NJA 1990 s. 219
Föreskrifter, som meddelas av domstol i beslut i umgängesfråga, kan i undantagsfall innefatta angivande av på vilken plats umgänget skall påbörjas och avslutas samt hur umgängeskostnaderna skall fördelas mellan vårdnadshavaren och den med vilken barnet har rätt till umgänge.
TR:n
Genom deldom d 14 april 1987 dömde Bodens TR till äktenskapsskillnad mellan makarna B.H. och A.K-H.. TR:n förordnade i beslut d 15 maj 1987 att A.K-H., numera A.R., interimistiskt skulle ha vårdnaden om parternas dotter M., född 1983.
A.R. yrkade som hon slutligt bestämt sin talan att vårdnaden om M. skulle tillkomma henne.
B.H. medgav yrkandet om vårdnaden samt yrkade för sin del umgängesrätt med M. enligt följande: a/ 10 dagar varannan jul- och nyårshelg med början julen 1988, b/ 10 dagar varannan påskhelg med början påsken 1990, c/ en vecka vartannat sportlov på våren fr o m året efter det kalenderår då M. blir elev i lågstadieskolan, d/ fyra veckor varje sommar på skolfri tid, e/ en vecka varannan kalendermånad med början i september 1988 med undantag för de kalendermånader varunder sista dagen av påsklov eller sportlov inträffar.
B.H. yrkade vidare förordnande om att umgänget skulle inledas och avslutas på Luleå flygplats på tider som anknöt till flygets ankomst respektive avgång.
A.R. medgav B.H:s yrkanden utom yrkandet om förordnande om särskilda föreskrifter för umgängesrätten. Hon hemställde att yrkandet i den delen skulle avvisas eller i vart fall ogillas.
Båda parter framställde yrkande om interimistiska förordnanden.
B.H. åberopade till stöd för yrkandet om särskilda föreskrifter för umgängesrätten att det var bäst för M. och anförde i övrigt följande. Eftersom han bor i mellersta Sverige görs det en stor tidsvinst i umgängestidshänseende om M. kan använda flyget mellan Kallax och Arlanda. Det blir även mindre betungande för henne än om hon skulle åka tåg. Det blir även betydligt billigare än tågalternativet, i vart fall från d 10 okt 1988 då hon får flyga ensam. Förutsättningen är dock att M. körs till och hämtas från Kallax så att han eller någon av hans anhöriga slipper kostnaderna för hämtning och avlämning av M. i bostaden. Om någon person alltid måste medfölja flyget för att hämta och lämna M. blir umgänget så dyrt att det helt kan äventyras. Vidare medför även tidsåtgången vid tågalternativet att det egentliga umgänget överhuvud inte hinns med vid kortare umgängesperioder. A.R:s tidigare beteende vid umgängesrättens utövande liksom hennes och hennes sambos uttalanden i samband därmed medför att behovet av föreskrift i aktuellt hänseende föreligger. A.R. har inte ställt upp för att underlätta hans umgängesrätt med M.. A.R. har således vid umgängestillfällen d 19 febr 1987, d 16 april 1987, d 1 juni 1987, d 26 juni 1987, d 11 okt 1987, d 26 dec 1987 och d 13 april 1988 vägrat att avlämna M. på flygplatsen. Vid flera av dessa tillfällen har hon även vägrat att hämta henne efter avslutat umgänge från flygplatsen. Följden har blivit att han ibland har varit tvungen att åka tåg ända från Stockholm och i övriga fall fått ordna med transporter mellan Kallax och M:s bostad.
