvistemål och framhåller att någon olägenhet inte har konstaterats med nuvarande ordning. Jag har funnit att remisskritiken i denna del bör beaktas. Av denna anledning har det föreslagna undantaget slopats i depar- tementsförslaget.

Delgivningscentralen i Stockholm har framkastat tanken, att man kan tillämpa olika förfaranden vid stämning i brottmål allt efter brottens art,

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

163

varvid t. ex. stämning i bötesmål skulle kunna få delges genom surrogatdel-

givning. Jag har dock inte funnit anledning att i detta sammanhang ta upp

denna fråga. Jag vill erinra om att 1968 års brottmålsutredning har till upp­

gift att utreda frågan om formerna för handläggning av mål angående vissa

lindrigare brott (se Riksdagsberättelsen 1969 Ju: 54).

7 och 8 § §

Bestämmelserna har i sak oförändrade förts över från 33 kap. 20 och

22 §§ RB.

Ikraftträdande

Ändringarna i RB bör träda i kraft samtidigt som den föreslagna delgiv­

ningslagen.

9.3. Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

16 kap. 5 §

Om en arvinge eller testamentstagare undandrar sig att ge till känna hu­

ruvida han vill göra anspråk på arv eller på rätt enligt testamente, kan rät­

ten enligt 16 kap. 5 § ärvdabalken förelägga honom att göra sin rätt gäl­

lande inom sex månader från det föreläggandet tillställdes honom i huvud­

skrift eller bestyrkt avskrift. Preskriptionstiden löper alltså från det dom­

stolens föreläggande har tillställts arvingen eller testamentstagaren. Om

arvingen eller testamentstagaren inte anträffas, kan preskription inte in­

träda. Delgivning av föreläggandet kan därför inte ske t. ex. i den ordning

som sägs i 33 kap. 8 § rättegångsbalken.

För att motsvarande ordning skall bestå i sak, bör följdändringen utfor­

mas så att det föreskrivs att anspråk som avses här skall framställas inom

sex månader från det föreläggandet delgavs vederbörande. Surrogatdelgiv-

ning enligt 12—14 §§ delgivningslagen bör dock inte få användas och inte

heller kungörelsedelgivning enligt 15 §, eftersom enligt vad förut har sagts

uttrycket att handling skall tillställas någon får anses innebära att denne

delges personligen. Paragrafen har utformats i enlighet med det nu sagda.

25 kap.4 §

Kungörelse om ansökan om dödförklaring skall av rätten sändas till pas­

torsämbetet i den församling, där den bortovarande senast har haft hemvist

inom riket för att läsas upp i kyrkan. Dessutom skall kungörelsen genom

rättens försorg införas i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten.

Av skäl som har anförts i den allmänna motiveringen bör kyrkokungöran-

de inte vidare förekomma i ärenden av förevarande art. Något praktiskt värde

av att i kyrkokungörandets ställe ha anslag på anslagstavla någonstädes kan

inte anses föreligga. Däremot synes lämpligt att kungörandet skall kunna

ske i mer än en ortstidning. Paragrafen har ändrats i enlighet med det sagda.

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

9.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1925: 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom

6

§

I 6 § föreskrivs att åklagaren skall bevisligen underrätta godsets ägare om sådan auktion som avses i paragrafen, om ägaren är känd och boende inom riket. Om ägaren bor utom riket men har känt ombud inom riket som har rätt att för ägarens räkning ta emot stämning och avge svaromål, kan så­ dan underrättelse i stället ske till ombudet.

I de fall då bevislig underrättelse, bevislig kallelse e. d. föreskrivs bör i re­ gel samtliga bestämmelser i delgivningslagen kunna göras tillämpliga. Detta är förhållandet när det gäller förevarande bestämmelse. Som framgår av mo­ tiven till 2 § delgivningslagen blir denna lag tillämplig beträffande delgiv­ ning i ärende hos åklagaren. Föreskriften om bevislig underrättelse har i en­ lighet med det anförda bytts ut mot föreskrift att underrättelsen skall del­ ges vederbörande.

9.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom

2 kap. 38 §

Nyttjanderättslagens 2 kap. 38 § innehåller i fråga om uppsägning en hän­ visning till vad som föreskrivs om stämning i äldre RB 11 kap. 11—19 §§. Hänvisning skall enligt 3 § lagen om införande av nya RB anses gälla mot­ svarande bestämmelser i nya RB. Dessa bestämmelser i sin tur får sin mot­ svarighet i 8—10 §§ och 16 § andra stycket delgivningslagen. Hänvisningen skulle i och för sig kunna begränsas till dessa bestämmelser. Emellertid är att beakta att delgivningslagen i princip reglerar också sådana fall då -— såsom enligt nyttjanderättslagen — delgivningen skall ombesörjas av en­ skild utan samband med mål eller ärende (jfr 23 § andra stycket). Under sådana förhållanden synes det lämpligare att i förevarande paragraf anges dels att skriftlig uppsägning skall delges, vilket som nämnts i princip inne­ bär att delgivningslagens regler skall iakttas, dels att, i den mån så behövs, undantag görs för de paragrafer i delgivningslagen som inte bör gälla i det aktuella sammanhanget. Undantaget bör här avse 12—15 §§. I 2 kap. 38 § andra stycket andra punkten samt tredje och fjärde styckena nyttjanderätts­ lagen finns nämligen bestämmelser vilka reglerar samma ämnen som nyss­ nämnda paragrafer i delgivningslagen och vilka inte finns skäl att ändra i nu förevarande sammanhang. Jag vill erinra om att det finns anledning att återkomma till dessa bestämmelser när förslagen i betänkandet Jordbruks­ arrende (SOU 1968: 57) prövas.

Kungl. Majrts proposition nr 13 år 1970

165

3 kap. 8 §

Samma synpunkter som har åberopats under föregående paragraf gäller

även denna bestämmelse. Denna har sålunda ändrats på samma sätt.

9.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1968: 349) om hyresnämnder

19 §

Paragrafen innehåller i första stycket den föreskriften att delgivning skall

ske genom hyresnämndens försorg men att part som begär att få sköta del­

givning själv kan få göra detta om det kan ske utan olägenhet. I andra

stycket sägs bl. a. att delgivning genom nämndens försorg sker enligt de

regler som gäller för domstolsdelgivning. Dessa föreskrifter kommer i allt

väsentligt att täckas av bestämmelserna i den föreslagna delgivningslagen

och har därför ansetts kunna utgå. De för domstolarna särskilda bestäm­

melserna som kommer att kvarstå i 33 kap. RB synes inte behöva göras till­

lämpliga för hyresnämndernas del.

9.7. Förslaget till lag om ändring i lagen (1925: 334) om rätt i vissa fall för

nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

6

§

Denna paragraf innehåller nu bl. a. en utförlig bestämmelse om hur del­

ägare i samfälld mark skall kallas till förrättning. Något krav på att del­

givning i formell mening skall ske uppställs inte. Detta följer av hänvis­

ningar i lagrummet till vissa bestämmelser i jorddelningslagen. Emellertid

föreskrivs, när det gäller frågan hur kallelsen skall adresseras eller spridas

i övrigt, förfaranden som nära ansluter till vad som föreslås i 10 §, 16 §

andra stycket och 17 § delgivningslagen. För att få önskvärd förkortning

av paragrafen har angivits, att i ifrågavarande fall kallelse till de särskilda

delägarna i samfälligheten — oavsett att delgivning enligt delgivningslagen

inte krävs — får ske på sätt som anges i 10 § eller 16 § andra stycket och

17 § delgivningslagen. En sådan bestämmelse torde tillgodose de syn­

punkter som under remissbehandlingen har anförts från företrädare för

lantmäteriet (jfr under 5.4.).

9.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred

25 §

Om det är uppenbart vilka som är sakägare vid en förrättning för be­

handling av stängsel- och betesfrågor, behöver det i 25 § första stycket före­

skrivna kallelse- och kungörelseförfarandet inte iakttas, utan förrättningen

får företas om samtliga sakägare infinner sig eller av förrättningsmannen

blivit bevisligen kallade till förrättningen viss tid före denna.

166

Åtgärderna för att bevisligen kalla sakägarna bör här kunna ske enligt de allmänna bestämmelserna i delgivningslagen. Följdändringen har därför ut­ formats som en föreskrift att undantag från det i paragrafens första stycke föreskrivna kallelse- och kungörelseförfarandet får ske, om samtliga sak­ ägare infinner sig till förrättningen eller delgivning av kallelse skett minst 14 dagar före denna. Delgivningen i fråga kan ske enligt 10 § eller 16 och 17 §§delgivningslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

31 §

I paragrafens andra stycke finns nu en specialregel för delgivning, när sakägarna på någon sida är flera än tio. Delgivning skall då ske enligt be­ stämmelsen i 33 kap. 16 § RB om delgivning med byalag. Denna bestäm­ melse kommer att ersättas av 10 § och 16 § andra stycket delgivningslagen. Dessa bestämmelser kommer att gälla utan att särskild föreskrift härom be­ hövs i ägofredslagen. Nuvarande bestämmelse i paragrafens andra stycke kan därför utgå.

