RÅ 1995 not 159

Ärende om dispens från strandskyddsbestämmelser, m.m. (avslag) / Avslag (ärende om dispens från strandskyddsbestämmelser, m.m.)

Not 159. Ansökan av Lars A. och Sture A. om resning i ärenden om dispens från strandskyddsbestämmelser, m.m. - Enligt beslut den 21 december 1989 fann regeringen (Bostadsdepartementet) inte skäl att ändra ett av Länsstyrelsen i Östergötlands län den 9 februari 1988 meddelat beslut att fastställa ett förslag till byggnadsplan för Lagnö 1:13 m.fl., S:t Anna församling, Söderköpings kommun. I beslutet hade länsstyrelsen undantagit ett vattenområde på Lagnö 1:13 (numera 1:59) och 1:45 med beteckningen Vb 2, som innebar att vattenområdet fick utfyllas eller överbyggas med bryggor. - Genom beslut den 17 februari 1994 avslog regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) överklaganden från Lars A. och Sture A. rörande ett av samma länsstyrelse den 23 februari 1993 meddelat beslut att avslå en ansökan om dispens från strandskyddsbestämmelserna i naturvårdslagen (1964:822) för anläggande av en brygga med båtplatser på Lagnö 1:59. - Lars A. och Sture A. ansökte om rättsprövning och resning i de båda ärendena om planfastställelse och strandskyddsdispens. De yrkade att länsstyrelsens beslut att undanta strandområdet vid Lagnö 1:45 och 1:59 från fastställelse i planen skulle undanröjas och att det undantagna med Vb 2 betecknade området vid dessa fastigheter återinfördes. Alternativt yrkade de att dispensansökan skulle bifallas eller att strandskyddet för nämnda område avskaffades. - Som skäl för ansökningarna, vilka främst riktade sig mot länsstyrelsens båda beslut, åberopade Lars A. och Sture A. i huvudsak följande. Länsstyrelsens underlag för planen hade tillkommit på osaklig och felaktig grund. Något motsvarande undantag hade inte införts beträffande övriga tomtägare inom planområdet. Sökandena hade vid fastighetsbildningen betalat ersättning för rätten till båtplatser. I dispensärendet hade länsstyrelsen använt osakliga motiv, vilka saknade stöd i planen. Regeringen hade underlåtit att undersöka detta med planförfattaren. Båda ärendena hade fått en alltför ensidig behandling av länsstyrelsen och regeringen. -Regeringsrätten (1995-05-03, Wahlgren, Berglöf, Werner, Swartling, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § andra stycket lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut är en förutsättning för rättsprövning av ett beslut att det inte skulle ha kunnat överprövas i annan ordning. Länsstyrelsens båda beslut har kunnat överklagas till regeringen. Länsstyrelsebesluten kan således inte bli föremål för rättsprövning. Vad gäller regeringens båda beslut har ansökningen om rättsprövning inte kommit in till Regeringsrätten inom den i 3 § nämnda lag angivna tiden tre månader från dagen för respektive beslut. Inte heller regeringsbesluten kan därför tas upp till rättsprövning. - Beträffande ansökningen om resning har Lars A. och Sture A. inte visat att det finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar ansökningen om rättsprövning och avslår ansökningen om resning. (fd I 1995-04-04, Sandbäck)

*REGI

*INST