A.R. anförde till grund för avvisningsyrkandet att föreskrifter av begärt slag innebar föreskrifter om hur vårdnadshavaren skall handha vårdnaden och att sådana föreskrifter inte kunde meddelas. Hon förnekade att det var förenligt med M:s bästa att de begärda föreskrifterna meddelades samt anförde i övrigt: Hon har verkat för att M. skall få träffa sin far. Denne har aldrig sedan han flyttade till Stockholm avlämnat M. i Murjek, utan A.R. har hämtat henne i Luleå. Vid endast två tillfällen har B.H. hämtat M. i Murjek. Vid övriga tillfällen har hon avlämnat M. på flygplatsen i Luleå. Hon har aldrig fått någon ersättning för dessa transporter. - Hon har två barn i skolåldern, R. 8 år och J. 7 år. - Hon har barntillsynen ordnad för dem. - Hon arbetar natt men skall övergå till dagtid. Hon har ingen bil. Dessa omständigheter medför problem för avlämning och hämtning av M. på flygplatsen i Kallax. Dessutom skulle hon bli utlämnad till B.H:s godtycke beträffande de tider hon skulle behöva ställa upp för avlämning och hämtning av M.. Eftersom den som medföljer på flyget reser obokat kan ej heller exakt tidpunkt för avlämning respektive hämtning av M. på Kallax bestämmas. Risk föreligger därför att den som skall utföra detta inte kan inställa sig på flygplatsen vid utsatt tid.
Domskäl
TR:n (tingsfiskalen Komujärvi) anförde i dom d 23 juni 1988:
Domskäl. Förutsättningar föreligger att bifalla yrkandena om vårdnaden och umgängets omfattning, jämväl interimistiskt.
Vad gäller den del av umgängesyrkandet som avser särskilda föreskrifter så konstaterar TR:n först att det inte föreligger skäl att avvisa detsamma.
Utredningen i målet ger enligt TR:ns bedömning belägg för att svårigheter av det slag B.H. påstått har förekommit. Även med beaktande av detta och av övriga omständigheter som B.H. åberopat så anser TR:n inte att skäl föreligger att förordna om särskilda föreskrifter i aktuellt hänseende. Yrkandet skall därför ogillas.
Domslut
Domslut.
- A.R. skall ha vårdnaden om M..
- B.H. skall ha rätt till umgänge med M. enligt följande: a/ 10 dagar varannan jul- och nyårshelg med början julen 1988, b/ 10 dagar varannan påskhelg med början påsken 1990, c/ en vecka vartannat sportlov på våren fr o m året efter det kalenderår då M. blir elev i lågstadieskolan, d/ fyra veckor varje sommar på skolfri tid, e/ en vecka varannan kalendermånad med början i sept 1988 med undantag för de kalendermånader varunder sista dagen av påsklov eller sportlov inträffar.
- B.H:s yrkande om särskilda föreskrifter för umgängesrätten ogillas.
- TR:ns beslut d 15 maj 1987 skall bestå.
- Vad ovan förordnats om umgängesrätt skall gälla jämväl för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger i målet.
HovR:n för Övre Norrland
B.H. fullföljde talan i HovR:n för Övre Norrland och yrkade att HovR:n skulle förordna att hans umgänge med M. skulle inledas och avslutas på Luleå flygplats på tider som anknyter till flygets ankomst resp avgång.
A.R. bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Sjöblom och Täckholm, referent, samt t f hovrättsassessorn Larsson) anförde i dom d 2 mars 1989:
Domskäl
Domskäl. B.H. har som grund för sin talan i HovR:n anfört att behov föreligger av det begärda förordnandet.
A.R. har gjort gällande i första hand att ändringsyrkandet bör avvisas eftersom det innebär en instruktion för vårdnadshavarens utövande av vårdnad och i andra hand att det bör ogillas eftersom skäl inte föreligger att förordna om särskilda föreskrifter.