44 och 52 §§

Paragraferna innehåller föreskrifter om kallelse till sammanträde i stängsel- och betessamfällighet resp. om tillkännagivande om intagning av annans hemdjur. I båda fallen är fråga om delgivning utan samband med mål eller ärende och sålunda om sådan situation som avses i 23 § andra stycket delgivningslagen. Emellertid är bestämmelserna av sådan natur att det inte torde finnas anledning att göra mera ingripande ändringar för att anpassa dem till delgivningslagen. I huvudsak torde gällande ordning kunna bestå, frånsett att nu föreskrivet kyrkokungörande bör utgå av skäl som har anförts i den allmänna motiveringen. Med tanke på arten av de förhål­ landen som regleras i paragraferna torde det vara lämpligt att i kyrkokun- görandets ställe föreskriva att anslag skall ske på vederbörande kommuns anslagstavla.

9.9. Förslaget till lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar

24 §

I paragrafen anges att 33 kap. 17 § RB skall ha motsvarande tillämpning när det gäller befogenhet för styrelseledamot att ta emot delgivning för del­ ägarna. Att styrelseledamot har sådan behörighet kommer emellertid att följa av 9 § delgivningslagen. Bestämmelsen i lagen om häradsallmänningar kan därför utgå.

9.10. Förslaget till lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

23 §

Ändringen i denna paragraf betingas av samma förhållande som har an-

getts under 9.9.

9.11. Förslaget till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

31 §

Hänvisningar av innebörd att delgivning skall ske på det sätt som är stad­

gat för delgivning i rättegång blir överflödiga genom delgivningslagen. Det

räcker med att ange att en handling skall delges. Paragrafens första stycke

har jämkats i enlighet härmed. Andra stycket har jämkats med hänsyn till

den ändring som förordas i 41 §.

41 §

Om beslut som länsstyrelse meddelar enligt lagen om rätt till fiske an­

går så många att avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas envar av

dem, skall beslutet enligt 41 § kungöras i kyrkan för den eller de försam­

lingar, där fiskevattnet är beläget, samt bekantgöras genom anslag i läns­

styrelsens lokal och genom tillkännagivande i länskungörelserna och i en

eller flera tidningar inom orten. Delgivning av beslutet skall anses ha skett

när kyrkokungörandet ägde rum.

Det föreslagna förfarandet i 17 § delgivningslagen får anses tillgodose del-

givningsbehovet i de situationer som här är i fråga. Kungörelseförfarande

torde liksom nu böra få tillgripas så snart länsstyrelse finner det lämpligt

och alltså även om förutsättningarna enligt 16 § första stycket andra punk­

ten delgivningslagen inte föreligger. Paragrafen har utformats i enlighet

med det nu sagda. Ärendenas natur är sådan att vid tillämpningen av 17 §

både annons i tidning och anslag på kommuns anslagstavla regelmässigt bör

anses motiverade.

9.12. Förslaget till lag om ändring i lagen (1960: 130) om fiskevårdsom-

råden

18 §

I 18 § hänvisas beträffande delgivning av kallelser till RB:s bestämmel­

ser om delgivning av annan handling än stämning. Denna hänvisning blir

med den nya delgivningslagen överflödig och kan utgå. Särregleringen i

nuvarande tredje—femte punkterna av paragrafens andra stycke har an­

setts kunna lämnas orubbade.

9.13. Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

3 kap. 18 §

I fråga om skälet för ändring i denna paragraf hänvisas till vad som har

anförts under 9.9.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

167

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

10 kap. 38 och 65 §§

I dessa paragrafer anges att vissa handlingar skall delges i den för stäm­ ning stadgade ordningen. Dessa hänvisningar som härrör från äldre RB:s tid får numera anses åsyfta 33 kap. helt allmänt. I och med att sistnämnda kapitel ersätts av delgivningslagen, behöver i nu aktuella bestämmelser i vattenlagen inte anges mer än att ifrågavarande handlingar skall delges.

9.14. Förslaget till lag om ändring i lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled

46 §

I fråga om skälet för ändring av denna paragraf hänvisas till vad som har anförts under 9.9.

9.15. Förslaget till lag om ändring i förordningen (1845: 50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

1 §

Enligt 1 § skall avhandling om lösöreköp för att det köpta skall skyddas mot säljarens borgenärer upprättas i viss form och bekantgöras i särskild ordning. I det senare avseendet gäller f. n. följande. Kungörandet av köpet skall ske närmast påföljande söndag i kyrkan i den församling där säljaren bor. Finns egendomen i stad med rådhusrätt, skall köpehandlingen därefter inom åtta dagar efter kungörandet uppvisas inför rådhusrätten för att tas in i dess protokoll. Finns egendomen på annan ort, skall köpehandlingen inom åtta dagar efter kungörandet visas upp för utmätningsmannen i orten och tillställas honom i bestyrkt avskrift samt inom en månad efter kungö­ randet företes inför häradsrätten för att tas in i dess protokoll.

Det vore i och för sig önskvärt att inte behöva göra ingrepp i förevarande ålderdomliga bestämmelse. Emellertid blir den genom olika reformer rent missvisande beträffande det formella förfarandet, om inte vissa ändringar görs. Jag har därför funnit att paragrafen nu bör ändras i vissa sakliga av­ seenden, dock utan att några andra redaktionella ingrepp görs än de som är nödvändiga.

Kravet att kungörelse om avhandlingen skall uppläsas i kyrka bör av förut anförda skäl slopas. Som ersättning bör föreskrivas annonsering i tidning med spridning inom orten.

Vidare bör föreskrifter som gäller landsfiskal och stadsfogde utgå, och i stället bör anges att ifrågavarande åtgärder vidtas i förhållande till krono­ fogdemyndighet.

Ytterligare bör ändringar ske med anledning av de ändrade reglerna i fråga om de allmänna underrätternas organisation som träder i kraft den 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

169

januari 1971 (se SFS 1969: 244). Den nuvarande olikheten i bestämmelserna

för land och stad hänger samman med både den nuvarande dualismen i

underrättsorganisationen och det förhållandet att rådhusrätt tidigare i egen­

skap av magistrat hade befattning med exekutionsgöromål. Handlingens

uppvisande inför rådhusrätten innebar därför samtidigt också ett tillkänna­

givande för exekutionsmyndigheten i staden (se SOU 1967: 4 s. 170). I och

med att rådhusrätternas dubbla egenskap av domstol och magistrat har

upphört, saknas givetvis grund för ett sådant synsätt. Anpassning bör vidare

ske till den nya underrättsorganisationen enligt vad som uttalades i prop.

1969: 119 (s. 49).

En enhetlig reglering i 1 § lösöreköpsförordningen har ansetts böra ske

på följande sätt. De nu för landet gällande bestämmelserna ges generell

giltighet. Köpehandlingen skall uppvisas för kronofogdemyndigheten och

tingsrätten. De tidsfrister som gäller för uppvisandet bör löpa från den dag

då kungörelsen infördes i tidning i stället för, som nu, från kyrkokungö-

randet.

I anslutning till ändringarna torde övergångsbestämmelser böra ges be­

träffande lösöreköp, vari det formella förfarandet inletts genom kyrkokun-

görande före ändringarnas ikraftträdande. Eftersom äldre frister torde böra

bestå i sådana fall, har i övergångsbestämmelserna angetts att äldre be­

stämmelser har fortsatt giltighet för sådana köp.

2 och 4 §§

Den nya benämningen på underrätterna som följer av lagen (1969: 244)

om ändring i rättegångsbalken föranleder viss redaktionell ändring i 2 §.

Vidare har ordet domaren i 4 § ersatts med rätten.

9.16. Förslaget till lag om ändring i lagen (1895: 64) om handelsbolag och

enkla bolag

17 §

I fråga om skälen för upphävande av denna paragraf hänvisas till vad som

har anförts under 9.9.

9.17. Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

12, 17 och 123 §§

Delgivning av konkursansökan (12 och 17 §§) och av edgångsföreläg-

gande (123 §) sker nu enligt bestämmelserna om delgivning av stämning i

tvistemål med den jämkningen att kungörelsedelgivning enligt 33 kap. 12 §

RB i visst fall får ske även då den som skall delges vistas på känd utrikes

ort. Eftersom delgivning enligt 33 kap. 12 § RB kommer att motsvaras av

6f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 13

170

kungörelsedelgivning enligt 15 § förslaget till delgivningslag, bör hänvis­ ningen ske dit i stället.

