RÅ 1995 not 302
Bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen medgavs inte för merkostnader p.g.a. s.k. hetsätning
Not 302. Överklagande av LilyAnn E. ang. bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620). -Länsrätten i Stockholms län (1994-01-28, ordf. Nordlund) avslog LilyAnn E:s överklagande av socialnämndens beslut att inte medge henne ekonomiskt bistånd för hela kostnaden för psykoterapi. - LilyAnn E. överklagade. - Kammarrätten i Stockholm (1994-06-16, Grimby, Westling, Sundlöf): Av handlingarna i målet framgår att LilyAnn E. har ett matmissbruksproblem, s.k. hetsätning. I syfte att komma ifrån detta har hon gått i psykoterapi sedan 1989. Behandlingen har bekostats av socialnämnden utan kostnadsansvar för LilyAnn E. Genom det beslut som ledde till den överklagade domen beviljades hon fortsatt bistånd till psykoterapin men med eget kostnadsansvar, d.v.s. bistånd utgår endast till den del av kostnaden som överstiger hennes månatliga normöverskott. - I intyg, utfärdat på LilyAnn E:s begäran den 24 september 1993, uppger överläkaren Johan Håkansson att hetsätningen fortsätter med ökade levnadskostnader som följd. Det är mycket osannolikt att LilyAnn E:s tillstånd ytterligare kan förbättras om den psykoterapeutiska behandlingen fortsätter. - Leg. psykoterapeuten Ewa Heller Ekblad har i yttranden anfört bl.a. att det är av största vikt att LilyAnn E. ges möjlighet att fortsätta psykoterapibehandlingen och att det är vanligt att terapi av detta slag tar 10 år. - Kammarrätten gör följande bedömning. - I målet är ostridigt att LilyAnn E. är i behov av terapi för sitt matmissbruk. Det bistånd som beviljats garanterar LilyAnn E. psykoterapibehandling i den omfattning hon anses vara i behov av. Frågan blir vid dessa förhållanden om LilyAnn E., trots det kostnadsansvar som den överklagade domen medför, är tillförsäkrad en skälig levnadsnivå i den mening som avses i 6 § socialtjänstlagen. Härvid är att beakta att psykoterapikostnaden, såvitt framgår av utredningen, uppgår till 12 x 511 = 6 132 kr/månad. Eventuella normöverskott kommer därför med högsta sannolikhet i sin helhet att tas i anspråk för detta ändamål. LilyAnn E. uppger sig vidare ha en matkostnad uppgående till ca 4 000 kr/månad att jämföra med den av Socialstyrelsen rekommenderade, 1 572 kr/månad. - I socialtjänstlagens förarbeten (prop. 1979/80:1 s. 203) anförs att socialbidraget bygger ytterst på en individuell behovsprövning, vilket innebär att bidrag skall kunna utgå med andra belopp och till andra ändamål än vad som gäller enligt särskilda fastställda normer. Bistånd som går utöver grundbeloppet enligt de s.k. bruttonormerna bör bli föremål för en mer ingående individuell bedömning. Huruvida rätt till sådant bistånd skall anses föreligga beror givetvis i hög grad på förhållandena i det enskilda fallet. - De merkostnader LilyAnn E. enligt egen uppgift har är matkostnader. Orsaken till detta är hennes matmissbruk. Kammarrätten - som med hänvisning till vad som sagts i förarbetena till socialtjänstlagen anser att merkostnader på grund av t.ex. medicinskt styrkta behov bör beaktas vid normberäkningen - finner inte att LilyAnn E:s merkostnader för mat orsakade av hennes missbruk är sådan kostnad som hänsyn skall tagas till vid behovsprövningen i ett biståndsärende. Hon får således härvidlag anses tillförsäkrad en skälig levnadsnivå. - Vid denna bedömning skall - då behovet av psykoterapi genom det beviljade biståndet får anses tillgodosett - LilyAnn E:s talan lämnas utan bifall. - Kammarrätten avslår överklagandet. - LilyAnn E fullföljde sin talan. - Sociala distriktsnämnden nr 6 i Stockholms stad anförde att kammarrättens dom borde fastställas. - Regeringsrätten (1995-10-10, Björne, Tottie, Sjöberg, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av handlingarna framgår att LilyAnn E., för att kunna bli kvitt sitt matmissbruk, behöver genomgå den psykoterapi hon påbörjat. För terapikostnaden har hon rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen, om hennes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. - När från LilyAnn E:s inkomster dras hennes levnadskostnader, beräknade enligt gällande socialbidragsnorm, uppkommer ett överskott som kan tas i anspråk för att täcka terapikostnaden i den mån LilyAnn E. ändå är tillförsäkrad en skälig levnadsnivå. Kalkylerade kostnader för extra inköp av mat i syfte att möjliggöra hetsätning kan inte anses nödvändiga för att uppnå en skälig levnadsnivå. En annan sak är att LilyAnn E. kan råka i akut behov av bistånd till normala matkostnader, vilket behov i så fall får täckas på lämpligt sätt. På grund härav och då några andra skäl att frångå socialbidragsnormen inte föreligger skall, såsom underdomstolarna funnit, LilyAnn E. med hela sitt normöverskott svara för terapikostnaden. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer det slut kammarrättens dom innehåller. (fd II 1995-09-05, Andersson-Jarl)