RÅ 1995 not 182

Ansökan av Heinz L. om rättsprövning av beslut ang. antagande av detaljplan

Not 182. Ansökan av Heinz L. om rättsprövning av beslut ang. antagande av detaljplan. - Kommunfullmäktige i Lomma kommun beslutade den 26 november 1992 att anta detaljplan för Bjärred 14:10 m.fl. Detaljplanen syftade till att skapa förutsättningar för ett torg i Bjärreds centrum. Den medgav busshållplatser intill Norra Västkustvägens västra sida och parkering öster om samma väg. - Kommunfullmäktiges beslut överklagades av bl.a. Heinz L., som yrkade att beslutet skulle undanröjas såvitt avsåg parkeringsplatser. Han riktade anmärkningar mot samrådsförfarandet. -Länsstyrelsen i Malmöhus län (1993-06-30) avslog överklagandena och yttrade därvid bl.a: Beträffande Heinz L:s överklagande gör länsstyrelsen följande bedömning. Enligt 5 kap. 20 § skall kommunen samråda med länsstyrelsen, fastighetsbildningsmyndigheten och kommuner som berörs av förslaget. Sakägare och bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs av förslaget samt de myndigheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till samråd. Av handlingarna i ärendet framgår att berörda myndigheter och sakägare beretts tillfälle till samråd. Kravet på samråd är därför tillgodosett. - Söder om Vikingavägen finns ett större område för parkering med 95 platser. Huvuddelen av dessa platser behövs för besökare till centrumhuset. Den trafik som kiosken ger upphov till får anses som liten i förhållande till den övriga trafiken. Sådan trafikreglering som stoppförbud/parkeringsförbud regleras inte i detaljplan. Enligt Lomma kommuns bedömning är en placering av kiosken på torgets södra sida inte lämplig. Länsstyrelsen anser att de eventuella störningar som kan uppkomma genom att en kiosk tillåts söder om Vikingavägen är så begränsade att de inte utgör skäl för att upphäva detaljplanen. Enligt en parkeringsmätning som är uförd av Lomma kommun under 1991 finns behov av en endagsparkering. Planbestämmelsen om centrumhusets höjd sammanfaller med husets faktiska höjd, för vilken bygglov givits den 24 april 1991, § 38. Länsstyrelsen anser inte att parkeringsplatsen resp. husets höjd medför sådan olägenhet för Er att detaljplanen inte kan godtas. - Heinz L. m.fl. fullföljde sin talan. - Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet, 1994-02-24): Regeringen finner inte att planen kan anses medföra sådana olägenheter för de klagande att den inte kan godtas. Vad klagandena anfört i övrigt utgör inte heller skäl att upphäva beslutet att anta planen. Regeringen avslår överklagandena. - Hos Regeringsrätten begärde Heinz L. omprövning av regeringens beslut samt yrkade inhibition. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Han överklagade inte själva beslutet om antagande av detaljplan utan yrkade endast att beslutet om parkeringsplatsen öster om Norra Västkustvägen längs med Flädievägen skulle undanröjas. - Regeringsrätten (1995-05-23, Palm, Berglöf, Werner, Swartling, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet pa saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Sökanden har inte anfört några omständigheter som innebär att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel. Inte heller i övrigt framgår klart av omständigheterna i ärendet att regeringens beslut strider mot någon rättsregel. Beslutet skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1995-05-03, Olsson)

*REGI

*INST