Att förslag om ändring även i 12 § första stycket föreligger framgår av prop. 1969: 119 s. 38.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

9.18. Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

12

§

I 12 § 1 mom. utsökningslagen (UL) sägs att närmare föreskrifter angå­ ende förfarandet i utsökningsmål meddelas av Kungl. Maj :t. Vidare före­ skrivs i 2 mom. att, om underrättelse eller annan handling skall tillställas någon genom överexekutors eller utmätningsmans försorg och särskild ord­ ning inte är föreskriven i lag, det får ske enligt RB:s delgivningsbestäm- melser, om Kungl. Maj :t bestämmer detta. Eftersom den föreslagna delgiv­ ningslagen utan särskild föreskrift blir tillämplig på förfarandet hos över- exekutor och utmätningsman, kan föreskriften i 2 mom. utgå. Något hinder för Kungl. Maj :t att för vissa situationer ge särskilda föreskrifter om förfa­ randet som avviker från delgivningslagen, t. ex. att rekommenderat brev skall användas, kommer inte att föreligga (jfr 1 § andra stycket delgiv­ ningslagen).

193 §

Förordnande om vräkning från fast egendom eller ur hus får enligt 193 § UL inte verkställas annat än om den som skall vräkas genom utmätnings­ mannen har meddelats underrättelse om vräkningsansökningen sist fyra dagar före vräkningen. Vräkning får också ske dels om en av utmätnings­ mannen utfärdad skriftlig underrättelse bevisligen har kommit den som skall vräkas till handa på annat sätt inom samma tid, dels om underrättelse har meddelats hans make eller husfolk, när han har sökts i sitt hemvist utan att kunna anträffas, dels om s. k. spikning har skett, när make eller husfolk ej har anträffats. Har den som skall vräkas inte stadigt hemvist inom riket och inte heller känt ombud i orten, är underrättelse inte nöd­ vändig.

Delgivningslagen skall tillämpas vid delgivning som verkställs av utmät­ ningsman, om inte föreskrift om avvikelse meddelas. Nuvarande föreskrifter om hur skriftlig underrättelse om vräkningsansökan skall ske beträffande den som har stadigt hemvist i riket motsvaras i stort sett av bestämmelserna om delgivning i förslaget till delgivningslag. Sådan underrättelse bör därför ske enligt dessa bestämmelser. I ett hänseende innebär detta en avvikelse från vad som gäller nu. Delgivning genom att underrättelsen lämnas i den söktes hemvist eller sätts fast på dörren till hans bostad kan nu ske, om den sökte, hans make eller hans husfolk inte träffas. I förslaget till delgiv­ ningslag förutsätts för motsvarande fall dessutom att det kan antas att den

171

sökte har avvikit eller håller sig undan på annat sätt. Mot denna skärpning

av förutsättningarna för spikning har kronofogdemyndigheten i Stockholm

reagerat. Kronofogdemyndigheten anser, att den föreslagna inskränkningen

i möjligheten att använda spikning kan göra förfarandet tidsödande och allt­

så fördröja den vräkning som skall ske skyndsamt. För egen del anser jag

dock, att rättssäkerhetsskäl talar för att denna form av delgivning inte an­

vänds i andra fall än som har föreslagits i delgivningslagen. Förhållandena

torde för övrigt i regel vara sådana att det är relativt lätt att konstatera om

det finns anledning att antaga att den sökte har avvikit, när man inte träf­

far honom, hans make eller hans husfolk. Från praktisk synpunkt torde

ändringen därför inte ha större betydelse.

Vid utformningen av paragrafen har jag beaktat önskemål från lagbered­

ningen och EON om bättre överensstämmelse mellan 193 § 1 mom. andra

punkten och 59 § 2 mom. andra punkten UL.

195 a §

Bestämmelser om förfarandet hos överexekutor i handräckningsmål sak­

nas i stort sett. I 195 § UL sägs, att ansökan om handräckning skall göras

skriftligen och att ansökningen inte får bifallas innan förklaranden har fått

tillfälle att svara. Beslut om annan handräckning än vräkning kan dock

meddelas interimistiskt, om saken är sådan att man inte kan avvakta förkla-

randens yttrande. Överexekutors föreläggande för förklaranden att yttra sig

över ansökningen brukar i praxis delges denne genom sökandens försorg.

Enligt 5 § lagsökningslagen skall ansökningen med föreläggande för gäl-

denären att svara delges denne på sätt som är föreskrivet om stämning i

tvistemål. Delgivningen skall ske genom rättens försorg, om borgenären inte

hellre vill ombesörja delgivningen själv. En motsvarighet till denna före­

skrift finns i 5 § lagen (1921:244) om utmätningsed. I 9 § lagsöknings­

lagen sägs vidare att underrättelse som rätten meddelar part i annat fall

genast skall sändas till parten.

Förfarandet i handräckningsmål inför överexekutor är i allt väsentligt

av samma karaktär som förfarandet i lagsökningsmål. De bestämmelser om

delgivning som gäller i lagsökningsmål bör därför bli gällande även i hand-

räckningsmålen. I en ny paragraf, 195 a §, föreslås därför alt ansökningen

med föreläggande för motparten att yttra sig skall delges motparten på

sätt om stämning i tvistemål är föreskrivet och att delgivning skall ske ge­

nom överexekutors försorg, om sökanden inte hellre vill ombesörja delgiv­

ningen själv. Underrättelser om andra förelägganden som överexekutor

meddelar parterna skall sändas med posten. De föreslagna bestämmelserna

är avvikelser från vad som i dessa delar sägs i förslaget till delgivningslag,

men i övrigt skall denna lag tillämpas hos överexekutor.

Eftersom UL f. n. överses av lagberedningen, vill jag tillägga att den här

förordade ändringen har godtagits av lagberedningen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

172

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

215 §

I 215 § utsökningslagen föreskrivs nu att det ankommer på överexekutor att på begäran förordna om delgivning enligt 33 kap. 12 § RB om sådan del­ givning är aktuell. Av delgivningslagen framgår att förordnande om delgiv­ ning enligt 15—17 §§ skall meddelas av myndigheten. Följdändringen har utformats som en föreskrift att beslutet skall delges genom den vinnandes försorg utom när delgivning skall ske enligt 1517 §§delgivningslagen.

9.19. Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

24 §

Nuvarande föreskrift att delgivning inte får ske enligt 33 kap. 12 § RB har ändrats till att avse 15 § delgivningslagen som ersätter nämnda lagrum.

9.20. Förslaget till lag om ändring i lagen (1964: 167) med särskilda bestäm­ melser om unga lagöverträdare

4 §

Beslut om åtalseftergift skall enligt 4 § på lämpligt sätt delges den under- årige. Delgivningsmetoden får därvid avpassas efter omständigheterna. Så­ lunda kan vid bagatellartade brott delgivning ske enligt 33 kap. RB.

Uttrycket delgivning har här en mera vidsträckt innebörd än som avses i delgivningslagen och omfattar även muntlig underrättelse till vederbörande. RÅ har föreslagit att paragrafen ändras på så sätt att det föreskrivs att be­ slutet skall tillkännages på lämpligt sätt för den underårige. Jag har anslutit mig till RÅ:s förslag, och paragrafen har därför utformats i enlighet med detta.

9.21. Förslaget till lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken

17 §

Sådan stämning som avses i denna paragraf skall enligt särskild föreskrift kungöras enligt 33 kap. 12 § RB. Här föreligger således ett undantag från 33 kap. 13 § RB, som i övrigt förbjuder kungörelsedelgivning av stämning i brottmål. Motsvarande förbud skall enligt förslaget finnas i 33 kap. 6 § RB. Föreskriften i förevarande paragraf har utformats så att det anges att stäm­ ningen utan hinder av 33 kap. 6 § första stycket RB skall delges genom kungörelse. Nuvarande enklare förfarande, när egendomens värde uppenbart ej uppgår till 100 kr., har ansetts böra bestå i sak.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

173

9.22. Förslaget till lag om ändring i lagen (1957: 132) med särskilda bestäm­

melser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.

15 §

Hänvisningarna till 33 kap. 8 och 12 §§ RB har här bytts ut mot hänvis­

ningar till de motsvarande bestämmelserna i 12 och 15 §§ delgivningslagen.

9.23. Förslaget till lag om ändring i lagen (1932: 169) om uppläggande av nya

fastighetsböcker för landet

6

§

Föreskriften om att kallelse till sammanträde, som avses i paragrafen,

skall läsas upp i församlingens kyrka har ansetts kunna utgå. Med hänsyn

till de underrättelseformer som föreskrivs i övrigt i paragrafen har någon

ersättning för kyrkokungörandet inte ansetts påkallad.

9.24. Förslaget till lag om ändring i gruvlagen (1938: 314)

Gruvrättsutredningen har den 14 maj 1969 avgett betänkande med för­

slag till ny gruvlag (SOU 1969: 10). När förslaget har utarbetats har

gruvrättsutredningen haft tillgång till departementspromemorian med för­

slag till ny delgivningslag. I remissyttrande över departementspromemo­

rian anför gruvrättsutredningen, att ändring i de delgivningsföreskrifter som

finns i den gruvlag som gäller nu bör ske i så liten utsträckning som möj­

ligt med hänsyn till att det inte torde dröja så länge förrän den nya gruv­

lagen ersätter den som nu gäller. Gruvrättsutredningen har även lagt fram

förslag hur ändringarna i delgivningsföreskrifterna bör utformas. 7

7 §

Om ansökningshandlingarna är ofullständiga vid ansökan om inmut-

ningsrätt, kan bergmästaren besluta att förelägga sökanden att komplettera

dem. Beslutet skall delges sökanden eller tillsändas honom i rekommenderat

brev (7 § första stycket gruvlagen).