Sedan B.H. beretts tillfälle att yttra sig i avvisningsfrågan har han anfört bl a: A.R. synes ha åsikten att domstol har laglig rätt att bestämma tidpunkten då umgänge skall påbörjas och avslutas men att den inte kan bestämma platsen för detta. Något stöd för en sådan åsikt finns inte i 6 kap 15 § FB eller annat lagrum. Något processhinder föreligger uppenbarligen inte. Avtal om tidpunkten för överlämnande respektive mottagande av barn är meningslösa om visshet inte föreligger hos båda parterna om var barnet skall finnas just vid denna tidpunkt. Att domstol vid konflikt mellan parterna skulle sakna möjlighet att lösa detta problem kan inte ha varit lagstiftarens mening. Det är tvärtom domstolens skyldighet att ex officio lösa denna konflikt för att barnets rätt skall tillvaratagas. I praxis finns åtskilliga exempel på att domstol bestämt tidpunkten med anknytning till ankomst respektive avgångstid för allmänt kommunikationsmedel.
HovR:ns bedömning.
Vid tvist angående umgängesrätt ankommer det enligt FB på allmän domstol att besluta angående umgängesrätten efter vad som är bäst för barnet. Rätten kan förordna om rätt till umgänge under bestämda tidsperioder. Därutöver har i rättstillämpningen förekommit att rätten i barnets intresse uppställt särskilda villkor för umgänge för att förhindra missbruk från den umgängesberättigades sida. Däremot torde det inte vara möjligt att genom föreskrifter förplikta vårdnadshavaren att vidta särskilda åtgärder för umgängets utövande på sätt B.H. begärt. Ett sådant förordnande synes inte vara förenligt med FB:s regler eller i övrigt ha stöd i lag. Eftersom B.H:s ifrågavarande yrkande rör själva saken bör det, oaktat lagliga förutsättningar för bifall ej föreligger, inte avvisas. Yrkandet bör i stället ogillas.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer den del av TR:ns domslut som har överklagats.
B.H. (ombud advokaten S.O-M.) sökte revision och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.
A.R. (ombud advokaten C.S.) bestred ändring. För det fall B.H:s talan skulle bifallas och således HD skulle meddela särskilda föreskrifter i fråga om umgängesrätten yrkade hon att dessa skulle kombineras med ett åläggande för B.H. att utge ersättning till henne för kostnader för tur- och returresa mellan hennes bostad och Luleå flygplats i samband med varje avlämning och varje avhämtning motsvarande bilersättning enligt bilersättningsavtalet tecknat mellan statens arbetsgivarverk och statstjänstemännens huvudorganisationer.
B.H. bestred A.R:s andrahandsyrkande.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (JustR:n Nyman, Rydin, Jermsten och Nyström, referent) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Av 6 kap 2 § FB framgår att vårdnadshavare har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och för tillgodoseendet av barnets behov av omvårdnad, trygghet och god fostran. Enligt 6 kap 15 § 1 st ingår i vårdnadshavarens uppgifter att ansvara för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare eller någon annan som står barnet särskilt nära så långt möjligt tillgodoses.
Lagstiftningen utgår från att berörda parter i möjligaste mån skall komma överens i umgängesfrågor (jfr prop 1981/82:168 s 44). Om emellertid barnets vårdnadshavare motsätter sig det umgänge som begärs av en förälder som inte är vårdnadshavare eller av en annan närstående, skall rätten enligt 16 kap 15 § 2 och 3 st FB besluta i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.
Domstolsbeslut i umgängesfrågor innefattar i allmänhet en mer eller mindre ingående reglering av de tider under vilka umgänge skall få utövas. Det finns också exempel på föreskrifter om att umgänget skall äga rum på en viss plats eller i en annan persons närvaro.
Ordalydelsen av 6 kap 15 § FB utgör inte något hinder mot att domstolen också anger på vilken plats umgänget skall påbörjas och avslutas eller vem av parterna som skall stå för reskostnader och andra utgifter i samband med utövandet av umgänget. Frågan i vad mån sådana föreskrifter bör meddelas har inte berörts i lagförarbetena. Det finns emellertid flera skäl som talar för att föreskrifter av detta slag bör meddelas endast i undantagsfall. Alltför detaljerade föreskrifter om utövande av umgänge är ägnade att minska samarbetsviljan hos parterna. Föreskrifter av det diskuterade slaget kan också lätt bli inaktuella på grund av ändrade faktiska förhållanden.
