RÅ 1995 not 233

Not 233. Ansökan av Nils-Åke O. om resning i ett ärende ang. skiljande från prästämbetet. -Domkapitlet i Lund (1994-11-11) beslutade att skilja Nils-Åke L. från rätten att utöva det kyrliga ämbetet som präst. - Nils-Åke O. överklagade. - Kyrkomötets besvärsnämnd (1995-02-07, Petri, Grape, Ljungqvist, Öhbom; Palm och Olsson skiljaktiga): Besvärsnämnden finner att något hinder inte föreligger mot att i nämndens handläggning beakta även det nya material som har tillförts ärendet efter Domkapitlets beslut. - Enligt 3 § andra stycket kyrkliga kungörelsen (SKFS 1992:12) om det kyrliga ämbetet som präst och biskop kan den som, utan att inneha prästtjänst, vigts till det kyrkliga ämbetet som präst skiljas från ämbetet om han eller hon på grund av sitt levnadssätt eller annars i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha. Besvärsnämnden finner liksom Domkapitlet att mycket höga krav måste ställas på en prästs livsföring och att flertalet av de gärningar som läggs Nils-Åke O. till last - såväl var för sig som tillsammans - är sådana att de innebär att den som gör sig skyldig till dem inte har det anseende som bör tillkomma en präst och därför skall medföra att prästen skiljs från sitt ämbete. Nils-Åke O. har själv vid nämndens förhandling i ärendet anslutit sig till en sådan bedömning. - Vid prövning av bevisningen för att Nils-Åke O. har gjort sig skyldig till de påstådda gärningarna finner Besvärsnämnden att stränga beviskrav måste ställas när det gäller en så ingripande åtgärd som att skilja en person från prästämbetet. Besvärsnämnden ser därvid sin ställning som ett överprövningsorgan med bl.a. juridisk kompetens som ett uttryck för att nämnden har att bevaka att kraven på rättssäkerhet tillgodoses. Samtidigt skall noteras att det för Svenska kyrkan givetvis är av vikt att präster som genom sitt levnadssätt undergrävt det förtroende som en präst bör ha inte ges möjlighet att verka i prästämbetet. - Sammanfattningsvis anser nämnden dock att mindre än full bevisning för att de påstådda gärningarna begåtts inte kan godtas som grund för ett beslut om skiljande från prästämbete. - Besvärsnämnden övergår härefter till att behandla frågan om Nils-Åke O. - med tillämpning av det beviskrav som ställts i det föregående - kan anses ha begått en eller flera av de påstådda gärningarna. Nämnden antecknar därvid inledningsvis att de uppgifter som lämnats anonymt, dvs. där Nils-Åke O. inte fått veta vem som lämnat dem, av rättssäkerhetsskäl inte kan tillmätas någon större vikt. Nämnden finner det självklart att den som beskylls för ett klandervärt beteende måste ha möjlighet att bemöta det, varvid det krävs att uppgifterna har sådan precision, t.ex. i fråga om vem som lämnat dem, att den beskyllde utan svårighet kan identifiera om den händelse som beskyllningen avser har ägt rum eller ej. - Beträffande de uppgifter som inte lämnats anonymt avser dessa dels den händelse med Emil, som Domkapitlet har lagt till grund för sitt beslut, dels de två händelser som upptagits i biskopens tidigare nämnda promemoria och som också behandlats vid rättegången i hovrätten. Händelsen med Emil har därvid prövats av hovrätten, som funnit bevisningen otillräcklig för fällande dom mot Nils-Åke O. för sexuellt ofredande. Någon bevisning i denna del har inte tillkommit inför Besvärsnämndens prövning. Inte heller har framgått att hovrättens ogillande dom har haft sin grund i brister i åklagarens processföring. Besvärsnämnden finner att någon anledning till annan bedömning av bevisningen i denna del än den hovrätten gjort inte föreligger. Händelsen beträffande Emil kan därför inte läggas till grund för ett beslut om skiljande av Nils-Åke O. från prästämbetet. - De kvarstående båda uppgiftslämnarna, vilka båda har identifierats av Nils-Åke O., har berättat om händelser på 1970-talet. Den långa tid som gått sedan händelserna ägt rum ger anledning till försiktighet vid bedömningen av dem. Å andra sidan är det väl känt att barns och ungdomars uppgifter om sexuella övergrepp ofta lämnas först lång tid efter att händelserna har ägt rum. Besvärsnämnden finner därför - och då någon preskriptionstid inte finns föreskriven i nu förevarande sammanhang - inte anledning att frånkänna uppgifterna betydelse endast på grund av att de avser händelser långt tillbaka i tiden. - De båda händelserna har beskrivits med viss detaljrikedom, vilket är ägnat att höja trovärdigheten hos uppgiftslämnarna. Nils-Åke O. har i Besvärsnämnden inte bidragit med några uppgifter som har kunnat medverka till klarhet i hur uppgifterna har uppkommit. T.ex. har han inte berättat om personerna är kända för honom och i vilka sammanhang han i så fall har träffat dem. Härtill kommer att händelserna väl faller in i det mönster som bildas av de gärningar som behandlas i de övriga åtta berörda punkterna i biskopens promemoria. Sammanfattningsvis finner nämnden att de uppgifter som de båda personerna har lämnat utgör tillräcklig bevisning för att Nils-Åke O. genom att begå de två beskrivna gärningarna har skadat det anseende som bör tillkomma en präst på sådant sätt att han skall skiljas från prästämbetet. - Besvärsnämnden fastställer Domkapitlets