Enligt gruvrättsutredningens mening anpassas stadgandet bäst till för­

slaget till delgivningslag, om man slopar möjligheten att skicka beslutet i

rekommenderat brev och endast föreskriver att beslutet skall delges sökan­

den. Jag har anslutit, mig till gruvrättsutredningens förslag. Bestämmelsen

har utformats i enlighet med detta.

I 7 § andra stycket föreskrivs att delgivning skall ske på sätt om del­

givning av stämning i tvistemål är stadgat eller eljest bevisligen. Formule­

ringen anses innebära bl. a. att, om den som söks för delgivning inte an­

träffas, reglerna i 33 kap. 8—12 §§ RB om surrogatdelgivning och kungö-

relsedelgivning är tillämpliga (jfr Digman, Svensk Gruvrätt, 1953, s. 134).

174

Eftersom bestämmelserna i förslaget till delgivningslag sålunda bör kunna tillämpas utan begränsning, har en föreskrift om att föreläggandet skall delges tagits in i andra stycket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

12

§

I 12 § föreskrivs att delgivning skall ske på sätt om stämning är stadgat eller eljest bevisligen. Även här har det ansetts tillräckligt med en föreskrift om att den handling som avses skall delges. I 12 § första stycket sista punk­ ten har dessutom i överensstämmelse med delgivningslagens terminologi ut­ trycket »lämnas» bytts ut mot »överbringas».

22

§

I fråga om denna paragraf hänvisas till vad som har anförts under 7 § första stycket.

23 § 3 mom.

Bergmästaren skall översända kungörelsen om utmålsförrättning i rekom­ menderat brev med mottagningsbevis till sökanden och kända sakägare. Detta bör ske så tidigt att kungörelsen kommer mottagaren till handa minst 30 dagar före förrättningen. Om viss sakägare inte har kunnat nås på detta sätt, skall bergmästaren föranstalta om delgivning på sätt som för delgiv­ ning av stämning i tvistemål är stadgat, vilket såsom har angetts ovan un­ der 7 § gruvlagen anses innebära delgivning enligt 33 kap. RB.

Som har nämnts förut skall delgivningslagen tillämpas på delgivning i ärenden hos bergmästaren. Eftersom denna lag bland delgivningssätten tar upp översändande i rekommenderat brev med mottagningsbevis, behöver detta inte särskilt utsägas i momentet. Följdändringen bör därför utformas så, att det föreskrivs endast att kungörelsen genom bergmästarens försorg- delges vederbörande. Det synes inte nödvändigt att delgivningen skall ha verkställts 30 dagar före förrättningen. Å andra sidan förefaller den tid av 8 dagar som nu är föreskriven för delgivning av sakägare som inte har kunnat nås med rekommenderad försändelse med mottagningsbevis alltför snäv för att erhålla allmän giltighet. Gruvrättsutredningen föreslår i sitt nämnda betänkande att kungörande om utmålsförrättning skall delges sö­ kanden och samtliga kända sakägare i god tid (6 § andra stycket förslaget till ny gruvlag). Som förebild till denna bestämmelse har enligt gruvrätts­ utredningen förslaget till ny fastighetsbildningslag använts. Jag anser, att man med hänsyn till den utformning som delgivningsföreskriften får redan nu kan ersätta de olika tidsfrister som finns med en föreskrift att delgiv­ ning skall ske i god tid. Bestämmelsen har utformats i enlighet härmed.

I 23 § 3 mom. sista stycket finns en föreskrift om kollektivdelgivning med delägare i samfälld mark. Eftersom krav på delgivning skall gälla enligt momentets första stycke, blir delgivningslagens bestämmelser i 10 eller 18 § tillämpliga. Sista stycket kan därför utgå.

43 §

I motsats till förhållandet i 23 § 3 mom. sista stycket avser förevarande

paragrafs tredje stycke ett kallelseförfarande, vari formell delgivning inte

krävs. För att få 10, 16 och 17 §§ delgivningslagen tillämpliga, har därför i

styckets tredje punkt tagits in en likadan bestämmelse som i ensittarlagen

(9.7.).

9.25. Förslaget till lag om ändring i uranlagen (1960: 679)

16 §

I fråga om denna paragraf hänvisas till vad som har anförts under 7 §

andra stycket och 12 § i avsnittet 9.24.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

175

9.26. Förslaget till lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag

95 §

I fråga om skälen för upphävande av denna bestämmelse hänvisas till

vad som har anförts under 9.9.

9.27. Förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen (1948: 237)

11 § 2 mom.

Skogsvårdsstyrelsens beslut i avverkningsfrågor skall enligt 11 § 2 mom.

skogsvårdslagen bevisligen tillställas sökanden samt annan sakägare.

Eftersom skogsvårdsstyrelsen skall ha rätt att tillämpa delgivningslagen,

har föreskriften att beslutet skall bevisligen tillställas vederbörande bytts ut

mot en föreskrift att beslutet skall delges.

13 §

Genom skogsvårdsstyrelsens försorg skall fastighetsägaren eller annan

som bär verkställt eller planlagt avverkning bevisligen underrättas om av-

verkningsförbud som har meddelats av skogsvårdsstyrelsen (13 § 1 mom.).

Om särskild skyndsamhet är påkallad, kan i vissa fall länsjägmästaren eller

annan tjänsteman med högre skoglig utbildning efter bemyndigande av

skogsvårdsstyrelsen meddela avverkningsförbud. Sådant förbud skall del­

ges den som har verkställt eller planlagt avverkningen. Kan denne inte an­

träffas, får delgivningen ske genom att meddelande om förbudet anslås på

avverkningsplatsen och läses upp för avverkningsmanskapet (13 § 2 inom.).

Delgivningslagen skall som nämnts bli tillämplig på delgivning som sker

i ärende hos skogsvårdsstyrelsen. Delgivning av avverkningsförbud bör ske

enligt bestämmelserna i denna lag såväl när förbudet har meddelats av

skogsvårdsstyrelsen som när det är fråga om förbud som avses i 13 § 2 mom.

Den speciella delgivningsform som nu gäller beträffande avverkningsförbud

176

som avses i 13 § 2 mom. bör emellertid behållas såsom ett undantag från delgivningslagen. Följdändringarna kan sålunda inskränkas till att 1 mom:s föreskrift om bevislig underrättelse om innehållet i avverkningsförbud er­ sätts med en föreskrift att förbudet skall delges. Detta torde i och för sig medföra en viss skärpning av de formföreskrifter som nu gäller beträffande avverkningsförbud. Underrättelse om innehållet i sådant förbud lär f. n. kunna meddelas muntligen i vittnens närvaro. Skärpningen torde dock inte få någon större praktisk betydelse. Man torde f. ö. inte behöva avstå från att ge också muntlig underrättelse om sådan anses önskvärd. Underrättelse bör sålunda kunna ske i den formen att förbudet uppläses, varvid dess­ utom en avskrift av förbudet lämnas till vederbörande mot delgivningser­ kännande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

19 §

Fn föreskrift om bevislig underrättelse har ändrats till att avse att un­ derrättelsen skall delges.

Vid paragrafens avfattning har jag vidare tagit hänsyn till den nya orga­ nisationen av de allmänna underrätterna som införs den 1 januari 1971. I 19 § andra stycket föreskrivs sålunda nu att skogsstyrelsen i visst fall för­ ordnar sakkunnig person att med biträde av två ojäviga gode män företa undersökning av skogsområde. Gode män utses av förrättningsmannen bland dem som är ägodelningsnämndemän eller gode män vid lantmäteri- förrättningar eller ledamöter av nämnd vid häradsrätt. Denna bestämmelse har ändrats till att avse, förutom gode män vid lantmäteriförrättningar, nämndemän i allmänhet, varunder bör anses inbegripna nämndemän i alla domstolar i första instans.

22 och 41 §§

I dessa paragrafer föreskrivs för vissa situationer bevislig kallelse resp. bevislig underrättelse. Även här har i stället angetts att berörda handlingar skall delges vederbörande.

9.28. Förslaget till lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

88

§

I fråga om skälen för upphävande av denna paragraf får jag hänvisa till vad som har anförts under 9.9.

9.29. Förslaget till lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar

36 §

Även här får jag hänvisa till 9.9.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

177

9.30. Förslaget till lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård

27 §

Även i denna paragraf finns en föreskrift om bevislig kallelse som har

bytts ut mot en föreskrift om delgivning av kallelsen.

