RÅ 1995 not 268

Not 268. Överklagande av Rolf G. ang. ersättning enligt 44 § lagen om kriminalvård i anstalt. - Med stöd av 44 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) och 38 § förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt beslutade Kriminalvårdsstyrelsen utfärda nya föreskrifter och allmänna råd om arbets- och studieersättning till intagna (KVVFS 1994:5). De nya föreskrifterna, som trädde i kraft den 1 juli 1994, innebär bl.a. en sänkning av grundersättningen jämfört med vad som gällde tidigare. Föreskrifterna innehåller även en regel om att de intagna vid varje utbetalningstillfälle skall informeras om att ersättningarna sänkts med i genomsnitt tjugo procent och att de innehållna medlen överförs till en brottsofferfond, som skall finansiera stöd till brottsoffer. - Rolf G. anhöll hos kriminalvårdsanstalten att bli befriad

från att utge beloppet, eftersom avdraget innebar en påföljd/rättsverken ej ålagd av domstol. Kriminalvårdsanstalten avslog hans begäran. Rolf G. överklagade till Kriminalvårdsstyrelsen. -Kriminalvårdsstyrelsen (1994-09-16, Olofsson) Det anslag styrelsen får för intagnas löner har sänkts med 20 procent. Till följd härav har lönerna räknats om. Det belopp som varje vecka skall innehållas för permissions- och frigivningsändamål har - som viss "kompensation" - sänkts från 25 till 10 procent. - Era klagomål föranleder ingen vidare åtgärd. - Rolf G. överklagade till kammarrätten och yrkade i första hand att målet skulle återförvisas till styrelsen för materiell prövning samt i andra hand att kammarrätten skulle bifalla hans ansökan om befrielse från påförd avgift alternativt löneavdrag. - Kammarrätten i Jönköping (1994-11-29, Stahre, Gårdmark, Fogelmark): Enligt 59 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) i dess lydelse före den 1 oktober 1994 får Kriminalvårdsstyrelsens beslut i särskilt fall enligt nämnda lag överklagas till kammarrätten. Åtgärden att betala ut grundersättning på den nivå som följer av de nya föreskrifterna utgör inte ett beslut i särskilt fall om att sänka ersättningen. Det förhållandet att den enskilde skall informeras på visst sätt föranleder inget annat ställningstagande. Rolf G:s överklagande kan därför inte prövas av kammarrätten. - Arbets- och studieersättning till de intagna grundas på bestämmelsen i 44 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Sådana beslut enligt denna lag mot vilka besvär inte kan anföras i förvaltningsdomstol, överklagas till Regeringen. - Kammarrätten prövar inte Rolf G:s överklagande. Kammarrätten överlämnar handlingarna i målet till Regeringen (Justitiedepartementet). - Rolf G. fullföljde sin talan och anförde bl.a. följande. Det överklagade beslutet rörde en fråga som behandlas i 44 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Ett sådant beslut fattas av Kriminalvårdsstyrelsen och talan mot beslutet skulle fram till den 1 oktober 1994 föras hos Kammarrätten i Jönköping och inte hos regeringen som kammarrätten felaktigt hade funnit. Kammarrätten hade inte möjlighet att tillskapa en annan instansordning än den av lagstiftaren anvisade. Beslutet hade negativa rättsverkningar för den enskilde. Det av Kriminalvårdsstyrelsen och anstalten beslutade löneavdraget var procentuellt till sin utformning men hade vid varje lönetillfälle individualiserats och torde sålunda vara ett särskilt beslut ägnat att kunna överklagas i den av lagstiftaren anvisade ordningen. Han yrkade i första hand att målet skulle återförvisas till kammarrätten för materiell prövning samt i andra hand att Regeringsrätten skulle bifalla hans i kammarrätten förda talan. - Kriminalvårdsstyrelsen avgav