RÅ 1995 not 290

Not 290. Ansökan av Lars S. om resning i ärende om överföring av patentansökan. - I en till Patent- och registreringsverket den 27 november 1989 inkommen patentansökan (8904005-9), som var upprättad och undertecknad av Magnus T., då anställd hos Proffs Ljud & Elektronik i Stockholm AB (bolaget), angavs bolaget som sökande och Magnus T. som uppfinnare. Magnus T. begärde i en skrift som kom in till Patent- och registreringsverket den 13 mars 1990 att han skulle antecknas som sökande eftersom bolaget, enligt Magnus T., av misstag angetts som sökande i ansökningshandlingen. Patent- och registreringsverket antecknade den 26 april 1990 Magnus T. som sökande. Bolaget yrkade den 7 maj 1990 att ansökan skulle återföras på bolaget. Patent- och registreringsverket lämnade genom beslut den 3 juli 1991 yrkandet utan bifall. Lars S., vilken övertagit bolagets talan, överklagade verkets beslut till Patentbesvärsrätten. Patentbesvärsrätten beslutade den 29 mars 1993 att undanröja det överklagade beslutet och visade målet åter till verket för handläggning. - Med anledning av Patentbesvärsrättens beslut antecknade Patent- och registreringsverket bolaget (sedermera Lars S.) som sökande och Magnus T. som uppfinnare. Magnus T. förelades den 30 juni 1993 enligt 2 kap. 17 § patentlagen (1967:837) att inom viss angiven tid väcka talan vid domstol angående bättre rätt till den patentsökta uppfinningen vid äventyr att hans påstående om rätt till uppfinningen lämnades utan avseende vid patentansökningens fortsatta handläggning. Magnus T. efterkom inte föreläggandet. Lars S. inkom den 28 september 1993 till Patent- och registreringsverket med en formell begäran om överföring av patentansökningen och hemställde att han skulle antecknas som sökande och Thomas A. som uppfinnare. - Magnus T. hade, enligt Lars S., felaktigt kommit att antecknas som uppfinnare. Lars S. åberopade bl.a. en handling enligt vilken Thomas A. den 14 maj 1990 överlåtit uppfinningen till bolaget. - Patent- och registreringsverket beslutade den 22 april 1994 att avslå Lars S:s yrkande om överförande av patentansökan. Verket anförde därvid bl.a följande. Verket har tidigare prövat en begäran om överföring av ansökningen, vilken grundats på påståendet att Thomas A. ensam var uppfinnare till uppfinningen och därmed hade bättre rätt till ansökningen än Magnus T. Då Thomas A. enligt ingiven överlåtelsehandling överlåtit ansökningen på bolaget framställdes yrkandet att ansökningen skulle överföras på bolaget. Magnus T. vidhöll emellertid att han var uppfinnare. Verket ansåg inte att bolaget styrkt bättre rätt till ansökningen och beslutade därför den 3 juli 1991 att inte överföra ansökningen på bolaget. Ytterligare handlingar har härefter ingetts till Patentbesvärsrätten och Patent- och registreringsverket för att visa att Thomas A. var rätt uppfinnare till den patentsökta uppfinningen. Verket kan emellertid inte finna att det framkommit några omständigheter som nu styrker att denne är rätt uppfinnare och därför skall antecknas som uppfinnare i ärendet i stället för Magnus T. - Patent- och registreringsverkets beslut vann laga kraft den 22 juni 1994. - Lars S. yrkade att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det av Patent- och registreringsverket den 22 april 1994 avgjorda ärendet och därvid återförvisa detta till verket för förnyad handläggning. - Till stöd för ansökningen om resning anförde Lars S. i huvudsak följande. Beslutet framstod som märkligt bl.a. mot bakgrund av att Magnus T. jämlikt bestämmelserna i 2 kap. 17 § patentlagen genom att underlåta att inom förutsatt tid väcka talan vid domstol förlorat sin rätt att få sitt påstående om bättre rätt till uppfinningen prövad vid patentansökningens fortsatta handläggning. Trots detta godtog inte Patent- och registreringsverket att Lars S. fick ansökningen överförd på sig, med hänvisning till att Magnus T. fick anses ha bättre rätt till uppfinningen. Vidare hade Patent- och registreringsverket i särskild underrättelse av den 11 april 1994 meddelat att Lars S. var angiven såsom sökande till den i målet avsedda patentansökan. Härefter hade verket genom särskilt beslut den 22 april 1994 meddelat att Lars S:s yrkande om att få ansökningen överförd på sig lämnats utan avseende. Detta torde innebära att Lars S. inte längre var sökande samtidigt som han genom den skriftliga underrättelsen av den 11 april 1994 uppgavs vara sökande. Detta reste frågan om vad som egentligen var beslutat. - Det torde framstå som uppenbart att Patent- och registreringsverkets omstridda beslut var så mörkt att den, som beslutet gått emot, inte rimligen kunde förstå i vilken rättslig situation han blivit försatt. Dessutom torde verkets rättstillämpning vara uppenbart stridande mot gällande lag med hänsyn till att Magnus T:s rättsställning alltjämt beaktades. -Regeringsrätten (1995-09-15,Tottie, Dahlman, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Lars S. har inte visat att det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl för att pröva frågan om överföring av patentansökan på nytt. Därför finns det inte skäl att bevilja resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökan om resning. (fd I 1995-08-30, Lenberg Karlsson)

*REGI