32 §

I 32 § första stycket första punkten föreskrivs att länsstyrelsens beslut

jämte besvärshänvisning i visst fall skall delges sökanden och den som be­

slutet avser »skriftligen mot bevis». Eftersom delgivningslagen blir tillämp­

lig på delgivning i ärenden hos länsstyrelsen, har uttrycket »skriftligen

mot bevis» fått utgå. Enligt andra punkten i samma stycke får skriftlig

delgivning underlåtas om beslutet tillkännages vid förhör inför länsstyrelsen

i närvaro av den som beslutet avser. Denne skall i så fall anses ha fått del

av beslutet vid förhöret. 21 § delgivningslagen innehåller en bestämmelse

om tillkännagivande vid förhör som överensstämmer med nu angivna be­

stämmelse. Hela andra punkten har därför fått utgå som överflödig.

66

§

I 66 § föreskrivs att delgivning av kallelser och andra meddelanden en­

ligt lagen om nykterhetsvård skall ske genom posten, såvida inte vederbö­

rande myndighet finner att den skall verkställas på annat sätt och att del-

givningen skall ske genom polismyndigheten, om postdelgivning inte an­

vänds. I övrigt hänvisas i paragrafen till 33 kap. 6, 7, 14, 23 och 25 §§ RB.

Delgivning kan sålunda inte ske med tillämpning av 33 kap. 8—12 §§.

Delgivningslagen skall i princip vara tillämplig på delgivning i ärenden

hos de myndigheter som har att tillämpa lagen om nykterhetsvård. Det

måste dock övervägas i vad mån undantag skall göras från tillämpningen

av de bestämmelser i delgivningslagen som motsvarar 33 kap. 8—12 §§ RB.

Med hänsyn till den speciella karaktären hos ärenden av hithörande slag bör

någon sakligt ingripande ändring i delgivningsreglerna i nykterhetsvårds-

lagen inte komma i fråga i detta sammanhang. I enlighet härmed har nu

gällande ordning beträffande förbud mot surrogatdelgivning och kungörel-

sedelgivning ansetts böra bestå. Undantagen behöver dock bara avse enskild

person, ej myndighet eller juridisk person med vilken skriftväxling skall

ske i nykterhetsvårdsärende. På grund av det anförda har i paragrafen an­

givits, att 12 och 15 §§ delgivningslagen inte får tillämpas vid delgivning

av kallelser och andra meddelanden enligt lagen.

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

9.31. Förslaget till lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp

25 §

I denna paragraf föreskrivs att kommun som vill erhålla ersättning av an­ nan kommun inom viss tid skall skriftligen anmana den andra kommunen att betala ersättningen. Översänds anmaningen i rekommenderat brev med mottagningsbevis, skall mottagningsbeviset gälla som bevis om dagen för delfåendet.

Delgivningslagen är avsedd att tillämpas på delgivning som verkställs av kommun. En kommun är f. n. inte hänvisad enbart till metoden att över­ sända anmaningen i rekommenderat brev med mottagningsbevis utan kan välja andra sätt att bevisligen överbringa anmaningen till den andra kom­ munen. Eftersom en kommun i här avsett fall alltid torde skaffa bevis om att anmaning har gjorts, anser jag att delgivning utan olägenhet kan föreskrivas som obligatorisk. Den anmanande kommunen torde regelmäs­ sigt kunna använda delgivningsmetoden vanligt brev med begäran om del­ givningserkännande.

57 §

I fråga om skälet till ändring i denna paragraf får jag hänvisa till vad som har anförts beträffande 66 § nykterhetsvårdslagen i avsnittet 9.30.

65 §

I 65 § socialhjälpslagen föreskrivs att delgivning skall ombesörjas kost­ nadsfritt av polismyndighet. Denna föreskrift blir överflödig, om den före­ slagna delgivningslagen antas, och kan därför utgå.

9.32. Förslaget till lag om ändring i lagen (1936: 56) om socialregister

4 §

Här föreskrivs att beslut av kommunalt organ i visst fall skall delges det registerförande organet. Jag anser, att det är uppenbart att det här inte krävs delgivning i delgivningslagens bemärkelse. I bestämmelsen har därför i stället föreskrivits att det registerförande organet skall underrättas om be­ slutet.

9.33. Förslaget till lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97)

23 §

I fråga om denna paragraf kan hänvisas till vad som har anförts i av­ snittet 9.30. under 32 §.

24 §

Denna paragrafs hänvisning till föreskriften om delgivning i 23 § kan

utgå som överflödig.

95 §

Denna paragraf har ändrats enligt samma grunder som har anförts i av­

snitt 9.30. under 66 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

179

9.34. Förslaget till lag om ändring i lagen (1961: 262) om försäkringsdomstol

11

§

Delgivningslagen förutsätts utan vidare bli tillämplig på delgivning i mål

eller ärende hos försäkringsdomstolen. Vissa av de bestämmelser i 33 kap.

RB som 11 § nu hänvisar till kommer inte att motsvaras av bestämmelserna

i delgivningslagen. De kommer i stället att stå kvar i 33 kap. RB under be­

teckningarna 3, 7 och 8 §§. Hänvisningen har ändrats i enlighet därmed.

Samtidigt bör 11 § andra stycket utgå som onödigt.

9.35. Förslaget till lag om vissa anslag på kommuns anslagstavla

I fråga om detta förslag hänvisar jag till vad som har anförts i den allmän­

na motiveringen (7.3.).

9.36. Förslaget till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

54 §

I 54 § taxeringsförordningen finns föreskrifter om hur delgivning skall

ske och vem som har rätt att använda sådan delgivning. Delgivning verk­

ställs genom posten, varvid RB:s regler om delgivning genom posten av

annan handling än stämning skall tillämpas. Kan delgivning inte ske ge­

nom posten, får polismyndighet anlitas. Närmare föreskrifter om hur post-

delgivning skall gå till meddelas i kungörelsen (1957: 514) med föreskrifter

om delgivning genom posten av handling från taxeringsmyndighet, vilken

kungörelse nära ansluter sig till delgivningskungörelsen.

Avsikten är att den nya delgivningslagen skall vara tillämplig inom taxe-

ringsförfarandet. Eftersom delgivning enligt 33 kap. 12 § RB f. n. inte sker

inom taxeringsförfarandet måste övervägas huruvida kungörelsedelgivning

enligt delgivningslagen skall få användas. Något större behov av denna

delgivningsform torde inte föreligga. Då det sålunda inte finns anledning

att i denna ordning öka antalet delgivningssätt inom taxeringsförfaran­

det bör följdändringen i 54 § första stycket utformas så att, om det be­

träffande anmaning eller annan handling befinns vara av betydelse att få

180

bevis om att handlingen kommit skattskyldig eller annan till handa, hand­ lingen skall delges honom om man inte vet att han är oanträffbar. Är det notoriskt att vederbörande är oanträffbar, behöver försök till delgivning så­ lunda inte ske. I regel måste dock de delgivningsmetoder som anges i del­ givningslagen med undantag av kungörelsedelgivning prövas innan man kan konstatera att vederbörande inte kan anträffas. Övriga bestämmelser i 54 § blir med denna ändring överflödiga och föreslås upphävda.

55 och 142 §§

Dessa paragrafers hänvisningar till 54 § kan utgå såsom överflödiga.

69 §

I 69 § föreskrivs att sådan underrättelse som avses i paragrafen skall till­ ställas den skattskyldige i rekommenderat brev. Återkommer försändelsen som obeställbar bör underrättelsen delges den skattskyldige enligt vad som föreskrivs i 54 §, där det är lämpligt att så sker. Delgivning skall dock en­ dast ske om det finns anledning att anta att den skattskyldige kan anträffas.

Också denna bestämmelse bör anpassas till förslaget till delgivningslag. Eftersom kungörelsedelgivning inte torde behövas inom taxeringsförfaran- det, bör delgivning krävas endast i de fall, när man räknar med att nå den skattskyldige. Får man i samband med att den rekommenderade försändel­ sen kommer tillbaka outlöst klart för sig att det inte går att få tag i honom, bör delgivning alltså kunna underlåtas.

92 §

I 92 § taxeringsförordningen föreskrivs att underrättelse till skattskyl­ dig om prövningsnämndens beslut skall sändas i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Återkommer försändelsen som obeställbar och förekom­ mer anledning att den skattskyldige kan anträffas, föreskrivs att under­ rättelsen skall delges honom med posten enligt vad som gäller för delgivning av annan handling än stämning. Saknar den skattskyldige känt hemvist eller känd uppehållsort behöver någon delgivning sålunda inte ske.

Delgivning bör i detta fall ske enligt delgivningslagen. På samma skäl som har anförts under 54 och 69 §§ torde det inte finnas behov av kungörelse­ delgivning. Vet man att vederbörande inte kan anträffas, kan man alltså avstå från delgivning.

9.37. Förslaget till lag om ändring i förordningen (1959: 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän för­ säkring

9 §

Ändringen i denna paragraf är av samma karaktär som den i 92 § taxe­ ringsförordningen (9.36.).

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1970

181

9.38. Förslaget till lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring

15 §

Även denna ändring är av samma karaktär som den i 92 § taxeringsför-

ordningen (9.36.).

