RÅ 1994:70
Vid körkortsingripande på grund av upprepade hastighetsöverträdelser har beaktats även sådan tidigare överträdelse som föranlett återkallelse av körkort.
Länsrätten i Hallands län
Länsrätten i Hallands län beslutade den 7 november 1991 att återkalla D.A:s körkort tills vidare med stöd av 19 § jämförd med 16 § 4. körkortslagen (1977:477) med anledning av att D.A. var misstänkt för att den 12 oktober 1991 ha överträtt högsta tillåtna hastighet (90 km/tim) med 56 km/tim. Giltighetstiden för beslutet bestämdes till två månader och löpte ut den 12 december 1991. I dom den 7 januari 1992 förordnade länsrätten med stöd av 24 § första stycket körkortslagen jämförd med 16 § 4. samma lag att ytterligare körkortsingripande inte skulle ske.
Allmänna ombudet ansökte på nytt om körkortsingripande mot D.A. den 2 mars 1993 och angav som grund för ansökningen att D.A. gjort sig skyldig till hastighetsöverträdelse dels den 20 februari 1991 med 20 km/tim där högsta tillåtna hastighet var 90 km/tim och den 19 januari 1993 med 17 km/tim där högsta tillåtna hastighet var 50 km/tim dels också den ovan nämnda överträdelsen den 12 oktober 1991. D.A. motsatte sig körkortsåterkallelse men medgav varning. Hon anförde i huvudsak att hon var anställd på Pilkington Floatglas AB som försäljare med Sverige som arbetsfält och att hon på sina resor hade med sig tung materiel, varför hon var mycket beroende av bilen. Vid tillfället för den sista hastighetsöverträdelsen var vägen glest trafikerad och väglaget var torrt.
Domskäl
Länsrätten i Hallands län (1993-04-13, ordförande M.) yttrade: Länsrätten har i beslut den 7 november 1991 återkallat D.A:s körkort tills vidare med stöd av 19 § jämförd med 16 § 4. körkortslagen i anledning av att D.A. den 12 oktober 1991 var misstänkt för att ha överträtt högsta tillåtna hastighet med 56 km/tim. Giltighetstiden för beslutet löpte ut den 12 december 1991. I dom den 7 januari 1992 förordnade länsrätten att ytterligare körkortsingripande inte skulle ske eftersom D.A. varit fråntagen rätten att föra körkortspliktigt fordon under så lång tid som skulle ha bestämts som spärrtid. Vid prövningen var hastighetsöverträdelsen den 20 februari 1991 känd för länsrätten. D.A. har härefter den 19 januari 1993 enligt godkänt ordningsföreläggande överträtt högsta tillåtna hastighet med 17 km/tim. Den hastighetsöverträdelsen måste vid tillämpning av 16 § 4. körkortslagen anses som ringa och kan inte ensamt läggas till grund för ett körkortsingripande. - En hastighetsöverträdelse som föranlett körkortsåterkallelse med stöd av 16 § 4. körkortslagen skall inte ånyo föranleda ett körkortsingripande. Överträdelsen den 20 februari 1991 var känd för länsrätten vid beslutet den 7 januari 1992 och bör därför inte nu läggas till grund för körkortsingripande. Det föreligger därför inte grund att återkalla D.A:s körkort med stöd av 16 § 3. körkortslagen. - Länsrätten finner med hänsyn till det anförda att grund för körkortsingripande saknas. - Länsrätten avslår allmänna ombudets ansökan om körkortsingripande.