Vad särskilt angår frågan om kostnader i samband med utövandet av umgänge kan denna fråga i viss utsträckning beaktas vid bestämmandet eller betalandet av underhållsbidrag (jfr 7 kap 4 § FB).
Även om domstolarna endast i undantagsfall bör meddela beslut om på vilken plats ett umgänge skall påbörjas och avslutas och hur umgängeskostnaderna skall fördelas, kan föreskrifter av detta slag vara påkallade, om en utebliven reglering skulle innebära att det önskvärda umgänget inte kommer till stånd eller minskas i en utsträckning som går ut över barnets intressen.
B.H. och A.R. är ense om att deras dotter M. bör ha möjlighet att umgås med B.H. i den utsträckning TR:n har bestämt. B.H. är numera bosatt i Bruzaholm öster om Eksjö, medan M. bor hos modern i Boden. Om M. skall vistas i B.H:s hem i samband med att de båda umgås, är det snabbaste och bekvämaste ressättet för henne att, med byte på Arlanda, flyga från Luleå till Jönköping. Redan M:s egna resor medför under sådana förhållanden stora kostnader för B.H.. Om han dessutom skall hämta och lämna henne i Boden, blir det fråga om ytterligare kostnader och andra olägenheter som tillsammans måste medföra en avsevärd risk för att umgänget mellan honom och M. begränsas utöver vad som är förenligt med M:s intressen.
Av utredningen i målet framgår emellertid att A.R. genom att lämna och hämta M. på flygplatsen i Luleå under de senaste åren medverkat till att M:s och B.H:s umgänge i stort sett fungerat på ett för alla parter tillfredsställande sätt. Det finns inte skäl anta att vad som nu har förekommit kommer att påverka A.R:s allmänna inställning till dotterns behov av umgänge med fadern. Vid sådant förhållande saknas för närvarande behov av den av B.H. yrkade föreskriften. HovR:ns domslut skall därför fastställas.
Med denna utgång i huvudsaken saknas anledning att ta upp till prövning A.R:s yrkande om ersättning för kostnader i samband med resorna till och från Luleå flygplats.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
JustR Magnusson var skiljaktig och ansåg att de stycken i HD:s domskäl som inleds med orden "Av utredningen i målet framgår" och "Med denna
utgång i huvudsaken" borde ersättas med följande stycken: Sett från A.R:s synpunkt kan den av B.H. begärda ordningen inte anses särskilt betungande. Det har också framkommit att A.R. under de senaste åren regelmässigt har medverkat till B.H:s och M:s umgänge genom att lämna och hämta dottern på Luleå flygplats.
Med hänsyn till det anförda får det anses lämpligt att den angivna ordningen tillämpas också i fortsättningen. Frågan är då om det bör meddelas en föreskrift i ämnet eller om, som A.R. har gjort gällande, en sådan föreskrift är obehövlig.
Som skäl för sin ståndpunkt har A.R. anfört att arrangemangen kring umgänget mellan B.H. och M. har fungerat på ett tillfredsställande sätt under de senaste åren. Detta påstående har inte bestritts av B.H.. Av utredningen i målet framgår emellertid att det tidigare har förekommit upprepade kontroverser mellan parterna i frågan om var M. har skolat hämtas och lämnas. Risken för att parterna även i framtiden skall bli oense i denna fråga får anses beaktansvärd. Av betydelse i sammanhanget är också att det föreligger tvist mellan parterna om vem som skall stå för kostnaderna för A.R:s resor mellan bostaden och Luleå flygplats.
På grund av det anförda bör det meddelas en föreskrift om umgängets inledande och avslutande i enlighet med vad B.H. har yrkat.
Med hänsyn bl a till att A.R:s kostnader för resorna mellan Boden och Luleå flygplats får anses vara förhållandevis begränsade finns det inte skäl att bifalla hennes yrkande om att B.H. skall förpliktas ersätta henne för dessa kostnader.