beslut. Nämndens beslut får inte överklagas. - I ansökningen anförde Nils-Åke O. bl.a. följande. De gärningar som besvärsnämnden ansåg vara fullt bevisade utgjorde brottsliga handlingar. Han skulle betraktas som oskyldig tills skulden lagligen fastställts. Han ifrågasatte om besvärsnämnden hade kapaciteten att lagligen fastställa skuldfrågan och om nämnden uppfyllde villkoren för att vara en oavhängig och opartisk domstol. - Regeringsrätten (1995-06-15, Björne, Tottie, Bouvin, Sjöberg, Lindstam): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Bestämmelser om skiljande från rätten att utöva det kyrkliga ämbetet finns såvitt nu är i fråga i 3 § kyrklig kungörelse den 30 september 1992 om det kyrkliga ämbetet som präst och biskop (SKFS 1992:12). Av paragrafens andra stycke framgår att präst, som inte innehar en prästtjänst och som på grund av sitt levnadssätt eller annars i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha, får skiljas från rätten att utöva det kyrkliga ämbetet som präst. - Besvärsnämnden uttalar i sitt beslut att mycket höga krav måste ställas på en prästs livsföring och att flertalet av de gärningar som lagts Nils-Åke O. till last i målet, såväl var för sig som tillsammans, är sådana att de innebär att den som gör sig skyldig till dem inte har det anseende som bör tillkomma en präst och därför skall medföra att prästen skiljs från sitt ämbete. Nämnden uttalar vidare, i anslutning till prövningen av Nils-Åke O:s påstådda gärningar, att stränga beviskrav måste ställas när det gäller en så ingripande åtgärd som att skilja en person från prästämbetet. Mindre än full bevisning kan enligt nämnden inte godtas i detta hänseende. De uppgifter i målet som lämnats anonymt kan enligt nämnden av rättssäkerhetsskäl inte tillmätas någon större vikt. - Den påstådda gärning - avseende sexuellt ofredande av en 15-årig pojke år 1991 - som av domkapitlet lagts till grund för att skilja Nils-Åke O. från hans ämbete har varit föremål för straffrättslig prövning av allmän domstol. Såväl Trelleborgs tingsrätt som Hovrätten över Skåne och Blekinge har, sedan bevisningen befunnits otillräcklig, meddelat frikännande domar. Hovrättens dom har vunnit laga kraft. - Besvärsnämnden har i sitt beslut uttalat att den inte lagt den påstådda gärningen år 1991 till grund för sitt beslut. Nämnden har angivit att den i stället har tagit hänsyn till dels en händelse som enligt ett i hovrätten hört vittne ägt rum år 1973, dels en annan händelse som enligt ett likaledes i hovrätten hört vittne ägt rum någon gång troligen i mitten av 1970-talet. Vidare har nämnden anfört att dessa två händelser faller väl in i det mönster som bildas av gärningar som behandlas i en av biskopen K.G. Hammar upprättad promemoria men där uppgiftslämnarnas namn inte angivits. Sammanfattningsvis har nämnden ansett att de uppgifter som de två personerna lämnat "utgör tillräcklig bevisning för att Nils-Åke O. genom att begå de två beskrivna gärningarna har skadat det anseende som bör tillkomma en präst på sådant sätt att han skall skiljas från prästämbetet." - Av utredningen framgår följande. Den händelse, som påståtts ha skett år 1973, skulle ha ägt rum i Nils-Åke O:s lägenhet i Lund sedan uppgiftslämnaren och Nils-Åke O. tillsammans besökt Roskilde. Vid tillfället skulle spritförtäring ha förekommit och uppgiftslämnaren hade varit kraftigt berusad. De lämnade uppgifterna är delvis detaljerade men har också luckor. Även den andra händelsen sades ha ägt rum i lägenheten i Lund. Denne uppgiftslämnares berättelse är i vissa delar synnerligen detaljerad men innefattar också enligt uppgiftslämnarens egen utsago påtagliga luckor. Om sig själv har uppgiftslämnaren sagt att han under åren efter den påstådda händelsen försökt ha sexuellt umgänge med ett stort antal pojkar och flickor och att han en tid missbrukat narkotika av flera slag. - Nils-Åke O. har hela tiden förnekat att de påstådda händelserna inträffat. - Enligt Regeringsrättens uppfattning kan vad som lagts Nils-Åke O. till last utgöra grund för hans skiljande från det kyrkliga ämbetet som präst endast om det föreligger övertygande bevisning för att han verkligen begått gärningarna i fråga. De två utsagor som åberopas av besvärsnämnden har lämnats mycket lång tid efter de påstådda händelserna. Redan detta innebär en betydande osäkerhet om riktigheten. Vidare finns påtagliga minnesluckor hos sagesmännen. Härtill kommer i fråga om den händelse, som sagts ha inträffat år 1973, att uppgiftslämnaren under ett skede var kraftigt berusad och i fråga om den andra händelsen att omständigheterna är ägnade att starkt sätta ned uppgiftslämnarens trovärdighet. Sammantaget finner Regeringsrätten att utredningen inte innefattar övertygande bevisning för att Nils-Åke O. begått de övergrepp som påståtts. Att som besvärsnämnden gjort godta de två uppgiftslämnarnas berättelser trots den påtagliga osäkerheten och emot Nils-Åke O:s nekande framstår inte som en rimlig rättstillämpning. Resningsansökningen bör därför bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten beviljar resning och upphäver domkapitlets och Kyrkomötets besvärsnämnds beslut. (fd II 1995-05-30, J-E. Mattsson)

*REGI

*INST