9.39. Förslaget till lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967: 198)

55 §

Här föreskrivs att Kungl. Maj :t skall förordna om förfarandet vid delgiv­

ning av länsstyrelses, domkapitels eller kammarrätts beslut eller utslag en­

ligt denna förordning. Eftersom delgivningslagen förutsätts utan vidare bli

tillämplig på delgivning hos dessa myndigheter, kan bestämmelsen upp­

hävas.

10. Hemställan

Som förut har nämnts föreligger förslag till

1) delgivningslag,

2) lag om ändring i rättegångsbalken,

3) lag om ändring i ärvdabalken,

4) lag om ändring i lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om

fast egendom,

5) lag om ändring i lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egen­

dom,

6) lag om ändring i lagen (1968: 349) om hyresnämnder,

7) lag om ändring i lagen (1925: 334) om rätt i vissa fall för nyttjande-

rättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,

8) lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred,

9) lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar,

10) lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland

och Dalarna,

11) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,

12) lag om ändring i lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden,

13) lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

14) lag om ändring i lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled,

15) lag om ändring i förordningen (1845:50 s. 1) i avseende på handel

om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

16) lag om ändring i lagen (1895:64) om handelsbolag och enkla bolag,

17) lag om ändring i konkur slag en (1921:225),

18) lag om ändring i utsökning slag en (1877: 31 s. 1),

19) lag om ändring i lag sökning slag en (1946: 808),

182

20) lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

21) lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångs­ balken,

22) lag om ändring i lagen (1957: 132) med särskilda bestämmelser an­ gående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.,

23) lag om ändring i lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet,

24) lag om ändring i gruvlagen (1938: 314), 25) lag om ändring i uranlagen (1960: 679), 26) lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag, 27) lag om ändring i skogsvårdslagen (1948: 237), 28) lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse, 29) lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, 30) lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård, 31) lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp, 32) lag om ändring i lagen (1936: 56) om socialregister, 33) lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97), 34) lag om ändring i lagen (1961: 262) om försäkringsdomstol, 35) lag om vissa anslag på kommuns anslagstavla, 36) lag om ändring i taxering sför ordning en (1956: 623), 37) lag om ändring i förordningen (1959: 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring,

38) lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.,

39) lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967: 198). Jag hemställer, att lagrådets yttrande genom utdrag av protokollet in­ hämtas enligt 87 § regeringsformen över förslagen under 1—35.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

183

Bilaga 1

1) Förslag

till

Delgivningslag

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1

§

Skall delgivning ske i mål eller ärende hos domstol eller annan myndig­

het, verkställes delgivningen enligt denna lag.

Har beträffande delgivning i visst slag av mål eller ärenden i annan för­

fattning meddelats bestämmelser som avviker från denna lag, gäller dock

de bestämmelserna. Även om så ej uttryckligen föreskrives i annan författ­

ning, skall 12—15 §§ icke tillämpas, om myndigheten finner att det på

grund av målets eller ärendets beskaffenhet föreligger särskilda skäl mot

delgivning i den ordning som anges i dessa paragrafer.

2

§

Delgivning ombesörjes av myndigheten.

Begär part att själv få ombesörja delgivning, kan myndigheten medge

detta, om det kan ske utan olägenhet. Myndigheten skall i sådant fall före­

lägga parten att inom viss tid komma in till myndigheten med bevis om

delgivning. Har sådant bevis ej inkommit inom föreskriven tid, skall myn­

digheten själv utan dröjsmål ombesörja delgivningen. 3 4

3 §

Delgivning genom myndighets försorg sker genom att handlingen sändes

till den sökte med posten eller lämnas till honom med bud, varvid som bevis

att adressaten mottagit försändelsen begäres delgivningserkännande eller

mottagningsbevis (ordinär delgivning).

Finns särskild anledning antaga, att delgivningserkännande eller mottag­

ningsbevis ej kommer att lämnas, skall myndigheten ombesörja att hand­

lingen lämnas den sökte i särskild ordning genom postverkets försorg (sär­

skild postdelgivning).

Kan delgivning ej ske enligt första eller andra stycket, anlitas stämnings-

man eller annan, vars intyg utgör fullt bevis om delgivning (stämnings-

mannadelgivning).

I fall som avses i 15 och 16 §§ får delgivning ske genom kungörelse (kun-

görelsedelgivning).

4 §

Om befordran av meddelande som skall delges, genom telegraf, telefon

eller på annat liknande sätt meddelas bestämmelser av Konungen.

184

5 §

Har den, med vilken delgivning skall ske, känt hemvist utom riket eller vistas han på ort utom riket, får delgivningen ske enligt lagen på den orten.

6

§

Vid delgivning överbringas handlingen i huvudskrift eller bestyrkt av­ skrift eller kopia.

Är handling som skall delges av vidlyftig beskaffenhet eller är det av annan anledning ej lämpligt att handlingen mångfaldigas, får myndigheten besluta, att handlingen i stället skall hållas tillgänglig hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestämmer. Underrättelse därom och om den tid, under vilken handlingen hålles tillgänglig, delges den sökte.

Andra stycket gäller ej delgivning av stämningsansökan eller annan hand­ ling, varigenom talan anhängiggöres. I fråga om bilaga till sådan handling får andra stycket dock tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Vem som skall sökas för delgivning

7 §

Skall delgivning ske med enskild person, överbringas handlingen till ho­ nom. Finns ställföreträdare för honom och är denne behörig att företräda honom i målet eller ärendet överbringas handlingen till ställföreträdaren. När anledning föreligger till det skall både ställföreträdaren och den före­ trädde sökas för delgivning.

8

§

Skall delgivning ske med staten, överbringas handlingen till den myndig­ het som skall bevaka statens talan i målet eller ärendet eller till länsstyrel­ sen i det län där den myndighet finns hos vilken målet eller ärendet är anhängigt.

9 §

Skall delgivning ske med annan juridisk person än staten, överbringas handlingen till någon som har rätt att företräda den juridiska personen eller, om flera är gemensamt behöriga, till någon av dem. Saknas behörig ställföreträdare men finns någon som har rätt att sammankalla dem som skall besluta i den juridiska personens angelägenheter, överbringas hand­ lingen till denne.

Delgivning med dödsbo genom att handlingen överbringas till någon av dödsbodelägarna får ske endast om denne sitter i boet. Dödsbodelägare som mottagit handlingen skall utan dröj smål underrätta övriga delägare om delgivningen.

Dödsbodelägare som sitter i boet har rätt att taga emot handlingen, även om boet ej förvaltas av delägarna. Han svarar i sådant fall för att hand­ lingen utan dröjsmål lämnas till någon som har rätt att företräda boet.

10

§

Skall delgivning ske med delägare i samfällighet eller med medlemmar i sammanslutning och är styrelse eller annan utsedd att förvalta samfällig-

185

hetens eller sammanslutningens angelägenheter, får handlingen överbringas

till ledamot av styrelsen eller till förvaltaren. Saknas styrelse eller förvalta­

re men finns någon som har rätt att sammankalla dem som skall besluta

i samfällighetens eller sammanslutningens angelägenheter, får handlingen

överbringas till denne.

Tillhör gruva flera gemensamt, får delgivning med delägarna ske genom

att handlingen överbringas till gruvföreståndaren.

Har den som enligt denna paragraf mottagit handling ej rätt att föra del­

ägarnas eller medlemmarnas talan, skall han lämna handlingen till någon

som har sådan behörighet eller underrätta dem som avses med delgiv-

ningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

11

§

Har den med vilken delgivning skall ske ombud i målet eller ärendet,

bör handling, som ombudet är behörigt att mottaga, överbringas till om­

budet. överbringas handlingen till huvudmannen, bör ombudet underrättas

härom.

Om annat ej följer av fullmakt eller särskilda bestämmelser, är ombud

behörigt att mottaga delgivning av inlagor, beslut och andra handlingar.

Detta gäller dock ej handling som avser föreläggande för huvudmannen

att infinna sig personligen eller att eljest personligen fullgöra något.

Delgivning genom att handling lämnas till annan än den sökte

12

§

Har enskild person som sökes för delgivning känt hemvist inom riket och

träffas han ej där, får handlingen lämnas till vuxen medlem av det hushåll,

som han tillhör. Träffas ej heller sådan person, får handlingen lämnas

till

den söktes hyresvärd, om denne bor i samma hus, eller till annan som i hy­

resvärdens ställe har tillsyn över huset och bor där. Driver den sökte rörelse

med fast kontor och träffas han ej där under vanlig arbetstid, får hand­

lingen lämnas på kontoret till någon som är anställd där.

Har handling lämnats på sätt som anges i första stycket skall meddelande

härom sändas med posten till den sökte under hans vanliga adress.

