RÅ 1994:81
Fråga huruvida bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen, som en moder - vårdnadshavare - sökt för att möjliggöra för sina barn att besöka fadern i Finland, varit behövligt för att tillförsäkra barnen en skälig levnadsnivå.
T.K. var ensamstående med två barn födda 1987 och 1989. Hon ansökte hos Stadsdelsnämnden Bergsjön i Göteborg om ekonomiskt bistånd till flygresor för att barnen skulle få möjlighet att besöka sin far, som var bosatt i Finland. Hon hade inte möjlighet att själv bekosta resorna och barnens far, som var arbetslös, kunde endast ombesörja resan mellan flygplatsen i Helsingfors och hemmet i Åbo.
Stadsdelsnämnden avslog den 24 november 1992 T.K:s ansökan om bistånd med motivering att barnens far borde söka hjälp i Finland för att resa till Sverige och träffa sina barn.
T.K. överklagade stadsdelsnämndens beslut.
Länsrätten i Göteborgs och Bohus län (1993-03-08, ordförande Linder) yttrade: Enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Genom biståndet skall den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå. - Av RÅ 1987 ref. 109 och Allmänna råd från Socialstyrelsen 1992:4 framgår att den kostnad som en förälder har för att utöva rätten till umgänge med sitt barn räknas till de kostnader för livsföringen som berättigar till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. - I målet är emellertid inte fråga om bistånd till förälder för umgänge utan om bistånd till barn för att få tillfälle att träffa sin far. I första hand är det fadern som skall svara för att han kan träffa barnen. När fadern synes sakna möjlighet att ta barnen till sig är frågan om modern kan beviljas bistånd för att ge barnen möjlighet att träffa fadern. - Enligt länsrättens mening kan ett barn ha rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen för att få möjlighet att träffa den förälder som barnet inte bor tillsammans med. T.K:s barn får anses ha denna rätt. T.K. saknar ekonomiska möjligheter att betala kostnader i samband med umgänge mellan barnen och fadern. Rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen får därmed anses föreligga. T.K. begär 3 000 kr får en flygresa, vilket är ett rimligt belopp. Överklagandet skall därför bifallas i enlighet härmed. - Länsrätten förpliktigar stadsdelsnämnden att till T.K. utge bistånd med 3 000 kr.
Kammarrätten i Göteborg
Stadsdelsnämnden överklagade länsrättens dom och yrkade att dess beslut skulle fastställas..
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (1993-06-09, Dryselius, Nyström, Cedhagen, referent) yttrade: Frågan om vem som skall bära kostnaderna i samband med att en förälder som inte är vårdnadshavare utöver umgänge med barn är inte särskilt reglerad. Det förhåller sig således inte på det sättet att det nödvändigtvis är den av föräldrarna som utövar umgängesrätten som skall belastas med dessa kostnader. Sålunda kan t.ex. domstol förordna om vem av föräldrarna som skall stå för reskostnader eller andra utgifter i samband med att umgängesrätten utövas. (Jfr bl.a. NJA 1990 s. 219.) - Av 6 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken framgår att vårdnadshavaren har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran tillgodoses. Häri ligger bl.a. att barnet har en rätt att få sitt behov av umgänge med olika personer tillgodosett. Enligt 6 kap. 15 § första stycket samma balk ingår det i vårdnadshavarens uppgifter att ansvara för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som står barnet särskilt nära slå långt som möjligt tillgodoses. (Jfr Walin, Föräldrabalken och internationell föräldrarätt, 4:e uppl., s. 158 och 177 ff.). T.K. har enligt kammarrättens mening således i egenskap av vårdnadshavare skyldighet att verka för att barnen ges möjlighet att träffa sin far. Mot nu angiven bakgrund och av de skäl som länsrätten har anfört i den överklagade domen finner kammarrätten, i likhet med länsrätten, att T.K:s ansökan om bistånd skall bifallas. - Kammarrätten avslår överklagandet.
I överklagande till Regeringsrätten fullföljde stadsdelsnämnden sin talan.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten inhämtade yttrande från Socialstyrelsen.
Regeringsrätten (1994-12-21, Brink, Wadell, Lavin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 6 § socialtjänstlagen har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Genom biståndet skall den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
T.K. har hos stadsdelsnämnden ansökt om ekonomiskt bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen för att möjliggöra för sina två barn, vid ansökningstillfället 3 och 5 år gamla, att besöka fadern i Finland. Barn kan, oavsett sin ålder, vara berättigade till bistånd enligt nämnda stadgande. Vanligtvis tillgodoses barns behov på så sätt att föräldrarna svarar för underhållet (se 7 kap. 1 § föräldrabalken). I målet får dock anses utrett att varken modern eller fadern har möjlighet att stå för den kostnad som ansökningen avser. Barnen torde inte heller kunna få det aktuella behovet tillgodosett på annat sätt.
Frågan är om det bistånd som sökts i målet är behövligt för att tillförsäkra barnen en skälig levnadsnivå. I begreppet skälig levnadsnivå anses ligga att samhällets hjälp inte bara skall avse vad som direkt behövs för den enskildes grundbehov utan att hjälpen också skall ha en viss kvalitet (jfr Allmänna råd från Socialstyrelsen 1985:1 s. 11).
Det sökta biståndet är avsett att användas för ett ändamål som till huvudsaklig del får anses falla utanför barnens direkta grundbehov. För barnen är det naturligtvis av stor betydelse att någon gång kunna besöka fadern. Barnens intressen härvidlag får emellertid vägas mot resekostnadernas storlek. Resekostnaderna bör i ett sådant fall inte vara högre än att de kan anses motsvara vad en familj i allmänhet har råd med.
Stadsdelsnämndens talan i målet avser en resa Göteborg-Helsingfors och åter till en kostnad av 3 000 kr. Med hänsyn till resans syfte och det relativt låga beloppet får den tillämnade resan anses ligga inom ramen för en skälig levnadsnivå. Stadsdelsnämndens överklagande skall därför avslås.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår nämndens överklagande.
Regeringsråden Palm och Ragnemalm var skiljaktiga och anförde följande. Någon skyldighet för en kommun att genom bistånd mera permanent finansiera barns umgänge med en på annan ort boende förälder, som inte är vårdnadshavare, kan inte anses föreligga. Även om det för barnen är av stor betydelse att någon gång kunna besöka fadern kan kostnaderna för detta inte anses ingå i vad som kan bedömas vara skälig levnadsnivå. Vi bifaller därför nämndens överklagande.