Kammarrätten i Göteborg
Allmänna ombudet överklagade länsrättens dom och anförde bl.a. följande. D.A. har överträtt hastighetsbestämmelse den 20 februari 1991, den 12 oktober 1991 och den 19 januari 1993. Med anledning av de upprepade förseelserna finns grund för körkortsåterkallelse enligt 16 § 3. körkortslagen. I stället för körkortsåterkallelse kan varning meddelas enligt 22 § samma lag. D.A. motsatte sig körkortsåterkallelse men medgav varning.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (1993-11-09, Holmstedt, referent, Hedlund) yttrade: Hastighetsöverträdelsen den 12 oktober 1991 har legat till grund för länsrättens slutliga beslut om körkortsåterkallelse den 7 januari 1992. Denna hastighetsöverträdelse, som renderat D.A. den mer ingripande åtgärden återkallelse, bör därför inte beaktas vid senare prövning om körkortsingripande i form av den mindre ingripande åtgärden varning, på nytt skall ske. Hastighetsöverträdelserna den 20 februari 1991 och den 19 januari 1993 avser överträdelser med 20 respektive 17 km/tim av gällande hastighetsbegränsning. Överträdelserna är att anse som ringa varför de var för sig inte utgör grund för körkortsingripande. Vid en samlad bedömning finner kammarrätten att de två sistnämnda hastighetsöverträdelserna inte heller utgör grund för körkortsingripande med stöd av 16 § 3. körkortslagen. - Kammarrätten avslår överklagandet.
Kammarrättsrådet Häggbom var skiljaktig och anförde: D.A. har gjort sig skyldig till hastighetsöverträdelser vid tre tillfällen under en tvåårsperiod. Den omständigheten att hennes körkort återkallades med anledning av den andra av dessa hastighetsöverträdelser medför inte att de två tidigaste överträdelserna inte kan beaktas när fråga om körkortsingripande uppkommit med anledning av att hon nu på nytt gjort sig skyldig till hastighetsöverträdelse. Jag finner därför att det föreligger grund för återkallelse av körkortet enligt 16 § 3. körkortslagen. Med hänsyn till att den senaste förseelsen avsåg ett hastighetsöverskridande med inte mer än 17 km/tim och till D.A:s behov av körkort föreligger emellertid särskilda skäl att anse varning vara en tillräcklig åtgärd. Allmänna ombudets talan bör bifallas i enlighet härmed.
Allmänna ombudet överklagade kammarrättens dom och yrkade körkortsingripande samt anförde att varning kunde anses vara en tillräcklig åtgärd.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1994-09-28, Björne, Brink, B. Sjöberg, Ragnemalm, Rundqvist) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 16 § 3. körkortslagen skall ett körkort återkallas om körkortshavaren genom upprepade förseelser i väsentlig grad har visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens eller trafiksäkerhetens intresse för förare av motordrivet fordon. I stället för att körkortet återkallas skall enligt 22 § första stycket körkortslagen körkortshavaren meddelas varning i sådana fall som avses i bl.a. 16 § 3. om varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.
Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. D.A. har enligt godkända ordningsförelägganden gjort sig skyldig till hastighetsöverträdelse dels den 20 februari 1991 med 20 km/tim där högsta tillåtna hastighet var 90 km/tim, dels den 19 januari 1993 med 17 km/tim där högsta tillåtna hastighet var 50 km/tim. Enligt godkänt strafföreläggande har hon vidare gjort sig skyldig till hastighetsöverträdelse den 12 oktober 1991 med 56 km/tim där högsta tillåtna hastighet var 90 km/tim. På grund av den sistnämnda överträdelsen var D.A:s körkort återkallat i två månader från och med den 12 oktober 1991.
Frågan i målet gäller främst om den omständigheten att hastighetsöverträdelsen den 12 oktober 1991 föranlett återkallelse av D.A:s körkort utgör hinder mot att beakta denna överträdelse vid bedömningen av om förutsättningar föreligger för körkortsingripande enligt 16 § 3. körkortslagen.
Enligt rättspraxis finns det vid bedömningen av frågan om grund föreligger för återkallelse på grund av upprepade förseelser inte hinder mot att beakta sådana förseelser som föranlett ett tidigare körkortsingripande i form av varning (RÅ 1985 2:59). Det förhållandet att såsom i förevarande fall - det tidigare körkortsingripandet skett i form av återkallelse utgör inte anledning till annan bedömning.
Regeringsrätten finner att grund föreligger för återkallelse av D.A:s körkort med stöd av 16 § 3. körkortslagen. Skäl att i stället för återkallelse meddela varning får emellertid anses föreligga.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens och länsrättens domar och meddelar D.A. varning.