13 §

Har annan juridisk person än staten kontor, där förvaltningen föres och

där någon som har rätt att taga emot delgivning för den juridiska personen

vanligen har sitt arbete, men träffas han ej på kontoret under vanlig arbets­

tid, får handlingen lämnas på kontoret till någon som är anställd där. Skall

delgivning ske med kommun, får handlingen lämnas på kontor enligt vad

som sagts nu oavsett om någon som har rätt att taga emot delgivningen

vanligen har sitt arbete på kontoret.

Har handling lämnats på sätt som anges i första stycket skall meddelande

härom sändas med posten till den juridiska personen under dess vanliga

adress.

I fall då denna paragraf är tillämplig får delgivning med företrädare för

juridisk person icke ske enligt 12 §.

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

14 §

Den till vilken handlingen lämnats enligt 12 eller 13 § svarar för att handlingen kommer den sökte till handa så snart det kan ske. Han skall erinras därom, när handlingen lämnas till honom.

Kungörelsedelgivning m. m.

15 §

Saknar den som sökes för delgivning känt hemvist och kan det ej klar­ läggas var han uppehåller sig, sker delgivningen genom kungörelse.

Har den sökte känt hemvist inom riket men träffas varken han eller någon som handlingen kan lämnas till enligt 12 § och kan det ej klarläggas var han uppehåller sig, får kungörelsedelgivning användas, om det finns an­ ledning antaga att den sökte avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Myndigheten kan i stället besluta, att handlingen skall i slutet kuvert lämnas i den söktes hemvist eller, om detta ej kan ske, fästas på dörren till hans bostad.

16 §

Delgivning med en obestämd krets personer sker genom kungörelse. Kun­ görelsedelgivning får också användas, om ett stort antal personer skall del­ ges och det skulle innebära större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med delgivningen att överbringa handlingen eller underrättelse enligt 6 § andra stycket till envar av dem.

Företrädes delägare eller medlemmar som avses i 10 § ej av känd sty­ relse eller förvaltare och finns ej heller någon sammankallande, får kungö­ relsedelgivning användas, om delägarna eller medlemmarna är fler än tio.

17 §

Kungörelsedelgivning sker genom att handlingen hålles tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestämmer, och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll inom sju dagar från beslut om kungörelsedelgivning införes i lämplig tidning. Är in­ förande i tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Detta förfarande får också användas, om 15 § och första punkten i detta stycke har tillämpats och därefter ny del­ givning skall ske i samma mål eller ärende.

Om det kan antagas att den som sökes för delgivning därigenom nås av meddelande som avses i första stycket, bör meddelandet även anslås på kommunens anslagstavla i kommun där det med hänsyn till ändamålet med delgivningen är lämpligt.

I fall som avses i 16 § sändes dessutom meddelande med posten till någon eller några av de personer som sökes för delgivning under deras vanliga adresser för att vara tillgängligt för alla dem som avses med delgivningen. Statlig myndighet och kommun skall därvid alltid erhålla meddelande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

187

När delgivning skall anses ha skett i vissa fall

18 §

Delgivning skall anses ha skett

enligt 6 § andra stycket, när handlingen är tillgänglig och underrättelsen

överbringats,

enligt 12 eller 13 §, när det blivit fullgjort som föreskrives där,

enligt 15 § andra stycket sista punkten, när handlingen lämnats i den

söktes hemvist eller fästs på dörren till hans bostad,

enligt 17 § på sjunde dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning.

Vägrar den som sökes för delgivning att taga emot handlingen, anses

delgivning ändå ha skett.

Övriga bestämmelser

19 §

Vid delgivning får handling ej lämnas till någon som i samma mål eller

ärende är motpart till den som skall delges handlingen.

20

§

Har handling som skulle ha delgivits någon kommit denne till handa på

annat sätt än som sagts förut, anses delgivning likväl ha skett.

21

§

Om föreläggande eller annat beslut meddelas vid förhandling, förhör

eller annat sammanträde, anses delgivning därav ha skett med den som var

närvarande, när beslutet meddelades. Myndigheten skall skyndsamt till­

handahålla utskrift av beslutet, om det begäres.

22

§

Har delgivning ej skett på sätt som sägs i denna lag, kan myndigheten för­

ordna om ny delgivning. Den som vill framställa invändning om att delgiv­

ning med honom ej skett på behörigt sätt skall göra detta så snart det kan

ske.

23 §

Bestämmelserna i denna lag om delgivning av handling tillämpas även vid

delgivning av annat än handling.

Lagen gäller i tillämpliga delar när någon på grund av föreskrift i författ­

ning har att, utan samband med mål eller ärende, ombesörja delgivning.

Behöver i sådant fall 15—17 §§ tillämpas, skall han påkalla biträde hos

länsstyrelsen.

24 §

För varje kommun skall finnas en eller flera stämningsmän. Stämnings-

man förordnas av länsstyrelsen. Det åligger länsstyrelsen att föra förteck­

ning över stämningsmän inom länet.

188

25 §

Intyg av stämningsman gäller som fullt bevis att delgivning skett på sätt som anges i intyget. Samma vitsord tillkommer intyg av nämndeman, nota- rius publicus, tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman, utmätningsman, exekutiv tjänsteman som är underställd utmätningsman, och styresman eller kurator vid sjukvårdsinrättning. Detsamma gäller intyg som utfärdas av tjänsteman vid postverket enligt bestämmelser som Konung­ en meddelar, och intyg som utfärdas enligt särskilda föreskrifter om anslag på kommuns anslagstavla.

Intyg att delgivning skett på utrikes ort skall gälla som fullt bevis att delgivning skett på sätt som anges i intyget, om intygsgivarens behörighet styrkes av tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet. Intyg om delgivning på utrikes ort gäller som fullt bevis även utan sådant bestyrkande som nyss nämnts, om detta följer av överenskommelse med främmande stat.

26 §

Part är ej skyldig att bekosta delgivning som sker genom myndighets försorg.

Skall annan än myndighet ombesörja delgivning, får han anlita stäm­ ningsman eller, om delgivningen skall ske på utrikes ort, påkalla biträde därmed i utrikesdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den nya bestämmelsen tillämpas i stället.

Sådant förordnande att tills vidare vara stämningsman som meddelats före lagens ikraftträdande gäller till dess att länsstyrelsen bestämmer annat.

5) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom

Härigenom förordnas, att 2 kap. 38 § och 3 kap. 8 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 KAP.

38 §.i

Uppsägning av------------------------------- uppsägningen lämnas.

Vad i 11 kap. 11—19 §§ rätte- Skriftlig uppsägning skall delgivas gångsbalken stadgas angående stäm- den mot vilken den riktas, dock utan ning skall äga motsvarande tillämp- tillämpning av 12—15 §§ delgiv-

1 Senaste lydelse 1939:364.

189

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

ning i fråga om uppsägning. Är nå­

gon satt att å jordägarens vägnar

uppbära arrende, vare uppsägning,

som hos honom sker, lika gill, som

hade den skett hos jordägaren själv.

Träffas ej----------------------------------

Har jordägare — --------------- - —----

Stämning, däri------ ---------------- • ■—•

(Nuvarande lydelse)

ningslagen (1969:000). Är någon

satt att å jordägarens vägnar upp­

bära arrende, vare uppsägning, som

hos honom sker, lika gill, som hade

den skett hos jordägaren själv.

— blivit fullgjort.

— allmänna tidningarna.

---- icke iakttagits.

(Föreslagen lydelse)

3 KAP.

8 §d

Uppsägning skall------------------------

Bestämmelserna i 33 kap. 16

19 §§ rättegångsbalken om delgiv­

ning äger motsvarande tillämpning i

fråga om uppsägning. Uppsägning

får ske hos den som är behörig att

mottaga hyra på hyresvärdens väg­

nar.

Träffas ej-------■ ------------------- --------

Har hyresvärd----------------------- - —

Stämningsansökan med---------------

om uppsägningen.

Skriftlig uppsägning skall delgivas

den mot vilken den riktas, dock utan

tillämpning av 12—15 §§ delgiv­

ningslagen (1969: 000). Uppsägning

får ske hos den som är behörig att

mottaga hyra på hyresvärdens väg­

nar.

— blivit fullgjort.

Post- och Inrikes Tidningar.

---------- behörig ordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

7) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1925: 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1925:334) om rätt i vissa fall för

nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

6

Har ansökan----------- —--------------

I fråga om kungörelse angående

förrättningen, jordägarens och nytt­

janderätt shavarens kallande till den­

samma ävensom andra underrättel-

(Föreslagen lydelse)

§-1

2

—-— eller orten.