yttrande i målet. - Regeringsrätten (1995-08-10, Brink, Tottie, Palm, Berglöf): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 44 § lagen om kriminalvård i anstalt skall den som är intagen under vissa förutsättningar erhålla ersättning enligt normer som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för bl.a. arbete, som han utfört. Kriminalvårdsstyrelsen meddelar enligt 38 § förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt och i enlighet med de riktlinjer, som regeringen för varje år anger, föreskrifter om ersättningen till de intagna enligt bl.a. 44 § lagen om kriminalvård i anstalt. Kriminalvårdsverkets författningssamling KVVFS 1994:5, som beslutades den 6 juni 1994 och trädde i kraft den 1 juli 1994, innehåller föreskrifter och allmänna råd om arbets- och studieersättning till intagna. Under punkt 4 i föreskrifterna - utbetalning av ersättningar - anges bl.a. att ersättning i regel utbetalas en gång per vecka, att vid varje utbetalningstillfälle de intagna skall informeras om att ersättningarna sänkts med i genomsnitt 20 procent och att de innehållna medlen överförs till en brottsofferfond som skall finansiera stöd till brottsoffer. - I en den 19 juli 1994 dagtecknad skrivelse framhöll Rolf G. att avdrag skett från hans arbetsersättning med 20 procent och att han var dömd till fängelse och som särskild rättsverkan av domstolen förpliktats att utge skadestånd/förverkande. Han anhöll om befrielse från att utge det med 20 procent avdragna beloppet enär detta avdrag innebär en påföljd/rättsverkan som inte ålagts av domstol. - I beslut den 20 juli 1994 avslog Kriminalvårdsanstalten i Kumla Rolf G:s yrkande under hänvisning till att anstalten saknade möjlighet att befria någon från avdraget om 20 procent och att utbetalningen av arbetsersättningen skett i enlighet med föreskrifterna i KVVFS 1994:5. Till beslutet fanns fogat en uppgift om att det kunde överklagas till Kriminalvårdsstyrelsen. - Sedan Rolf G. i en den 22 juli 1994 dagtecknad skrift överklagat kriminalvårdsanstaltens beslut upplyste Kriminalvårdsstyrelsen i en den 16 september 1994 dagtecknad skrift att det anslag styrelsen fått för intagnas löner sänkts med 20 procent, att lönerna till följd härav räknats om samt att Rolf G:s klagomål inte föranledde någon vidare åtgärd. Rolf G. fullföljde sin talan varefter Kammarrätten i Jönköping meddelade det nu överklagade beslutet den 29 november 1994. - Rolf G:s framställning till Kriminalvårdsanstalten i Kumla får anses innebära en begäran att föreskriften i punkt 4 i KVVFS 1994:5 om sänkning av ersättningarna inte skall tillämpas på honom. Anstalten prövade ansökningen i sak och avslog denna i beslutet den 20 juli 1994. Rolf G. överklagade detta beslut och yrkade uttryckligen att befrias från att erlägga den s.k. brottsofferersättningen. Kriminalvårdsstyrelsen har i sin skrivelse den 16 september 1994 inte i sak prövat yrkandet utan har enligt Regeringsrättens mening endast lämnat en allmän information. Detta ställningstagande vinner för övrigt stöd i det av styrelsen den 12 maj 1995 avgivna yttrandet. Då det ålegat Kriminalvårdsstyrelsen att i sak pröva det av Rolf G. till styrelsen framställda yrkandet om överprövning av beslutet av Kriminalvårdsanstalten i Kumla skall målet visas åter till styrelsen för ny handläggning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver Kriminalvårdsstyrelsens och kammarrättens beslut och visar målet åter till Kriminalvårdsstyrelsen för ny handläggning. (fd III 1995-07-11, J.-E. Mattsson). Samma dag avgjorde Regeringsrätten tre andra mål, nr 6995--6997-1994, där förhållandena var likadana och utgången densamma.

*REGI

*INST