I fråga om kungörelse angående

förrättningen, jortdägarens och nytt-

janderättshavarens kallande till den­

samma ävensom andra underrättel­

1 Senaste lydelse 1968:346.

2 Senaste lydelse 1950: 212.

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

ser om förrättningen skola de i 3 kap. 1 § första, andra och tredje styckena samt 2 § av lagen om del­ ning av jord å landet meddelade stadgandena äga motsvarande till- lämpning, dock med iakttagande att kungörelsen städse skall införas i ortstidning och att den skall inne­ hålla, att de, vilkas rätt är beroende av förrättningen, äga att därvid till- städeskomma och bevaka sin rätt. Rörer ansökan mark som ingår i stadsplan eller byggnadsplan, skall kallelsen jämväl tillställas byggnads­ nämnden eller sakkunnig enligt 101 § byggnadsstadgan. Rörer ansö­ kan mark, som är samfälld för flera fastigheter med skilda ägare, och finnes för samfälligheten känd sty­ relse eller annan, som är satt att den förvalta, erfordras ej kallelse till de särskilda delägarna i samfälligheten, utan må kallelsen översändas till le­ damot av styrelsen eller till förval­ taren; och vare denne, där han ej äger att själv föra talan för samfäl­ ligheten, delägarna ansvarig för att kallelsen tillställes någon, som äger behörighet härtill, eller, om sådan ej finnes, kommer till delägarnas kännedom. Finnes ej känd styrelse eller förvaltare och är marken sam­ fälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare må kallelsen sändas till en av delägarna att vara för dem alla tillgänglig; därjämte skall underrät­ telse om förrättningen, såframt fas­ tighet, som står under allmän myn­ dighets vård och inseende har del i samfälligheten, tillställas Konungens

Befallningshavande samt, där stad, köping eller municipalsamhälle är delägare däri, översändas till den person eller myndighet, på vilken det ankommer att sammankalla dem, som i avseende å talans utfö­ rande hava att för menigheten be­ sluta. Delgives kallelse på sätt, som sist nämnts, skall uppgift om vil­ ken delägare kallelsen tillställts in­

(Nuvarande lydelse)

ser om förrättningen skola de i 3 kap. 1 § första, andra och tredje styckena samt 2 § av lagen om del­ ning av jord å landet meddelade stadgandena äga motsvarande till- lämpning, dock med iakttagande att kungörelsen städse skall införas i ortstidning och att den skall inne­ hålla, att de, vilkas rätt är beroende av förrättningen, äga att därvid till- städeskomma och bevaka sin rätt. Rörer ansökan mark som ingår i stadsplan eller byggnadsplan, skall kallelsen jämväl tillställas byggnads­ nämnden eller sakkunnig enligt 101 § byggnadsstadgan. Rörer ansö­ kan mark, som är samfälld för flera fastigheter med skilda ägare, kallelse till de särskilda delägarna i samfälligheten, oavsett att delgiv­ ning enligt delgivningslagen (1969: 000) ej lcräves, ske på sätt anges i 10 § eller 16 § andra stycket och 17 § nämnda lag.

(Föreslagen lydelse)

191

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

tagas i kungörelsen om förrättning­

en, och skall kungörelsen anslås i

socken- eller rådstugan, eller å an­

nan lämplig plats inom kommunen.

Besväras marken-------------------------- - allmänna tidningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

11) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 31 och 41 §§ lagen (1950: 596) om rätt till fiske

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

31 §.

Kan överenskommelse ej träffas

eller fullgöres ej åtagande i överens­

kommelse, skall fiskeritjänsteman­

nen anmäla förhållandet till länssty­

relsen och därvid angiva vilka före­

skrifter rörande fiskets bedrivande

som enligt hans uppfattning böra

meddelas för avhjälpande av van­

skötseln. Då sådan anmälan skett,

skall länsstyrelsen därom underrätta

sakägare som sägs i 30 § med före­

läggande av viss tid, inom vilken

yttrande i ärendet må avgivas. Un­

derrättelsen skall delgivas sakägare

på sätt om delgivning i rättegång år

stadgat.

Sedan yttrande inkommit eller ti­

den för avgivande av yttrande gått

till ända, må länsstyrelsen fastställa

de föreskrifter rörande fiskets bedri­

vande som finnas nödiga för av­

hjälpande av vanskötseln (fiskeri-

plan). Vid planens utformning skall

hänsyn tagas till det särskilda in­

tresse som sakägare kan hava att

själv få bedriva fiske inom visst om­

råde, under viss årstid eller efter

Kan överenskommelse ej träffas

eller fullgöres ej åtagande i överens­

kommelse, skall fiskeritjänsteman-

nen anmäla förhållandet till länssty­

relsen och därvid angiva vilka före­

skrifter rörande fiskets bedrivande

som enligt hans uppfattning böra

meddelas för avhjälpande av van­

skötseln. Då sådan anmälan skett,

skall länsstyrelsen därom underrätta

sakägare som sägs i 30 § med före­

läggande av viss tid, inom vilken ytt­

rande i ärendet må avgivas. Under­

rättelsen skall delgivas sakägare.

Sedan yttrande inkommit eller ti­

den för avgivande av yttrande gått

till ända, må länsstyrelsen fastställa

de föreskrifter rörande fiskets bedri­

vande som finnas nödiga för av­

hjälpande av vanskötseln (fiskeri-

plan). Vid planens utformning skall

hänsyn tagas till det särskilda in­

tresse som sakägare kan hava att

själv få bedriva fiske inom visst om­

råde, under viss årstid eller efter

192

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1970

visst slags fisk. Fiskeriplan skall avse viss tid, högst tio år, och, sedan lässtyrelsens beslut kungjorts i den ordning 41 § stadgar, gälla jäm­ väl mot ny sakägare. Vid faststäl­ lande av fiskeriplan äger länsstyrel­ sen stadga vite för underlåtenhet att följa planen.

Beslut om — — —-------- ---------------

(Nuvarande lydelse)

visst slags fisk. Fiskeriplan skall avse viss tid, högst tio år, och, sedan länsstyrelsens beslut delgivits i den ordning 41 § stadgar, gälla jämväl mot ny sakägare. Vid fastställande av fiskeriplan äger länsstyrelsen stadga vite för underlåtenhet att föl­ ja planen.

— därtill äro.

(Föreslagen lydelse)

41 §.

Då beslut som länsstyrelse med­ delar enligt denna lag angår så många att avskrift av beslutet ej lämpli­ gen kan tillställas envar av dem, skall beslutet kungöras i kyrkan för den eller de församlingar, där fiske­ vattnet är beläget, samt tillika anslås i länsstyrelsens lokal och på statsver­ kets bekostnad tillkännagivas i länskungörelserna ävensom i en eller flera tidningar inom orten; delgiv­ ning skall anses hava skett den dag då kungörandet i kyrka ägde rum.

Är någon —---- --------------------------- -Beslut, som —• — — —------------------

Då beslut som länsstyrelse med­ delar enligt denna lag angår så många att avskrift av beslutet ej lämpli­ gen kan tillställas envar av dem, får delgivning ske enligt 17 § delgiv­ ningslagen (1969: 000).

sådant beslut. —- efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

18) Förslag

till

Lag

om ändring i utsöknimgslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom förordnas, att 12, 193 och 215 §§utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges samt att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 195 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 §.2

Närmare föreskrifter —------------------ --------- av Konungen.

När underrättelse eller annan handling skall tillställas någon ge­ nom överexekutors eller utmätnings-

1 Senaste lydelse 1955: 42. 2 Senaste lydelse 1963: 255.

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

mans försorg och särskild ordning

därför ej är föreskriven i lag, må det,

om Konungen så bestämmer, ske ge­

nom delgivning på sätt i rättegångs­

balken är stadqat.

193

Förordnande, varom i 192 § sägs,

må ej verkställas, med mindre under­

rättelse därom, att verkställighet är

sökt, blivit genom utmätningsman

meddelad den, som ansökningen av­

ser, sist fyra dagar före vräkningen.

Har underrättelsen, av utmätnings­

mannen skriftligen utfärdad, bevis­

ligen kommit den, som ansökningen

avser, annorledes till handa inom

tid, som nyss är sagd, eller ock, om

han, i sitt hemvist sökt, ej kunnat

där anträffas, blivit inom samma tid

meddelad hans make eller husfolk

eller, om de ej kunnat anträffas, i

slutet kuvert avlämnad i hans hem­

vist eller fäst å hans husdörr; vare

det ock gillt. Har han ej stadigt hem­

vist i riket och ej heller känt ombud

i orten, vare underrättelse, som nu är

sagd ej av nöden.

Utmätningsmannen äger —------- —

Vad här---------- —--------------- — —

195

§-x

Förordnande, varom i 192 § sägs,

må ej verkställas, med mindre un­

derrättelse därom, att verkställighet

är sökt, delgivits den, som ansök­

ningen avser, sist fyra dagar före

vräkningen. Underrättelse erfordras

ej, om det ej är känt var denne

har sitt hemvist eller eljest uppehål­

ler sig eller var ombud för honom

finns.

--------ej vållas.

äga rum.

a

§.

Ansökan enligt 195 § skall jämte

föreläggande för motparten att yttra

sig delgivas denne på sätt som är

föreskrivet för stämning i tvistemål.

Delgivning sker genom överexeku-

tors försorg, om sökanden ej hellre

vill ombesörja delgivningen själv.

Föreläggande som överexekutor i

annat fall meddelar part enligt detta

kapitel sändes med posten.

215

Skall bes